Åtta punkter till en förnyelse av versläran
Åtta punkter till en förnyelse av versläran Åtta punkter till en förnyelse av versläran
ordgruppsbetoning, då "hela" trycks ner som oviktig bestämning till "årsens" och medverkar till en tribrack ooo. Efter den femte versens cesur faller strofen in i alternerande takt. Fyrslagsräckans halvverser varierar alltså i hög grad. Den ska innefatta två prominenser men kan i övrigt se ut hur som helst. Flera av figurerna i Bondepraktikans halvverser har här betecknats med namn ur den grekiska versläran, och faktum är att de grekiska versfötternas figurer med sina minst två långa positioner återkommer oupphörligt inom germansk tradition i sina betonade versioner. Men naturligtvis har dessa fraser väl så mycket präglats av vardagstalets frasbetoningar. I metrisk vers samverkar takten med frasen i det birytmiska spelet. Klopstock framhävde frasrytmen vid sitt versifikatoriska utvecklingsarbete under inspiration av den antika versen vid sjuttonhundratalets mitt, något som fick konsekvenser för både metrisk och fri vers. Efter Klopstock ansågs frasrytmen väl så viktig som det metriska mönstret, vilket skapade en teoretisk utgångspunkt för såväl romantikens takterade fraser som för den fria versen. I Lidners alexandriner, citerade under punkt 1, bestod varje fras i praktiken av halvversens tre jamber. Vid kvinnliga rim tillfogades hyperkatalex. Men med tiden utvecklade den metriska versen allt mer varierade frasmönster. Även om alterneringens seriella gestalt strängt taget bara accepterar jamb, troké, anapest och daktyl så har en rad andra figurer smugit sig in i de takterade fraserna med hjälp av birytmisk läsning. Äldre tiders hexameter begagnade sig enligt den antika regeln av bl a spondéer O O som ibland byggdes ut till epitriter O O O o. Den kanske viktigaste av de takterade fraserna blev korjamben, O o o O, som brukar exemplifieras av inledningen till Tegnérs ‘Svea’: Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer O oo O o O / o O o O o O o ... I den metriska versens takterade fraser kan den realiserade rytmen i praktiken tillåtas ta sig ganska vittgående friheter gentemot versregeln. Gestalttrycket gör att mönstret snarast förstärks då det hotas. En så liten enhet som takten kan bryta mönsterförväntan, som det tycks, nästan obegränsat. Låt oss titta på ett exempel hämtat ur Göran Palms blankversepos Sverige. En vintersaga (1989). Skalden åker här tåg mellan Varberg och Väröbacka, läser Hallandsposten och ser sig omkring: … Som på beställning sätter sig en präst oO _ oO _ oO _ oO _ oO 2 på bänken mitt emot och läser MAD. En kvinnlig präst med sinne för svart humor o O o O / o O oo OO o 4 är på sin plats när världens arma väljer Mohammed och ger oss tillbaka Jesus, 6 som om han vore kolonialist. ooo O o / oooo O Hon har blå jeans och en enorm skär tröja oo OO / ooo OOO o 8 som det står STOPPA ÖRESUNDSBRON på, så det är bara runda kragen upptill 10 som vittnar om att hon är präst, en klädsel som fyller mig med hopp om kyrkans framtid ... Som brukligt är bryter även Palm blankversens regel på flera ställen. I tredje versen kommer t ex ”för svart” fel, prepositionen på stark position och det enstaviga adjektivet på svag. En rytmisk omkastning sker, som släpper fram ett accentmöte, vilket framgår av noteringen ovan. Vers 7 är citatets mest oregelbundna. En läsning efter talrytmen ger plats för både en spondé O O och en molosser O O O. Versradens båda fraser ska alltså täcka pentameterversens fem hyperkatalektiska jamber. Jonikerns takterade fras före cesuren oo OO ersätter två jamber. En central molosser dominerar versens andra fras, där vi enligt regeln borde ha funnit tre jamber med kvinnligt slut. Men både cesur och versvila sammanfaller med såväl taktgräns som frasgräns, vilket räcker för att bibehålla det jambiska mönstret. Den joniska frasens två svaga plus två starka uppfattas som likvärdig med de båda jamber som schemat egentligen föreskriver, och man kan fortsätta in i nästa avvikelse. Ju fler gränser som samverkar desto
