nr 2 - Rädda Barnen
nr 2 - Rädda Barnen
nr 2 - Rädda Barnen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
arn<br />
barn 1 <strong>nr</strong>3.2011
LEDARE<br />
Våga lyssna!<br />
Det har gått två år sedan upproret i Syrien<br />
startade. Över en miljon människor har flytt<br />
från det blodiga inbördeskriget.<br />
Nyligen tillbringade<br />
jag<br />
och fotograf<br />
Linda Forsell<br />
några dygn i<br />
Zaatari – ett<br />
av de största<br />
flyktinglägren i Jordanien.<br />
Där mötte vi barn som sett sådant<br />
som »ingen i vår ålder ska behöva<br />
se«, tonåringar som blivit torterade och vuxna som gjorde<br />
allt vad de kunde för trösta och skydda sina små från sjukdomar<br />
och från den yrande ökensanden.<br />
En sak hade de alla gemensamt: längtan tillbaka hem.<br />
»Det spelar ingen roll om vårt hus är borta, jag skulle<br />
kunna sitta på gatan utanför, bara jag fick vara hemma i vår<br />
by igen«, sa en kvinna.<br />
Läs mer om deras erfarenheter och tankar och om livet i<br />
lägret i vårt reportage.<br />
I den här tidningen kan du också läsa om utvecklingen i<br />
Burma. När jag och fotograf Paul Hansen var där mötte vi<br />
en påtaglig entusiasm, nyfikenhet och förväntan. Sedan<br />
landet öppnat sina gränser har många viktiga reformer<br />
ägt rum. Samtidigt är det fortfarande<br />
ett av världens fattigaste och minst<br />
utvecklade länder. Vi hörde upprepade<br />
berättelser om övergrepp och<br />
trauman som saknade motstycke.<br />
Win, 15, kidnappades och tvångsrekryterades<br />
som barnsoldat när<br />
han var bara 12 år. »På nätterna när<br />
vakterna var fulla kom de in och slog<br />
mig«, berättade han. »Allt jag kunde<br />
tänka på var mamma.«<br />
Det var tungt att ta emot. Men jag fann tröst hos min<br />
kollega Min Win Bo som arbetar för Internationella <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong> i Burma. Så här sa han:<br />
»Det faktum att människor nu kan prata öppet om sitt<br />
lidande, sina tankar och erfarenheter, gör att möjligheterna<br />
att stödja dem ökar.«<br />
Att kunna berätta. Det vi så ofta tar för givet. Och att<br />
våga lyssna.<br />
Det är början på alla möten – och all utveckling.<br />
Sophie Arnö Chefredaktör<br />
Pernilla Ahlsén<br />
är frilansskribent. I det här numret<br />
har hon skrivit en artikel om ensamkommande<br />
flyktingbarn som försvinner<br />
spårlöst utan att myndigheterna bryr<br />
sig om att leta efter dem.<br />
– Det här är ett otroligt viktigt ämne.<br />
Att barn som redan har varit med om så<br />
fruktansvärda saker inte tas om hand<br />
på ett bättre sätt här i Sverige gör mig<br />
både arg och ledsen.<br />
Paul Hansen<br />
arbetar på Dagens Nyheter<br />
som bildjournalist.<br />
– I det här numret av Barn<br />
har jag varit på en<br />
omtumlande resa i ett<br />
yrvaket Burma. Människor<br />
och deras berättelser<br />
blandar framtidshopp,<br />
osäkerhet, glädje och sorg<br />
om vartannat.<br />
Linda Forsell<br />
är frilansfotograf med bas i New York.<br />
I detta nummer har hon dokumenterat flyktinglägret<br />
Zaatari i Jordanien, dit många syrier tar sin tillflykt.<br />
– Livet i flyktinglägret är så klart fullt med<br />
utmaningar och många av människorna där lever<br />
med stor sorg och smärta. Men jag blev ändå positiv<br />
överraskad av strukturen i lägret och hur tydligt man<br />
kunde se att det arbete som <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> och andra<br />
organisationer gör hjälper människor att upprätthålla<br />
en viss normalitet i sina liv.
INNEHÅLL<br />
foto Paul Hansen<br />
Burma: Nu avväpnas<br />
barnsoldaterna.<br />
sid. 21<br />
14 frågor till Kelland Stevenson. sid. 28 Ett dygn i det syriska flyktinglägret . sid. 36 Kulturprofilen Pernilla Stalfelt. sid. 47<br />
rädda barnen<br />
kämpar för barns rättigheter.<br />
Vi väcker opinion<br />
och stöder barn i utsatta<br />
situationer – i Sverige och<br />
i världen. Vi är en folkrörelse<br />
som stöds av 280 000<br />
medlemmar och givare.<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s huvudpartners<br />
är Accenture,<br />
Advokatfirman Vinge,<br />
Axfood, Clas Ohlson, God<br />
El/God Fond, Ikea, Postkodlotteriet,<br />
Santa Maria,<br />
samt Swedbank Robur.<br />
ordförande:<br />
Inger Ashing<br />
generalsekreterare:<br />
Elisabeth Dahlin<br />
barn:<br />
Barn – tidningen om<br />
barns rättigheter – ges<br />
ut av <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> med<br />
4 <strong>nr</strong>/år. Medlemmar<br />
och månadsgivare får<br />
tidningen gratis. För icke<br />
beställt material ansvaras<br />
ej. Redaktionen förbehåller<br />
sig rätten att redigera<br />
insänt material, samt att<br />
publicera materialet elektroniskt.<br />
Eftertryck och<br />
utdrag med angivande<br />
av källa är tillåtet. För<br />
signerade bidrag svarar<br />
författarna.<br />
issn <strong>nr</strong>: 1404-8965<br />
redaktion:<br />
08-698 90 00<br />
chefredaktör:<br />
Sophie Arnö,<br />
sophie.arno@rb.se<br />
reporter:<br />
Annika Rydman,<br />
annika.rydman@rb.se<br />
art director:<br />
Pompe Hedengren<br />
formgivare:<br />
Johan Björnsrud<br />
Denita Björnsrud<br />
ansvarig utgivare:<br />
Elisabeth Dahlin<br />
tryck: JMS, på<br />
miljövänligt papper.<br />
TS-kontrollerad upplaga<br />
124 200 ex.<br />
prenumera tionsärenden:<br />
Jessica Juselius,<br />
jessica.juselius@rb.se<br />
08-698 90 30<br />
adress: Barn,<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>,<br />
107 88 Stockholm<br />
Besöksadress: Landsvägen<br />
39, Sundbyberg<br />
E-post: barn@rb.se<br />
Hemsida:<br />
www.räddabarnen.se/<br />
tidningenbarn<br />
annonser:<br />
Sophie Arnö<br />
08-698 67 01<br />
omslag:<br />
Paul Hansen<br />
medverkande :<br />
Pernilla Ahlsén, Per Bengtsson,<br />
Patrick Degerman, Linda<br />
Forsell, Paul Hansen, Jörgen<br />
Hildebrandt,<br />
Sara Mac Key, David<br />
Magnusson, Karl Melander,<br />
Agneta Persson, Pernilla<br />
Stalfelt<br />
plusgiro:<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s plus- och<br />
bankgiro 90 20 03-3.<br />
Medlemsavgift: 200 kronor,<br />
plusgiro 90 01 11-6. Månadsgivare:<br />
100 kronor i månaden.<br />
För mer information ring<br />
08-698 90 30.
Illustration av Pernilla Stalfelt<br />
Barnkonventionen<br />
kan bli lag<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> och andra bar<strong>nr</strong>ättsorganisationer<br />
har under många år påpekat att<br />
barnkonventionen behöver göras till svensk<br />
lag. Nu har regeringen tillsatt en utredning<br />
som ska titta på för- och nackdelar med en<br />
inkorporering.<br />
– Vi är väldigt glada att den här<br />
utredningen nu kommer till stånd, säger<br />
Karin Fagerholm, jurist på <strong>Rädda</strong> barnen.<br />
Vi hoppas att utredningen även ska<br />
undersöka hur barnkonventionen kan<br />
införlivas i svens lag, inte bara om den ska<br />
göra det. Vi kommer inom kort att uppvakta<br />
utredaren och lägga fram för henne vad vi<br />
anser vara viktigast att fokusera på.<br />
Utredningen ska vara klar den 4 mars<br />
2015. <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> kommer att följa<br />
arbetet noggrant.<br />
sverige<br />
Olika stöd i<br />
olika kommuner<br />
Barn i utsatta situationer<br />
får olika stöd beroende<br />
på var i landet de<br />
bor. Det visar <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>s nationella<br />
kartläggning av<br />
kommunernas och<br />
landstingens utbud för<br />
dessa barn.<br />
Kartläggningen,<br />
som gjorts för tredje<br />
gången, har hittat<br />
stora brister både i<br />
kommunernas förebyggande<br />
arbete och i hur<br />
de utsatta barnen tas<br />
emot.<br />
– Visserligen erbjuder<br />
fler kommuner krissamtal<br />
och det finns<br />
fler familjecentraler,<br />
men fortfarande är det<br />
många kommuner<br />
som inte har någon<br />
familjecentral alls, eller<br />
där det är för långt eller<br />
svårt att ta sig till en,<br />
säger Anna Frenning<br />
på <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>.<br />
Nu kräver <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong> att det lagstiftas<br />
om en garantinivå<br />
med krav om förebyggande<br />
arbete och tidigt<br />
och lättillgängligt<br />
stöd.<br />
– Verksamheter som<br />
stöder barn i utsatta<br />
situationer ryker oftast<br />
först när kommunerna<br />
sparar pengar. Med<br />
en lagstiftning kan<br />
man inte krypa ur sitt<br />
ansvar, säger Anna<br />
Frenning på <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>.<br />
Svenska skolor<br />
klarar inte kraven<br />
Grundskolorna i<br />
Sverige håller inte<br />
måttet. Förra året<br />
gjorde skolinspektionen<br />
kontroller på 745 skolor<br />
och 715 av dem fick<br />
anmärkningar. En av<br />
de vanligaste bristerna<br />
är att föräldrar inte får<br />
information om barnens<br />
utveckling. Det visar<br />
en granskning gjord av<br />
Dagens Nyheter.<br />
– Det är bra att Skolinspektionen<br />
tar fram<br />
den här statistiken som<br />
synliggör bristerna<br />
men det som är viktigt<br />
är att de åtgärdas.<br />
Att skolorna slarvar i<br />
kommunikationen med<br />
föräldrarna är oerhört<br />
allvarligt. Tyvärr visar<br />
Skolinspektionens<br />
siffror också på många<br />
andra stora problem, till<br />
exempel i stödet till elever<br />
med särskilda behov.<br />
Det drabbar utsatta<br />
elever hårt med livslånga<br />
konsekvenser som följd.<br />
De här siffrorna måste<br />
förbättras drastiskt<br />
och det snabbt, säger<br />
Thomas Bushby, nationell<br />
utbildningshandläggare<br />
på RB:s Sverigeprogram.<br />
ny webbplats!<br />
Nya räddabarnen.se<br />
är anpassad för att<br />
visas på mobiltelefoner,<br />
surfplattor och traditionella<br />
datorskärmar.<br />
– Besökarna får<br />
lättare att hitta vad de<br />
i första hand efterfrågar:<br />
information<br />
om vår verksamhet,<br />
hur man kan engagera<br />
sig och hur man<br />
enkelt kan ge en gåva,<br />
säger Jesper Nilsson,<br />
kommunikations- och<br />
insamlingschef på<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>.<br />
barn 4 <strong>nr</strong>2.2013
Philip Cohen från Skellefteå är inte rädd för att<br />
säga vad han tycker. Om det så gäller omskärelse,<br />
hemkommunens budget eller barn som far<br />
illa. Han brinner för att rätt ska vara rätt, även<br />
om han själv får stå i skottgluggen emellanåt.<br />
– Jag har egentligen alltid varit engagerad av<br />
mig. En av frågorna som drivit mig i livet är hur<br />
jag kan bidra till det samhälle som jag lever i.<br />
Britten Philip Cohen kom till Sverige 1968.<br />
– Jag inledde en kärleksrelation till landet och<br />
den lever än, säger han och skrattar.<br />
Först bodde han i Stockholm och i några olika<br />
städer i Mellansverige. Han har bland annat<br />
jobbat på Ica, Epa, drivit en Rörstrandsbutik, sålt<br />
språkresor och jobbat med telemarketing hos<br />
Telia.<br />
I mitten av 1960-talet träffade han sin fru, som<br />
kommer från Boden, och när familjen fick sitt<br />
andra barn ville de flytta från storstan. Det blev<br />
Skellefteå.<br />
Där startade Philip Cohen eget företag som<br />
konsult inom telemarketing – samtidigt som han<br />
är »pappa« till Nix-telefon!<br />
När familjen fick barn blev han medlem<br />
i <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> – han kände att han ville<br />
engagera sig för fler barn än bara sina egna.<br />
– Jag har alltid älskat barn i alla åldrar och<br />
jag är väldigt störd över att inte fler män agerar<br />
i <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> och tar sitt ansvar för barnen,<br />
säger han och fortsätter:<br />
– Min tes är att man ska vara mot andras barn<br />
som man vill att andra föräldrar ska vara mot ens<br />
egna ungar.<br />
Philip Cohen har varit engagerad i ungdomsprojekt<br />
i Skellefteå, stått upp för omskärelse av<br />
pojkar på en av <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s riksstämmor, fått<br />
fullmäktige i kommunen att revidera hela sin<br />
budget för att siffrorna inte var rätt – och han är<br />
beredd att fortsätta sitt engagemang.<br />
Men för sju år sedan fick han en hjärtinfarkt.<br />
Efter den smällen trappade han ner på jobbresorna<br />
runt jorden. Och började ägna sig mer<br />
åt familjens hobby – att resa!<br />
– Men jag kommer aldrig att sluta engagera<br />
mig för barnen och för samhället!<br />
TEXT ANNIKA RYDMAN<br />
FOTO PATRICK DEGERMAN<br />
eldsjäl<br />
Philip
sverige<br />
flyktingbarn<br />
försvunna<br />
Sedan 2007 har 800 ensamkommande flyktingbarn<br />
försvunnit spårlöst från svenska transitboenden.<br />
Men trots larmrapporter om risken för<br />
människohandel har myndigheterna<br />
struntat i att leta efter dem.<br />
text Agneta Persson FOTO Karl Melander<br />
– Varför har myndigheterna inte<br />
förvissat sig om att barnen och<br />
ungdomarna inte har utsatts för<br />
brott? Det är anmärkningsvärt,<br />
säger Sydsvenskanjournalisten Jens<br />
Mikkelsen som tillsammans med<br />
kollegan Katia Wagner har skrivit boken<br />
»De förlorade barnen« (Natur & Kultur).<br />
När de lyckades spåra några av de<br />
försvunna flyktingbarnen visade det<br />
sig att många av dem har råkat mycket<br />
illa ut. 16-årige Ghazi tvingades sälja<br />
droger och 17-årige Kardo lever som<br />
prostituerad.<br />
– Alla vi mötte mår fruktansvärt dåligt och vi såg flera exempel<br />
på självskadebeteenden. En kille sydde ihop sin mun och<br />
en annan var så traumatiserad att han verkar glida in och ut ur<br />
psykoser, säger Jens Mikkelsen.<br />
Men inte ens när boendepersonal som anmäler ett försvinnande<br />
varnar för förhöjd suicidrisk, gör polisen mer än att skicka<br />
ut en efterlysning. Vilket bara betyder att barnens namn dyker<br />
upp om polisen råkar stöta på dem.<br />
– Den enda gången polisen lägger ner några resurser är när det<br />
finns ett utvisningsbeslut att verkställa, säger Jens Mikkelsen.<br />
En del av barnen de mötte har själva valt att hålla sig gömda för<br />
Foto Nikolas Werngren<br />
Jens Mikkelsen och Katia Wagner.<br />
att inte skickas tillbaka till andra länder<br />
i Europa. Enligt Dublinförordningen ska<br />
asylärendet nämligen utredas i det land<br />
dit flyktingen anländer först.<br />
Mikkelsen poängterar att meningen<br />
med boken inte är att hetsa polisen i<br />
jakten på de barnen.<br />
Men det han tycker är anmärkningsvärt<br />
är att polisen inte agerar när<br />
barn som inte har fått sin asylansökan<br />
prövad och inte har någon uppenbar<br />
anledning att gömma sig, försvinner.<br />
Över hälften av dem som försvann 2007<br />
och fortfarande är borta hade inte ens fått sitt första beslut från<br />
Migrationsverket.<br />
14-åriga Muna från Somalia hann bara vara i Sverige i fem<br />
månader, och hade goda chanser att få uppehållstillstånd, när<br />
hon plötsligt försvann. Familjehemsföräldrarna befarade att hon<br />
råkat ut för människohandel. Men inte ens när Muna gråtande<br />
