Metodstöd 1 - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Myndigheten för 

samhällsskydd och beredskap 1 (43) 

Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Tillsynsenheten 

Björn Johansson 

010-2405237 

bjorn.johansson2@msbmyndigheten.se 

Metodstöd 1 

- Tillsyn över kommunernas preciserade 

skyldigheter



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Innehållsförteckning 

1. Inledning ................................................................................ 4 

1.1 Syfte...................................................................................4 

1.2 Omfattning ..........................................................................4 

1.3 Rutiner för revidering............................................................5 

1.4 Läsanvisning........................................................................5 

2. Kommunens organisation för skyldigheterna i LSO................. 6 

2.1 Övergripande intention..........................................................6 

2.2 Kontrollpunkt 1- Kommunens organisation ..............................6 

2.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 1.................................... 7 

3. Kommunens tillsyn över 2 kap. 2 § LSO .................................. 8 

3.1 Övergripande intention..........................................................8 

3.2 Kontrollpunkt 2- Behovsstyrd tillsyn........................................9 

3.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 2 ...................................9 

3.3 Kontrollpunkt 3- Omfattning på tillsynsverksamheten .............10 

3.3.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 3 ................................. 10 

3.4 Kontrollpunkt 4- Tillsyn av ”… i skälig omfattning” ..................11 


3.5 Kontrollpunkt 5 - Uppföljning av brister.................................13 


3.6 Kontrollpunkt 6- Kompetens ................................................15 


3.7 Kontrollpunkt 7- Skiftlig redogörelse för brandskyddet ............16 

3.7.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 7 ..................................17 

4. Kommunens tillsyn över 2 kap. 4 § LSO ................................ 18 

4.1 Övergripande intention........................................................18 

4.2 Kontrollpunkt 8- Tillsyn över 2 kap. 4 § LSO ..........................19 

4.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 8 .................................20 

5. Information och rådgivning enligt 3 kap. 2 § LSO................. 21 


5.2 Kontrollpunkt 9- Kommunens information och rådgivning ........22 

5.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 9 .................................22 

6. Rengöring och brandskyddskontroll ..................................... 23 


6.2 Kontrollpunkt 10- Kommunens uppföljning av verksamheten ...24 

6.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 10 ...............................24 

6.3 Kontrollpunkt 11- Kommunens resurser och uppdragets 

omfattning...............................................................................25 

6.3.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 11 ................................26 

6.4 Kontrollpunkt 12- Brandskyddskontrollens genomförande........27



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

6.4.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 12................................28 

6.5 Kontrollpunkt 13 – Rengöring ..............................................29 


7. Verka för skydd mot andra olyckor än bränder ..................... 31 


7.2 Kontrollpunkt 14 – Verkar kommunen för? ............................31 

7.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 14................................ 31 

8. Olycksundersökning enligt 3 kap. 10 § LSO .......................... 32 


8.2 Kontrollpunkt 15– Olycksundersökningar i skälig omfattning och 

resultat? ..................................................................................32 


9. Räddningstjänst (preciserade skyldigheter) ......................... 34 


9.2 Kontrollpunkt 16 – Information till allmänheten om förmåga....34 


9.3 Kontrollpunkt 17 – Insatsplanering .......................................35 


9.4 Kontrollpunkt 18 – Kommunens plan för räddningsinsats enligt 3 

kap. 6 § FSO ............................................................................36 

9.4.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 18 ............................... 37 

9.5 Kontrollpunkt 19– Avslutande av räddningsinsats ...................38 


9.6 Kontrollpunkt 20 – Beslut om tjänsteplikt och ingrepp i annans 

rätt 39 

9.6.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 20...............................39 

9.7 Kontrollpunkt 21 – Alarmering .............................................40 


10. Bilaga 1: Tillsyn över SBA ............................................... 41



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

1. Inledning 

1.1 Syfte 

Detta metodstöd är framtaget i syfte att stödja länsstyrelserna i deras tillsyn 

över kommunernas preciserade skyldigheter enligt lagen (2003:778) om skydd 

mot olyckor (LSO). Med hjälp av metodstödet ska en tillsyn av kommunens 

preciserade skyldigheter kunna genomföras på en grundläggande nivå. 

1.2 Omfattning 

Metodstödet fokuserar på de så kallade ”preciserade skyldigheter ” som åligger 

kommunerna i LSO. Det är ett av flera befintliga eller planerade metodstöd. 

Andra områden där det finns eller planeras någon form av verktyg eller 

metodstöd för länsstyrelsens tillsyn är: 

– Tillsyn över kommunernas resultat 

– Kommunens förmåga att genomföra räddningsinsats 

– Kommunernas handlingsprogram 

De olika områdena bygger delvis på varandra eller hänger ihop på annat sätt i 

varierande omfattning varför de även delvis tangerar varandra. 

Detta metodstöd behandlar följande preciserade skyldigheter: 

Kommunens organisation för skyldigheterna i LSO enligt 3 kap. 11 och 

12 § § LSO 

Kommunens tillsyn över 2 kap. 2 § och 3 § LSO (brandskydd och 

skriftlig redogörelse) 

Kommunens tillsyn över 2 kap. 4 § LSO (farlig verksamhet) 

Kommunens skyldighet enligt 3 kap. 2 § LSO att genom rådgivning och 

information stödja den enskilde 

Rengöring och brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § LSO 

Skyldigheten enligt 3 kap. 1 § LSO att verka för skydd mot andra 

olyckor än bränder 

Olycksundersökning enligt 3 kap. 10 § LSO 

Information till allmänheten om kommunens förmåga att genomföra 

räddningsinsatser enligt 1 kap. 7 § LSO 

Kommunens insatsplanering 

Kommunens plan för räddningsinsats enligt 3 kap. 6 § FSO



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Redovisning av beslut om tjänsteplikt enligt 6 kap. 6 § LSO 

Redovisning av beslut om ingrepp i annans rätt enligt 6 kap. 6 § LSO 

Beslut om avslutad räddningsinsats enligt 3 kap. 9 § LSO 

Alarmering enligt 6 kap. 10 § LSO 

1.3 Rutiner för revidering 

Då såväl tolkningen av lagens bestämmelser och tillsynen utvecklas och 

förändras över tiden behöver innehållet i metodstödet revideras med 

regelbundna intervaller. Ambitionen är att se över metodstödet varje år inför 

verksamhetsplaneringen. Ansvarig för revideringen är tillsynsenheten på MSB. 

1.4 Läsanvisning 

Metodstödet är uppdelat i kapitel. Varje kapitel innehåller en eller flera av de 

preciserade skyldigheter som ingår. Varje kapitel inleds med en övergripande 

beskrivning av lagens intentioner på området. Därefter följer ett antal 

kontrollpunkter som fördjupar sig inom en eller flera delar av den preciserade 

skyldigheten i fråga. Varje kontrollpunkt följs av ett antal frågeställningar som 

kan användas vid exempelvis ett tillsynsbesök.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

2. Kommunens organisation för 

skyldigheterna i LSO 

2.1 Övergripande intention 

En grundläggande förutsättning för att kunna genomföra tillsyn över de 

skyldigheter som åligger kommunen enligt LSO är att ansvarsförhållandena är 

klarlagda. Kommunerna har möjligheten att via avtal låta en annan kommun 

utföra en eller flera uppgifter och det är inte helt ovanligt att kommunen har 

utnyttjat den möjligheten. Dessa omständigheter bör redas ut i inledningen av 

tillsynen så att det inte råder några oklarheter. Oklara ansvarsförhållanden kan 

ibland vara en orsak till att vissa uppgifter inte utförs på ett föreskrivet sätt. 

