Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet
Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet
Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kimberleys tidiga kolonialhistoria<br />
är en hård <strong>och</strong> grym berättelse. De<br />
första femton åren, 1885-1900, skedde<br />
ett omfattande dödande. Massakrer<br />
förekom då <strong>och</strong> då in i det tidiga<br />
1900-talet. Hela stammar utplånades<br />
medan andra blev till en spillra.<br />
Det tog de europeiska bosättarna<br />
50 år, till ca 1930, att underkuva flodfolken<br />
<strong>och</strong> inordna dem i stationslivet<br />
där de användes som billig arbetskraft.<br />
Aboriginer arbetade som<br />
fårskötare, hästinridare, hushållsarbetare,<br />
trädgårdsarbetare, snickare,<br />
staketbyggare, barnskötare <strong>och</strong> allt<br />
annat som begärdes av stationsskötaren.<br />
Den enda trösten var närheten<br />
till det egna andliga landskapet. Ceremonierna<br />
kunde vidmakthållas i<br />
viss utsträckning.<br />
Ny näring till religionen<br />
Från 1920-talet <strong>och</strong> fram till 1969<br />
skedde en gradvis flyttning in till<br />
Noonkanbahområdet från walmatjarrifolket<br />
i öknen söder om Fitzroyfloden.<br />
Walmatjarrifolket förde med sig<br />
en fortfarande levande kultur. Inflyttningen<br />
ledde till att den traditionella<br />
religionen fick ny näring. Noonkanbah<br />
blev en viktig länk i det nätverk<br />
av religiöst utbyte som b<strong>red</strong>er ut sig<br />
över hela Kimberley, från kusten till<br />
bergskedjorna <strong>och</strong> de angränsande<br />
ökenområdena i centrala Australien.<br />
1969 infördes likalön för aboriginsk<br />
arbetskraft i det australiska<br />
jordbruket. Eftersom få fullt betalda<br />
arbeten erbjöds aboriginer lämnade<br />
dessa lantegendomarna eller tvingades<br />
bort därifrån. Aboriginerna lämnade<br />
Noonkanbah 1971 i protest mot<br />
förhållandena <strong>och</strong> flyttade till utkanten<br />
av den närbelägna staden Fitzroy<br />
Crossing. Där mötte de inte bara en<br />
slum med alkoholism, konflikter <strong>och</strong><br />
samhällets sönderfall utan började<br />
också en kamp för att på egna villkor<br />
återvända till hembygden kring<br />
Noonkanbah.<br />
Denna kamp ledde till framgång<br />
1976 när Aboriginal Land Fund<br />
Commission köpte Noonkanbah <strong>och</strong><br />
överlät arrenderätten till aboriginerna.<br />
Nu vidtog en återuppbyggnadsperiod.<br />
Aboriginerna var tillbaka på<br />
sin mark <strong>och</strong> byggde upp jordbruket<br />
igen.<br />
Under 70-talet lyftes frågan om<br />
aboriginernas landrättigheter upp på<br />
den politiska dagordningen i Australien.<br />
Noonkanbah blev centrum för<br />
landrättsrörelsen i Kimberley <strong>och</strong><br />
den aboriginska organisationen Kimberley<br />
Land Council bildades 1978 i<br />
just Noonkanbah.<br />
Omedelbart utbröt en uppslitande<br />
konflikt om en planerad oljeborrning<br />
på Noonkanbaharrendet. Noonkanbahborna<br />
ville skydda området <strong>och</strong><br />
dess koppling till myter <strong>och</strong> naturritualer<br />
<strong>och</strong> motsatte sig borrningen på<br />
den mark de trott sig ha återvunnit<br />
kontrollen över. Efter ett långt ställningskrig<br />
genomdrev delstatsregeringen<br />
ett slutgiltigt borrningsbeslut.<br />
Den australiska fackföreningsrörelsen<br />
blockerade allt borrningsarbete<br />
i Noonkanbah, <strong>och</strong> ett massivt<br />
polisuppbåd eskorterade icke fackföreningsanslutna<br />
oljeborrare till den<br />
heliga platsen.<br />
Många protesterande Noonkanbahbor<br />
arresterades <strong>och</strong> borrningen<br />
genomfördes. Ingen olja hittades,<br />
men aboriginerna upplevde att platsen<br />
hade vanhelgats <strong>och</strong> blivit utsatt<br />
för övergrepp.<br />
Två uppfattningar om världen<br />
Under de två år konflikten varade<br />
ställdes – i blixtbelysning – två olika<br />
världsuppfattningar, två olika filosofier<br />
<strong>och</strong> två olika lagar mot varandra.<br />
Kulturkrocken är uppenbar:<br />
”Det är arrogant att tro att vi ska<br />
kunna berätta allt om vår lag på<br />
en enda dag. Delstatsregeringen<br />
har inte lyssnat på oss. Istället för<br />
att tala skulle ni ha lyssnat; istället<br />
för att tro att ni hade all kunskap<br />
så skulle ni ha försökt att lära.”<br />
(Noonkanbahbrev till premiärminister<br />
Court i Western Australia)<br />
”Det verkar som om det finns två lagar,<br />
den vite mannens lag <strong>och</strong> aboriginsk<br />
lag. Vi tror vi måste ta den vite mannen<br />
i örat för att han ska lyssna till<br />
vad den aboriginska lagen betyder.”<br />
(Dicky Skinner, Noonkanbah)<br />
Noonkanbahstriden fick stor uppmärksamhet<br />
i Australien. I ett nordiskt<br />
perspektiv är Altastriden i Norge/<br />
Sameland jämförbar. I Noonkanbahsamhället<br />
ledde nederlaget temporärt<br />
till kollektiv förstämning <strong>och</strong> sorg. På<br />
ett vidare politiskt plan fick striden<br />
långtgående följder.<br />
För det första blev aboriginska<br />
politiker på nationell nivå mer radikala.<br />
Noonkanbah ledde också till att<br />
Klippmålning i Kimberley, Mount<br />
Burnett 1911. Foto: Yngve Laurell<br />
ɶ ɶ<br />
A u s t r a l i e n<br />
Mångkultur, minoritet <strong>och</strong> tro<br />
51
Change language