Musik och indexering i folkbiblioteken - BADA - Högskolan i Borås

Jag är övertygad om att användarna skulle vara hjälpta av att termen klassisk musik var
indexerad till dessa poster. Men viktigt är också att de har tillgång till den kontrollerade
vokabulärens godkända termer så att de kan avgränsa och specificera sökningarna.
Ett exempel som får illustrera min teori där jag anar att den höga specificitetsnivån
försvårar för många användare är ämnesordet ”Madrigaler”. Formen förknippas
möjligen inte i första hand med klassisk musik men då den i Gävle är uppställd under
denna avdelning följer jag deras exempel. Madrigaler är en äldre italiensk vokalform
som i SAB-systemet har tre underavdelningar(1997, s. 215):
• Madrigaler (1 träff Gävle, 0 träffar Örebro) [2005-02-10]
o 1300-talsmadrigaler (0 träffar Gävle, 0 träffar Örebro) [2005-02-10]
o Madrigaler från renässansen (5 träffar Gävle, 2 träffar Örebro) [2005-02-10]
o Madrigalkomedier (0 träffar Gävle, 0 träffar Örebro) [2005-02-10]
För att komma åt ”1300-talsmadrigaler” och ”Madrigaler från renässansen” via
ämnessökningar måste man postkoordinera termerna (”Madrigaler” och
”Renässansen”), eftersom inte alla sammansatta begrepp har överförts i identisk form
till indexeringstermer.
Med tanke på att madrigaler är ett specifikt begrepp som jag törs påstå inte är en term
med någon större ”allmän spridning”, ifrågasätter jag om det är meningsfullt att behålla
denna finindelning. De fåtal träffar som sökningarna resulterade i tycker jag talar för att
slå ihop dem till en större kategori representerad av en mer generell term. I
onlinekatalogen LIBRIS finns ett ämnesträd, som är en browsingfunktion där man
klickar sig fram bland SAB-systemets avdelningar. Här ingår madrigaler under
avdelningen ”Äldre vokalmusikformer”, vilket jag anser skulle kunna användas även i
folkbibliotekens kataloger. Med mitt förslag på ändringar skulle man ändå kunna
avgränsa sökningen och förhoppningsvis uppnå en relativt hög precision med
söksträngar av typ: 1300-talet, Italien, Äldre vokalmusikformer. Detta strider
naturligtvis mot Lancasters specificitetsprincip, men som han själv påpekat finns det
tillfällen då det finns anledning att göra så:
Besides adding new terms to the vocabulary, thesaurus updating will also include
some deletion ... The decision to delete a specific term and map to a broader one is
usually based on the fact that the specific term has not been used much in indexing
and therefore would not be missed. (1986 s. 108)
Det handlar för mig om vilka krav man ställer på användarens och indexerarens
förkunskaper i ämnet och inom avdelningen för klassisk musik ifrågasätter jag generellt
specificitetsnivån på termerna. De är ibland för specifika för att kunna användas av en
bred målgrupp anser jag. Man kan och bör jämföra nivån med de andra avdelningarna
där man istället har generaliserat ganska vårdslöst ibland. Det är trots allt samma
målgrupp som ska använda systemet. Till den klassiska musikens fördel är att den oftast
beskrivs med besättning, vilket undanröjer all subjektiv bedömning från indexeraren
och underlättar för en specificerad indexering. Med populärmusiken är fallet inte så
eftersom beskrivning genom genrer öppnar upp för tolkningar och ibland försvårar
gränsdragningar, vilket lätt medför generaliseringar och därmed bredare termer. Dock
anser jag att indexeringen bör anpassas efter kriterier som är användarorienterade.
28