”En kommun får träffa avtal med annan kommun om att de uppgifter 

kommunen har enligt denna lag helt eller delvis skall utföras av den andra 

kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt 

en annan kommun. En kommun får efter överenskommelse med en annan 

kommun uppdra åt en anställd i den andra kommunen att besluta på 

kommunens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp ärenden, dock inte 

sådana ärenden som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1990:900). 

Bestämmelserna i 6 kap. 24-27 § § och 35 § kommunallagen om jäv och 

anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut. 

Av kommunallagen följer att kommunerna kan ha en gemensam organisation 

för uppgifter enligt denna lag. (3 kap. 12 § LSO)” 

2.2 Kontrollpunkt 1- Kommunens 

organisation 

Oavsett om kommunen avtalat med en annan kommun om genomförandet av 

vissa uppgifter eller om ansvaret ligger kvar i kommunen ska kommunens 

uppgifter fullgöras av en eller flera nämnder. 

”En kommuns uppgifter enligt denna lag skall fullgöras av en eller flera 

nämnder. (3 kap. 11§ LSO)” 

Vilken eller vilka nämnder som är ansvariga för vad bör kommunen tydligt 

kunna redogöra för. Den eller de nämnder som är ansvariga för fullgörandet 

bör också närvara vid exempelvis ett tillsynsbesök. 

Då arbetet organiseras genom kommunalförbund är förbundsordningen en 

utgångspunkt vid diskussionen om ansvarsförhållanden. Denna reglerar vilka 

uppgifter i LSO som tagits över av förbundet och vilka som eventuellt 

fortfarande hanteras av primärkommunen. Om inte förbundsordningen är 

uppdaterad och utgår från LSO kan det ibland vara svårt att avgöra vilka 

uppgifter som tillhör förbundet respektive primärkommunen. I dessa 

situationer kan det vara lämpligt att uppdatera förbundsordningen.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

2.2.1 Förslag på frågeställningar för kontrollpunkt 1 

Vilken eller vilka nämnder ansvarar för att kommunens uppgifter fullgörs? 

Har kommunen träffat avtal med annan kommun om utförandet av någon eller 

några av de uppgifter som åligger kommunen? 

För kommunalförbund: 

Är förbundsordningen uppdaterad så att den harmoniserar med LSO? 

Är ansvarsfördelningen klar mellan förbund och medlemskommuner? 

– ”Verka för” – uppgiften? 

– Rengöring och brandskyddskontroll?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3. Kommunens tillsyn över 2 

kap. 2 § LSO 


Tillsynen över den enskildes skyldighet att ha ett brandskydd i skälig 

omfattning var tidigare relativt detaljreglerad genom den brandsyn som skulle 

genomföras med en viss regelbundenhet beroende på typ av 

verksamhet/objekt. I samband med att LSO trädde i kraft avskaffades systemet 

med regelbunden brandsyn som upplevdes som allt för stelt och ersattes med 

tillsyn. 

Den övergripande intentionen med kommunens tillsyn över 2 kap. 2 § LSO är 

nu att kommunen ska bedriva en tillsyn med utgångspunkt i de lokala 

förhållandena, d.v.s. en effektivare tillsyn där kommunens resurser används 

där de behövs mest. Till sin hjälp vid planeringen av tillsynen samt som ett sätt 

att förtydliga den enskildes ansvar ska enskilda i vissa fall lämna in en skriftlig 

redogörelse för brandskyddet till kommunen. 

”Kommunernas nuvarande brandsyn kommer som nämnts tidigare att 

ändras till att vara en tillsyn av den enskildes ansvar när det gäller 

brandskyddet vid vissa byggnader och anläggningar. Förändringen kommer 

att ge kommunerna en större möjlighet att anpassa sin tillsynsverksamhet 

efter de lokala förhållandena i stället för att i stor utsträckning vara styrda 

av centrala regler. Regeringens avsikt med detta är att skapa en ur 

brandskyddssynpunkt effektivare tillsynsverksamhet. (Reg. prop. 

2002/03:119 sid 37)”



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3.2 Kontrollpunkt 2- Behovsstyrd tillsyn 

Då kommunernas tillsyn över den enskilde inte längre styrs av 

räddningstjänstförordningen (1986:1107) och föreskriften om brandsyn utan av 

tillsynsbehovet i respektive kommun är kommunens planering av 

tillsynsverksamheten central. Alla kommuner bör därför ha en tillsynsplan där 

det framgår hur kommunen planerar, genomför och följer upp sin tillsyn. 

Planen bör även innehålla uppgifter om kompetens och resurser. 

Analysen av tillsynsbehovet är till stor del kärnan i den nya tillsynsordningen. 

Vanligtvis behöver den inte vara så svår att göra för kommunerna men 

förutsätter att kommunen har en bild över resultatet av tidigare 

tillsynsverksamhet och en bild över kommunens risker i övrigt. Kommunen bör 

klart och tydligt kunna redogöra för vilka typer av objekt som prioriteras och 

varför. 


Har kommunen någon övergripande målsättning med sin tillsynsverksamhet 

över 2 kap. 2 § LSO? Vad vill kommunen uppnå? 

Har kommunen någon tillsynsplan som styr tillsynsverksamheten? Vad 

innehåller den? 

Hur planerar kommunen sin tillsynsverksamhet? Vilka verktyg används? 

– Skriftlig redogörelse? 

– Tillsynsförättarnas erfarenhet? 

– Statistik? 

Vilka objekt prioriteras och varför? 

Hur följer ansvarig nämnd upp verksamheten?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3.3 Kontrollpunkt 3- Omfattning på 

tillsynsverksamheten 

Kommunerna har genom LSO två styrmedel för att påverka den enskildes 

brandskydd så att det överensstämmer med de krav som anges i 2 kap. 2 § LSO. 

Dels har kommunen en skyldighet att genom information och rådgivning 

underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter och dels har 

kommunerna en tillsynsuppgift. Dessa två styrmedel kompletterar varandra 

och det råder inte något antingen eller förhållande mellan dem. Har 

kommunen medvetet prioriterat information och rådgivning och fått ett bra 

resultat är det rimligt att omfattningen på tillsynen kan vara något mindre och 

vice versa. 

Dock finns det en gräns för mycket kommunen kan minska på det ena 

styrmedlet i förhållande till det andra. En del kommuner bedriver i praktiken 

nästan ingen tillsyn alls och det kan inte anses förenligt med lagens krav på 

kommunerna. I de fall tillsynsverksamheten i en kommun genomförs på en 

betydligt lägre nivå än i andra jämförbara kommuner bör länsstyrelsen 

diskutera den frågan med kommunerna. 


Vilka tillsynsaktiviteter genomför kommunen gentemot ägare eller 

nyttjanderättshavare? 

Hur många tillsynsbesök har kommunen genomfört i syfte att kontrollera den 

enskildes skyldigheter enligt LSO? (Jämför med andra liknande kommuner) 

Hur har det sett ut tidigare år? 

Hur har kommunen resonerat kring antalet tillsynsbesök? 

Har kommunen genomfört de tillsynsbesök som planerats? Om inte varför? 




Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3.4 Kontrollpunkt 4- Tillsyn av ”… i skälig 

omfattning” 

Kommunens tillsyn över den enskildes skyldigheter syftar till att kontrollera att 

den enskilde lever upp till det som anges i 2 kap. 2 § LSO: 

”Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar 

skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för 

livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som 

behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till 

följd av brand. (2 kap. 2§ LSO)” 

Tidigare skedde kontrollen genom den brandsyn som skulle genomfördes med 

viss regelbundenhet. Brandsynen bestod ofta av att 

kommunen/räddningstjänstförvaltningen gick igenom byggnaden eller 

anläggningen och kontrollerade det befintliga brandskyddet. Brandsynen 

kritiserades eftersom den ofta gav intrycket av att det var räddningstjänsten 

som var ansvarig för brandskyddet och inte den enskilde samt att den inte i 

någon större utsträckning kontrollerade den systematik eller egenkontroll som 

ofta är en förutsättning för ett bra brandskydd. 

I syfte att förtydliga och konkretisera den enskildes skyldigheter enlig 2 kap. 2 § 

LSO meddelade Räddningsverket ett allmänt råd om systematiskt 

brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3). 

Det allmänna rådet utgår från skyldigheten att i övrigt vidta de åtgärder som 

behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd 

av brand som anges i 2 kap. 2 § LSO. I det allmänna rådet betonas vikten av att 

den enskilde arbetar systematiskt med sitt brandskydd för att kunna nå upp till 

de krav som ställs i 2 kap. 2 § LSO. Detta allmänna råd tillsammans med den 

kritik som fanns mot brandsynen har lett till att ”det gamla sättet” att 

genomföra brandsyn delvis bytts ut mot en tillsyn som mer fokuserar på den 

bakomliggande systematik eller egenkontroll som omgärdar brandskyddet. 

I en del kommuner har dock tillsynen i stort sett helt gått över till att enbart 

omfatta den dokumentation av det systematiska brandskyddsarbetet som en 

del verksamheter bör ha enligt det allmänna rådet. Det tillvägagångssättet är 

inte riktigt förenligt med hur tillsynen bör gå till enligt MSB:s uppfattning. 

Tillsynen bör i dessa fall, i den mån det är möjligt, kompletteras med stickprov 

av det ”faktiska brandskyddet”. I bilaga 1 finns ett yttrande från MSB återgivet i 

sin helhet som behandlar denna problematik mer ingående. 

I syfte att åstadkomma en tillsyn där bedömningen av ”i skälig omfattning” 

görs på likartat sätt av de tillsynsförättare som är verksamma inom kommunen 

bör dessa med regelbundenhet diskutera och kvalitetssäkra sina bedömningar 

med varandra.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Länsstyrelsen kan med fördel be att få ta del av dokumentationen kring ett 

antal tillsynsbesök för att skapa sig en bild av hur kommunen hanterar 

myndighetsutövningen. 


Hur genomförs kommunens tillsynsbesök? (tillsyn av dokumentation? tillsyn 

av systematik/egenkontroll? stickprov?) 

Hur tolkar kommunen begreppet ”... i skälig omfattning...” 

Hur säkerställer kommunen att tillsynsförättarna gör bedömningen av ”… i 

skälig omfattning…” på ungefär samma sätt? Hur kvalitetssäkras 

bedömningarna? 




Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3.5 Kontrollpunkt 5 - Uppföljning av brister 

Kommunen har genom sin roll som tillsynsmyndighet en rad befogenheter i 

samband med sin tillsyn. Dessa anges i 5 kap. 2 § LSO: 

”För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till byggnader, 

lokaler och andra anläggningar. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de 

upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten 

får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att 

denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. 

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om någon inte 

vidtar en åtgärd som denne är skyldig att vidta enligt tillsynsmyndighetens 

föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på dennes bekostnad. (5 kap. 

2 § LSO)” 

Att följa upp och säkerställa att de brister hos den enskilde som uppdagas i 

samband med tillsynen åtgärdas är en grundläggande och viktig uppgift för 

kommunen som tillsynsmyndighet. Kommunen har också de 

sanktionsmöjligheter som behövs för att se till att dessa brister åtgärdas. 

Uppföljning av bristernas åtgärdande är en mycket viktig del av tillsynen. 

Majoriteten av kommunerna använder förelägganden sparsamt i sin 

tillsynsutövning. Det beror troligtvis på en rad faktorer och det kan vara 

lämpligt att länsstyrelsen i samband med sin tillsyn diskuterar användningen 

av förelägganden kontra de så kallade ”mjukisprotokoll” som ofta är 

alternativet. MSB bedömer att det finns en rad fördelar med att använda 

förelägganden gentemot den enskilde: 

- Rättssäkerheten för den enskilde ökar då möjligheten att överklaga 

kommunens bedömning blir tydlig. 

- Överklagande förelägganden ger på sikt en ökad praxis om vad som är ”... i 

skälig omfattning...” 

- Kommunen höjer förmodligen kvalitén på sina motiveringar gentemot den 

enskilde med avseende på vad som är ”... i skälig omfattning...”. Vilket i sin 

tur eventuellt leder till en ökad förståelse hos den enskilde. 

- Sannolikheten för att brister hos den enskilde inte följs upp och blir 

åtgärdade minskar förmodligen om kommunen använder förelägganden.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 


Hur hanterar kommunen de brister hos den enskildes som uppdagas i 

tillsynen? (”mjukisprotokoll”? förelägganden?) 

Hanteras samma typ av brist alltid på samma sätt? Om inte – varför då? 

– Har föreställningar om kön med avseende på den enskilde någon påverkan 

på hur kommunen agerar? 

– Finns det något mönster i vilka verksamheter som får föreläggande 

respektive mjukisprotokoll? Hur resonerar kommunen kring detta? 

Hur följer kommunen upp att de brister som uppdagas vid tillsyn hos den 

enskilde åtgärdas? 




Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3.6 Kontrollpunkt 6- Kompetens 

Tillsynsförättarnas kompetens är en central del i tillsynen av kommunen. 

Kompetenskraven i LSO är av en lägre detaljeringsgrad jämfört med den 

tidigare räddningstjänstlagen. Detta ska dock inte tolkas som att kraven på 

kompetens är lägre. I 3 kap. 15 LSO § anges följande: 

”Den personal som för kommunens räkning har att utföra förebyggande 

verksamhet, att planera, leda, genomföra och följa upp räddningsinsatser 

samt utöva tillsyn skall genom utbildning och erfarenhet ha den kompetens 

som behövs. (LSO 3.14)” 

Den personal som utövar tillsyn ska således ha den kompetens som uppgiften 

kräver. Detta innebär att alla tillsynsförättare inte behöver ha samma 

kompetens utan att det viktiga är att uppgiften anpassas därefter. 


Vilken kompetens krävs för att få utöva tillsyn över 2 kap. 2 LSO § i 

kommunen? 

Hur anpassas tillsynsobjekten till tillsynsförättarens utbildning och erfarenhet? 

Hur kvalitetssäkras och säkerställs tillsynsförättarnas kompetens? Följs deras 

metoder och tillvägagångssätt upp?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

3.7 Kontrollpunkt 7- Skiftlig redogörelse för 

brandskyddet 

Skriftlig redogörelse för brandskyddet är en del av den nya tillsynsordning som 

ska ersätta systemet med brandsyn. Syftet med redogörelsen är dels att utgöra 

ett underlag för kommunernas tillsynsverksamhet samt att förtydliga den 

enskildes ansvar för sitt brandskydd. 