ringde och sa att hon ville komma hem, och avbröts av en kvinna<br />
som sa åt familjehemsföräldrarna att de inte fick kontakta<br />
polisen, tog myndigheterna ärendet på allvar.<br />
– När polisen väl brydde sig om att spåra telefonen som Muna<br />
ringde från hade det gått så lång tid att spåren kallnat, säger<br />
Jens Mikkelsen och tillägger:<br />
barn 6 <strong>nr</strong>2.2013
Vad händer med de ensamkommande<br />
flyktingbarnen som varje år försvinner från<br />
svenska transitboenden? Många av dem har<br />
råkat mycket illa ut och lever med droger och<br />
prostitution, upptäckte journalisterna Katia<br />
Wagner och Jens Mikkelsen, som har spårat<br />
upp några av de försvunna flyktingbarnen.<br />
– Vi hoppas att hon har tagits om hand av släktingar. Men vi<br />
vet inte. I värsta fall kan hon ha råkat ut för människohandel,<br />
gifts bort eller utnyttjas som obetald hemhjälp. De här barnen är<br />
de »perfekta« brottsoffren just för att ingen letar efter dem.<br />
Enligt en utredning från Länsstyrelsen i Stockholms län från<br />
förra året är oron befogad. 166 barn misstänks ha utsatts för<br />
människohandel i Sverige mellan 2009 och 2011 och en tredjedel<br />
av dem är ensamkommande flyktingbarn.<br />
– Varför bryr vi oss inte mer om det här? Vad hade hänt om<br />
det var svenska barn som försvann, om det var våra egna barn?<br />
Hade det blivit ett annat engagemang? säger Jens Mikkelsen.<br />
Han och Katia Wagner har gått igenom 2 500 anmälningar<br />
de senaste åren och jämfört polisens agerande när flyktingbarn<br />
försvunnit med fall där det rört sig om försvunna svenskar.<br />
– Det är inte alltid polisen gör något när en svensk medborgare<br />
försvinner heller, men det är i alla fall vanligare att de ringer<br />
några samtal, säger Jens Mikkelsen och fortsätter:<br />
– Både polis och politiker uttalar sig generaliserande om<br />
att barnen rymt för att de inte trivts på boendet, att de redan<br />
innan har haft en plan om att ta sig vidare till ett annat land,<br />
eller att de ljuger om sin ålder och inte alls är minderåriga. Få<br />
om ens någon annan grupp är så misstänkliggjord som ensamkommande<br />
flyktingbarn.<br />
Problemet har varit känt länge och redan 2007 gick<br />
migrationsminister Tobias Billström ut och sa att regeringen<br />
har vidtagit åtgärder för att förhindra att fler flyktingbarn<br />
försvinner. Sedan dess har totalt 1 202 ensamkommande barn<br />
rapporterats saknade, varav 783 fortfarande är borta.<br />
Nu skriver Tobias Billström i en kommentar till tidningen<br />
Barn att regeringen tar den här frågan på stort allvar.<br />
»Jag utgår från att de myndigheter som främst berörs<br />
gör vad de kan både för att hitta de barn som försvinner,<br />
och för att förebygga att barnen försvinner.«<br />
I april i år gav regeringen i uppdrag åt Länsstyrelsen i<br />
Stockholms län att samordna arbetet mot människohandel<br />
på nationell nivå. Billström menar att myndigheterna måste<br />
samarbeta bättre. Eftersom ensamkommande flyktingbarn är<br />
en utsatt grupp har regeringen särskilt pekat på behovet av att<br />
skydda barn från att drabbas från människohandel.<br />
Agneta Åhlund, chef för <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s Sverigeprogram, är<br />
mycket kritisk till att samhället inte har gjort mer för att ta reda<br />
på vad som har hänt de försvunna barnen. Hon menar att det<br />
behövs mer forskning om orsakerna till att barnen försvinner för<br />
att kunna förhindra att det sker.<br />
Men det är inte helt oproblematiskt att kräva mer polisiära<br />
insatser generellt mot ensamkommande barn som avviker,<br />
påpekar hon. Det riskerar att begränsa de barn som frivilligt<br />
håller sig gömda både när det gäller<br />
deras rätt till utbildning, fritid och<br />
hälsa. Och rädslan för polisen innebär<br />
också en stor stress. Samtidigt är det<br />
viktigt att polisen skyndsamt utreder<br />
alla misstankar om människohandel<br />
och brott mot barn, oavsett barnets<br />
legala status.<br />
– Det måste finnas en beredskap<br />
hos lokala myndigheter för att stödja<br />
dessa barn utifrån deras behov<br />
oavsett om de avvikit på grund av<br />
negativt asylbesked eller på grund<br />
av brott. De sociala myndigheternas<br />
ansvar för barnen behöver också<br />
förtydligas och förstärkas, säger<br />
Agneta Åhlund. *<br />
Boken »De förlorade barnen«<br />
(Natur & Kultur)<br />
kommer ut 20 maj 2013.<br />
barn 7 <strong>nr</strong>2.2013
Femtonåriga Myriam<br />
bor utanför Goma<br />
i östra Kongo-<br />
Kinshasa. Hon attackerades<br />
och våldtogs<br />
förra året när hon var<br />
ute på ett fält för<br />
att samla mat<br />
till familjen.<br />
FOTO save the children<br />
Barn mest drabbade av<br />
sexuellt våld i konFlikter<br />
Det är barn som drabbas mest av sexuellt våld i konfliktområden.<br />
I vissa fall kan åtta av tio utsatta vara barn. Det kommer<br />
fram i en ny rapport från <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> »Unspeakable crimes<br />
against children«.<br />
Organisationen har samlat in siffror och röster från flera<br />
konfliktländer de senaste tio åren, bland annat Liberia,<br />
Colombia och Demokratiska republiken Kongo. En studie i<br />
Liberia visar till exempel att mer än 80 procent av offren för<br />
sexuellt våld under åren 2011 och 2012 var yngre än 17 år.<br />
-Det ger dem skador för resten av livet, såren sitter kvar<br />
oerhört länge såväl fysiskt som psykiskt, säger Ylva Sperling,<br />
en av medförfattarna till rapporten.<br />
Barn som har fallit offer för våldtäkt får ofta allvarliga<br />
fysiska men. Att offrens kroppar inte är färdigutvecklade<br />
gör skadorna ännu värre. När barnens reproduktionssystem<br />
skadas kan de drabbas av inkontinens, infertilitet och livslånga<br />
blödningar och smärtor. Flickor som blir gravida kan<br />
få livshotande skador under förlossningen. Både flickor och<br />
pojkar kan smittas av sexuellt överförbara sjukdomar som hiv.<br />
Trots att övergreppen på barn är så omfattande saknas ofta<br />
pengar till program för att ta hand om barn som fallit offer för<br />
sexuellt våld.<br />
världen<br />
Foto Patricia Kapolyo<br />
Välkommen<br />
lagändring<br />
i Bangladesh<br />
I mer än 20 år har<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> arbetat<br />
för barnens rättigheter<br />
i Bangladesh. En av de<br />
stora frågorna har varit<br />
definitionen av myndighetsålder<br />
i landet.<br />
Den nya lagen<br />
kommer att definiera<br />
ett barn som en<br />
person under 18 år.<br />
Motståndare till<br />
förslaget har uttryckt<br />
oro över att detta kan<br />
leda till att våldsamma<br />
ungdomsbrottslingar<br />
kan få milda straff.<br />
Trots detta godkändes<br />
förslaget om lag ändringen<br />
och inom<br />
kort kommer barn i<br />
Bangladesh att vara<br />
barn tills de har fyllt<br />
18 år också i lagens<br />
mening.<br />
NY RAPPORT OM<br />
SYRIENS BARN<br />
Det har gått två år<br />
sedan kriget bröt<br />
ut i Syrien. I <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>s nya rapport<br />
»Childhood under<br />
fire« beskrivs situationen<br />
för de cirka två<br />
miljoner barn som är<br />
kvar inne i landet. I<br />
rapporten berättar<br />
barn och föräldrar om<br />
hur de kämpar för att<br />
hitta något att äta,<br />
hur de bor i lador,<br />
parker och i grottor,<br />
att barnen inte kan<br />
gå i skolan eftersom<br />
lärarna flytt och<br />
skolorna är mål tavlor,<br />
att det inte finns<br />
mediciner samt att<br />
skador på avloppssystemet<br />
tvingar dem<br />
att använda gatan<br />
som toalett.<br />
– Rapporten visar<br />
också att barn har<br />
varit direkta måltavlor<br />
i konflikten. Barn så<br />
unga som åtta år har<br />
fått agera mänskliga<br />
sköldar mot fiendelinjen<br />
och vart tredje barn i<br />
rapporten har blivit<br />
sparkat, slaget eller<br />
skjutet – det är svårt att<br />
ens föreställa sig den<br />
fasa de barnen måste<br />
uppleva. Vi kan inte<br />
tillåta att detta fortsätter,<br />
säger Elisabeth<br />
Dahlin, <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s<br />
generalsekreterare.<br />
Översvämningar i<br />
MoÇambique<br />
Nästan en halv miljon<br />
människor har drabbats<br />
av översvämningarna<br />
i Moçambique<br />
sedan i januari i år.<br />
Fler än 100 människor<br />
har dött, klassrum och<br />
vårdmottagningar<br />
har förstörts,<br />
hundratusen tals<br />
människor har evakuerats.<br />
Internationella<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> finns<br />
på plats med nödhjälp<br />
som beräknas nå<br />
90 000 mottagare.<br />
barn 8 <strong>nr</strong>2.2013
prylen:<br />
myggnät<br />
Ett enkelt myggnät<br />
runt sängen räddar liv.<br />
Ett enkelt myggnät runt sängen skyddar mot malariamyggan<br />
som orsakar malaria – en av de vanligaste<br />
dödsorsakerna bland barn.<br />
Söder om Sahara dör två barn i minuten av malaria.<br />
Varje år dör en miljon människor i världen av sjukdomen.<br />
Malaria är en parasitsjukdom som sprids av malariamyggan.<br />
När den suger blod sprutar den samtidigt in saliv<br />
för att inte blodet ska koagulera. Sjukdomen sprids via<br />
myggans saliv.<br />
Inkubationstiden är oftast en till fyra veckor, men ibland<br />
flera år. Svår frossa och plötslig feber är de vanligaste<br />
symtomen. Den som blir sjuk kan också bli illamående,<br />
kräkas, få huvudvärk, diarré och muskelvärk och känna en<br />
allmän sjukdomskänsla.<br />
Malariamyggan är som mest aktiv på kvällen och natten.<br />
Men genom att sova under ett myggnät som är impregnerat<br />
med insektsmedel och vara noggrann med hur sängen<br />
bäddas, får den sovande ett effektivt skydd.<br />
TEXT ANNIKA RYDMAN<br />
barn 9 <strong>nr</strong>2.2012
arn 10 <strong>nr</strong>2.2013
Burma<br />
tar Fart<br />
Efter många år som sluten diktatur<br />
har Burma öppnat sina gränser.<br />
Turister och utländska investerare<br />
strömmar nu in. Samtidigt lämnar de unga<br />
landet – ofta med risk för sina egna liv.<br />
text SOPHIE ARNÖ FOTO PAUL HANSEN<br />
barn 11 <strong>nr</strong>2.2013
Att resa hit är som<br />
att förflytta sig<br />
i en tidskapsel.«<br />
Thomas Henseler är manager på kolonialhotellet<br />
Governor's residence. Här med goda vännen<br />
Philippe Mei, affärsman från Singapore.<br />
Thomas Henseler,<br />
45, drar ett djupt<br />
bloss på sin cigarr<br />
och lutar sig tillbaka<br />
i den generösa<br />
rottingfåtöljen<br />
i Kipling bar.<br />
På bordet framför<br />
honom en flaska av<br />
det allra bästa lokala vinet. Nedanför<br />
balkongräcket skimrar den upplysta<br />
poolen. Lotusdammarna. Och ljuslyktorna<br />
på borden där hotellgästerna<br />
intar sin middag.<br />
Det går bra nu.<br />
– Beläggningen har mer än fördubblats<br />
de senaste två åren, konstaterar han.<br />
Att rumspriset startar på 3 000 kronor<br />
per natt tycks inte vara något hinder.<br />
– De som kommer till Myanmar<br />
är rika turister. Folk som har varit<br />
överallt. Man kan säga att Burma är<br />
»the flavour of the year«.<br />
Hans hotell, Governor's residence<br />
här i Yangon, är kolonialhotellet som<br />
alla vill bo på. Det är omgivet av anlagda<br />
trädgårdar och tidstypiskt i<strong>nr</strong>ett med<br />
teakgolv och orientaliska detaljer.<br />
– Det här är en av de saker som gör<br />
att Yangon verkligen har en möjlighet<br />
att bli österns Paris, fortsätter han. Det<br />
är så rikt på arkitektur, på koloniala<br />
byggnader.<br />
– Våra gäster uppskattar också<br />
folkets vänlighet. Här finns fortfarande<br />
den genuina gästfriheten. Turismen är<br />
i sin linda och har ännu inte hunnit bli<br />
en industri, en maskin som i Thailand.<br />
Det är inte bara turisterna som har<br />
börjat upptäcka Burma. Sedan landet<br />
öppnat sina gränser strömmar också<br />
utländska investerare in.<br />
barn 12 <strong>nr</strong>2.2013
Fler än hälften av de tjugo<br />
barnen på dagiset i byn Kawt<br />
Ka Lway har lämnats av sina<br />
föräldrar och bor nu med<br />
sina mor- eller farföräldrar.<br />
– Det är som en slags guldrush, konstaterar<br />
Thomas Henseler.<br />
– När jag tillträdde som manager för<br />
drygt ett år sedan gick den förväntan som<br />
finns i det här landet nästan att ta på. Det<br />
är nu det händer! Nu händer allt!<br />
Men inte för alla.<br />
– Aung San Suu Kyi? Vem är det?<br />
undrar Daw Lay Yee, 67.<br />
Sedan tystnar hon och försvinner bort<br />
med blicken en stund innan hon fortsätter:<br />
– Jo, jag tror att jag har sett henne<br />
någon gång. Hon liknar mig!<br />
Byn där vi möts ligger sex timmars<br />
bilresa från Yangon, nära den thailändska<br />
gränsen.<br />
Att resa hit är som att förflytta sig i<br />
en tidskapsel, hundra år tillbaka i tiden.<br />
Till skillnad från i Yangon, där bilarna<br />
har blivit allt fler, korta kjolar har börjat<br />
synas liksom en och annan mobiltelefon,<br />
så blir man här påmind om att Burma<br />
fortfarande är ett av världens fattigaste<br />
och minst utvecklade länder. 70 procent<br />
jobbar inom jordbruket. En av tre lever<br />
på mindre än tre kronor om dagen. På<br />
risfälten stretar oxar framför kärror med<br />
skeva hjul av trä.<br />
Här är den förvandling landet håller på<br />
att genomgå fortfarande en abstraktion.<br />
Demokratiseringsprocessen. Frigivandet<br />
av San Suu Kyi och andra politiska fångar.<br />
Fredsavtalen mellan väpnade rebellgrupper.<br />
Lättnaderna på censuren i media.<br />
I stället handlar det mest om att försöka<br />
få vardagen att gå ihop. Det är inte bara<br />
det att inkomster saknas. Många familjer<br />
står i skuld.<br />
– När skördarna går dåligt måste vi<br />
låna, förklarar Daw Lay Yee.<br />
Ett sätt att försöka få in pengar är att<br />
åka till grannlandet Thailand och jobba. –><br />
barn 13 <strong>nr</strong>2.2013
KORT OM Burma:<br />
* Befolkning: 55-60 miljoner.<br />
* Ekonomi: Ett av världens fattigaste<br />
och minst utvecklade länder. En tredjedel<br />
av befolkningen lever på mindre än<br />
tre kronor om dagen.<br />
* 70 procent jobbar inom jordbruket.<br />
* Majoriteten är buddister.<br />
* Många olika etniska grupper.<br />
* Svagt rättsväsende.<br />
* Hårt drabbat av naturkatastrofer.<br />
* Rikt på naturresurser.<br />
barn 14 <strong>nr</strong>2.2013
Irrawaddyfloden är en<br />
pulsåder som rinner<br />
genom hela Burma.<br />
Saung och Moe är båda<br />
17 år. De lockades med jobb<br />
på en restaurang som visade<br />
sig vara en massagesalong.<br />
De barn som har<br />
lämnats av sina<br />
föräldrar finner trygghet<br />
i varandra på dagiset i<br />
byn Kawt Ka Lway.<br />
I ett fattigt land som<br />
Burma saknas moderna<br />
hjälpmedel som förenklar<br />
vardagen för en barnfamilj.<br />
barn 15 <strong>nr</strong>2.2013<br />
Många målar sina ansikten<br />
med thanaka, en gul pasta<br />
som kommer från barken på<br />
ett träd, för att skydda sig mot<br />
solen och för att det är vackert.
