1978 nr 47.pdf - BADA - Högskolan i Borås

"BEGRI.PER DU INTE ATT DET FORFLUTNA
BARA AR NAGOT VI SKA11 INVANDA?"
OM HISTDIIICITETEN I SVEN DELBLANC8 ROMAN PRASTKAPPAN

......... FORORD b.~e.e.e.e.e.e.e.b. 2
ROMANTEORI OCH PROBLEMDISKUSSIONo e * 0. e. m e am e* e e ase 3
PRACTKAPPANS BAKGRUND OCH SYFTEa......,......e.e*.e**e**8o 8
HISTORICITETEN I PRACTKAPPAN,. **,**a*e*e*.*e ****eee*8e 10
MUHLBACHS INFLYTANDE PA
.,,.,
NOTF~RTECKNING e......b..b~e..eee.~.ee..e.e......e~e
PRASTKAPPAN~.......~~..~~~~~~~~~~ 14
S A M M A N F A T T N I N G e r e ~ e e ~ e ~ ~ e e e e e e e e e e e ~ e ~ ~ ~ e19
e e e e e e S
. . . . . .
SO
. .. ....S. 24
LITTER,ATURFORTECKNING. . . .* . ...*.

Syftet med föreliggande specialarbete ar att studera histori-
citeten i Sven Delblancs roman Prastkappan (1963), med ut-
gangspunkt frAn Hans Granlids DB som nu : historiska romaner
i översikt och analys (1964), i vilken Granlid b1.a.
diskute-
rar och ifragasatter värdet av subjektivism och tilltagande
författarfrihet gentemot dat givna stoffet hos de moderna
Paretriidarna av den historiska romanen, samt att mot Granlids
bikter stalla den romanteori som Sven Delblanc själv ger ut-
tryck fBr i sin essä Sade och frihetens tragedi (1966).
I ett avslutande avsnitt försoker jag aven visa den diktade
förebild@ns betydelse for tidsmBlningen och en del av hand-
lingsinneh8llet i Priistkappan.
I syftet ingar vidare tanken p& att specialarbetet skall kun-
na anvandas som diskussionsunderlag för den historiska romanen
i allmänhet inom genrelasningsn i Qanet litteraturorientering,
varfor jag valt att ge det romanteoretiska och problemst3llan-
de avsnittet tamligen stor plats, delvis p& bekostnad 'av exemp-
lifieringen.
Foga eller inget utrymme kommer saledes att agnas rtudiet av
Prastkappan som utvecklings- och iddroman. Den harav intressirade
kan lämpligen inhämta vad som skrivits av bland andra
2
Beat. ~grell' och Hsria Bergom-Lusson.
I min framställning har jag franghtt principen att citsra ur
originalutgavan och istället anvant mig av den lattillg~ngligare
pocketutg&van av Prastkappan. Av praktiska och typagrafiska
skäl, har jag vidare valt att placera notförteckningen
i slutet av specialarbetet och en löpande notnumrering inne i
texten. Uteslutningar i citerade avsnitt ar markerads med
/- - -/ och i den avslutande litteraturförteckningen 8th samt-
liga i texten citerade och använda verk att Pinna, utom allmanna
uppslageverk. I fall d& citat hawtats ur dessa, Bterfinns
kallan endast i notf8rteckning~n~ Detta d6 uppgifterna kan betecknas
@om allmängods och även finna tillgangliga i andra an
de av mig använda encyalopedierna.

ROHANTEORI OCH PROBLEMDI SKUSSION
Konsten att skapa liv kring och emellan historiska takta utan
att historiciteten gBr förlorad eller fördunklas av fantasi,
bör menar sonliga och bland dem Hans Granlid, vara central
problematik För samtliga seriöst arbetande fbrtattare av his-
toriska roaansr, A t t "18ta fantasin s18 broar, s& korta som
mbJlipt, millan säkerställda dataw3 och samtidigt f8 .ina 8stetiska
uttryoksbehov tillfredsst&llda, innebar dock en konflikt
mellan estetik och moral, som kräv& god omdbtnest.rm&ga
och gott balanssinne fbr sin lyckliga losning.
Farfattaren av hietoriska romaner frestas dal8 av ineikten om
att det historiska skeendet och dess traditionella gil&ighot,
lattam förvsokligaa och #ofta förrtärkr ju näraace den his-
torirka sana2np.n jag kan koaaw4. En insikt om att dat genom
genren g$r en genvag till den historiska realismen och "verk-
lighetens tunga slagkraftw5. Ilen som fallet tlr med gonräpu i
gemen, for även denna i vissa fall till hotad f~a~koallgh@tr
wOa historiciteten eller battre autonciteten tynger ner for
hhrt, blir resultatmt en antikvarisk rekonstruktion, som kan
6
ha vetenskapligt intresse men raknar konstnarligt livn
Ds18 finn8 den ertetiska fzestelsen, som tilltalar forfattaren
i egenskap au sicapande och fri konstnar och som fordrar ett
visst spelrum bland de fakta som gives. SprBkligt och stilis-
tiskt galler det att presentera sig begripligt och i anpassad
sprakdrakt f6r den tänkte publiken och darigenom framhava ritt
unikum gentemot de vetenskapliga historis~krivarna.
Drastiskt och lite provokativt kan det dilemma som ovan skir-
aerats, formuleras p8 satt som gjordes av Tore Zetterhola, da
han under v8ren 1978 drog ighg en debatt om den historiska
romanen i tidskriften Artes:
*Begreppet historisk roman ar en sjalwmota~gelse. Historikerns
d l ar sanningen om dat forflutna, rarandiktarens att förwerkliga
sin konstnarliga vision. Ingetdera kw uppn8a utan att det
rker till f8rtBng for dat andra. Till akillnad fran vmtsnrkmprmannen
utgbr diktaren fr8n det eom skulle bewieas med hjalp av