”Ägare av byggnader eller andra anläggningar, där det med hänsyn till 

risken för brand eller konsekvenserna av brand bör ställas särskilda krav på 

en kontroll av brandskyddet, skall i skriftlig form lämna en redogörelse för 

brandskyddet. En nyttjanderättshavare skall ge ägaren de uppgifter som 

behövs för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet. Är det fråga om 

sådana anläggningar som avses i 4 § skall i stället den som utövar 

verksamheten på anläggningen se till att en redogörelse enligt första stycket 

upprättas. Ägaren av anläggningen skall ge den som utövar verksamheten de 

uppgifter som behövs för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet. 

Redogörelsen skall lämnas in till kommunen.( 2 kap. 3§ LSO)” 

Vilka typer av verksamheter som omfattas av skriftlig redogörelse regleras i 2 

kap. 1 § FSO och i en av Räddningsverket meddelad föreskrift. Kommunerna 

har att utifrån dessa att identifiera vilka verksamheter i kommunen som 

omfattas av bestämmelserna om skriftlig redogörelse. Antalet verksamheter 

som omfattas är normalt lägre än det tidigare antalet brandsyneobjekt (totalt i 

landet ca 60 % av antalet brandsyneobjekt). Är antalet identifierade objekt 

högre än antalet brandsyneobjekt kan kommunen ha tolkat föreskriften om 

skriftlig redogörelse på ett felaktigt sätt. 

Kommunen får enligt 2 kap. 2 § FSO meddela föreskrifter om frister för 

inlämnandet av den skriftliga redogörelsen. En del kommuner har avstått från 

det då arbetet med att administrera inhämtandet inte bedöms stå i proportion 

till den information som fås via den skriftliga redogörelsen. Det ska dock 

betänkas att redogörelsen inte enbart ska förse kommunen med information 

utan även förtydliga den enskildes ansvar. Det kan nog vara nyttigt för en del 

att tvingas sammanfatta sitt brandskydd med jämna mellanrum. Enbart det 

syftet kan vara värt en del arbete.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 


Har kommunen identifierat de verksamheter som omfattas av skyldigheten att 

lämna in en skriftlig redogörelse för brandskyddet? 

Hur många objekt har kommunen identifierat? (Jämför med antalet 

brandsyneobjekt.) 

Hur används den skriftliga redogörelsen för brandskyddet av kommunen? 

Har den förtydligat ansvaret för den enskilde? 

Har kommunen meddelat föreskrifter om frister för inlämnandet av den 

skriftliga redogörelsen? 

– Om inte, varför? Hur går det med förtydligandet av ansvaret för den 

enskilde?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

4. Kommunens tillsyn över 2 

kap. 4 § LSO 


Syftet med bestämmelserna i 2 kap. 4 § LSO är att vissa anläggningar ska 

komplettera kommunens beredskap för de allvarliga olyckor som kan inträffa i 

verksamheten. Grundförutsättningen för den enskildes skyldigheter enligt 2 

kap. 4 § LSO är således att den allvarliga olyckan redan har hänt eller att 

överhängande fara för sådan olycka föreligger. Skyldigheterna syftar till att 

förhindra eller begränsa konsekvenserna av den allvarliga olyckan och 

innehåller således inga krav på olycksförebyggande åtgärder, vilka istället finns 

på annat håll och i andra lagstiftningar. 

”Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska 

orsaka allvarliga skador på människor eller miljön, är anläggningens ägare 

eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig 

omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i 

övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana 

skador. 

Den som utövar verksamheten är skyldig att analysera riskerna för sådana 

olyckor som anges i första stycket. 

Första och andra stycket gäller även flygplatser som har godkänts enligt 6 

kap. 9 § första stycket luftfartslagen (1957:297). (2 kap. 4§ LSO)” 

Kommunernas tillsyn över skyldigheterna i 2 kap. 4 § LSO syftar till att 

kontrollera att ägaren eller verksamhetsutövaren, i skälig omfattning, håller 

eller bekostar beredskap med personal och egendom och i övrigt vidtar 

nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa allvarliga skador till följd av 

de olyckor som verksamheten kan medföra. Kommunen bör utgå från den 

riskanalys som verksamhetsutövaren ska ta fram. 

Det finns även ett allmänt råd om farlig verksamhet som förtydligar och 

konkretiserar och förtydligar innebörden i bestämmelsen.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

4.2 Kontrollpunkt 8- Tillsyn över 2 kap. 4 § 

LSO 

Kommunens tillsyn bör utgå från den riskanalys som verksamhetsutövaren är 

skyldig att upprätta. Följande frågeställningar kan ingå i kommunens tillsyn: 

- Har de händelser och scenarier som kan leda fram till olycka eller 

överhängande fara för olycka identifierats och analyserats? 

- Är konsekvenserna av en olycka analyserade? 

- Kan olycka eller överhängande fara för olycka upptäckas i tid? 

- Finns rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas vid olycka eller 

överhängande fara för olycka? 

- Finns rutiner och utrustning för alarmering av berörda 

samhällsfunktioner? 

- Finns rutiner och utrustning för att varna de människor som kan skadas i 

samband med olycka? 

- Är ansvarsfördelningen för att varna de som kan skadas vid en olycka 

utklarad med kommunen och andra ansvariga myndigheter? 

- Vilken beredskap med personal och egendom i övrigt finns upprättad? 

- Vilka övriga nödvändiga åtgärder har vidtagits för att hindra eller begränsa 

allvarliga skador vid olycka, till exempel information till allmänheten? 

- Finns rutiner för att underrätta och informera berörda myndigheter vid 

olycka eller överhängande fara för olycka? 

- Finns rutiner för att identifiera förhållanden som ger behov av att 

uppdatera planeringen? 

- Finns rutiner och planering för övning? 

- Vilka erfarenheter finns från genomförda övningar? 

Utifrån den bild över anläggningens beredskap att hantera en inträffad olycka 

som tillsynen ger har kommunen att ta ställning till om verksamhetens och 

kommunens samlade förmåga ger ett tillfredställande skydd. Om den inte 

bedöms som tillräckligt bör kommunen överväga om det är skäligt att 

verksamheten vidtar ytterligare åtgärder eller om kommunen själv ska vidta 

åtgärder för att öka eller anpassa sin förmåga. 

Tillsynen över 2 kap. 4 § LSO bör samordnas med andra tillsynsmyndigheters 

tillsyn. Exempelvis länsstyrelsens tillsyn över ”Seveso-lagen”.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 


Hur genomför kommunen tillsynen med avseende på 2 kap. 4 § LSO? 

– Granskning av riskanalys? 

– Besök på anläggningen? 

Har kommunen tagit ställning till om de anläggningar i kommunen som 

omfattas av 2 kap. 4 § LSO lever upp till skyldigheten att hålla eller bekosta 

beredskap? 

Hur har kommunen resonerat kring vilka krav kommunen ska ställa på 

anläggningen? 

Har kommunen och anläggningens ägare eller verksamhetsutövare kommit 

överens om anläggningens del av beredskapen? 

Hur planerar kommunen sin tillsyn över den enskildes skyldighet enligt 2 kap. 

4 § LSO? 

Hur ofta avser kommunen besöka de anläggningar som omfattas? 




Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

5. Information och rådgivning 

enligt 3 kap. 2 § LSO 


Kommunens information och rådgivning ska syfta till att underlätta för den 

enskilde att leva upp till de skyldigheter som anges i lagen. Stödet till den 

enskilde kan utgöras av rådgivning, mer allmänt riktad information eller 

utbildningsverksamhet. Information och rådgivning är ett av två styrmedel som 

kommunen förfogar över i syfte att få den enskilde att följa lagen. Det andra 

styrmedlet är tillsynsinstrumentet. 

Bestämmelsen 3 kap. 2 § LSO saknade motsvarighet i räddningstjänstlagen och 

infördes i LSO som ett sätt att visa på skillnaden mellan tillsyn och rådgivning. 

”En kommun skall genom rådgivning, information och på annat sätt 

underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag. (3 

kap. 2 § LSO)” 

”Regeringen anser att det för tydlighets skull är lämpligt att inte låta insatser 

som rådgivning, information och stöd innefattas i den föreslagna lagens 

definition av begreppet tillsyn utan i stället reglera dem särskilt. (Reg. prop. 

2002/03:119 sid 37)”



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

5.2 Kontrollpunkt 9- Kommunens information 

och rådgivning 

Kommunen bör ha en planering eller strategi för sin verksamhet på området 

som grundar sig på någon typ av behovsanalys. I kommunens 

handlingsprogram återfinns ofta mål för den stödjande verksamheten. En 

intressant frågeställning är hur kommunen når de som kanske behöver 

information och rådgivning mest men som av olika anledningar inte är 

mottagliga för den typen av åtgärder. 

Tillsynen kommer alltid att innehålla ett visst inslag av rådgivning och 

information men en av lagstiftarens intentioner är att sära på tillsynen från 

information/rådgivning så långt det går. Detta för att det ska bli tydligare för 

den enskilde vad som är myndighetsutövning och vad som är 

information/rådgivning. 


Vad vill kommunen uppnå med sin verksamhet enligt 3 kap. 2 § LSO? 

- Säkerhetsmål i handlingsprogrammet? 

Hur följer ansvarig nämnd upp verksamheten? 

Har kommunen gjort någon form av behovsanalys? 

Vilken typ av informationsverksamhet bedriver kommunen? 

Vilka målgrupper vill kommunen nå? Hur når man dem som inte vill bli 

nådda? 

Hur nås målgrupperna av informationen? 

– Använder kommunen ett ”könsneutralt” språk i sin information, t.ex. på 

hemsidan? 

– Hur ser kommunernas informationsmaterial ut, vem vänder de sig till? Vilka 

tar del av det? Finns det behov av information på olika språk och andra forum? 

Hur följer kommunen upp att informationen nått målgrupperna? 

Hur skiljer kommunen på tillsynsverksamheten och 

informationen/rådgivningen? 

Vilken typ av utbildningsverksamhet bedriver kommunen? 

– Hur ser könsfördelningen ut bland dem som utbildas? Konsekvenser? 

Vilken typ av rådgivningsverksamhet bedriver kommunen? 

Vart går gränsen för ”konsultverksamhet”? Tar kommunen betalt för några 

tjänster som kan tangera rådgivningsverksamheten?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

6. Rengöring och 

brandskyddskontroll 


Kommunens ansvar för rengöring (sotning) och tillsyn (brandskyddskontroll) 

av de fasta förbränningsanordningar som finns i kommunen är i stort 

oförändrat jämfört med tidigare lagstiftning men ett par viktiga förändringar 

på området har skett i samband med införandet av LSO. 

En förändring har sin grund i lagstiftarens intention att höja kvalitén och 

statusen på brandskyddskontrollen. Tidigare skulle brandskyddskontrollen 

genomföras i samband med rengöringen och omfattade endast de delar av 

anläggningen som skulle rengöras. I och med LSO separerades kontrollen från 

sotningen och kompetensen på den som skulle utföra brandskyddskontrollen 

höjdes. Även omfattningen på kontrollen utvidgades så att förutom själva 

anläggningen ska även intilliggande byggnadsdelar kontrolleras. 

Även rengöringen har förändrats. Fristerna för rengöringen reglerades tidigare 

i en föreskrift från Räddningsverket. Nu ska kommunerna själva meddela 

föreskrifter om rengöring vilket möjliggör en viss lokal anpassning. Kommunen 

får även medge att fastighetsägaren själv utför rengöringen om det kan ske ur 

ett ur brandskyddssynpunkt säkert sätt. 

”En kommun skall i brandförebyggande syfte ansvara för att rengöring 

(sotning) sker av fasta förbränningsanordningar, som inte är inrättade för 

eldning uteslutande av gas, och därtill hörande rökkanaler. Detsamma skall 

gälla imkanaler i restaurangkök, storkök och därmed jämförbara utrymmen. 

Kommunen får medge att en fastighetsägare utför eller låter annan utföra 

sotning på den egna fastigheten. Ett sådant medgivande får endast ges om 

sotningen kan ske på ett från brandsynpunkt betryggande sätt. 

Kommunen skall i brandförebyggande syfte även ansvara för att det som 

skall rengöras enligt första stycket samt skorstenar, tak och anslutande 

byggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt 

(brandskyddskontroll). Detsamma skall gälla fasta förbränningsanordningar 

inrättade för eldning uteslutande med gas och därtill hörande 

avgaskanaler.(3 kap. 4 § LSO)"



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

6.2 Kontrollpunkt 10- Kommunens 

uppföljning av verksamheten 

Det stora flertalet av kommunerna har handlat upp en entreprenör som 

genomför rengöring och brandskyddskontroll på kommunens vägnar. Det är 

viktigt att kommunen trots detta har ett fast grepp om verksamheten och har 

en systematisk och kontinuerlig uppföljning av entreprenörens genomförande. 

Även om kommunen har delegerat ansvaret att genomföra rengöring och 

brandskyddskontroll så har kommunen fortfarande ansvaret för att uppgiften 

blir utförd. 


Vilken nämnd är ansvarig för genomförandet? 

Vem utför rengöringen och brandskyddskontrollen i kommunen? 

– Egen anställd personal? 

– Upphandlad entreprenör? 


– Finns det angivna mål för verksamheten? 

– Finns det fasta rutiner för uppföljningen av verksamheten? 

Finns det en fungerande och aktuell kontrollbok eller motsvarande? 

– Har kommunen säkerställt att de äger den?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

6.3 Kontrollpunkt 11- Kommunens resurser 

och uppdragets omfattning 

En förutsättning för att kommunerna ska kunna utföra rengöringen och 

brandskyddskontrollen i enlighet med de föreskrifter som reglerar 

verksamheten är att omfattningen på uppdraget är tydligt och att den 

entreprenör som ska genomföra verksamheten har de resurser som uppdraget 

kräver. En viktig uppgift för tillsynsmyndigheten är därför att kontrollera att 

antalet behöriga brandskyddskontrollanter som kommunen har till sitt 

förfogande står i relation till antalet objekt som ska kontrolleras. Följande 

räkneexempel ger en uppfattning om kommunens potentiella förmåga att 

genomföra brandskyddskontrollen: 

1. Kommunen bör kontrollera ca 50 % av alla 2-årsobjekt, 25 % av 

alla 4-årsobjekt och 12,5 % av alla 8-årsobjekt - varje år. 

