1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås
1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås 1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås
FBrutom det gemensamma motivet och den stilistirka olikheten, finna det hos Ruhlbach och Delblanc en kanslomassig samatam- . mighet som ar pilfallande. Det Br Angesten hos den enskilde i 1700-talet8 valdiga fotarmder. Den sista nattens si3mn inf8r en dag som betyder slutet, Samma sawatamrnighet Bterfinns aven i gladjescenerna vid krigets slut, Louise HUhlbach gar den följande uttryck: "Ändtligen alog den lyckliga stunden; andtligen förkunnade ka- noners Baka, klockornas ljud och jublet af den folkmassa; som lik en lavin vältade sig fram genom alla till kungliga slottat ledande gator - andtligen förkunnade allt detta att kung Fredrik &ter inthgat i m i t t residensa. 4 7 "Berlin hade, till konungens emottagande, patagit sin herrligaste hagkfdrdräkt och naturen var dervid behjälplig; ty hon hadm prpdt gatorna och husens tak ned sina blandhvita, anöiga fj6d.r- dukar, taom i den kalla, klara Decemberaolen gnistrade sed tusantals diamanter." 48 I Samma passus hos Delblanc: "Avlagset danade trta kanonskott och de gröna fönsterrutorna klir- rade sprött, Sorlet av en mtor folkmassa som ibland stegrades till att jubelskran. Kananer. Och p& on gang började stadans al- la kyrkklockor att ringa, de vände sig tveksamt runt i s ina stoc- kar, hojda munnarna mot himlen med klappens tunga pressad mot underläppen, virvlade runt och sjöng sin mullrande metallsQng, som fick katedralen att skälva och duvorna att hoja sig som vita moln av rakelse frbn solbelysta kupoler, Berlin höll andan en se- kund, och sedan steg jublet med valdsam plötslighet mot den lik- gilti pa bl&. aipternberhiml~n.n49 Mu ar det inte bara atamningar som har funnit gemensamma uttryck hos Delblanc och MQhlbach, dar finne aven en del~:6~~t~is~mmande episoder i den rena handlingen, nagot som borde vara svilraro att legitimera med självtilldelad auktoritet. Även denna Huhlbacha behjalplighrt, vill jag med ett par c~xempel phvisa*
I Prastkappan skildras i kapitlet I rovarehander, ett företik av kungens grenadjärer att tvangsenrollera Hermann Anderz i "Hans Hajsstat Konungens gloriösa armdu, vilket han lyckas omintetgöra genom sitt prästerskap* Den historiska förutsätt- ningen är Fredrik Vilhelm 1:s stora intresse för armdn och den trupp med enbart storvkixta aoldater som han lat grunda och till vilken han 1st rekrytera folk frAn hela Europa. För Prastkappan har Delblanc aven 18tit Fredrik den Store dela detta intreose med sin far. Denna far Delblancs roman sa viktiga spisod, ty n8gra kapitel längre fram lyckas de kungliga värvarna med att f8 Hermann Anderz i a rdn och det är dar som han kommer till den slutliga insikten om tillvarons ondska; denna episod finns direkt aterberattad som en anekdot hos iiiihlbach. "Mitt lif har varit en vanlig själas6rjares flärdl3sa, stilla, ensamma och tysta lir; och endast Högstsalig Konung Fredrik Wil- helm bringade litet storm och rörelse i detstamma. Men afven detta matte hafva varit efter Gud8 vilja. Ty - skulle val Gud eljest # hafva gifvit mig denna robusta Jmtteskepnad, hvilken fërtjuste kungens emissarier till den grad, att de, midt under gudstjenu- ten, bortryckts mig fr%n altaret, der jag etod och förrattade messan, o~h, aktande hvarkon pi mina baner, eller p& min riitt- troende ftlrsamlings grat och skrik, släpade mig med sig och ~kref in mig i ~ olditrullorn~.