materialet, han har sin tes färdig redan nar han börjar fors-
ka,
I citatet8 sista mening kommer Zetterholm in p8 ytterligare en
bit av komplikationen kring det historiska romanskrivandet,
nämligen författarens eventuella syfte med sitt verk. Om för-
fattaren har ett m91 med sin frametällning, som ar vid sidan
av en ren och läsvänlig rekonstruktion av ett historiskt för-
lopp, maste han sikta subjektivt för att hamna inom detta förutbestamdi
mal. "Berättaren tvingas göra ett urval av fakta,
som ar av betydelse för det som han vill beratta, och i och
med detta kommer ett subjektivt alement in i rekonstruktionen.
n 8
Det ar just i denna bit av komplikationen, som Granlids dis-
kuerion kring och argumentering mot, den Porment bristande
historiciteten i moderna historiska romaner har sin grogrund.
Granlid frankanner inte författarna gden allra intimaste kan-
nedom om det skede de behandlar. Hen detta utväljs med det
huvudsyftet att tjäna en historisk didaktik, som till .in inneb6rd
ar ekepticieitiak, relativistisk , pessinieitisk.n9 FrBn
att tidigare ha varit av analog och anakronistisk karaktar,
ett medel for diktaren att sammanställa sin egen samtids prob-
lem eller att l9ta olika historiska skeenden förenas med denna
avsikt, ser Granlid hur författarnas syfte under senare decen-
nier tenderar mot en allmän relativism och pessimism, Ismer
grundade p& en ~ubjektiv uppfattning om tillvaron, som gss
giltighet bhde framat och bakat i tiden. I de historiska roma-
ner som forfattats under 1900-talet, menar Granlid, "ar onds-
kan oändlig, den har alltid funnits, finns just nu och kommer
alltid att finnas; tron p& forntiden och Pramtiden har vänts
i ett mörkt tvivel p& fornt och futuralt, ty vald och orätt
ar eviga harskarm; det finns ingen verklig utveckling; utopin
ar pB s& satt bara en projiciering framat i tiden av den his-
toriska berattelaen. Den klassieka histo~ieromanens ambition
att Bterskapa ett sareget, unikt skede, ett drfinitivt dB, ar
dërred uppgiven. /- - -/ Hed en sildan grundinstallning ar det
ofr8nkomligt att historiciteten minakart diktirrain alapper ju

edan fr&n början anspraken p& att ge sanningen om ett visst
skede. Vägen öppnas för en subjektivism utan hämsko, vilken
naturligtvis
bidra till tolkningen av historiska samman-
hang, men ända atar i egendomlig motsats till den stränga objektiviteten
i modern kallkrithk historievetenskap." 10
Granlid drar en parallell mellan vetenskap och litteratur,
som för litteraturen innebar anpassning och begränsning av
författarens frihet gentemot sitt stoff. Därmed beträder han
och gör ansprhk p& mark, som muserna och dess s8ngare aedan
länge betraktar som sin, att bruka efter eget tycke och huvud.
Som väntat har Granlids teorier heller inte fhtt at& oemot-
sagda, och en av dem taom ivoigart föresprdkat farfattarena
rätt ar Sven Delblanc, som i en essa om Markis de Sade gett
uttryck för forfattarens, i hane tycke, nattmatiga krav p&
fullständig frihet.
"Utan att betänka att litteratur och vetenakap ar inkowsensurabla
institutioner, hrr diktaren s6kt en analutning till vetenskapliga
principer oeh metoder, vilka jag peraonligbn vill
vardera som olycklig, /- - -/ Ater stár diktaren beredd att
salja sin förstf%dslos5itt f ö de ~ 'vetentak?apliga metodernas8
grynvälling. Vad är vallingen vard?" 11
Delblanc forsvarar eubjektfvismsn och metoden att lata syfte
och varldsuppfattning, bilda nya stopformar för historiska
skeenden, och han ser en legitimitet i själva fi3rfattarprocessen,
som ger dess ut8vare odiskutabel ratt att styra och
stalla efter eget sinne och han varnar for formalirm och
principslaveri.
4
nEn annan olycklig konsekvens av de kvasivetenskaplige ambitionerna
kan i brist p% bättre kallas det objektivistiaka felslutet.
For romandiktaren innebar ditta bland annat, att han
konfronteras med det PördonsfuZla hatet mot den s.k, etilvetande
berattaren. Jag ska inte fkirnöka utreda de grumliga kunskapataoretiska
och psykologiskm resonemang roa kan ligga bakom denna
faektiga kritik av en i och far sig indifferent berattartek-

nik; att det rör sig om en sorts naivt försök att Bverta ve-
tenskapsmannens objektivitet och perlonliga PrBnvaro i experi-
mentet ar emellertid uppenbart. Det känns genant att s18 fart'
truismer, men lat det vara sagt, att litterära metoders duglighet
bara kan bevisas genom individuella skaparakter, inte
genom utominstitutionella principer. A t t ingen eller inga en-
skilda metoder i litteraturen kan givas ett principiallt före-
träde; i vetenskapen ar metoden en och densamma oberoende av
forskarens individualitet, i litteraturen ar antalet möjliga
metoder ekvivalent med antalet möjliga litterära anlagstypar.
Till detta vill jag lagga en personlig deklaration: jag finner
den litterara objektivismen olycklig av fliljande skalr den in-
nebär en art av självstympning och reduktion av de littorärs
uttrycksmedlen, som inte kunnat kompenseras med nagra konst-
närliga vinster av intresse. Jag finner vidare att det aktuella
vErldslaget inte s& mycket inbjuder till objektivism som
till individuellt ställningstagande i form av revolt, satir,
kritik, han, indignation, bsapottelse, och att denna aktivitet
är blst betjant av h8naynsl6s subJsktivism. I dag m8ste vi
kommunicera, kommunicera eller do, och de kvasivetenskapliga
metoderna hämmar kommunikationen utan att ge god konst f ut-
Delblancs i mycket haftiga och delvis diametrala Baikteo gent-
emot Granlids, bor givetvis uppfattas som en skapande konstnars
grliga redovisning och försvar av argumenten för forfat-
tarens frihet, samtidigt som de är ett svar p& Granlids kritik
av de moderna farfattarna av historiska romaner, till vilka
Delblanc hor bland de uppraknade.
"Onekligrn existerar shdana tendensern, menar Granlid, nsom
äventyrar hiatorisromanens rattmatiga funktioner och som tycks
sammanhänga med en relativistiek (och pesrimistisk) varidsaskadning.
Typiska i detta hänseende ar vissa formuleringar i
Sven Delblancs roman Priistkappan (1963). Den lärde och avsigkomne
paator8adjunkten Hermann Anderz berättar för sin ftiljsalrgare
Lang-Hans om 'det stora barnkorethget i niidens &r 1212'

