Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet

Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet

globalarkivet.se
from globalarkivet.se More from this publisher
11.11.2013 Views

ɶ ɶ A u s t r a l i e n Detta är historien om Noonkanbah, ett aboriginskt samhälle i Kimberleyområdet i nordvästra Australien. Noonkanbahområdets historia efter européernas ankomst är delvis bittert tragisk, men ändå också en historia om en folkgrupps envisa kamp för överlevnad, identitet och erkännande. Före europeernas ankomst fanns närmare 30 olika folkslag eller språkgrupper i Kimberleyområdet. Noonkanbahs historia rör flera av dem – djaba/nyikina, punuba och walmatjarri. Klippmålning i Australien, Kimberley, Leopoldbergen 1911. Foto: Yngve Laurell Ett exempel från Australien: Vems tro? Vems historia? Vems land? Aboriginerna är Australiens ursprungliga invånare. Jämfört med dem är alla andra miljoner invånare på kontinenten sent komna invandrare. Idag har aboriginerna blivit en minoritet på omkring 600 000 människor. Deras egen kultur utplånades nästan, men de har på många platser tagit upp sina egna seder igen. Aboriginernas världsuppfattning formades av sammanvävda myter om förfädersgestalter som skapade världen i alla dess uppenbarelser under sina strövtåg genom landskapet. Genom växelvisa konflikter och allianser strävade dessa varelser efter dominans och harmoni. Förfädersvarelserna formade naturen genom handlingar, drömmar, tankar och berättelser och skapade de ”drömspår” eller ”sånglinjer” som genomkorsar landskapet och ger det liv. De efterlämnade också ceremonier och berättelser som ständigt återskapar naturen. Levnadsregler från denna ”drömtid” bildar en helgjuten lag, som också anger vilken familjeklan som har rättigheter och ansvar för ett visst landområde. Hela kontinenten täcks på så sätt av till människan knutna ansvarsområden. och man kan utgå från att alla naturfenomen, varje kulle, varje klippa och varje vattendrag en gång hade ett namn och en historia knuten till sin uppenbarelse. Guld! In i denna värld strömmade européerna med sin egen världsbild och människosyn. När britterna i slutet av 1700-talet lade under sig Australien gjordes detta med hänvisning till att marken inte tillhörde någon – den var terra nullius och kunde saklöst tillföras den brittiska kronan. Under tvåhundra år härskade denna rättsprincip, som inte erkände ursprungsfolkens urgamla landrättigheter. Kimberley blev ett av de senast koloniserade områdena. År 1885 hittades guld 60 mil inåt land och tusentals lycksökare strömmade upp längs Fitzroyfloden till Halls Creek. Nyikina och de andra aboriginfolken längs floden drabbades hårt av denna invasion. Året därpå anlände Isadore Emanuel till Noonkanbah med några tusen får och etablerade en fårfarm på nyikinafolkets traditionella mark. Fåren frodades på den bördiga flodslätten och Emanuelfamiljen blev en av de mer välbärgade av den första generationens europeiska lantbrukare i Kimberley. 50 Kulturdebatt 11

