1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås

form av revolt, satir, kritik, han, indignation, bespottileen. 35
Vad som kan betecknas som en tragedi under kronprinsens uppvaxt,
blir i romanen en bekraftelse p& tillvarons grymma lagbundenhst,
en oundganglighet vars varde bestar i att väcka männi8kor till
insikt om pessimismens svarta sanning.
P& samma satt förvandlas Fredrik den Store själv, till en in-
karnation av den mänskliga ofullkomligheten, for Hermann Andert
och för lararen i allmänhet. Fran Valentinst RMed aren blev han
/- - -/ allt mor pinad av fysiska kramporn3', liver Reinere:
"Hane halsa hade blivit allt sämre Br.frBn &rr Han led av gikt,
hemorrojder, av dyeenteri, av kolik, av flytningar i öronen och
knäna, av hosta och framför allt vattusotn3',
till Delblancs:
"Torr och vaxgul och tunn som en bl8 pappersdocka vilade allt
Preusaens sjiilvhärakare i s in fiti3l.j. Livlesa bl& ögon, /- - -/
Smaskande sög han in sin snusiga överlapp i munnen, Han *pred
en vidrig odör av urin och upplosning och snusk, av gammal sjuk
och vanvBrdad gubbe.w38
t
Som franigatt i föregaende avsnitt, finns det trots de papekade
olikheterna i de jamförda episoderna, en konkret historisk han-
delse 8om ar gemensam för samtliga och som farenar historikern
av facket och den frie författaren. Likheterna blir stundtals
pbfallande och anmärkningsvärda. Nu räcker det givetvis inte
för en författare att saxa ur historieboken om hans allvarliga
avsikt ar att skapa ett litterärt konstverk. För detta kräva
att den historiska vardagen och tidsandan finns narvarande i
beratteleen, for att ge on trovardig miljö och en referensram
Bt l&saron. Det fordras av forfattaren av historiska romaner,
att han ingaende studerar den tidsperiod han skall levandegöra,
och detta galler vilket syftet än ma vara med romanem som sildan.
"En författare av en historisk roman eller ett historiskt sk&-
despel ar helt enkelt far sitt stoff hänvisad till tidigare
litteratur: dokument, historieskrivning, diktning över samma