- - -/ och medger själv att skildringen ar 'hart tuktad för
att passa hane syften'. (prästkappan s. 81, min anm,) När
Lang-Hans sttiller sig tvivlande, svarar Hermann:
'Jag bryr mig inte om vad som har varit, det kan vi aldrig
komma &t, och aven om vi kunde det, skulle sanningen vara
likgiltig. Begriper du inte att det förflutna bara ar nagot
vi skall använda? Använda till bekräftelse och insikt,'
(~r~stkappan s. 81, min anm.)
Enligt Hermann (och förmodligen ocksa hans forfattare /- - -/)
kan man aldrig n& sanningen; och om den kan vinnaa, ar den
oas egal; det förflutna har inget objektivt intresse, skall
bara, anvandas. .l3
Granlid ifrAgasatter som synee de tankar om romanf8rfattandet,
som Delblanc för till torgs. Kravet pa en historisk roman ds-
te enligt Granlid ställas h6gt d4 det gäller historicitet, och
fjärmandet fr8n vetenskapliga metoder bör dárför begransas.
"Plan kan med skal undra om den moderna historiska romainen verk-
ligen innebar en lovvard och betydelsefull förnyelse av genren,
94
nar historiciteten i uppfattning och stil ar e& flrsvagadwb
Lydes hans slutliga och sammanfattande frBgestiillning.
Delblanc Zi sin sida, sammanfattar sin romanteori enligt f6ljan-
det
@In summa: diktaren ska sj5ilofallet anamma al1 den kunskap om
varlden och manniskan som vetenskapen kan erbjuda, att nggligera
denna kunskap är ytterst att svika sin konst. Hen han f8r
inte g8 under oket av principer, metoder ooh tekniska grepp,
rom har giltighet bara för en annan institution än den litterara.
V i behöver i dag en ny markis de Sade, vi maste an en
g&ng f& hara den sadistiska romanteorins stolta frihetadeklaration
utslungad: 'Ah! laissone cer vaines consid&rations,
15
qu'elles s'immolent B l 'amour de l'art! 'lg
Syftet med detta specialarbete %r saledes, att vira hur denna
DalbLancs romanteori kommer till uttryck i Prästkappan, belyet

i ett par konkreta exempel, samt att söka Pinna det fog som
Granlid säger sig ha för sin kritik.
Ett dominerande och framträdande syfte med Prästkappan, kan i
en mening sagas vara att skildra huvudpersonen Hermann Anderz'
resa till insikt om sig sjalv och varlden, som tummelplatser
för illvilja och rnänskli~/~udomli~ of ullkomlighet. En resa
fran "an s& besynnarlig drift att bli en stor manw16 Bver mil-
ten med obehagliga, skabbiga sanningar, till det resignerade
konstaterandet: *Det finns inp. stora mänOw1' -En färd "in i
det mörka landet av kunskap och skrämmande sanningw. 18
Fbr att upp8 detta syfta, har Delblanc valt 1700-talet @om
historisk tidpunkt POE sin roman, Detta db kannadomen om den
kramp som tva dominerande bildningsideal utkampade under asklet,
nämligen det naturvetenskapliga och dst klassiskt antika, ger
foruteättninge~ och trovärdighet At Hermann Anderz' utveckling.
1600-talets sekulariseringsprocess hade gjort manniokan upp-
marksan p&, att det var den jordiska tillvaron som ställde de
stora och svarskravande fragorna. Uppfattningen om manniakan
som Hskapelsens harskare och andamal) som P~reningelank i va-
randet.
stors kedja mellan gudomligt och jordisktn19 blev ev-
nad i sommarna oeh ,den generiska aran ifr8gasattes.
"För det upplysta 1700-talet framstod en ny bild av människan:
ett stoftkorn p& en bland myriader planeter i eCt oandligt universum,
en varelse som till sin psyko-fysiska organisation inte
avvek namnvart Pran djuren,
'L'Homme B8rte8 och 'L'Homme Machinel ar termer 8om ratt val besk'river
martsrialiemeins uppfattning av manniskana position i
20
ekapaleen.
Som motvikt mot det naturvetenskapliga idealet stalldes fascinationen
och det förnyade intresset for de antika idealen, all-

mant spritt genom Johann Joachim Winckelmanns Geschichte dar
Kunat des Alterthums (1764) och genom Winckelmanns efterfaljare
Gotthold Ephraim Lessing, i dennes verk Laokoon : oder
Uber die Grenzen dar Malarei und Poesie (1766). Intelligen-
sian sbg vid denna tid antiken, som "en kalla till tillfriak-
nande och förnyelse - ett föredöme i äkta och hel humanitet
som dock aldrig mer kan förverkligasn. 2 1
Mellan dessa bada bildningsideal star Hermann Anderz kluven.
"Han är undantagsmänniskan som likt den antike Herkules ar ut-
vald till stord&dn2*, sinitidigt som han Ilr medveten om ds n*-
turvetenskapliga landvinningarna, ty han har efter sin lasning
av "den stora franska encyclopedienn kant w811a de ekröpliga
restar som Innu aterstod av min barnatron raseras.23 F6r att
f& sjalalig styrka i stunder d& verklighetens vanmakt och le-
da blir honom alltfar phtaglig, blir Plutarkos den Bibel ur
vilken han hämtar kraft.
Ett andra mer konkret och,p&tagligt skal till att just 1700-
talet blivit skadebana for Hermann Anderz' jordevandring, ar
att Delblanc tv8 8r ef'tsr Prilstkappan publicerad. min ivhand-
ling Ara och minne r studier kring ett motivkonplex i 1700-
talets litteratur (1965). Romanens historiska Pörutaattning
bor ebledes befunnit sig centralt
inne i Delblancs tankevärld
vid tidpunkten för författandet av Prästkappan, för detta talar
det faktum att avhandlingen ger en mycket god grund att
st& p& for först&elsen aw romanen.
Ett tredje, personligt och konstnärligt syfte, anger Delblanc
i dagboksromanen Asnebrygga (1969): "Skriver jag inte om ho-
nom? (Fadern, min anm.)
Ack, jag skriver ju aldrig om nbgot
annat. Det ar ju bara d6 min prosa kommer till liv, nar jag
later honom smäda och förbanna mig, utkladd till Fredrik den
Store eller Markis de Saden. 24
Sammanfattningsvis kan det sägas, att Sven Delblanc i s in ro-
man Prastkappan ger uttryck &t det individuella st5illningstagande
som han förordar i min ess3 om Markis de Sadr, och att
han genos sin standpunkt just tjanar den hietorieka didaktik,
som Granlid kallar stskepticistisk, relativistisk, pesaimistisk".
25

