Åtta punkter till en förnyelse av versläran

'prosanära'. Taktbegreppet har ibland vidgats för att kunna täcka även de äldsta och de nyaste formerna. 1
Först på senare år har man börjat dra slutsatserna av insikten att dikt i olika tider och kulturer har
konstruerats utifrån olika principer, vilka beror både av språkets accentsystem och av kulturella faktorer.
T ex fungerar den antika grekiska versen, den franska syllabiska och renässansens germanska vers i
enlighet med olika versprinciper. 2 Haikun med sina sjutton stavelser följer ett annat system för
formgivning än Pindaros dithyramber.
För svenskt vidkommande vill jag påstå att det finns tre olika, historiskt betingade verssystem, den
medeltida accentversen, renässansversens metriska takter och den fria versens stiliserade fraser. Dessa
kan i sin tur indelas i undergrupper:
1/ Accentvers under forn- och medeltiden
a) fornnordisk stavrimmad vers, oftast med två prominenser
b) medeltidens fyrslagsräcka med slutrim
2/ Metrisk vers under ca 1650 - ca 1930
a) accentsyllabisk vers
b) antikimiterande versfotsvers, t ex hexameter
c) takterande vers
3/ Fri vers från ca 1900
a) Fria rytmer enligt antika formelement
b) Fri vers enligt medeltida formelement
c) Fri vers enligt översättningar av bibelpoesien
Accentvers kännetecknas av ett fixt antal prominenser per versenhet. Övriga stavelser kan placeras hur
som helst och växla fritt i antal, s k fri versfyllnad. Prominensantalet växlar mellan de olika versmåtten.
Fornyrdislaget har två prominenser med fyra stycken i versparet, den ryska bylinan har mestadels tre
prominenser per vers. Den svenska knitteln har fyra stycken med balladvarianten 4 + 3 i versparet. Någon
typ av rim tillfogas vanligen, antingen stavrim eller slutrim. Den medeltida knitteln exemplifieras nedan
av en passage ur Erikskrönikan ca 1320. De två verserna i paret binds ihop av slutrim:
…
Enn tidh heertogh Erik badh
o O O o / O o O
konungen then tiid han war gladh:
O ooo O / O o O
Gathin i mik Wardbergh läth,
O oo O / O o O
thet ware mik fulwäl räth.”
O oo O / o OO
Konungen swarade: Ӏ hwat jak wil, O oo O oo / oo OO
tha hörer thet grewa Iacop til.”
o O o O / oo O o O
- ”Ville han thet fore sölffwer latha, O oo O / oo O o O o
thet ware mik wel til matho.”
O oo O / O o O o
Konungen sagde: ”Jak giffwer honom wist O oo O o / o O ooo O
sölffrith, gither han husit mist.”
O o O oo / O o O
Grewin konungenom huset loot,
O o O ooo / O o O
thet war hertoghanom enktet amoot.
O o O ooo / O oo O
Han fik thet hertoganom i hand
o OO / O oooo O
ok ther med halfft Halland.
o OO / OO o
(Erikskrönikan, Hertig Erik får Varberg, uppl 1986)
1 Se t ex Risberg, Bernhard, Den svenska versens teori. 2. uppl. D II. Linköping 1936 eller Malmström, Sten, Takt,
rytm och rim i svensk vers. Stockholm 1974.
2 Gasparov, M L, A History of European Versification. Oxford 1996, s 3f.