Bostadsbeståndets inneklimat - Boverket

Urban Norlen 

Kjell Andersson 

Bostadsbeståndets inneklimat

Bostadsbeståndets 

inneklimat 

Urban Norlén (red) 

Statens institut for byggnadsforskning, Gävle 

Kjell Andersson (red) 

Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, 

0rebro

Statens instinit för byggnadsforskning bedriver kontinuerlig forskning 

och hgsiktig kunskapsuppbyggnad med inriklning mot: 

boende, bostadsförsörjning och bostadspolitik, 

- planering och styrning av markanviindning, byggande och förvaltning, 

byggnad& och byg~adsmaterials tekniska egenskaper. 

- klimat- och installationsfrågor sarnt energihushallning. 

Forskningen k Mde samhallsvetenskapligt och tekniskt-natwetenskapligt 

inriktad. Många forskningsprojekt utnyttjar metoder och traditioner från 

flera olika vetenskaper. 

Pwende och avslutade forskningsprojekt samt vissa andra aktiviteter 

dokumenteras bl a i form av forskningsrapporterbmh reports. Dessa 

ges ut i hrA skriftserier, en för samhälis- och beteendevetenskap med beteckningen 

SB sarnt en för teknik och naturvetenskap med beteckningen 

TN. I bada serierna publiceras skrifter pil engelska, research reports. 

Forskningsrapporterna v2nder sig i huvudsak till forskare och experter. 

FörfattarenlfOrfaUarna ansvarar f6r innehaet. 

O Statens institut 

för byggnadsforskning 

ISBN 91-71 11-055-0 

ISSN 0284-6713 

Exeilan Grafiska 

Gavle Apni 1993

Referat 

En landsomfattande undersökning har genomförts under åren 1991-92 av inneklimatet 

i våra bostäder (ELIB-undersökningen). Nästan 20 000 svenskar, som 

bor i drygt 3300 sma- och flerbostadshus, har besvarat frågor om hur de upplever 

inneklimatet och om de besväras därav. Noggranna undersökningar har utförts 

av drygt 1100 av dessa ca 3300 hus. Tekniska uppgifter insamlades via 

besiktningar och mätningar av ventilation, innetemperatur, fukt, luftens 

föroreningsniva och radon. 

Undersökningen visar, att det finns betydande inneklimatproblem i våra hus. 

B1 a erhölls följande resultat: 

- ventilationen är lag och ligger under ventilationsnormen (0,35 liter 

per sekund och kvadratmeter) i fyra av fem smilhus och i ungefar 

häiften av lägenheterna i flerbostadshusen, 

- luften är torr (mindre än 30% RF) i mer än en tredjedel av 

lägenheterna i flerbostadshusen, 

- formaldehydhalten är lag jämfört med rekommenderade maxvärden, 

- radonhalten är högre än gränsvärdet for befintlig bebyggelse (400 

Bq/m3 radonhalt motsvarande 200 Bq/m3 radondotterhalt) i 70 000 - 

120 000 smilhus och 20 000 - 80 000 lägenheter i flerbostadshusen, 

- allergiker och de boende i nya och stora flerbostadshus besväras mest 

av inneklimatbrister, och 

- mellan 600 000 och 900 000 människor utsätts för inneklimat som kan 

paverka hälsan och välbefinnandet 

I det fortsatta arbetet kommer samband mellan upplevda besvär och uppmätt 

inneklimat att analyseras nämare.

Abstract 

A nation-wide survey of indoor climate in Swedish residential buildings has 

been carried out (the ELIB study). Almost 20 000 residents in more than 3 300 

single- and multi-family houses have participated in a postal questionnaire 

survey. Detailed technical inspections on site and indoor climate measurements 

have also been carried out in a sub-sample consisting of more than 1 100 

single- and multi-family houses. The measurements include ventilation rates, 

indoor temperatures, relative humidity of indoor air, and levels of 

fomaldehyde, volatile organic compounds and radon. 

The survey gives strong evidence that Sweden is confronted with health 

problems related to indoor climate which affects many residents. Some of 

the findings of the survey are: 

l. The ventilation rate is low. A majority of the single-family houses and 

about half of the apartments in multi-family houses have ventilation rates 

below the prescribed rate (0,35 lims per second and m2 corresponding to 0,5 

air changes per hour). 

2. The indoor temperature has increased during the last I0-year period and 

is now on the average 20,9 "C in single-family houses and 22,2 "C in multifamily 

houses. 

3. The indoor air is dry (less than 30% relative humidis)) in about one 

third of the apartments in multi-family buses. The most common complaint on 

the indoor climate in multi-family houses is "dry air". In about one fifth of 

the single-farnily houses, the relative humidity of the indoor air is above 45% 

dunng the winter season which is supposed to increase the risk for mite 

exposure. 

4. The leve1 of formaldehyde is low. It is we11 below recommended 

maximum values in all investigated houses, but may still be initating to 

sensitive persons. 

5. The radon level is higher than prescribed for existing buses (400 

Bqlm3) in 70 000 - I20 000 single-farnily houses and in 20 000 - 80 000 

apartments in rnulti-jämily houses. 

6. Persons suffering from allergies (or allergy-like symtoms) and residents 

in large new multi-jämily buses cornplain more than other residents about 

indoor climate. 

7. Between 600 000 and 900 000 persons reside in dwellings with an indoor 

climate which affects health and well-being. 

Relationships between perceived and measured indoor climate are cumntly 

being analyzed.

Förord 

Denna undersökning är den första landsomfattande studien av inneklimatet i 

våra bostäder. Den har utförts av Statens institut för byggnadsforskning (SIB) 

i samarbete med Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Chebro (YMK) och Statens 

stralskyddsinstitut (SSI). 

Arbetet har bedrivits inom ramen för forskningsprogrammet ELIB (ELhushallning 

I Bebyggelsen) pil uppdrag av davarande Bostadsdepartementet, Byggforskningsrildet 

och Statens energiverk. Delar av forskningsarbetet har finansierats via 

ordinarie budget vid SIB, YMK och SSI. Vid avvecklingen av Bostadsdepartementet 

och Statens energiverk ersattes dessa uppdragsgivare med Näringsdepartementet 

respektive Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). 

Forskningsprogrammet ELIB består fönitom föreliggande projekt "Bostadsbeståndets 

inneklimat" av tvil andra projekt "Bostadsbeståndets tekniska egenskaper" 

och "Energihushilllningspotentialer i bostadsbeståndet". Resultat från 

de tv8 andra ELIB-projekten redovisas i separata rapporter. 

Nästan 20 000 svenskar, som bor i drygt 3300 sma- och flerbostadshus, har 

besvarat frågor om hur de upplever inneklimatet och om de besväras därav. 

Dessutom har noggranna undersökningar genomförts i drygt 1100 hus. Tekniska 

uppgifter har insamlats via besiktningar och mätningar. För kontroll och 

validering av de använda metoderna har ett antal laboratorie- och fdtmätningar 

utförts. Undersökningens olika delar har ocksil diskuterats vid 

seminarier inom och utom institutet. 

Det nya i denna undersökning i forhåilande till tidigare undersökningar är, 

att dels har uppgifter insamlats för ett slumpmässigt urval av bostadshus som 

gör det möjligt att dra generella slutsatser om hela bostadsbeståndet, dels 

har enkäter, intervjuer, besiktningar och tekniska mätningar utforts i ett och 

samma urval av bostadshus. 

Denna uppläggning har givit oss unika möjligheter till redovisningar som kan 

berika inneklimatdiskussionen. Pil grund av undersökningens stora omfattning 

har vi varit restriktiva när de gallt vilka uppgifter som insamlats och vika 

analyser som genomförts för denna första sammanfattande redovisning. 

Vi har i denna redovisning valt att beskriva det tekniskt uppmätta inneklimatet 

och hur det upplevs i olika delar av bostadsbeståndet. Sambandsanalyser 

mellan det tekniskt uppmätta och det av de boende upplevda inneklimatet kommer 

att redovisas i annat sammanhang. 

Rapporten innehåiler bilde en beskrivning av inneklimatet och vilka metoder som 

använts för att utforma denna beskrivning. För att underlätta läsningen har 

många statistiska metodavsnitt skivits ut med s k mikro-stil. Dessa avsnitt 

kan saledes hoppas över av den som inte vill tränga in i de statistiskttekniska 

detaljerna.

Ett stort antal personer har varit engagerade i ELIB-undersökningens olika 

arbetsmoment. Bilden är tagen vid ett arbetsmöte i projektet 

Följande personer har p& ett avgörande satt bidragit till undersökningens 

genomförande: 

1. Planering av urvalet, konstruktion av viktsystem för generalisering av 

resultat och statistiska analyser har utförts av Hans Högberg och Urban Norlén 

vid SIB. 

2. Urvalet av fastigheter från fastighetstaxeringsregistret har utförts av 

Kenny Pettersson vid Statistiska centralbyrån i Örebro. 

3. Urvalet av hus p& fastigheterna har uforts av Inger Fagerlund, Barbro 

Larsson och Kjell Andersson vid Yrkesmedicinska kliniken i Örebro. Dessa 

personer har ocksa utfört enkatundersökningar tillsammans med Ewa Rinde, 

Ingegerd Sterley och Elisabeth Wickström vid SIB. 

4. Fäitarbetet i den kombinerade besiktnings- och matundersökningen har 

utförts av 17 för undersökningen speciellt utbildade konsulter med Nikolaj 

Tolstoy vid SIB som projektledare och ansvarig for besiktningsundersökningen 

och CarlAxel Boman vid SIB som ansvarig för matundersökningen. 

5. Granskningar och rättningar i de av konsulterna ifyllda besiktningsprotokollen 

har utförts av Fredrik Hegrelius, Martin Janson, Heléne Johansson, 

Sune Liljedahl, Erik Nordenskiöld och Elisabeth Wikström vid SIB. 

6. Datorprogram for inläsning och logiska kontroller av besiktningsuppgifter 

har utarbetats av Jim Nilsson vid SIB. 

7. Ventilations-, temperatur- och fuktmatresultaten har analyserats av 

Anita Eliasson, Lilian Nyberg och CarlAxel Boman vid SB. 

8. Radonmatresultaten har analyserats av Hillevi Giertz, Hans Mellander, 

Lars Mjönes och Gun Astri Swedjemark vid Statens strålskyddsinstitut. 

9. Resultaten från mamingama av flyktiga organiska ämnen, inklusive 

formaldehyd, har analyserats av Rigmor Fredriksson, Lennart Jansson, Sibylla 

Robertsson, Göran Stridh och Lisbet Viklund vid Yrkes- och miljömedicinska 

kliniken i Örebro.

10. Kontrollbesiktningar av ett 90-tal smii- och flerbostadshus har utförts 

av Gösta Andersson vid SIB. 

1 1. Kompletterande innekiimatmatningar har utförts vid Matenheten för energi 

och inneklimat vid SIB av Ragnvald Pelttari, Pär Nordström, Stig Skogberg och 

Jörgen Sundberg med den senare som ansvarig. 

12. Metoden för ventilationsmatning har utvecklats vid SIB av Hans Stymne, 

Anita Eliasson och CarlAxel Boman. 

13. Metoden för temperaturmätning har utvecklats av CarlAxel Boman vid SIB i 

samarbete med Mitec AB i Säffle. 

14. Metoden för fuktmatning har utvecklats av Peter Norberg och Hans Stymne 

vid SIB. 

15. Metoden för skattning av frekvensfunktioner for inneklimatfaktorer har 

utvecklats av Tommy Waller vid SIB. 

16. Datorprogram for bearbetning av mätvärden har utarbetats av Britt Marie 

Jonsson vid SIB. 

I projektet har under arbetets gang aven Per Danielsson vid SIB, Sara Ribacke 

som projektanställd vid SIB och Jonny Kronvall vid Technergo AB i Lund 

deltagit. Birgitta Berglund vid Stockholms universitet, Thomas Lindvall vid 

Karolinska institutet i Stockholm samt David Wyon och ett antal andra 

medarbetare vid SIB har tillfört projektet värdefulla synpunkter. 

Referensgmppen till forskningsprogrammet ELIB har bestatt av följande 

personer: 

Randal Bowie 

Arne Elmroth 

Jan Lagerström 

Anders Lewald 

Paul Lindroth 

Thomas Lindvall 

Zofia Gonera-Lublin 

Jan Oscarsson 

Ove Pettersson 

Kerstin Wennerstrand 

Karin Widegren-Dafgård 

Närings- och teknikutvecklingsverket 

Lunds tekniska högskola 

Byggforskningsrildet, Stockholm 

Närings- och teknikutvecklingsverket 

Boverket, Karlskrona 

Karolinska institutet, Stockholm 

Närings- och teknikutveckiingsverket 

Näringsdepartementet 

Lunds tekniska högskola 

Näringsdepartementet 

Vattenfall, Stockholm 

Till samtliga som gjort det möjligt att genomföra projektet riktas ett varmt 

tack. Vårt tack riktas ocksa till alla fastighetsägare och lägenhetsinnehavare 

som latit oss använda husen i undersökningen, skickat tillbaka de matare som 

satts upp av besiktningsmännen och som tagit sig tid att svara pa friigoma i 

enkätformulären om sitt inneklimat. 

Gävle och &bro i april 1993 

Urban Norlén och Kjell Andersson

Innehåll 

Sida 

Sammanfattning 

1 Undersökningens bakgrund 

2 Undersökningens genomförande 

Definition av inneklimat 

Undersökningens syfte 

Undersökta populationer 

Undersökningens uppläggning 

Urvalen av bostadshus och boende 

Enkat om inneklimatet 

Besiktningar av husen 

Matning av inneklimatet 

Generalisering av resultat 

Provundersökningar och kompletterande studier 

3 Bostadsbestandets tekniska egenskaper 

3.1 Allmän beskrivning av bostadsbestandet 

3.2 Bostadsbeståndets byggnadstekniska egenskaper 

3.3 Bostadsbeståndets installationstekniska egenskaper 

4 Utgangspunkter för beskrivningen 

5 Upplevt inneklimat 

5.1 Allergier och överkänslighet 

5.2 Upplevt inneklimat i bostadsbeståndet 

5.3 Upplevt inneklimat i olika befolkningsgrupper 

5.4 Diskussion 

6 Ventilation 

6.1 Mätmetod (Hans Stymne och CarlAxel Boman) 

6.2 Ventilationen i bostadsbeståndet 

6.3 Ventilationen i olika husgrupper

Sida 

7 Innetemperatur 

7.1 Mätmetod (CarlAxel Boman) 

7.2 Innetemperaturen i bostadsbeståndet 

7.3 Innetemperaturen i olika husgrupper 

8 Luftens fuktighet 

8.1 Mätmetod (Peter Norberg och Hans Stymne) 

8.2 Luftens fuktighet i bostadsbeståndet 

8.3 Luftens fuktighet i olika husgrupper 

9 Formaldehyd och andra flyktiga organiska ämnen 

(Göran Stridh, Rigmor Fredriksson, Lennart Jansson, 

Sibylla Robensson och Lisbet Viklund) 

9.1 Matmetoder 

9.2 Formaldehydhalter i bostadsbeståndet 

9.3 Halter av flyktiga organiska ämnen i bostadsbeståndet 

9.4 Formaldehyd- och VOC-halter i olika husgrupper 


10 Radon 

(Gun Astri Swedjemark, Hans Mellander och Lars Mjönes) 

10.1 Mätmetod 

10.2 Radonhalternas medelvärden och fördelningar 

10.3 Analys av radonhalten i olika husgmpper 

10.4 Radonhalten och gränsvärden - rekommendationer 

10.5 Slutsatser 

11 Sammanfattande diskussion 

1 1.1 Inledning 

11.2 Inneklimatproblemets storlek - utifran de tekniska 

mätningarna 

11.3 Inneklimatproblemets storlek - utifrån de boendes 

rapporterade upplevelser 

11.4 Uppmätt och upplevt inneklimat 

11.5 "Sjuka hus" - problemet 

1 1.6 Avslutning 

Referenser

Sammanfattning 

Rapporten beskriver inneklimatet i våra bostäder. Den grundar sig pa resultat 

från en landsomfattande enkät-, besiktnings- och mätundersökning som genomförts 

under b n 1991 och 1992. Med hjälp av frageformulär har nästan 20 000 

boende i ca 3 300 smil- och flerbostadshus redovisat egna erfarenheter och 

upplevelser av inneklimatet. Besiktningar och mätningar i drygt 1 100 av dessa 

bostadshus har gett en teknisk beskrivning av inneklimatet. 

Undersökningen ger ett underlag för bedömningar av vilka inneklimatbrister som 

föreligger i bostadsbeståndet, var dessa finns och storleken av dessa brister 

i olika delar av bostadsbestandet och bland olika befollmingsgrupper. Följande 

generella slutsatser om inneklimatet i det svenska bostadsbeståndet har 

dragits: 

Ventilationen är lag i svenska bostäder 

Ventilationen i fyra av fem smAhus och i ungefir hälften av lägenheterna i 

flerbostadshusen uppfyller inte ventilationsnormen (0,35 liter per sekund och 

m2 motsvarande 0,5 luftomsättningar per timme). Ventilationen är lägst i 

självdragsventilerade hus. Numera byggs husen sannolikt tätare än tidigare, 

men detta kompenseras av att allt fler bostäder försetts med mekanisk 

ventilation. 

Innetemperaturen har stigit under den senaste 10-arsperioden 

Innetemperaturen är i genomsnitt 20,9 "C i småhusen och 22,2 "C i flerbostadshusen. 

Den har stigit med ca 0,5 "C i hade sma- och flerbostadshusen under den 

senaste 10-årspenoden. 

Torr luft i mer an en tredjedel av lägenheterna i flerbostadshus 

Det vanligaste klagomålet p3 inneklimatet i flerbostadshusen, speciellt de 

stora och nya flerbostadshusen, är upplevelsen av torr luft. Undersökningen 

visar att mer än en tredjedel av alla lägenheter i flerbostadshus har ganska 

lag luftfuktighet (relativa luftfuktigheten mindre än 30%). I vart femte smahus 

är luftfuktigheten under vintersäsongen dock över 45%, vilket anses öka 

risken for förekomst av allergiframkallande kvalster.

Formaldehydhalten är lag 

Formaldehyd i inomhusluften har tidigare identifierats som ett hälsoproblem. 

Denna undersökning visar, att formaldehydhalten ligger långt under sAväi 

Socialstyrelsens riktvärde som WHOs rekommenderade maxvärde i alla undersökta 

hus och är i ett internationellt perspektiv lag. I framför allt småhusen 

förekommer emellertid formaldehydhalter som kan verka irriterande for särskilt 

känsliga personer. 

Radonhalten ar högre an gränsvärdet för befintlig bebyggelse 

i 90 000 - 200 000 bostäder 

Radonhalten är högre än gränsvärdet 400 Bq/m3 (motsvarande radondotterhalten 

200 Bq/m3) i 70 000 - 120 000 småhus och 20 000 - 80 000 lägenheter i flerbostadshus 

enligt Stråiskyddsinstitutets beräkningsmetod. Radonhalten är högre 

än nybyggnadsvärdet 140 Bq/m3 (motsvarande radondotterhalten 70 Bq/m3) i tre 

gånger sa stor utsträckning. 

De radonkrav, som infördes 1980, har haft effekt pA hus byggda efter 1980. 

Relativt höga radonhalter uppmättes i större utsträckning - liksom i tidigare 

undersökningar - i hus byggda med blAbetong, i hus med självdragsventilation 

som i allmänhet har lag ventilation, i kallarförsedda småhus, i lägenheter pA 

bottenplan i flerbostadshus och i hus som ligger i mellersta Sverige. 

Allergiker och de boende i nya och stora flerbostadshus besvaras 

mest av inneklimatbrister 

Upplevelsen av inneklimatet hänger i stor utsträckning samman med husens 

egenskaper (hustyp, husstorlek, byggår) och med de boendes egenskaper (kön, 

ålder och allergi). 

Trots betydande inneklimatbrister har de som bor i smAhus f8 klagomill pil 

inneklimatet. Nya och stora flerbostadshus uppvisar de högsta frekvenserna 

av klagomal pA inneklimatet. Man klagar där framför allt pa torr luft, drag, 

instängd "dalig" luft, buller samt damm och smuts. Kvinnor besväras mer av 

brister i inneklimatet än män. Allergiker har tre till fyra gånger högre 

frekvens av symtom från ögon, nasa och hals än övriga. 

Mellan 600 000 och 900 000 människor utsätts för inneklimat som kan 

paverka hälsan och välbefinnandet 

En första bedömning, väsentligen baserad pil rapporterade bostadsrelaterade 

symtom och uppmätta radonhalter anger, att mellan 600 000 och 900 000 

människor utsätts för inneklimat som kan paverka hälsan och välbefinnandet,

Undersökningens bakgrund 

Bostadsstandarden har aldrig varit sa hög som i dag. För mindre än 100 

sedan var trångboddhet och kalla, dragiga bostäder en bister ~alitet för 

många svenskar. Inte heller fanns tillgång till rinnande vatten och fungerande 

avloppssystem, som vi i dag ser som självklarheter. I dessa bostadsmiljöer 

skapades förutsätmingar för spridning av infektionssjukdomar och andra halsoproblem. 

Bostadsbeståndet har sedan dess genomgatt en enastaende utveckling bade 

utrymmes- och komfortmässigt. Pil 1970-talet började emellertid hälsoproblem av 

ny karaktär att uppmärksammas i bostäderna. Utmärkande var att hälsoproblemen 

företrädesvis uppträdde i ny- eller ombyggda hus och uppmärksammades först en 

tid efter det att byggnaden tagits i bruk. Halsoproblemen hade ett typiskt 

mönster med besvär fran ögon, nasa och hals, torrhetskänsla i slemhinnor och 

hud, onormal trötthetskänsla, huvudvärk och "tunghetskänsla" i huvudet. 

Nagra specifika problem som uppmärksammats sammanhänger med förekomst av 

kvalster och mögel samt kaseinhaltigt flytspackel. Hög förekomst av radon i 

inomhusluften utgör ett annat betydelsefullt problem från hälsosynpunkt. 

Flera faktorer anses ha bidragit till att inomhusklimatproblemen fatt den 

omfatming de har i dag: Förändrad byggnadsteknik, användning av nya byggnadsmateriel, 

den stora utbyggnaden av bostadsbeståndet pA 1960- och 1970-talen 

under " miljonprogrammet", energisparåtgärder p% 1970- och 1980- talen, som 

anses ha medfört täta hus och minskad ventilation, och den forcerade utbyggnadstakten, 

som bl a medfört att konstmktionerna inte hunnit torka ut. 

I vissa fall har besvären kunnat kopplas till uppenbara brister i inomhusklimatet. 

I många fall har detta inte varit möjligt. Begreppet "sjuka hus" har 

blivit benämningen pA hus där de boende eller arbetstagarna i stor utsträckning 

klagar pA inomhusklimatet. 

Inneklimatet har p4 senare tid behandlats i fyra större utredningar: 

1. Utredningen "sunda och sjuka hus", som föreslår insatser för att begränsa 

hälsorisker i inomhusmiljön, däribland kartläggning av hälsoproblem, 

exponeringar och byggnaders beskaffenhet (Planverkets rapport 

77). 

2. Allergiutredningen, som hävdar att det finns ett samband mellan inomhusluften 

och utvecklandet av allergier och annan överkänslighet. Dagens 

täta hus med brister i ventilation och luftkvalitet bedöms utgöra ett 

stort folkhälsoproblem (SOU, 1989). 

3. Bostadsdepartementets utredning om sjuka hus, som anser att det finns 

betydande brister i inneklimatet, föreslår bl a att ventilationsanlaggningars 

funktion skall kontrolleras regelbundet vid Aterkommande 

besiktningar (Ds 1990: 14).

4. Byggforskningsradet, som i sin utredning om möjligheter att förena 

energihushallning med gott inneklimat, menar att problemet inte kan 

lösas genom att storskaligt och drastiskt öka ventilationen. Ökad ventilation 

skulle förutom väsentligt ökad energiatgång leda till andra inneklimatproblem 

sasom drag och ventilationsbuller (Johnson m fl, 1990). 

Utredningarna bygger pA kunskaper från forskning som syftat till att ta reda 

pA hur inneklimatet bör vara. Kunskaperna ger underlag för beslut om gränsvärden 

for god inomhuskomfort, för att undan-öja hälsorisker i befintliga 

bostadshus och for att förhindra häisorisker i nybyggnationen. 

Kunskapen om hur inneklimatet faktiskt ar beskaffat i hela bostadsbeståndet är 

ofullständig. Det är viktigt att fA ett bättre underlag för bedömning av vilka 

Atgärder och mot vilka delar av bostadsbeståndet dessa Atgärder bör riktas för 

att göra mest nytta. I annat fall kan uppmärksammade miljöbrister och hälsorisker 

i enstaka byggnader fA en alltför stor betydelse, vilket kan leda till 

att Atgärdsprogrammen får fel inriktning. 

Den sene undersökningar som genomförts vid SIB sedan slutet av 70-talet har 

givit goda kunskaper om byggnadsbeståndets tekniska egenskaper. I den senaste 

undersökningen, den s k ERBOL-undersökningen, lades tonvikten pA energi- och 

reparationsfrågor (Tolstoy m fl, 1984a och Tolstoy och Svennerstedt, 1984b). 

ERBOL har använts bl a i Byggforskningsradets utvärdering "Energi 85" av 

energisparverksamheten. Den har ocksa givit ett underlag for diskussion av 

reparationsbehov inom och utanför ramen för ordinarie fastighetsunderhall. Det 

extra ordinarie reparationsbehovet beräknades kosta hela 10 miljarder kronor 

(1984 års priser) att tillgodose. Reparationsbehov förelag främst i den äldre 

bebyggelsen. Utredningen konstaterade, att underhallet av grund, ytterväggar, 

yttertak, fönster, dörrar och VVS-installationer var särskilt eftersatt. 

I början av 1980-talet mattes innetemperaturen i ca 140 smA- och flerbostadshus 

nagorlunda jmnt utspridda över hela landet. Man fann, att medeltemperaturen 

var 20,5"C i småhusen och 21,8"C i flerbostadshusen (Holgersson och 

Norlén, 1982). 

En sammanstallning av ventilationsmätningar i ca 900 sma- och flerbostadshus 

under 1970- och 1980-talen pekade pil, att ventilationen var alarmerande dålig. 

Ventilationen lag i många bostadshus lAngt under byggnormens gräns (Boman och 

Lyberg, 1984). 

Redan år 1956 publicerades resultaten av en undersökning av exponeringen for 

gammastråining och radon i 1946 års bostadsbestånd, dock endast i 

Mellansverige (Hultqvist 1956). Man konstaterade bland annat att stråldosen 

från radon var högre än f& de flesta andra strålkällor och särskilt hög i 

vissa hus som var byggda av alunskifferbaserad lättbetong (blAbetong) men 

ocksa i en del andra hus. 

I mitten av 1970-talet undersökte Statens strålskyddsinstitut (SSI) delvis 

tillsammans med SIB radonhalten i ca 300 bostäder i olika typer av hus i 

Mellansverige (Swedjemark 1980a). Man hittade generellt sett högre radonhalter 

än pA 1950-talet.

I slutet av 1970-talet uppmätte SS1 mycket höga radonhalter i bostäder byggda 

p8 högar av bränd alunskiffer, sa kallad rödfyr. I början av 1980-talet 

befanns, att omfattningen av problemet med inflöde av markradon var mycket 

större än vad som tidigare framkommit. Bland annat visade sig grusasar kunna 

ge höga radonhalter inomhus. 

Aren 1980-82 utförde SS1 den första landsomfattande urvalsundersökningen 

(Mjönes m fl 1984). Den visade, att hälften av bostäderna hade lägre radongashalt 

an 60 Bq/m3 och att den genomsnittliga radongashalten var ca 100 Bq/m3 

(motsvarande radondotterhalterna 30 och 50 Bq/m3, se kapitel 10). Generellt 

sett lag radonhalterna inomhus högre i Sverige än i andra länder som gjort 

motsvarande urvalsundersökningar. Ur 1980-82 materialet kunde uppskattas, att 

ca 120 000 bostäder hade radongashalter över 400 Bq/m3 (motsvarande radondotterhalten 

200 Bq/m3). Radondelen i föreliggande undersökning är en 

uppföljning av 1980-82 års undersökning. 

Kommunerna hade fram till 1986 undersökt radonhalten i ca 50 000 bostäder 

(SS1 m fl 1987) i sitt arbete med att spåra bostäder och andra lokaler med 

halter över gränsvärdet. Fram till och med 1992 beräknas ca 240 000 bostäder 

och lokaler ha undersökts (SS1 1993). 

Sambandet mellan exponering for radon i bostäder och lungcancer har undersökts 

i flera länder. Den mest omfattande studien hittills har utförts i Sverige och 

publicerades nyligen av Pershagen m fl (1993). Enligt denna studie finns ett 

klart samband mellan radonhalt i bostaden och risken att drabbas av lungcancer. 

Vid radonhalter mellan 140-400 Bq/m3 (radondotterhalter 70-200 Bq/m3) 

var riskökningen 30% och vid halter över 400 Bq/m3 (radondotterhalt 200 Bq/m3) 

var ökningen 80% jämfört med dem som utsatts för medelhalt av högst 50 Bq/m3 

(radondotterhalt 25 Bq/m3). En kraftig samverkanseffekt kunde observeras 

mellan radon och rökning. 

MAnga undersökningar av inneklimat har utförts i kontorsmiljöer i form av 

intervju- och enkätundersökningar, se Burge m fl (1987), Skov och Valbjörn 

(1987), Zweers m fl (1990) och Stenberg m fl (1990) Svaren pA frågorna har 

relaterats till bl a typ av ventilationssystem och i vissa fall kombinerats 

med marningar. Genemllt finner man, att symtomforekomsten är vanligare i 

mekaniskt ventilerade byggnader än i självdragsventilerade hus. 