HISTORICITETEN I PRACTKAPPAN
För att Bsk&dliggöra Sven Delblancs tillvägagangssatt betraf-
Panda subjektiviseringen av historiciteten, har jag valt ut
ett par av8nitt ur din del av romanen dar Fredrik den Store
själv kommar till tals. Avsikten ar dels att visa p8 den
"vansklighet som det innebar att tolka in psykologiska pro-
cesser i det skelett av sakerstLillda fakta, Bom ett kritiskt
sovrat kallmaterial erbjudern26, dals att belysa hur Delblanc
genom sin faktabehandling strävar mot sitt syfte, nämligen
att phvisa tillvarons ondska och ofullkomlighet. Fredrik den
Store representerar en av de stora man, som Hermann Anderz
har som förebild i romanen.
Utghngspunkten fiir mitt urval har varit att s6ka finna episo-
der och skeenden som finns Btergivna i tre typer av verk av
tre skilda PörQattarkategorier, Forst historieboken och hie-
torikern av facket, har representerade av Norstedts Världs-
historia (1926-37) och Hugo Valentin (1888- ), doomht i
historia vid Uppsala universitet med 1700-talet8 historia
som specialintresse, Denna franställning jamf6re sedan med
Ludwig Reiners version i biografin Fredrik den Store (1956).
Ludwig Reiners ( 1896-1957), "war Borsenvertreter einer Bank,
Prokurist und Verkaufsdirektor, Verfasste unterhaitsasa didakt.
Schriften Gber Wirtschaft, Geechiehte und Literaturn 27
och som sadan fQr han representera atuatbrhietorikern, med
tydliga tendenser till romantisering av det historiska stof-
fet. Sven Delblanc slutligen personifierar diktaren, fri frBn
bundenheten till fakta och vetenskapliga metoder.
I det första textavsnittet skildras avrättningen av kronprin8
Fredriks van Hans Hermann von Katte, eon 26 ar gammal domdes
till doden efter att ha forsökt hjälpa kronprinsen att rymma
fran Prsussen.
"Pa morgonen dan 6 november fick han (Kronprine Fredrik, min
ans.) befallning att fran sitt f3ngelses fönster Qse Kattes
strax darp8 stundande avrättning. D8 denne fordos in p& av-

ättningsplatsen, bad han honom förtvivlad förlata sig; före
själva exekutionen föll han i vanmakt och slapp s& se sin vans
huvud falla for bödelns sviird, men efterat stirrade han mallös
och liksom lamslagen timme efter timme pQ den svarta duk, som
28
täckte den dödes enligt konungens order kvarlämnade liken
Samma passus lyder i Reiners versionr
"Enligt sina order för de klockan sju fram kronprinsen till
fonstret. Nar han far syn p& Katte, kastar han en slangkyss
till honom och ropar pA franskar 'Hin käre Katte, jag ber dig
tusen ghnger om fÖrl8tel~e.~ Katte svarar: 'Det finns inget
att förl8ta. Jag dör med tusen frojder för Er.' Lugnt tar han
avmked ev sitt regementes officerare, tar 'helt lugn och glad1
av sig sin rock, knäbojer, skjuter undan den hand aom vill
binda far hans agon och mottar bedjande dodshugget. Innan hu-
-
vudet rullar i sanden, har kronprinsen brutit sataman. n 29
I
Den skillnad man forst noterar msllan dessa b&da versioner, ar
teinpusväxlingene Valentin Aterger episoden i imperfekt, medan
Reiners för framhandlingen till presens. Syftet och effekten
av detta blir @n spanningsförstarkning, en dramatisering och
en, om an skenbar, tidsförskjutning. Laearen inbjuds att delta
i händeleen aoh genom att Reiners ger utrymme At detaljer, som
for det historiska faktumet är tämligen ovidkommande, fAr läsa-
ren tid att emotionellt anpassa sig infor det kommande "doda-
huggetn. Symptomatiskt för den typ av skriftställare eom Rei-
ner8 representerar, ar vidare att källhkinvisningar och avslu-
tande litteraturförteckning helt saknas, medan historikern
Valentins litteraturanvisningar omfattar drygt sju sidor. Det-
ta trots att Reihera anvander sig av flera direkta aitat i s in
toxt, I Nancy Mitfords biografi Frederick the Great (1970)
At~rges ordagrant den av Reinera citerade ordvaxlingen mollan
Fridrik och Katte och i en not i samband harmed, anger forfat-
tarinnan: nThsre are various versions of this scane - this one
eomse from the lettwr af an eyewittneas to General von Katte. n30
,
men inte heller Mitford anger den direkta kallan.

Hos Dclblanc slutligen, blir episoden en berättelse lagd di-
rekt i munnen p& Fredrik den Store.
"En gr8kall morgon väcktes jag av trumvirvlar. P& fangelseg&rden
stod en schavott och delinkvinten var ingen annan an Katte,
min medbrottsling och van. Min bäste, trognaste vän. Han fick
händerna avhuggna och tungan ureliten med tang innan de antligen
slog av honom huvudet. Efterat tog rackarna ut inalvorna
och styukade kadavret i fyra delar. Dat var magstarkt arbete.
De mhte styrka sig med brannvin bade en ooh tv4 ganger. 3ag
minns tydligt att en av rackardrängarna stod vid schavottens
fot och spydde med handen för pannan. 1131
Denna Delblancs version är som frarngar, starkt kryddad med sa-
distiskt pikanteri och mansklig svartsyn. FrBn att i de tidi-
gare versionerna ha varit wlamslagenw och abrutit sammanw,
tycks Fredrik nu tawligen oberörd av handelren, han har med
aren accepterat den som ett naturligt slut p& en ungdotnlig
ambition. Snarare an att som upplyst despot fordöma handlingen,
f€Iraök@r han i sin efterkonstruktion att forstärka ondskan och
ge den en rättmatig plats i sin pessimistiska världs- och man-
niskouppfattning. Tortyren av Katte her inget stöd vare sig
hos Valentin eller Reiners, utan far ses som ett medel för Del-
blanc att n& sitt syfte, samtidigt @om den tillfar romanen vir-
sa berättartekniska fördelar db det galler att chockera och
fascinera den läsande publiken.
En med ovan identisk utveckling, gar aven att följa i avsnitten
som behandlar en ungdomsromans mellan kro?;zinsen
och en kan-
torsdotter vid namn Dorothea Ritter. For att om möjligt bättre
belysa skillnaderna de tre avsnitten emellan, har jag valt att
lata dem Qolja direkt p& varandra, utan mellanliggande kommen-
tarer.
dat kom till hans (Fredrik Vilhelm It@, kronprin8sns far,
min anm.)
kännedom, att Fredrik ndgra g&nger besokt och wusi-
cerat med en sextonarig flicka i Potsdam, dotter till en kantor
därstades, och givit henne n8gra presenter, lat han farat

