Kompetensutveckling av skolans personal - BADA - Högskolan i Borås

7. De didaktiska konsekvenserna
Studien i sin helhet handlar om att kunna beskriva, hur elever i år tre resonerar om sina kunskaper
och lärande när det gäller ämnet matematik. Efter avslutade undersökning kan vi utifrån
de resultat som räknesagan och dess svarsmall, observationer, fältanteckningar samt
intervjuer, redovisa här nedan några tänkbara anledningar till varför elever inte har de goda
kunskaper i matematik som eftersträvas av läroplanen och det samhälle vi lever i.
Matematik är inte enbart ett ämne i skolan, utan likaså ett ämne som vi hela tiden är omringade
av i vår vardag, men som vi sällan är uppmärksamma på (Björklund, 2009). Malmer
(2002) menar att elever sällan resonerar kring matematik som ett redskap för vardagsproblem,
vilket denna studiens resultatet redovisat. Denna studiens elever kunde inte i första
hand koppla de matematiska kunskaper de erövrat i skolan till vardagssituationer. Utifrån
horisontella diskurser kunde eleverna visa sina matematiska kunskaper, men problem uppstod
den vertikala diskursen inte uppnåtts (Bernstein, 2000).
Varför elever ska kunna tillämpa goda kunskaper i matematik och kunna resonera kring dessa
(trots att en individ egentligen inte behöver tänka på matematiken som det redskap
han/hon använder vid vardagssituationer) handlar om att få förståelse för vikten av matematik
som ämne i skolan och att detta bör tas på större allvar (Malmer, 2002). Vi menar att
vikten ligger i att elever får förståelse för att matematik är mer än bara det vi möter i skolan
och att dess läromedel är ett viktigt redskap för erövrandet av matematik. Vi menar, likt som
Boaler (1998) och Player-Koro (2008) att kunna resonera kring sina kunskaper är viktigt för
att bli medveten om och få förståelse för sina matematiska kunskaper, men dessutom kunna
utrycka och delge andra sina tankar, funderingar och erfarenheter.
Tidigare forskning (Boaler, 1998; Björklund, 2009 samt Player-Koro, 2008) har visat att
elever får mer förståelse och vidgade kunskaper för att eftersträva god matematik genom
delad kunskap vid samtal och grupparbeten likt som vid konkreta exempel från elevernas
vardag. Malmer & Adler (1996) samt Björklund (2009) menar att denna möjlighet till lärande
ska ske i redan tidig ålder, redan i förskolan, för att så tidigt som möjligt göra barnen
medvetna om att matematik innefattar mer än bara siffror och begrepp. Detta för att uppmärksamma
dem och ge förståelse samt grundläggande kunskaper i ämnet på barnens nivå
innan de börjar i skolan. I skolan ska de kunskaper som elever har sen innan de började utvecklas.
De elever som har mindre kunskaper med sig behöver erfara dessa i skolan, vilket
kan leda till att pedagogen får skjuta upp lärande som ligger över elevens gräns. I erfarenheter
genom sinnesintryck och förstålelser lär sig elever den kunskap de behöver för att klara
sig på egen hand i den värld de lever i. Unenge, Sandahl och Wyndhamn (1994) menar att vi
alla är omringade av matematik i vår vardag som pedagoger kan ta tillvara på i sin matematikundervisning.
Utifrån elevernas uttalanden i studien, baserar klassernas pedagoger sina matematikundervisning
utifrån matematikboken. Till skillnad från vad forskning talar för (Engström, 2003)
är den undervisning som bedrivs i klasserna enformig. Engström (2003) påpekar att en pedagogs
arbete vid undervisningen, planeringen, organisering och hur utförandet är upplagt
ska grundas i didaktiska faktorer. En pedagog bör ha kunskap om en elevs förkunskaper.
Detta för att anpassa sin undervisning efter elevens utvecklingsnivå. Med detta menar vi att,
för att en elev ska kunna nå goda kunskaper i och få förståelse för matematik, behöver en
25