Bland det fatal epidemiologiska studier som genomförts i bostäder kan nämnas 

en undersökning i Norge. Drygt 2 000 slumpmässigt utvalda personer intervjuades 

beträffande upplevt inomhusklimat hemma och, för yrkesverksamma, pa 

arbetet (Blom m fl, 1992). De vanligaste klagomalen p3 inneklimatet gällde 

torr luft, instängd "dalig" luft och buller. Trötthet (9%) samt huvudvärk och 

hudbesvär i ansiktet (5%) utgjorde de mest frekventa symtomen. Knappt var 

tredje av de tillfragade ansag att symtomen kunde hänföras till inomhusklimatet 

hemma.

I Finland har inneklimatet uppmätts i ett slumpmassigt urval omfattande 162 

smahus och 89 flerbostadshus i Helsingforsomradet samtidigt som en enkät 

genomfördes bland 473 vuxna boende i dessa hus, se Rönnberg m fl (1990) och 

Routsalainen m fl (1990). Man fann generellt fler symtom bland de boende i 

flerbostadshusen än i småhusen, men enkla samband kunde inte ses mellan mätresultat 

och symtom. 

I Sverige har inomhusklimatet kartlagts i ett stort antal bostadsomraden med 

klimatproblem, se Samuelsson (1990) och Andersson m fl (1989). I samtliga 

dessa studier har höga klagomals- och besvärsfrekvenser registrerats. Klagomålsfrekvenser 

pa över 50% för instängd "dåiig" luft respektive torr luft är 

inte ovanliga, ej heller symtomfrekvenser pi% 20-40%. I omraden med stora 

klimatproblem kan fler än 90% av de besvärade hänföra symtomen till inomhusklimatet. 

Resultat finns ocksa från uppföljningar efter det att saneringsAtgärder genomförts, 

se t ex Andersson m fl (1990), där symtomfrekvensema efter en 

omfattande sanering sjunkit till samma nivaer som för kontrollom~dena. 

I en mindre studie, omfattande drygt 400 vuxna i Gävleborgs, Kopparbergs och 

Uppsala län, studerades förekomsten av besvär och symtom. Försök gjordes ocksa 

att relatera dessa till faktorer i och utanför inomhusmiljön (Norbäck m fl, 

1990). Endast ett fatal av de tillfrågade uppgav besvär och symtom relaterade 

till inomhusmiljön. 

I slutet av 1992 redovisades resultat från en större epidemiologisk studie 

över upplevt inneklimat i Stockholm (Engwall och Norrby, 1992). Enkätformulär 

skickades ut till ca 10 000 slumpmassigt utvalda boende i hus byggda under 

olika perioder. 78% av de boende besvarade enkäten. Mellan 80% och 90% av de 

som bodde i flerbostadshusen bedömde att lägenhetens vbnekomfort, luftkvalitet 

samt ljus- och ljudförhåilanden var acceptabla. Besvärsnivaer över 20% 

erhölls for kalla golv, drag och matos eller andra obehagliga lukter i flerbostadshusen. 

Besvär av drag och kalla golv patalades av de boende i smahusen, 

speciellt i de äldre småhusen. Trötthet visade sig vara det vanligaste symtomet 

(26%) bland boende i flerbostadshus, följt av näsbesvär och huvudvärk. 

Andelen boende med symtom var lägst i hus byggda före 1961. 

Fil relaterade allmänsymtomen huvudvärk och trötthet till bostaden, medan ungef& 

häiften av de som uppgav slemhinnebesvär relaterade dessa till bostaden. 

Hälsosymtomen bland de boende i smilhus lag p4 betydligt lägre nivaer än för de 

boende i flerbostadshus. FA av de boende i smilhus relaterade symtomen till 

bostaden.

Undersökningens genomförande 

2.1 Definition av inneklimat 

Begreppet inneklimat används som en sammanfattande benämning p3 fysikaliska 

faktorer i inomhusmiljön, t ex temperatthorhållanden, uteluftfiöden (ventilation), 

luftrörelser, luftfuktighet, luftens innehåll av partiklar och gaser 

samt ljus- och ljudförhållanden. 

2.2 Undersökningens syfte 

Vår utgangspunkt i den här undersökningen är att resultaten skall kunna användas 

för värdering av inneklimatet i bostadsbestandet från bade hälsosynpunkt 

och atgärdssynpunkt. 

I nybyggnadsreglerna anges för ventilationen att minst 0,35 liter uteluft 

skall tillföras per sekund och m2. För en lägenhet pil 80 m2 skall således 

lufttillförseln vara minst 80*0,35*3 600 = 101 000 liter (101 m3) i timmen. 

BOSTADSBESTANDETS TEKNISKA EGENSKAPER OCH 

ANVANDNING FRAN INNEKLIMATSYNPUNKT 

Frdn besiktningar, t ex typ av ventilationssystem, 

typ av uppvärmningssystem och synlig fizktskada 

BOSTADSBESTANDETS 

INNEKLIMAT 

t- 

Frdn mätningar av, t ex, 

ventilation, innetemperatur, 

relativ luftfuktighet, radon-, 

formaldehyd- och VOC-halt 

Frdn enkat till de boende, t ex: 

andel av de boende som besväras 

av instängd ("aUligl') luft 

BESVAR AV 

INNEKLIMATET 

Frdn enkat till de 

boende, t ex andel 

av boende som ar 

besvarade av huvudvärk 

och tror att 

detta beror pd 

bostadrmiljon 

Figur 2.1 

Frdgeställningar och variabler i EWB-undersökningen

Det är angeläget att fii kunskaper om i vilken omfattning krav av detta slag 

uppnils. Aktuella frågor om ventilationen är: I vilka typer av hus är ventilationen 

lägre än normvärdet? Vilka ventilationssystem finns i dessa hus? Hur 

upplever de boende inneklimatet i dessa hus? Var ligger dessa hus? 

Motsvarande friigor kan ställas för andra innekiimatfaktorer. I bestämmelser 

och rekommendationer anges gränser som inte skall överskridas (t ex för inneklimatfaktorerna 

radon och formaldehyd) eller gränser som faktorn skall hålla 

sig inom (t ex för innetemperatur och luftens fuktighet). Hälso- och komfortaspekter, 

energiaspekter och ekonomiska aspekter har vägts samman vid 

utformningen av olika gränsvärden. 

Undersökningen koncentreras till inneklimatfaktorerna: ventilation, innetemperatur, 

luftens fuktighet, flyktiga organiska ämnen, inklusive formaldehyd, och 

radon. Undersökningens första syfte är att beskriva nivaer i bostadsbeståndet 

för dessa faktorer. 

Av intresse är ocksa att fii besked om hur inneklimatet upplevs av de boende. 

Undersökningens andra syfte är att beskriva fördelningen av rapporterade: (i) 

besvär av olika innekiimatfaktorer som torr luft och instängd "dålig" luft, 

(ii) allmänna symtom som huvudvärk och trötthet, och (iii) specifika symtom 

som näs-, hals- och hudbesvär i olika delar av bostadsbeståndet. 

Samband mellan objektivt uppmätt inneklimat (det första syftet) och hur inneklimatet 

upplevs av de boende (det andra syftet) ger besked om vilka faktorer 

och faktorlagen som är särskilt viktiga. Studier av samband av detta slag är 

undersökningens tredje syfte. 

Detta trefaldiga syfte överensstämmer med de krav som stäildes bl a av Bostadsdepartementets 

arbetsgrupp for frågor som rör s k sjuka hus @s 1990:14). 

Undersökningen skall således bidra till underlaget för bedömningar av storleken 

pil inneklimatproblemet och i vilken utsträckning dåiigt inneklimat beror 

pii bostadshusens tekniska egenskaper och användning. Vidare syftar undersökningen 

till att ge underlag för olika bedömningar av hur innekiimatet piiverkar 

hälsa och välbefinnande. 

Frågestäilningar och variabler i undersökningen kan sammanfattas med hjälp av 

figur 2.1 p& föregaende sida. Bostadsbeståndets tekniska egenskaper, inneklimatet 

och de boendes besvär av inneklimatet representeras av boxar. Med 

insamlade data kan t ex antal hus med vissa egenskaper och antal personer 

exponerade för ett visst inneklimat beräknas. Beräkningarna ger underlag för 

bedömning av inneklimatproblemets storlek i olika avseenden. 

Samband mellan bostadshusens tekniska egenskaper, inneklimat och de boendes 

besvär av inneklimatet illustreras av pilar i figuren. De eventuellt funna 

sambanden ger underlag för bedömningar av hur imekiimatet beror pil byggnaders 

tekniska egenskaper och hur halsoproblem eller besvär hänger samman med inneklimatet.

Undersökta populationer 

Frågestallningarna innebar att vi skulle studera tva populationer, nämligen ca 

1,7 miljoner småhus och ca 126 000 flerbostadshus i bostadsbesthdet och de ca 

7,5 miljoner i befolkningen som bor i dessa hus. I fortsättningen kommer vi 

för enkelhets skull att använda benämningama "bostadsbesthdet" och "befolkningen" 

för dessa populationer trots att de inte motsvarar alla hus och hela 

befolkningen i landet. 

Med bostadshus avses härvid en byggnad som innehaller ett eller flera utrymmen 

avgränsade av golv, väggar och tak. Vidare skali byggnaden väsentligen vara 

belägen ovan mark och vara i huvudsak avsedd för bostadsändamål. Byggnaden 

skall ocksa vara uppvärmd större delen av året. 

En byggnad som innehåller lokaler räknas som bostadshus om mer än häiften av 

den uppvärmda ytan används för bostadsändamål. I vissa fall är det svårt att 

avgöra om en byggnad skall betraktas som ett eller flera hus, t ex om byggnaden 

består av huskroppar som vasentligen skiljer sig vad gäller byggnadsår 

eller byggnadsteknik. Av denna anledning utarbetades en operationell definition 

som närmare beskriver vad som menas med ett hus och som kunde användas i 

tveksamma fall. 

Sveriges befolkning uppgick i slutet av 1989 till ca 8,5 miljoner. De delar av 

befolkningen som inte ingår i undersökningen, dvs ca en miljon individer, bor 

i andra typer av byggnader. Dessa byggnader kan t ex bestå av: (i) hus som 

till en Övervägande del består av lokaler, (ii) lägenheter i institutioner av 

olika slag som sjukhus, långvårdsinrättningar, fangelser, och (iii) kollektiva 

bostäder som t ex ålderdomshem, undomshotell, personalbostäder och studentbostäder. 

Undersökningens uppläggning 

Undersökningen lades upp i form av följande tre statistiska urvalsundersökningar: 

1. En enkatundersökning av de boendes rapporterade upplevelser och besvär 

av sitt inneklimat i ca 4 500 sma- och flerbostadshus (våren 1991). 

2. En kombinerad mät- och besiktningsundersökning av ca 1 200 bostadshus 

(vintem 199 1/92). 

3. En upprepning av enkätundersökningen, varvid alla boende tillfrågas om 

inneklimatet i de ca 1400 lägenheter, där besiktningar och mätningar gjorts 

(våren 1992). 

Dessutom infogades följande fyra specialstudier i undersökningen: 

4. En fallstudie bestående av inneklimatmätningar och besiktningar av ca 50 

smahus där de boende angivit relativt många besvär och symtom (vintern 

1991192). 

5. Kontrollbesiktningar i ca 90 sma- och flerbostadshus for undersökning av 

besiktningsuppgiftemas kvalitet (vintem 1991192).

6. Täthets- och ventilationsmatningar och vissa kompletterande inneklimatmätningar 

i ett 90-tal bostadshus (vintern 1991/92). 

7. Upprepade ventilationsmatningar i ca 20 sj älvdragsventilerade småhus med 

den metod som användes i mat- och besiktningsundersölaiingen och med andra 

ventilationsmaanetoder for utvärderingsandamål (våren 1992). 

2.5 Urvalen av bostadshus och boende 

Planeringen av urvalen inriktades 

mot att dra slumpmässiga 

urval av hus och boende i de 

utvalda husen. De insamlade 

uppgifterna skulle kunna användas 

för uppräkning av resultaten 

till att avse det studerade 

bostadsbeståndet och den studerade 

befolkningen med angiven 

precision. 

Tillgängliga ekonomiska resurser 

medgav, att enkatundersökningen 

kunde omfatta boende i 

drygt 4 500 bostadshus och 

besiktnings- och matundersökningen 

kunde omfatta ca 1 200 

bostadshus. 

Urvalen utfördes i flera steg, 

d& hus- och boendeurvalen 

gjordes först i senare urvalssteg. 

I figur 2.2 visas kommunurvalet 

som bildade det första 

urvalssteget. 

Urvalen beskrivs närmare av 

Högberg och Norlén (1991). 

Figur 2.2 

mperaturzon I 

Temperaturzon II 

Temperaturzon III 

Temperaturzon IV 

Utvalda kommuner i 

ELIB-undersökningen 

(skW?gde) 

2.6 Enkät om inneklimatet 

För enkätundersökningarna användes ett antal frAgeformulär som utvecklats vid 

Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro. Formulären fångar upp de boendes 

egna rapporterade erfarenheter och upplevelser av inneklimatet, se figur 2.3. 

För en närmare beskrivning av enkatformuläxet och hur det används, se Andersson 

och Stridh (1991).

ENKÄTFORMULÄR OM INNEKLIMATET I ELIB-UNDERSOKNINGEN 

I enkätformulären för vuxna får de som bor i en lägenhet värdera elva 

inneklimatfaktorer och ange eventuell förekomst av tolv olika symtom. 

Vidare efterfrågas relationen till inomhusmiljön. Listorna med miljöfaktorer 

och symtom har följande innehåll: 

Miijöfaktor: 

Symtom: 

1. Drag 1. Trötthet 

2. För hög mstemperatw 2. Tung i huvudet 

3. Varierande rumstemperatur 3. Huvudvärk 

4. För låg rumstemperatur 4. IllamAende/yrsel 

5. Instängd ("Uig") luft 5. Koncentrationssvfigheter 

6. TOK luft 6. Klida, sveda, irritation i ögonen 

7. Obehaglig lukt 7. Irriterad, täppt eller rinnande näsa 

8. Statisk electricitet 8. Heshet. halstorrhet 

9. Andras tobaksrök 9. Hosta 

10. Buller 10. Torr eller rodnad hud i ansiktet 

11. Damm och smuts 11. FjBllning/klAda i hårbottenlöron 

12. Torr, kliande, rodnad hud pA händerna 

I barnformuläret, som tillstäils ansvarig vuxen, efterfragas följande nio symtom: 

Symtom: 

1. Trötthet 5. irriterad, täppt eller rinnande näsa 

2. Huvudvärk 

3. Sömnsvårigheter 

6. Hosta 

7. Torr eller rodnad hud i ansiktet 

4. Kl Ada, sveda, 

irritation i ögonen 

8. FjäilningMida i hårbotten/öron 

9. Torr, kliande, rodnad hud pA händerna 

Alla miljöfrågorna inleds med formuleringen "Har du kant dig besvärad av 

...". Tre svarsalternativ lämnas för alla fragorna: "Ja, ofta (vaje 

vecka)", "Ja, ibland" och "Nej, aldrig". För syrntomf~gorna f& brukarna 

vid "Jav-svar" svara pil följdfragan om han/hon tror att symtomet beror pil 

bostadsmiljön. 

Svaret "Ja, ofta" tolkas som att besväret/symtomet föreligger. Svaret 

"Ja, ibland" är erfarenhetsmässigt svårt att tolka och behandlas i analysen 

pa samma satt som "Nejw-svar. 

Figur 2.3 Enkätfrdgor i EUB-undersökningen 

2.7 Besiktningar av husen 

För besiktningarna utvecklades ett besiktningsformulär för insamling av framför 

allt tekniska uppgifter om byggnaderna. Uppgifterna samlades in via okulärbesiktning 

och intervjuer med husägama (motsv). Fragorna behandlade b1 a 

ventilations- och värmesystem, material, konstruktioner och förekomst av fuktskador. 

Besikmingsprotokollet och besiktningsarbetet beskrivs i Tolstoy m fl 

(1993).

Figur 2.4 

Sammanlagt 17 besiktningsdn utförde fältarbetet i ELIBundersökningen. 

Bilden ar tagen vid en provbesiktning som ingick i 

den tvådagarsutbildning som besikrningsmännen fick genomgå 

2.8 Matning av inneklimatet 

Mätningarna i den kombinerade mat- och besiktningsundersökningen omfattade: 

ventilation (uteluftflöden), lufttemperaturer, luftfuktighet, luftens halter 

av flyktiga organiska ämnen, inklusive formaldehyd, och luftens radonhalt. 

Mätningarna utfördes med de relativt enkla och robusta metoder som beslaivs 

översiktligt i figurerna 2.5 och 2.6. I flerbostadshusen utfördes mätningarna 

i tvA lägenheter. Mätningarna avs Ag mAnadsmedelvärden under uppvämningssäsong. 

Radon mattes däremot under tre månader. 

Mätningarna pilbörjades genom att besiktningsmannen placerade ut mätinstrumenten 

i samband med att husen besiktigades. Vid mätperiodens slut monterade 

husägaren eller lägenhetsinnehavaren ned matutrustningarna och skickade dessa 

till respektive mottagare: SIB (ventilations-, temperatur- och fuktmatarna), 

YMK (provtagama av flyktiga organiska ämnen och formaldehyd) och SS1 

(radonmätarna). Försändelserna skickades i förfrankerade matbehallare som 

överlämnats av besiktningsmannen. 

Matprogrammet i ELIB-undersökningen diskuteras av Stymne m fl (1991). 

2.9 Generalisering av resultat 

Svaren pa enkätfragor, besiktningsuppgifter och mätresultat har använts för 

att skatta storheter för hela bostadsbeståndet genom användning av traditionella 

statistiska vagningsförfaranden. För detta ändamåi har varje undersökt 

hus, varje undersökt lägenhet, varje enkätsvar och - för vissa beräkningar - 

varje mätvärde tilldelats en vikt.

MÄTINSTRUMENT I ELIB-UNDERSOKNINGEN 

Innetemperatur ["C] 

Ventilation [m3lhJ 

och diifiusionsprovtagare(vä) 

Relativ fuktighet [% RF] 

Radon [Bqlm3] 

Spdrfilm i dosa 

Fotmaldehyd [pg/m3] 

4 

w 

8 

s" 

2,'á 

8. I 

L 

DifSusionsprovtagare 

VOC [pglm3] 

Diffusionsprovtagare 

Figur 2.5 

Mätinstrument i EWB-undersökningen

Vikten for ett hus är en funktion av sannolikheten for att huset i fråga ingår 

i det slumpmässiga urvalet och har besiktigats. Pi! motsvarande sätt har vikterna 

for andra undersökningsenheter konstruerats. 

Viktkonstruktionen och metod for beräkning av konfidensintervall och osäkerheten 

(standardfelen) för skattningama redovisas i Högberg och Norlén (1991). 

2.10 Provundersökningar och kompletterande studier 

I förberedelsearbetet for undersökningen ingick förstudier av urvalsforfarandet 

samt framtagning och test av prototyper av vissa matutrustningar. Vidare 

genomfördes laboratorie- och faltforsök för utveckling av dessa matutmstningar. 

Planering av undersökningens närmare uppläggning och genomförande 

diskuterades vid seminarier. 

Under faltarbetet utfördes ett antal specialstudier i olika underurval av 

husen för undersökning av besiktningsuppgifternas kvalitet samt de slumpmässiga 

och systematiska matfelens storlek. Kompletterande marningar utfördes 

ocksa av bl a ventilation och byggnadernas täthet. 

Följande studier har genomförts: 

Planering av urvalet. En första urvalsplan utformades pil ett tidigt stadium 

av undersökningen, se Norlén (1990). Denna plan diskuterades vid ett seminarium 

med en externt inbjuden opponent. Det praktiska forfarandet vid urval av 

boende p4 utvalda fastigheter och användning av datorregister för urvalet 

utprovades vid en provundersökning av ca 500 fastigheter i fyra kommuner i 

Gävleborgs och Örebro län (Högberg och Norlén, 1991). 

Provundersökningen förbattrade underlaget for att närmare definiera och avgränsa 

undersökningspopulationerna och finna vilka selekteringar i fastighetstaxeringsregistret 

som behövde göras inför urvalet. Vidare erhölls ett underlag 

for bestämning av vilka hjälpmedel som behövdes for att praktiskt lokalisera 

utvalda fastigheter och hus. Adresser och namn pil boende kunde erhållas 

genom matchningar. 

Utvärdering av kommunurvalet. TvA studenter vid Linköpings universitet utvärderade, 

som examensarbete, metoden för kommunurvalet (Ribacke och Varedian, 

1991). Syftet var bl a att göra en kompletterande utvärdering av stratumindelningen 

och att jämfora precisionen i skattningar vid den valda komplicerade 

urvalsmetoden med en enklare urvalsmetod. 

Utfallet av utvärderingen blev att den valda stratumindelningen och antalet 

utvalda kommuner bedömdes som bra. Den valda urvalsmetoden visade sig ge 

betydande precisionsvinster jämfört med den enklm metoden.

MATMETODER I ELIB-UNDERSOKNINGEN 

Variabel Mätmetod Givare Kommentar, referens 

Ventilation Passiv spkgasteknik. Diffusionsprovtagare: Det genomsnittliga 

[m3b1 Kontinuerlig makning av Glasrör med aktivt kol. ventilationsflödet berakluften 

med spåramne (flour- 

nas från adsorberad mangd, 

karbon) frh diffusionsbehAilare. 

Integrerande 

Spkgaskala: 

Glasflaska med spårkand 

upptagningshas tighet 

och awgivningshastighet 

provtagning av luften genom ämne av spåramne 

adsorption p& aktivt kol (Stymne and Boman, 1993) 

Inne- Temperaturen mats kontin- PTC-motstånd Varje matare är individuellt 

temperatur uerligt. Den omvandlas till integrerat i kalibrerad. Kalibrerings- 

["c] pulser. Med regelbundna tids- matarens elektronik- konstanterna finns lagrade i 

tidsintervd lagras antalet enhet ett datorprogram som anviinds 

pulser i eU register 

vid utlaning av lagrade 

pulser i matarens register 

(Boman och Skogberg, 1993) 

Relativ Integrerande provtagning Diffusionsprovtagare: Relativa luftfuktigheten 

fuktighet av luften med diffusions- Polypropylenrör med beraknas ur känt iinjärt 

[% RF] rör med absorptionsmedel litiumkloridhydrat förhållande mellan upp 

för vatten 

som absorptionsmedel tagningshastighet 

och luftens fuktinnehåil 

(Norberg och Stymne, 1993) 

Formal- Integrerande provtagning Diffusionsprovtagare: Matprincipen baseras pA 

dehydhalt och analys med vatske- Impregnerad kemisorption av aldehyder 

[CL~I~~I kromatografi glasfiberplatta och ketoner pA 2,4 dinitroi 

plasthåilare fenylhydrazin (Levin m fl. 1986) 

VOC-halt Integrerande provtagning Diffusionsprovtagare: Resultat uttrycks i toluen 

[pdm3] med gaskromatografisk Glasrör med Tenax och dekanekvivalenter 

separation efter termisk 

Total VOC-halt bestäms och 

desorption. Kvalitativ 

de fem mest frekventa ämnena 

och kvantitativ analys med 

identifieras 

masspektrometer (Stridh m fl, 1993) 

Radonhalt Integrerande matning. SpM~lm i dosa: Detektorerna kalibreras 

[~s/m~l Automatisk bildanalys för PlasthNlare med genom exponering i en kammare 

rakning av antalet sph som film gjord av CR-39 med känd radonhalt 

avsatts pA en alfa-kanslig (Mellander and Enflo, 1991) 

film 

Figur 2.6 

Matmetoder i ELIB-undersökningen 

Undersökning av besiktningsuppgifternas kvalitet. Erfarenhetsmässigt är det 

av avgörande betydelse att de första besiktningarna utförs med godtagbar kvalitet. 

Av denna anledning utvaldes ca fem av de första besiktningarna som 

varje besiktningsman utförde. Husen kontrollbesiktigades av personal från SIB 

och resultaten jämfördes med de "ordinare" besiktningsresultaten (Tolstoy 

m fl, 1993).

Undersökning av bortfallet i besiktningsundersökningen. Man skulle kunna 

misstänka att de hus som inte besiktigades pA grund av vägran eller att husägaren 

(motsv) inte kunde anträffas, pA ett systematiskt sätt avviker pa det 

ena eller andra sättet från de utvalda husen som undersöktes. Varje flerbostadshus 

i bortfallet undersöktes M ör genom okulärbesiktning vid ett besök. 

Inga befarade skillnader upptäcktes (Tolstoy m fl, 1993). 

Undersökning av bortfallet i enkätundersökningen 1991. Bortfallet i enkätundersökningen 

1991 var relativt stort. Minst ett enkätsvar erhölls från 61% 

av småhusen och fran 92% av flerbostadshusen. En analys av bortfallet visade, 

att det var nagot högre bland de boende i flerbostadshus än i småhus, nagot 

högre bland yngre personer än äldre, högre i storstadsomraden än i småkommuner 

och totalt sett lika stort for män som för kvinnor. 

En jämförelse mellan de som besvarat enkaten omedelbart och efter en respektive 

tv3 påminnelser visade att inga systematiska skillnader i vare sig 

klagomåls- eller symtommönster forelag (Andersson m fl 1991). 

Undersökning av bortfallet i enkätundersökningen 1992. Ca 2 500 personer av 

de drygt 3 300 personer, som bodde i de under vintern 1991/92 besiktigade och 

mätta lägenheterna besvarade frågeformulären i enkatundersökningen våren 1992. 

Bortfallet i denna enkätundersökning uppgick saledes till 26%. 

En jämförelse mellan den grupp smahusboende som besvarat enkäterna vid bada 

tillfallena, dvs bade 1991 och 1992, och den grupp som enbart besvarat enkäten 

1992 visade inga systematiska skillnader i vare sig klagomåls- eller symtomfrekvenser. 

Motsvarande analys har ännu inte genomförts for boende i flerbe 

stadshus då namnuppgift inte samlades in via enkaten vid den senare undersökningen 

och därför kriver en större arbetsinsats. 

Pa basis av den ovan nämnda bortfallsanalysen har vi bedömt att bortfallsguppen 

i 1991 års enkatundersökning inte avviker i avsevärd grad från 

svarandegruppen vid samma tillfalle. 

Hållbarheten av detta antagande har undersökts genom jämförelser av skattade 

besvärs- och symtomfrekvenser för hela den studerade befolkningen dels pA 

basis av enkätsvaren 1991, dels pil basis av enkätsvaren 1992. Denna jämförelse 

gav det positiva beskedet att inga stöm skillnader fanns mellan de tva uppsättningarna 

av skattningar pil gmppnivil. 

Svarandegruppens enkatsvar kan därför användas for uppräkningar till och slutsatser 

om hela den studerade befolkningen. De resultat som presenteras i denna 

rapport baseras pil hela det insamlade datamaterialet från enkätundersökningarna 

1991 och 1992. 

Metoden för ventilationsmätning. För ventilationsmätningarna har en av SIB 

anpassad metod använts for mätning med passiv spårgasteknik (PFT). Idén kommer 

urspmngligen från Brookhaven-laboratoriet i USA, se Stymne och Eliasson 

(1991) och Styrnne och Boman (1993). Metoden utprovades i laboratorium och i 

ett antal fastigheter med varierande typ av ventilationssystem, se figur 2.7. 

Metoden filtprovades aven i Vattenfalls testbyggnad i Marma utanför Gävle.

0 04 06 

Passiv mätning [Ighvollh] 

Figur 2.7 

Resultat fran ett antal ventilationsmätningar med passiv spårgasteknik, 

den s k PFT-metoden, och konventionell avklingningsrniitning 

med spårgas i tio små- och flerbostadshus med olika ventilationssystem 

(S = Sjalvdrag, F = Frånluj?, FT = Till- ochfrtfnluf). 

Passiv spårgasteknik användes för ventilations&tningarna i EWBundersökningen 

Fallstudie av inneklimatet i 90 sm&- och flerbostadshus. För validenng av 

mätmetoden valdes ut 90 sma- och flerbostadshus i form av ett underurval bland 

de 1 200 husen som ingick i besiktnings- och matundersökningen. I husen kartlades 

inneklimatet mer detaljerat än vad som kunde göras i huvudundersökningen. 

Konventionella metoder för momentana mätningar användes for att ge ett 

underlag för bedömning av osäkerheten i de ordinarie ventilationsmätningarna 

(Boman och Sundberg, 1993). I samma husgrupp, och parallellt, utfördes byggnadstekniska 

kontrollbesiktningar i dessa hus enligt studien "Undersökning av 

besiktningsuppgifternas kvalitet" ovan. 

Studien visade bl a, att det inte förelag nagra systematiska skillnader mellan 

ventilationsmatning med PFT-metoden och en mer konventionell mätmetod 

(momentan avklingningsmatning). PFT-metoden kan förvantas ge nigot högre 

ventilationsvärden p g a att bostaden brukas pA ett normalt satt under mätperioden 

till skillnad från momentan mätning da bostadens fönster och dönar 

halls stängda under hela matningen. NAgon större sidan skillnad kunde 

emellertid inte utläsas från studien.

Figur 2.8 

Exempel pd placering av spdrgaskällor (S1,S2) och provtagare 

(PI,P2,P4,P5) 

i en bostad vid ventilatiomrnätning i ELIBundersökningen 

Däremot framkom av studien, att överensstammelsen mellan PFT-metoden och den 

momentana mätmetoden inte alltid är lika god i byggnader med självdragssystem. 