en lakar8 tv&ngaundersoka henne, och fastan han därigenom vann
bekraftelse p& att ds ungaa förhbllande varit av oskyldig art;
domde han dock den olyckliga att offentligt piskas framför sin
fars hus och p4 en del andra stallen i staden och att sedan p8
livatid ineattaa i ett spinnhusen 32
@Kronprinsen har haft en oskyldig flirt med en sextonarig kantorsdotter
Dorothma Ritter och ett par ganger musicerat tillsammans
med henne* Kungen skickar en fältskar och en barnmoroka
p& hanne, men de sl8r fast att hon är orörd. Det spelar
ingsm roll: 'Hans kungliga majestiit befaller hovradet Klints
att han i morgon i arresten ekall Ista piska den därstades
sittande kantorsdottern, och skall densamma sedan för all frmtid
inaattas i opinnhuset i Spandau. Först skall densamma piskas
fraafar radhuset, sedan framfBr sin fars hus och därefter
i alla stadens gathorneB Fangslad med bojor insparras hon i
Spandaus spinnhus, kvinnofangelset, och far sitta dar i tre
Bren
33 t
"Jag var föralsskad i en liken prastdottsr i mina unga dar, hon
var skön och oskyldig som en Guds angel, Vi musicerade och höll
varann i hand och svärmade och skrev ##w& biljetter. /- - -/
#in far fick nys om saken, Som val var. Jag fick atryk och husarrest.
Och hon*.* Ha: Ha! Han lat examinera hennes mödom. Han
letade reda p& den lusigaste, tsmutsigaiste faltskaren i hela
armdn och lat honom gara den delikata underaokningen, Kostligte
Infor sittande regeringsrätt, märk val, och ut8kctt av ständer-
na. Hon fick klä av sig naken och s& kom da fältsksren stickande
med sin lortiga tumme.,. Enfinen 34
Även i detta avsnitt finns ett markerat effektsökeri och ett
perverst pockande i Delblancs framstkillning, vars fbrutaiittningar
finns i ejiilvm den historiska episoden och som finns an-
tytt även hor Valentin och Reiners, men nom hos Dalblanc ges
dan fulla friheten att breda ut sig. Och sos tidigare ar d888
orsaker, dals en berättarteknik son gdngse brukar betacknas som
mustig och livfull, dels ett "individuellt st~llningstagande i

form av revolt, satir, kritik, han, indignation, bespottileen. 35
Vad som kan betecknas som en tragedi under kronprinsens uppvaxt,
blir i romanen en bekraftelse p& tillvarons grymma lagbundenhst,
en oundganglighet vars varde bestar i att väcka männi8kor till
insikt om pessimismens svarta sanning.
P& samma satt förvandlas Fredrik den Store själv, till en in-
karnation av den mänskliga ofullkomligheten, for Hermann Andert
och för lararen i allmänhet. Fran Valentinst RMed aren blev han
/- - -/ allt mor pinad av fysiska kramporn3', liver Reinere:
"Hane halsa hade blivit allt sämre Br.frBn &rr Han led av gikt,
hemorrojder, av dyeenteri, av kolik, av flytningar i öronen och
knäna, av hosta och framför allt vattusotn3',
till Delblancs:
"Torr och vaxgul och tunn som en bl8 pappersdocka vilade allt
Preusaens sjiilvhärakare i s in fiti3l.j. Livlesa bl& ögon, /- - -/
Smaskande sög han in sin snusiga överlapp i munnen, Han *pred
en vidrig odör av urin och upplosning och snusk, av gammal sjuk
och vanvBrdad gubbe.w38
t
Som franigatt i föregaende avsnitt, finns det trots de papekade
olikheterna i de jamförda episoderna, en konkret historisk han-
delse 8om ar gemensam för samtliga och som farenar historikern
av facket och den frie författaren. Likheterna blir stundtals
pbfallande och anmärkningsvärda. Nu räcker det givetvis inte
för en författare att saxa ur historieboken om hans allvarliga
avsikt ar att skapa ett litterärt konstverk. För detta kräva
att den historiska vardagen och tidsandan finns narvarande i
beratteleen, for att ge on trovardig miljö och en referensram
Bt l&saron. Det fordras av forfattaren av historiska romaner,
att han ingaende studerar den tidsperiod han skall levandegöra,
och detta galler vilket syftet än ma vara med romanem som sildan.
"En författare av en historisk roman eller ett historiskt sk&-
despel ar helt enkelt far sitt stoff hänvisad till tidigare
litteratur: dokument, historieskrivning, diktning över samma