~~~ M i t t andra exempel Bterger fi5rattlrelsen av del.antika statyerna, aom forevigade förebilder av falsk storhet. Om detta skriver Hiihlbacht "1 sin okyska och galna kyskhetsiver smlig han 8ig en dag in uti var äldste broders konstkabinett för att f6rst8ra de skonaste taflor av Titian, stympa da herrligaste statyer efter Och Delblanc: wLBng-Hano stred. Han tuktade statymr- na med sitt vapen /- - -/ Han brottades med statyerna i ett vitt moln och lat sig inte beveka av deras stolts eller bedjande ditborder, 3 Exemplifieringen skulle kunna garas ubförlig~rra, men da min av- sikt endast har varit att visa pb de a8jligheter for den hieto- riske romanf6rfattaren att 88ka hjälp hos f€lreg&ngare, sam at8r
- Page 1 and 2: "BEGRI.PER DU INTE ATT DET FORFLUTN
- Page 3 and 4: Syftet med föreliggande specialarb
- Page 5 and 6: materialet, han har sin tes färdig
- Page 7 and 8: nik; att det rör sig om en sorts n
- Page 9 and 10: i ett par konkreta exempel, samt at
- Page 11 and 12: HISTORICITETEN I PRACTKAPPAN För a
- Page 13 and 14: Hos Dclblanc slutligen, blir episod
- Page 15 and 16: form av revolt, satir, kritik, han,
- Page 17: ss und sein hof ". 41 Som jag antyd
- Page 21 and 22: 1, I in eeaa Ska en inte underkasta
- Page 23 and 24: i Dagens Nyheter under hösten 1973
- Page 25 and 26: Adolfsson, Eva : "Don Axel kring vi
- Page 27 and 28: Oöwas~t n~egzi~cr du inte att det
FBrutom det gemensamma motivet och den stilistirka olikheten,<br />
finna det hos Ruhlbach och Delblanc en kanslomassig samatam- .<br />
mighet som ar pilfallande. Det Br Angesten hos den enskilde i<br />
1700-talet8 valdiga fotarmder. Den sista nattens si3mn inf8r<br />
en dag som betyder slutet, Samma sawatamrnighet Bterfinns aven<br />
i gladjescenerna vid krigets slut, Louise HUhlbach gar den följande<br />
uttryck:<br />
"Ändtligen alog den lyckliga stunden; andtligen förkunnade ka-<br />
noners Baka, klockornas ljud och jublet af den folkmassa; som<br />
lik en lavin vältade sig fram genom alla till kungliga slottat<br />
ledande gator - andtligen förkunnade allt detta att kung Fredrik<br />
&ter inthgat i m i t t residensa. 4 7<br />
"Berlin hade, till konungens emottagande, patagit sin herrligaste<br />
hagkfdrdräkt och naturen var dervid behjälplig; ty hon hadm<br />
prpdt gatorna och husens tak ned sina blandhvita, anöiga fj6d.r-<br />
dukar, taom i den kalla, klara Decemberaolen gnistrade sed tusantals<br />
diamanter." 48<br />
I<br />
Samma passus hos Delblanc:<br />
"Avlagset danade trta kanonskott och de gröna fönsterrutorna klir-<br />
rade sprött, Sorlet av en mtor folkmassa som ibland stegrades<br />
till att jubelskran. Kananer. Och p& on gang började stadans al-<br />
la kyrkklockor att ringa, de vände sig tveksamt runt i s ina stoc-<br />
kar, hojda munnarna mot himlen med klappens tunga pressad mot<br />
underläppen, virvlade runt och sjöng sin mullrande metallsQng,<br />
som fick katedralen att skälva och duvorna att hoja sig som vita<br />
moln av rakelse frbn solbelysta kupoler, Berlin höll andan en se-<br />
kund, och sedan steg jublet med valdsam plötslighet mot den lik-<br />
gilti pa bl&. aipternberhiml~n.n49<br />
Mu ar det inte bara atamningar som har funnit gemensamma uttryck<br />
hos Delblanc och MQhlbach, dar finne aven en del~:6~~t~is~mmande<br />
episoder i den rena handlingen, nagot som borde vara svilraro att<br />
legitimera med självtilldelad auktoritet. Även denna Huhlbacha<br />
behjalplighrt, vill jag med ett par c~xempel phvisa*
Change language