<strong>Barnen</strong>s situation:<br />
* Barn under 18 år utgör 35 procent<br />
av befolkningen.<br />
* Ett av tre barn är undernärda.<br />
* Många barn lider av sjukdomar<br />
som skulle gå att bota, som lunginflammation,<br />
diarré och malaria.<br />
* Endast hälften av barnen går ut<br />
grundskolan.<br />
* Det finns få möjligheter till sysselsättning<br />
för unga och många åker<br />
utomlands, ofta till Thailand och<br />
Kina, för att söka jobb.<br />
Daw Lay Yee,67, är ensam ansvarig för<br />
sitt barnbarn Myo Kyaw Kyaw, 11.<br />
barn 16 <strong>nr</strong>2.2013
»När jag var ung var det<br />
ingen som lämnade byn.<br />
Myo Kyaw Kyaw<br />
vill inte prata om<br />
mamman som<br />
lämnat honom.<br />
>><br />
I byar som denna saknas praktiskt taget<br />
alla personer som är mellan 14 och 40 år.<br />
Man möter bara små barn och äldre.<br />
Även Daw Lay Yees dotter har åkt och<br />
lämnat sin son hos mormodern.<br />
– Han var bara två år när hon åkte,<br />
berättar hon och kastar en blick på<br />
barnbarnet Myo Kyaw Kyaw, som nu har<br />
hunnit bli tolv år. Storögt följer han vårt<br />
samtal som översätts av tolk. När ämnet<br />
kommer in på hans mamma trycker han<br />
envist tillbaka de tårar som tränger sig på.<br />
Han frågar aldrig om sin mamma, men<br />
han är arg över att hon har åkt, konstaterar<br />
mormodern.<br />
– Jag vill inte fråga något! säger pojken<br />
med ilsket eftertryck.<br />
Sedan tröttnar han på att prata med<br />
oss och går och börjar leka med en av<br />
familjens tre kattungar.<br />
– I början skickade hon hem pengar,<br />
men de sista åtta åren har vi inte hört<br />
något, fortsätter Daw Lay Yee upprört.<br />
– Jag skulle vilja söka upp henne och<br />
berätta att hennes son behöver en cykel!<br />
Så tystnar hon och blicken försvinner<br />
bort igen. Munnen halvöppen. Tänderna<br />
röda av betel.<br />
– När jag var ung var det ingen som<br />
lämnade byn, säger hon sedan.<br />
En förklaring till att<br />
allt fler lämnar<br />
Burmas fattiga<br />
landsbygd är växelkursen.<br />
Tidigare var<br />
en thailändsk baht<br />
och en bumesisk kyat<br />
lika mycket värda.<br />
I dag får man 28 kyats<br />
för en thailändsk baht. Det har blivit mer<br />
lönsamt att jobba i grannlandet.<br />
Möjligheten att kunna hjälpa sin familj<br />
är svår att motstå för många. Liksom<br />
drömmen om att kunna köpa populära<br />
kläder och prylar till sig själv. Omkring<br />
två miljoner har rest till grannländerna,<br />
främst Thailand och Kina, för att arbeta.<br />
Men priset är högt. Inte bara i form av<br />
brustna relationer.<br />
De flesta tar sig över gränserna illegalt,<br />
utan giltiga id-handlingar. Det gör att de<br />
inte kan gå till polisen om de blir utsatta<br />
för våld och andra övergrepp.<br />
De människohandlare, så kallade<br />
brokers, som regelbundet besöker<br />
byarna med löften om välbetalda<br />
jobb på andra sidan gränsen tar inget<br />
som helst ansvar för att upplysa om<br />
arbetsvillkoren och riskerna.<br />
– Jag visste ingenting, mer än att jag<br />
blivit lovad ett jobb, säger Aung Myint<br />
Than, 20, en av de få unga män som nu är<br />
tillbaka i byn efter en tur till grannlandet.<br />
Han var 15 år då en broker kom och<br />
erbjöd honom jobb i Thailand.<br />
– Jag hade alltid drömt om att åka dit,<br />
berättar Aung Myint Than. Jag ville hjälpa<br />
min familj som är en av de fattigaste här.<br />
Jag har sju syskon och ville samla ihop<br />
pengar så att vi kunde bygga ett hus.<br />
De var flera unga som följde med –<br />
och de fick mycket riktigt jobb på en<br />
restaurang.<br />
– Det var ett okej jobb. Men det var<br />
annorlunda än jag hade tänkt. Vi fick inte<br />
gå ut utan var inlåsta på restaurangen<br />
där vi också bodde Vi jobbade tolv<br />
timmar per dygn och fick bara ledigt en<br />
dag var tredje månad.<br />
– Jag kände mig ensam och olycklig,<br />
hade ingen att prata med.<br />
Men han tjänade 600 kronor i månaden<br />
som han skickade hem till familjen.<br />
– Det var därför jag åkte. Jag hade<br />
inget val. Efter två år på restaurangen<br />
fick han via en släkting möjlighet att<br />
börja jobba på en sytrådsfabrik, också i<br />
Thailand. Här skulle han tjäna drygt det<br />
dubbla. Men han var ovan vid arbetet och<br />
säkerheten kring maskinerna var låg. –><br />
barn 17 <strong>nr</strong>2.2013
Aung Myint Than förlorade båda sina<br />
händer när han arbetade på en fabrik<br />
i Thailand. Nu är han tillbaka hemma<br />
och gör vad han kan för att hjälpa<br />
sina sex yngre syskon och sin moster.<br />
Båda föräldrarna är döda.<br />
<strong>Rädda</strong> barnen i Burma:<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> har arbetat i Burma<br />
sedan 1995. I dag är 750 anställda,<br />
de flesta lokal personal. 25 kontor<br />
är spridda över landet. Fokus för<br />
arbetet är:<br />
* Barns trygghet och skydd, bland<br />
annat rehabilitering av barnsoldater.<br />
* Barns rättigheter, som främjas<br />
till exempel genom i<strong>nr</strong>ättandet av<br />
kommittéer för barn och vuxna.<br />
* Utbildning.<br />
* Näring/nutrition och försörjning.<br />
* Förebyggande av hiv och aids.<br />
* Barns överlevnad och hälsa.<br />
* Förebyggande av katastrofer.<br />
– En dag, precis när jag hade börjat,<br />
föll jag och fick in mina händer i en av<br />
maskinerna. De liksom maldes in medan<br />
jag desperat försökte dra ut dem, berättar<br />
han sakligt.<br />
– Allt jag kunde tänka var: »Detta får<br />
inte hända mig! Det är ju jag som ska ta<br />
hand om min familj.«<br />
En kollega hörde hans skrik och<br />
stängde av maskinen. Efter flera månader<br />
på sjukhus var han tillbaka hos familjen i<br />
sin egen by. Nu utan händer.<br />
– Vem vill ha mig nu? undrar han<br />
retoriskt på min fråga om framtiden.<br />
Även i Yangons fattiga förorter gör<br />
människohandlarna räder efter barn som<br />
de kan sälja. Daww Nyunt Win är 48 år,<br />
änka och mor till tre pojkar i åldrarna 11,<br />
17 och 19 år.<br />
– Mina två äldsta söner var 15 och<br />
17 år gamla när det kom en kvinna till<br />
vårt område och erbjöd dem arbete,<br />
berättar hon.<br />
-Vi fick förtroende för henne.<br />
Efter det har Daww Nyunt Win inte<br />
hört något ifrån sina barn. Men nu vet<br />
hon var de är: i en fabrik strax sydöst om<br />
den thailändska gränsen. Hon har fått<br />
veta att de lever som slavarbetare under<br />
fruktansvärda förhållanden. Två pojkar,<br />
Naing Linn och Myo Ko, lyckades fly från<br />
samma fabrik och de har berättat.<br />
Vi möter Daww<br />
Nyunt Win<br />
och de båda<br />
ton års pojkarna<br />
på Internationella<br />
<strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>s<br />
centrum för<br />
barns skydd i<br />
området där de bor.<br />
– Det är ett stort, slutet och hårt bevakat<br />
fabriksområde med sju fabriker och cirka<br />
tusen anställda. Arbetarna övervakas av<br />
beväpnade vakter, berättar pojkarna i mun<br />
på varandra.<br />
– Vi blev satta att skala mango som<br />
vi sedan la på is. Vi jobbade från tre på<br />
eftermiddagen till åtta på morgonen,<br />
17 timmar i följd. Det var kallt i rummet<br />
och många blev sjuka. Då fick de tabletter<br />
som vi inte vet vad det var.<br />
barn 18 <strong>nr</strong>2.2013
Daww Nyunt Win sörjer<br />
sina två äldsta söner.<br />
Thura Soe saknar<br />
sina storebröder.<br />
De sov i sovsal med tjugo andra<br />
ungdomar, både killar och tjejer, direkt på<br />
betonggolvet. Dörren var låst utifrån och<br />
vakterna släppte dem aldrig ur sikte.<br />
– Var det någon som kände sig dålig och<br />
inte orkade jobba så blev de<br />
slagna. »Vi kan skjuta er när vi<br />
vill«, sa vakterna. »Det är ingen<br />
som vet om ni dör här.«<br />
Det var först när de kom<br />
fram till fabriken som pojkarna<br />
fick veta att de skulle få lön<br />
först efter tre års arbete. Och<br />
innan den tiden hade gått skulle de inte<br />
få ha någon kontakt med sina familjer.<br />
– Jag blev fruktansvärt ledsen och grät<br />
när jag förstod att vi var fångna, berättar<br />
Naing Linn.<br />
– Jag hade hoppats att jag skulle få en<br />
bra lön, kunna spara för att sedan, efter<br />
ett år, kunna åka hem och köpa en bit<br />
mark till min familj.<br />
De andra anställda varnade mig för att<br />
försöka rymma. De som försökt tidigare<br />
hade blivit skjutna och dumpade i älven.<br />
Men pojkarna tog ändå risken. De<br />
fann en flyktväg ut genom fabrikens<br />
soputkast. På andra sidan muren stötte<br />
de på några vänliga människor som<br />
hjälpte dem att komma på en buss<br />
tillbaka till Burma. Väl framme i Yangon<br />
gick de direkt till polisen.<br />
»Jag fruktar för deras liv, säger<br />
hon. Jag vet inte vad de utsätts<br />
för. Kanske är de döda?«<br />
Det är två år sedan och ingenting<br />
har hänt.<br />
– I stället har vår berättelse flera gånger<br />
blivit ifrågasatt av polisen, säger Myo Ko.<br />
Kvinnan som förde dem till Thailand<br />
däremot, hon har goda kontakter och<br />
fortsätter som förut att värva barn.<br />
Flera personer har sett henne i området<br />
där Daww Nyunt Win, Naing Linn och<br />
Myo Ko bor.<br />
Daw Nyunt Wins kropp är så bräcklig<br />
och späd att man får intrycket att hon<br />
vid minsta beröring skulle kunna gå<br />
sönder. Hennes ansikte är fårat av oro.<br />
Hon ber varje dag för att hennes söner<br />
ska friges. Hon har försökt komma i<br />
kontakt med dem - men får ingen hjälp<br />
av varken polis eller myndigheter på<br />
någon sida av gränsen.<br />
-Jag fruktar för deras liv,<br />
säger hon. Jag vet inte vad de<br />
utsätts för. Kanske är de döda?<br />
Hon ser sig omkring i det<br />
lilla rangliga hus på styltor som<br />
hon och den 11-åriga sonen<br />
bor i. Taket är täckt med löv<br />
som ger bristfälligt skydd mot<br />
vind och regn under regnperioden. De har<br />
nästan inga tillgångar mer än bastmattan<br />
de sover på och ett par plåtkärl att laga<br />
mat i. Men ur en liten kista tar hon upp<br />
ett fotoalbum. Hennes ögon dröjer vid<br />
bilden av två förväntansfulla tonåringar,<br />
de äldsta sönerna som skulle hjälpa henne<br />
att trygga ålderdomen.<br />
11-årige Thura Soe sitter länge tyst<br />
bredvid sin mamma.<br />
Men sedan börjar han också gråta.<br />
– Jag saknar mina bröder, säger han.<br />
Jag vill att de ska komma tillbaka.<br />
Han har själv slutat skolan för att jobba<br />
–><br />
barn 19 <strong>nr</strong>2.2013
långa dagar som byggnadsarbetare. På<br />
det tjänar han fem kronor om dagen,<br />
tillräckligt för att försörja sig och sin<br />
mamma som är hjärtsjuk.<br />
– Snälla gör vad ni kan för att hjälpa<br />
oss! vädjar Daw Nyunt Win när vi går från<br />
mötet med tunga hjärtan.<br />
Hur ska man få ihop dessa ändlösa<br />
vittnesmål om exploatering, våld, ilska,<br />
sorg och uppgivenhet med de positiva<br />
förändringar som har ägt rum och den<br />
förväntan som också finns i landet?<br />
– Det faktum att människor nu<br />
kan prata öppet om sitt lidande, sina<br />
tankar och sina erfarenheter gör att<br />
möjligheterna att stödja dem ökar,<br />
säger Min Win Bo som arbetar för<br />
Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> i distriktet<br />
vi besökte tidigare.<br />
På vägen därifrån till Yangon möter<br />
vi ett demonstrationståg som leds<br />
av den buddistiska munken Ahin<br />
Panditamanda, 34. De är ett femtiotal<br />
personer som ska vandra i 45 dagar,<br />
från Yangon till delstaten Kachin.<br />
– Vi är trötta på att presidenten pratar<br />
om fred utan att något händer, säger<br />
han med hänvisning till de strider som<br />
pågår mellan den statliga armén och<br />
etniska minoritetsgrupper i landets<br />
norra delar.<br />
Närmare 100 000 människor ur<br />
kachinfolket har tvingats lämna sina hem<br />
och flera civila har dödats under den<br />
burmesiska arméns offensiver.<br />
– Regeringen har meddelat att de ska<br />
stämma oss för vår demonstration, men<br />
det hotet kan inte stoppa oss. Vårt mål är<br />
fred! säger han.<br />
Och efter flera dagars vandring har<br />
de fortfarande inte blivit stoppade.<br />
För inte länge sedan var en liknande<br />
handling omöjlig i Burma. Senast 2007<br />
blev ett dussintal munkar dödade när de<br />
demonstrerade för demokrati.<br />
En rad frågor hänger nu i luften.<br />
Kommer de politiska och ekonomiska<br />
reformer som landet genomgår leda till<br />
ett ökat välstånd och nya möjligheter för<br />
alla? Kommer utvecklingen att gynna<br />
barnen?<br />
Kommer frihet att skapas – och bestå?<br />
Thomas Henseler på Governor's<br />
residence, tar en sipp av vinet och blåser<br />
ut röken från sin cigarr.<br />
– Det beror på. Om ett år kanske allt<br />
är förlorat. I Asien förändras allt väldigt<br />
snabbt. Se på våra grannländer. Långsamt<br />
blir alla en del av den kritiska<br />