akedeen 39
Utom allt tvivel ar Sven Delblanc val insatt i det 1700-tal han
skildrar i Prästkappan, och kunskaperna finns dokumenterade i
avhandlingen Ära och minne. Detta hindrar dock inte, att han
för sin roman sökt förebilder och hjälp med tidsmglningen fr6n
föreghngares skildringar av samma tid. I en anmarkning till ro-
manen Kastrater (1975), som ocksh utspelas under 1700-talet,
har Delblanc legitimerat datta satt att skaf f a h jalp:
nNar jag arbetade med slutredaktionen av föreliggande arbete,
gjordes jag uppmärksam pi O. Fernandez ambitiiisa och brett anlagda
roman nPorporino ou les mystares de Maplesv. Eventuella
likheter mellan vara verk beror p6 att VY uppenbarligen nytt-
jat samma kallor och litteratur /- - -/ nPotat sed non proptertt
är ett vanligt fenomen i litteraturen, intressant bara för naiva
granskare; för den som kom i efterhand en smula försw5idligt.
Hade jag observerat Fsrnandez arbete tidigars, hade jag inte
tvekat att stjäla ur det, Tyvärr kom det for sent." 40 r
När det galler Prilatkappan, tycks en av fbrebilderna ha varit
Louise Ruhlbachs romantiserade biografi Fredrik den Store och
hans vanner (1858), och framför allt del tvi% av detta verk.
Med den uppenbara risken att bli kallad en "naiv granskaren,
vill jag ända belysa detta pastaende med ett par exempel, dh
jag anser dels att det är en bit av komplikationen kring historiska
romaner, dels att det direkt aterverkar p6 historiciteten.
Louise MUhlbach är en pseudonym for den tyska författarinnan
Klara Plundt (1814-1873)~ "Hon elog sig /- - -/ p& att skrifva
sociala samtidsromaner, i hvilka gift, dolk, 8ktenskapsbrott,
w8ldtäkt och blodskam spela en stor roll. Mindre vildsaat
skrifna gro de historiska romaner, med hvilka hon sedan 1850
0fversvamma 16nbiblioteken. Dock sakna äfven dessa berattelser,
ehuru ledigt skrifna, allt konstvardr, sammansatta som de %ro
efter pikanta memoarverk och hopplockade anekdoter (jamta fritt
uppfunna tillsatser) samt anlagda p& att matta den stors allm3nhstens
hunger efter det rafflandm, teex. Friedrioh der groa-

ss und sein hof ".
41
Som jag antydde ovan, ar det främst den historiska vardagen
och själva tidsstkimningen, som lättare blir tillggnglig om för-
fattaren utnyttjar tidigare diktning om samma skede. För att be-
lysa detta, ger jag ett par jämförande exempel ur Fredrik den
Store och hans vanner och Prästkappan. Först Muhlbachs version
av den gemensamma krigsskildringen:
"Eljest var allting stilla. Hela lagre lag, son sagdt ar, i en
djup sown; och öfver dessa dunkla massor utbredde sig, stjern-
188 och kall, den mö~ka, molndigra himlen.
Det var en dunkel, fuktig Septembernatt, dunkel och glensloe,
som en sorgens natt, fuktig, som en döendes kallavett,
Hur m8nga bland dem, hvilka der med rosiga kinder och lugn panna
ligga och @ofva, hur manga bland dem njuta icke nu sin sista
sömn, genomandas icke sin sista natt! Hur mhnga bland dem skola
icke redan i morgon med gapande sar slumra pa ärena Palt, med
8ppna ogon oeh den brustna blicken vand mot himlen och ingen
bredvid sig, som torkar dödssvetten PrBn deras panna4 .bZ
"Är det verkligen krutrak; eller är det de bortfladdrande sjii-
larna aP dessa tusende, hvilka ligga der p8 marken, med gapande,
bladande sar, med bristande agon, jemrande af smärta, eller stan-
kande f den sista d6dskaiaipen,., p& den jord, som intet mer har
att bjuda dem - förutom en graf. n43
Hos Delblanc lyder motsvarande avsnfttr
WEinnen sov utst;r'dekta i snörata led. En manklar natt i september,
P& morgonen skulle slaget
44
stiien
flB1~k och farbittrad famlar mhen genom molnens slojor, f8r dem
otaligt at sidan, skyndar vidare,.,
I det vattengröna ljuset so-
ver tusentals män i räta lad. Och inte ena i sömnen vAgar de er-
kanna att de rsdan är döda och att morgondagen bara skall medflra
en onldig bekräftelse.^^^
"Fyrtiotusen san kampar i d8de8ngeat i svavol&ngorna, massake-
rar varandra med bly och atal, tömmer sitt innanmate p8 den leriga
marken,. ,"
46

FBrutom det gemensamma motivet och den stilistirka olikheten,
finna det hos Ruhlbach och Delblanc en kanslomassig samatam- .
mighet som ar pilfallande. Det Br Angesten hos den enskilde i
1700-talet8 valdiga fotarmder. Den sista nattens si3mn inf8r
en dag som betyder slutet, Samma sawatamrnighet Bterfinns aven
i gladjescenerna vid krigets slut, Louise HUhlbach gar den följande
uttryck:
"Ändtligen alog den lyckliga stunden; andtligen förkunnade ka-
noners Baka, klockornas ljud och jublet af den folkmassa; som
lik en lavin vältade sig fram genom alla till kungliga slottat
ledande gator - andtligen förkunnade allt detta att kung Fredrik
&ter inthgat i m i t t residensa. 4 7
"Berlin hade, till konungens emottagande, patagit sin herrligaste
hagkfdrdräkt och naturen var dervid behjälplig; ty hon hadm
prpdt gatorna och husens tak ned sina blandhvita, anöiga fj6d.r-
dukar, taom i den kalla, klara Decemberaolen gnistrade sed tusantals
diamanter." 48
I
Samma passus hos Delblanc:
"Avlagset danade trta kanonskott och de gröna fönsterrutorna klir-
rade sprött, Sorlet av en mtor folkmassa som ibland stegrades
till att jubelskran. Kananer. Och p& on gang började stadans al-
la kyrkklockor att ringa, de vände sig tveksamt runt i s ina stoc-
kar, hojda munnarna mot himlen med klappens tunga pressad mot
underläppen, virvlade runt och sjöng sin mullrande metallsQng,
som fick katedralen att skälva och duvorna att hoja sig som vita
moln av rakelse frbn solbelysta kupoler, Berlin höll andan en se-
kund, och sedan steg jublet med valdsam plötslighet mot den lik-
gilti pa bl&. aipternberhiml~n.n49
Mu ar det inte bara atamningar som har funnit gemensamma uttryck
hos Delblanc och MQhlbach, dar finne aven en del~:6~~t~is~mmande
episoder i den rena handlingen, nagot som borde vara svilraro att
legitimera med självtilldelad auktoritet. Även denna Huhlbacha
behjalplighrt, vill jag med ett par c~xempel phvisa*