NAgra anledningar till detta är troligen att med PFT-metoden är det normalt 

svårare att blanda in spårgas i rumsluften och att valja "rätt" placering av 

mätpunkter i sjalvdragsventilerade bostäder än i mekaniskt ventilerade 

bostäder. 

Av studien framgick vidare, att ingen systematisk skillnad kunde konstateras 

mellan & matvarden som erhäliits för de bagge matlagenheterna i de undersökta 

flerbostadshusen. 

I redovisningen av resultat f& ELIB-undersökningen anges ventilationen bl a 

i liter per sekund och m2. Fallstudien visade, att mätytan i vissa smilhus pA 

det hela taget är mindre än de lagenhetsytor som uppgivits av besiktningsmännen 

i huvudundersölaiingen. Detta skattningsproblem diskuteras vidare i 

kapitlen 3 och 6. 

I fallstudien täthetsprovades alla bostäder enligt Svensk standard. De första 

resultaten frh dessa provningar visar, liksom tidigare studier, att det inte 

finns nAgot enkelt samband mellan bostädernas ventilation och tätheten pA 

byggnadsskalet, ej heller mellan tätheten pA byggnadsskalet och byggår. I det 

fortsatta arbetet ingår att nännare analysera mätvärdena och bl a undersöka i 

vilken utsträckning de erhalna täthetstalen hänger samman med husens byggnadstekniska 

egenskaper. 

Det insamlade materialet i fallstudien kommer att användas for att studera 

byggnadernas lokala uteklimat i forhtlllande till Mimatdata fran den valda 

SMHI-stationen for respektive byggnad, se Adalberth m fl (1992).

Figur 2.9 

Resultatfldn mätning av ventilationen i 18 bostäder med tre olika 

metoder: 

(i) Idngtidsmätning med PFT-metoden (= den metod som anvdnts 

i ELIB-undersökningen), 

(ii) korttidsmdtning med PFT-metoden, och 

(iii) avklingningsmatning med konventionell spdrgasteknik. 

Resultaten frcEn kortiak- och avklingningsmätningarna bestdr av 

medelvärdet av ca 3-5 mätningar som utförts med ca tvd veckors 

mellanrum. Dessa resultat redavisas i form av procentuell relativ 

avvikelse fldn motsvarande resultatfrt9n kfngtidsmätningarna 

Upprepade ventilationsmatningar i 20 småhus. 20 sma- och flerbostadshus i 

Gävleregionen togs ut som ett undenirval bland de 1 200 husen i huvudundersökningen. 

I dessa hus utfördes upprepade mätningar i syfte att jämföra resultat 

som erhåils fran: (i) långtidsmatningar med passiv spårgasteknik (PFTmetoden) 

och med matperiodlängder pa 1-2 månader som i föreliggande ELIBundersökning, 

(ii) korttidsmatningar med PFT-metoden och med mätperiodlängder 

pA 1-2 veckor, (iii) momentana mätningar med konventionell spårgasteknik (avklingningsmetod). 

Undersökningen syftade ocksil till an producera ett underlag 

som kunde användas för fortsatt arbete med klimatkomgering av mätresultat 

enligt den metod som föreslas av Adalberth m fl (1992), se Boman och Sundberg 

(1993). 

Av figur 2.9 framgår, att mätresultaten från användning av konventionell spårgasteknik 

(avklingningsmetoden) awiker mycket från långtidmätningarna. I 

genomsnitt erhölls 9% högre ventilationsvärden med avklingningsmatningarna än 

med langtidsmätningar med PFT-metoden. Av figuren framgår vidare, att de allra 

flesta ventilationsvärdena som erhölls från kortidsmätningarna med PFT-metoden 

är lägre än de ventilationsvärden som erhölls med långtidsmamingarna med PFTmetoden. 

I genomsnitt erhölls 12% lägre värden. För närvarande analyseras

Tabell 2.1 Medeltemperatur (OC) i s&- ochflerbostadshus i olika typer av 

rum (Holgersson och Norlén, 1982) 

Hustyp K6k Hall Vardagsrum Sovmm 

Srnahus 21.3 20,4 20.4 19.9 

Flerbostadshus 222 22.1 21.8 21,3 

dessa skillnader närmare. B1 a kommer matv3rdena att klimatkomgeras. Analysresultaten 

kommer att redovisas av Boman och Sundberg (1993). 

Metoden för temperaturmätning En temperaturmätare konstruerades av företaget 

MITEC pil basis av en kravspecifikation från SIB. Var fjärde eller ca 300 av de 

mätare som använts i undersökningen kontrollerades i SIBs laboratorium hösten 

1992. Kontrollen visade att matarna i genomsnitt gav 0,3"C for höga värden. 

Standardavvikelsen för det slumpmässiga matfelet var 0,2OC (Boman och 

Skogberg, 1993). 

Utöver dessa matfel ("instrument- eller metodfel") tillkommer bl a de mätfel 

som bl a uppstår p& grund av temperaturmätarens placering i bostaden. Holgersson 

och Norlén (1982) fann pil basis av temperaturmätningar i 144 bostäder foljande 

rangordning mellan olika rumsenheter: varmast i köket, därnäst hallen, 

som följdes av vardagsrummet. Lagsta medeltemperaturen ilterfanns i sovrummet. 

I föreliggande undersökning monterades temperaturmaterna pil centralt placerade 

ställen i lägenheten, i de flesta fall i genomgångsutrymmet utanför vardagsrummet. 

I småhus med tvil plan monterades en mätare pA varje plan, varvid 

mätaren pil övre planet placerades centralt, vanligtvis i den övre hallen. 

I Boman och Sundbergs (1993) undersökning studerades konsekvenserna av valet 

av matplatser. Mätningar utfördes i syfte att undersöka om de valda matpunkterna 

i huvudundersökningens bostäder är representativa i den meningen att 

de ger genomsnittstemperatu~r for hela den uppvärmda volymen i lägenheterna. 

Av studien framgick, att ingen systematisk skillnad kunde konstateras mellan 

medeltemperaturen för hela bostaden och resultaten från de valda matpunkterna 

i huvudundersökningen. 

Metoden för fuktmätning. En ny och enkel metod för fuktmätning utvecklades 

vid SIBs laboratorium. Metoden utsattes för en omfattande utvärdering och 

befanns fungera väl inom det aktuella temperaturomrildet (Norberg och Stymne, 

1993). 

Övriga undersökningsmetoder. De undersökningsmetoder, som befanns vara relativt 

val utprövade, har inte specialstuderats eller vidareutvecklats inom 

ramen för föreliggande undersökning. Här ingår: (i) metoderna för urvalsdragning 

från Fastighetstaxeringsregistret, (ii) enkatformulären för undersökning 

av de boendes upplevelser av sitt inneklimat, och (iii) metoderna for matning 

av radon, formaldehyd och totalhalt av flyktiga organiska ämnen.

Tabell 2.2 EWB-undersökningens omfattning 

Undersökning Undersöknings- 

Smahus Flerbostadshus 

enhet 

Utvalt Under- Andel(%) Utvalt Under- Andel(%) 

antal sökt underantal sökt underantal 

sökta antal sökta 

Enkät 

Individ 

Hus 

Individ 

Hus 

Besiktningar 

Hus 

Mätningar 

Ventilation 

Temperatur 

Fukt 

Radon 

Formaldehyd 

Fiykuga organ. 

ämnen 

Lagenhet 

II 

- - 

-n- 

" - - 

-''- 

f 

- - 

Kommentarer till tabell 2.2 

1. I 1991 h e&ltundersökning tiiiMgades alla boende om sitt inneklimat i ett 

urval bestående av drygt 4 500 bostadshus. I 1992 års enkätundersökning tillfdgades de 

personer som bodde i de under vintern 19911 92 besiktigade och uppmatta lagenhetema i 

1 103 hus. Dessa iiigenheter ingick saedes i urvalet av hus i 1991 års enkätundersökning. 

Sammanlagt erhöils 19 938 enkätsvar i undersökningarna 1991 och 1992. Eu mindre antal 

individer besvarade enkätformul2ret bagge gangema. 

2. Emten viken 1992 &des ut till 2 084 boende i smAhus och 1 231 boende i flerbostadshus. 

Vissa smähus hade da bytt agare sedan foregAende undersökningsornghg (viken 

1991). Hera lagenheter i flerbostadshus hade fatt nya innehavare. Nyinflyttade personer 

hörde inte till undersökningspopulationen 1992. De uteslöts pA grund av au vi antog. au 

de pa kon tid inte kunde ha nAgon väigrundad uppfattning om inneklimatfaktorer i den nya 

bostaden. Andelen undersokta personer vhen 1992 är diidör hogre än vad som anges i 

tabellen. 

3. Utvalt antal liigenheter för matningma motsvaras av antal lagenheter i de undersökta 

husen. Anledningen till att de undersökta antalen hus för besiktningar inte motsvaras 

av antalen utvalda iiigenheter för marningar beror dels pA att i de flesta fall besiktigades 

och mattes inneklimatet i tvA Eigenheter i varje flerbostadshus dels p4 vissa omklassningar 

av hus typ 

4. Undersökt antal lagenheter for matningar är detsamma som antal liigenheter där tillförlitliga 

matresultat för respektive matstorhet erhalits. Andelarna "undersökta" kan ses 

som mAu pA i vilken utstrackning vi lyckades erhålla tillförlitliga matdata i de besiktigade 

och uppmatta lagenhetema. Ytterligare mtitresultat föreligger i form av matvarden som 

analyseras närmare för nBvarande.

3 Bostadsbeståndets tekniska egenskaper 

3.1 Allmän beskrivning av bostadsbeståndet 

Den tekniskt inriktade byggnadsforskningen under 1980-talet har givit goda 

kunskaper om vårt bostadsbestånds storlek, konstruktiva utformning och installationer. 

Det är nu Atta år sedan den den s k ERBOL-undersökningen genomfördes 

(Tolstoy m fl 1984a). Denna beskrivning har nu kunnat uppdateras med hjälp av 

besikmingsresultaten i ELIB-undersökningen. En utförlig redovisning lämnas av 

Tolstoy m fl (1993). I detta kapitel summeras nilgra grundläggande egenskaper 

hos bostadsbeståndet. 

Det studerade bostadsbestAndet består av närmare 1,7 miljoner smilhus (med 1 

eller 2 lägenheter) och 126 000 flerbostadshus (med 3 eller fler lägenheter). 

I smAhusen bor uppskattningsvis ca 4,6 miljoner människor och i flerbostadshusen 

ca 2,9 miljoner. 

Antal bostadshus 

I 95-procentigt konfidensintervall 

600000 60000 

500000 50000 

400000 40000 

300000 30000 

200000 20000 

100000 10000 

- - - 

o 

o 

-40 41-60 61-75 76-88 -40 41-60 61-75 76-80 

Genomsnitt- SrnBhus Flerbostadshus * 

ligt antal 

12genheted 1.10 1.02 1.02 1.04 10 16 24 16 

hus 

Genomsnittlig 

lagenhetsarea 159 126 159 146 76 66 69 80 

(m2/igh) 

Figur 3.1 

Antal hus i bostadsbeståndet efter hustyp och byggår

I figur 3.1 visas fördelningen av smA- och flerbostadshusen efter byggår. 

Figuxcn visar bl a det stora tillskottet av stora flerbostadshus till bostadsbeståndet 

under det s k miljonprogrammet p4 1960-talet. 

Kommentar till figur 3.1: 

Lagenhetsarea kan definieras pA olika sätt. Särskilt for smahus erhåils olika matt beroende 

p8 i viken utsnackning källare, sutermgvåning och vindsplan inrhas i byggnadens 

våningsyta och om ouppvamda delar av byggnaden inrhas eiler ej. Boman och Sundberg (1993) 

fann vid kontrollmatningar i ett undenuval bestående av ca 60 smahus att iägenhetsarean 

såsom den vanligen beraknas vid konventionella ventilationsmi4mingar ("matarean") var i 

genomsnitt 144 m2 i dessa hus. Motsvarande genomsnitt var 154 m2 respektive 157 m2 vid 

anvilndning av tvA areavariabler i ELIBs besiktningsunderakning. I figur 3.1 har anvants 

den areavariabel som gav genomsnittet 157 m2 for de 60 smahusen. Denna siffra kan järnflim 

med det niimnda genomsniaet 144 m2 vid ventilationsmarning, dvs skillnaden är SA stor som 

ca 10% i detta fall. Areauppgifterna kommer att studeras nmnare i det fortsatta arbetet bl 

a genom jilmförelser mellan insamlade besiktningsuppgifter om "total vaningsyta", "vhingsyta 

uppvärmd till 18°C" och husens inre och yttre matt. 

3.2 Bostadsbeståndets byggnadstekniska egenskaper 

Valet av gnindlaggningssatt har förändrats med åren. De flesta äldre småhus är 

försedda med kallare eller har s k torpargrund, se figur 3.2. Under senare tid 

har småhusen i ökad utsträckning börjat byggas p4 platta pA mark. De flesta 

flerbostadshus har kallare. Efter 1960 har många flerbostadshus byggts pA 

betongplatta. 

Grundkonstruktion 

m72a Gmnd med kallare n Grund med kryprum LSSJ Platta 

eller suterrhgvåning (mTargmnd) pA mark 

600000 60000 

500000 50000 

400000 40000 

300000 30000 

200000 20000 

100000 10000 

- 

O 

o 

-40 41-60 81-75 76-88 -40 41-80 6l-75 76-88 mgb 

Fierbostadshus 

- - SmBhus 

Figur 3.2 

Grundens konstruktion i bostadsbeståndet ejler hustyp och byggår

Väggarnas isolering 

WI°C, m2 

0.7 

0.6 

0.5 

0.4 

0.3 

0.2 

0.1 

0.0 

- - Srdihus ---I 

-40 41-60 81-75 76-88 -40 41-60 81-75 76-88 hg@r 

F l ~ s h u4 

s 

Figur 3.3 

Genomsnittlig isolering (U-värde, W1°CJrn2) av väggar i bostadsbeståndet 

efler hustyp och byggdr 

Vindsbjälklagets isolering 

WI°C, m2 

A 

0.7 

0.6 

0.5 

0.4 

0.3 

0.2 

0.1 

0.0 

- 

-40 41-60 81-7!5 76-88 -40 41-60 81-75 76-88 Bygg& 

Smkhus Flerbostadshus + 

Figur 3.4 

Genomsnittlig isolering (U-varde, W1°CJm2) av vindsbjälklag i 

bostadrbeståndet efrer hustyp och byggår

Ventilationssystem 

enrni Sjiiivdrags- O Franlufts- m Till- och franluftsventilation 

ventilation ventilation, med eiier 

utan v~~tervinning 

600000 -60000 

500000 50000 

406000 40000 

300000 30000 

200000 20000 

100000 10000 

- 

o 

Smahus I Flerbostadshus 1 

o 

-40 41-80 61-75 76-88 -40 41-60 81-75 76-88 m* 

Figur 3.5 

Antal hus i bostadsbestdndet med olika typ av ventilationssystem 

efter hustyp och byggdr 

De strängare kraven pil isolering av bostadshusen som infördes pil 1970-talet 

avspeglas i figurerna 3.3 och 3.4 pil föregilende sida. Nyare hus bättre 

isolerade (har lägre U-värde) än äldre hus. 

3.3 Bostadsbeståndets installationstekniska egenskaper 

Pil installationsomrildet har stora förandringar inträffat pil senare tid, bilde 

vad galler val av ventilationssystem och val av uppvärmningssätt. 

De flesta äldre sma- och flerbostadshusen har självdragsventilation, se figur 

3.5. De flesta mekaniskt ventilerade flerbostadshus byggda 1940 elier tidigare 

var sannolikt först självdragsventilerade men har sedan byggts om. 

De flesta småhus byggda 1976 eller senare är mekaniskt ventilerade och skiljer 

sig därmed markant från de äldre småhusen. Ett stort antal småhus byggda 1976 

eller senare har till- och frånluftsventilation. Täthetsbestämmelserna i byggnormen 

1975 medför i praktiken att småhusen numera maste vara försedda med 

mekanisk ventilation for att minimikraven pA ventilationen skall vara 

uppfyllda.

Uppvärmningssätt 

Panna. i FjarrVärme,kvarters- 6SiS3 Direktverkande 

värmepump eller gruppcentral elvärme 

600000 60000 

500000 

400000 40000 

300000 30000 

M0000 

2MWX) 

o 

- - mBhw 

t-- 

10000 

o 

-40 41-80 81-75 76-88 -40 41-80 81-75 78-88 m& 

Remhus + 

Figur 3.6 Antal hus i bosradsbesrdnder med olika typ av huvudsakligt uppvärmningssätt 

efer hustyp och byggdr 

Bland flerbostadshusen introducerades mekanisk ventilation redan pil 1960- 

talet. Från och med 1975 stäiis krav i byggnormen att flerbostadshus skall 

vara försedda med mekanisk ventilation. 

Av figur 3.6 frarng&, att de flesta smahus har eget uppvärmningsystem. Uppv&mning 

av dessa smahus ombesörjs av oljepanna eller kombinationspanna för 

växelvis anvandning av olja, el och/eiler ved. 

De flesta äidre elvärmda smähusen hade tidigare oljepanna. I gruppen bestående 

av de senast byggda smähusen används, i ungefär lika stor utsträckning, egen 

panna och direktverkande elvärme för uppvärmning. En mink del av småhusbeståndet 

har fjbvärme. 

Bland flerbostadshusen dominerar fjärrvärme. Antalet flerbostadshus med 

egen/egna oljepanna/or har minskat med tiden. Relativt fa flerbostadshus 

byggda efter 1960 är försedda med eget uppvärmningsystem.

Utgångspunkter för beskrivningen 

Underlaget för vår beskrivning av inneklimatet bygger pA data som insamlats 

f& flera olika källor. För det första finns de boendes egen redovisning om 

hur de upplever sitt inneklimat. De har i enkatformulär angett om det är för 

kallt, för vaxmt, om luften känns torr osv. De har ocksA uppgett sina eventuella 

besvär av inneklimatet. Besvären kan vara av allmänt slag, sasom huvudvärk, 

trötthet ochleller specifika slag, t ex hud- eller halsproblem. 

För det andra har besiktningsmannen vid besök i huset i ett besiktningsprotokoll 

antecknat tekniska uppgifter om huset sasom Alder, isolering och värmeoch 

ventilationssystemens skick. 

För det tredje har bostadens inneklimat matts upp i form av innetemperatur, 

ventilation, luftens fuktighet, halter av flyktiga organiska ämnen, inklusive 

formaldehyd, och radon. Mätningarna består av månadsmedelvärden under uppvärmningssasong, 

förutom radon som mätts under tre manader. 

Dessa tre typer av data tillater oss att beskriva inneklimatet ur flera olika 

synvinklar. I redovisningen av det uppmätta inneklimatet (kapitlen 6,7, 8,9 

och 10) går vi stegvis tillväga p8 i princip följande satt: 

- Först redovisas hur läget pA faktorn, t ex ventilationen, varierar 

mellan hus med hjälp av frekvensfunktioner. Med utgångspunkt från rekommendationer 

och gränsvärden för denna faktor kan omfattningen av inneklimatbrister 

i bostadsbeståndet bedömas. 

- Därefter bildar vi oss en uppfattning om var de största inneklimatproblemen 

finns, genom att redovisa det genomsnittliga läget p& inneklimatfaktorn 

vid indelning av bostadsbeståndet efter hustyp och Alder. 

- En redovisning följer sedan av hur faktorn samvarierar med nAgon eiier 

nagra utvalda byggnads- eller installationstekniska egenskaper. Analysen 

är ett första steg i diskussionen av "vad som bör göras" och som i det 

fortsatta forskningsarbetet kommer att utvecklas i olika riktningar. 

Den redovisning faktor för faktor, som vi gör, motiveras av att det i dag inte 

finns en generell teori som kan användas för att direkt skapa en helhetsbild 

om inneklimatet fran komfort- och hälsosynpunkt. 

Flertalet studier pA omradet pekar emellertid p5 att det finns en mhngfald av 

orsaker till klimatproblemen i byggnader. Saval fysiska faktorer i innemiljön 

som faktorer utanför, däribland individernas varierande känslighet, har betydelse. 

Vi har bl a av denna anledning valt att inte redovisa resultat från 

analyser av samband mellan upplevt och uppmätt inneklimat. SAdana sambandsanalyser 

kräver ett avancerat modellbyggande som vi av tidsskäl ännu inte 

hunnit genomföra.

I rapportens avslutande kapitel skall vi bilda oss en helhetsuppfattning om 

inneklimatet i landets bostadsbestånd p8 basis av redovisade resultat.

Upplevt inneklimat 

Allergier och Överkänslighet 

I Allergiutredningen (SOU 1989:76-78) och i flera forskningsrapporter framförs 

misstankar om samband mellan allergier och överkänslighet A ena sidan och 

inomhusklimatet i våra bostäder A den andra sidan. 

Utbredningen av allergi i landet enligt enkätundersökningen visas i tabell 

5.1. Resultaten överensstämmer i det stora hela med vad som anges i Allergiutredningen. 

Med den definition av allergi vi använt, har fler än var fjärde 

svensk Atminstone vid nagot tillfalle haft nagot "allergiskt" besvär. 

Tabell 5.1 Rapporterade "allergiska" besvär (%) hos befolkningen i olika 

delar av landet efter hustyp och kön 

"Allergiskt" besvär (enligt svar p& Smtihus Flerbostadshus 

frtigorna "Har Du eller har Du hafi 

astmatiska besvarlhösnuvdeksem") Man Kvinnor Man Kvinnor 

Astma 

Södra Sverige 

Mellersta Sverige 

Norra Sverige 

Hela landet 

Hösnuva 



Norra Sverige 

Hela landet 

Eksem 



Norra Sverige 

Hela landet 

Minst ett av 

besviiren 

astma, eksem 

eller hösnuva 



Norra Sverige 

Hela landet 

Kommentarer till tabell 5.1 

1. Med allergi i medicinsk mening menas att det finns vissa specifika antikroppar i 

blodet Allergiliknande besva kan uppvisas hos människor aven om dessa antikroppar inte 

fmns i blodet. 

2. De allergifrekvenser som erhals vid användning av e&itteknik beror pA hur 

friigorna formuleras. Detta är ett av skalen till de varierande frekvenssiffror som anges i 

litteraturen för såväl astma, hUsnuva som eksem. 

3. Landsindelningen beskrivs längre fram i detta kapitel. B1 a framgh dar att med 

norra Sverige menas st6rre delen av Vannland, Dalarna och hela Norrland.

Besvär av inneklimatet 

% 

20 

10 

O 

Drag Hög Varier Lag Instän Torr Obehag Stat Andras Builer Damm, 

temp temp temp luft luft lukt eleka tobaksr smuts 

Figur 5.1 

Genomsnittliga besvarsfrekvenser (%) i bostadsbesdndet 

Av tabellen pil föregilende sida frarngkr, att man och kvinnor uppger "allergiska" 

besvär i ungefar samma omfattning, frånsett vad gäller eksem som förekommer 

i betydligt större utsträckning bland kvinnorna. Omfatmingen av 

"allergier" är genomgilende nagot större hos de som bor i flerbostadshus än hos 

de som bor i smilhus. 

Den av Aberg (1989) pilvisade högre allergiförekomsten i norra Sverige än i 

södra Sverige finner inte stöd i denna undersökning. Med tanke pil den stora 

omfattningen av allergier i landet är det viktigt att i följande analys jämföra 

besvärs- och symtombildema för "allergrkerna" med övrigas. 

5.2 Upplevt inneklimat i bostadsbeståndet 

I vår undersökning erhölls de besvars- och symtomfrekvenser som redovisas i 

figurerna 5.1 och 5.2. Av figurerna framgår 

- att besvar och symtom är mycket vanligare i flerbostadshus än i smilhus, 

- att fler än var tionde boende i flerfamiljshus besväras av drag, torr 

luft., instängd "dålig" luft, buller, damm och smuts, 

- att trötthet och näsbesvär är de vanligaste symtomen i silväl flerbostadshus 

som smilhus, 

- att de boende i flerbostadshus i vartannat till vart fjärde fall 

(beroende p& symtom) anser att dessa beror pil inneklimatet, och 

- att de boende i småhus endast i ringa grad hänför symtomen till bostaden,

Symtom 

95-procentigt 

Fierbostadshus 

konfidensintervall 

% Srnshus 

20 

I Bostadsrelaterat 

10 

o 

Trött- Tung Hu- Illam. Konc.- Ögon- Nbbe- Hes, Hosta Hud- KlAda, Hudbehet 

i hu- vud- yrsel svårig- bes- svär torr besv hår- svär 

vudet värk heter vär hals ansik bott händer 

Figur 5.2 

Genomsnittliga symtomfrekvenser (%) i bostadsbestdndet 

Klagomålsfrekvensema är generellt sett relativt laga och ligger lägre an de 

nivaer som ibland fors fram i den allmänna debatten. Detta förhallande utesluter 

givetvis inte att besvärsfrekvensema kan vara höga i vissa specifika hus, 

i vissa husgrupper med t ex vissa tekniska egenskaper och hos vissa befolkningsgrupper, 

t ex gruppen bestaende av allergiker och överkänsliga Vi skall 

därför närmare studera sammansättningen av ovanstaende besvärsfrekvenser. 

5.3 Upplevt inneklimat i olika befolkningsgrupper 

Vi har analyserat besvärs- och symtomfrekvenserna i flerbostadshusen som uppvisar 

de flesta klagomålen pa inneklimatet. Vi skall besvara följande frågor: 

(i) Hur mycket skiljer sig nivaerna for mannen och kvinnorna?, (ii) Har äldre 

fler besvär än yngre? (iii) Hur mycket mer besväras "allergiker" jämfört med 

övriga? (iv) Skiljer sig nivilema mellan gamla och nya flerbostadshus?, 

(v) Skiljer sig nivilerna mellan sma och stora flerbostadshus? och (vi) Finns 

regionala skillnader i nivaema? 

I analysen antas, att den genomsnittliga besvärsfrekvensen i en befolkningsgrupp 

kan skrivas som en produkt av ett referensvade med en könsfaktor (ett 

värde for män och ett annat värde för kvinnor), en dldersfaktor, en faktor för 

rapporterad "allergi", en byggdrsfaktor, en faktor för husstorlek och en 

landsdelsfaktor. Tekniskt utförs analysen i form av logistisk regression som 

kommenteras i slutet av detta avsnitt.

"TORR LUFT" 

FLERBOSTADSHUS 

Genomsnittlig relativ skillnad i kvoten "besvarlinte bemar" 

(referensvarde = 0,21) efer: 

Byggdr Husstorlek Landsdel 

-1940 0,72 1-10 vuxna 0,73 Södra Sverige 0,83 

1941 -60 090 11 -50 vuxna 1,06 Mellersta Sverige 1,03 

1961-75 1,06 51- vuxna 121 Norra Sverige 1J4 

1976-88 132 

Kön Ålder Rapporterad "allergi" 

Man 038 -34 dr 095 Ej "allergisk" 0,69 

Kvinna ]J2 35-54 dr 1J2 "Allergisk" 131 

55-75dr 092 

Figur 5.3 Bemar av "torr lufr" i olika befolknings- och flerbostadrhusgrupper. 

Alla faktorer ar signfikanta (se kommentar I l nedan) 

Figur 5.3 redovisar resultat från en analys av inneklimatfaktorn "besvär av 

torr luft" i flerbostadshusen. I figuren kan utiäsas, att besvären av torr 

luft fördelar sig mellan olika befolknings- och flerbostadshusgrupper p& 

följande satt: 

Kön 

Ålder 

Allergi 

Byggar 

Kvinnor besväras mer av "torr luft" än männen. Detta kan man se 

f& figuren genom att bilda kvoterna "besvärlinte besvär" for 

kvinnor respektive för män. Kvoterna blir 0,21 x 1,12 = 0,24 respektive 

och 0,21 x 0,88 = 0,18. Dessa kvoter motsvarar besvärsfrekvenserna 

0,24/1,24=0,19 for kvinnor respektive 0,18/1,18=0,15 

för män. 

Besvärsfrekvensen är högre för åldersgruppen 35-54 år än for de 

övriga åidergrupperna. 

Personer som rapporterat "allergi" är besvärade av torr luft i 

betydligt större utsträckning an övriga. Besvärskvoten for dessa 

kan uppskattas till 0,21 x 1,31 = 0,28 som motsvarar besvärsfrekvensen 

22%. Besvärskvoten för övriga är häiften sil stor, 

nämligen 0,21 x 0,69 = 0,14 som motsvarar besvärsfrekvensen 12%. 

Besvärsfrekvensen är högre i nya hus byggda 1976-88 än i övriga 

byggårsgrupper. Daniast kommer hus byggda 1961-75 som följs av hus 

byggda 194 1-60. Besvärsfrekvensen är lägre i de "äidsta" husen 

byggda 1940 eller tidigare än i övriga byggårsgrupper. Besvärskvoten 

varierar mellan 0,21 x 0,72 = 0,15 for de äldsta husen till

0,21 x 1,32 = 0,28 för de nyaste husen. De motsvarande besvärsfrekvenserna 

variera. fran 13% till 22%. 

Husstorlek 

Besvärsfrekvensen är högre i stora hus (med 51 eller fler vuxna 

boende) än i mindre flerbostadshus. Den lägsta besvarsfrekvensen 

Aterfinns i de minsta flerbostadshusen med 10 eller f- vuxna 

boende. 

Landsdel Besvärsfrekvensen är högre i norra än i mellersta och södra 

Sverige. 