Kimberleys tidiga kolonialhistoria är en hård och grym berättelse. De första femton åren, 1885-1900, skedde ett omfattande dödande. Massakrer förekom då och då in i det tidiga 1900-talet. Hela stammar utplånades medan andra blev till en spillra. Det tog de europeiska bosättarna 50 år, till ca 1930, att underkuva flodfolken och inordna dem i stationslivet där de användes som billig arbetskraft. Aboriginer arbetade som fårskötare, hästinridare, hushållsarbetare, trädgårdsarbetare, snickare, staketbyggare, barnskötare och allt annat som begärdes av stationsskötaren. Den enda trösten var närheten till det egna andliga landskapet. Ceremonierna kunde vidmakthållas i viss utsträckning. Ny näring till religionen Från 1920-talet och fram till 1969 skedde en gradvis flyttning in till Noonkanbahområdet från walmatjarrifolket i öknen söder om Fitzroyfloden. Walmatjarrifolket förde med sig en fortfarande levande kultur. Inflyttningen ledde till att den traditionella religionen fick ny näring. Noonkanbah blev en viktig länk i det nätverk av religiöst utbyte som breder ut sig över hela Kimberley, från kusten till bergskedjorna och de angränsande ökenområdena i centrala Australien. 1969 infördes likalön för aboriginsk arbetskraft i det australiska jordbruket. Eftersom få fullt betalda arbeten erbjöds aboriginer lämnade dessa lantegendomarna eller tvingades bort därifrån. Aboriginerna lämnade Noonkanbah 1971 i protest mot förhållandena och flyttade till utkanten av den närbelägna staden Fitzroy Crossing. Där mötte de inte bara en slum med alkoholism, konflikter och samhällets sönderfall utan började också en kamp för att på egna villkor återvända till hembygden kring Noonkanbah. Denna kamp ledde till framgång 1976 när Aboriginal Land Fund Commission köpte Noonkanbah och överlät arrenderätten till aboriginerna. Nu vidtog en återuppbyggnadsperiod. Aboriginerna var tillbaka på sin mark och byggde upp jordbruket igen. Under 70-talet lyftes frågan om aboriginernas landrättigheter upp på den politiska dagordningen i Australien. Noonkanbah blev centrum för landrättsrörelsen i Kimberley och den aboriginska organisationen Kimberley Land Council bildades 1978 i just Noonkanbah. Omedelbart utbröt en uppslitande konflikt om en planerad oljeborrning på Noonkanbaharrendet. Noonkanbahborna ville skydda området och dess koppling till myter och naturritualer och motsatte sig borrningen på den mark de trott sig ha återvunnit kontrollen över. Efter ett långt ställningskrig genomdrev delstatsregeringen ett slutgiltigt borrningsbeslut. Den australiska fackföreningsrörelsen blockerade allt borrningsarbete i Noonkanbah, och ett massivt polisuppbåd eskorterade icke fackföreningsanslutna oljeborrare till den heliga platsen. Många protesterande Noonkanbahbor arresterades och borrningen genomfördes. Ingen olja hittades, men aboriginerna upplevde att platsen hade vanhelgats och blivit utsatt för övergrepp. Två uppfattningar om världen Under de två år konflikten varade ställdes – i blixtbelysning – två olika världsuppfattningar, två olika filosofier och två olika lagar mot varandra. Kulturkrocken är uppenbar: ”Det är arrogant att tro att vi ska kunna berätta allt om vår lag på en enda dag. Delstatsregeringen har inte lyssnat på oss. Istället för att tala skulle ni ha lyssnat; istället för att tro att ni hade all kunskap så skulle ni ha försökt att lära.” (Noonkanbahbrev till premiärminister Court i Western Australia) ”Det verkar som om det finns två lagar, den vite mannens lag och aboriginsk lag. Vi tror vi måste ta den vite mannen i örat för att han ska lyssna till vad den aboriginska lagen betyder.” (Dicky Skinner, Noonkanbah) Noonkanbahstriden fick stor uppmärksamhet i Australien. I ett nordiskt perspektiv är Altastriden i Norge/ Sameland jämförbar. I Noonkanbahsamhället ledde nederlaget temporärt till kollektiv förstämning och sorg. På ett vidare politiskt plan fick striden långtgående följder. För det första blev aboriginska politiker på nationell nivå mer radikala. Noonkanbah ledde också till att Klippmålning i Kimberley, Mount Burnett 1911. Foto: Yngve Laurell ɶ ɶ A u s t r a l i e n Mångkultur, minoritet och tro 51