kraftfullare stöd utgör den för versregelns mönster. 26 De tre betonade stavelserna i molossern varieras vid läsning med hjälp av tonhöjd, längd etc. Den fria versens gestaltpreferens är den stiliserade frasen, upprepad, varierad, pregnant och nyanserad. Denna stiliserade fras lånar egenskaper från skilda håll såsom talspråksfrasen, grekiska kola, fyrslagsräckans halvvers och seriella rytmer. Varje text är i princip unik på så sätt att ekvivalenskategorierna uppträder i mönster specifika för varje dikt. Typiska grepp består i pausmönster, figurer och fri versfyllnad. Intonationskurvor, kadenser och typografi framträder tydligt. En undersökning av Eliots fraser i Four Quartets visade att två prominenser per fras var det överlägset vanligaste och fler än fyra förekom knappast. Antalet stavelser per fras var hos Eliot genomsnittligt sex. 27 Lars Gustafssons dikt om Brunnsålen, citerad under punkt 1, exemplifierar skilda frastyper i en mogen svensk fri versform. Nästan ett sekel av arbete med den fria versens form finns i bakgrunden då han obesvärat blandar fyrslagsräckans proportioner med metriska inslag, versmåttspastisch, strama antika fraser, expressiva avvikelser och följsamt talspråk. Versraderna omfattar oftast fyra prominenser eller två fraser liksom i medeltida svensk vers. Men också blankversens femtaktiga jamb dyker upp i denna rytmiska väv (v 14-16). Fraserna har stiliserats efter flera olika linjer. Talspråksrytmen får ibland slå igenom. En löslig fras som oo O o O oo O o (v 4 ”Dessa ålar stannade sedan”) återkommer. Men vid behov tillgrips också expressiv hårdstilisering med anhopade spondéer och en smidig användning av de pregnanta småfraser som Eliot och grekerna föredrog. Här finns dijamb o O o O (v 14-16), korjamb O oo O (v 4), kretiker O o O (v 9), adonika O oo O o (v 3, 11), joniker oo OO (v10) m fl. Diktens sista uttrycksfulla verspar använder hårt stiliserade fraser: oo O oo oo O oo O oo OO oo OO o o O o Och jag tvättar det med min slingrande, gyttjiga, vitbukade närvaro i mörkret Under slutet av 1900-talet fick den reciterade poesien ånyo ett uppsving. Bruno K Öijer har allmänt ansetts som poesifestivalernas mästare då han föredragit egna dikter med expressiv frasering. Öijer har låtit uppläsningens krav styra dikternas versindelning såsom man kan se av följande Hadesfantasi: ... Prominensantal golven drog av råkall jord O o O / o O 0 O (2+2) 4 och nere i källarvalven o O oo O o 0 o 2 styrde någon O o O o 2 gick omkring och bar oo O o O 2 hängde upp grepar av döende sol oo O O o / o O oo O (2+2) 4 och ingen av oss o O oo O 2 hann se alla rummen o O oo O o 2 inte ens den stora salen O ooo O o O o 3 där dörrarna stod på vid gavel o O oooo O O o 3 stod och huttrade i sina rockar av trä oo O oo / ooo O oo O (1+2) 3 och kastvinden ven o O 0 o O 2 ven genom urtavlan på väggen O oo O 0 oo O o 3 siffror och visare rasslade och föll O oo O oo / O ooo O (2+2) 4 virvlade omkring i luften 0 ooo O o O o 2 som svarta vissna löv o O o O o O 3 (Bruno K Öijer, ur Dimman av allt, 2001) 26 Tsur 1998, s 306. 27 Cooper, G Burns, Mysterious Music. Rhythm and Free Verse. Stanford, Calif, 1998, s 55, 65 m fl.
