nr 2 - Rädda Barnen

11.45 12.27
Diana Siam är psykolog och anställd av jordanska
Rädda barnen för att stötta barnen på skolan i lägret.
– De bär på så mycket oro, depression och förvirring
konstaterar hon. Jag försöker ge så mycket jag kan, har
möten på löpande band mellan nio och fyra varje dag.
– Det vanligaste som de kommer med är rädslor för
plan, höga ljud och poliser, och familjeproblem. Deras
föräldrar är ju också under stor press så det är mycket
bråk och våld i deras hem. Barnen kastas ofta ut ur
tälten. Vi har haft väldigt många självmordsförsök.
– Barnen har förstås alla möjliga behov av stöd, men
vad de först och främst behöver är någon som lyssnar
på dem. Föräldrarna är ofta så upptagna av sin egen
stress. Det finns inte heller någon stark kultur av att
dela känslor och tankar bland de vuxna.
En doft av nybakat bröd fyller tältet när Lamia dukar
upp lunch åt sina sex döttrar och sin ende son. Skickligt vänder
hon pitabröd över lågan på gasolspisen, som man absolut inte
får ha inne i tältet. En regel som många bryter emot. Därför har
det varit upprepade eldsvådor i lägret. Flera tält har brunnit ner.
– Allt är så annorlunda här, säger Nour, 16, som är näst
äldst av döttrarna. Det är så mycket aggressivitet på grund av
allt som folk har varit med om. Det är upplopp och protester.
Hemma var vi grannar med släkt och vänner. Jag gick i skolan.
Nu är vi alla splittrade. Hela min personlighet har förändrats.
Hur jag ser på saker.
– Innan vi flydde . . . jag brukade få panikattacker . . . andnöd
vid bombningarna. Här kan jag i alla fall sova.
Hennes mamma öppnar en ny konservburk med små
auberginer och fyller i:
– Det vi har berättat är inte ens en procent av det som hänt.
Folk har sett mord och våldtäkter mitt framför dem. Deras hus
har brunnit ner. Vi behöver Guds styrka!
barn 41 nr2.2013