Summera: 

⎛ antalet _ 2årsobjekt 

⎞ ⎛ antalet _ 4årsobjekt 

⎞ ⎛ antalet _ 8årsobjekt 

⎞ 

⎜ 

⎟ + ⎜ 

⎟ + ⎜ 

⎟ = X 

⎝ 2 ⎠ ⎝ 4 ⎠ ⎝ 8 ⎠ 

X är det antal brandskyddskontroller som kommunen bör 

genomföra varje år. 

2. Om en kontrollant enbart genomför brandskyddskontroller bör 

vederbörande kunna genomföra ca 1500 per år (7-8 kontroller per 

dag under 200 dagar). Någon mer i tätort, någon färre i glesbygd. 

Summera: ( antal _ behöriga _ kontrollanter) 

x( 

1500) 

= Y 

Y är det antal brandskyddskontroller som kommunen kan 

genomföra varje år. 

3. Om X är större än Y har kommunen inte förutsättningar för att 

kunna genomföra brandskyddskontrollen med de föreskrivna 

intervallen. 

Utifrån resultatet av räkneexemplet kan kommunens förutsättningar att 

hantera brandskyddskontrollen diskuteras med kommunen. Vissa kommuner 

har inte tillgång till behöriga brandskyddskontrollanter i tillräcklig omfattning. 

För dessa bör någon form av plan för hur kommunen ska komma tillrätta med 

situationen upprättas. En del kommuner har tillgång till behöriga 

brandskyddskontrollanter i tillräcklig omfattning men genomför ändå inte 

tillräckligt antal brandskyddskontroller. Det bör då diskuteras hur de behöriga 

kontrollanterna disponeras.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 


Hur många brandskyddskontroller bör kommunen genomföra varje år? 

Hur många behöriga brandskyddskontrollanter har kommunen tillgång till? 

– Har kommunen tillgång till det antal som krävs? 

– Om inte, hur många saknas? Hur hanterar kommunen situationen?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

6.4 Kontrollpunkt 12- 

Brandskyddskontrollens genomförande 

Brandskyddskontrollens genomförande regleras i detalj i Räddningsverkets 

föreskrift 2005:9. Där anges vilka objekt som omfattas av krav på rengöring 

och brandskyddskontroll och med vilka intervall brandskyddskontrollen ska 

ske (kontrollfrister) samt vad kontrollen ska omfatta. 

En viktig uppgift för länsstyrelsen är då att följa upp att kontrollerna 

genomförs enligt de intervaller som anges i föreskriften. En utgångspunkt i den 

uppföljningen är att kommunen varje år bör kontrollera ca 50 % av alla 2årsobjekt, 

25 % av alla 4-årsobjekt och 12,5 % av alla 8-årsobjekt. Givetvis kan 

genomförandet avvika till viss del från detta mönster men det bör inte avvika 

alltför mycket om kommunen ska klara av sitt uppdrag. Dessutom ska de 

genomförda kontrollerna på objekt med kontrollfristen 2 år under 2 år uppgå 

till det antal objekt som finns med den kontrollfristen. På samma sätt ska 

antalet genomförda kontroller under 4 respektive 8 år på objekt med 

kontrollfristen 4 år och 8 år uppgå till det antal objekt som finns inom 

respektive frist. 

Den årsuppföljning som genomförs varje år över kommunernas verksamhet 

innehåller de uppgifter som behövs för att kunna kontrollera detta. 

Om kommunen inte genomför brandskyddskontrollen enligt fristerna är det 

lämpligt att diskutera orsakerna till detta. Ofta hamnar då fokus på 

kommunens resurser (antal behöriga kontrollanter) vilket gör att det återigen 

kan vara lämpligt att titta på den analys över kommunens förmåga att 

genomföra kontroller som presenterades under kontrollpunkt 11. Är det så att 

kommunen borde hinna med att genomföra kontrollerna bör utnyttjandet av 

brandskyddskontrollanterna diskuteras. Om antalet behöriga 

brandskyddskontrollanter trots allt är för få bör en lösning diskuteras. Kan 

kommunen utbilda fler eller låna ifrån annan kommun? 

Förutom att brandskyddskontrollen ska genomföras med vissa intervall ska 

den också genomföras på ett visst sätt eller innehålla vissa moment för att 

statusen på anläggningen ska kunna bedömas. 

”Brandskyddskontrollen skall omfatta de moment som krävs för att kunna 

bedöma den enskilda anläggningens säkerhet från brandskyddssynpunkt. 

Hänsyn skall tas till hur brandskyddet påverkas av: 

1. sotbildning och beläggningar, 

2. skador eller förändringar av det tekniska utförandet, 

3. temperaturförhållanden, 

4. tryckförhållanden och täthet, samt 

5. drift och skötsel. (SRVFS 2005:9)”



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Inom ramen för tillsynsuppgiften bör kommunen också kunna redogöra för 

antalet brister, deras art och hur de följs upp. 


Har kommunen genomfört brandskyddskontrollen i enlighet med fristerna? 

– Ligger kommunen efter? Vad beror det på? Hur ska kommunen hantera 

situationen? 

Hur genomförs brandskyddskontrollen med avseende på? 

– sotbildningar, beläggningar 

– skador/förändringar av det tekniska utförandet 

– temperaturförhållanden 

– tryckförhållanden och täthet 

– drift och skötsel 

Hur många av de objekt som kontrollerats hade brister? 

– Hur många förelägganden om brister? 

– Hur många förbud? 

– Har bristarna ökat eller minskat? 

– Vilka är de vanligaste bristerna?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

6.5 Kontrollpunkt 13 – Rengöring 

Rengöringen (sotningen) är inte lika detaljreglerad för kommunen med 

avseende på frister för genomförande. Till skillnad från brandskyddskontrollen 

vars genomförande är reglerat av staten får kommunerna själva anta 

föreskrifter om rengöringens intervaller. Räddningsverket har dock i ett 

allmänt råd, (SRVFS 2005:9) givit förslag på frister för rengöring. Kommunen 

kan välja att frångå dessa men bör då kunna motivera avstegen. Cirka 75 % av 

kommunerna har valt att helt följa de av Räddningsverket föreslagna fristerna. 

I och med LSO får kommunen bevilja att den enskilde utför rengöringen själv 

genom så kallad egensotning. 

”... Kommunen får medge att en fastighetsägare utför eller låter annan utföra 

sotning på den egna fastigheten. Ett sådant medgivande får endast ges om 

sotningen kan ske på ett från brandsynpunkt betryggande sätt ...( 3 kap. 4 § 

LSO)” 

”Ett medgivande av kommunen skall ha föregåtts av ett aktivt val från den 

enskildes sida. Vid prövning av om sotning kan ske på ett betryggande sätt 

bör kommunen beakta risksituationen, förbränningsanordningens 

komplexitet och den enskildes kunskap samt förutsättningarna för uppgiften. 

Kommunen skall försäkra sig om att sotning utförs på ett kompetent och 

ansvarfullt sätt. ( Reg. prop. 2002/03:119 sid 66.)” 

Kommunen måste göra en bedömning i varje enskilt fall om den som ansöker 

har förutsättningar att sköta sotningen på ett bra sätt. Det bör poängteras att 

den bedömning som kommunen ska göra inte är av typen examination utan en 

”skrivbordsbedömning”. 


Hur stor andel av de rengöringar som kommunen, enligt sina egna frister, ska 

genomföra har genomförts? 