- Page 1 and 2: Åtta punkter till en förnyelse av
- Page 3 and 4: Metrisk vers följer antingen en f
- Page 5 and 6: prominenta. Rap har gett oss modern
- Page 7 and 8: till sitt omedvetna och därmed nä
- Page 9 and 10: något viktigt. Det verkar som om k
- Page 11: Över versradens nivå har strofgru
- Page 15 and 16: 5 kronblad för OOO ∪ 6 varje mä
kraftfullare stöd utgör d<strong>en</strong> för versregelns mönster. 26 De tre betonade st<strong>av</strong>elserna i molossern varieras vid<br />
läsning med hjälp <strong>av</strong> tonhöjd, längd etc.<br />
D<strong>en</strong> fria vers<strong>en</strong>s gestaltprefer<strong>en</strong>s är d<strong>en</strong> stiliserade fras<strong>en</strong>, upprepad, varierad, pregnant och nyanserad.<br />
D<strong>en</strong>na stiliserade fras lånar eg<strong>en</strong>skaper från skilda håll såsom talspråksfras<strong>en</strong>, grekiska kola,<br />
fyrslagsräckans halvvers och seriella rytmer. Varje text är i princip unik på så sätt att<br />
ekvival<strong>en</strong>skategorierna uppträder i mönster specifika för varje dikt. Typiska grepp består i pausmönster,<br />
figurer och fri versfyllnad. Intonationskurvor, kad<strong>en</strong>ser och typografi framträder tydligt. En undersökning<br />
<strong>av</strong> Eliots fraser i Four Quartets visade att två promin<strong>en</strong>ser per fras var det överlägset vanligaste och fler<br />
än fyra förekom knappast. Antalet st<strong>av</strong>elser per fras var hos Eliot g<strong>en</strong>omsnittligt sex. 27<br />
Lars Gustafssons dikt om Brunnsål<strong>en</strong>, citerad under punkt 1, exemplifierar skilda frastyper i <strong>en</strong> mog<strong>en</strong><br />
sv<strong>en</strong>sk fri versform. Nästan ett sekel <strong>av</strong> arbete med d<strong>en</strong> fria vers<strong>en</strong>s form finns i bakgrund<strong>en</strong> då han<br />
obesvärat blandar fyrslagsräckans proportioner med metriska inslag, versmåttspastisch, strama antika<br />
fraser, expressiva <strong>av</strong>vikelser och följsamt talspråk. Versraderna omfattar oftast fyra promin<strong>en</strong>ser eller två<br />
fraser liksom i medeltida sv<strong>en</strong>sk vers. M<strong>en</strong> också blankvers<strong>en</strong>s femtaktiga jamb dyker upp i d<strong>en</strong>na<br />
rytmiska väv (v 14-16). Fraserna har stiliserats efter flera olika linjer. Talspråksrytm<strong>en</strong> får ibland slå<br />
ig<strong>en</strong>om. En löslig fras som oo O o O oo O o (v 4 ”Dessa ålar stannade sedan”) återkommer. M<strong>en</strong> vid<br />
behov <strong>till</strong>grips också expressiv hårdstilisering med anhopade spondéer och <strong>en</strong> smidig användning <strong>av</strong> de<br />
pregnanta småfraser som Eliot och grekerna föredrog. Här finns dijamb o O o O (v 14-16), korjamb O oo<br />
O (v 4), kretiker O o O (v 9), adonika O oo O o (v 3, 11), joniker oo OO (v10) m fl. Dikt<strong>en</strong>s sista<br />
uttrycksfulla verspar använder hårt stiliserade fraser:<br />
oo O oo<br />
oo O oo<br />
O oo OO oo OO o<br />
o O o<br />
Och jag tvättar det<br />
med min slingrande,<br />
gyttjiga, vitbukade närvaro<br />
i mörkret<br />
Under slutet <strong>av</strong> 1900-talet fick d<strong>en</strong> reciterade poesi<strong>en</strong> ånyo ett uppsving. Bruno K Öijer har allmänt<br />
ansetts som poesifestivalernas mästare då han föredragit egna dikter med expressiv frasering. Öijer har<br />
låtit uppläsning<strong>en</strong>s kr<strong>av</strong> styra dikternas versindelning såsom man kan se <strong>av</strong> följande Hadesfantasi:<br />
... Promin<strong>en</strong>santal<br />
golv<strong>en</strong> drog <strong>av</strong> råkall jord O o O / o O 0 O (2+2)<br />
4<br />
och nere i källarvalv<strong>en</strong> o O oo O o 0 o 2<br />
styrde någon O o O o 2<br />
gick omkring och bar oo O o O 2<br />
hängde upp grepar <strong>av</strong> dö<strong>en</strong>de sol oo O O o / o O oo O (2+2) 4<br />
och ing<strong>en</strong> <strong>av</strong> oss o O oo O 2<br />
hann se alla rumm<strong>en</strong> o O oo O o 2<br />
inte <strong>en</strong>s d<strong>en</strong> stora sal<strong>en</strong> O ooo O o O o 3<br />
där dörrarna stod på vid g<strong>av</strong>el o O oooo O O o 3<br />
stod och huttrade i sina rockar <strong>av</strong> trä oo O oo / ooo O oo O (1+2) 3<br />
och kastvind<strong>en</strong> v<strong>en</strong> o O 0 o O 2<br />
v<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om urt<strong>av</strong>lan på vägg<strong>en</strong> O oo O 0 oo O o 3<br />
siffror och visare rasslade och föll O oo O oo / O ooo O (2+2) 4<br />
virvlade omkring i luft<strong>en</strong> 0 ooo O o O o 2<br />
som svarta vissna löv o O o O o O 3<br />
(Bruno K Öijer, ur Dimman <strong>av</strong> allt, 2001)<br />
26 Tsur 1998, s 306.<br />
27 Cooper, G Burns, Mysterious Music. Rhythm and Free Verse. Stanford, Calif, 1998, s 55, 65 m fl.
Change language