nr 2 - Rädda Barnen

Vad händer med de ensamkommande
flyktingbarnen som varje år försvinner från
svenska transitboenden? Många av dem har
råkat mycket illa ut och lever med droger och
prostitution, upptäckte journalisterna Katia
Wagner och Jens Mikkelsen, som har spårat
upp några av de försvunna flyktingbarnen.
– Vi hoppas att hon har tagits om hand av släktingar. Men vi
vet inte. I värsta fall kan hon ha råkat ut för människohandel,
gifts bort eller utnyttjas som obetald hemhjälp. De här barnen är
de »perfekta« brottsoffren just för att ingen letar efter dem.
Enligt en utredning från Länsstyrelsen i Stockholms län från
förra året är oron befogad. 166 barn misstänks ha utsatts för
människohandel i Sverige mellan 2009 och 2011 och en tredjedel
av dem är ensamkommande flyktingbarn.
– Varför bryr vi oss inte mer om det här? Vad hade hänt om
det var svenska barn som försvann, om det var våra egna barn?
Hade det blivit ett annat engagemang? säger Jens Mikkelsen.
Han och Katia Wagner har gått igenom 2 500 anmälningar
de senaste åren och jämfört polisens agerande när flyktingbarn
försvunnit med fall där det rört sig om försvunna svenskar.
– Det är inte alltid polisen gör något när en svensk medborgare
försvinner heller, men det är i alla fall vanligare att de ringer
några samtal, säger Jens Mikkelsen och fortsätter:
– Både polis och politiker uttalar sig generaliserande om
att barnen rymt för att de inte trivts på boendet, att de redan
innan har haft en plan om att ta sig vidare till ett annat land,
eller att de ljuger om sin ålder och inte alls är minderåriga. Få
om ens någon annan grupp är så misstänkliggjord som ensamkommande
flyktingbarn.
Problemet har varit känt länge och redan 2007 gick
migrationsminister Tobias Billström ut och sa att regeringen
har vidtagit åtgärder för att förhindra att fler flyktingbarn
försvinner. Sedan dess har totalt 1 202 ensamkommande barn
rapporterats saknade, varav 783 fortfarande är borta.
Nu skriver Tobias Billström i en kommentar till tidningen
Barn att regeringen tar den här frågan på stort allvar.
»Jag utgår från att de myndigheter som främst berörs
gör vad de kan både för att hitta de barn som försvinner,
och för att förebygga att barnen försvinner.«
I april i år gav regeringen i uppdrag åt Länsstyrelsen i
Stockholms län att samordna arbetet mot människohandel
på nationell nivå. Billström menar att myndigheterna måste
samarbeta bättre. Eftersom ensamkommande flyktingbarn är
en utsatt grupp har regeringen särskilt pekat på behovet av att
skydda barn från att drabbas från människohandel.
Agneta Åhlund, chef för Rädda Barnens Sverigeprogram, är
mycket kritisk till att samhället inte har gjort mer för att ta reda
på vad som har hänt de försvunna barnen. Hon menar att det
behövs mer forskning om orsakerna till att barnen försvinner för
att kunna förhindra att det sker.
Men det är inte helt oproblematiskt att kräva mer polisiära
insatser generellt mot ensamkommande barn som avviker,
påpekar hon. Det riskerar att begränsa de barn som frivilligt
håller sig gömda både när det gäller
deras rätt till utbildning, fritid och
hälsa. Och rädslan för polisen innebär
också en stor stress. Samtidigt är det
viktigt att polisen skyndsamt utreder
alla misstankar om människohandel
och brott mot barn, oavsett barnets
legala status.
– Det måste finnas en beredskap
hos lokala myndigheter för att stödja
dessa barn utifrån deras behov
oavsett om de avvikit på grund av
negativt asylbesked eller på grund
av brott. De sociala myndigheternas
ansvar för barnen behöver också
förtydligas och förstärkas, säger
Agneta Åhlund. *
Boken »De förlorade barnen«
(Natur & Kultur)
kommer ut 20 maj 2013.
barn 7 nr2.2013