– Tidigare år? 

– Nuvarande år? 

Hur är kommunens föreskrifter om hur ofta rengöringen ska genomföras 

utformade? 

– Avviker de från Räddningsverkets allmänna råd? Hur då och varför? 

Hur många medgivanden om egensotning finns det i kommunen? 

– Hur många avslag? 

– Vanligaste orsakerna till avslag?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Har kommunen fastställt riktlinjer och/eller handläggningsrutiner för hur en 

ansökan om egensotning ska handläggas och prövas? 

– Hur handläggs en ansökan? 

Vad krävs för att få medgivande om egensotning? 

– Bedöms kvinnors och mäns ansökningar likvärdigt?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

7. Verka för skydd mot andra 

olyckor än bränder 


Kommunen har vid sidan om skyldigheten att förebygga bränder även en 

skyldighet att verka för skydd mot andra olyckor än bränder. De olyckor som 

primärt avses är olyckor som föranleder räddningsinsats men det finns inget 

som hindrar att kommunen även verkar för skydd mot olyckor som inte 

föranleder räddningsinsats. Uttrycket ”verka för” hade sin motsvarighet i 

räddningstjänstlagen där det stod att kommunerna skulle främja annan skade- 

och olycksförebyggande verksamhet i kommunen. 

Lagstiftarens intention med kommunernas skyldighet att verka för skydd mot 

andra olyckor än bränder är att kommunen ska främja en samsyn bland de 

aktörer som arbetar olycks- eller skadeförebyggande i kommunen samt ta 

initiativ till samordning av dessa aktörers verksamhet. Kommunen har inget 

självständigt ansvar för andra förebyggande åtgärder än brand enligt LSO. 

7.2 Kontrollpunkt 14 – Verkar kommunen 

för? 

Statens tillsyn över kommunernas skyldighet att verka för skydd mot att andra 

olyckor än bränder inskränker sig i praktiken till att kontrollera huruvida 

kommunen främjar en samsyn eller tar initiativ till samordning. Avsikten är 

inte att bedriva tillsyn över vad samordningen åstadkommer. 


Vilka initiativ till samordning har kommunen tagit? 

Vilka andra aktörer har kommunen samarbetat med? 

Vilka områden fokuserar kommunen på? Vilka grupper som bor eller vistas i 

kommunen berörs? Prioriteras några särskilda grupper i samhället?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

8. Olycksundersökning enligt 3 

kap. 10 § LSO 


Genom LSO infördes en skyldighet för kommunerna att efter varje avslutad 

räddningsinsats genomföra en olycksundersökning för att undersöka orsaken 

till olyckan, olycksförloppet samt insatsens genomförande. 

”När en räddningsinsats är avslutad skall kommunen se till att olyckan 

undersöks för att i skälig omfattning klarlägga orsakerna till olyckan, 

olycksförloppet och hur insatsen har genomförts. Den som utför en 

undersökning enligt första stycket har rätt att få tillträde till olycksplatsen. 

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs. (3 kap. 10 § LSO)” 

Syftet med den bestämmelsen är framförallt två. Dels ska resultatet av 

olycksundersökningarna användas som underlag vid planeringen av 

kommunens förebyggande verksamhet och dels ska den utgöra ett underlag för 

uppföljning av räddningsinsatsernas genomförande. För kommunens del kan 

uppföljningen av räddningsinsatsernas genomförande leda till nya metoder och 

angreppssätt samtidigt som den kan utgöra ett underlag för statens tillsyn över 

kommunernas förmåga att genomföra räddningsinsatser. 

8.2 Kontrollpunkt 15– Olycksundersökningar 

i skälig omfattning och resultat? 

Olycksundersökningar ska genomföras i skälig omfattning. Det vill säga att det 

ska finnas en relation mellan hur komplex, omfattande och allvarlig olyckan 

var och omfattningen på olycksundersökningen. 

”Uttrycket ”i skälig omfattning” innebär att undersökningen skall 

genomföras med rimliga insatser. Den behöver normalt sett inte vara särskilt 

komplicerad. Insatsen skall dokumenteras och analyseras allt efter hur svår 

eller omfattande den varit, och i de enklaste fallen kan en anteckning i en 

rapport från insatsen vara tillräcklig. (Reg. prop. 2002/03:119 sid 111)” 

I de enklaste fallen där olycksorsaken och olycksförloppet är relativ självklart 

och där insatsen är rutinartad räcker det i regel om kommunen fyller i de fält i 

insatsrapporten som behandlar olycksorsak, olycksförlopp och insatsens 

genomförande. Det kan t.ex. röra sig om enkla bilbränder, mindre skogs- och 

gräsbränder, enklare soteldar, torrkokningar och mindre utsläpp av farligt 

ämne. Då olyckan avviker från det normala och insatsen från den rutinartade 

bör dock kommunen göra en mer omfattande olycksundersökning än bara en 

anteckning i insatsrapporten.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

När olycksundersökningarna är genomförda är avsikten att resultatet ska ligga 

till grund för både förebyggande åtgärder och även förändringar i sättet att 

genomföra räddningsinsatser. Därför bör resultatet sammanställas och 

analyseras med jämna mellanrum. 


Hur är kommunens verksamhet med avseende på olycksundersökningar 

organiserad? 


Vem/vilka gör undersökningarna? 

Vilken kompetens ska de som utför olycksundersökningarna ha? 

Har kommunen ett samarbete med andra kommuner om utvärdering av 

insatsernas genomförande? 

Hur bedöms "i skälig omfattning", har kommunen angett kriterier för hur 

omfattande olika undersökningar ska göras? 

Hur många så kallade utökade olycksundersökningar har kommunen 

genomfört under det senaste året/åren? 

Vilka problem har kommunen stött på? 

- Exempelvis ovilja att bli granskad och utvärderad eller någon form av 

kåranda? 

Hur hanterar kommunen resultatet från olycksundersökningarna? 

Tar kommunen del av erfarenheter från andra kommuners 

olycksundersökningar? Jämförs erfarenheter mot den nationella bilden? 

För kommunen någon statistik över hur många kvinnor respektive män som är 

inblandade i de olyckor som räddningstjänsten hanterar?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

9. Räddningstjänst 

(preciserade skyldigheter) 


Tillsynen över kommunernas förmåga att genomföra räddningsinsatser 

behandlas i allt väsentligt i ett eget metodstöd men även under rubriken 

räddningstjänst finns en rad preciserade skyldigheter som bara delvis eller i 

liten omfattning påverkar kommunens förmåga att genomföra 

räddningsinsatser. Dessa skyldigheter behandlas därför i detta metodstöd. 

9.2 Kontrollpunkt 16 – Information till 

allmänheten om förmåga 

Kommunerna, och även de statliga myndigheter som genomför 

räddningsinsatser, har en skyldighet att informera allmänheten om sin förmåga 

att genomföra räddningsinsatser. Bestämmelsen saknar motsvarighet i tidigare 

lagstiftning. 

”Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för räddningstjänst 

skall se till att allmänheten informeras om vilken förmåga att göra 

räddningsinsatser som finns. Dessutom skall de lämna upplysning om hur 

varning och information till allmänheten sker vid allvarliga olyckor. (1 kap. 7 

§ LSO)” 

Sättet att informera allmänheten kan variera och bör därför 

målgruppsanpassas. Exempel på tillvägagångssätt är publicering av 

handlingsprogram på Internet, information på kommunens hemsida, annonser 

i tidningar, informationsblad till hushållen och träffar med allmänheten. 