massan. Du vaknar upp och kunde ha<br />
varit var som helst.<br />
Han tror att det finns en risk att<br />
landets ledning är så ivriga att bli<br />
konkurrenskraftiga att de säljer ut allt.<br />
– Min förhoppning är att landet lyckas<br />
ta vara på sina människor. *<br />
ENKÄT: Hur kan barn bidra till fred och utveckling i Burma?<br />
Khin Ma Ma, 14 Wai Lwin Oo, 13 Kyi Kyi Win, 15<br />
– Om barn får gå i skolan och utbilda sig<br />
utvecklas landet. Det är också viktigt att<br />
barn är glada.<br />
– Jag är mycket ledsen för att jag var<br />
tvungen att sluta skolan. Mina föräldrar<br />
hade inte råd med skolavgiften på<br />
motsvarande 100 kronor.<br />
– Jag skulle vilja bli lärare eller<br />
ingenjör, men nu arbetar jag på en klädfabrik.<br />
Jag tjänar en krona i timmen och<br />
jobbar 12 timmar i sträck, från åtta på<br />
morgonen till åtta på kvällen.<br />
– Att de fattiga får det bättre är viktigt för<br />
att landet ska utvecklas. Jag var tvungen<br />
att hoppa av skolan för fyra år sedan, för<br />
att vi inte hade råd att betala skolavgiften.<br />
Min mamma arbetar inte. Pappa gör<br />
dagsverken, han river hus.<br />
– Jag skulle vilja bli socialarbetare<br />
och hjälpa dem som är fattiga, sjuka och<br />
hemlösa.<br />
– <strong>Barnen</strong>s utveckling är väldigt viktig<br />
för att landet ska utvecklas. Men om<br />
barns moral och uppförande ska bli bra<br />
så måste alla engagera sig mer. Man<br />
måste bygga vägar, sjukhus och hjälpa<br />
fattiga. Alla måste vilja delta och inte<br />
vara själviska.<br />
– Jag vill gå i skolan men var<br />
tvungen att hoppa av nu i nionde klass<br />
eftersom mina föräldrar inte kunde<br />
betala skolavgiften. Jag har inget<br />
arbete.<br />
barn 20 <strong>nr</strong>2.2013
INGA FLER<br />
BARN I KRIG<br />
Burmas regering har undertecknat ett<br />
avtal med FN om att de ska befria alla<br />
minderåriga soldater ur landets armé. Aung,<br />
Kyaw och Win är redan tillbaka hos sina<br />
familjer. Men minnena jagar dem än.<br />
text SOPHIE ARNÖ FOTO PAUL HANSEN<br />
barn 21 <strong>nr</strong>2.2013
Det var en man<br />
som slog. De<br />
andra såg på.<br />
– Jag var så<br />
rädd! Jag hade<br />
inget annat val<br />
än att acceptera.<br />
Det har gått<br />
två år sedan<br />
Aung, nu 16 år, blev tillfångatagen, såld<br />
och tvingad in i Tatmadaw, den burmesiska<br />
armen. Fortfarande blir blicken<br />
mörk när han berättar om det som<br />
hände. En djup fåra formar sig mellan<br />
ögonbrynen.<br />
– Det var ingen som hade berättat för<br />
mig om riskerna.<br />
Liksom många andra i hans by hade<br />
han lockats av en människohandlare<br />
med löfte om jobb i Thailand. Det var<br />
tidigt i januari 2011 och Aung var 14<br />
år. Den lilla gruppen ungdomar hade<br />
vadat över gränsfloden på natten när<br />
en polisbil plötsligt dök upp på den<br />
thailändska sidan.<br />
– Jag fattade inte riktigt vad som<br />
hände, så jag blev sist när de andra<br />
sprang, berättar han.<br />
Polisen förde honom tillbaka till gränsen<br />
och lämnade över honom till gränspolisen<br />
på den burmesiska sidan.<br />
Av dem blev han inlåst, torterad och<br />
skrämd under tre dagar.<br />
– De ville att jag frivilligt skulle gå<br />
med på att de lämnade mig till armén.<br />
»om du inte säger ja så sätter vi dig i<br />
fängelse«, sa de.<br />
– Jag tiggde och bad. Sa att min<br />
mamma är gammal. Men de brydde sig<br />
inte.<br />
I stället slog de honom och hotade döda<br />
honom om han inte gjorde som de sa.<br />
-Jag såg att de fick pengar för mig när<br />
de till sist lämnade över mig till ett militärt<br />
rekryteringscenter.<br />
Aungs berättelse är inte unik. Flera<br />
organisationer, däribland FN, har under<br />
många år dokumenterat omfattande<br />
rekrytering och användning av barnsoldater<br />
i Burma, något som den tidigare<br />
militärjuntan förut har förnekat.<br />
barn 22 <strong>nr</strong>2.2013
Aung, 16<br />
hölls fången och torterades av gränspolisen<br />
innan de sålde honom till armén.<br />
– Jag tänkte på att försöka fly, berättar<br />
han. Men byggnaden var inhägnad, det fanns<br />
säkerhetsvakter med vapen och hundar som<br />
sprang omkring.<br />
– Allt jag kunde tänka på var min mamma.<br />
Med hjälp av <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> lyckades hon<br />
få sin son frigiven i maj 2011.<br />
FAKTA BARNSOLDATER:<br />
* Det finns runt 300 000 barnsoldater i<br />
världen.<br />
* De används i strid, som vakter, kokerskor,<br />
bärare, mi<strong>nr</strong>öjare och sexslavar.<br />
* Antalet barnsoldater i Burma är<br />
okänt.<br />
* De flesta soldater som är under 15 år<br />
återfinns i icke-statliga militära organisationer.<br />
* Många barn kidnappas till militär<br />
tjänstgöring. Andra söker sig frivilligt<br />
till armén, drivna av fattigdom, övergrepp<br />
eller diskriminering. Andra söker<br />
hämnd för brott som begåtts mot deras<br />
egna familjer.<br />
* Att använda barn i väpnade konflikter<br />
är förbjudet enligt barnkonventionen.<br />
Den internationella brottmålsdomstolen<br />
i Haag bedömer det också som ett<br />
krigsbrott.<br />
Källor: FN, Human Rights Watch,<br />
Childsoldiers International.<br />
De väpnade konflikterna mellan<br />
den statliga armén och flera av landets<br />
etniska minoriteter har pågått mer än 50<br />
år. De har krävt tusentals liv och inneburit<br />
massiva kränkningar av mänskliga<br />
rättigheter.<br />
– Barnsoldaterna har ofta fått farliga<br />
uppdrag som att röja minor, säger<br />
Kelland Stevenson som är ansvarig för<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s arbete i Burma.<br />
– De får också vakta, ladda vapen och<br />
delta i strid. Både i den statliga armén och<br />
i de beväpnade etniska grupperna.<br />
Att barn rekryteras har flera orsaker.<br />
Man har haft svårt att bibehålla antalet<br />
soldater när så många stupar i strid.<br />
Militären är väldigt hierarkisk och man<br />
har låtit barn göra allt smutsigt jobb som<br />
ingen annan vill göra.<br />
– Ju yngre de är desto sämre<br />
behandlas de.<br />
Det finns också socioekonomiska<br />
faktorer. Burma är ett av världens fattigaste<br />
länder. Ett barn som tar värvning i<br />
armén får lön, mellan 200 och 300 kronor<br />
i månaden.<br />
Den som värvar ett barn får också<br />
betalt. Därför förekommer en omfattande<br />
handel med unga.<br />
Win, 15, och Kyaw, 17, blev båda<br />
kidnappade och sålda.<br />
Vi möter dem på Internationella <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>s stödcenter i en fattig förort<br />
till Yangon, där före detta barnsoldater<br />
får möjlighet att studera för att komma<br />
i kapp det de missat i skolan. De får också<br />
möjlighet att träna sig till olika yrken och<br />
inte minst ekonomiskt stöd för att starta<br />
verksamhet. Inte minst får de chans att<br />
träffa varandra och lyssna till varandras<br />
erfarenheter.<br />
Win var bara tolv år när han tvångsrekryterades.<br />
– Jag var på väg hem från skolan när<br />
en man kom fram till mig och frågade om<br />
jag ville träffa min äldre bror, som var i<br />
armén. Det ville jag så klart.<br />
– Då sa han att jag skulle följa med<br />
honom. Jag behövde inte prata med<br />
mina föräldrar för han skulle kontakta<br />
dem, sa han. –><br />
barn 23 <strong>nr</strong>2.2013
Den lokala ungdomsgruppen<br />
har betytt mycket<br />
för både Kyaw och Win,<br />
här tillsammans med en av<br />
ledarna Aung Lwin Oo.<br />
– Jag är själv far och blir<br />
ledsen när jag får höra att<br />
de här killarna tvingas<br />
bära erfarenheter som inget<br />
barn ska behöva vara med<br />
om, säger han.<br />
De körde hela<br />
natten.<br />
– När vi kom<br />
fram nästa<br />
morgon förstod<br />
jag att jag hade<br />
blivit lurad.<br />
Främlingen<br />
lämnade av Win<br />
på ett militärt träningscenter.<br />
– Jag låstes in i ett mörkt rum i tre<br />
dygn, utan mat och vatten. Jag<br />
var livrädd, kunde inte tänka<br />
klart, det var så mörkt. Jag<br />
längtade efter mamma.<br />
– På nätterna när vakterna var<br />
fulla kom de in och slog mig.<br />
När hans motstånd brutits<br />
ner tillräckligt skickades Win<br />
till ett annat träningscenter<br />
för att lära sig hantera vapen.<br />
Efter fyra månader där fördes han till<br />
fronten i delstaten Kachin där han blev<br />
kvar i två år.<br />
– Det var som om mitt liv dog, säger<br />
han Jag trodde aldrig att jag skulle<br />
komma därifrån levande.<br />
Kyaw, som fortfarande ser ut som en<br />
ung spenslig pojke, lyssnar allvarligt och<br />
uppmärksamt på Wins berättelse.<br />
– Jag blir ledsen när jag hör den, säger<br />
han. Den påminner om min egen.<br />
Kyaw var 13 år och gick runt och sålde<br />
ballonger på gatan när han blev uppsökt<br />
av två människohandlare. De två männen<br />
frågade om han ville ha ett bättre jobb<br />
som gav mer pengar.<br />
– Om jag bara följde med dem så skulle<br />
de informera mina föräldrar.<br />
Liksom Win fördes han många mil bort<br />
och såldes till ett rekryteringscenter i en<br />
annan stad. Där lärde han sig att använda<br />
vapen och hur man skulle döda folk i strid.<br />
– Tanken på att döda någon . . . jag ville<br />
inte alls. När jag sa det till serganten så<br />
hotade han att döda mig.<br />
– Vapnen var väldigt tunga, packningen<br />
kunde väga upp till 20 kilo och vi var<br />
»Jag låstes in i ett mörkt rum<br />
i tre dygn, utan mat och vatten.<br />
Jag var livrädd, kunde inte tänka<br />
klart, det var så mörkt.«<br />
små. I början var jag jätterädd, men sedan<br />
vande jag mig.<br />
Både Win och Kyaw beskriver hur de<br />
och de andra barnen torterades, tvingades<br />
att äta rutten mat, ta droger, vara<br />
med prostituerade, dricka sprit och göra<br />
»andra dumma saker«.<br />
– Alla barn fick två flaskor starksprit var<br />
i månaden, berättar Kyaw. Jag låtsades<br />
dricka, sedan sålde jag mina.<br />
Win berättar om hur han såg kompisar<br />
som blev fast när de började använda<br />
droger, ofta rökheroin.<br />
– Det var läskigt! De åldrades snabbt.<br />
Vissa blev galna. Några satt bara<br />
och stirrade rakt ut. De var som helt<br />
okontaktbara. Några dog när de bara var<br />
15 år gamla.<br />
Han provade själv att ta droger<br />
någon gång men bestämde sig snabbt<br />
för att inte fortsätta eftersom effekten<br />
skrämde honom.<br />
– Jag bad till Buddha varje kväll att<br />
jag skulle få träffa mamma och pappa.<br />
Tanken att jag en gång skulle få komma<br />
till dem var det som höll mig vid liv.<br />
Vid ett tillfälle besökte landets högsta<br />
general förläggningen där<br />
Kyaw var och frågade om det<br />
fanns barnsoldater där.<br />
– Vår general gömde oss och<br />
förnekade att så var fallet.<br />
Efter ett par år lyckades<br />
både Kyaw, Win och Aung på<br />
olika sätt få ut brev till sina<br />
föräldrar.<br />
När Aung berättar sitter<br />
hans mamma Daw Htwe och hör på.<br />
Hon var fruktansvärt rädd när han var<br />
borta och hon inte fick något livstecken<br />
från honom.<br />
– Men sedan kom brevet där han<br />
berättade att han hade blivit värvad<br />
till armén. Jag grät av glädje när jag<br />
förstod att han levde. Men jag blev också<br />
upprörd. Han var ju bara 15 år och hade<br />
ingenting i armén att göra!<br />
Daw Htwe var med i en av de många<br />
lokala kommittéer för barns skydd<br />
som skapats under de senaste åren.<br />
Genom den gruppen fick hon kontakt<br />
med <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s kontor i den<br />
närmaste staden.<br />
–><br />
barn 24 <strong>nr</strong>2.2013
arn 25 <strong>nr</strong>2.2013<br />
Win, 15<br />
– Den allra värsta erfarenheten<br />
var tortyren om nätterna. Det var<br />
som om de letade efter någon att<br />
straffa.<br />
Han var bara tolv år när han<br />
kidnappades och såldes till armén.<br />
– Jag tvingades växa upp fort,<br />
konstaterar han.<br />
I dag jobbar Win som vakt för en<br />
ambassad i staden Yangon. Hans<br />
plan för framtiden är att fortsätta<br />
hjälpa sin mamma och pappa med<br />
familjens försörjning.
arn 26 <strong>nr</strong>2.2013<br />
Kyaw, 17<br />
var fånge i armén under tre år. Först när<br />
hans mamma lyckats få fram ett intyg<br />
som bevisade att han var underårig blev<br />
han frisläppt.<br />
– När jag kom hem hade mycket förändrats.<br />
Mina syskon och föräldrar hade<br />
blivit äldre. Deras företag gick sämre.<br />
Men jag var så glad att se mamma igen!<br />
Och att jag hade överlevt!<br />
Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> har givit<br />
Kyaw ekonomisk hjälp för att kunna starta<br />
ett litet företag. Han har nu köpt en liten<br />
matvagn som han drar runt i området där<br />
han bor och säljer sallader som han själv<br />
lagar. På det tjänar han 40 kronor om<br />
dagen och kan försörja hela familjen.
