Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet
Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet
Henrik Persson och Ola Persson, red. - Globalarkivet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
F o r n n o r d i s k t r o<br />
ɶ ɶ<br />
I en välkänd berättelse har guden<br />
Tor gett sig ut att fiska. Han agnar<br />
med ett hästhuvud <strong>och</strong> får napp.<br />
Det visar sig vara Midgårdsormen<br />
han fått på kroken <strong>och</strong> en väldig<br />
kamp inleds där Tor till slut<br />
trampar hål i båten. Ovan ser vi<br />
berättelsen som hällristning, nedan<br />
som staty – av Wissler från 1903<br />
– på Mariatorget i Stockholm.<br />
Foto: <strong>Henrik</strong> <strong>Persson</strong><br />
Naturligtvis kan man i olika enskildheter<br />
se att han omedvetet var<br />
påverkad av kristendomen. Men<br />
det var absolut inte kristen nit som<br />
låg bakom hans framställning. Det<br />
muntliga minnet, traderandet, återberättandet<br />
av gamla historier var<br />
något som hade mycket stort värde på<br />
Island.<br />
Har de isländska sagorna, förutom<br />
att de är stor litteratur, också ett<br />
värde som källa?<br />
– Ordet saga kommer av verbet säga.<br />
Det har ifråga om isländska sagor<br />
ingenting med folksaga att göra, utan<br />
betyder helt enkelt något berättat. De<br />
är historiska berättelser som är bearbetade,<br />
i viss mån författade, <strong>och</strong> <strong>red</strong>igerade<br />
nedskrifter gjorda på 1200-<br />
<strong>och</strong> 1300-talet, på grundval av äldre<br />
muntliga traditioner som, åtminstone<br />
delvis kan gå tillbaka till den tid då<br />
sagans händelser utspelas. En del av<br />
dessa sagor som Egils saga <strong>och</strong> Njals<br />
saga tillhör världslitteraturens klenoder.<br />
De räknas till en genre som kallas<br />
islänningasagor, sagor om hjältar som<br />
skulle ha levt på 900- <strong>och</strong> 1000-talet.<br />
– Sagornas intrig är ofta uppbyggd<br />
kring konflikt. Ära var ett centralt<br />
värde. Varje förolämpning eller orättvisa<br />
måste bemötas. Äran var nära<br />
förknippad med förmågan att hämnas.<br />
På Island fanns ett mycket rikt<br />
utvecklat juridiskt system <strong>och</strong> på<br />
alltinget tolkades lagen med sofistikerad<br />
sinnrikhet. Men staten hade<br />
ingen exekutiv makt, ingen polis som<br />
kunde genomdriva alltingets domslut.<br />
Det var en fråga om hur många<br />
beväpnade män som familjen eller<br />
ätten kunde ställa upp. Ofta hade<br />
en juridisk process varit meningslös.<br />
Den förfördelade måste bokstavligen<br />
ta lagen i sina egna händer. Och<br />
om han inte hade modet att gripa till<br />
vapen, förlorade han sin ära <strong>och</strong> blev<br />
djupt föraktad, socialt icke-existerande.<br />
Hjältarna visar en sådan självkontroll,<br />
en sådan behärskning inför<br />
fysisk smärta <strong>och</strong> inför risken att bli<br />
dödad att man förstår att det var ett i<br />
samhället djupt rotat ideal.<br />
Gick det verkligen till så här i verkligheten?<br />
– Mod, vapenskicklighet, kroppslig<br />
styrka <strong>och</strong> okänslighet eller behärskning<br />
inför fysisk smärta var naturligtvis<br />
viktiga egenskaper. Däremot<br />
var ju inte själva dödandet något som<br />
alltid pågick i ädel öppen kamp. Och<br />
konstigt hade det väl varit om det tillgått<br />
så. Som framgår av de isländska<br />
sagorna rör det sig ofta om bakhåll,<br />
innebränning eller liknande.<br />
– Det var en värld av brutalitet,<br />
heroism <strong>och</strong> tragedi. Dödandet av en<br />
person ledde till dråpet av två <strong>och</strong> så<br />
vidare. Den här typen av vendetta var<br />
ett allvarligt hot mot hela samhället.<br />
Några sagor berättar att två visa män<br />
på vardera sidan i två familjer under<br />
konflikt förstår att detta kommer<br />
att sluta med allas utplåning. De bestämmer<br />
sig för att stoppa händelseförloppet.<br />
Deras hustrur visar sig nu<br />
vara mer konventionella <strong>och</strong> tycker<br />
att detta är oerhört vanhedrande för<br />
familjen. Hustrun på den ena sidan<br />
ordnar nu så att en träl på den andra<br />
sidan blir ihjälslagen. Hustrun på<br />
den andra sidan ser nu till att två trälar<br />
dräps på fiendegården. Konflikten<br />
trappas upp <strong>och</strong> hämndemekanismerna<br />
kan inte längre stoppas. Slutligen<br />
är alla döda.<br />
– Det faktum att kvinnor pekas ut<br />
som hämndekodens bevakare kunde<br />
tolkas som någon form av gynefobi<br />
hos sagans författare. Men nyare studier<br />
visar att kvinnor sannolikt hade<br />
en ritualiserad roll att hetsa sina män<br />
<strong>och</strong> söner till hämnd om någon i familjen<br />
blivit dräpt. Troligen skulle de<br />
vid själva begravningen läsa upp en<br />
provocerande dikt eller framföra en<br />
klagosång som skulle driva männen,<br />
sönerna eller andra manliga släktingar<br />
till hämnd eller annars bli fega uslingar<br />
utan allt värde.<br />
– Om man nu lägger samman våra<br />
skriftliga källor <strong>och</strong> kombinerar dem<br />
med arkeologi <strong>och</strong> ortnamnsforskning<br />
får vi en sammanhängande <strong>och</strong><br />
koherent bild av fornnordisk religion.<br />
Det är faktiskt den förkristna europeiska<br />
religion som vi – bortsett från<br />
antiken <strong>och</strong> hellenismen – vet mest<br />
om.<br />
Hur hänger det här ihop med det s.k.<br />
Midgårdsprojektet i Lund? På självaste<br />
julafton kunde man i Svenska<br />
Dagbladet läsa dramatiska uttalanden<br />
av Midgårdsprojektets arkeologiska<br />
ledning. Rubrikerna i SvD lyder:<br />
”Invandrade myter om Oden <strong>och</strong> Tor.<br />
De nordiska gudasagorna har sitt ursprung<br />
i en rad olika kulturer.” Och i<br />
ingressen till artikeln står: ”Mytbilden<br />
spricker. Inte var den religion, <strong>och</strong> inte<br />
var den rent nordisk. Föreställningen<br />
46 Kulturdebatt 11