Kommentarer till den anviinda logistiska regressionsanalysmetoden för beskrivning av 

besvärs- och symtomfrekvenser i olika befolkningsgrupper 

1. Individerna indelades i grupper efter kön, dlderl-34 Ar, 35-54 k, 55-75 air/, 

rapporterad "allergi"/ej "allergisk". "allergisk"/, husets bygg& /-1940,1941-60,1961-75 

och 1976-1, husets storlek /l-10.11-50.5 1 eller fler vuxna/ och lands&l /södra Sverige, 

mellersta Sverige, norra Sverigel. Det totala antalet grupper blir 2 x 3 x 2 x 4 x 3 x 3 = 

432 stycken 

2. Indelningen av landet baseras pA de fyra temperaturzoner som anvandes i besmmelserna 

f6r isolerstandard och som gallde fram till 1990, se figur 2.2. Denna indelning bygger 

i sin tur pA hmedeltemperaturer fur de olika kommunerna. Hus i "södra Sverige" ligger 

i temperaturzon IV som i grova drag besrår av västkusten, Skåne. Blekinge. Oland och 

Gotland. Hus i "mellersta Sverige" ligger i temperaturzon III. Denna zon består av 1Svriga 

delar av södra och mellersta Sverige upp tiil strackningen Dalalven - Vtinem. Husen i 

"nona Sverige" ligger i temperaturzonerna I och II. Med "norra Sverige" menas har &liedes 

stöm delen av V&mland, Dalarna och Norrland 

3. En individ klassas som "allergisk" om hanhon svarat jakande p& minst en av 

Mgorna: "Har du haft eller har du astmatiska besvär?", "Har du haft eller har du 

hösnuva?" och "Har du haft eller har du eksem?" 

4. I analysen bildas "besvarskvoter" mellan frekvenser med och utan besvär i de olika 

grupperna. Om t ex 15% av individerna i en befolkningsgrupp besväras av "torr luft", blir 

besvärskvoten 0,15/(1-0.15)=18%. 

5. Kvoter av ovanstaende slag är enklare att analysera med statistiska metoder än 

besvärsfrekvenser. Detta beror pil att det är sv& i statistiska analyser av frekvenser au 

ta hiinsyn till att dessa endast fk anta värden i intervallet f h O till 1. En kvot kan 

anta vilket positivt värde som helst. 

6. Det är enkelt att räkna ut den besvarsfrekvens som motsvarar en viss bestamd kvot 

Om kvoten är, säg 9%. erhalls frekvensen 0,09/(1+0,09)=8%. Höga kvoter motsvarar höga besviimfrekvenser 

och vice versa. 

7. Variationen i besvarskvoterna studerades med s k oviigd logistisk regression. Den 

naturliga logaritmen av kvoten användes som beroende variabel i analysen. Denna variabel 

kan anta vilka värden som helst, vilket underlatfar analysen. I analysen antas, au det 

inte finns nägra s k samspels- eller interaktionseffekter mellan faktorerna Detta senare 

antagande kommer att studeras i det fortsatta arbetet. 

8. Besvmkvoten f& en befolkningsgrupp kan grovt uppskattas genom multiplikation av 

referensvärdet med de aktuella relativa skillnaderna. Betrakta, t ex, gruppen bestaende av 

da "kvinnor i Aldrama 35-54 h, som inte är "allergiska" och bor i stora flerbostadshus 

(med 51 eller fler vuxna) byggda under perioden 1961-75 och som ligger i mellersta 

Sverige". Frh figur 5.3 erhails fuljande skauning av besvärskvoten för denna befolkningsgrupp: 

0.21 x 1.12~ 1,12xO,69x 1.06 x 1.21 x 1.03 = 0.24.

9. De relativa skillnaderna har normaliserats pA SA sätt att för varje indelningsgrund 

(faktor) är deras medelvärde satt lika med 1. 

10. Referensvardet 0,21 i figur 5.3 överensstllmmer inte med den besvärskvot som kan 

beraloias frAn den "direkta" skattningen (0,16) av andelen besvarade av torr luft i flerbostadshusen, 

se figur 5.1. Vi far 0,16/(1-0.16)=0.19. Denna bristande överenss~melse 

beror dels pA att analysen utförts med s k ovagd logistisk regression dels pA den anvanda 

metoden för nomaiisering av de olika faktorernas "inverkan". 

Referensviirdet kan tolkas som medelvärdet av besvarskvoterna för alia befolkningsgmppema 

(hk: 432 stycken) i den aktuella indelningen av befolkningen. 

11. En faktor anses vara signifikant om det föreligger en avsevärd skillnad mellan de 

befolkningsgrupper som erhAlls vid indelning av befolkningen efter faktorn. Relativa skillnader 

för signifikanta faktorer anges med fet stil. I figur 5.3 är da 

faktorerna signifikanta. 

I nedanstaende tabeller skrivs relativa skillnader för ej signifikanta faktorer 

med vanlig stil. En faktor med tv& Igen pA faktorn. t ex könsfaktorn. anses signifikant om 

de tvA relativa skillnaderna för faktorn är statististiskt signifiit skilda från varandra 

pA 5%-nivån. En faktor med tre eller fler lagen anses signifdant om minst en av de 

relativa skillnaderna k statistiskt signifiit skild f h 1.00 pa 5%-nivan. Vi har h&vid 

behandlat de tillfrågade individerna som om de har valts ut med ett enkelt obundet 

slumpmhsigt urvalsförfarande från den studerade befolkningen. 

Dessa kommentarer gälier ilven för resultaten som presenteras i följande tabeller 5.2,5.3, 

5.4 och 5.5 och i tillampliga delar för resultaten frän motsvarande loglinjära regressionsanalyser 

i kapitlen 6.8 och 10. 

I tabellerna 5.2 - 5.5 redovisas resultat från motsvarande analyser av silval 

besvärande miljöfaktorer som symtom. Tabellema baseras pA en och samma uppsättning 

analyser. I t ex analysen av besvär av drag ingår bAde de tre 

individfaktorerna kön, ålder och rapporterad "allergisk" och de tre husfakto- 

- 

rema byggår, husstorlek och husets geografiska belägenhet. 

Tabell 5.2 Besvär i olika typer avjlerbostarlshus. Relativa skillnader för 

signifikanta faktorer anges med fet stil 

Faktor Refe- Relativ skillnad i kvoten "besvarlej besvär" efter: 

rensvarde 

Bygg Ar Husstorlek Del av Sverige 

-1940 1941 1961 1976 -10 11-50 50- Söd- Mell- Norra 

-60 -75 -88 vuxna vuxna vuxna ra ersta 

Drag O, 14 1,0 1,O 1,l 0,9 0,9 1.0 1,l 1,O 1,l 0,9 

För hög rumstemp 0,06 0,8 0,9 1,2 1,l 0,9 1,0 1,l 1,O 1 ,O 0,9 

Varierande rumstemp 0, 08 1,O 1,2 1,l 0,7 1,2 0,9 0,9 1,0 1,O 1,o 

För IAg rumstemp 0,08 1,2 0,8 1,2 0,7 0,9 1 ,O 1,l ly1 1,2 0,7 

Instängd luft 0,15 0,8 1,l 1,2 0,9 0,8 1,0 1,3 0.9 1,O 1,0 

Torr luit 0,21 0,7 0,9 1,1 1,3 0,7 1,l 1,2 0,8 1,0 1,l 

Obehaglig luM 0,07 0,9 1,l 1,l 0,9 0,7 1,l 1,3 0.9 1,l 1,O 

Statisk elektricitet 0,02 0,6 1,O 1,2 1,2 1,O 1,0 1,O 1 ,l 1,0 1,0 

Andras tobaksrök 0,06 0,8 1,4 1,l 0,8 0,8 1,l 1,l 0,9 1,l 1,0 

Buller 0,16 1,2 1,l 0,9 0,8 0,7 1,l 1,2 1,0 1,O 1,0 

Damm och smuts 0,20 1,2 0,9 0,8 1,0 0,6 1,l 1,3 0,9 1,O 1,l

Tabell 5.3 Besvär hos olika grupper av boende iflerbostadshus. Relativa 

skillnader för signijikanta faktorer anges med fet stil 

Faktor Refe- Relativ skillnad i kvoten "besvarlej besvär" efter: 

rensvärde 

Kön Alder 'Allergisk" 

Man Kvinnor -34 35-54 55-75 Nej Ja 

Ar ar ar 

Drag 0,14 0,8 1,2 1,2 1,O 0,7 0,8 1,2 

För hög rumstemperatur 0, 0 6 0,9 1 ,l 1,4 1,0 0,6 0.8 1,2 

Varierande rumstemp 0, 0 6 0,9 1,l 1,4 1,O 0,6 0,9 1,l 

För lag rumstemp 0,08 0,8 1,2 1,3 1,l 0,6 0,8 1,2 

Instängd luft 0,15 0,9 1,l 1,4 1,l 0,s 0,7 1,3 

Torr luit 0,21 0,9 1,l 1,O 1,l 0,9 0,7 1,3 

Obehaglig lukt O, 07 0,8 1,2 1,l 1,2 0,8 0,7 1,3 

Statisk elektricitet 0,02 0,9 1,l 0,8 1,s 0,7 0,6 1.4 

Andras tobaksrök 0,06 0,9 1,l 1,0 0,9 1,l 0,7 1,3 

Buller 0,16 0,9 1,l 1 1,l 0,8 0,8 1.2 

Damm och smuts 0,20 0,9 1,l 1,l 1,l 0,8 0,7 1,3 

Tabell 5.4 Symtom i olika typer avflerbostadshus. Relativa skillnader för 

signifikanta faktorer anges med fet stil 

Faktor Refe- Relativ skillnad i kvoten 'besvarlei besvär9 efter: 

rensvarde 

Byggar Husstorlek Del av Sverige 

-1940 1941 1961 1976 -1 0 11-50 50- Söd- Mell- Norra 

-60 -75 -88 vuxna vuxna vuxna ra ersta 

Trötthet 0,23 1,0 1,0 1,l 1,0 0,8 1,l 1,l 1,0 1,l 

Tung i huvudet 0,lO 0,9 0,9 1,l 1,l 0,9 1,0 1,l 1,0 1,0 0,9 

Huvudvärk 0,09 0,9 1,0 1,2 0,9 1,0 1,0 1,0 1,0 1,l 0,9 

IllamAende,yrsel 0, 03 0,8 1,O 1,3 1,0 0,9 1,l 1,0 1,0 1,0 1 ,O 

Konc.svArigheter 0, 04 1,2 1,O 0.9 0,9 0,7 1,0 1,4 1,l 1,0 0,9 

bonbesvar 0,09 1,0 0,9 1,0 1,l 0,9 1,0 1,l 1,l 1,O 0,8 

Näsbesvär 0,16 1,l 0,9 1,0 1,0 0,8 1,l 1,l 1,O 1,0 1.0 

Heshetthalstorrhet 0, 09 0,8 1,O 1,O 1,3 0,9 0,9 1,l 1,0 1,l 1 ,O 

Hosta 0,07 0.9 0,9 1,0 1,l 0,9 1,O 1,l 1,0 1,0 1,0 

Hudbesvar, ansikte 0, 08 0,9 1,l 0,9 1,2 0,8 1,l 1,2 1,l 1 ,O 0,9 

Kladaharbotten 0, 09 1,O 0,9 1,O 1,O 0,9 1,l 1,0 11 1,0 0,8 

Hudbesvär, händer 0,08 0,9 1,l 0,8 1,2 0,7 11 1,2 1,0 0,9 1 ,l 

1 ,o

Tabell 5.5 Symtom hos olika grupper av boende iflerbostadshus. Relativa 

skillnader för signifikanta faktorer anges med fet stil 

Faktor Refe- Relativ skillnad i kvoten "besvärlej besvär" efter: 

rensvarde 

Kön Aider "Allergisk" 

Trötthet 

Tung i huvudet 

Huvudvärk 

Illam&ende,yrsel 

Konc.svArigheter 

bonbesvar 

Näsbesvär 

Heshethalstorrhet 

Hosta 

Hudbesvär, ansikte 

KIBdahArbotten 

Hudbesvär. händer 

Män Kvinnor -34 35-54 55-75 Nej Ja 

Ar Ar Ar 

I tabellerna 5.2 - 5.5 kan följande utläsas for flerbostadshusen: 

- Kiagomäi pil temperaturförhällanden och instängd "däiig" luft är vanligare 

iflerbostadshusen byggda 1961-75 än i övriga byggårsgrupper. I 

flerbostadshusen byggda 1961-75 är ocksa huvudvärk vanligast. 

- Kiagomäi pil tom luft är vanligare iflerbostadshus byggda efter 1975 

än i flerbostadshusen byggda 1975 eller tidigare. I flerbostadshusen 

byggda efter 1975 är ocksa torrhetsymtomen mest frekvent förekomman&. 

- Kiagomäi pli luftkvalitet och buller är vanligast i de st6rreflerbostadrhusen, 

som generellt ocksa har de högsta symtomfrekvensema. 

- Klagomäi pil torr luft, damm och.smuts är vanligare i norra Sverige än i 

övriga delar av landet, medan klagomal pil drag och lag temperatur är 

vanligast i mellersta Sverige. De geografiska skillnaderna är generellt 

sett inte särskilt stora. Det senare galler ocksa symtomförekomsten. 

- Kvinnor besväras genomgilende nAgot mer av innekliatbrister och uppger 

symtom i högre utsträckning än männen. 

- De yngre klagar i större utsträckning pil inneklimatet, främst pil temperaturforhlllanden 

och instängd "dålig" luft, än medelålders och äldre. 

Ailmänsymtomen är mer frekventa inom äidergruppen 35-54 år än inom 

övriga adersgrupper. Hud- och slemhinnebesvär varierar pil ett nagot 

olika satt melian åidersgrupperna.

- "Allergikerna" besväras genomgaende i större utsträckning an övriga av 

inneklimatfaktorer, framförallt av luftkvalitetsfaktorerna (instängd 

"dålig" luft, torr luft, obehaglig lukt, statisk elektricitet, andras 

tobaksrök samt damm och smuts). De uppger ocksa generellt högre 

symtomfrekvenser, speciellt för slemhinne- och hudbesvär (ögonbesvär, 

nasbesvär, hudbesvär i ansikte och p3 händer) som är tre till fyra 

gånger vanligare hos "allergiker" än hos övriga. 

De redovisade resultaten överensstämmer i stort med tidigare undersökningar 

som kort refererades i kapitel 1: Klagomål pa inneklimatet är vanligare i 

flerbostadshus an i småhus. En minoritet av de boende anser att rapporterade 

symtom kan hänföras till bostaden, speciellt vad gäller smahus. Klagomål pil 

torr luft, trötthet och nasbesvär är vanligast förekommande. Besvären är mer 

patagliga i hus byggda efter 1960. Kvinnor och allergiker är mer besvärade av 

inneklimatet och rapporterar fler symtom an övriga. 

Diskussion 

Boende i stadsmiljö har pavisats vara riskfaktor för utveckling av allergi 

(Braback m fl, 1991). Föreliggande undersökning stödjer denna slutsats bl a 

genom att den visar, att förekomsten av "allergi" och bl a slemhinnebesvär är 

högre hos de boende i flerbostadshus än i småhus. I det fortsatta arbetet 

kommer vi att närmare jämföra "allergrkerw-gruppen med övriga boende. Av 

särskilt intresse är att studera om de bagge grupperna i olika hög grad hänför 

sina symtom till bostadens inneklimat. 

En möjlig bakomliggande faktor för bl a rapporterade allergiska besvär skulle 

kunna vara vad vi med ett gemensamt namn kan kalla "urbaniseringsfaktorn". 

Den senare tidens byggande av flerbostadshus i tätorter och förortskommuner i 

urbaniseringens kölvatten, har sannolikt givit bostadsmiljöer med ett inneklimat 

som bidragit till att klagomålsfrekvenserna är högre i flerbostadshus 

än i smahus och speciellt höga i de större och nyare husen. I dessa urbana 

miljöer finns fläkt- och trafikbuller, förorenad uteluft och inte minst en 

hög boende- och bostadstathet. 

Bakom resultaten i tabell 5.2 kan anas tv8 grupper av bostadshus. En av dessa 

grupper består av miljonprogrammets flerbostadshus från 1960-talet och tidigt 

1970-tal, den andra av de nyare och sannolikt i stor utsträckning täta flerbostadshus 

som byggdes efter oljekrisen 1974. 

Analysen i följande kapitel av resultaten från inneklimatmatningma i dessa 

bada husgrupper och från inneklimatmatningama i övriga delar av bostadsbeståndet 

kan ge ett visst underlag for att belysa följande fragor:

1. Avspeglar de många klagomalen pA bl a drag, lag rumstemperaturer och 

instängd "daiig" luft samt förhöjda symtomfrekvenser av bl a huvudvärk 

i miljonprogrammets årgangar ett sämre inneklimat? Har många av dessa 

hus renoverats med ökad täthet som paföljd - utan att ventilationen 

förbättrats - vilket resulterat i luftkvalitetsproblem? 

2. Har de komplicerade ventilationsystem som installerats i mAnga flerbostadshus 

pA senare tid medfört luftkvaiitetsproblem (besvär av torr 

luft, damm och smuts, slemhinne- och hudbesvär)? 

3. Har den ökande anvandningen av nya, i många fall kraftigt emitterande 

material, medfört luftkvalitetsproblem? 

Om vi kan finna svaren pil dessa fdgor finns naturliga förklaringar till 

många klagomåi pA inneklimatet i nya och stora flerbostadshus. Svaren skulle 

ocksa öppna vägen för att finna tekniska lösningar till många inneklimatproblem.

Ventilation 

Mätmetod 

Hans Stymne och CarlAxel Boman 

För mätning av ventilationsflöde har den SA kallade passiva spårgastekniken 

kommit till användning. Principen for denna metod är, att man simulerar föroreningskällor 

med hjälp av spårgaskällor i ampuller, som utplaceras i 

bostaden och som kontinuerligt avger smA väldefinierade mängder spårgas. 

Koncentrationen av spårgas i luften är ett matt pA ventilationen. Vid god 

ventilation erhålls laga koncentrationer av spårgas, medan sämre ventilation 

leder till högre koncentrationer. 

Medelvärdet av spårgaskoncentrationen under mattiden erhålls genom kontinuerlig 

provtagning av luften, med hjälp av sma adsorptionsarnpuller, som ocksa 

placerats ut i lägenheten. Metoden är elegant, lättadministrerad och relativt 

billig samt har försumbar paverkan pA de boendes vanor. 

I lägenheter i flerbostadshus har genomgaende endast en spårgaskälla använts, 

vilken placerats i vardagsrummet. Provtagningen har utförts i kök och utanför 

badrum, dvs där sannolikt den mesta luften lämnar lägenheten. 

I smAhus har normalt tvi olika typer av spårgaser använts. Om det finns flera 

våningsplan har de tvA spårgastyperna placerats i olika plan. Även här har 

provtagning skett i kök och utanför dörren till vatutrymmen. 

Mätningarna startades av besiktningsmän och avbröts av de boende efter ca en 

månad. Provtagarna analyserades med hjälp av gaskmmatografi vid SIBs laboratorium, 

dit de skickades per post av de boende själva. Ventilationsflödet 

beräknades ur 

- kända data om spårgaskäilornas avgivningshastighet, 

- provtagarnas upptagningshastighet, 

- provtagningstiden (mätperiodens längd) och 

- de analyserade mängderna av spårgas. 

De pA detta satt beräknade ventilationsflödena är behäftade med saval slumpmässiga 

som systematiska fel. 

I de slumpmässiga felen inräknas analysmetodens onogrannhet, variationen i 

provtagarnas sarnplingshastighet och spårgaskällornas avgivningshastighet samt 

osäkerheten orsakad av ojämn spårgasspridning i bostaden. 

Bland de systematiska felen märks: 

1. Osäkerheten i kalibreringen av provtagarnas upptagningshastighet är ca 

5%. Trots den systematiska karaktären av denna feikälla har felet medräknats i 

onoggrannhetsuppskattningen tillsammans med de slumpmässiga felen.

2. Avgivningshastigheten for spårgas ökar ca 4.5% per grad. Spårgaskallorna 

har kalibrerats i laboratoriet vid 21 "C. För beräkning av ventilationsflödet 

har i del flesta fall kalibreringsvärdet använts utan korrektion för temperaturavvikelse 

från kalibreringstemperaturen. Om medeltemperaturen under försöket 

överstiger 21°C ger beräkningen en underskattning av ventilationsflödet, 

medan en lägre temperatur ger en överskattning. 

Temperaturmätningarna visar, att småhusen i genomsnitt har en temperatur som 

föga avviker från kalibreringstemperaturen, medan lägenheterna i flerbostadshus 

i genomsnitt har 22.2 "C. Medelventilationsflödet för flerbostadshus är 

darfor underskattat med ca 6%. 

I ca 20% av matningarna bestämdes avgivningshastigheten genom vägning av 

spårgaskallorna före och efter försöket. I dessa fall finns inte detta systematiska 

fel. 

3. Ventilationsflödet beräknas ur inversen av tidsmedelvärdet för spårgaskoncentrationen. 

För att fa ett riktigt tidsmedelvarde av ventilationsflödet 

bör egentligen flödet beräknas ur tidsmedelvärdet av inversen av koncentrationen, 

vilken är omöjlig att mäta med integrerande provtagning. Metoden ger 

darfor en systematisk underskattning av medelventilationsflödet om flödet 

varierar med tiden. De största variationerna inträffar i sjäivdragsventilerade 

byggnader, där underskattningen kan vara i storleksordningen 5-15%. 

Noggrannheten i de bestämda ventilationsflödena uppskattades ur data for 

metodnoggrannhet och spridningen av analyserade spargasmängder mellan de 

olika provtagarna. 

Den uppskattade onoggrannheten for det slumpmässiga mätfelet, inklusive 

kalibrenngsfelet enligt punkt 1 ovan, är mindre än 17% av de beräknade 

ventilationsflödena for 50% av mätningarna och mindre än 40% for 90% av 

matningarna. 

För en niimare beskrivning av mätmetoden, se Stymne och Boman (1993). 

6.2 Ventilationen i bostadsbeståndet 

Sedan länge har de svenska byggbestämmelsema haft regler om uteluftflöden 

(ventilationen) i olika lokaler. I Boverkets nybyggnadsregler anges att uteluftflödet 

till rum, dar personer vistas mer än tillfalligt, skall vara minst 

0,35 Vs och m2 golvarea. Detta laav galler silväl enskilda rum som hela 

bostaden. 

För sovrum gäller dessutom att luftflödet skall vara minst 4 Vs och sovplats, 

viket motsvarar ett högre krav än ovannämnda grundkrav. 

I figur 6.1 visas hur ventilationen faktiskt fördelar sig i bostadsbeståndet. 

Figuren visar, att ventilationen varierar mycket mellan olika hus. Av den ö m 

delen i figuren framgår, att ventilationen är anmärkningsvärt lag i många hus, 

särskilt bland smilhusen.

0.0 0.1 0.2 0.3 0.4 0.5 0.6 0.7 0.8 0.9 1.0 0.0 0.1 0.2 0.3 0.4 0.5 0.6 0.7 0.8 0.9 1.0 

Ventilation i liter per sekund och m2 

O 10 20 30 40 50 60 O 10 20 30 40 50 60 

Ventilation i liter per sekund och person 

Figur 6.1 

Ventilationen i bostadsbestdndet bland sdhusen (heldragen linje) 

och flerbostadshusen (streckad linje). Till vänster redovisas de 

skattade frekvensfunktionerna. Till höger redovisas motsvarande 

fördelningsfunktioner. Tunna linjer för frekvensfunktionerna omgärdar 

osäkerhetsregionerna 

I sh stor del som ca 86% av smhhusen och i ca 50% av flerbostadshusen är ventilationen 

lägre än den rekommenderade miniminivån 0,35 liter per sekund och 

m2. I småhusen med Ihg ventilation bor sammanlagt ca 4 miljoner människor. 

Motsvarande siffra for flerbostadshusen är nihmare 1,5 miljoner människor. 

Detta är förbluffande stora siffror som vi hterkommer till i den avslutande 

diskussionen. 

Skillnaden mellan smA- och flerbostadshusen försvinner i stor utsträckning om 

ventilationen uttrycks i liter per sekund och person, se den nedre delen av 

figur 6.1. En anledning till detta är att lägenheterna i allmänhet är större i 

smahusen än i flerbostadshusen.

Kommentarer till de använda metoderna 

l. Frekvens- och fördelningsfunktionerna har skattats med en numerisk beräkningsmetod 

som inte fönitstitter kännedom om funktionernas allmänna utseende, se Wailer och Högberg 

(1993) för en närmare beskrivning av metoden. 

2. För frekvensfunktionerna redovisas os&erhetsintervall. Ett sildant intervall kan 

tolkas pA SA sätt att för ett givet värde x acker det 'angivna intervallet frekvensfunktionens 

rätta värde vid x med sannolikheten 67%. se Waller och Högberg (1993). 

3. Det finns matfel i uppmatta varden. Miltfelet i ett vade kan skrivas som summan av 

ett systematiskt och ett slumpmbsigt fel. De slumpm~siga matfelen medför att de faktiska 

eller "genuina" variationerna mellan husen är mindre än de som redovisas i figur 6.1. 

4. Storleken pil erhana matvaden, uttryckta i Vs,m2, beror pA hur lagenhetsarean 

definieras. Detta gNler sarskilt för smahusen. Av Boman och Sundbergs (1993) studie framgk, 

att de genomsniuiiga 12genhetsareorna för smahusen kan variera med uppemot 10% beroende 

pil hur de definieras, se kommentaren till figur 3.1. Detta medför i sin hu att de 

genomsnittliga ventilationsnivAerna för smahusen kan variera med ca 10% beroende pil vilken 

areadefinition som används. 

5. Ventilationen mattes i tvA Egenheter i flerbostadshusen. Dessa &genheter har i SA 

stor utstrikhing som möjligt valts ut slumpmiissigt Lagenhetsurvaien innebär, att den 

skenbara variationen ökas. De kan därf6r behandlas som en felkalla som ökar det slumpmassiga 

matfelet 

6. Det slumpmbsiga matfelet kan ge upphov till ett visst systematiskt fel i skattningarna 

av hur mariga hus som faller över eller under vissa grtinsviirden, t ex antalet hus 

som har lagre ventilation än 0.35 liter uteluftsflöde per sekund och mZ. Storleken av detta 

systematiska fel kommer au underdkas narmare i det fortsatta arbetet. 

Dessa kommentarer galler i tilhpliga delar motsvarande resultat för de andra inneklimatfaktorerna 

i kapitlen 7.8.9 och 10. 

6.3 Ventilationen i olika husgrupper 

Den genomsnittliga ventilationen var 0,24 Vs,m2 eller 15 Vs,person i smahusen 

och 0,35 Vs,m2 eller 16 Vs,person i flerbostadshusen. Ventilationen i 

olika hustyps- och åidergrupper visas i figur 6.2 p& nästa sida. Vi kan dra 

följande slutsatser: 

- Den genomsnittliga ventilationen, uttryckt i l/s,m2, varierar i betydande 

utsträckning: den varierar från 0,20 för småhus byggda 1961-75 

till ett nästan dubbelt sa högt värde (0,38) for flerbostadshus byggda 

1940 eller tidigare. 

- Den genomsnittliga ventilationen är lagre än miniminomen 0,35 Vs,m2 i 

alla småhusgrupperna. Detta gäller ocksa för tv& grupper av flerbostadshus, 

men inte för gruppen bestaende av de äldsta husen (byggda 1940 

eller tidigare) och husen byggda 1961-75. 

- Den genomsnittliga ventilationen, uttryckt i l/s,person, varierar inte 

lika mycket mellan husgrupperna som om den uttrycks i Vs,m2. Den varierar 

mellan 12 och 18 l/s,person.

Ventilation i Liter per sekund och mZ 

0.4 

0.3 

0.2 

0.1 

0.0 

- 

-40 41-80 61-75 76-88 -40 41-60 61-75 76-88 hg* 

Rerbostedahw --I 

- - Smáhus 

Ventilation i liter per sekund och person 

22 

20 

18 

l6 

14 

12 

l0 

B 

6 

4 

2 

o 

- - smBhus 

- - 

~leibostedshus 

-40 41-60 61-75 78-88 -40 41-80 m-75 76-88 

Figur 6.2 Genomsnittlig ventilation i bostadsbeståndet efrer hustyp och 

dlder 

Ventilationens stora variation mellan hus kan i en relativt liten utsträckning 

aterföras pil skillnader i husens ålder. Ventilationsstorlek i ett enskilt hus 

beror p& en mängd faktorer. Husen skiljer sig At bhde i tekniskt avseende och 

hur de används.

Husen i Sverige har sannolikt byggts tätare med åren. Den mer eller mindre 

oavsiktliga ventilationen (den s k infiltrationen) är i s& fall i allmänhet 

mindre i nyare än i äldre hus. En mer markerad "ålderseffekt" än den som visas 

i figur 6.2 borde kunna spåras, kan man hävda. En anledning till att ålderseffekten 

"maskerats" i figuren kan vara, att de olika årgångarna av husen i 

olika hög grad är försedda med mekanisk ventilation. 

I kapitel 3 visades, att självdragsventilation dominerar bland de äldsta 

husen. Pa 1970-talet bö jade småhusen förses med franluftssystem eller med 

till- och frånluftssystem. Bland flerbostadshusen började mekanisk ventilation 

introduceras redan pi 1960-talet. 

Tva parallella utvecklingar kan ha ägt rum - mot tätare hus och mot ökad 

användning av meknisk ventilation - vilket sammantaget kan ha medfört, att 

åldersskillnaderna i figur 6.2 inte är sa stora som man kanske kunde vänta. 