ɶ ɶ<br />

A u s t r a l i e n<br />

Detta är historien om Noonkanbah,<br />

ett aboriginskt samhälle i Kimberleyområdet<br />

i nordvästra Australien.<br />

Noonkanbahområdets historia<br />

efter européernas ankomst är delvis<br />

bittert tragisk, men ändå också<br />

en historia om en folkgrupps envisa<br />

kamp för överlevnad, identitet <strong>och</strong><br />

erkännande.<br />

Före europeernas ankomst fanns<br />

närmare 30 olika folkslag eller språkgrupper<br />

i Kimberleyområdet. Noonkanbahs<br />

historia rör flera av dem<br />

– djaba/nyikina, punuba <strong>och</strong> walmatjarri.<br />

Klippmålning i Australien, Kimberley, Leopoldbergen 1911.<br />

Foto: Yngve Laurell<br />

Ett exempel från Australien:<br />

Vems tro? Vems historia? Vems land?<br />

Aboriginerna är Australiens ursprungliga invånare. Jämfört med dem är alla andra miljoner<br />

invånare på kontinenten sent komna invandrare. Idag har aboriginerna blivit en<br />

minoritet på omkring 600 000 människor. Deras egen kultur utplånades nästan, men<br />

de har på många platser tagit upp sina egna seder igen.<br />

Aboriginernas världsuppfattning<br />

formades av sammanvävda myter<br />

om förfädersgestalter som skapade<br />

världen i alla dess uppenbarelser<br />

under sina strövtåg genom landskapet.<br />

Genom växelvisa konflikter <strong>och</strong><br />

allianser strävade dessa varelser efter<br />

dominans <strong>och</strong> harmoni.<br />

Förfädersvarelserna formade naturen<br />

genom handlingar, drömmar,<br />

tankar <strong>och</strong> berättelser <strong>och</strong> skapade<br />

de ”drömspår” eller ”sånglinjer” som<br />

genomkorsar landskapet <strong>och</strong> ger det<br />

liv. De efterlämnade också ceremonier<br />

<strong>och</strong> berättelser som ständigt<br />

återskapar naturen.<br />

Levnadsregler från denna ”drömtid”<br />

bildar en helgjuten lag, som<br />

också anger vilken familjeklan som<br />

har rättigheter <strong>och</strong> ansvar för ett visst<br />

landområde.<br />

Hela kontinenten täcks på så sätt<br />

av till människan knutna ansvarsområden.<br />

<strong>och</strong> man kan utgå från att alla<br />

naturfenomen, varje kulle, varje klippa<br />

<strong>och</strong> varje vattendrag en gång hade<br />

ett namn <strong>och</strong> en historia knuten till<br />

sin uppenbarelse.<br />

Guld!<br />

In i denna värld strömmade européerna<br />

med sin egen världsbild <strong>och</strong><br />

människosyn. När britterna i slutet av<br />

1700-talet lade under sig Australien<br />

gjordes detta med hänvisning till att<br />

marken inte tillhörde någon – den<br />

var terra nullius <strong>och</strong> kunde saklöst<br />

tillföras den brittiska kronan. Under<br />

tvåhundra år härskade denna rättsprincip,<br />

som inte erkände ursprungsfolkens<br />

urgamla landrättigheter.<br />

Kimberley blev ett av de senast<br />

koloniserade områdena. År 1885 hittades<br />

guld 60 mil inåt land <strong>och</strong> tusentals<br />

lycksökare strömmade upp<br />

längs Fitzroyfloden till Halls Creek.<br />

Nyikina <strong>och</strong> de andra aboriginfolken<br />

längs floden drabbades hårt av denna<br />

invasion. Året därpå anlände Isadore<br />

Emanuel till Noonkanbah med<br />

några tusen får <strong>och</strong> etablerade en fårfarm<br />

på nyikinafolkets traditionella<br />

mark. Fåren frodades på den bördiga<br />

flodslätten <strong>och</strong> Emanuelfamiljen blev<br />

en av de mer välbärgade av den första<br />

generationens europeiska lantbrukare<br />

i Kimberley.<br />

50 Kulturdebatt 11

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!