Fotröta hos får – en kartläggning av hur olika länder hanterar ... - SLU

Det är fördelaktigt om ett kontrollprogram för fotröta kan påbörjas i början av den
period då smittöverföring sker. Om kontrollprogrammet kommer igång en bit in i
perioden har smittrycket byggts upp och förutsättningarna för att lyckas är mycket
sämre. Om det långsiktiga målet är ett utrotningsprogram för fotröta, så är det
första steget ett fungerande kontrollprogram (Abbott och Lewis, 2005). I
Australien påbörjas ett utrotningsprogram i en besättning först när prevalensen
fotröta är under fem procent (Beveridge, 1941). Våren är den period i Australien
när smittöverföring sker och kontrollprogram genomförs. På sommaren är
miljöförhållandena sådana att smittöverföring inte sker och då genomförs
utrotningsprogram. Den australiensiska modellen för utrotning bygger på fyra
grundpelare (Abbott och Lewis, 2005). Den första är att D. nodosus inte behåller
sin förmåga att infektera mer än sju dagar utanför fårens klövar (Beveridge,
1941). Den andra är att under sommaren ses endast symtom hos kroniskt
infekterade individer med virulent fotröta, dessa kan enkelt sorteras ut genom
upprepade inspektioner av besättningen (Stewart, 1989). Den tredje är att inga
nyinfektioner sker under sommaren och därför kan får med fotröta beta
tillsammans med friska får utan att dessa blir smittade. Den fjärde är att får med
virulent fotröta alltid anses visa kliniska symtom, en genomgång av besättningen
lämnar alltså inga subkliniska smittbärare kvar (Abbott och Lewis, 2005).
Lokalbehandling
Manuell lokalbehandling av varje enskild individ är arbetskrävande och
ineffektivt, men om fåren ändå ska klövklippas kan det vara aktuellt. Fotbad är det
minst arbetskrävande och effektivaste alternativet vid lokalbehandling (Stewart,
1989).
Fotbad kan användas för behandling av sjuka individer, för att kontrollera
smittrycket under vissa årstider eller för att utrota fotröta i kombination med andra
metoder. Det finns olika preparat som kan användas vid fotbad och i litteraturen
beskrivs i första hand zinksulfatlösning (10-20 procent), kopparsulfatlösning (5
procent) och formalinlösning (3-5 procent). Internationellt är zinksulfatlösning
och formalinlösning de mest använda preparaten (Radostits et al, 2007).
Formalinlösning är inte tillåtet att använda i Sverige och kopparsulfatlösning
missfärgar ullen och kan orsaka kopparförgiftning hos fåren. Zinksulfatlösning
anses vara tillräckligt effektivt och minst skadligt för fåren och människorna som
hanterar fotbadet, därför rekommenderas zinksulfatlösning i Sverige (König,
2009). Zink är en tungmetall och zinksulfat är mycket giftigt för vattenlevande
organismer. Eftersom zinksulfat kan orsaka långsiktiga skador i vattenmiljön,
måste zinksulfatlösningen hanteras som miljöfarligt avfall (Labservice AB:s
hemsida).
Det finns många olika studier och publicerade artiklar som tar upp olika aspekter
av fotbad. Rekommendationer för hur länge fåren ska fotbadas vid behandling
varierar från några minuter upp till en timme. Om fåren fotbadas några minuter
krävs upprepade fotbad varje dag, varannan till var tredje dag eller minst en gång
per vecka i sammanlagt två till sex veckor, för att få god effekt. Det anses också
viktigt att längden på fotbadet är mellan 6-12 meter och att fåren går lugnt genom
fotbadet, så att klövarna verkligen kommer i kontakt med lösningen (Abbott och
Lewis, 2005). Om klövarna är smutsiga kan det vara fördelaktigt att låta fåren
7