Vi skall här analysera i vilken utsträckning skillnaderna i ventilation kan 

Aterföras pil tekniska skillnader mellan husen. Vi skall bl a försöka separera 

inverkan av "ålders- och ventilationssystemeffekterna" från varandra. Frilgoma 

äc (i) Hur mycket skiljer sig den genomsnittliga ventilationen mellan hus av 

olika alder (om allt annat är lika)? (ii) Hur mycket skiljer sig den genomsnittliga 

ventilationen mellan hus med olika ventilationssystem? 

Fönstertätning och andra tätningsatgärder i samband med ombyggnad kan ha 

medfört minskad ventilation. Dessutom kan ventilationen i stort skilja mellan 

olika landsdelar. Vi skall därför ocksa försöka besvara följande fragor: (iii) 

Hur mycket skiljer sig den genomsnittliga ventilationen mellan ombyggda och ej 

ombyggda hus? (iv) Hur mycket skiljer sig den genomsnittliga ventilationen 

mellan hus i olika delar av Sverige? 

För att sammanfatta och beskriva skillnader mellan husgrupperna används loglinjär 

regression. Metoden motsvarar den logistiska regressionsanalys som 

användes i föregaende kapitel. 

Härvid antas, att den genomsnittliga ventilationen i en husgrupp (en småhuseller 

flerbostadshusgrupp) kan siaivas som en produkt av ett referensvärde och 

fyra faktorer: en aldenfaktor, en ombyggnadsfaktor, en ventilationssystemfaktor 

och en landsdelsfaktor. 

Figurerna 6.3 och 6.4 redovisar resultat från tvil sadana analyser, den första 

för småhusen och den andra för flerbostadshusen. I figurerna kan direkt utläsas 

följande: 

- För bade smil- och flerbostadshusen tyder resultaten pil att den genomsnittliga 

ventilationen är ca 10% högre i äldre hus (byggda 1960 eller 

tidigare) än i yngre (byggda 1961 eller senare). 

- Bostadshus med självdragsventilation har i genomsnitt de lägsta ventilationsnivaema. 

Hus med till- och frånluftsystem har de högsta genomsnittliga 

ventilationsnivAerna. Hus med frånluftsventilation har nivaer 

som ligger mellan nivilerna för hus med självdragsventilation och hus med 

till- och frånluftsventilation.

VENTILATION 

SMÅHUS 

a) Ventilation i liter per sekund och kvadratmeter 

Genomsnittlig relativ skillnad (referensvarde = 022) efter: 

Byggdr Ventilations- ombyggd- Landsdel 

system status 

-1960 I,# (Sjalvdrag 1,OO) Ej Södra 

ombyggt 1,05 Sverige 1,01 

Mellersta 

Självdrag 0,78 Sverige 1,07 

1961- 0,96 Frdnluft 099 Ombyggt 0,95 

Till- och 123 Norra 

frånluft Sverige 0,91 

b) Ventilation i iiter per sekund och person 

Genomsnittlig relativ skillnad (referensvärde = 12) efter: 

Byggdr Ventilations- ombygg@- Landsdel 

system status 

-1960 1,lO (Självdrag 1,OO) Ej Södra 

ombyggt 1,02 Sverige l,# 

Mellersta 

Självdrag 092 Sverige I,# 

1961- OQO Frdnluft 098 Ombyggt 0,98 

Till- och IJI Norra 

franluft Sverige 092 

Figur 6.3 

Ventilation i smdhus efter byggdr, ombyggnadsstatus, ventilationssystem 

och landsdel. Relativa skillnader för signifikanta faktorer 

anges med fet stil. Småhus byggda 1960 eller tidigare med mekanisk 

ventilation ingdr inte i analysen pd grund av för fd observationer 

Vidare framgår av figurerna, att den genomsnittliga ventilationsnivan är högre 

i södra och mellersta Sverige än i de norra delarna av landet. 

Ombyggnadsfaktorn är inte signifikant i nLLgon av de fyra analyserna. Denna 

bristande signifikans kan vara en konsekvens av att vi delade in husen i 

alltför heterogena grupper efter ombyggnadsstatus, se nedanstånde kommentar 

nummer 1.

VENTILATION 


a) Ventilation i liter per sekund och kvadratmeter 

Genomsnittlig relativ skillnad (referensvärde = 0,30) efrer: 

Byggdr Ventilations- Ombyggnads- Landsdel 

system status 

-1960 l , 1 Självdrag 095 Ej Södra 

FrLfnlu.fr 1,05 ombyggt I,06 Sverige 1,09 

Mellersta 

Självdrag OJ6 Sverige 1,05 

1961- 0,96 Frdnlufr 1,Ol Ombyggt 0,94 

Till- och 1J3 Norra 

frdnlufr Sverige OJ6 

b) Ventilation i liter per sekund och person 

Genomsnittlig relativ skillnad (referensvärde = 13) efrer: 

Byggdr Ventilations- 0mbyggnad-F- Landsdel 

system status 

I 

Självdrag 0,95 Ej Södra 

-lgti0 ,O7 Frdnlufr 1,05 ombyggt 1,03 Sverige 1,07 

l 

Mellersta 

Självdrag OJ6 Sverige 1,06 

1961- 0,93 Frdnlufr 099 Ombyggt 0,97 

Till- och 1J5 Norra 

frånluft Sverige OJ7 

Figur 6.4 

Ventilation iflerbostadshus efer byggdr, ombyggna&status, ventilationssystem 

och landsdel. Relativa skillnader för signijikanta 

faktorer anges med fet stil. Flerbostadshus byggda 1960 eller 

tidigare med till- och frdnlufrsystem ingdr inte i denna analys pd 

grund av för fd observationer 

Kommentarer till den använda loglinjllra regressionsmetoden: 

1. Ett hus klassades som ombyggt om det vid besiktningen befanns ha genomgatt en 

genomgripande inre och yttre gndring som f(kan1etl nytt byggnadslov, t ex ändrad lagenhetsindelning, 

byte av inredningsmaterial i merparten av lagenhetema, inattning av hiss, byte 

av VVS-installationer, renovering av yttertak eller fasad. Tillbyggnad räknas som ombyggnad. 

Av definitionen följer, au gnippen ombyggda hus är mycket heterogen. Vissa ombyggda 

hus ingk inte i gruppen, t ex de hus W enbart yttertaket eller fasaden renoverats.

2. Landsindelningen gjordes pA samma sätt som i föregAende kapitel, dvs husen delas in 

i tre regioner efter temperaturzon. 

3. Den genomsnittIiga ventilationen i en husgrupp kan grovt uppskattas genom multiplikation 

av referensvärdet med de aktuella relativa skillnaderna Betrakta, t ex, gruppen 

bestAende av alla "sjalvdragsventilerade smahus byggda 1960 eller tidigare som inte är 

ombyggda och ligger i mellersta Sverige". Från figur 6.3 erhals följande skauning av den 

genomsnittliga ventilationen i denna husgrupp, uutyckt i liter per sekund och person: 

12x 1.10~ 1,02x 1.01 = 14. 

4. De relativa skillnaderna har normaliserats pA så säu au för indelningsgrunderna 

(faktorerna) "byggW, "ombyggnadsstatus" och "landsdel" är deras medelvaden satta lika 

med 1. För faktorn "ventilationssystem" har medelv&det av de relativa skillnaderna för 

byggårsklassen "1961 eller senare" satts lika med 1. 

5. Referensvärdena i figurerna överensstämmer inte med de medelvaden för smA- och 

flerbostadshusen som redovisas i inledningen av avsnitt 6.3. Denna bristande överensstämmelse 

beror dels pA att analysen utförls med s k ov8gd loglinjär regression dels på den 

anvanda metoden för normalisering av de olika faktorernas "inverkan". 

Ett referensvarde kan i detta fall (och med vissa tillaggsantaganden) tolkas som ett viktat 

medelvärde av de genomsnittliga ventilationsniv~ema i de olika husgrupperna som baseras pA 

de anviinda indelningarna av smahus- respektive flerbostadshusbestanden. Betrakta indelningen 

av smahusbesrilndet. SmAhus byggda 1960 eller tidigare har i analysen indelats i 

2 x 3 = 6 grupper. Låt A beteckna medelvärdet av de sex genomsnittliga ventilationsnivkrna 

i dessa husgrupper. Småhus byggda 1961 eller senare har indelats i 3 x 2 x 3 = 18 grupper. 

Lat B beteckna medelvärdet av de 18 genomsnittliga ventilationsnivAema i dessa husgrupper. 

Referensvärdet kan då skrivas som ?4(A+B). 

6. Ventilationsrni4tvärdena kommer att analyseras vidare i det fortsatta arbetet. De 

redovisade resultaten baseras pA matningar under ca en manad under vinterWngen 1991P2. 

Wtmånaderna för de olika husen var o b förlagda under denna vintersäsong. För vissa hus 

kan matningen ha utförts under november 1991. För andra hus kan matningen ha utförts så 

sent som under mars och i vissa fall sh sent som under april 1992. 

7. Ventilationen är klimatberoende, *skilt i hus med självdragsventilation. Ventilationen 

ökar i allmhhet med bl a ökande temperaturskillnad inne-ute. Detta klirnatberoende 

medför, au i den redovisade variationen mellan hus "finns inspriingt" en variation som kan 

Aterfdras pA de skilda ute- och inneklimatförut&ittningar som gallde vid matningarna 

En viktigt uppgift är att närmare undersöka ventilationens klimatberoende och studera om de 

redovisade ventilationsmönstren bryts när man tar hasyn till klimatberoendet. I Adalberth 

m fl (1992) beskrivs en ansats som kommer att tilllimpas i det fortsatta arbetet. Ansatsen 

som sådan har utvärderats av Boman och Skogberg (1993). Resultaten från analyserna av 

klimatkomgerade ventilationsvärden väntas inte paverka huvuddragen i mönstren som 

redovisats i figurerna 6.3 och 6.4. Möjligen kan analyserna ge något mindre skillnader 

mellan sjhimgsventilation och de b& typerna av mekanisk ventilation. 

8. För de redovisade genomsnittliga ventilationsnivkrna, och för analyserna av skillnader 

meilan genomsnittliga nivaer mellan olika husgrupper, har de slumpm%siga matfelen i 

ventilationsvardena inte snedvridit resultaten. En konsekvens av denna matfelstyp är, att 

standardfelen för skattningarna (figur 6.2) är större än vad de skulle ha varit om det inte 

funnits nAgra slumpmtissiga matfel. Det slumpm2ssiga matfelet kan ockd ha bidragit till, 

au tre av fyra byggnaddrsfaktorer och alla ombyggnadsfaktorer i figurerna 6.3 och 6.4 

inte är signifikanta. Det anvbda signifikansbegreppet diskuteras i kapitel 5. I det 

fortsatta arbetet ingår fcksök att ta hbsyn till den "skenbara" variationen. Ett underlag 

för denna analys är Stymnes och Bomans (1993) utvärdering av matfelet 

Dessa kommentarer gäller i tilhpliga delar aven för resultaten fdn motsvarande 

regressionsanalyser som presenteras i kapitlen 8 och 10.

Det kan vara av intresse att jämföra de ovan redovisade resultaten från ventilationsmätningar 

i svenska bostäder, med andra stöme undersökningar som 

utförts med passiv spårgasteknik (PFT-metoden) i andra länder med liknande 

klimat. Säteri (1993) redovisar en matserie omfattande 25 1 bostäder i Finland. 

Bergsöe (1991) redovisar en mätserie omfattande 123 bostäder i Danmark. Dessa 

undersökningar är saledes av betydligt mindre omfattning än den svenska. 

Undersökningarna baseras inte heller p& strikt statistiska urval av bostäder 

från bostadsbestånden i respektive länder. Av nedanstaende tabeli framgår, att 

mätningarna i dessa andra nordiska länder visar ett liknande mönster avseende 

ventilationsflöden i bostäder. 

Den genomsnittliga ventilationen är i allmänhet högre i flerbostadshusen än i 

smilhusen. För biide smil- och flerbostadshusen galler att husen med självdragsventilation 

har i de flesta fall lägre genomsnittliga ventilationsflöden än 

hus med mekanisk ventilation. 

< 

\ 

Tabell 6.1 

.\ 

Genomsnittlig ventilation i svenska bostäder enligt EWB-under- 

, 1 ' 

sökningen, för 251 bostäder i Finland (Säteri, 1993) och 123 

f 

bostäder i Danmark (Bergsöe, 1991) efter hustyp och typ av 

\ J;> 

ventilationssystem l ) 

o \, 4% /' 

Hustyp och ventilationssystem 

Ventilation i liter per sekund och m2 

Sverige' Finland Danmarkz 

Smahus Sjäivdrag 023 0,16 ',- 0 3 (P , l 

Frånluft 0.24 0.18 ' 0.38 

1) J 

Till- och frdnluft 029 0,lO. 0. r r- 

% P 

Flerbostadshus Sjäivdrag 033 O25 ', 

Fråniuft 039 O27 0,40 

Till- och frhluft O,4O 0.24 ,y - 

Avser de genomsnittligt uppmatta nivikrna i bostadsbeshdet efter hustyp och typ av 

ventilationssystem med besthdets aktuella fördelning efter byggår, ombyggnadsstatus och 

landsdel. Det kan vara av intresse att jamföra resultaten i tabellen med resultaten f& de 

loglinj&a regressionsanalysema som redovisas i figurerna 6.3 och 6.4. För t ex "sjuvdragsventilerade 

och ej ombyggda smahus i mellersta Sverige" erhålls från figur 6.3 följande 

skattningar av ventilationen för hus byggda 1960 eller tidigare: 

022 x 1.04 x 1.00 x 1,05 x 1,07 = 0.26 liter per sekund och m2 

och för hus byggda 1961 eller senare: 

022 x 0.96 x 0.78 x 1,05 x 1 ,O7 = 0,19 liter per sekund och m2 

Med tanke pA au de allra flesta eller ca 70% av de sjalvdragsventilerade smahusen är byggda 

1960 eller tidigare, se tabeil 3.5, förefaller dessa skattningar vara förenliga med den i 

tabell 6.1 redovisade skatmingen 023 liter per sekund och m2 för den genomsnittliga 

ventilationen i alla sj2lvdragsventilerade smähus i bostadsbestandet. 

Z 

Avser hus byggda efter 1982

Innetemperatur 

Mätmetod 

CarlAxel Boman 

De främsta kraven pA en temperaturmätare vid faltmatning i stor skala är att 

den är lätt att hantera och mater med god precision. Mattiden i varje bostad 

var i denna undersökning en månad. I småhus användes i de flesta fall tvil 

matare och i lägenheter i flerbostadshus en matare. 

I denna undersökning var det inte nödvändigt att avläsa eller insamla mätdata 

under pAgAende matning. Den använda matenheten, som är batteridriven, har 

darfor varken sifferfönster-display eller manöverknappar, se fig 2.5. För att 

underlätta handhavandet av matenheten i falt är enhetens givare integrerad i 

matarens övriga elektronikkomponenter, dvs hela matenheten med givare och 

övriga komponenter är placerad där matningen utförs. 

Matenheten har storleken 52 x 90 x 25 mm och är öppen i nedre och övre delen 

SA att rumsluften fritt kan passera genom mataren. Samtidigt erhålles ett 

visst strålningsskydd av givaren. Mätning pAbörjas och avslutas genom att en 

delvis "gömd" bygel flyttas mellan olika stiftpar. Att marning pAbörjats indikeras 

genom att en lysdiod tänds under ca 30 sekunder. Mätaren, som väger 

ca 150 gram, fastes pA en lämplig innervägg i bostaden. 

Mätmetoden bygger pA principen att givaren, ett FTC-motstånd, piverkar en 

pulsgenerator vars pulser regelbundet lagras i en räknare (register). Pulserna 

ackumuleras och innehåilet i räknaren representerar produkten av tid och temperatur. 

Kalibrering av matarna utfors i en temperaturbad med känd temperatur, 

varvid varje enhet tilldelas en kalibreringsfaktor. 

Till mataren hör en avlasningsenhet, kopplad till en persondator, till vilken 

temperaturmätaren ansluts pA ett enkelt satt. Tidpunkten för start och stopp 

registreras manuellt i falt och maste tillsammans med matarens serienummer och 

ovannämnda kalibreringsfaktor anges i datorprogramet vid läsning av medeltemperaturen. 

Inför undersökningen ställdes följande krav p& temperaturmätarens egenskaper: 

MtomrAde O-50°C rntitomritde, gradtimmar 1 000 000 gradtimmar 

noggrannhet 1040°C f0.3OC uppltisning 1 gradtimme 

noggrannhet 0-50°C f0.5"C drifttid > 1/2h 

langtidsstabilitet cO,l°C omgivningstemperatur 0-50°C

Figur 7.1 

Innetemperaturen i bostadrbestdndet bland småhusen (heldragen 

linje) och flerbostadshusen (streckad linje). Till vänster redovisas 

de skattade frekvensfunktionerna. Till höger redovisas 

motsvarande fördelningsfunktioner. Tunna linjer förfrekvensfunktionerna 

omgärdar osäkerhetsregionerna 

Mätarna har fungerat väl. Kalibreringar av ett stort antal slumpmässigt utvalda 

mätare visade emellertid, an det systematiska mätfelet är +0,32OC. De 

redovisade resultaten har korrigerats för detta systematiska mätfel. Standardavvikelsen 

för det slumpmässiga mätfelet har uppskattats till 0,17"C. 

För en närmare beskrivning av mätmetoden, se Boman och Skogberg (1993). 

7.2 Innetemperaturen i bostadsbeståndet 

Frågan om vilka innetemperaturer som förekommer i våra bostäder har under 

senare tid främst diskuterats i samband med energisparverksamheten i bostadsbeståndet. 

Utforda utvärderingar av energisparandet under 1970- och 1980-talen 

tyder pA att endast en mindre del av energibesparingen Astadkommits genom 

temperatursänkningar, se t ex Elmroth m fl (1989). 

En lika viktig Hga är vilka temperaturer som förekommer i våra bostäder i 

förhåilande till vilka temperaturer som är önskvarda med tanke pA de boendes 

inomhuskomfort och hälsa. 

Människans upplevelse av det termiska klimatet styrs väsentligen av luftens 

innetemperatur, men ocksa av temperaturen pA omgivande ytor. Kroppsaktivitet, 

klädsel, luftrörelser (drag) och temperaturskillnader i rummet paverkar ocksh 

upplevelsen. Enligt Socialstyrelsens allmänna rAd från 1988 rekommenderas en 

s k operativ temperatur mellan 20°C och 24°C. Med operativ temperatur menas 

medelvärdet av lufttemperaturen vid en viss punkt och den temperatur som omgivande 

ytor i en viss riktning har. Denna riktade operativa temperatur får 

vara lägst 18OC. Vidare får skillnaden mellan olika punkter och riktningar 

vara högst 5OC.

"C 

23 

22 

21 

20 

19 

18 

- 

-40 41-60 61-75 76-88 -40 41-60 61-75 76-88 

Smáhus Flerbostadshus --i 

Figur 7.2 Genomsnittlig innetemperatur i bostadsbeståndet efrer husiyp och 

byggår 

I figur 7.1 visas vilka innetemperaturer som faktiskt förekommer i bostadsbeståndet. 

Av figuren frarng&, att i ca 22% av smahusen och ca 6% av flerbostadshusen 

är innetemperaturen lagre an 20°C. 

I smahusen med lägre innetemperatur än 20°C bor sammanlagt ca 900 tusen 

människor. Motsvarande siffra for flerbostadshusen är ca 170 tusen. Relativt 

hög innetemperatur (över 23OC) uppmättes i 33% av flerbostadshusen. I dessa 

flerbostadshus bor uppskattningsvis en miljon människor. 

De använda matten pa antal hus med relativt lag respektive hög innetemperatur 

och antalet personer som bor i dessa hus är inte riktigt adekvata för en 

direkt jämförelse med Socialstyrelsens rekommendation, bl a av den anledningen 

att rekommenderade temperatumiviler är uttryckta i operativ temperatur och 

inte i lufttemperatur. Till detta kommer att behovet av olika temperaturnivaer 

skiljer sig mellan lägenheter som bebos av hushåll med olika Alderssammansättning, 

t ex smAbams- och pensionärshushall. Innetemperaturen kan dessutom 

i flera fall medvetet ha hållits pA en lag niva under mätmånaden pil grund av 

semestrar och dylikt. 

Trots dessa begränsningar vid användning av uppmätt lufttemperatur som matt pil 

termiskt klimat vagar vi göra den övergripande bedömningen att innetemperaturen 

håller en god standard i våra bostäder.

Kommentar 

Skattningarna av antal hus och boende har utförts med hjalp av en "direkt" estimator 

baserad pA det konstruerade viktsystemet, nWresultaten och de insamlade besiktningsuppgiftema. 

ej genom att Iiisa av andelar i figur 7.1. PA gmd av att funktionerna i denna 

figur ock& är skattningar kan dgot olika resultat erhalas beroende pB vilken metod som 

används. I Waller och Högberg (1993) diskuteras detta e-stirnationsproblem. Denna kommentar 

gUer Sven motsvarande antaisskattningar i f6ljande kapitel. 

7.3 Innetemperaturen i olika husgrupper 

Den genomsnittiiga innetemperaturen kan uppskattas till 20.9OC i smilhusen och 

222°C i flerbostadshusen. Av figur 7.2 framgår, att de genomsnittliga innetemperaturerna 

är melian 0,7OC och 1,7"C högre i flerbostadshus än i småhus i 

de olika åidersgnipperna. 

I figur 7.3 har sammanstäilts resultat f& ett antal tidigare undersökningar 

av innetemperaturen tillsammans med resultat från föreliggande undersökning. 

Underlaget för figuren har hhtats ffån 1982 Ars temperatunindersökning (Holgersson 

och Norlén, 1984), mätningar under 1983 i "Gyrnnasieundersökningen" 

(Norlén, 1985). förematningar under 1984 och eftermätningar under 1985 i "Högskoleprojekt 

II" (Elmroth m fl, 1989) och mätningar vintern 199 1/92 i föreliggande 

ELIB-undersölaiing. I var och en av dessa undersökningar baserades 

medeltemperaturen pil mätningar under 1-3 månader i varje lägenhet. 

Figur 7.3 Genomsnittliga innetemperaturer i bostadrbestdradet under 1980- 

talet och 1992 enligt föreliggande EUB-undersökning

Figuren tyder pA att innetemperaturen har ökat under 1980-talet. Den allmänna 

temperatumivAn verkar ha stigit med i storleksordningen 0,5"C under den 

senaste tioårsperioden. 

Vi har med regressionsanalys besvarat följande frågor: (i) Skiljer sig den 

genomsnittliga innetemperaturen mellan hus med olika ålder om vi eliminerar 

skillnader som beror pA andra faktorer? (ii) Skiljer sig den genomsnittliga 

innetemperaturen mellan hus med olika ventilationsystem? (iii) Finns temperaturskillnader 

mellan ombyggda och ej ombyggda hus? (iv) Skiljer sig innetemperaturen 

mellan hus i olika delar av Sverige? 

Husen delades in i ett antal husgrupper efter Nder, ombyggnadsstatus, typ av 

ventilationssystem och landsdel. Loglinjär regression användes pA samma satt 

som i föregaende kapitel. Resultaten från analysen visade, att de genomsnittliga 

innetemperatuma inte skiljer sig signifikant mellan de olika husgrupperna. 

NAgra stöm systematiska eller signifikanta skillnader erhölls inte 

mellan t ex hus med olika ventilationsystem eller mellan hus i olika delar av 

landet.

Luftens fuktighet 

Mätmetod 

Peter Norberg och Hans Stymne 

För matning av den relativa fuktigheten i inomhusluften har en enkel och 

billig diffusionsprovtagare utvecklats. Ett salthydrat, litiumklorid i form av 

monohydrat (Lic1 %O), utnyttjas som absorptionsmedel. 

Metoden baseras pA att saltet ökar i vikt genom absorption av vattenånga. 

Viktökningen beror linjärt pA den relativa fuktigheten (ångtrycket). Viktökningen 

beror dessutom p& temperaturen vid provtagaren. Den relativa fuktigheten 

kan därigenom beräknas med hjälp av följande tre storheter: 

- provtagarens viktökning, 

- mätperiodens längd, och 

- den genomsnittliga temperaturen under mätperioden. 

Metoden fungerar viii inom det aktuella temperatunntervallet 15 - 25°C. Den 

relativa luftfuktigheten (% RF) bör emellertid inte varaktigt överstiga ca 65% 

RF. Mätfelets standardavvikelse har via försök uppskattats till ca 3% av 

bestämt fuktvärde om detta är lägre än ca 65% RF. Dessutom kan ett mätfel 

tillstöta, beroende pA osäkerheter vid bestämning av diffusionslangden för 

provtagaren och medeltemperatur. 

I vissa extremfall, t ex då relativa fuktigheten överstiger 55% RF vid 25°C 

under 1 månad, upplöses salthydratet helt i slutskedet av exponeringen. Den då 

avtagande uppsarnlingsfömAgan kan som mest ge ett fuktvärde som är ca 2% RF 

lagre än det verkliga. Detta mätfel kompenseras dock till ungefar häiften av 

att diffusionslangden successivt minskar i takt med ökningen av den uppsamlade 

fuktmangden. Detta förhållande ger en ökning av uppsamlingshastigheten som 

motvarar knappt 1% RF. 

Ett matfel i innetemperaturen pA +O,S°C ger vid 40% RF ett fuktvärde som är ca 

1% RF for lagt. Matfel kan ocksa orsakas av drag vid matplatsen och att 

temperatur- och fuktmamingarna inte utfors i varandras omedelbara närhet. 

För en nännare beskrivning av mätmetoden, se Norberg och Stymne (1993). 

Luftens fuktighet i bostadsbeståndet 

Luftens fuktighet i en bostad styrs i stor utsträckning av utomhusluftens 

fuktighet. Ytterligare fukt tiliförs inneluften via människorna och olika 

aktiviteter, t ex matlagning, tvätt eller dusch. Fukt transporteras bort genom 

ventilation i olika former. Den relativa fuktigheten inomhus under vinterförhåilanden 

kan nA värden under 20% medan den under sommaren kan ligga omkring 

70%.

Figur 8.1 

Lufrensfukrighet (% RF) i bostadsbeståndet bland smdhuren (heldragen 

linje) och flerbostadshusen (streckad linje). Till vänster 

redovisas de skattade frekvensfunktionerna. Till höger redovisas 

motsvarande fördelningsfunktioner. Tunna linjer för frekvensfunktionerna 

omgärdar osäkerhetsregionerna 

Socialstyrelsen anser, att sanitär olägenhet fö~ligger i en bostad om luftfuktigheten 

överstiger 7 g vatten per kilo luft sammanhängande under dygnet 

under minst en månad under uppvärmningssäsongen, vilket motsvarar 45% relativ 

luftfuktighet vid ca 20°C innetemperatur. Vid högre luftfuktighet finns framför 

allt risk för kondensbildning och tillvlixtmöjligheter för bl a kvalster. 

Vid lilg luftfuktighet, säg vid 30% RF eller lägre, kan den torra luften ge 

upphov till hals-, hud- och näsbesvär, särskilt bland allergiker och överkänsliga. 

Sammanfattningsvis bör luftfuktigheten hållas inom vissa ö m och undre gränser 

som i viss utsträckning beror pil vilka som bor i bostaden. Vi sätter här 

som generellt riktmärke att luftfuktigheten bör ligga mellan 30 och 45% RF 

under vintern. 

I figur 8.1 visas hur den uppmätta luftfuktigheten fördelar sig i bostadsbeståndet. 

Figuren visar, att luftfuktigheten varierar i stor utsträckning 

mellan olika hus. Den är p3 det hela taget högre i småhusen än i flerbostadshusen. 

I uppskattningsvis 19% av småhusen och i 3% av flerbostadshusen var luftfuktigheten 

högre än 45% RF. Luftfuktigheten var lägre än 30% RF i 13% av 

smilhusen och i hela 42% av flerbostadshusen. 

I hus med hög luftfuktighet (>45% RF) under vintersäsongen bor ca 1,l miljon 

människor, varav de flesta eller en miljon bor i småhus. I hus med torr luft 

(~30% RF) bor över 1,7 miljoner människor, varav drygt 1,l miljon i 

flerbostadshus. 

Självfallet är dessa siffror mycket grova matt, bland annat beroende pil att de 

baseras pA mätvärden som erhåilits vid de speciella uteklimatförhållanden som 

gäilde vid mätningarna.

% RF 

40 

35 

30 

25 

- 

-40 41-60 81-75 76-08 -40 41-60 81-75 76-88 B ~ & 

SrnBhus Flerbostadshus 

Figur 8.2 

Genomsnittlig relativ fuktighet (% RF) i innelufren i bostadsbestdndet 

efrer hustyp och byggdr 

Luftens fuktighet i olika husgrupper 

Den genomsnittliga uppmätta luftfuktigheten uppgick till 39% i smahusen och 

32% i flerbostadshusen. Av figur 8.2 framgår, att de genomsnittliga luftfuktighetema 

är anmarkningsvärt lika i olika Aldersgrupper bland bAde smahusen 

och flerbostadshusen. Den högsta genomsnittliga luftfuktigheten (41% RF) 

erhölls for småhusen byggda 1961-75. 

Vi skall försöka besvara följade fragor med regressionsanalys: (i) Hur mycket 

skiljer sig lufwtigheten mellan hus med olika ålder om vi tar hänsyn till 

skillnader i typ av ventilationssystem ("ålders- eller täthetseffekten")? (ii) 

Mellan hus med olika ventilationssystem? (iii) Mellan ombyggda och ej ombyggda 

hus? (iv) Mellan hus i olika delar av Sverige? 

Resultat från analysen redovisas i figurerna 8.3 och 8.4. Av figurerna framgår, 

att signifikanta skillnader erhallits för husgrupper som skiljer sig At 

beträffande ventilationssystem och landsdel. För flerbostadshusen är ocksa 

ombyggnadsfaktorn signifikant. 