Av dem fick<br />
hon hjälp att<br />
få fram de<br />
dokument,<br />
rekommendationer<br />
och<br />
intyg som<br />
krävdes för<br />
att styrka att<br />
pojken var underårig.<br />
– Det var en byråkratisk process som<br />
jag aldrig hade klarat ensam!<br />
Efter en sex månader lång kamp för att<br />
få sonen fri släpptes Aung i maj 2011.<br />
Kyaw kom hem i början av juni<br />
samma år och Win i början av 2012.<br />
Ett halvår senare, i slutet av juni 2012,<br />
skrev Burmas regering på ett avtal med<br />
FN där de lovar att identifiera och frige<br />
samtliga barnsoldater i den statliga armén<br />
före år 2015. 42 barn har redan blivit<br />
frigivna och fler väntas bli fria i år. FN<br />
övervakar processen.<br />
Avtalet »The joint action plan« ger<br />
också en ram för att förhindra framtida<br />
rekrytering av barnsoldater, bland<br />
annat ska man utveckla rutiner för<br />
ålderskontroller, ha en strikt oberoende<br />
övervakning av genomförandet och<br />
vidta rättsliga åtgärder mot dem som<br />
bryter mot avtalet.<br />
– Vi kommer att stödja regeringen i<br />
deras arbete för att barn inte längre ska<br />
delta i väpnade konflikter, säger Kelland<br />
Stevenson.<br />
Det nya avtalet innebär att<br />
Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> och andra<br />
frivilligorganisationer kommer att ges<br />
tillträde till militära rekryterings- och<br />
träningscenter. Internationella <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong> kommer också att arbeta med<br />
stöd och rehabilitering till barnsoldater<br />
när de kommer hem.<br />
– Den stora utmaningen nu för regeringen<br />
är att verkligen genomföra planen,<br />
säger Kelland Stevenson.<br />
– Om den ska fungera krävs både att<br />
man utvecklar system för övervakning<br />
och rapportering, och att rekryterarnas<br />
beteende och mentalitet förändras<br />
i grunden.<br />
Mycket talar för att den positiva<br />
utveckling som avtalet pekar ut kommer<br />
att ta tid.<br />
Kyaw och Win ser fortfarande<br />
kända rekryterare verka i sitt område.<br />
Organisationen Childsoldiers International<br />
har också visat i en ny rapport<br />
att rekrytering fortfarande pågår, trots<br />
alla löften. Fungerande system för åldersverifiering<br />
saknas fortfarande.<br />
Och i de väpnade etniska<br />
rebellgrupperna har man inte skrivit<br />
under något avtal.<br />
Kyaw och Win engagerar sig båda<br />
aktivt i den lokala ungdomsgruppen<br />
där de fått möjlighet att lära sig om<br />
barns rättigheter och att dela sina erfarenheter<br />
både med varandra och med<br />
andra unga i området.<br />
– Det viktigaste jag har lärt mig i gruppen<br />
är hur man kan mobilisera människor,<br />
säger Kyaw. Ju fler som delar kunskap,<br />
desto större möjlighet att fler får skydd.<br />
– Jag hoppas att mina erfaren heter<br />
kan bidra till att inga fler barn blir<br />
lurade. Och att vuxna förstår att de inte<br />
ska skicka barn till fronten.<br />
Både han och Kyaw har fortfarande<br />
svårt att sova. Även Aung.<br />
– Jag är rädd att någon från armén ska<br />
komma och ta mig igen, säger han.<br />
Win instämmer.<br />
– Mina minnen jagar mig. De håller mig<br />
vaken om nätterna. Jag minns hur jag<br />
tittade ut genom stängslet på barnen som<br />
lekte utanför och tänkte att jag ville vara<br />
där och leka med dem!<br />
Vad skulle ni göra om ni mötte dem<br />
som höll er fångna i dag?<br />
– Jag tänkte ofta när jag var fången att<br />
jag skulle vilja hämnas, men jag kunde<br />
inte då, jag var för liten och för svag,<br />
säger Kyaw.<br />
– Om jag mötte dem nu skulle jag vilja<br />
slå dem med en knytnäve rakt i ansiktet,<br />
som de gjorde med mig. Sedan skulle jag<br />
säga: »Det här gör ni inte om! Inte mot<br />
något barn!« *<br />
barn 27 <strong>nr</strong>2.2013
14<br />
frågor till<br />
Kelland<br />
Stevenson<br />
Kelland Stevenson är landchef och ansvarig för<br />
Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s arbete i Burma.<br />
Han blir upprörd när han tänker på de övergrepp som<br />
barn i landet utsätts för. Samtidigt beskriver han den<br />
utveckling som nu äger rum som extraordinär.<br />
– Människor känner nytt hopp för framtiden.<br />
TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO PAUL HANSEN<br />
Hur ser du på den ekonomiska och politiska<br />
omvandling som pågår i Burma<br />
1<br />
just nu?<br />
– Allt sker extremt snabbt! Till en början var<br />
folk osäkra på om initiativen till förändring var<br />
allvarligt menade. Men det verkar som om det<br />
finns en genuin önskan att reformera landet<br />
och sättet det styrs på. Redan nu har censuren<br />
minskat och politiska fångar har släppts. Det<br />
finns större förståelse för barns rättigheter och<br />
utbrett stöd för demokratiska principer.<br />
– Men självfallet är det fortfarande många<br />
frågor som måste ställas. Framför allt kring hur<br />
man ska samverka med landets etniska minoriteter.<br />
Det har varit oroligheter i delar av landet de<br />
senaste 50 åren så det kommer att ta tid att läka.<br />
2<br />
Vilket inflytande har militären i dag?<br />
Cirka 25 procent av parlamentarikerna har<br />
militär bakgrund. Folk från det militära har också<br />
tydlig närvaro på lägre poster runt om i landet.<br />
Det kommer att ta tid innan deras inflytande<br />
minskar.<br />
–><br />
barn 28 <strong>nr</strong>2.2013
arn 29 <strong>nr</strong>2.2013
Hur kan Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> påverka förändringsprocessen?<br />
3<br />
– Ju mer vi kan lyfta fram barns röster till beslutsfattarna,<br />
desto större inflytande kan vi ha. Barn tar ofta upp sådant<br />
som vuxna ofta inte tänker på. De tenderar också att<br />
tänka framåt på ett annat sätt, är mer optimistiska. Deras<br />
erfarenheter och tankar behövs nu när man ska fundera kring<br />
sådant som hur man kan rasera murar som byggt upp mellan<br />
olika grupper. Hur kan vi till exempel få barn till muslimer<br />
och buddister att gå i skolan tillsammans?<br />
– Vi arbetar också för att bygga kapacitet hos lokala grupper<br />
och bedriver påverkansarbete gentemot olika myndigheter.<br />
Kan barnen själva spela någon roll i processen?<br />
4<br />
– Absolut! Vi arbetar tillsammans med socialdepartementet<br />
för att främja barns delaktighet. Nyligen hade vi<br />
ett möte där representanter för militären var närvarande. Inför<br />
dem presenterade barn en undersökning som de själva hade<br />
gjort av vilka problem unga möter ute i de olika distrikten.<br />
– Vi låter också barn utvärdera vårt eget arbete. En gång om<br />
året samlar vi en grupp i olika åldrar och frågar hur nöjda de är.<br />
Fokuserar vi på rätt saker? Är det något vi kan göra bättre?<br />
Ser du några förändringar när det gäller regeringens vilja att<br />
5<br />
prioritera barnfrågor?<br />
– Det finns en insikt om att mycket mer måste investeras<br />
i hälso- och sjukvården. Regeringen ser just nu över hela<br />
utbildningssystemet för att undersöka hur det kan förbättras.<br />
De har också skrivit under en gemensam handlingsplan för att<br />
stoppa rekryteringen av barnsoldater till den statliga armén.<br />
Flera nya lagar är på plats, men genomförandet av dem är inte<br />
alltid så konsekvent som det borde ha varit.<br />
Vilka frågor står i fokus för Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s<br />
6<br />
arbete i landet?<br />
– Hälsa, utbildning och skydd av barn. Hälsa och<br />
utbildning har varit kraftigt underfinansierat av regeringen i<br />
många år. Det är vanligt att barn inte går i skolan och kvaliteten<br />
på undervisningen är låg. Många under fem år dör fortfarande<br />
i sjukdomar som går att bota, till exempel lunginflammation,<br />
malaria och diarré. Det finns inte tillräckligt med utbildad<br />
personal på fältet.<br />
– Många barn utsätts också för våld och övergrepp både i<br />
skolan, hemma och av sina arbetsgivare. Det förekommer också<br />
en handel med barn och unga lockas ofta in i armén. De som<br />
migrerar till Thailand och Kina för att söka arbete gör det ofta<br />
illegalt vilket gör dem extra utsatta.<br />
7<br />
Hur arbetar ni för att möta barnens behov?<br />
– Vi arbetar framför allt för att öka kunskapen om barns<br />
situation och rättigheter på lokal, regional och nationell nivå.<br />
Ute i byarna hjälper vi till att starta lokala grupper. När folk får<br />
ökad kunskap, till exempel om handeln med barn, ökar också<br />
deras möjligheter att skydda dem.<br />
– Vi har fått mycket stöd av regeringen för detta arbete<br />
eftersom de ser nyttan av det och de vill att vi ska utveckla det<br />
över hela landet.<br />
Det har varit lönsamt att rekrytera barn till armén –<br />
8<br />
tror du att den verksamheten kommer att upphöra nu?<br />
– Vi hör att rekryteringen fortfarande pågår på vissa håll. En<br />
viktig del av den handlingsplan som nu skrivits under är att vi<br />
ska få tillgång till militära rekryterings- och träningscenter. Jag<br />
tror att den ökade insynen är viktig. Men jag tror samtidigt att<br />
verksamheten till viss del kommer att fortsätta. Det finns ju även<br />
barn i de militära gerillagrupper som ännu inte skrivit under den<br />
gemensamma handlingsplanen.<br />
9<br />
Hur känner du för att barn utnyttjas på det här sättet ?<br />
– Det gör mig arg och upprörd. Att sådant här händer,<br />
att barn utnyttjas och utsätts för grymma övergrepp – inte bara<br />
fysiskt utan att de också traumatiseras av att vara involverade<br />
i aktiviteter där de inte vet om de ska överleva dagen. Och att<br />
detta pågår dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.<br />
10<br />
Vi har träffat flera barnsoldater som har utsatts för<br />
fruktansvärda övergrepp. Tror du att åtal kommer<br />
väckas mot gärningsmännen?<br />
– Jag är inte säker. Kanske kommer barnen att samla sig och<br />
gå till domstol. Vi vet inte ännu eftersom vi ännu inte nått så<br />
långt. Än så länge är bara drygt fyrtio av flera tusen barn släppta<br />
ur armén.<br />
11<br />
Vad har berört dig mest när du har rest runt i landet?<br />
– Det är fantastiskt att se hur människor arbetar för<br />
att förbättra sina liv, även i fattiga områden. Ta till exempel<br />
bar<strong>nr</strong>ättsgrupperna som vi har varit katalysator för, folk tar<br />
verkligen emot och använder de möjligheter de får.<br />
– Det är en så annorlunda tid här. Folk får nya möjligheter och<br />
det har givit dem nytt hopp för framtiden.<br />
»Ju mer vi kan lyfta<br />
fram barns röster till<br />
beslutsfattarna, desto<br />
större inflytande<br />
kan vi ha.«<br />
Vilka risker ser du när det gäller landets utveckling<br />
framöver?<br />
– Det finns en iver både hos myndigheterna och hos folket, som<br />
12<br />
är positiv. Men med den finns också risker. Landet har öppnat<br />
sina dörrar för alla. Det är rikt på resurser som naturgas och olja,<br />
och det finns många som vill investera. Inget är reglerat. Några<br />
vill så snabbt som möjligt »bli som Thailand« medan andra<br />
varnar för en för snabb tillväxt.<br />
Hur kan den förväntade ekonomiska tillväxten sprida<br />
sig så att den gynnar folket?<br />
– Det är en bra fråga. När jag bodde i Bangladesh så såg jag<br />
13<br />
att det som hade störst betydelse var att man utvecklade vägar,<br />
elektricitet och kommunikationssystem, eftersom det förbinder<br />
landsbygden med städerna – där de ekonomiska möjligheterna<br />
finns.<br />
– I dag är det många avlägsna områden som inte ens går att ta<br />
sig till, särskilt inte under regnsäsongen.<br />
14<br />
Vilken ser du som den största utmaningen framöver?<br />
– Myanmar är på många sätt likt forna Jugoslavien. Det<br />
består av en samling av etniska grupper som tvingats samman.<br />
Om dessa grupper inte känner sig rättvist representerade, om<br />
de känner att de inte har en röst, kan vi komma att se fortsatt<br />
social oro i vissa av landets områden, som i Kachin- och<br />
Rakhine distrikten.<br />
– Den största utmaningen för den sittande regeringen är att<br />
fråga sig: Hur får vi en blandad grupp av människor att leva<br />
fredigt tillsammans i en nation? *<br />
barn 30 <strong>nr</strong>2.2013
vill du<br />
hjälpa till?<br />
Det finns många sätt att förändra<br />
och förbättra ett barns liv. Oavsett hur du<br />
stödjer <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s arbete spelar din<br />
insats roll. Du väljer själv vilket sätt som<br />
passar dig bäst, vad du än gör så kommer<br />
du på ett eller annat sätt göra skillnad.<br />
Bli medlem!<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s 80 000 medlemmar<br />
är själva basen för organisationens<br />
arbete och ger den en stark enad<br />
röst i arbetet med politisk påverkan<br />
för barns rättigheter.<br />
Medlemmarna bestämmer själva<br />
i sin lokalförening vad de vill jobba<br />
med – till exempel stötta ensamkommande<br />
flyktingbarn, hjälpa<br />
till vid läxläsning, påverka lokala<br />
politiker eller samla in pengar till<br />
ett speciellt ändamål.<br />
Att bli medlem kostar 200<br />
kronor per år. Som medlem får du<br />
även tidningen Barn fyra gånger<br />
per år.<br />
Här kan du anmäla dig som<br />
medlem: www.rb.se/geengava/<br />
pages/blimedlem.aspx<br />
Ge av din tid!<br />
Oavsett om du har en kvart i<br />
veckan eller en hel dag så spelar<br />
din insats roll. Att ge av din tid är<br />
ett lysande sätt att stödja barnen.<br />
Har du endast en kvart kan till<br />
exempel uppdatera din Facebookstatus<br />
med information från <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong> om barns situation. Har<br />
du en timme i veckan att avvara<br />
kan du vara mentor till en högstadieelev,<br />
har du fler timmar kan du<br />
göra lokala kartläggningar om hur<br />
barn har det där du bor.<br />
Här kan du gå in för att få veta<br />
mer: www.medlemsportal.rb.se/<br />
engageradig<br />
Skänk pengar!<br />
Det finns många olika sätt att<br />
skänka pengar till <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s<br />
verksamhet:<br />
Om du varje månad skänker<br />
ett visst belopp så möjliggör du<br />
för organisationen att lättare att<br />
skapa långsiktiga förändringar för<br />
barn. Självklart går det också att ge<br />
enskilda bidrag.<br />
Du kan också välja att handla<br />
snygga saker ur designshopen,<br />
gåvobevis som visar vad pengarna<br />
