Maskinnära programmering 6B2266

* Function*/
char MoreToDo(void)
{
char Duty;
if( Contact == ON ) Duty = 191; /* 191/255 = 75% Dutycycle */
/* _______ __ */
/* _| |__| */
/* */
else Duty = 64; /* 64/255 = 25% Dutycycle */
/* __ __ */
/* _| |_______| */
/* */
return Duty; /* Be back in one TIMER0-tick! */
}
I exemplet ovan antar vi att PIC-processorn har klockfrekvensen 4 MHz och att
Timer0 använder prescalerns /256 och därför räknar med frekvensen ( f osc /4 )/256 =
10 6 /256 = 3906 Hz, tiden mellan två Timer0-tick blir 0,25 ms.
PWM-signalens periodtid blir (1/3906)×256 = 66 ms. PWM-signalens frekvens blir
därför låg, 15 Hz.
Denna signal duger till ett värmeelement, medan en glödlampa riskerar att "flimra"
störande.
Om Timer0 inte använder prescalern blir PWM-frekvensen 256 ggr högre dvs 3900
Hz, men då blir utrymmet för andra programaktiviteter än själva genereringen av
PWM-signalen obefintliga.
Ofta vill man ha PWM-frekvenser över 20000 Hz så att man undviker att vibrationer i
utrustningen blir "hörbara" (för människor).
Även om det går att programmera en PWM-signal direkt, så finns det således ett stort
behov av att i stället kunna använda inbyggda "PWM-enheter" som kan avlasta
processorn.
( Microchip visar i sin application note AN654 på bättre sätt att programmera PWM
med Timer0 genom att utnyttja avbrott då timern "slår runt" ).
35