Den genomsnittliga luftfuktigheten är högre i hus med självdragsventilation än 

i hus med mekanisk ventilation. Därnäst kommer hus med frånluftsventilation. 

Lägst genomsnittlig luftfuktighet har husen med till- och fi-ånluftsventilation. 

Högre genomsnittlig luftfuktighet uppmättes i södra Sverige än i övriga delar 

av landet. Hus i mellersta och norra Sverige har ca 10% respektive 20% lägre 

genomsnittlig luftfuktighet.

LUFTENS FUKTIGHET 

SMÅHUS 

Genomsnittlig relativ skillnad (referensvarde = 38% RF) efter: 

Byggdr Ventilations- ombyggnads- Landsdel 

system status 

- 1960 1 ,O0 ( Sjalvdrag) Ej Södra 

ombyggt 1,01 Sverige 1,09 

I 

Sjalvdrag 1,OS 

Mellersta 

1961- 1,00 Frdnluft 1,01 Ombyggt 0,99 Sverige 1,Ol 

Till- och 095 

fidnluft 

Norra 

Sverige OQO 

Figur 8.3 

Luftensfuktighet i småhus efcer byggdr, ombyggnadsstatus, ventilationssystem 

och landsdel. Relativa skillnader för signifikanta 

faktorer anges med fet stil 

LUFTENS FUKTIGHET 


Genomnittlig relativ skillnad (referenmärde = 32% RF) efrer: 

Byggdr Ventilations- ombyggd- Landsdel 

system status 

I 

Självdrag 1,02 Ej Södra 

lJo0 Frdnluft 098 ombyggt 098 Sverige 1,10 

~ Självdrag 1,07 Mellersta 

1961- 1,OO Frdnluft 099 Ombyggt 1,02 Sverige 1,00 

Till- och 095 

fidnluft 

Norra 

Sverige 090 

Figur 8.4 

Luftensfuktighet iflerbostadshus efter byggdr, ombyggnadsstatus, 

ventilationssystem och landsdel. Relativa skillnader för signifikanta 

faktorer anges med fet stil

Kommentarer till de loglinjära regressionsanalyserna 

1. En analys av samspelseffekter i smahusgmppen visade, att i smahus byggda 1960 

eller tidigare iir den genomsniuliga luftfuktigheten högre i mellersta Sverige och lagre i 

norra Sverige än vad som ges av de relativa skillnaderna (medeleffekterna) i figur 8.3. Det 

föreligger diedes en samspelseffekt mellan "byggår" och "landsdel". Analysen visade 

ocksil, att i ej ombyggda smahus k den genomsnittliga luftfuktigheten högre i meiiersta 

Sverige och lagre i nona Sverige än vad som ges av de relativa skillnaderna. Det föreligger 

således aven en samspelseffekt mellan "ombyggnadsstatus" och "landsdel". 

2. En analys av samspelseffekter i flerbostadshusgruppen visade, att bland de hus som 

byggts om och ar försedda med ~Jälvdragsventilation har husen som byggts 1961 eller senare 

högre relativ luftfuktighet, och de som byggts 1960 eller tidigare, lagre relativ luftfuktighet 

än vad som framgb av figur 8.4. 

Innetemperatur 26" A 20% Relativ luftfuktighet 

Innetemperatur 26" Y 20% Relativ luftfuktighet 

Figur 8.5 

Bivariata frekvensfunktioner av innetemperatur och fuktighet 

I figur 8.5 visas hur luftfuktigheten samvarierar med innetemperaturen. För 

smilhusen (vänstra diagrammet) framträder mycket klart den negativa korrelationen 

meiian dessa variabler. I småhus med lag innetemperatur är luftfuktigheten 

pi3 det hela taget betydligt högre än i småhus med hög innetemperatur. 

Samvariationen mellan innetemperatur och luftfuktighet är inte lika stor bland 

flerbostadshusen.

Kommentar till figur 8.5 

De bivariata frekvensfunktionerna i figuren har skams med en numerisk berakningsmetod som 

motsvarar den som använts för skattning av univariata frekvensfunktioner, t ex den som 

visas i figur 8.1. För en närmare beskrivning av ber%ingsmetoden, se Waller och Högberg 

(1993). 

Andysresultaten for de uppmätta relativa luftfuktigheterna stämmer överens 

med resultaten från analysen av ventilationsnivaerna i kapitel 6. Den högre 

luftfuktigheten i hus med självdragsventilation beror till viss del säkert pil 

de konstaterade lagre ventilationsnivaerna i dessa hus. Småhus byggda 1961-75 

har högre genomsnittlig luftfuktighet och lagre genomsnittlig ventilationsniva 

än övriga småhusgrupper, se figurerna 6.2 och 8.2. 

Skillnaderna mellan den genomsnittliga luftfuktigheten i olika landsdelar 

beror givetvis till stor del pil skillnader i uteluftens fuktighet. Uteluften 

är i allmänhet torrare - i den meningen att den har lagre absolut fukthalt - i 

norra Sverige än i södra Sverige. 

Det kan vara av intresse att jämföra resultaten från föreliggande mätningar 

med resultaten från en mindre dansk undersökning av den relativa luftfuktigheten 

i flerbostadshus av Nielsen (1989). Han använde sig av en träkloss, 

tillverkad av träslaget bok, som mätinstrument. Metoden innebär, att trä som 

exponeras i luft får ett vatteninnehall som motsvarar luftens relativa fuktighet. 

Nielsen framhåller, att det uppträder en hysteres-effekt vid matningen. 

Detta medför, att den senaste upptagna vattenmängden i träklossen får en 

större inverkan pa resultatet än tidigare upptagna vattenmängder. 

Nielsens mätningar av den relativa luftfuktigheten i 60 lägenheter i tvil flerfamiljshus 

visar, att den relativa luftfuktigheten vid självdragsventilation 

varierade mellan 37% till 40% i de olika lägenheterna för att sedan sjunka 

till mellan 25% och 28% när lägenheterna försetts med ett tiil- och frånluftssystem. 

Av de ovan redovisade ELIB-resultaten framgår, att den uppmätta luftfuktigheten 

är runt ca 30% i många flerbostadshus försedda med mekanisk ventilation. 

Det rader således en viss överensstämmelse ELIB-resultaten och de 

danska mätresultaten. 

Nielsen utförde ocksa före- och eftermätningar i självdragsventilerade flerfamiljshus 

som försags med tilluftsventiler. Han fann, att den relativa luftfuktigheten 

i lägenheterna sjönk med ca lo%, från 46-48% till 38-39%- när 

lägenheterna förseddes med tilluftsventiler i dla rum.

9 Formaldehyd och andra flyktiga 

organiska ämnen 

Göran Stridh, Rigmor Fredriksson, Lennart Jansson, Sibylla 

Robertsson och Lisbet Viklund 

9.1 Mätmetoder 

Mäming av saval formaldehyd som flyktiga organiska föreningar har utförts 

genom anrikning av dessa ämnen i diffusionsprovtagare som monterats i 

bostaderna. 

Formaldehyd. Provtagning har utförts med kommersiellt tillgängliga diffusionsprovtagare 

(GMD). Principen bygger pA att luftens innehall av aldehyder 

och ketoner reagerar med 2,4-dinitrofenylhydrazin pa ett glasfiberfilter 

(kemosorption), se Levin m fl (1988). 

Efter provtagningens slut sändes provtagaren till laboratoriet, där filtret 

extraheras med acetonitril. Analyser utfördes med vät ske ho mat^^ varvid 

förekommande aldehyder och ketoner separerades. Formaldehyd detekterades och 

kvantifierades genom jämförelser med standarder. 

Diffusionshastigheten har bestämts till 25,2 mumin, viket ger en total provtagningsvolym 

pa drygt en kubikmeter under en manad. Den kritiska punkten i 

provtagningen är lufthastigheten runt provtagarens perforerade yta där diffusionen 

sker. Test har genomförts vid olika hastigheter ner till 0,02 m per 

sekund. Skulle den aktuella hastigheten vara lägre, uppstår ett relativt stort 

mätfel som medför att den verkliga halten underskattas. NAgra lufthastighetsmätningar 

vid provtagningsplatsema har inte gjorts, men vi antar att lufthastighetema 

under i stort sett hela provtaginingstiden överstigit 0,02 m i 

sekunden. Det totala mätfelet, dvs fel i provtagning och analys har uppskattats 

vara f 20%. 

Flyktiga organiska ämnen. Med flyktiga organiska ämnen (VOC) avses ämnen 

med kokpunkter i temperaturintervallet ca +50°C till ca +250°C. Anledningen 

till att mätningar ofta koncentreras till detta intervall är att ämnen som har 

lägre kokpunkt i allmtinhet har avdunstat innan bostaden tas i besittning. 

Ämnen med kokpunkter högre än 250°C förekommer i sa lag koncentration i gasfas 

att de inte kan provtas med konventionell teknik. 

I denna undersökning har Tenax använts som anrikningsmedium. Provtagama har 

konstruerats av oss och upptagningshastigheter och andra prestanda har kontrollerats 

i ett laboratoriekontrollprogram. Provtagningsrören är i sin konstruktion 

snarlika kommersiellt tillgängliga. Diffusionshastigheten har bestämts 

till 0,197 m1 per minut, vilket ger en total provtagningsvolym som 

uppgår till ca 8,5 liter under en manads provtagning. 

Efter provtagning har rören analyserats genom termisk diffusion till ett 

gaskromatograf-masspekmmetersystem. Innehallet av kemiska ämnen bestäms

masspektromemskt och anrikad mängd av respektive ämne genom jämförelse med 

standarder. Samtliga värden har uttryckts i dekanekvivalenter. 

I den här typen av provtagningar förekommer manga felkällor varav somliga inte 

direkt kan kvantifieras. Vi har antagit att dessa ligger pa en sadan niva att 

det totala felet i en miitning uppgår till I25%. 

9.2 Formaldehydhalter i bostadsbeståndet 

Formaldehyd är ett av de mycket f& ämnen där dos-responssambandet är relativt 

väl känt. WHO rekommenderar som riktvärde att halten inte bör överskrida 

100 pgIm3 luft, matt som halvtimmesvärde. Socialstyrelsen har satt ett högre 

värde, nämligen 250 pg/m3 (SOSFS 1989). Känsliga personer kan emellertid 

reagera redan vid sa laga halter som 0,01 ppm som motsvarar 13 pg/m3 (WHO 

1987). 

I följande analys antas att vi har att göra med relativt konstanta förhållanden 

i den meningen att de uppmätta månadsmedelvärdena är jämförbara med 

halvtimmesvarden. 

I figur 9.1 visas hur formaldehydhaiten fördelar sig i bostadsbeståndet. Figuren 

visar att halterna generellt sett är laga och varierar i betydande utstrackning 

mellan husen. Halterna är pa det hela taget högre bland småhusen än 

bland flerbostadshusen. 

I uppskattningsvis 41% av småhusen och i 5% av flerbostadshusen är halten 

högre an 13 pg/m3. Där bor i storleksordningen 2 miljoner människor, varav de 

flesta i småhus. Denna siffra är givetvis ett grovt matt, bl a beroende pA att 

mätningar utförts i endast 100 smilhus och 100 flerbostadshus. 

Formaldehydhalt (månadrmedelvärde) i pglm3 

Figur 9.1 

Formuldehydhalt i bosradsbestdnder bland smtfhusen (heldragen 

linje) och flerbostadshusen (streckad linje). Till vänster redovisas 

den skattade frekvensfunktionerna. Till höger redovisas 

motsvarande fördelningFnktioner. Tunna linjer för frekvenrfunktionen 

avgränsar osäkerhetsregionen. (Att fiirdelningsfinktionerna 

inre når upp till l .O vid 40 pglm3 beror pd att det finns mätvarden 

som är större än 40 pglm3)

Flerbostadshus 

TVOC-halt i pglm3 dekanekvivalenter (rnhadsrnedelviirde) 

Figur 9.2 

TVOC-hult i bostadsbestdndet bland småhusen ochflerbostadshusen. 

Till vänster redovisas de skattade frekvensfinktionerna. Till 

höger redovisas motsvarande fördelningsfunktioner. Tunna linjer 

för ftekvensjirnktionerna avgränsar oslikerhetsregioner. (Att 

fördelningsfunktionen för småhus inte &r upp till 1 .O vid 900 

pg/m3 beror pd att det finns mätvärden som ar större än 900 pglm3) 

9.3 Halter av flyktiga organiska ämnen i bostadsbeståndet 

Enligt nu gällande normer får tilluftens halt av amnen inom gruppen VOC inte 

överstiga 1/20 av gällande nivAgränsvärde for ämnet p2 hygieniska gränsvärdeslistan 

(AFS 1990). WHO (1989) har föreslagit en övre gräns pA 600 pg per m3. 

Vi traffar i praktiken aldrig pA värden i denna storleksordning, inte ens i 

inomhusluften.

Seifert (1990) har föreslagit följande definition av TVOC. 

- TVOC betyder summan av individuella VOC, vars närvaro och halt bestämts 

med gaskromatografisk teknik 

- För att beräkna summan identifieras VOC som tillhör följande kemiska 

klasser: alkaner, aromater, terpener, halogenkolväten, estrar, karbonylföreningar 

(med undantag av formaldehyd) och "övriga" 

- Inom varje klass rangordnas föreningarna i förhåilande till uppmätt 

koncentration, och 

- Koncentrationen for de första 10 VOC i varje klass summeras. 

Med denna definition skulle ett rekommenderat mal vara 300 pg,m3. För de 

enskilda grupperna skulle följande gälla. 

G~PP 

Maximal total koncenwtion i pg/m3 

Alkaner 100 

Aromater 50 

Terpener 30 

Halogenkolvaten 30 

Estrar 20 

Karbonylföreningar 20 

Ovriga 50 

Dessutom har Seifert (1990) föreslagit, att ingen enskild förening skulle fA 

överstiga 50% av totalkoncentrationen för respektive klass eller 10% av den 

totala koncentrationen (300 pglm3). Förslaget är tilltalande genom att man 

förutom att arbeta med totalkoncentrationen även går ner pil grupper av ämnen 

med liknande funktionella egenskaper. 

Erfarenheter från gränsvärden i industriell miljö och bakomliggande iaiteriedokument 

talar för att vissa grupper av ämnen har större inverkan än andra vad 

gäller t ex slemhinneirritationer. 

För narvarande pagår arbete med att identifiera och kvantifiera "alla" ämnen 

som pilträffats i de 200 analyserna i denna studie. Detta arbete beräknas vara 

klart vid halvårsskiftet 1993 och det blir då möjligt att prova det ovannämnda 

föreslagna betraktelsesättet. 

I figur 9.2 visas hur TVOC-halten fördelar sig i bostadsbeståndet bland smilhusen 

och flerbostadshusen.

9.4 Formaldehyd- och VOC-halter i olika husgrupper 

Av tabell 9.1 framgår, att i smilhusen är den skattade genomsnittliga formaldehydhalten 

dubbelt sil stor (14 pg/m3) som i flerbostadshusen (7 pg/m3). 

Skattningarna av de genomsnittliga TVOC-halterna är 470 pg/m3 för smilhusen och 

310 p.g/m3 för flerbostadshusen. Nilgot högre genomsnitt erhölls för smA- och 

flerbostadshusen byggda 1975 eller tidigare. 

En närmare analys av hur halterna sammanhänger med husens tekniska egenskaper 

och deras ventilations- och fuktförhallanden har ännu inte gjorts. Resultat 

från en första analys av halternas samvariation med andra faktorer visas i 

tabell 9.1. 

Tabell 9.1 Genomsnittlig formaldehyd- och VOC-halt i bostadsbestdndet efer 

hustyp, byggdr, ventilation, förekomst av spdnskivor i innewaggar 

och heltickningsmattor. De angivna osäkerhetsintewallen motsvarar 

95-procentiga konfidensintervall 

Faktor Formaldehyd wg/m3] VW [pg/m3l 

Smahus Flerbostadshus Smahus Flerbostadshus 

Alla1 14- 732 470I180 31M40 

Ventilationssystem: 

Sjalvdrag 13 5 500 330 

Mekanisk vent 19 9 340 280 

Spanskivoia: 

Finns 17 11 430 320 

Finns ej 12 6 5 10 310 

Heltäckningsmattor: 

Finns 15 550 .. 

Finns ej 14 8 380 290 

För et! smahus uppmattes VOC-halten till 5 100 pg/m3 som för närvarande undersöks 

närmare. Sannolikheten för au detta srnAhus skulle valjas ut var liten, vilket medför att 

matvardet fick en stor "uppCikningsvikt". Om medelv2rdet för smahus skattas utan detta 

extremvkde fAs resultatet 380 Mm3 - att jiirnföras med de 470 pg/m3 vi fatt nk 

extremvkdet tas med. Det finns ock& ett antal matvarden runt 1 000 @m3. De stora 

m8tvkdena för vissa smahus har ock.4 medfört au tvA konfidensintervall blivit stora. 

Z Avser endast om sp8nskivor förekommer i konstruktionen. Därtill kan spilnskiva förekomma 

i inredningssnickerier och i mubler.

Resultaten tyder pA att ventilationen spelar en viss roll för halternas storlek, 

liksom innerväggarnas material och inredningsmaterial som heltäckningsmattor. 

Självfallet är det inte enbart faktorerna "typ av ventilationsystem", 

"spånskiveforekomst" och "förekomst av heltäckningsmattor" som orsakar de 

redovisade skillnaderna. Det förhaller sig snarare pa det sättet att dessa 

faktorer tillsammans med andra faktorer medfört att nivilerna skiljer sig mellan 

olika husgrupper. 


Lokala hälso- och miljöskyddsmyndigheter kan i dagsläget bedöma miljön i en 

bostad som sanitär olägenhet om koncentrationen av formaldehyd i rumsluften är 

0,2 ppm (250 pg/m3) eller däröver. Nybyggnadsreglerna (BFS 1991:38) anger ett 

riktvärde för formaldehydhalten p8 maximalt 30 pgIm3. Jämfört med här rapporterade 

varden ter sig dagens riktvärde som högt. I denna undersökning har inte 

nAgot värde vant högre än 25% av gränsen för sanitär olägenhet. Resultaten 

från denna undersökning tyder pA att bestämmelsernas maximivärden kan sänkas. 

Under 1970- och bö jan av 1980-talet uppmättes ofta formaldehydhalter som var 

väsentligt högre än här funna. I en del fall berodde detta pA direkta felaktigheter 

i materialen, t ex felproportionerat lim i takelement, men oftast 

pa att ordinära spånskivor innehöll högre halter av fri avspaltningsbar 

formaldehyd an dagens. Konsumentkrav parallellt med produktutveckling har lett 

fram till dagens lägre värden. 

För VOC är kunskaperna bristfälliga och bilden splittrad. Mölhave m fl (1986) 

har föreslagit, att TVOC-halten skulle kunna användas som indikator pA när 

hälsoproblem, liknande de som rapporteras från s k sjuka hus, uppstår. Han 

visade genom exponeringsförsök i kammare under kontrollerade former, att 

halter över 3 000 pg/m3 orsakar hälsoproblem medan halter i intervallet 200 - 

3 000 pg/m3 kan ge upphov till diffusa problem. 

Under slutet av 1980-talet och fram till nu har nAgra undersökningar med i 

allt väsentligt samma teknik, dvs enkätförfrågningar med samtidiga tekniska 

mätningar av luftkvalitet, genomförts. Norback m fl (1990) erhöll en hög 

korrelation mellan TVOC-halt och upplevda hälsobesvär. I en undersökning av 

förskolor i Malmö redovisar Sverdrup m fl (1990) en annorlunda bild. Dessa 

resultat tillsammans med en undersökning av kontorsanställda i Västerbotten av 

Andersson m fl (1990) tyder pA att enbart TVOC-halten inte är ett godtagbart 

matt för bedömning av hälsoeffekter. 

I den fortsatta detaljanalysen av VOC kommer vi att använda angreppssättet 

föreslaget av Seifert (1990) och jämföra uppmätta värden med enkätundersökningens 

svar. 

I denna undersökning har vi i beräkningarna av antal hus och antal boende 

utsatta för "höga" TVOC-halter valt att fördubbla det föreslagna maximala 

värdet till 600 pg/m3, eftersom vi i TVOC-halten räknat in samtliga ämnen och 

inte enbart de tio första för varje ämnesgrupp. Värdet 600 pglm3 ansluter 

ocksa till WHOs rekommendation.

I figur 9.2 visas hur TVOC-halten fördelar sig i bostadsbeståndet. I uppskattningsvis 

15% av smahusen är TVOC-halten högre än 600 pg/m3 medan mycket fil 

flerbostadshus har värden i denna niva. I bostäder med halter av 600 pg,m3 

eller högre bor ca 700 000 personer. Det bör dock beaktas att det relativt 

laga antalet objekt gör denna siffra nagot osäker. 

Den exakta inverkan pil människans hälsa av olika ämnen i de koncentrationsniviler 

som normalt rader i våra bostäder är dåligt kand. Det är därför omöjligt 

att ange nagon typ av riktvärden för enskilda amnen och i praktiken även 

för totalthalten. Man bör dock sträva efter att halla halten av enskilda ämnen 

och därmed totalhalten sa lag som möjligt. 

Detta uppnas genom föjande: 

1. VaU material med Idg emissionsfaktor. Material, särskilt ytrnaterial, 

bör ha sa lag emissionsfaktor som möjligt. För närvarande sker en snabb utveckling 

pil detta omrade genom att en provningsmetod utvecklats och validerats. 

2. Minsh fukthalten i konstruktioner. Ett flertal undersökningar pekar mot 

att fukt, särskilt alkalisk fukt, paverkar material sa att väsentligt högre 

avgivning uppstår än i normalfallet. Vid ny- eller ombyggnation bör man därför 

tillse att konstruktionens fukthalt nedbringas, Atminstone till de i byggbestämmelserna 

angivna värdena, före beläggning med täta skikt. 

3. Förbättra ventilationen. En väl fungerande och effektiv ventilation kan, 

aven i fall av smäm förhöjda avgivningar från material, hålla halten av 

kemiska ämnen pi si lag niva att risken för uppkomst av ohälsa till följd av 

exponering för kemiska amnen minimeras.

l0 

Radon 

Gun Astri Swedjemark, Hans Mellander och Lars Mjönes 

10.1 Mätmetod 

Radongashalt - Radondotterhalt. Bhde i föreliggande undersökning och i 1980- 

82 års har man matt radongashalten. Därför har denna använts i föreliggande 

rapport saval för att presentera mätvärden som for jämförelser med gränsvärdena. 

Dessa är satta som radondotterhaltens årsmedelvärde och därför används 

oftast radondotterhalten i radonsammanhang i Sverige. Sambandet mellan 

radongashalt och radondotterhalt ges av jamviktsfaktorn F som definieras som 

kvoten mellan radondotterhalten och radongashalten. För att räkna om från 

radongashalt till radondotterhalt multiplicerar man med jämviktsfaktorn F. I 

Sverige används normalt värdet 0,5 för F-faktorn vid omräkning från radongashalt 

till radondotterhalt, vilket ocksh använts i denna rapport. F-faktorn 

varierar från bostad till bostad. I hus med bra ventilation eller väl filtrerad 

luft kan F vara 0,3-0,4. I instängda, dammiga och rökiga lokaler kan F 

vara 0,6-0,7. Den varierar ocksa med tiden i en och samma bostad. 

SpArfilmsmetoden. Radonmätningarna har utförts med SSIs spårfilmsmätare 

(Mellander och Enflo 1992). Mataren består av en spårfilm av typ CR-39 (polyallyl-diglykol-karbonat) 

innesluten i en dosa av elektiskt ledande plast. 

Radongasen diffunderar in i dosan genom den smala springan mellan dosans lock 

och botten. Springan fungerar som ett filter sa att radondöttrarna i luften 

inte når mätkammaren. När radongasen sönderfaller i dosan avges alfastråining 

som orsakar mikroskopiska spår i filmen. Efter etsning i NaOH blir spåren 

synliga och kan räknas i mikroskop. Antalet spår per ytenhet är proportionellt 

mot radongashalten i rummet och exponeringstiden. Utvärderingen av filmerna 

görs p4 SS1 i ett automatiskt avläsnings- och bildanalyssystem. För en matperiod 

pa 90 dygn blir den totala matosäkerheten 10% vid 60 Bq/m ,7% vid 115 

Bqlm och 5% vid 370 Bqlm . Spårfilmerna kalibreras i ett av SSIs radonrum. 

SS1 deltar sedan 1970 regelbundet i internationella jämförelsematningar med 

mycket goda resultat (Falk m fl 1990, Hutchinson m fl 1992, Whysall m fl 

1993). 

Matperiodens längd har varit 3 månader. Mätningarna utfördes under perioden 

oktober 1991 tili 15 maj 1992. Radonmatama har placerats ut enligt riktlinjerna 

i SSIs metodbeskrivningar för radonmätningar i bostäder (SS1 1988). 

Enligt dessa skall matning ske i minst 2 rum, ett sovrum och vardagsrum eller 

gillestuga. Om bostaden har flera våningsplan som används som bostadsutrymmen 

skall matning göras i minst ett rum p4 varje plan. 

Tidsvariationer och Arsmedelvarden. Radonhalterna i en bostad kan variera 

kraftigt, både under dygnet och med årstiden. Variationerna beror ph 

temperatur- och vindförhåilanden men ocksa pil hur bostaden utnyttjas, hur 

ventilationssystemet fungerar, hur ofta man fönstervädrar osv. Figur 10.1 

visar hur radonhalten kan variera i ett hus under en vecka.

De stora tidsvariationerna gör att man maste mäta under en ganska lang period 

för att fA en god uppskattning av radonhaltens årsmedelvärde. Osäkerheten i 

uppskattningen av årsmedelvärdet minskar när matperioden blir längre. Att mata 

under ett år kan förefalla naturligt när man vill veta årsmedelvärdet. En sa 

lång mätperiod medför emellertid en rad nackdelar. Radonmatarna kanske städas 

undan, glöms bort eller försvinner i en flytt om de skall ligga sa länge som 

ett år. Dessutom får man inte hela sanningen om årsmedelvärdet ens om man 

mäter under ett helt år eftersom mätresultatet kan variera från ett år till 

ett annat. SSIs erfarenhet är att en mätperiod pa 3 månader under eldningssäsong 

är en bra kompromiss; tillräckligt lang för att fA en god uppskattning 

av årsmedelvärdet men inte sa lång att nackdelarna Överväger. 

Figur 10.1 Exempel pd hur rndonhalten kan variera i en bostad under en vecka 

hmedelvärdet har beräknats för de undersökta bostäderna om följande fönitsättningar 

varit uppfyllda: Det maste finnas minst tva registrerade mätvärden 

för bostaden. För smahus gäller att endast mätvärden som har rumstyp och 

våningsplan angivna tas med i beräkningen samt att det maste finnas mätvärde(n) 

for minst ett plan utöver källare. Först beräknas medelvärdet for 

varje bostadsplan, årsmedelvärdet beräknas sedan som medelvärdet for bostadsplanen. 

För lägenheter (som antas ha bara ett bostadsplan) i flerbostadshus 

beräknas årsmedelvärdet som medelvärdet av samtliga mätvärden. 

När man jämför resultaten från olika undersökningar maste man ha klart för sig 

att osäkerheten i uppskattningen av årsmedelvärdet varierar med matperiodens 

längd. I undersökningen fdn 1950-talet var mätperioden endast nagra minuter, 

i den landsomfattande undersökningen 1980-82 var perioden tva veckor (Burén m 

fl 1982) och i ELIB-undersökningen som presenteras här tre månader. 

10.2 Radonhalternas medelvärden och fördelningar 

Mätresultaten har viktats med inversen av urvalssannolikheten, se Högberg och 

Norlén (1991). D& materialet grupperas for att studera samvariationer och 

fördelningar kan viktningen ge märkbara förandringar av parametrar. Som 

exempel kan nämnas att antalet lägenheter i flerbostadshus med mer an 400 

Bq/m3 var 3,7% baserat pil viktade data och 2,5% med användning av oviktade.

Tabell 10.1 Radonhalter i 1988 drs bostadsbestdnd 

Typ av Antal Aritmetiskt Standard Högsta Median Geometriskt 

bostad bostäder medelvärde awikelse värde medelvärde 

Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 

AUa 1360 108 179 3904 53 56 

SmAhus 714 141 217 2765 76 78 

Flerbostadshus 646 75 123 3904 36 40 

Fullständiga mätningar av radonhalten utfordes i totalt 1360 bostäder, 714 i 

sm8hus och 646 i lägenheter i flerbostadshus. Det aritmetiska medelvärdet för 

radonhalten i alla bostäder var 108 Bq/m3; för småhus 141 Bq/m3 och för lagenheter 

i flerbostadshus 75 BqIm3 enligt tabell 10.1. I dessa medelvarden ingår 

mätresultat från bostadsutrymmen i kallare, t ex gillestugor. Motsvarande 

medelvärde for småhus räknat utan kallare var 125 Bq/m3. 

"IF 

"-..---- 

0.8 

Radonhalt i Bq/m3 

Figur 10.2 Radonhaltens f6rdelning bland småhusen (heldragen linje) och 

flerbostadshusen (streckad linje). Till vänster redovisas de 

skattade frekvem~ionerm. Till höger redovisas motsvarande 

fördelningsfunktioner 

Frekvensfördelningarna för smähus och lägenheter i flerbostadshus visas i 

figur 10.2. Flera sm8 toppar kan ses ovanför 200 Bq/m3. Dessa toppar beror 

troligen p8 att förekomsten av blabetong ger överlappande frekvensfordelningar. 

Den viktade kumulativa fördelningen av radonhalter i bostäder frarngat. 

av figur 10.3. Eftersom antalet undersökta bostäder med halter över 400 Bq/m3 

för flerbostadshus och 800 Bq/m3 för småhus är litet är det svårt att uppskatta 

andelen bostäder över dessa nivaer.

