1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås
1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås 1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås
edan fr&n början anspraken p& att ge sanningen om ett visst skede. Vägen öppnas för en subjektivism utan hämsko, vilken naturligtvis bidra till tolkningen av historiska samman- hang, men ända atar i egendomlig motsats till den stränga objektiviteten i modern kallkrithk historievetenskap." 10 Granlid drar en parallell mellan vetenskap och litteratur, som för litteraturen innebar anpassning och begränsning av författarens frihet gentemot sitt stoff. Därmed beträder han och gör ansprhk p& mark, som muserna och dess s8ngare aedan länge betraktar som sin, att bruka efter eget tycke och huvud. Som väntat har Granlids teorier heller inte fhtt at& oemot- sagda, och en av dem taom ivoigart föresprdkat farfattarena rätt ar Sven Delblanc, som i en essa om Markis de Sade gett uttryck för forfattarens, i hane tycke, nattmatiga krav p& fullständig frihet. "Utan att betänka att litteratur och vetenakap ar inkowsensurabla institutioner, hrr diktaren s6kt en analutning till vetenskapliga principer oeh metoder, vilka jag peraonligbn vill vardera som olycklig, /- - -/ Ater stár diktaren beredd att salja sin förstf%dslos5itt f ö de ~ 'vetentak?apliga metodernas8 grynvälling. Vad är vallingen vard?" 11 Delblanc forsvarar eubjektfvismsn och metoden att lata syfte och varldsuppfattning, bilda nya stopformar för historiska skeenden, och han ser en legitimitet i själva fi3rfattarprocessen, som ger dess ut8vare odiskutabel ratt att styra och stalla efter eget sinne och han varnar for formalirm och principslaveri. 4 nEn annan olycklig konsekvens av de kvasivetenskaplige ambitionerna kan i brist p% bättre kallas det objektivistiaka felslutet. For romandiktaren innebar ditta bland annat, att han konfronteras med det PördonsfuZla hatet mot den s.k, etilvetande berattaren. Jag ska inte fkirnöka utreda de grumliga kunskapataoretiska och psykologiskm resonemang roa kan ligga bakom denna faektiga kritik av en i och far sig indifferent berattartek-
nik; att det rör sig om en sorts naivt försök att Bverta ve- tenskapsmannens objektivitet och perlonliga PrBnvaro i experi- mentet ar emellertid uppenbart. Det känns genant att s18 fart' truismer, men lat det vara sagt, att litterära metoders duglighet bara kan bevisas genom individuella skaparakter, inte genom utominstitutionella principer. A t t ingen eller inga en- skilda metoder i litteraturen kan givas ett principiallt före- träde; i vetenskapen ar metoden en och densamma oberoende av forskarens individualitet, i litteraturen ar antalet möjliga metoder ekvivalent med antalet möjliga litterära anlagstypar. Till detta vill jag lagga en personlig deklaration: jag finner den litterara objektivismen olycklig av fliljande skalr den in- nebär en art av självstympning och reduktion av de littorärs uttrycksmedlen, som inte kunnat kompenseras med nagra konst- närliga vinster av intresse. Jag finner vidare att det aktuella vErldslaget inte s& mycket inbjuder till objektivism som till individuellt ställningstagande i form av revolt, satir, kritik, han, indignation, bsapottelse, och att denna aktivitet är blst betjant av h8naynsl6s subJsktivism. I dag m8ste vi kommunicera, kommunicera eller do, och de kvasivetenskapliga metoderna hämmar kommunikationen utan att ge god konst f ut- Delblancs i mycket haftiga och delvis diametrala Baikteo gent- emot Granlids, bor givetvis uppfattas som en skapande konstnars grliga redovisning och försvar