I Prastkappan skildras i kapitlet I rovarehander, ett företik
av kungens grenadjärer att tvangsenrollera Hermann Anderz i
"Hans Hajsstat Konungens gloriösa armdu, vilket han lyckas
omintetgöra genom sitt prästerskap* Den historiska förutsätt-
ningen är Fredrik Vilhelm 1:s stora intresse för armdn och den
trupp med enbart storvkixta aoldater som han lat grunda och till
vilken han 1st rekrytera folk frAn hela Europa. För Prastkappan
har Delblanc aven 18tit Fredrik den Store dela detta intreose
med sin far. Denna far Delblancs roman sa viktiga spisod, ty
n8gra kapitel längre fram lyckas de kungliga värvarna med att
f8 Hermann Anderz i a rdn och det är dar som han kommer till
den slutliga insikten om tillvarons ondska; denna episod finns
direkt aterberattad som en anekdot hos iiiihlbach.
"Mitt lif har varit en vanlig själas6rjares flärdl3sa, stilla,
ensamma och tysta lir; och endast Högstsalig Konung Fredrik Wil-
helm bringade litet storm och rörelse i detstamma. Men afven detta
matte hafva varit efter Gud8 vilja. Ty - skulle val Gud eljest
#
hafva gifvit mig denna robusta Jmtteskepnad, hvilken fërtjuste
kungens emissarier till den grad, att de, midt under gudstjenu-
ten, bortryckts mig fr%n altaret, der jag etod och förrattade
messan, o~h, aktande hvarkon pi mina baner, eller p& min riitt-
troende ftlrsamlings grat och skrik, släpade mig med sig och
~kref in mig i ~ olditrullorn~.~~~
M i t t andra exempel Bterger fi5rattlrelsen av del.antika statyerna,
aom forevigade förebilder av falsk storhet. Om detta skriver
Hiihlbacht "1 sin okyska och galna kyskhetsiver smlig han 8ig en
dag in uti var äldste broders konstkabinett för att f6rst8ra de
skonaste taflor av Titian, stympa da herrligaste statyer efter
Och Delblanc: wLBng-Hano stred. Han tuktade statymr-
na med sitt vapen /- - -/ Han brottades med statyerna i ett vitt
moln och lat sig inte beveka av deras stolts eller bedjande ditborder,
3
Exemplifieringen skulle kunna garas ubförlig~rra, men da min av-
sikt endast har varit att visa pb de a8jligheter for den hieto-
riske romanf6rfattaren att 88ka hjälp hos f€lreg&ngare, sam at8r

till buds, anser jag exemplen vara nog för att visa hur dessa
möjligheter utnyttjats av Sven Delblanc i Prästkappan. A t t det-
to inverkar p& historiciteten ar ställt utom tvivel, d8 ambi-
tionen hos författaren, oavsett kalla, är att aterskapa en his-
tori~k verklighet. Väljer man som kalla en historieskrivare av
Louise Huhlbachs kategori ar man uppenbarligen 14ngt fr8n flden
stranga objektiviteten i modern kallkritisk historieveten8kapn. 5 3
SAHRANFATTNING
Enligt mitt förmenande finns det klart fog far den kritik om
bristande historicitet, som HanslGranlid ser i Prastkappan.
Delblanc har som ayfte med sin roman, att visa p& tillwa~ons
ondska och ondskan8 evinnerlighet och han subjektiviserar det
historiska källmaterialet efter detta syfte. Att fran detta
fastslaende ifragasatta Prästkappans förtjaneter för den historiska
genren som helhet, blir i mina bgon dock en magistral
sm&sn&lhet. Även om det innebar att man far ut6kad antalet karakteristika
for den historiska romanen, ar denna eftergift
i mitt tycke en massa vard förfsttarfriheten.
Nar det galler utnyttjandet av flrabilder borde det daremot
finnas fog f8r att ifragasatta författarfrihetens granslashet.
Delblancs sjalvekrivna rätt ratt nstjalau bör inte uppmarksawmas
av enbart ''naiva granskaren, utan allmänt ses som en risk
f8r det fria ekapandet.

1, I in eeaa Ska en inte underkasta sej 8 t8la,..?! Om dysterheten
i Sven Delblancs berättelser, g6r Beata Agrell
en genoagang av Delblancs PBrPattarskap och försoker bl.
a. visa hur Delblanc *i sitt författarskap lyckas att
averskrida den am&borgerliga individualismens problematik
genom att envisa8 i denu. (a. 59)
2. Se Maria Bergom-Larssons esaa Sven Delblanc och det grytnuta
Europa (ingar i Hanniskan i det vertikala samhället), Lik-
som Agrell, etuderar Bergom-Larsson individualismen hos
Delblanc och hon analyserar begrepp som "utvald, baddad,
upphojd, förbannad, fi5rkastada. (s. 138)
Raria Bergom-Larsson Qterfinns vidare i den grupp som ana-
lyserat Delblancs P8rfattarrkap under rubriken "Den Axel
kring vilken warlden ror aign (BLI! 1970:6). Eaab st8r
upptagen i liCteratu~f6rteckningen efter upphooam8nnan
Adolf raon, Eve,
3, Lonnroth, E,: Romane~ och historieskrivning, r. 121
4. Zetterholm, T.! Respekten för de dtlda, s. 81
5. Ibid, 8, 81
6. Granlid, Hot D& som nu, s. 305
7, Zetterholm, T,: a,a., s. 79
8. Lönnroth, E.: adar, s; 119
9, Granlid, H,: ara,, s. 311
10. Ibid, S, 312
11. Dslblanc, S,$ Sade och frihetens tragedi, e. 408

12. Ibid, 8. 409
13. Granlid, H.: a.%., e. 310-311
14. Ibid, S. 310
15. Delblanc, S.: ha., s. 409
16. Delblanc, S,: Prastkappan, s. 88
17, Ibid, s. 215
18. Delblanc, S.: Det war ju dat jag sal .(D.N. 1973 r10.13)
19. Delblanc, S.: Ära och minne, s. 10
20. Ibid, s. l0
Uttrycken L'Hornme
BOte och L'Homme Maehine, harstauimar fran
den franske 1700-talslibertinen och filosofen 3ulibn Offray
de La Hettris (3709-1751),
rioin menade att niaänniakan ar sn-
dast ett naturväsen, och inga skarpa granser skilja henne
fr8n de 6vriga djuren. Viha sjalsyttringar iiro helt beroende
av de fysiologiska processernaeH (Svensk uppslagsbok. -
Balmö, 1934-37, )
21. Hauaer, A.: Konstarternas sotiala historia, D. 2, 8. 83
22. Bsrgom-Larsson, H.: Miinniskan i det vertikala samhället,
s. 138-139
23. Delblanc, S.: Prästkappan, s. 95
24. Delblanc, S.; Asnebrygga, 8. 83
25. Granlid, H.: ..ar, 8. 311
Beträffande den peasimistieke varldslisk8dningen i Delblincr
verk och i allmanhet, rtartade Maria Bergom-Larsaon en debatt