I tabellerna 10.2 och 10.3 redovisas andelen bostäder och boende i bostäder i 

1988 års bostadsbestånd med radonhalt överstigande 0,50,100,140 och 200 

Bq/m3. Skattningarna har gjorts enligt statistiska metoder for urvalsundersökningar 

utan nilgra antaganden om fördelningsfunktionen. Det framgAr att andelen 

bostäder över de givna nivilema är nästan dubbelt sil stor för småhusen som för 

flerbostadshusen. Resultaten i tabell 10.3 tyder pil att andelen boende är i 

stort densamma som andelen bostäder över de givna nivilerna. Antalet bostäder 

med radonhalt överstigande 200 Bq/m3 är 320 000 för småhus, respektive 210 000 

för lägenheter i flerbostadshus. 

Tabell 10.2 Antal bostäder med radonhalter över givna nivder i 1988 års 

bostadsbestdnd 

Radon Smähus Flerbostadshus Bada typer 

Bdm3 tusen Igh % tusen Igh % tusen Igh % 

Tabell 10.3 Antal personer som bor i bostäder med radonhalter över givna 

nivder i 1988 ars bostadsbestdnd 

Radon Småhus Flerbostadshus Bada typer 

Bq/m3 tusen boende % tusen boende % tusen boende % 

En säker uppskattning av andelen bostäder över 400 Bq/rn3 eller 800 Bq/m3 är 

svår att göra utifrån de undersökta husen eftersom antalet undersökta bostäder 

med radonhalt över dessa nivaer är litet och eftersom det förekommer systematiska 

osäkerheter beroende pil urval av mätpunkter i bostaden, mattid, klimatfaktorer 

under mätperioden m m. En metod att ändå utföra en sildan uppskattning 

är att anpassa en hypotetisk fördelning till materialet. I figur 10.3 och 

tabell 10.4 redovisas ett sildant försök. Vi har valt att, som första approximation, 

anpassa en lognormal fördelning i det lägre radonintervallet som 

extrapoleras till de höga radonhalterna. I en andra approximation anpassas 

ytterligare en fördelning för de högre radonhalterna. Vi får salunda tvil 

skilda överlagrade lognormala fördelningar (se figur 10.3) som sk& varandra 

vid ca 90 Bq/m3 för flerbostadshusen och vid ca 150 Bq/m3 för smilhusen.

Radonhalt Bcilrn3 

0.1 l 5 10 50 90 

Procentuell andel bostäder över given nivå 

Figur 10.3 

Den kumulativa fördelningen för radonhalterna i småhus (+) och 

lägenheter iflerbostadshus (o) i 1988 drs bostadsbestdnd. För 

varje bostadstyp har den linjära trenden dragits vilka indikerar 

olika lognonnala fördelningar i olika intervall 

Tabell 10.4 Antal bostader med radonhalter över givna nivder i 1988 cfrs 

bostadsbestdnd. Vid skattningen har fördelningen anpassats till 

en eller två hypotetiska lognonnala fördelningar 

Radon SmAhus 

B ~ I ~ ' enkel anpassning dubbel anpassning 

tusen lgh % tusen lgh % 

>l40 

>200 

>400 

>800 

460 

280 

70 

1 O 

26 

16 

4 

0,7 

460 

320 

120 

40 

26 

18 

7 

2 

Flerbostadshus 

enkel anpassning dubbel anpassning 

tusen lgh % tusen lgh % 

180 9 260 13 

100 5 160 8 

20 (),g 80 4 

2 0, 1 20 1 

Det skattade antalet bostäder med radonhalt överstigande 400 Bq/m3 är 70 000 - 

120 000 för smahus, 20 000 - 80 000 för lägenheter i flerbostadshus och för 

samtliga 90 000 - 200 000. 

Dessa varden kan inte direkt jämföras med 1980-82 års studie eftersom bland 

annat bostadsutrymmen i kallare (med högre halter an övriga utrymmen) mättes i 

större utsträckning år 1991-92 än 1980-82.

10.3 Analys av radonhalten i olika husgrupper 

Med hjälp av log-linjär regression kan som i tidigare avsnitt skillnader beskrivas 

i den genomsnittliga radonhalten mellan husgrupper som skiljer sig At 

med avseende pil ålder, ventilationssystem och geografisk belägenhet. I analysen 

av radonhalterna tillkommer skillnader pA grund av olika markförhållanden, 

olika gmndlaggningssizitt, blAbetong och annat byggmaterial och mellan lagenheter 

pA markplanet och högre upp i flerbostadshus. Varje faktor har således 

renodlats från inverkan av andra faktorer sa långt möjligt. 

Tabell 10.5 visar resultatet av analysen för småhus och tabell 10.6 för lägenheter 

i flerbostadshus. Analysmetodiken är redovisad i kapitel 6. Skatmingma 

av "genomsnittlig relativ skillnad" avser den genomsnittliga skillnaden 

relativt referensvärdet, där den relativa skillnaden har normaliserats pA SA 

sätt att för varje indelningsgrund (faktor) är medelvärdet satt lika med 1,00. 

Talet 1,00 anger således att ingen skillnad finns. Eftersom alla data är 

behäftade med osäkerheter kan ocksa skattningar skilda från 1,00 innebära att 

ingen signifikant skillnad föreligger. Feta siffror anger att nAgon av parametrarna 

i faktorn är statistiskt signifikant skild från 1,00 och att faktorn 

är av signifikant betydelse. Om inga felklassificeringar hade förekommit 

skulle antagligen ännu starkare samband erhållits. 

RADON 

SMAHUS 

Genomsnittlig relativ skillnad (referensvärde = 93 Bqlm3) efrer: 

Byggdr Ventilationssystem Landsdel 

S jälvdrag 1J3 Södra Sverige 0,64 

-1980 lJ7 Frånluft 1 ,O4 

Till- och frånluft 0,83 Mellansverige 130 

1981- 0,83 

{ 

{ Självdrag,fiånluft 1 J6 Norra Sverige 1,06 

Till- och frånluft 0,84 

Byggmaterial Mark Grund 

Ej blAbetong 036 Berg 0,97 KWgnind 0,77 

BlAbetong 1,44 Ej berg 1 ,O3 Platta pA mark 1,09 

Källare 1Jlf 

Tabell 10.5 Radon i småhus efter byggdr, typ av ventilationssystem, landsdel, 

byggmaterial, mark- och grundförhdllanden. Feta simor 

anger att motsvarande faktor ar av signifikant 

betydelse för radonhalten

Radonhalten och byggmaterialet. En friga i besiktningsformuläret var om det 

fanns blibetong (alunskifferbaserad lattbetong) som byggmaterial. Denna typ av 

byggmaterial innehaller mer radium än normalt (Swedjemark 1979, Swedjemark 

1980b). Det var tyvm inte möjligt att förse de 17 inspektörerna med garnmamätare 

for att kunna bestämma förekomsten av bli lattbetong. Endast bedömning 

har därför legat till grund för svaren. Det kan därför förekomma felklassificeringar. 

Dessa bör dock inte vara alltför frekventa eftersom användning av 

lattbetong framgår av bygglovshandlingarna, däremot inte om lättbetongen är 

alunskifferbaserad eller sandbaserad. Det går dock att skilja mellan de bida 

typerna av lattbetong genom fargen. Den alunskifferbaserade är blagrå och den 

sandbaserade, som nästan är fri från radium, är vit eller vitgril. 

Av tabell 10.7 framgår, att fyra flerbostadshus byggda efter 1980 bedömts 

innehålla blA lättbetong. Detta material producerades mellan 1929 och 1975. 

Det är mest troligt att inspektören har klassat byggmaterialet fel i de fyra 

husen. Gamla lager kan dock ha använts. 

Om vi inte hade använt blibetong i småhus skulle den genomsnittliga radonhalten 

ha varit ca 10% lägre enligt tabell 10.7. För flerbostadshus är motsvarande 

värde ca 20% lägre. 

RADON 


Genomsnittlig relativ skillnad (referensvärde = 45 Bqlm3) efter: 

Byggdr Ventilationssystem Landsdel 

Sjäivdrag 1,27 Södra Sverige 0,71 

-1980 1,07 Frånluft 1 ,O3 

Till- och frånluft 0,70 Mellansverige 139 

1981- 093 

{ 

{ 

Sjäivdrag,frånluft 1,07 NorraSverige 090 

Till- och fiånluft 033 

Byggmaterial Mark Lagenhetsplan 

Ej blAbetong 0,65 Berg OJ0 Ej bottenplan 0,85 

BlAbetong 135 Ej berg 1720 Bottenplan 1J5 

Tabell 10.6 Radon iflerbostadshus efter byggdr, typ av ventilationssystem, 

landsdel, byggmaterial, marSförhållande och lagenhetsplan. Feta 

sipor anger att motsvarande faktor ar av signifikant betydelse 

för radonhalten

Radonhalter - ny- och ombyggnadsår. Radonhalterna i bostäder byggda efter 

1980, när gränsvärden började galla, är signifikant lägre än i dem som har 

byggts tidigare, ca 40% for smilhus och ca 15% for flerbostadshus enligt tabeii 

10.5 och 10.6. Dessa värden är rensade fran inverkan av andra faktorer t ex 

blilbetong. En del av minskningen kan bero pil åldring t ex att nya byggnader är 

tätare mot marken och kanske har renare och mindre skadade ventilationssystem. 

Men även med hänsyn tagen till dessa effekter ar det sannolikt att de 

bestämmelser som infördes 1980 (SBN 1980) haft effekt när det gäller att 

minska radonhalterna i nybyggnader. 

Medelvärdena för radonhalterna for de bagge tidsintervallen är givna i tabell 

10.8, således utan rensning av andra inverkande faktorer sasom i tabell 10.5 

och 10.6. Kvoten mellan radonhalterna för byggperioderna är större for niedelvärdena 

än för de relativa skillnaderna, t ex för småhusen en faktor 2,4 relativt 

1,4. Det beror pa att t ex inverkan av blilbetong, som tillverkades mellan 

1929 och 1975, ingår i halterna givna i tabell 10.8. Medelvärdena ger ett matt 

pa den exponering for radon som de boende i genomsnitt utsätts för i hus 

byggda före respektive efter 1980. De relativa skillnaderna i tabell 10.5 och 

10.6 är mer ett matt pil skillnader i exponeringen som enbart byggår medför. 

Tabell 10.7. Genomsnittlig radonhalt i Bqlm3 (aritmetiskt medelvarde) efier 

byggmaterial och byggdr. Genomsnitt som baseras pd 20 eller 

färre mätvärden, redovisas inte, utan anges med wd punkter 

(..). Antalet undersökta bostäder har även redovisats 

Byggmaterial Byggar Smithus Flerbostadshus 

mv antal mv antal 

Bq/m3 

BlAbetong 

Alla 

1981- 69 86 36 90 

Kommentar 

Med "Alla" avses de bosiader som klassats med avseende p& den redovisade faktorn. "Alla" 

omfattar alltsii nAgot skilda antal i olika tabeller.

Tabell 10.8 Genomsnittlig radonhalt i Bqlm3 (aritmetiskt medelvärde) efter 

byggdr 

Bostadstyp Byggt före 1981 Byggt efter 1980 

Bq/m3 

Bq/m3 

Alla 114 52 

Flerbostadshus 76 36 

Radonhalterna för varje bostad i undersökningen byggda under olika tidsperioder 

tillsammans med kvartilerna för hela bostadsbestandet framgår av figur 

10.4. Diagrammen illustrerar den stora spridningen mellan radonhalterna i 

bostader byggda under samma år. Figuren visar ocksa att de flesta bostäder har 

halter under nybyggnadsvärdet 140 Bq/m3. 

Ombyggnad av småhus ändrar inte den genomsnittliga radonhalten enligt tabell 

10.9. Detsamma gäller för gruppen alla flerbostadshus, men inte för gruppen 

utan blAbetong. Ombyggnad av flerbostadshus utan blAbetong tycks ha minskat 

den genomsnittliga radonhalten. Ombyggnad har definierats i avsnitt 6.3. 

Figur 10.4 

Radonhalten i varje 

bostad efter byggdr 

för lagenheter i 

flerbostadshus överst 

och småhus nederst. 

De viktade kvartilerna 

för radonnivderna 

för alla 

bostäderna ger 

bakgrunden i bdda 

figurerna. 

Gränsvärdena 400 Bq/m3, 

140 Bq/m3 och målet 

50 Bqlm3 för arbetet 

mot radon ar markerade


ombyggnadsstatus 

Byggar Sm Ahus Flerbostadshus 

Alla byggm Utan blAbtg Alla byggm Utan blAbtg 

Bq/m3 ~ ~ / m Bq/m3 ~ Bq/m3 

Ombyggda 127 117 71 48 

Ej ombyggda 142 127 85 70 

Radonhalten och ventilationssystemet. Av tabell 10.5 framgår att radonhalten 

i S- och F-ventilerade smilhus är ca 30-40% högre än i smilhus med FT(X)- 

ventilation, vilket var väntat. För flerbostadshusen gav FT(X)-systemen ca 50% 

lagre genomsnittlig radonhalt an F-systemen, vilka i sin tur gav ca 20% lagre 

radonhalt än S-ventilerade (tabell 10.6). Av tabell 10.10 framgår medelvärdena 

för de olika ventilationsystemen. 

Radonhalten och radoninflöde fran marken. I tabell 10.5 och 10.6 har hus 

byggda pil berg jämförts med övriga hus. För smilhus är skillnaden som väntat 

inte signifikant, men för flerbostadshus synes radonhalten vara ca 50% högre 

för de som inte var byggda pil berg. Skillnaden är sv& att förklara eftersom 

de flesta lägenheter i flerbostadshus inte har direkt kontakt med marken. 


ventilationssystem och byggdr. Genomsnitt som baseras pd 20 

eller färre mätvärden, redovisas inte, utan anges med tvd 

punkter(. .) 

Ventilations- Byggb Smiihus Flerbostadshus 

system Alla Utan bliibtg Alla Utan bliibtg 

Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 

F-ven til 

- 1980 148 130 105 75 

1981- . Alla system

För hus byggda efter 1980 kommer radonet huvudsakligen från marken. För att 

kunna se inverkan av rekommendationer och gränsvärden for planering och nybyggnad 

kan därför endast hus byggda utan blAbetong användas. I denna grupp 

kan det dock p& grund av felklassificering inga enstaka hus byggda av detta 

material vilket kan ha höjt medelvardet nagot for gruppen hus byggda efter 

1980. 

Av tabell 10.1 1 framgår, att de genomsnittliga radonhalterna i de nyare smahusen 

är signifikant lägre för alla typer av underliggande mark med tillräckligt 

antal data. Särskilt stor är skillnaden för gruppen sand/grus. För flerbostadshusen 

är radonhalten i de nyare husen ocksa signifikant lägre än i de 

äldre. 

Gmndläggningssattet har generellt inverkan pA radonhalterna i hela det undersökta 

bostadsbeståndet enligt tabell 10.5 och 10.6. Småhus pil krypgrund har ca 

30% lägre radonhalt än hus med platta p& mark och med källare. 

Tabell 10.1 1 Genomsnittlig radonhalt i Bqlm3 (aritmetiskt medelvdrde) efter 

marktyp och byggdr. Genomsnitt som baseras pd 20 ellerfärre 

dtvarden, redovisas inte, utan anges med tvd punkter (..) 

Markw Byggar Smahus Flerbostadshus 

Bq/m3 ~qlrn~ 

Berg 

- 1988 90 33 

- 1980 98 34 

1981- . . .. 

Lera, silt 

- 1988 118 74 

- 1980 124 78 

1981- 64 38 

Sand. grus 

- 1988 140 62 

- 1980 149 67 

1981- 58 

Övrigt 

För flerbostadshus har lägenheter p& bottenplanet befunnits ha ca 30% högre 

genomsnittlig radonhalt än lägenheter högre upp enligt tabell 10.6, ocksa 

väntat. För de lägenheter som har kontakt med marken, dvs utan kallare mellan 

bostaden och marken, kan markluft direkt sugas in särskilt när lägenheten är 

F-ventilerad (Erikson m fl 1976).

Radonhalten och landsdelar. Tabell 10.12 redovisar de genomsnittliga radonhalterna 

i tre landsdelar, se kommentar till figur 5.3 i kapitel 5. Det framgår 

av tabell 10.5, 10.6 och 10.12 att medelvärdet för radonhalten bilde för 

smhhus och flerbostadshus är 30-40% högre i mellersta Sverige än i hela landet. 

Medelhalten är lägst i södra Sverige. Detta galler bhde for gruppen med 

alla typer av byggmaterial och gruppen utan blilbetong. Att Mellansverige har 

högst medelvärden beror pil att där finns fler blilbetonghus med högre 

radiumhalt än i andra delar av landet (Mjönes 1981) och att marken innehåller 

höga radiumhalter (herblom m fl 1990), vilket pilverkar bAde byggmaterialet 

och radoninflödet från marken. Byggmaterial tas ofta lokalt, vilket särskilt 

pliverkar flerbostadshusen. Södra Sverige har signifikant lägre halter %n 

landet som helhet både för småhus och flerbostadshus. För norra Sverige är 

skillnaderna jämfört med landet som helhet obetydliga. Alderseffekt finns 

givetvis i alla landsdelar. Även utan blAbetonghus har Mellansverige högre 

radonhalt i medeltal än södra och norra Sverige enligt tabell 10.5 och 10.6. 

Tabell 10.12 Genomsnittlig radonhalt i Bqlm3 (aritmetiskt medelvärde) efrer 

landsdel och byggdr. Genomsnitt som baseras pd 20 eller färre 

mätvärden, redovisas inte, utan anges med tvd punkter (..) 

Temperatur- Byggh Sdus Flerbostadshus 

zon Alla Utan BlAbtg Alla Utan blAbtg 

Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 Bq/m3 

I&II 

Norra 

IV 

Södra

10.4 Radonhalten och gränsvärden - rekommendationer 

Resultatet av 1956 års undersökning medförde inga ingripanden mot blabetongen. 

En god ventilation ansags vara väsentlig av andra hygieniska skal. Det fanns 

heller inget stöd i vare sig svensk lagstiftning eller internationella rekommendationer 

för ett sadant ingripande. Det förekom dock artiklar om problemet 

i svenska dagstidningar. I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet 

varnade SS1 för att radonhalten kunde öka om ventilationen försämrades 

(Lindell och Löfveberg 1968, SS1 1974). 

I slutet av 1970-talet tillsatte regeringen en utredning och 1980 kom gränsvärden 

i dåvarande Planverkets byggnorm (SBN 1980) och i Socialstyrelsens 

anvisningar (SOS 1980) pA grundval av bland annat de utförda undersökningarna. 

h 1990 sänktes gränsvärdet för sanitär olägenhet till hälften (SOS 1990). 

Enligt lägesrapporterna 1987 och 1993 för radon i bostäder (SS1 m fl 1987, SS1 

1993) har medvetandet om radonproblemet spritt sig alltmer och hänsyn tas 

därför i större utsträckning till radon vid planering för nya byggnader enligt 

reglerna frAn Planverket (nuvarande Boverket). 

10.5 Slutsatser 

Radonhalterna i hus byggda efter 1980 är ca hälften av nivilerna i hus byggda 

tidigare. En stor del av denna minskning beror p8 att blAbetong upphörde att 

tillverkas 1975. En annan del beror troligen pA att effekten av Aldring av 

husen ännu inte har slagit igenom i de hus som byggts efter 1980. Exempel pA 

åldring är sprickor i bottenplatta mm och smutsiga eller defekta ventilationskanaler. 

Men även med hänsyn tagen till dessa effekter är det troligt att 

bestämmelserna i Byggnormen (SBN 1980) har haft effekt. Nybyggnadsreglerna 

(1988) innebär ingen ändring av gränsvärdet for nybyggda hus. 

Radonhalterna i det befintliga bostadsbeståndet tycks inte ha minskat signifikant 

sedan den senaste studien 1980-82. Detta är knappast överraskande. Enligt 

Lagesrapporten 1993 (SS1 1993) hade endast ca 15 000 bostäder Atgärdats med 

avseende pA radon år 1992 av de ca 90 000 - 200 000 bostäder som beräknats ha 

radonhalter över gränsvärdet. Dessutom har inte alla Atgärder varit lyckade. 

De under 1981-88 nybyggda bostädernas lagre radonhalter bidrar inte heller med 

mer än nAgra fA procent till ett lagre medelvärde för bostadsbeståndet. En mer 

detaljerad jämförelse mellan de bada undersökningarna kommer att göras senare. 

Tv5 komplicerande faktorer vid en sadan jämförelse är att marningar i källare 

var mer frekventa i 1991-92 års undersökning och att vintern 1990 var varmare 

än 1980-82 i större delen av Sverige. 

Om vi inte hade byggt med blAbetong i Sverige hade den genomsnittliga radonhalten 

varit ca 10-20% lagre i 1988 års bostadsbestånd. De övriga samband som 

har undersökts med avseende pA ventilationssystem, grundläggningsätt m m 

bekräftar tidigare erhåilna samband (Erikson m fl 1976, Mjönes m f l 1984).

Sammanfattande diskussion 

11.1 Inledning 

De fragor om inneklimatet vi ofta möter är följande: Hur stort är inneklimatproblemet? 

Hur många s k sjuka hus finns det? I vilka hus skall inneklimatet 

förbättras? Vilka förbättringsfitgärder bör genomföras? 

I princip går det inte att ge absoluta svar pA fragoma. Svaren beror pA vilken 

betydelse vi tillmäter god inomhuskomfort och olika typer av hälsorisker. 

Den lämnade beskrivningen av inneklimatet omfattar: (i) tekniska uppgifter om 

bostadsbeståndets ca 1-8 miljoner bostadshus, och (ii) uppgifter om hur inneklimatet 

upplevs av de ca 7,5 miljoner människor som bor i dessa hus. 

Dessa tvil beskrivningar tjänar olika syften: 

1. Den tekniska beskrivningen ger underlag for tekniska värderingar vid 

bedömningar och Överväganden i samband med Atgärdsdiskussioner. Den består 

av hur ett antal inneklimatfaktorer silsom ventilation, innetemperatur etc 

fördelar sig i bostadsbeståndet och i vilka husgrupper nivilerna är relativt 

höga eller lAga (vid indelning efter t ex hustyp, byggår, typ av ventilationssystem 

och geografisk belägenhet). 

Den tekniska beskrivningen ger storleksmitt pil innekiimatproblemet i form av 

hur många och vilka byggnader som har inneklimatbrister av mer eller mindre 

omfattande slag. 

2. Beskrivningen av det rapporterade upplevda inneklimatet ger tillsammans 

med den tekniska beskrivningen underlag for medicinska värderingar. Boendebeskrivningen 

består av besvärs- och symtomfrekvenser och hur dessa frekvenser 

varierar mellan olika befolkningsgrupper (vid indelning efter bl a kön, ålder 

och allergistatus) och mellan olika husgrupper. 

Boendebeskrivningen ger storleksmAtt pA inneklimatproblemet i form av vilka 

och hur stora befolkningsgrupper som anger besvär och symtom av olika inne- 

Mimatfaktorer. Den tekniska beskrivningen ger underlag for skattning av hur 

stora befollcningsgrupper som utsätts för inneklimat med ökad risk för ohälsa, 

t ex genom att bo i hus med förhöjd radonhalt. 

En första telaiisk beskrivning (enligt punkt 1 ovan) har lämnats i de föregaende 

kapitlen. För en närmare Atgärdsdiskussion behöver denna beskrivning 

kompletteras med analyser av hur de olika inneklimatfaktorerna samvarierar 

med varandra. 

I detta avslutande kapitel ger vi forst nAgra medicinska värderingar (enligt 

punkt 2 ovan) och diskuterar inneklimatet från hälsosynpunkt.

11.2 Inneklimatproblemets storlek - utifrån de 

tekniska mätningarna 

Tabell 11.1 ger en översiktlig bild av det uppmätta inneklimatet, faktor for 

faktor. Man kan ur tabellen utläsa andelen lägenheter respektive andelen 

boende i smil- och flerbostadshus med visst inneklimat. I figurerna 11.1 och 

1 1.2 lämnas motsvarande information omräknat i antalet lägenheter respektive 

antal boende. 

Tabell 1 1.1 Inneklimatet i bostadsbestdndet och för befolkningen. De angivna 

osäkerheterna motsvarar 9.5-procentiga konfidensintervall 

Inneklimatfaktor Intemall Andel liigenheter Andel boende 

Småhus- Flerbostadshus- Smahus- Flerbostadshusbeståndet 

beståndet beståndet beståndet 

1. Ventilation < 0,35 Vs,mZ 

c 8 Ifsvperson 

2. Innetemperatur c 20 'C 

> 23 'C 

3. Fukt < 30% RF 

> 45% RF 

4. Formaldehyd' > 13 Mm3 

4% resp 7% 

26% 

1% resp 4% 

9% resp 13% 

4% resp 7% 

26% 

1% resp 4% 

9% resp 13% 

Totalt antal liigenheter~boende 1.8 miljoner 2,O miljoner 4.6 miljoner 29 miljoner 

Kommentar tiil ovanstående tabell samt figurerna 11.1 och 11.2 pA nästa sida 

För andels- och antalsskattningarna har konfidensintervall inte kunnat beräknas pA grund av att 

bAde urvalsstorlekarna och de skattade andelarna respektive antalen varit aiitfor smA. 

Skattningarna för radon baseras pA den metod som anvats i kapitel 10 och som bygger pA ett antagande 

om hur radonhalten fordelar sig i bostadsbeståndet I de fall tvA uppsattningar skattningar redovisas, 

baseras dessa pA tvA olika fördelningsantaganden. Vid skattningma av andelen och antalet boende antas 

bl a, att det bor i genomsnitt 2.56 och 1,46 personer per iägenhet i smA- respektive flerbostadshusen. 

Vid val av gränser för olika mätvärden har vi, där SA varit möjligt, använt 

befintliga gränsvarden, t ex 0,35 l/s,m2 for ventilation och 400 respektive 

140 Bq/m3 för radon. För formaldehyd har vi valt en gräns där speciellt känsliga 

personer i andra studier pavisats kunna ge besvär, medan för saval luftfuktighet 

som innetemperatur vi relativt fritt valt gränser för att markera 

laga respektive höga värden p3 faktorerna i fråga. För flyktiga organiska 

föreningar har vi i avsaknad av en allmänt accepterad gräns valt ett värde 

(600 &m3) enligt diskussionen i kapitel 9.

Miljoner lagenheter 

95-procentigt 

S~PW 


1.5 Fiabostatishus 

l .o 

0.5 

0.0 Ventilation Innetemperatur Luftfuktighet Formal- TVOC Radon 

dehyd 

23OC 00% 

>l3 %O0 900 >l40 

>45% p@m3 Clglm3 Bghn3 Bq/m3 

Figur 1 1.1 Antal lägenheter med olika inneklimat 

Miljoner exponerade i befollmingen 

95-procentigt 


srnähol 

fi stadshus 

dehyd 

c35 Vs,mZ c8 Vs,p dO°C >23OC 00% 95% 

%O0 

Wm3 

>l3 

Wm3 

900 

Bq/m3 

>l40 

Bqhn3 

Figur 1 1.2 Antal boende utsanu för olika inneklimar

Det övergripande intrycket från undersökningen är, att inneklimatet har en 

delvis annan problembild i småhusen än i flerbostadshusen. Bland smahusen 

framträder det vi kan kalla inneklimatbrister bl a i form av lag ventilation, 

hög luftfuktighet och förhöjda radonhalter. 

Även flerbostadshusen har lag ventilation i stor utsträckning. Luften är torr 

(luftfuktighet mindre än 30% RF) i ett stort antal lägenheter. Många lagenheter 

har ocksa relativt hög innetemperatur. 

Inneklimatfaktorer som ventilationsstorlek, luftfuktighet och radonhalt samvarierar 

i stor utsträckning. Detta betyder, att "bristerna hopas" i vissa 

grupper av hus. 

I figur 11.3 visas hur nigra inneklimaifaktorer samvarierar i smahusbestandet. 

Andelen hus med hög luftfuktighet (mer an 45% RF) är avsevärt större i 

hus med relativt lag ventilation (gransvärde 8 Vs, person) an i hus med hög 

ventilation. 

Antal småhus i bostadsbeståndet (1000-tal) 1695 

Lag ventilation? 

(t8 Ilseklpers) t 

Hög luftfuktighet? nej 

n 

1 

nej 

, , 

485 

31%,{höglu~k- 

tighet 

1210 

t 

n 

(>45% RF) 

l r 7 l 

1024 186 336 149 Andelmed 

Hög radonhalt? 

(>l40 BqlmJ) 

, t t nei 

n+ nii , , , 

746 278 146 40 265 71 

27% 22% 21Yo 

83 66 Andel 

44% { medhög 

radonhalt 

, 

n n 18% 

Figur 1 1.3 Samvariation mellan några innekiimatfaktorer i dhusbestdndet 

En ytterlig= bekrutelse p1 ventilationens samvariation med andra inneklimatfaktorer 

får vi av att nästan dubbelt s5 många smahus har förhöjd radongashalt 

(gränsvii.de 140 Bq/m3 för nybyggda hus) bland husen med både hög luftfuktighet 

och lag ventilation än bland övriga hus.

En motsvarande analys av samvariationen mellan inneklimatfaktorer i flerbostadshusbeståndet 

har inte gjorts. Med utgångspunkt från tabell 11.1 skulle 

man kunna havda att en delvis annan bild skulle erhallas för flerbostadshusen 

än for småhusen. 