av argumenten för forfat- tarens frihet, samtidigt som de är ett svar p& Granlids kritik av de moderna farfattarna av historiska romaner, till vilka Delblanc hor bland de uppraknade. "Onekligrn existerar shdana tendensern, menar Granlid, nsom äventyrar hiatorisromanens rattmatiga funktioner och som tycks sammanhänga med en relativistiek (och pesrimistisk) varidsaskadning. Typiska i detta hänseende ar vissa formuleringar i Sven Delblancs roman Priistkappan (1963). Den lärde och avsigkomne paator8adjunkten Hermann Anderz berättar för sin ftiljsalrgare Lang-Hans om 'det stora barnkorethget i niidens &r 1212'
- Page 1 and 2: "BEGRI.PER DU INTE ATT DET FORFLUTN
- Page 3 and 4: Syftet med föreliggande specialarb
- Page 5: materialet, han har sin tes färdig
- Page 9 and 10: i ett par konkreta exempel, samt at
- Page 11 and 12: HISTORICITETEN I PRACTKAPPAN För a
- Page 13 and 14: Hos Dclblanc slutligen, blir episod
- Page 15 and 16: form av revolt, satir, kritik, han,
- Page 17 and 18: ss und sein hof ". 41 Som jag antyd
- Page 19 and 20: I Prastkappan skildras i kapitlet I
- Page 21 and 22: 1, I in eeaa Ska en inte underkasta
- Page 23 and 24: i Dagens Nyheter under hösten 1973
- Page 25 and 26: Adolfsson, Eva : "Don Axel kring vi
- Page 27 and 28: Oöwas~t n~egzi~cr du inte att det
nik; att det rör sig om en sorts naivt försök att Bverta ve-<br />
tenskapsmannens objektivitet och perlonliga PrBnvaro i experi-<br />
mentet ar emellertid uppenbart. Det känns genant att s18 fart'<br />
truismer, men lat det vara sagt, att litterära metoders duglighet<br />
bara kan bevisas genom individuella skaparakter, inte<br />
genom utominstitutionella principer. A t t ingen eller inga en-<br />
skilda metoder i litteraturen kan givas ett principiallt före-<br />
träde; i vetenskapen ar metoden en och densamma oberoende av<br />
forskarens individualitet, i litteraturen ar antalet möjliga<br />
metoder ekvivalent med antalet möjliga litterära anlagstypar.<br />
Till detta vill jag lagga en personlig deklaration: jag finner<br />
den litterara objektivismen olycklig av fliljande skalr den in-<br />
nebär en art av självstympning och reduktion av de littorärs<br />
uttrycksmedlen, som inte kunnat kompenseras med nagra konst-<br />
närliga vinster av intresse. Jag finner vidare att det aktuella<br />
vErldslaget inte s& mycket inbjuder till objektivism som<br />
till individuellt ställningstagande i form av revolt, satir,<br />
kritik, han, indignation, bsapottelse, och att denna aktivitet<br />
är blst betjant av h8naynsl6s subJsktivism. I dag m8ste vi<br />
kommunicera, kommunicera eller do, och de kvasivetenskapliga<br />
metoderna hämmar kommunikationen utan att ge god konst f ut-<br />
Delblancs i mycket haftiga och delvis diametrala Baikteo gent-<br />
emot Granlids, bor givetvis uppfattas som en skapande konstnars<br />
grliga redovisning och försvar av argumenten för forfat-<br />
tarens frihet, samtidigt som de är ett svar p& Granlids kritik<br />
av de moderna farfattarna av historiska romaner, till vilka<br />
Delblanc hor bland de uppraknade.<br />
"Onekligrn existerar shdana tendensern, menar Granlid, nsom<br />
äventyrar hiatorisromanens rattmatiga funktioner och som tycks<br />
sammanhänga med en relativistiek (och pesrimistisk) varidsaskadning.<br />
Typiska i detta hänseende ar vissa formuleringar i<br />
Sven Delblancs roman Priistkappan (1963). Den lärde och avsigkomne<br />
paator8adjunkten Hermann Anderz berättar för sin ftiljsalrgare<br />
Lang-Hans om 'det stora barnkorethget i niidens &r 1212'
Change language