kan räcka till, eller olika slags<br />
gåvoblad för livets alla tillfällen.<br />
Här hittar du alla sätt att stödja<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> ekonomiskt:<br />
www.rb.se/geengava
FOTO JONAS BORG<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> på World Child<br />
& Youth Forum<br />
Den 22 mars genomfördes det tredje World Child & Youth<br />
Forum på Kungliga Slottet. Forumet, som är ett initiativ<br />
av kungafamiljen, syftar till att skapa en global plattform<br />
för kunskap, erfarenhetsutbyte och nätverkande mellan<br />
beslutsfattare från stat, företag, akademier samt det civila<br />
samhället kring bar<strong>nr</strong>ättsfrågor.<br />
Årets tema, »Children’s rights – any of your business?« tog<br />
avstamp i Bar<strong>nr</strong>ättsprinciper för företag samt den av FN:s<br />
kommitté för barnets rättigheter nyligen lanserade »General<br />
Comment« om statens roll vad gäller företags ansvar för<br />
barnets rättigheter.<br />
Bland talarna under dagen märktes statsminister Fredrik<br />
Reinfeldt, UN Global Compacts chef Georg Kell, Ikeas<br />
vd Mikael Ohlsson samt Safaricoms vd Bob Collymore.<br />
Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s högsta chef Jasmine Whitbread<br />
var en av huvudtalarna, liksom generalsekreterare Elisabeth<br />
Dahlin. Även Klas Balkow, vd för Clas Ohlson var med och<br />
berättade om partnerskapet med <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> som bland<br />
annat innefattar socialt ansvar i Kina.<br />
partners<br />
POSTKODSMILJONER<br />
TILL RÄDDA BARNEN<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> tog<br />
emot hela 53 miljoner<br />
kronor när Svenska<br />
Postkodlotteriet höll sin<br />
årliga checkutdelning.<br />
I Sverige kommer<br />
pengarna bland annat<br />
att användas till arbetet<br />
för en trygg skola för<br />
alla. Internationellt<br />
kommer pengarna att<br />
användas till arbetet<br />
mot alla typer av våld<br />
och övergrepp mot barn.<br />
- Tack vare Postkodlotteriet<br />
kan vi säkra ett<br />
långsiktigt arbete för<br />
bättre villkor för barn<br />
här hemma och ute i<br />
världen, säger Elisabeth<br />
Dahlin.<br />
SOLKRÄM GER<br />
PENGAR<br />
Från den 16 maj kan du<br />
köpa Medstop solkräm<br />
för barn på apotekskedjan<br />
Medstop, och<br />
samtidigt göra en insats<br />
för de krigsdrabbade<br />
barnen i Syrien. För<br />
varje solskydd som<br />
säljs skänker Medstop<br />
fem kronor till <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>.<br />
-Vi är otroligt stolta<br />
över vårt samarbete<br />
med <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>.<br />
Många vill bidra till en<br />
bättre värld och är positiva<br />
till konsumtion med<br />
välgörande ändamål,<br />
säger Minna Dahlberg,<br />
reklamchef på apotekskedjan<br />
Medstop.<br />
Du vet väl<br />
att du kan<br />
bidra till vår<br />
katastroffond<br />
genom<br />
att använda<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong><br />
MasterCard.<br />
För varje köp<br />
du gör med<br />
kortet skänker<br />
Handelsbanken<br />
Finans<br />
0.5 % till vårt<br />
katastrofarbete.<br />
Du kan<br />
ansöka om<br />
kortet på<br />
www.raddabarnen.se<br />
PINS FÖR<br />
NEPALS BARN<br />
100 000 Busungepins<br />
har de senaste<br />
månaderna sålts i<br />
Clas Ohlsons butiker<br />
i Sverige, Norge och<br />
England. Pinsen gav<br />
nästan två miljoner<br />
kronor till Nepal och<br />
det förskoleprojekt som<br />
Clas Ohlson stöttar.<br />
Sedan starten av vårt<br />
samarbete 2011 har<br />
över 8 500 barn fått<br />
tillgång till en bättre,<br />
säkrare och mer<br />
utvecklande förskola<br />
i Nepal tack vare<br />
företagets stöd.<br />
-Det är fantastiskt<br />
att se det stora engagemang<br />
som våra<br />
medarbetare och kunder<br />
visat och att ännu fler<br />
barn nu får möjlighet<br />
att gå i skolan,<br />
säger John Womack,<br />
informations- och<br />
IR-chef på Clas Ohlson.<br />
Design för barns<br />
rättigheter<br />
Totalt 28 nya<br />
designprodukter<br />
presenteras i <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>s vårkollektion.<br />
Flera nya exklusiva<br />
designsamarbeten<br />
har inletts. Per<br />
Söderbergs ljusstake<br />
i ljusrosa pastell och<br />
Linda Alfvegrens<br />
fotografier är några av<br />
specialutgåvorna<br />
i kollektionen.<br />
- Även denna gång<br />
har vi utgått från kvalitet,<br />
exklusiva nyheter<br />
och spännande, lite<br />
udda design när vi gjort<br />
urvalet, säger Victoria<br />
Nordansjö, pr-ansvarig<br />
på <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>.<br />
barn 32 <strong>nr</strong>2.2013
Tack alla huvudpartners<br />
för att ni hjälper oss att göra<br />
världen lite barnvänligare<br />
Med stöd från Clas Ohlson får fler barn i Nepal<br />
möjlighet till en säker, kvalitativ och mer utvecklande<br />
förskolemiljö. De har också samverkan med<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s CSR center i Kina.<br />
IKEA är engagerad i flera projekt med<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>. Ett exempel är<br />
”Oss föräldrar emellan – för tryggare barn”.<br />
Santa Maria hjälper utsatta barn<br />
i Colombia till en bättre utbildning.<br />
Via Banco Humanfonden som förvaltas av<br />
Swedbank Robur, stödjer fondsparare<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s arbete med att ge barn i krigsoch<br />
katastrofl änder tillgång till utbildning.<br />
Vinge bidrar Pro Bono med juridisk<br />
kompetens och rådgivning vad<br />
gäller <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s nationella som<br />
internationella verksamhet.<br />
Med stöd från Axfood genomför vi utbildningsprojekt<br />
i Elfenbenskusten. Axfood stödjer även<br />
projekt som genomförs i Sverige.<br />
Pengarna från PostkodLotteriet har varit med<br />
och delfinansierat en stor mängd projekt.<br />
De viktigaste arbetsområdena är att se till<br />
att alla barn får gå i skolan och att inga barn<br />
ska behöva utsättas för våld.<br />
Accenture bidrar med management- och<br />
konsulttjänster för att löpande förbättra<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s verksamhet samt stödja projekt<br />
i utvecklingsländer och lokalt.<br />
GodEl och systerbolaget GodFond har stöttat<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> sedan företagen startades.<br />
De har valt att stödja <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s arbete<br />
i katastrofdrabbade länder.<br />
Vill du också samarbeta med <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>?<br />
Ring Jonas Olsson på tel 08-698 91 36<br />
eller He<strong>nr</strong>ik Persson på tel 08-698 92 82.
tänker<br />
tvärtom
Stefan Krook är entreprenören<br />
som vill tjäna mycket pengar – men inte<br />
för att kunna berika sig själv eller aktieägarna,<br />
utan för att kunna skänka bort dem. Sedan starten<br />
har <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> hittills fått 6,8 miljoner kronor<br />
via hans företag God El. Och mer ska det bli.<br />
text ANNIKA RYDMAN FOTO jörgen hildebrandt<br />
När Stefan Krook grundade elbolaget<br />
God El var det många som skakade på<br />
huvudet. Skänka bort vinst, kan man<br />
verkligen göra så? Och flera miljoner<br />
dessutom. Hur går det ihop?<br />
– Det är som med Pippi, är man<br />
stark måste man också vara snäll,<br />
säger Stefan Krook och ler ett av sina<br />
många, breda leenden.<br />
Vi sitter i ett litet konferensrum på God Els kontor i Solna.<br />
Hela kontoret är väldigt enkelt, även om utsikten är makalös,<br />
och medarbetarna sitter tätt ihop. Här läggs inga pengar på<br />
onödigt »glitter«.<br />
Företagets vinst går till välgörenhet och sedan starten<br />
2005 har God El skänkt 20 miljoner kronor till välgörande<br />
ändamål.<br />
Fyrabarnspappan Stefan Krook växte upp i Tranås och<br />
Stockholm. Han var duktig i skolan och hamnade på Handelshögskolan.<br />
Det var 1990-tal och it-branschen växte så det<br />
knakade. Som den entreprenör han är såg han möjligheterna och<br />
startade IP-telefonibolaget Glocalnet.<br />
Hjulen snurrade fort och i början av år 2000 var bolaget både<br />
börsnoterat och värderat till miljardbelopp. Själv bodde Stefan<br />
Krook kvar i sitt studentboende och cyklade till jobbet.<br />
Men så kom it-kraschen och i ett nafs sjönk bolagets aktier<br />
som en sten. Stefan Krook, som inte ens hunnit fylla 30 år,<br />
lämnade Glocalnet och skrev in sig på Handels igen för att skriva<br />
sin examensuppsats.<br />
Så kom grubblerierna.Var meningen med livet verkligen att<br />
tjäna så mycket pengar som möjligt? Stefan Krook gjorde en<br />
jobbig i<strong>nr</strong>e resa. På en solsemester tillsammans med sin nuvarande<br />
fru läste han boken som kom att förändra hans liv – Dalai<br />
Lamas »Lycka«.<br />
– Alla människor är i grunden själviska men om vi söker vår<br />
egen lycka så kommer vi också att kunna göra andra människor<br />
lyckliga, säger Stefan Krook.<br />
Han kom fram till att han, och svenskarna, är lyckligt lottade<br />
och kände att det var hans skyldighet att hjälpa andra. Men<br />
samtidigt kunde Stefan Krook inte se sig själv som anställd inom<br />
någon välgörenhetsorganisation.<br />
Då föddes idén att kombinera sin förmåga till entreprenörskap<br />
med att göra gott. Stefan Krook tog kontakt med några<br />
»höjdare« inom näringslivet – Karl-Johan Persson från H & M,<br />
Per Ludvigsson från Inter Ikea och Robert af Jochnick som<br />
grundade Oriflame.<br />
Tillsammans skänkte de det startkapital som behövdes för<br />
att starta God El och stiftelsen Good Cause som i dag äger både<br />
God El och syskonföretagen God Fond och Good Cause Ideas.<br />
– Alla vet att nationer går på knäna ekonomiskt i dag. Samtidigt<br />
tjänar bolagen pengar. I exempelvis USA var bolagens vinst<br />
efter skatt tolv procent av hela BNP, säger han och fortsätter:<br />
– Företagen är både rustade och har musklerna för att lösa<br />
många problem i världen. De kan inte ducka längre – de måste<br />
bli mer som Pippi.<br />
Stefan Krook säger att flera företag redan är på god väg att<br />
tänka i de banorna. Han ser ett allt större intresse bland sina<br />
affärskolleger att fördjupa sitt ekonomiska engagemang för<br />
att göra gott.<br />
– Det räcker inte med att företagen bara följer lagen, de<br />
behöver även blanda in etik och moral och ta ansvar. Och tänka<br />
hållbarhet hela vägen, säger han.<br />
Unga i dag tänker inte som han själv gjorde när han läste på<br />
Handels, menar Stefan Krook. Då handlade det om att bli bankir<br />
eller konsult. I dag vill en tredjedel av studenterna arbeta med<br />
något meningsfullt.<br />
Han berättar att han har flera medarbetare som lämnat<br />
välbetalda jobb för att i stället arbeta hos God El för en lägre lön.<br />
– Dessutom ser de unga i dag inte gränserna mellan företag<br />
och hjälporganisationer på samma sätt som jag gjorde, för<br />
dem är det självklart att även företag kan göra gott, säger han<br />
och fortsätter:<br />
– Näringslivet håller på att göra en jätteresa – allt fler företag<br />
inser att de måste vara med och bidra till samhället. Och även<br />
organisationerna behöver förstå att företag inte bara vill hjälpa<br />
för att verka »goda«. Vi är inne på en kulturell resa som kommer<br />
att förändra mycket. *<br />
barn 35 <strong>nr</strong>2.2013
24 timmar<br />
i Zaatari<br />
Det har gått två år sedan upproret i Syrien startade.<br />
Över en miljon människor har nu flytt från det blodiga<br />
inbördeskriget. Många har kommit till Zaatari – ett<br />
flyktingläger i Jordanien, bara ett par mil från gränsen.<br />
Hur ser deras dagar ut? Deras erfarenheter och tankar?<br />
Tidningen Barn följde livet i lägret under ett dygn.<br />
TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO LINDA FORSELL<br />
02.40<br />
I genomsnitt<br />
anländer 1 500 nya<br />
personer till Zaatari<br />
varje natt. Den här natten<br />
kommer 1 011 personer. De<br />
slussas snabbt och effektivt<br />
in genom registreringens<br />
olika hållplatser: inskrivning,<br />
utdelning av välkomstpaket<br />
med mat, utkvittering av tält<br />
som de själva får montera, filtar<br />
och madrasser. Alla får genomgå<br />
en snabb medicinsk koll vid<br />
ankomsten.<br />
– Många behöver vård,<br />
konstaterar doktor Osama Al Zubi<br />
från UNHCR. Vanligast är att de är<br />
uttorkade. Just nu är det också många<br />
som har influensa. Svårt skadade förs<br />
direkt till sjukhus från transitcentret<br />
vid gränsen.<br />
barn 36 <strong>nr</strong>2.2013
Klockan 02.28<br />
Tre vita bussar rullar in till registreringskvarteret i Zaatari flyktingläger.<br />
Människorna som kliver av är märkligt tysta i den stjärnklara natten. Tonåringar,<br />
vuxna, gamla som måste bäras av och nyfödda spädbarn. De ser sig vilset<br />
omkring. Några tomhänta. Andra med stora bagage. En ny plats. Ett nytt land ...<br />
03.10<br />
Det hörs spridda röster om<br />
flykten i natten: »Vi sprang för livet!<br />
Det är katastrof i vår stad«, »Vad<br />
säger jag till mina barn? Herregud!<br />
Vad ska jag säga?«<br />
Hassan, 46, har flytt med fru<br />
och sex barn. Han har ett rakt och<br />
enkelt budskap till världen:<br />
– <strong>Rädda</strong> oss! säger han med<br />
sorgsna, allvarliga ögon.<br />
barn 37 <strong>nr</strong>2.2013
06.02<br />
Långsamt kommer gryningen med en ny dag.<br />
Zaatari är nu Jordaniens femte största stad med drygt<br />
100 000 invånare. Mer än hälften av dem är barn.<br />
– Jag har aldrig sett en camp växa så fort, säger Zach<br />
Zanek som arbetar på plats för Internationella <strong>Rädda</strong><br />
<strong>Barnen</strong>, som har fler än 400 anställda i lägret.<br />
06.15<br />
Många barn sänds ut tidigt för att ta plats i kön<br />
till brödutdelningen. Den här morgonen har några stått<br />
och väntat sedan klockan fyra på morgonen.<br />
– Det behövs fler distributionsplatser för bröd,<br />
konstaterar Zach Zanek. Men infrastrukturen hinner<br />
inte utvecklas i takt med det höga inflödet av<br />
människor som kommer till lägret.<br />
barn 38 <strong>nr</strong>2.2013
06.30<br />
Inne i tältet där brödet delas ut<br />
är stämningen hetsig och aggressiv. Folk<br />
skriker, svär, tränger sig, klättar och slår<br />
på stängslet.<br />