De mer eller mindre godtyckligt valda gränserna för de studerade inneklimatfaktorerna 

innebär, att vi inte direkt från t ex figur 11.1 kan utläsa antalet 

lägenheter i flerbostadshusen eller smilhusen som har ett inneklimat beskaffat 

pA sa satt att det medför hälsorisker för de boende. 

För de studerade inneklimatfaktorerna gäller följande: 

1. Radon är den enda enskilda studerade inneklimatfaktor för vilken vi pil 

basis av undersökningsresultaten med viss säkerhet kan skatta omfattningen av 

hälsorisken. Undersökningen kan användas för att skatta antalet individer som 

bor i innemiljöer med ökad risk för lungcancer p8 grund av förhöjda radonhalter. 

2. De uppmätta formaldehydhaltema visar, att risken for ohälsa i bostadsbeståndet 

pa grund av denna faktor är mycket lag (se kapitel 9) men att likväl 

speciellt känsliga personer kan paverkas i en relativt stor del av smahusbeståndet. 

3. En luftfuktighet som ligger konstant över 45% RF under lång tid under 

vintersäsongen anses medföra en ökad risk för kvalstertillväxt. Antalet lagenheter 

med denna fukthalt ger emellertid inte direkt ett underlag för att 

bedöma omfattningen av hälsopaverkan pa grund av denna faktor. Detsamma 

gäller för uppgiftema om antalet lägenheter med torr luft (lag luftfuktighet) 

och antalet lägenheter med "lag" respektive "hög" innetemperatur och antalet 

lägenheter med "lag" ventilation. (Ventilationen, luftens fuktighet och innetemperaturen 

är givetvis betydelsefulla faktorer i en diskussion av inneklimatet 

fran komfortsynpunkt.) 

Av dessa anledningar förefaller det inte vara meningsfullt att i denna första 

analys försöka precisera storleken pA inneklimatproblemet fran hälsosynpunkt. 

En närmare diskussion behövs, där hälsoaspekterna bör vagas samman med 

komfortaspekter, energiaspekter och ekonomiska aspekter. 

I en sadan diskussion bör ocksa inga ett antal andra inneklimatfaktorer som 

inte närmare studerats i denna undersökning, t ex ljudförhållanden (buller) 

och ljusförhåilanden (mörka lägenheter). Man bör härvid ocksa ta hänsyn till 

att behovet av t ex olika innetemperatur-, ventilations- och fuktnivaer 

skiljer sig mellan lägenheter som bebos av hushåll med olika Alderssammansättning, 

t ex smilbarns- och pensionärshushall. 

Inneklimatproblemet är i alla händelser stort och berör manga människor. 

Mellan 200 000 och 400 000 människor bor i bostäder med radonhalter överstigande 

gransvardet för befintlig bebyggelse (400 Bq/m3) enligt kapitel 10, 

se tabell 1 1.1. 

Denna storleksangivelse kan ses som en uppskattning av det minsta antalet 

människor utsatta for ett inneklimat som kan medföra hälsorisker.

11.3 Inneklimatproblemets storlek - utifrån de boendes 

rapporterade upplevelser 

I figurerna 5.1 och 5.2 kan man utläsa andelen boende i småhus och flerbostadshus 

som besväras av olika miljöfaktorer. Det mest slaende intrycket man 

får av dessa figurer är, att de rapporterade besvären är mycket mer frekventa 

i flerbostadshusen än i smahusen. De vanligaste symtomen i saväl flerbostadshus 

som småhus är annars trötthet och näsbesvär. 

De bostadsrelaterade symtomen är ojämnt fördelade över bostadsbeståndet. I 

flerbostadshus byggda efter 1975 är besvärsfrekvenserna av t ex torrhetssymtom 

(heshet, halstorrhet samt hudbesvär från ansikte och händer) högre än i 

äldre hus. I de nyare flerbostadshusen klagar man ocksa p2 torr luft i större 

utsträckning än i de äldre, se tabellerna 5.2 och 5.4. 

Ungefar 20% av de som bor i småhus uppger minst ett klagomal. Motsvarande 

siffra för de som bor bor i flerbostadshus är dubbelt sa stor. I de flesta 

fall kan klagomalen tyda pa att inneklimatbrister föreligger i form av att det 

är för kallt, för varmt, luften är torr etc, men klagomalen kan i manga fall 

ocksa betyda att de boende upplever att inneklimatet medför risk för ohalsa. 

Ungefar 11% av de boende i flerbostadshusen uppger minst ett bostadsrelaterat 

symtom. Motsvarande siffra for småhusen är 3%. Sammantaget innebär detta att 

mellan 400 000 och 500 000 människor upplever sig vara besvärade av inneklimatet 

i sa hög grad att de får symtom. 

11.4 Uppmätt och upplevt inneklimat 

Om vi utgår fran resultaten från de tekniska mätningarna finns de största 

inneklimatproblemen inom småhusbeståndet. Om vi i stället utgår från de 

boendes rapporterade upplevelser av inneklimatet finns de största inneklimatproblemen 

i de stora och nya flerbostadshusen. En viktig uppgift blir 

att försöka första denna skillnad mellan uppmätt och rapporterat upplevt 

inneklimat. 

I undersökningen har vi bhde matt ett antal innekiimatfaktorer och samlat in 

uppgifter om de boendes rapporterade upplevelser av inneklimat. Vi kan saledes 

i princip studera olika samband mellan dessa tva variabelgrupper. 

Uppgiften försvåras emellertid av att i en icke-experimentell undersökning av 

detta slag kan man varken eliminera eller kontrollera inverkan av ett antal 

"störande" faktorer. Det finns många sadana faktorer, som förutom de bakomliggande 

fysiologiska mekanismerna, formar rapporteringen av upplevt inneklimat. 

Följande exempel illustrerar denna begränsning i undersökningen. 

Illustration I. De i kapitel 5 redovisade besvärsfrekvensema i småhusen är 

anmärkningsvart laga med tanke pa att de tekniska mätningarna visat att bl a 

ventilationen är mycket lag och luftfuktigheten är hög i en stor del i smahusbeståndet.

En förklaring till detta kan vara att de som bor i smilhus i regel äger sina 

hus och därmed kan kontrollera inomhusklimatet i större utsträckning än de som 

bor i flerbostadshus. Om det känns for varmt inomhus kan man som småhusägare 

lätt sänka temperaturen samtidigt som uppvärmningskostnaderna reduceras. Om 

det drar från fönstren kan (maste) man själv sätta in tätningslister eller 

vidta andra atgärder. Man har sjäiv ansvaret för att det blir gjort och kan 

inte ställa krav pi nigon annan. I flerbostadshus kan ansvaret läggas pil en 

mer eller mindre avlägsen husägare, Detta kan medverka till att inneklimatbrister 

upplevs som mer besvärande i flerbostadshus än i smAhus. 

Vissa resultat, som ej redovisas här, talar for att upplatelseformen har betydelse. 

Rapporterade upplevelser av inneklimatet och uppgivna symtom är nagot 

mer positiv för boende i flerbostadshus med bostadsrätt än for boende med 

hyresrätt. 

Illustration 2. Tabell 11.2 visar omfattningen av nilgra rapporterade inneklimatbesvär 

i flerbostadshus vid olika uppmätt ventilation. Besvärsfrekvenserna 

förefaller vara högre i flerbostadshus försedda med mekanisk ventilation 

än i flerbostadshus med sjalvdragsventilation. Samma iakttagelse görs av 

Routsalainen m fl (1990). 

Tabell 11.2 "Ventilationbesvar"(%) iflerbostadrhus med olika ventilation. 

De angivna intervallen motsvarar 95-procentiga konfidensintervall 

Besvär Sjalvdrags- Mekanisk ventilation Alla flerventilation 

bostadshus 

Drag 7%f 4% 20%f 11% 15% f 14% 12% f 1% 

Instängd "Wig" luft 6% f 4% 16% f 12% 13% f 10% 12% f 1% 

Torr luft 14% f 8% 28% f 13% 24% f 20% 16% f 1% 

Kommentar till tabell 11.2 

De smA 95-procentiga konfidensintervallen i kolumnen för "alla flerbostadshus" beror p!i 

au de skattade procentandelama baseras pA hela det insamlade enbtmaterialet 

De skatrade procentandelama för undergruppema av befolkningen. som bor i Iagenheter med 

olika typer av ventilation, är baserade på filme antal enkätsvar, namligen de som erhdlits 

f& de boende i besiktigade och matta klgenheter och som dessutom klassindelats efter 

ventilation. se tabell 2.2. Konfidensintervallen for dessa skauningar är darför betydligt 

storre.

Skillnader mellan besvärsfrekvenser för hus med olika ventilationssystem 

behöver emellertid inte betyda att ventilationssystemet som sAdant är avgörande. 

Olikheter i luftens inneha11 av partiklar och gaser, innetemperatur, luftfuktighet 

liksom drag och fläktbuller skulle kunna vara bidragande orsaker 

till att inneklimatet upplevs olika i flerbostadshus med olika ventilationssystem. 

se Sunde11 m fl (1991). I vilken utsträckning detta har skett i detta 

fall har inte närmare analyserats. 

Vi kan under alla förhållanden konstatera, att det inte finns enkla samband 

mellan ventilation och rapporterade upplevelser av inneklimat. Resultaten i 

tabellen pekar ocksa pil att ökning av ventilationen inte automatiskt medför 

att inneklimatproblemen löses. 

11.5 "Sjuka hus" -problemet 

Det finns ingen entydig definition pA begreppet "sjuka hus". Enligt Allergiutredningen 

är ett hus sjukt om det har "sadana brister som har samband med 

husets uppförande, drift, brukande ochleller underhåil, vilka leder till 

besvär och hiilsorisker hos människor som vistas i byggnaden" (SOU 1989, s 

151). Enligt denna definition kan ett hus vara sjukt om det där finns t ex 

fukt-, mögel- elier radonproblem. 

En annan ofta använd definition utgår från brukarnas besvärsupplevelser. Ett 

hus anses "sjukt" enligt denna definition om där finns en högre andel bemärade 

än "normalt". Svårigheten här är givetvis att bestämma vad som är normalt 

eller ej. 

En tredje definition är att med utgångspunkt från konstaterade tekniska fel 

och brister klassa huset som "sjukt" eller ej. 

En fjärde definition är att utgaende från mätningar av husets fysikaliska 

inneklimat avgöra om krav uppställda i byggnonner är uppfyllda eller ej och 

klassificera huset i enlighet därmed. 

Oavsett vilken definition som används är det med dagens kunskap inte möjligt 

att med ett enda sammanfattande matt ange "sjuka husn-problemets omfattning. 

Däremot är det möjligt att utgaende från den lämnade redovisningen av inneklimatet 

ange vilka inneklimatbnster som föreligger, ange var inneklimatbristerna 

finns samt ge olika skattningar pil omfattningen av inneklimatbristerna i 

olika delar av bostadsbeståndet och bland olika befolkningsgrupper. 

För att erhålla en ungefarlig skattning av "sjuka husu-problemets omfattning 

enligt Allergiutredningens definition kan man resonera pi3 följande sätt: 

1. Mellan 200 000 och 400 000 människor bor enligt kapitel 10 i bostäder 

(väsentligen i småhusen) med radongashalter som överstiger gränsvärdet för 

befintlig bebyggelse (400 Bq/m3 radongas) och är därmed utsatta för ökad risk 

för lungcancer.

2. Till denna befolkningsgrupp kan läggas de mellan 400 000 och 500 000 

människor som rapporterar att de bor i bostäder som ger nagot ohälsosymtom 

(väsentligen i de nya och stora flerbostadshusen) enligt diskussionen i 

avsnitt 1 1.3. 

Dessa tv8 befolkningsgmpper överlappar varandra i en viss utsträckning, dvs 

det finns personer som bade är utsatta för förhöjd radonhalt och upplever sig 

bo i bostäder som ger ohälsosymtom. 

De som bor i hus med specifika problem, t ex hus som är mögelskadade eller hus 

med fuktigt kaseinhaltigt flytspackel, kan antas vara representerade inom den 

andra gruppen ovan ("symtom gruppen") i stor utsträckning. 

Totalt skulle detta innebära att mellan 600 000 och 900 000 människor utsätts 

för inneklimat som kan paverka hälsan och välbefinnandet. 

11.6 Avslutning 

Undersökningen har visat att vi står inför ett angeläget hälsoproblem, som 

berör en stor del av befolkningen. Radonproblemet är stort från hälsosynpunkt, 

speciellt inom småhusbeståndet. Genom att särskilt småhusen har en dålig ventilation 

och det finns en samvariation mellan radonhalt och ventilation finns 

det all anledning att se över ventilationen i småhusbestandet. 

De upplevda klimatbesvaren i de stora och nya flerbostadshusen är omfattande 

och förefaller inte vara relaterade till ventilationens storlek som sadan vid 

dagens ventilationsnivaer. Det framstår som en väsentlig uppgift att söka 

finna förklaringar till varför innekiimatet upplevs sa negativt i denna husgmPP- 

Även om det saknas tidigare undersökningar av föreliggande slag är det trots 

allt rimligt att förmoda, att inneklimatet har förbättrats i en rad viktiga 

avseenden. Bestämmelserna pa t ex radonområdet och bestämmelser om byggnadsmaterial 

har sannolikt bidragit positivt. Det står emellertid Hart att pa 

senare tid har andra, och i viss utsträckning okända, innekiimatproblem 

tillkommit. 

Manga av vika inneklimatproblem hänger sannolikt i stor utstrackning samman 

med en mängd faktorer i vårt moderna indusmsarnhäile, sasom förändrad 

byggnadsteknik, användning av nya material och konstruktioner, användning av 

nya och mer komplicerade installationer än tidigare, en forcerad arbetstakt i 

"modem" byggnadsproduktion, förändrad bostadsanvändning och förändrade 

boendevanor m m. 

Det enligt vår uppfattning viktigaste resultatet från undersökningen är, att 

vissa tydliga mönster har kunnat urskiljas och att inneklimatbrister kunnat 

lokaliseras till grupper av bostadshus med vissa tekniska egenskaper.

Vi har i rapporten valt att beskriva dels det tekniskt uppmätta inneklimatet 

dels hur inneklimatet upplevs och rapporteras av de boende i olika delar av 

bostadsbeståndet, Resultat från sambandsanalyser mellan uppmätt och upplevt 

inneklimat kommer att redovisas senare. 

Orsaksanalyser har inte uforts. Detta beror pil att sildana analyser normalt 

kräver antingen experimentellt upplagda undersökningar eller prospektiva 

epidemiologiska undersökningar, dar inverkan av vissa ovidkommande faktorer 

halls konstanta eller under statistisk kontroll. 

Framför allt bör studier utföras pA ventilationsområdet. Kunskapen behöver 

förbättras om varför de som bor i flerbostadshus med mekanisk ventilation 

upplever att den inte fungerar tillfredsställande i många fall. 

Förbättring av inneklimatet var en ledstjärna for Allergi- och "Sjuka huswutredningarna 

(SOU, 1989 respektive Ds 1990: 14). Den h& undersökningen 

bekräftar farhagoma i dessa utredningar och stödjer behovet av förbättringsatgärder.

Referenser 

Adalberth K, Boman CA, Kronvall J och Norlén U (1992) "Correction of tracer 

gas measurement results for climatic factors", Proceedings The 13th ANC 

Conference, Ventilation for energy eflciency and optimum indoor air quality, 

15- 18 sept 1992, Nice 

AFS (1990) Hygieniska gränsvärden. Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling, 

AFS 1990: 13 

Andersson B, Andersson K, Rehn M, Sundgren M och West J (1990) Inomhusmiljö 

och halsa bland kontorsarbetare i Vdsterbotten - kemisk undersökning av 

inomhuslufren. Undersökningsrapport 1990:22, UmeA 

Andersson K, Fagerlund I och Larsson B (1989) Inomhusklimatet i delar av 

bostadsföretaget Förvaltarens bostadsbestdnd i Sundbyberg - en enkatstudie. 

Rapport M 5/89, Yrkesmedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro 

Andersson K, Fagerlund I, Löfman O och Erlandsson B (1990) "A follow-up 

questionnaire study after restoring modern dwellings with SBS problems", 

Proceedings Indoor Air '90, vol 1, s 563-568 

Andersson K, Norlén U, Fagerlund I, Högberg H och Larsson B (1991) Inomhusklimatet 

i 3 000 svenska bostadshus. ELIB-rapport nr 3, TN:26, Statens 

institut för byggnadsforskning, Gävle 

Andersson K och Stridh G (1992) "The use of standardized questionnaires in 

BRVSBS surveys". Levy F och Maroni M (eds) Pilot sntdy on Indoor Air Quality, 

NATOICCMS, Oslo, aug 1991 

Bergsöe N C (1991) Undersögelse av ventilationsforhold i nyere boliger. SBIrapport 

213. Statens byggeforskningsinstitut, Danmark. 

Blom P, Levy F, Skåret E (1992) Omfanget av inneklimatproblemer i Norge. 

Byggfork. Prosjektrapport 97 - 1992, Oslo. 

Boman C A och Lyberg M D (1984) "Measured and building code values of air 

change rates in residential buildings", Contribution to The 5th AIC Conference 

on the Implementation and Effectiveness of Air Infiltration Standards in 

Buildings, 1-4 okt 1984, Reno, Nevada, USA 

Boman C A och Skogberg S (1993) Mätning av innetemperatur. ELIB-rapport nr 4. 

Statens institut för byggnadsforskning, Gävle (under utarbetning) 

Boman CA och Sundberg J (1993) Fallstudier av inneklimatet i 90 bostadshus. 

ELIB-rapport nr 5. Statens institut för byggnadsforskning, Gävle (under 

utarbetning)

Braback L och Kälvesten L (1991) "Urban living as a risk factor for atopic 

sensitization in Swedish schoolchildren", Pediatr Allergy Journal, nr 2, 1991 

Burén A, Håkansson B, Mjönes L, Möre H, Nyblom L och Wennberg P (1982) An 

Integrating Radon Monitor, SS1 a82-06, Statens strålskyddsinstitut 

Burge P S, Hedge A, Wilson S, Harris Bass J och Robertson A S (1987) "Sick 

building syndrome; a study of 4 373 office workers", Ann Occup Hyg, 1987:31, 

s 493-504 

Engvall K och Norrby C (1992) Upplevt inomhusklimat i Stockholms bostadrbestdnd. 

Utredningsrapport Nr 1992:4, Utrednings- och statistik-kontoret, 

Stockholms stad 

Ds 1990:14 (1990) Byggnaders inomhusmiljö m m. Betänkande av arbetsgruppen för 

fragor som rör s k sjuka hus, Bostadsdepartementet, Stockholm 

Elmroth A, Hjalmarsson C, Norlén U, Rolén C m fl (1989) Effekter av energispardtgarder 

i bostadshus. Rapport R107: 1989, Byggforskningsradet, Stockholm 

Erikson B E, Löfstedt B, Swedjemark G A, Håkansson B (1976) Ventilationskrav i 

en- ochflerfamiljshus. Meddelande 17:1976, Statens institut för byggnadsforskning, 

Gävle 

Falk R, Möre H och Nyblom L (1990) "Calibration of Radon-222 Reference 

Instrument in Sweden", J Res Inst Stand Technol, nr 95, 1990 

Holgersson H och Norlén U (1984) "Domestic indoor temperatures in Sweden", 

Building and Environment, vol 19, nr 2, s 121- 13 1 

Hultqvist B (1956) Studies of naturally occurring ionizing radiations. Kungl 

Svenska Vetenskapsakademins handlingar, fjärde serien, band 6, nr 3 

Hutchinson J M R, Cessna J, Collé R och Hodge P A (1992) "An international 

radon-in-air measurement intercomparison using a new transfer standard", Appl 

Radiat Isot, 43:175 89; 1992 

Högberg H och Norlén U (1991) De statistiska urvalen i 1991 års energi- och 

inneklimatundersökning. ELIB-rapport nr 1, TN:24, Statens institut för 

byggnadsforskning, Gävle 

Johnson B G, Kronvall J, Lindvall T, Wallin A och Weiss-Lindencrona H (1990) 

Hus och hälsa. Inneklimat och energihushdllning. T4:1990, Byggforskningsrtldet, 

S tockholm 

Levin J-L m fl (1988) "High-performance liquid - chromatographic determination 

of formaldehyde in air in the PPB to PPM range using diffusive sampling and 

hydrozone formation", Environ Techn Lett, nr 9, s 1423-1430

Lindell B och Löfveberg S (1968) "Radioaktivitet och byggnadsmaterial. 1 

Strålning och strålskydd", Byggforskningen informerar 2/68 samt del 2 Radioaktiva 

gaser och lagaktiva material, 3/68, Statens institut för byggnadsforskning 

Mellander H och Enflo A (1992) "The Alpha Track Method Used in the Swedish 

Radon Epidemiological Study", Radiation Protection Dosimetry, vol 45, nr 114, 

S 65-71 

Mjönes L (198 1) Gamrnastrtflning i bostäder. Rapport SSI:a8 1-1 8, Statens 

stråiskyddsinstitut 

Mjönes L, Burén A och Swedjemark G A (1984) Radonhalter i svenska bostäder. 

Rapport SSI:84-23, Statens strålskyddsinstitut 

Mölkhave L m fl (1986) "Human reactions to low concentrations of volatile 

organic compounds", Envir Int, nr 12, s 167- 175 

Nielsen O (1989) Lurngtighed i renoverede höjhuse med tre ventilationslösninger. 

SBI-rapport 198, Statens Byggeforskningsinstitut, Danmark 

Norberg P och Stymne H (1993) "Long-term measurements of indoor relative 

humidity using a passive sampler for water vapour", Proceedings Indoor Air 

'93,4-8 juli 1993, Helsingfors (under tryckning) 

Norback D (1990) Environmental exposures and personal factors related to sick 

building syndrome. Thesis, Uppsala university 

Norback D, Michel I och Widström J (1990) "Indoor air quality and personal 

factors related to the sick building syndrom", Scand Journal work environ 

health, vol 16, 1990, s 121-128 

Norlén U (1985) Energiforbrukning i byggnader, delrapport 5: Statistiska 

metoder. Meddelande M85:7, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle 

Norlén U (1990) "Urvalsplan för ELIB", PM 1990-03-01, Statens institut for 

byggnadsforskning, Gävle 

Nybyggnadsregler (1988). Boverket BFS 1988:18, kap 4:22 och G:31 samt 

ändringar 1990:28 kap 4:22 

Nybyggnadsregler (1991). Boverket BFS, 1991:38 

Pershagen G, Axelson O, Clavensjö B, Darnber L, Desai G, Enflo A, Lagarde F, 

Mellander H, Svartengren M, Swedjemark G A och Akerblom G (1993) Radon i 

bostader. En lanakomfattande epidemiologisk undersökning. MM-rapport 2/93, 

Karolinska institutet, Stockholm 

Planverkets rapport 77 (1987) Sunda och sjuka hur, Utredning av hälsorisker i 

inomhusmiljö. Arbetarskyddsstyrelsen, Socialstyrelsen och Planverket, 

Stockholm

Zweers T, heller L, Brunekreef B och Boleij J S M (1990) "Relationships 

between health and indoor climate complaints and building, workplace, job and 

personal characteristics", Proceedings Indoor Air '90, vol 1, s 495-500 

Ribacke S och Varedian M (1991) En utuardering av kommunurvalet. ELIB-rapport 

nr 2, TN:25, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle 

Routsalainen R, Rönnberg R, Majanen A och Seppänen O (1991) "Symptoms and 

environmental complaints in occupants of houses and apaitments with different 

ventilation systems", hoceedings Indoor Air '90, vol 4, s 525-530 

Routsalainen R, Rönnberg R, Majanen A och Seppänen O (1992) "Indoor climate 

and the performance of ventilation in Finnish residences", Indoor Air, nr 2, 

S 137-145 

Rönnberg R, Routsalainen R, Saten J, Majanen A och Seppänen O (1990) "Indoor 

climate and the performance of ventilation in 25 1 residences", Proceedings 

Indoor Air '90, vol 4, s 269-274 

Samuelsson I (1991) Sjuka hus blirfriska? Utvärdering av dtgardsarbetet i kv 

Dalen, Enskede. Byggforskningsradet, Rapport R6: 199 1, S tockholm 

SBN (1980) Svensk byggnorm 1980. PFS 1980:1, Statens planverk 

Seifert B (1990) "Reglating Indoor Air", Proceedings Indoor Air '90, vol 5, s 

35-49 

Skov P och Valbjöm O (1987) "The sick building syndrome in the office 

environment; the Danish town hall study", Environ Int, 1987:13, s 339-349 

SOS (1980) Socialstyrelsens kungörelse med r&i och anvisningar om dtgarder mot 

radon i bostäder. Svensk författningssamling, SOSFS(M) 1980:71 

SOS (1990) Radon och hälsoskydd. Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1990:s 

SOSFS (1989) Socialstyrelsens allmänna rdd om dtgarder mot formaldehyd i 

byggnader. Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 1989:13 

SOU (1989) Allergilöverkänslighet. SOU 1989:76-78, Socialdepartementet, 

Stockholm 

SS1 (1974) Statens strålskyddsinstitut informerar om strdlning i bostäder. 

Svar pa en fraga tili konsumentombudsmannen, SSI: 1974-030 

SS1 (1987) Radon i bostäder. Lagesrapport 1987. SSI-rapport 97-17, Statens 

strålskyddsinstitut, Socialstyrelsen och Statens planverk 

SS1 (1988) Metodbeskrivningar, strdlning i bostäder. Radondotterhaltens 

drsmedelvarde. Statens strålskyddsinstitut, 1988 

SS1 (1993) Radon 1993. En rapport över laget. SSI-rapport 93-10, Statens 

strålskyddsinstitut

Stenberg B, Mild KH, Sandström M, Lönnberg G, Wall S, Sundell J och Zingmark 

PA (1990) "The office illness project in northern Sweden. Part 1: A prevalence 

study of sick building syndrome related to demographic data, work characteristics 

and building factors", Proceedings Indoor Air '90, vol 4, s 627-632 

Stymne, H och Boman CA (1993) "Measuring ventilation rates on a large scale", 

Proceedings Indoor Air '93,4-8 juli 1993, Helsingfors (under tryckning) 

Stymne H, Boman C A, Melander H, Norberg P och Stridh G (1991) "Methods for 

indoor climate measurements in large-scale surveys", Proceedings The 

ASHRA EICIB Healthy Buildings - IAQ Conference, 4-8 sept 199 1, Washington 

Stymne H och Eliasson A (1991) "A new passive tracer gas technique for 

ventilation measures", Proceedings The 12th AIVC Conference Air Movement & 

Ventilation Control within Buildings, 24-27 sept 1991, Ottawa, Canada 

Sverdrup C, Andersson K och Andersson S (1990) "A comparative study of indoor 

climate and human health in 74 day care centers in Malmö, Sweden", Proceedings 

Indoor Air '90, vol 1, s 65 1-655 

Swedjemark G A (1979) "Indoor measurements of natural radioactivity in 

Sweden", Proceedings Seminar on the Radiological Burden of Man from Natural 

Radioactivity in the counnies of the European Countries, Luxemburg 1980, s 

27 1-295 

Swedjemark G A (1980a) "Radon in dwellings in Sweden. Natural Radiation 

Environment III", Proceedings of a symposium held at Houston, Texas, 23-28 

april 1978. US Dept of Energy, s 1237-1259 

Swedjemark G A (1980b) "Radioactivity in houses built of aerated concrete 

based on alumshale", Pmceedings Specialist Meeting on the Assessment of Radon 

and Daughter Exposure and Related Biological Effects. RD Press Division of 

Radiobiology, Building 3512, University of Utah, Salt Lake City, Utah 841 12, 

USA, S 112-126 

Sundell J, Lindvall T och Stenberg B (1991) "Influence of type of ventilation 

and outdoor air-flow rate on the prevalence of SBS symptoms", Proceedings The 

ASHRAEICIB Healthy Buildings - IAQ Conference, 4-8 sept 1991, s 85-89 

Säteri J (1993) Personlig kommunikation 

Tolstoy N, Sjöström C och Waller T (1984a) Bostader och lokalerfrtfn energisynpunkt. 

Meddelande M84:8, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle 

Tolstoy N, Svennerstedt B (1984b) Repamtionsbehov i bostäder och lokaler. 

Meddelande M84: 10, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle 

Tolstoy N, Borgström M och Nilsson J (1993) Bostadsbeståndets tekniska 

egenskaper. ELIB-rapport nr 6, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle 

(under utarbetning)

Wailer T och Högberg H (1993) "Probability density estimation of the levels 

of indoor air quality variables", Proceedings Indoor Air '93,4-8 juli 1993, 

Helsingfors (under tryckning) 

WHO (1987) Air quality gudelines for Europe. WHO Regional Office for Europe, 

EURO reports and Studies No 23, Copenhagen. 

WHO (1989) Zndoor Air Quality; Organic pollutants. WHO Regional Office for 

Europe, EURO reports and Studies No 1 1 1, Copenhagen. 

Whysall K, Miles J C H, Olast M (1993) Results of the 1991 CEC intercomparison 

ofpassive radon detectors (manuskript). National Radiological Protection 

Board, UK 

Aberg N (1989) "Asthma and ailergic rhinitis in Swedish conscripts", Clin Exp 

Allergy, 1989:19(1), s 55-63 

Akerblom G, Pettersson B, Rosen B (1990) Radon i bostader. Markradon. Rapport 

R85 : 1988, Byggforskningsradet, Stockholm

Distribution och försäljning: 

Informationsavdelningen 

Statens institut för byggnadsforskning 

Box 785 

801 29 Gävle 

Tel. 026-14 77 00 

Svensk Byggtjänst 

171 88 Solna 

Tel. 08-734 50 00 

Statens institut 

for byggnadsforskning 

Y c* -* 

b:rfx+;=.

Bostadsbeståndets inneklimat - Boverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?