1977 nr 85.pdf - BADA

lille gruppen son, omgiven av fiender, dste halla ihop.
Att bli lämnad ens& och koma vilse föde~~~ångest. Det halader Sven
ett par gwr.
Pl6tsligt upptäakex ja& att 48s är ensam. Försiktigt
tbder jag ficklampan. Bara taggiga buskar sch insekter.
Jag lyssnm men hör ingenting. Det är som de andra har
uppslukats av jorden. (~bv 9.34)
Plutonen harr blivit mitt hem. D*
a. 35)
&m
kglnner Ja& mig saker.
Det &r nbn som flinax högt. Det maste vaxa Barcelona*
Jag & &a att skzika högt au glädje, men det sitter
en klmg i halsen p& mig. (~bv 8.36)
Individen g&
' förlorad i den här världen om han mister kontakten med
kollektivetr Det kan synas som en motsägelse, eftersom de ju ofta be-
kw&? shg fil1 en ohhrmd individualism. Det finna många tillfällen,
irid sp&lbordet eller vid namn moralisk stridsfrgga teex., d& vänska-
.pron hänger i en skör tradc Hen sadana handelaer 2tr mera att betrakta
8083 i grunden betydelselöm& familjegral* Gänget, kollektivet, kärnan
aY' näaligen en enda stor familj. Gamle är fader och moder, de andra är
en talrik brödraskara.
Även om vi är en bråkig samling i ett stort krig, är
vi själva ba.ra.en likn och obetydlig s-lugr Vi- bars
elva vänner, eller man kan o&sQ saga elva d9Qsdömda bröder
med olika föräldrar. ($1 8.185)
Gamle är in£e bara v& plutonschef, utan ocksa 'r%s far och
mor ... . (~edd 8.116)
Den som kommer vilse blir den förlosade sonfen som irras omkring i
ett landskap som påminner om Dagermans i De dömdas Or
Xönstret går igen, vi kmer igen världsbilden. kgesten och döds
skräcken finns utanfar den lilla kärnan. Naturligtvis tränger skräcken :.
och vansinnet in till individerna, men de f&
hjälp mot det.
Stege reste sig och gibk fram till de!& wbtande Gmle och
striik hanorn över ryggen,
+ Ses%, Caale. Det dste ju kamma en dag mndfESr clig.
Ta dig sammn, gamle vän. Du ska se, att det &h nog. (DP~ s.182)