Saed al Ghoul, från Internationella<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>, arbetar så fort han kan för<br />
att få ut bröden som tillhandahålls av FN:s<br />
World Food Program.<br />
– Jag förstår att folk är arga, säger han.<br />
De har lämnat sina hem. Deras hus är<br />
förstörda. Självklart är toleransnivån låg<br />
och frustrationen hög!<br />
Många tycker att ransonen, fyra<br />
pitabröd per person, är för låg. Den här<br />
morgonen upptäcks fler än 100 förfalskade<br />
ransoneringskort. I går var det 130.<br />
07.10<br />
En familj tar sitt morgonkaffe på<br />
stående fot utanför tältet. <strong>Barnen</strong> hostar av<br />
den torra ökensanden som yr omkring dem.<br />
Mamman i familjen klagar:<br />
– De brukade se på tv och leka. Nu leker de<br />
inte längre. De har förlorat sin barndom! Vi<br />
har förlorat allt.<br />
07.15<br />
En av tonårssönerna<br />
visar upp några av de<br />
tortyrskador som han har över<br />
hela kroppen. Han har bland<br />
annat blivit slagen i ryggen<br />
med en kalashnikov. Han<br />
greps när han försökte fly<br />
från den statliga armén som<br />
han tvångsrekryterats till.<br />
– Det är total förödelse.<br />
Folk dödas överallt, berättar<br />
han med darrande<br />
underläpp.<br />
barn 39 <strong>nr</strong>2.2013
09.15<br />
Många nyblivna mammor får problem<br />
med amningen när de tvingas fly. Stressen gör<br />
att mjölken sinar. De är för trötta. På jordanska<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s amningsklinik, en barack mitt<br />
i lägret, är det fullt av kvinnor och små barn.<br />
Samira kommer hit varje dag. Hon är 26 år och<br />
mamma till fem små flickor. Den äldsta är tio<br />
år och den yngsta två månader.<br />
– Jag var mitt i värkarbetet när vi tvingades<br />
fly från vår by, berättar hon. Bomberna föll<br />
runt omkring oss. Jag var tvungen att stanna<br />
och föda henne efter ett par timmar på väg.<br />
Sedan sprang vi vidare.<br />
11.00<br />
På en av lägrets två grundskolor, som är donerad<br />
av Bahrains regering, har Hala, 11, fått i uppdrag att inviga<br />
en utställning av elevernas egna konstverk. Mors dag till ära.<br />
Hon har varit i lägret fyra månader.<br />
– Skolan är mitt liv här, säger hon. Om jag måste vara borta<br />
en dag så känns det som ett år.<br />
Hennes kompisar håller med. De här är en oas av normalitet.<br />
– Det vi har varit med om . . . det jag har varit med om<br />
trodde jag aldrig . . . jag trodde aldrig att jag skulle behöva se<br />
något sådant, säger Rania, 12.<br />
De andra instämmer, i mun på varandra: »Jag tappade<br />
känseln i fötterna när vi sprang«, »Det var plan som flög över<br />
oss. Jag var jätterädd«, »Det var en helikopter som släppte<br />
bomber«, »Det var prickskyttar som sköt mot folk som<br />
flydde«, »De bombade en skola – jag såg barnens kroppar«,<br />
»Min morfars hus blev ett fältsjukhus«.<br />
barn 40 <strong>nr</strong>2.2013
11.45 12.27<br />
Diana Siam är psykolog och anställd av jordanska<br />
<strong>Rädda</strong> barnen för att stötta barnen på skolan i lägret.<br />
– De bär på så mycket oro, depression och förvirring<br />
konstaterar hon. Jag försöker ge så mycket jag kan, har<br />
möten på löpande band mellan nio och fyra varje dag.<br />
– Det vanligaste som de kommer med är rädslor för<br />
plan, höga ljud och poliser, och familjeproblem. Deras<br />
föräldrar är ju också under stor press så det är mycket<br />
bråk och våld i deras hem. <strong>Barnen</strong> kastas ofta ut ur<br />
tälten. Vi har haft väldigt många självmordsförsök.<br />
– <strong>Barnen</strong> har förstås alla möjliga behov av stöd, men<br />
vad de först och främst behöver är någon som lyssnar<br />
på dem. Föräldrarna är ofta så upptagna av sin egen<br />
stress. Det finns inte heller någon stark kultur av att<br />
dela känslor och tankar bland de vuxna.<br />
En doft av nybakat bröd fyller tältet när Lamia dukar<br />
upp lunch åt sina sex döttrar och sin ende son. Skickligt vänder<br />
hon pitabröd över lågan på gasolspisen, som man absolut inte<br />
får ha inne i tältet. En regel som många bryter emot. Därför har<br />
det varit upprepade eldsvådor i lägret. Flera tält har brunnit ner.<br />
– Allt är så annorlunda här, säger Nour, 16, som är näst<br />
äldst av döttrarna. Det är så mycket aggressivitet på grund av<br />
allt som folk har varit med om. Det är upplopp och protester.<br />
Hemma var vi grannar med släkt och vänner. Jag gick i skolan.<br />
Nu är vi alla splittrade. Hela min personlighet har förändrats.<br />
Hur jag ser på saker.<br />
– Innan vi flydde . . . jag brukade få panikattacker . . . andnöd<br />
vid bombningarna. Här kan jag i alla fall sova.<br />
Hennes mamma öppnar en ny konservburk med små<br />
auberginer och fyller i:<br />
– Det vi har berättat är inte ens en procent av det som hänt.<br />
Folk har sett mord och våldtäkter mitt framför dem. Deras hus<br />
har brunnit ner. Vi behöver Guds styrka!<br />
barn 41 <strong>nr</strong>2.2013
13.36<br />
Inne på en av de 18 barnvänliga platserna, som<br />
Internationella <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> driver i lägret, hörs sång och klappramsor.<br />
Ett trettiotal barn deltar. Några springer bara runt och stojar.<br />
–Det finns inget att göra för barnen här i lägret när de kommer från<br />
skolan, säger socialarbetaren Mahmoud Osama Falah.<br />
– Här kan de leka och bara få vara barn en stund.<br />
14.17<br />
Doktor Reema Diab Shehadeh tar emot en patient<br />
på lägrets kvinnoklinik, som drivs av FN-organet UNFPA.<br />
– Många kommer hit med frågor kring preventivmedel,<br />
infektioner och oregelbunden mens, berättar hon. Den här<br />
kvinnan ville ha hjälp med att göra ett graviditetstest.<br />
Varje vecka föds cirka 30 barn i lägret. Här finns två<br />
sjukhus, ett franskt, som tar hand om normalförlossningar<br />
och ett marockanskt, som tar hand om kejsarsnitt.<br />
barn 42 <strong>nr</strong>2.2013
17.03<br />
Med jämna mella<strong>nr</strong>um i lägret finns<br />
enkelt uppmurade utrymmen där man kan<br />
hämta vatten, tvätta för hand i stora kar –<br />
och gå på toaletten. Just toaletterna är det<br />
som många i lägret tycker är det värsta med<br />
att bo här.<br />
En kvinna som har kommit för att fylla<br />
flera stora hinkar med vatten pratar ilsket,<br />
snabbt och forcerat:<br />
– Ser du hur smutsigt det är här? Jag har<br />
blivit sjuk, kräkts och gått ner 20 kilo sedan<br />
jag kom hit.<br />
– Aldrig att jag skulle stå här och tvätta<br />
mina kläder. Det är därför jag tar med mig<br />
dunkar och tvättar i tältet, även om det är<br />
tungt.<br />
Det är också ett stort problem, särskilt för<br />
flickor, att behöva gå en sträcka utomhus<br />
om natten för att gå på toa. Därför har många<br />
familjer grävt egna latriner i, eller precis utanför<br />
tälten. En verklig hälsorisk i värmen.<br />
15.50<br />
Raha, 23, har precis blivit klar med dagens arbete som<br />
volontär på jordanska <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s amningsklinik. Det är<br />
arbetet som håller henne uppe, som ger lite extra pengar – och<br />
framför allt något annat att tänka på.<br />
– När jag träffar barnen här blir jag lite glad, de påminner<br />
mig om mina egna.<br />
Hon är fortfarande i chock. Äter antidepressiv medicin för<br />
att över huvud taget orka gå upp ur sängen berättar hon.<br />
– Och jag går på terapeutiska samtal på det marockanska<br />
sjukhuset. Det hjälper mig, säger hon.<br />
Sedan sänker hon rösten, vänder sig inåt och börjar<br />
berätta.<br />
– Jag gifte mig när jag var 14, och fick mitt första barn<br />
ett år senare . . . Tillsammans fick jag en flicka och fem<br />
pojkar. Två av dem var tvillingpar.<br />
– Jag har inga fotografier, ingenting kvar . . .<br />
Det har gått ett drygt år sedan en raket slog ner i<br />
familjens vardagsrum hemma i Daraa i Syrien. Raha<br />
stod i köket och lagade mat. Men hennes man och alla<br />
barnen blev träffade.<br />
– Min man och dotter levde fortfarande när jag kom<br />
in i rummet – men eftersom det var full skottlossning<br />
utanför kunde vi inte ta oss till sjukhuset i tid.<br />
Den enda som överlevde var den sjuåriga<br />
dottern.<br />
– Men henne tog mina svärföräldrar hand om<br />
och nu vill de inte låta oss ha någon kontakt. Jag<br />
hoppas fortfarande att jag ska vakna upp och<br />
upptäcka att alltihopa bara är en mardröm.<br />
barn 43 <strong>nr</strong>2.2013
17.20<br />
»Bashar är ett svin«<br />
har någon klottrat på<br />
väggen till »badrummet«.<br />
En uppfattning som tycks<br />
delas av de flesta vi möter.<br />
17.35<br />
Rasha Zeine ansvarar för jordanska <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s<br />
arbete i lägret. Hon har spenderat i stort sett all sin vakna tid<br />
här det senaste halvåret och har en nära relation till många av<br />
människorna som bor i lägret. Hon är glad över hur organisationen<br />
har kunnat bidra, men ser också sådant som fortfarande saknas.<br />
– Jag tänker först och främst på möjligheter till utbildning för<br />
dem som är i övre tonåren, som står precis inför att vilja göra<br />
karriär. Här är det som om hela deras utveckling stoppas upp.<br />
De som kommit till Jordanien som flyktingar får inte ta sig utanför<br />
lägret, till exempel till skolor i stan.<br />
18.04<br />
Ferial får trixa lite med gasen<br />
när hon ska börja med middagen till<br />
familjen, i ett av de små gemensamma<br />
kök som finns i lägret.<br />
– Att dela kök är svårt, säger hon. Man<br />
får vänta så länge på sin tur. Jag förstår<br />
att många väljer att ha egna gasolkök i<br />
tälten. Men jag har inte råd att köpa ett.<br />
I stället lagar hon bara mat en gång<br />
per dag nu, för att inte behöva vänta på<br />
spisen två gånger.<br />
– Något annat som är svårt här är att<br />
det inte går att få tag i all sorts mat.<br />
Jag saknar särskilt yoghurt,<br />
ost, kött och spagetti.<br />
Alla som är registrerade i lägret får<br />
begränsade matransoner av ett bestämt<br />
utbud: ris, bönor, bröd och konserver.<br />
barn 44 <strong>nr</strong>2.2013
18.30<br />
Mitt i lägret har det bildats som en<br />
huvudgata med små plåtskjul där allt mellan<br />
himmel och jord säljs – från vattenpipor till<br />
sockervadd, kyckling och sallad.<br />
– Här på marknaden kan vi glömma att vi är i<br />
ett flyktingläger, säger Hashem,<br />
som går hit varje dag.<br />
Och det är lätt att förstå. I den allt svalare<br />
kvällen sjuder här av en företagsamhet som står<br />
i skarp konstrast till den sysslolöshet och hopplöshet<br />
som känns på andra håll i lägret.<br />
Varorna levereras av släkt och vänner till dem<br />
som bor i lägret. Här säljs också sådant som<br />
delats ut som fria ransoner av hjälporganisationerna:<br />
bröd, madrasser och konserver.<br />
18.45<br />
Grävskoporna arbetar metodiskt för att förbereda<br />
marken för alla nya tält som ska sättas upp. Zaatari växer och det<br />
är en konstant kamp för att hinna skapa mer utrymme.<br />
Totalt har det nu kommit cirka en halv miljon syrier till Jordanien,<br />
ett land med bara sex miljoner invånare.<br />
– Självfallet ska vi ta emot dem, säger de flesta jordanier vi<br />
möter.<br />
De två folken står varandra nära. Många är gifta över gränserna.<br />
Men det har också varit protester i vissa städer. Hit flyttar<br />
de syrier som har råd. Och när många nya människor flyttar in<br />
och konkurrensen om bostäder ökar så drivs priserna upp för alla.<br />
19.12<br />
I utkanten av lägret har en<br />
grupp pojkar och män samlats för att<br />
spela volleyboll i skymningen. Luften<br />
fylls av glada hejarop. Livet är för<br />
några minuter nästan som vanligt.<br />
19.45<br />
Hej då!<br />
barn 45 <strong>nr</strong>2.2013
foto world #32 © ruud van empel. courtesy: flatland gallery, paris-amsterdam<br />
Bilder av verkligheten?<br />
Ruud van Empel har under de<br />
senaste åren utvecklats till en<br />
av samtidens mest originella<br />
fotografiska konstnärer. Nu<br />
visas hans bilder på Fotografiska<br />
museet i Stockholm.<br />
Ruud van Empel har i sin<br />
digitala bildbehandling utvecklat<br />
en unik arbetsmetod. Av hundratals<br />
fotografiska fragment<br />
sammanställer han bilder som ser<br />
helt verklighetstrogna ut, men<br />
som samtidigt frammanar en<br />
värld som aldrig existerat i den<br />
här formen. Denna paradisiska<br />
verklighet är i huvudsak befolkad<br />
av barn, som symboliserar<br />
oskuldsfullheten, vilket är ett<br />
genomgående tema i hans<br />
konstnärskap. Trots den slående<br />
skönheten är dessa arbeten långt<br />
ifrån otvetydiga; det är någonting<br />
som inte riktigt stämmer: vad är<br />
verkligt och vad är inte verkligt?<br />
I den pågående utställningen<br />
på Fotografiska museet i<br />
Stockholm presenteras ett brett<br />
urval av van Empels viktigaste<br />
serier från senare år, inklusive<br />
»World«, där barn figurerar<br />
bland frodig grönska eller<br />
stirrar på betraktaren från en<br />
damm. Utställningen pågår till<br />
den 2 juni 2013.<br />
kultur<br />
»Se hungern«<br />
I dokumentärserien<br />
»Se hungern« har<br />
tre gymnasister rest<br />
till några av jordens<br />
fattigaste platser<br />
där hunger är en<br />
del av vardagen.<br />
Linnea Thörne, Simon<br />
Mannerheim och<br />
Felicia Sundberg<br />
har besökt Burkina<br />
Faso, Bangladesh och<br />
Nicaragua och träffat<br />
eldsjälar, hjälparbetare<br />
och invånare som visar<br />
upp sin verklighet.<br />
Serien är en del av<br />
Radiohjälpens insamling<br />
Hungerhjälpen.<br />
Papperslösa<br />
författare<br />
Jonas Hassen Khemiri,<br />
författare till bl.a. »Ett<br />
öga rött« och »Montecore:<br />
en unik tiger«, har<br />
star tat en skrivarskola<br />
för pappers lösa flyktingar<br />
tillsammans med<br />
orga nisa tionen Farr,<br />
Flykting gruppernas<br />
och asyl kommittéernas<br />
riksråd.<br />
Tanken är att de<br />
papperslösa själva<br />
ska kunna beskriva sin<br />
situation som flykting<br />
i ett främmande land,<br />
både skönlitterärt och<br />
journalistiskt.<br />
SVT öppnar<br />
arkiven<br />
Nu finns mängder av<br />
klassiska barnprogram<br />
tillgängliga i SVT:s<br />
Öppet arkiv. Klassiker<br />
som »Fem myror är fler<br />
än fyra elefanter«, »Den<br />
vita stenen« och »Från A<br />
till Ö« finns att titta på<br />
gratis på sajten.<br />
I dag finns cirka 200<br />
