1976 nr 77.pdf - BADA - Högskolan i Borås

Almanackan ,,
Före almanackan höll man något sa när reda på tiden genom att
i akttaga de regelbundet återkommande forändri ngarna i naturaret.
I s
I Skane ,t.ex. gäll'de att när bokarna började grönska, da var det
dags att s4 havre och nar eklöven var så stora som råttöron, då
skulle man sa korn.
Detta naturens kalender räckte ett gott stycke.
Månen togs senare i bruk för tidbestämning, d,v.s. man höll reda på
de olika m&nvarven.
Därefter f61 j de den kristna kalendern, som omfattade to1 v månader
med ett växlande antal dagar for att fylla ut solåret. Sin kristna
egenart fick den genom helg- och högtidsdagarna. Dessa var minnesdagar
över martyrernas
..
dödsdagar, över bi s kopar och andra kyrkans
man, Mari adagar osv. Over al l a dessa dagar upprättades kalendarier.
Helgondagarna växlade inom olika stift och var graderade efter
betydelse. Det stora flertalet dagar fi rades enbart av prästerskapet,
men många dagar skulle av hela folket helgas med arbetsvila
och gudstjkinstbestik.
Beroende på svårigheten att hål la reda på de många helgondagarna
och på problemet att förse prästerna .i varje liten landsortsförsamling
med en skri ven kalender, tillkom runstaven.
Den var en ersättning i trä för de på pergament skrivna kalendarierna.
I veckans iipprepacle rad av dagar ersattes bokstäverna av de sju första
tecknen i runraden.
Den äldsta svenska. almanackan daterar si g från senare delen av 1500-
talet. Dess föreghgare var aderl atningstabel lerna.
För att halla sig frisk, lät man i äldre tid sla ader, d.v.s. göra
bl odavtapprii ngar. Eftersom man trodde att varje del av männi skokroppen
stod i speciell folrbindelse med någon av djurkretsens stjärnbilder,
kunde åderlatningen inte ske när som helst. Betydelseful l t var i
vilken stjarnbild månen befann sig. Därför började man i slutet av
1400-talet trycka särski lda aderlåtningstabel ler, Varje dag fick
ett namn, lanat ur ti dens helgonkalendarier.
Namnlistan blev sa sm8ningom viktigast. För att göra kalendern tillgängli
g även för inte läskunniga använde man tecken, både för att
markera himlakropplarnas stallning och för att markera lampli ga tidpunkter
för sådd cich liknande.
For varje dag på året lämnades i almanackan uppgift om hur vädret
skul le bli, Dessut.om fanns där sammanfattande framstäl lningar om hur
det kommande året i allmänhet skulle gestalta sig. Om sjukdom, krig,
missväxt och liknande trodde man sig kunna läsa i stjärnorna.
I början på 1700-talet förbjöds sadana förutsägelser i almanackan.