nr 2 - Rädda Barnen

Av dem fick
hon hjälp att
få fram de
dokument,
rekommendationer
och
intyg som
krävdes för
att styrka att
pojken var underårig.
– Det var en byråkratisk process som
jag aldrig hade klarat ensam!
Efter en sex månader lång kamp för att
få sonen fri släpptes Aung i maj 2011.
Kyaw kom hem i början av juni
samma år och Win i början av 2012.
Ett halvår senare, i slutet av juni 2012,
skrev Burmas regering på ett avtal med
FN där de lovar att identifiera och frige
samtliga barnsoldater i den statliga armén
före år 2015. 42 barn har redan blivit
frigivna och fler väntas bli fria i år. FN
övervakar processen.
Avtalet »The joint action plan« ger
också en ram för att förhindra framtida
rekrytering av barnsoldater, bland
annat ska man utveckla rutiner för
ålderskontroller, ha en strikt oberoende
övervakning av genomförandet och
vidta rättsliga åtgärder mot dem som
bryter mot avtalet.
– Vi kommer att stödja regeringen i
deras arbete för att barn inte längre ska
delta i väpnade konflikter, säger Kelland
Stevenson.
Det nya avtalet innebär att
Internationella Rädda Barnen och andra
frivilligorganisationer kommer att ges
tillträde till militära rekryterings- och
träningscenter. Internationella Rädda
Barnen kommer också att arbeta med
stöd och rehabilitering till barnsoldater
när de kommer hem.
– Den stora utmaningen nu för regeringen
är att verkligen genomföra planen,
säger Kelland Stevenson.
– Om den ska fungera krävs både att
man utvecklar system för övervakning
och rapportering, och att rekryterarnas
beteende och mentalitet förändras
i grunden.
Mycket talar för att den positiva
utveckling som avtalet pekar ut kommer
att ta tid.
Kyaw och Win ser fortfarande
kända rekryterare verka i sitt område.
Organisationen Childsoldiers International
har också visat i en ny rapport
att rekrytering fortfarande pågår, trots
alla löften. Fungerande system för åldersverifiering
saknas fortfarande.
Och i de väpnade etniska
rebellgrupperna har man inte skrivit
under något avtal.
Kyaw och Win engagerar sig båda
aktivt i den lokala ungdomsgruppen
där de fått möjlighet att lära sig om
barns rättigheter och att dela sina erfarenheter
både med varandra och med
andra unga i området.
– Det viktigaste jag har lärt mig i gruppen
är hur man kan mobilisera människor,
säger Kyaw. Ju fler som delar kunskap,
desto större möjlighet att fler får skydd.
– Jag hoppas att mina erfaren heter
kan bidra till att inga fler barn blir
lurade. Och att vuxna förstår att de inte
ska skicka barn till fronten.
Både han och Kyaw har fortfarande
svårt att sova. Även Aung.
– Jag är rädd att någon från armén ska
komma och ta mig igen, säger han.
Win instämmer.
– Mina minnen jagar mig. De håller mig
vaken om nätterna. Jag minns hur jag
tittade ut genom stängslet på barnen som
lekte utanför och tänkte att jag ville vara
där och leka med dem!
Vad skulle ni göra om ni mötte dem
som höll er fångna i dag?
– Jag tänkte ofta när jag var fången att
jag skulle vilja hämnas, men jag kunde
inte då, jag var för liten och för svag,
säger Kyaw.
– Om jag mötte dem nu skulle jag vilja
slå dem med en knytnäve rakt i ansiktet,
som de gjorde med mig. Sedan skulle jag
säga: »Det här gör ni inte om! Inte mot
något barn!« *
barn 27 nr2.2013