Åtta punkter till en förnyelse av versläran

En annan typ av fri vers har ytterst inspirerats av den medeltida knitteln, då upphovsmannen Heine
imiterade folkvisan. Versomfånget sammanfaller helst med den språkliga frasen. Denna vers försöker
tillgodogöra sig talets intimitet, vill vara vardaglig och demokratisk. Ofta handlar det om att bearbeta och
förstärka talrytmen:
I det gamla Skåne fanns en sedvänja:
oo 0 o O o / oo O 0 o
2 I de svarta djupa brunnarna oo O o O o O oo
satte man ner späda ålar ur havet.
ooo O / O o O oo O o
4 Dessa ålar stannade sedan hela sitt liv oo O o O oo O o / O oo O
fångna i de djupa brunnarnas mörker.
O o / oo O o O oo O o
6 De håller vattnet kristallklart och rent. o O o O o / o O 0 o O
När någon gång brunnsålen kommer upp, ooo O / O 0 o oo O
8 vit, skrämmande stor, fångad i ämbaret, O O oo O / O oo O oo
blind och ringlande in och ut
O o O oo / O o O_ (betecknar överklivning)
10 ur sin kropps gåtor, ovetande, oo O O o / O ooo
skyndar sig alla att sänka den igen.
O oo O o / o O ooo O
12 Jag tycker mig ofta vara
inte bara i brunnsålens ställe,
o O oo O o O o
ooooo O 0 o O o
14 utan brunn och ål på samma gång. oo O o O / o O o O
Fånge i mig själv, men detta själv
O ooo O / o O o O
16 är redan något annat. Jag finns där. o O o O o O o / O o O
Och jag tvättar det med min slingrande,
oo O oo / oo O oo
18 gyttjiga, vitbukade närvaro i mörkret. O oo O 0 oo O oo / o O o
(Lars Gustafsson, Ålen och brunnen, Världens tystnad före Bach, 1982)
Den tredje gången fri vers nyskapades, av Walt Whitman på 1850-talet, hade den bibelpoesien som
förebild, eller åtminstone den engelska bibelöversättningens versform. Denna fria vers kännetecknas av
långa verser om flera fraser, skiljetecken i versslut samt gruppering med hjälp av parallellismer:
Jag vill skrika ut livets fröjd och skratta med en stark käft.
2 Jag vill ragla rusig, drucken av livsfröjdens överflöd.
Jag vill sjunga höga visor i tider då skörden är god och hjärtana överfulla.
4 Jag vill mumla om alltings fåfänglighet i stunder av bitterhet och trötthet,
mumla svårmodigt som en septembervind i regntyngda träd.
6 Jag vill smeka marken med min hand och komma den att blomma och
utstråla ljus.
Jag vill dikta om dagar som ännu icke framfötts ur morgnarnas röda sköten.
(Artur Lundkvist, ur Glöd, 1928)
2. Prominens contra betonad stavelse
Punkt nummer två består i distinktionen mellan prominens och betonad stavelse. Den betonade
stavelsen är en fonetisk kategori och den har sin motpol i den obetonade stavelsen. Fonetiken brukar
dessutom räkna med minst ett mellanläge, s k starkt bitryck. Prominens däremot är en metrisk term och
betecknar det aktuella verssystemets framhävda stavelser. Motpolen kallas versfyllnad. Här noteras de
med stora ’O’ och lilla 'o', medan '0' används för eventuella mellanlägen. Ofta sammanfaller de betonade
stavelserna med versens prominenser, men prominens är ett versifikatoriskt begrepp, som måste
specificeras i förhållande till respektive verssystem.
I accentvers räknar vi ett bestämt antal prominenser i varje vers. De stavelser som utväljs till
prominenser är väl oftast, men inte nödvändigtvis, betonade. Inte alla betonade stavelser blir heller