olika program i arkivet,<br />
som kommer att fyllas<br />
på med runt 50 titlar<br />
per månad. SVT räknar<br />
med att till slut kunna<br />
erbjuda mer än 10 000<br />
timmar tv på sajten.<br />
Se men inte höra<br />
Hur är det att vara ung<br />
och hörselskadad i en<br />
hörande värld? Det<br />
berättar fem ung domar<br />
om i UR:s serie »En del<br />
av mig«.<br />
Ungdomarna pratar<br />
om diskriminering,<br />
motgångar och utanförskap,<br />
men också om<br />
drömmar och möjligheter<br />
att påverka sitt liv.<br />
-Jag vet att jag är<br />
hörselskadad, det är en<br />
del av mig, men jag vill<br />
inte att folk ska se det<br />
som ett problem, säger<br />
Baura.<br />
Gul utanpå<br />
Fram tills Patrik Lundberg<br />
var nio månader<br />
hette han Jong Dae. Då<br />
adopterades han till<br />
Sverige, fick ett svenskt<br />
namn och en svensk<br />
uppväxt.<br />
I boken »Gul utanpå«<br />
berättar han om sin<br />
uppväxt i Sölvesborg.<br />
Och om sitt liv, där han<br />
ständigt bär på känslan<br />
av att inte höra hemma<br />
någonstans – inte i<br />
Sverige och inte i Korea<br />
som han bodde i under<br />
högskoletiden.<br />
barn 46 <strong>nr</strong>2.2013
Att tänka enkelt om svåra saker. Det har<br />
blivit författaren och illustratören Pernilla<br />
Stalfelts specialitet. Nu har hennes bok om<br />
Barnkonventionen, »Alla barns rätt«, kommit<br />
som app till mobil en. Den är gratis att ladda ner<br />
för alla som vill.<br />
– Det är bra att den kan spridas i olika medier.<br />
Nästa steg är att göra en film om de olika delarna i<br />
Barnkonventionen. Den kommer att visas i tv och<br />
på olika organisationers hemsidor, säger hon.<br />
»Alla barns rätt« kom till på initiativ av<br />
Teskedsorden och Läsrörelsen, för att fira att<br />
Barnkonventionen fyllde 20 år. Alla som köpte<br />
ett barnmål på en känd hamburgerkedja<br />
under en månad fick boken i stället för en<br />
plastleksak.<br />
– Ibland kan man nå vuxna via barnen.<br />
När de kommer hem läser de boken<br />
tillsammans och kan diskutera och lära<br />
sig mer.<br />
När Pernilla Stalfelt gör research<br />
inför en ny bok diskuterar hon gärna<br />
med skolklasser och ber dem ibland<br />
att hjälpa till att rita.<br />
– Barn kan hitta på saker i sina<br />
teckningar som vuxna aldrig skulle<br />
kunna göra. När barn ser mina<br />
böcker vill jag att de ska känna igen<br />
sig, bli bekräftade och tänka att de<br />
också skulle kunna göra en bok, säger<br />
hon.<br />
I höst delas hennes senaste bok<br />
»Vem är du? En bok om tolerans« för<br />
andra året i rad ut till alla tredjeklassare<br />
i Sverige.<br />
– Barn har sällan fördomar och jag vill<br />
inte föra över vuxnas fördomar på dem. Men<br />
det är intressant att diskutera på vilka sätt man<br />
kan vara olika. Jag vill att man ska få umgås<br />
med ämnet – tänka, se och fundera. Det skapar en<br />
medvetenhet som jag tror leder till tolerans.<br />
TEXT PER BENGTSSON<br />
FOTO DAVID MAGNUSSON<br />
Profilen<br />
Pernilla
Tjejernas frizon<br />
När <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> ordnar Tjejforum<br />
i Stockholmsförorten Husby är inga killar välkomna.<br />
– Det behövs en kravlös frizon för bara tjejer,<br />
säger projektledaren Atusa Rezai.<br />
text Agneta Persson FOTO Sara Mac key<br />
Det brinner. Skrik,<br />
tumult, panik.<br />
Svart rök och<br />
mer än tusen<br />
grader varmt.<br />
Om fem minuter<br />
kommer alla att<br />
vara döda.<br />
Ingen fara,<br />
det brinner inte på riktigt. Tjejerna<br />
som kommit till ungdomsgården i kväll<br />
kommer att gå hem lika levande som när<br />
de kom. Men filmen som brandmännen<br />
Fadime Izgi och Aldijana Krivdic visar är<br />
från en verklig brand på en klubb i New<br />
York för några år sedan.<br />
Tjejerna sitter knäpptysta och lyssnar<br />
på Fadime som berättar om livet som<br />
ensam kvinna på brandstationen, hur<br />
stark man måste vara, hur snabb, så<br />
snabb att hon en gång behövt rusa ut ur<br />
duschen och ner i bilen med schampo<br />
kvar i håret.<br />
Innan brandmännen kom har det<br />
snackats och skrattats, ätits mackor, lagts<br />
pärlplattor, spelats biljard och innebandy,<br />
sprungits och flamsats, kramats, morsats<br />
och kindpussats. Projektledaren Atusa<br />
Rezai har vänligt men bestämt fått<br />
skicka tillbaka några nyfikna killar ut i<br />
vinterkylan igen.<br />
– Ni får komma i morgon!<br />
När Tjejforum startade för snart tre<br />
år sedan protesterade killarna. Varför<br />
skulle inte de få vara med? För att de<br />
dominerar alla andra kvällar. Det är de<br />
som fyller basketplaner, fotbollsplaner<br />
och ungdomsgårdar. Många föräldrar<br />
varken vågar eller vill släppa i väg sina<br />
döttrar.<br />
– Det behövs en kravlös frizon för bara<br />
tjejer, säger Atusa. En plats där man bara<br />
kan vara, fri från skola och hem.<br />
Ett av Tjejforums främsta mål är att ge<br />
tjejerna råg i ryggen.<br />
– Det finns en föreställning om att<br />
kommer man från förorten så är man<br />
misslyckad, säger Atusa. Man lär sig att<br />
det räcker att få G i skolan. Men vi vill lära<br />
tjejerna att de kan sikta högre. Visst kan<br />
du bli sjuksköterska – men du kan också<br />
bli läkare! Visst kan du bli lärare – men du<br />
kan också bli rektor!<br />
Varje Tjejforumkväll har ett tema<br />
med inbjudna gäster, oftast kvinnor från<br />
området eller kvinnor som har en lokal<br />
kännedom. Tjejerna ska kunna känna<br />
samhörighet med dem som kommer och<br />
se att vad som helst är möjligt, att det<br />
faktiskt inte spelar någon roll på vilken<br />
sida av stan man bor.<br />
Skådisen Evin Ahmad var poppis.<br />
Lokalpolitikern lät inte lika lockande,<br />
men strax gick debatten het om allt från<br />
betygssystem och läxhjälp till skatter och<br />
Sverigedemokrater.<br />
– Då såg vi verkligen vilka tjejer vi har<br />
att göra med här! säger Atusa. Det slutade<br />
med att de ville få hit Fredrik Reinfeldt.<br />
Och så ville de åka till Stadshuset. Så det<br />
ska vi göra.<br />
Tjejforums ledare är mellan 18 och 30<br />
år. En del jobbar, andra pluggar. Någon är<br />
arbetslös. Gemensam nämnare är att de<br />
alla kommer från området eller liknande<br />
områden som Husby.<br />
Esi Turkson är uppvuxen i Rinkeby. Till<br />
vardags pluggar hon retorik på högskolan<br />
och har egentligen inte tid att vara här så<br />
mycket som hon är. Men det är svårt att<br />
låta bli nu när forumet har blivit så bra.<br />
Esi vet hur mycket en sådan här grupp<br />
kan betyda när man är ung tjej.<br />
– Första fikan på stan tog jag med min<br />
tjejgrupp när jag var tonåring. Vi hade<br />
varit på bio, och det var väl inget nytt, men<br />
sedan gick vi på kafé. Det öppnade upp<br />
något. Jag har förstått det nu i efterhand.<br />
Asma El Mellouki är uppvuxen i<br />
Tensta, utbildad företagsekonom och<br />
arbetar som instruktör i Stockholms stads<br />
simhallar. Hon har egentligen inte heller<br />
tid att vara här så mycket, men kan inte<br />
motstå. Tjejforum får henne att känna sig<br />
som ett barn i en godisbutik, säger hon.<br />
– Första gången jag var här var jag helt<br />
fascinerad. Tänk att det kunde vara så bra!<br />
Tjejerna kommer ju i<strong>nr</strong>usande hit som<br />
om de gick på rea på stan! När du är ung<br />
behöver du hjälp att sträcka på ryggen.<br />
Då är det tryggt att det finns folk som<br />
lägger ner tid på att finnas där för dig. Vi<br />
ger hundra procent när vi är här.<br />
Brandundervisningen är slut och<br />
Fadime och Aldijana har tackat för<br />
sig. Musiken har skruvats upp på<br />
ungdomsgården och bandymål och<br />
biljardköer åkt fram. Amina Ali siktar och<br />
stöter i väg ett klot över biljardmattan.<br />
Hon älskar Tjejforum. För det här, säger<br />
hon, är som ett hem.<br />
– När jag berättade för mamma och<br />
pappa om Tjejforum sa de ja för att det<br />
bara är tjejer här.<br />
Hon och bästisarna Fatuma Yussuf<br />
och Donya Alsed Hassan har haft<br />
tjejkväll hemma hos varandra, med<br />
popcorn och film, men ändå. Man vill<br />
ju kunna gå ut också, utan att behöva<br />
tänka sig för i allt man gör.<br />
– Killarna tolkar allt som de själva vill,<br />
säger Fatuma.<br />
- Vi brukar inte komma hit när killarna<br />
är här, säger Donya Alsed Hassan. Jag<br />
känner mig inte trygg med dem. Man<br />
är iakttagen hela tiden och råkar man<br />
göra något annorlunda så börjar killarna<br />
skvallra och så går ryktena. Med bara<br />
tjejer kan man vara sig själv. *<br />
barn 48 <strong>nr</strong>2.2013
Donya, Fatuma och Amina<br />
tränar kulvallning på<br />
fritidsgården i Husby.<br />
barn 49 <strong>nr</strong>2.2013
sista ordet<br />
Sluta stoppa<br />
huvudet i sanden!<br />
I dag finns det cirka 300 000 barnsoldater.<br />
Vi måste sätta fokus på frågan!<br />
När jag växte upp hade jag en<br />
vän vars familj tog hand om en<br />
pojke som kommit ensam till<br />
Sverige på flykt undan krig.<br />
Jag hade många vänner vars<br />
föräldrar flytt från förtryck,<br />
men mötet med den pojken var<br />
mitt första möte med ett barn<br />
som på egen hand tvingats fly<br />
från krig. Tyvärr har jag träffat<br />
alltför många barn med den<br />
erfarenheten sedan dess.<br />
Jag undrar hur vi vuxna kan<br />
acceptera den utsatthet som<br />
många barn lever under. För det<br />
är ju inte så att vi inte vet. <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> och en rad andra aktörer<br />
presenterar med jämna mella<strong>nr</strong>um rapporter som beskriver hur<br />
det verkligen är. Jag tänker att vi kanske inte orkar. Att det är för<br />
tungt och för jobbigt att hantera och att vi därför ofta låtsas att<br />
det inte finns.<br />
Vi vet att barn utsätts för ofattbara påfrestningar i konflikter<br />
och katastrofer. De förlorar sin trygga vardag. Hemmet<br />
kanske är förstört, skolan borta och familj och vänner döda.<br />
Ofta är föräldrarna i chock, vilket gör att barnets trygghet<br />
försvinner ur alla aspekter. Barn kan även bli helt ensamma<br />
om deras föräldrar dött eller försvunnit. Om barnet eller<br />
familjen hamnar i flyktingläger upphör också privatlivet och<br />
de sociala normerna försvagas.<br />
Barn i väpnade konflikter riskerar att utsättas för övergrepp<br />
av olika slag, rövas bort, hållas fångna eller tvingas strida som<br />
barnsoldater, eller vara fruar åt soldater. I dag uppskattas det<br />
finnas cirka 300 000 barnsoldater<br />
som deltar i mer än<br />
30 väpnade konflikter.<br />
De som rekryterar barnsoldater<br />
resonerar ungefär så här:<br />
»Det är bra med barnsoldater.<br />
De är lättare att forma<br />
än vuxna. De kan gömma sig<br />
och utföra riskabla uppdrag.<br />
De är lättare att skrämma med<br />
bestraffningar och lyder bättre.<br />
De är mindre benägna att<br />
desertera än vuxna. Även om<br />
barnen utsätts för större risker,<br />
är de också farligare för fienden.«<br />
Rekrytering av barnsoldater sker ofta via flyktingläger.<br />
De sociala skyddsnät som samhället normalt erbjuder är<br />
sönderslagna; familjerna är ofta splittrade och barnen<br />
ensamma. En sådan situation med stor social och ekonomisk<br />
osäkerhet utgör en viktig förutsättning för att barn<br />
ska kunna rekryteras. Flyktingbarnen är speciellt utsatta i<br />
konfliktområden nära stridszoner.<br />
<strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> arbetar på både nationell och lokal nivå för att<br />
förhindra rekrytering av barn till väpnade konflikter. Vi arbetar<br />
med långsiktigt påverkansarbete och lagstiftningsfrågor för att<br />
stärka barns rättsliga skydd i de länder vi arbetar.<br />
Vi måste sluta stoppa huvudet i sanden och tro att det blir<br />
bättre av sig själv. Vi måste sätta fokus på frågan och med kraft<br />
agera för att förändra hur världen ser på och bemöter barn.<br />
Inger Ashing styrelseordförande<br />
foto ylva sundgren<br />
barn 50 <strong>nr</strong>2.2013
Spara med hjärtat<br />
Låt pengarna växa samtidigt som de verkar för en god sak. Spara i Swedbank<br />
Robur Humanfond så bidrar du årligen med två procent av din fondförmögenhet<br />
till <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong>s viktiga arbete. I Humanfond investerar vi i svenska företag<br />
som tar ansvar för vår omvärld. Mer information om ideellt fondsparande hittar<br />
du på swedbank.se/raddabarnen<br />
Swedbank Robur i stolt samarbete med <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong><br />
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. På grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder som används, så kan pengar<br />
som placeras i fonden både minska och öka kraftigt i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Faktablad, informationsbroschyrer<br />
och fondbestämmelser för Swedbank Roburs fonder finns att hämta hos din återförsäljare eller på swedbankrobur.se<br />
Rekordstor vinstpott – över 1,2 miljarder<br />
I PostkodLotteriet har du chans att vinna miljoner både för egen del och tillsammans<br />
med dina lottköpande grannar. I år är vinstpotten rekordstor – 1 281 000 000 kronor.<br />
Några som alltid vinner är <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong> och övriga organisationer som vi stödjer.<br />
NYHET! Garanterat 2 miljonvinster i veckan<br />
Varje dag året om har du en ny vinstchans. Veckans högsta vinster lottar vi ut till helgen.<br />
Nytt för i år är att vi garanterar 104 miljonvinster bara i veckovinsterna – en på fredagen<br />
och en på lördagen.<br />
GrannYra och extradragningar<br />
Du har också chans att vinna i specialdragningen GrannYran tre gånger per. I år beräknar<br />
vi att varje gång lotta ut minst 60 miljoner kronor. Dessutom får du delta i flera vinstrika<br />
extradragningar under året.<br />
En lott för en bättre värld<br />
När du är med i PostkodLotteriet bidrar du till en bättre värld genom det arbete som våra<br />
förmånstagare utför här hemma och i världen. Hittills har de fått dela på 2,8 miljarder<br />
kronor! Och mer kommer de att få.<br />
Ta chansen att både ge och vinna<br />
– gå med i PostkodLotteriet idag!<br />
barn 51 <strong>nr</strong>2.2013<br />
För en bättre värld – postkodlotteriet.se
Posttidning B<br />
Avsändare: <strong>Rädda</strong> <strong>Barnen</strong><br />
107 88 Stockholm<br />
nu finns tidningen<br />
barn som app.<br />
Prenumerera du också!