nr 2 - Rädda Barnen

Aung Myint Than förlorade båda sina
händer när han arbetade på en fabrik
i Thailand. Nu är han tillbaka hemma
och gör vad han kan för att hjälpa
sina sex yngre syskon och sin moster.
Båda föräldrarna är döda.
Rädda barnen i Burma:
Rädda Barnen har arbetat i Burma
sedan 1995. I dag är 750 anställda,
de flesta lokal personal. 25 kontor
är spridda över landet. Fokus för
arbetet är:
* Barns trygghet och skydd, bland
annat rehabilitering av barnsoldater.
* Barns rättigheter, som främjas
till exempel genom inrättandet av
kommittéer för barn och vuxna.
* Utbildning.
* Näring/nutrition och försörjning.
* Förebyggande av hiv och aids.
* Barns överlevnad och hälsa.
* Förebyggande av katastrofer.
– En dag, precis när jag hade börjat,
föll jag och fick in mina händer i en av
maskinerna. De liksom maldes in medan
jag desperat försökte dra ut dem, berättar
han sakligt.
– Allt jag kunde tänka var: »Detta får
inte hända mig! Det är ju jag som ska ta
hand om min familj.«
En kollega hörde hans skrik och
stängde av maskinen. Efter flera månader
på sjukhus var han tillbaka hos familjen i
sin egen by. Nu utan händer.
– Vem vill ha mig nu? undrar han
retoriskt på min fråga om framtiden.
Även i Yangons fattiga förorter gör
människohandlarna räder efter barn som
de kan sälja. Daww Nyunt Win är 48 år,
änka och mor till tre pojkar i åldrarna 11,
17 och 19 år.
– Mina två äldsta söner var 15 och
17 år gamla när det kom en kvinna till
vårt område och erbjöd dem arbete,
berättar hon.
-Vi fick förtroende för henne.
Efter det har Daww Nyunt Win inte
hört något ifrån sina barn. Men nu vet
hon var de är: i en fabrik strax sydöst om
den thailändska gränsen. Hon har fått
veta att de lever som slavarbetare under
fruktansvärda förhållanden. Två pojkar,
Naing Linn och Myo Ko, lyckades fly från
samma fabrik och de har berättat.
Vi möter Daww
Nyunt Win
och de båda
ton års pojkarna
på Internationella
Rädda
Barnens
centrum för
barns skydd i
området där de bor.
– Det är ett stort, slutet och hårt bevakat
fabriksområde med sju fabriker och cirka
tusen anställda. Arbetarna övervakas av
beväpnade vakter, berättar pojkarna i mun
på varandra.
– Vi blev satta att skala mango som
vi sedan la på is. Vi jobbade från tre på
eftermiddagen till åtta på morgonen,
17 timmar i följd. Det var kallt i rummet
och många blev sjuka. Då fick de tabletter
som vi inte vet vad det var.
barn 18 nr2.2013