i Dagens Nyheter under hösten 1973, med sin artikel "Vad
finns det di3 för alternativ till H~rhuset?~ (15/9). In-
lagg i debatten förekom 30/9 (~ngemar ~edenius), 11/10
(~rinas Lappalainen, Erik Sandin, Sven-Olof Einarson,
Lars ~annfelt)
, 13/10 srg gom- ars son) , 24/10 (~edenius)
Delblanc själv gick i svarom81 under rubriken Det var ju
det jag sa! (l3/10).
26. Lönnroth, E.: a,&, s. 119
27. Meyers enzyklopadisches lexikon. - 9. aufl. - Hannheim,
1977.
28. Valentin, H.: Kabinettspolitiken och kampen om kolonierna,
S* 113
29, Reiners, L.: Fredrik den Store, s. 64
30. Hitford, N*: Frederick the Great, s. 55
fl. Delblanc, S.: Prastkappan, s. 208
32. Valentin, H.: &a., s. 112
33. Reiners, L,: a.a., s. 59
34, Delblanc, S,: Prästkappan, s. 203-204
35, Delblanc, S,: Sade och frihetens tragedi, s. 409
v
36. Valentin, H.: a.a., s. 317
37. Reiners, Ler a.a., s. 330
38, Delblanc, S.: Prastkappan, s. 201
39. Hallberg, P.: Litterar teori och atilistik, s, 42

40. Delblanc, S.: Kastrater, s. [151]
41. Nordisk familjebok. - 2. uppl. - Stockholm, 1913.
42. Hilhlbaoh, L.: Fredrik den Store och hans vanner, D. 20,
s. 55-54
43. Ibid, 8. 59
44. Delblanc, S.: Prästkappan, s. 138
45. Ibid, S. 140
46. Ibid, s. 165
47. IWhlbaeh, L,: a,a., s, 88
48. Ibid, 8. 88
49. Delblanc, S.: Prkletkappan, s. 171
SQ, HUhlbach, L.: a.&, 80 266-267
510 Ibid, 8. 241
52. Delblanc, S.: Praetkappan, s. 84
53. Granlid, H.: a.a., 8. 312

Adolfsson, Eva : "Don Axel kring vilken världen rör sig" :
Sven Delblancs fi3rf att arskap / Eva Adolf sson.. . - (0onniers
Litterära Magasin, 1970:6)
Asrell, Beata : Ska man underkasta sig och tala : om dyaterheten
i Sven Delblancs berättelser. - (1ngar i Linjer i nordisk
prosa : Sverige 1965-1975 ./ en antologi redigerad av Kjerstin
NorQn. - Staffanstorp, 1977.)
Ber~om-Larsson, Haria r Manniskan i det vertikala samhället. -
Stockholm, 1974.
Delblanc, Sven t Det var ju det jag sa. - (Oagens Nyheter 1973,
10.13)
Delblanc, Sven : Kastrater : en romantisk berättelse. - Stockr
holrn, 1975.
Delblanc, Sven : Prästkappan. - 3. uppl. - Stockholm, 1972. -
li el fin serien; 201)
Delblanc, Sven : Sade och frihetens tragedi. - (~onnisrs Litta-
r3ra Magasin, 1966:6)
Delblanc, Sven : Asngbrygga x
holm, 1970. - e el fin serien; 375)
dagboksroman, - 2. uppl. - Stock-
Delblanc, Sven r
Ära och minne : studier kring att motivkomplex
i 1700-talets litteratur. - Stockholm, 1965.
Granlid, Hans : Da som nu t
analys. - Stockholm, 1964,
historiska romaner i översikt och
Hallberg, Peter : Litterar teori och ~tilietik. - Göteborg, 1970.

Hauaer, Arnold : Konstarternas sociala historia, 2 : frhn den
industriella revolutionen till v&r egen tid. - Stockholm, 1972.
Ltnnroth, Erik : Romaner och historieekrivning. - (~rtes, 1978s
21
Mitford, Nancy : Frederick the great. - London, 1970.
far Klara ~undt.. r Fredrik den etore
IUhlbach, Louise [pseud.
och hane vhner t eller Berlin och Sanrsouci. - 2. vol* -
Stockholm, 1858.
Reinera, Ludwig : Fredrik den atore. - Stockholm, 1956.
- (1ngab i Tunberg, Sven r W€4rldrhistorla, 10 / utgiven av
Sven Tunberg och S.E. Bsing. - Stockholm, 1930.)
Valentin, Hugo : Kabinettspolitiken och kampen om kolonierna,
P
Zetterhols, Tore : Respekten för de doda. - ( ~rtes, 1978:l)

Oöwas~t n~egzi~cr du inte att det Iöxf7?uUtiaa bara är
&eaf vi lrq1aaL11 einv&niic~T" r an hierforj.ciBete.n i W& Delblermes
ram& Priistjzap~~~n, - Bor&s, 1976. - 25 bl, - (3?eciaka*bets /
Blbliotekshö&skolang v% 1978, 47)
I
I
?
-- -
- -.
I Pehrsog, Wr?n b949 .-. 1 1
C
Gc
"Bp~iper&u intc ptt det ECFrfLutrm bara $r
ain.@t vi ska31 tt'nvända?" : ori hisd6ricitt.-
ten i Sven DelBlmczr r0ma34' ~rastketppem /I
Gkran Peh-racui. - Bod-s, 1:971J. - 25 bl. -
(~~aoialaxbets / Dibliot~kshöt::~$ko$an; vt
l '
I
l
I
I
l
l
l
Br t
I
I
l
- -- -
- - -. -

BADA – BORÅS AKADEMISKA DIGITALA ARKIV
Detta är ett inskannat och digitaliserat specialarbete från BHS (Bibliotekshögskolan) vid
Högskolan i Borås. Specialarbeten skrevs som examensarbete på bibliotekarieutbildningen
mellan åren 1974 och 1996.
Bibliotek & läranderesurser (BLR) vid Högskolan i Borås har utfört digitaliseringen och har
använt de exemplar som funnits i bibliotekets samlingar i befintligt skick.
De digitaliserade specialarbetena är publicerade i Borås Akademiska Digitala Arkiv (BADA),
som är högskolans system för digital publicering. http://bada.hb.se
Upphovsrätten tillhör författarna.
Publiceringsår i BADA: 2012