Kommunen bör beakta de olika grupper (etnicitet, kön och ålder) som finns i 

kommunen och deras respektive förutsättningar att ta till sig information. Att 

endast använda sig av en kanal eller en metod kan innebära att informationen 

inte når stora grupper av kommunens invånare. 


Hur har kommunen informerat allmänheten om förmågan att göra 

räddningsinsatser? 

Hur säkerställer kommunen att alla medborgare, oavsett kön, etnicitet och 

ålder, tar del av informationen?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

9.3 Kontrollpunkt 17 – Insatsplanering 

En förutsättning för att kunna påbörja en insats inom godtagbar tid och 

genomföra den på ett effektivt sätt är för vissa anläggningar någon form av 

insatsplanering. Det kan röra sig om anläggningar där räddningsinsatser kan 

bli komplicerade till följd av förekomst av farliga ämnen, stora avstånd, 

komplexa byggnader, alternativ utformning av brandskyddet och 

verksamhetens art. Planeringen kan se väldigt olika ut beroende på objekt och 

behov och kan utgöra en bra utgångspunkt för övning. 

Vissa har tolkat lagen som om att den inte ställer några krav på att kommunen 

insatsplanerar. En del hävdar istället att ansvaret för detta ligger på den 

enskilde. Detta är dock en felaktig tolkning som innebär en övertolkning av den 

enskildes ansvar. 


Hur arbetar kommunen med insatsplanering för riskobjekt/skyddsobjekt eller 

andra typer av objekt där det är befogat med någon typ av insatsplanering? 

För hur många objekt finns det någon form av insatsplanering? 

– finns det ytterligare behov? 

Övar kommunen utifrån insatsplaneringen?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

9.4 Kontrollpunkt 18 – Kommunens plan för 

räddningsinsats enligt 3 kap. 6 § FSO 

I de fall kommunen har en Sevesoverksamhet på den högre kravnivån inom sitt 

geografiska område är kommunen skyldig att upprätta en plan för 

räddningsinsats med avseende på anläggningen i fråga. 

”Kommunen ska upprätta en plan för räddningsinsatser för 

1. verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport enligt 10 § 

lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av 

allvarliga kemikalieolyckor, och 

2. riskanläggningar enligt förordningen (2008:722) om utvinningsavfall som 

inte omfattas av bestämmelserna i lagen om åtgärder för att förebygga och 

begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. 

Planen ska ha den omfattning som säkerheten för omgivningen kräver. 

Planen ska förnyas vart tredje år eller när det annars till följd av ändrade 

förhållanden finns anledning till det. Planen ska lämnas in till länsstyrelsen. 

I samband med att kommunen upprättar eller förnyar planen ska 

kommunen på lämpligt sätt ge allmänheten möjlighet att lämna synpunkter 

på planen. (Förordning (2008:723) om skydd mot olyckor.)” 

Planen bör tas fram utifrån följande mål: 

- Avgränsa och ingripa mot olyckor så att följderna minimeras och de skador 

som orsakas på människor, miljö och egendom begränsas. 

- Vidta nödvändiga åtgärder för att skydda människor och miljö från 

följderna av allvarliga olyckshändelser. 

- Lämna nödvändig information till allmänheten och till berörda organ och 

myndigheter i området. 

- Vidta åtgärder för att återställa och sanera miljön efter en allvarlig 

olyckshändelse. 

Kommunens plan bör bygga på verksamhetens säkerhetsrapport och interna 

plan för räddningsinsatser och de olycksscenarier som tas upp där. Planen bör 

utifrån dessa scenarier beskriva vilka resurser som krävs och hur 

räddningsinsatsen ska genomföras samt hur allmänheten ska agera, varnas och 

informeras.



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 


Finns det i kommunen några Sevesoverksamheter på den högre kravnivån? 

Har kommunen en plan för räddningsinsats för varje verksamhet? 

Är de aktuella (förnyade vart tredje år)? 

Bygger planen på verksamhetens säkerhetsrapport och interna plan för 

räddningsinsatser? 

Innehåller planen någon form av planering av räddningsinsatserna samt en 

redovisning av förmodade behov av resurser utifrån de aktuella 

olycksscenarierna? 

Anger planen hur allmänheten ska agera, varnas och informeras?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

9.5 Kontrollpunkt 19– Avslutande av 

räddningsinsats 

I syfte att tydliggöra gränsen mellan kommunens ansvar under en pågående 

insats och den enskildes ansvar då det inte längre är räddningstjänst ska den 

som leder insatsen fatta ett beslut om att räddningstjänsten är avslutad. 

Beslutet ska redovisas i skriftlig form. 

”En räddningsinsats är avslutad när den som leder insatsen 

(räddningsledaren) fattar beslut om detta. Beslutet skall redovisas i skriftlig 

form. När en räddningsinsats är avslutad skall räddningsledaren, om det är 

möjligt, underrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren till den egendom som 

räddningsinsatsen har avsett om behovet av bevakning, restvärdesskydd, 

sanering och återställning. Behövs bevakning med hänsyn till risken för nya 

olyckor men kommer bevakningen inte till stånd, får räddningsledaren utföra 

bevakningen på ägarens eller nyttjanderättshavarens bekostnad. 

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs. ( 3 kap. 9 § LSO)” 

Någon form av rutin bör kommunen ha för dessa beslut. Många kommuner 

har förtryckta beslut i räddningstjänstens fordon. All den personal som agerar 

som räddningsledare bör vara införstådda med hur räddningsinsatserna ska 

avslutas. 


Finns det rutiner upprättade för hur beslut om avslutad räddningsinsats ska 

redovisas? 

– Hur är dessa rutiner utformade? 

– Är alla räddningsledare införstådda med hur insatserna ska avslutas?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

9.6 Kontrollpunkt 20 – Beslut om tjänsteplikt 

och ingrepp i annans rätt 

Att under en räddningsinsats fatta beslut om att ta ut någon i tjänsteplikt eller 

att göra ett ingrepp i annans rätt är åtgärder som ger rätt till ersättning. Därför 

finns det ett behov av att dessa beslut fattas på korrekta grunder och att 

omständigheterna är dokumenterade. 

”Den som med stöd av 1 eller 2 § (6 kap) har beslutat om tjänsteplikt eller 

ingrepp i annans rätt skall redovisa beslutet i skriftlig form. Av beslutet skall 

framgå när och av vem det har fattats samt skälen för beslutet och vem det 

avser.” (6 kap. 6 § LSO) 

Någon form av rutin bör kommunen ha för dessa beslut och all den personal 

som agerar som räddningsledare bör vara införstådda med hur besluten ska 

dokumenteras. 


Finns det rutiner upprättade för hur beslut om tjänsteplikt och ingrepp i 

annans rätt ska dokumenteras? 

– Hur är dessa rutiner utformade? 

– Är alla räddningsledare införstådda med hur besluten ska dokumenteras?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

9.7 Kontrollpunkt 21 – Alarmering 

Kommunen, precis som övriga räddningstjänstmyndigheter, är ansvarig för att 

det finns anordningar för alarmering av räddningstjänstorganen. 

”Kommunerna och de statliga myndigheterna som ansvarar för 

räddningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av 

räddningsorganen. När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats skall 

polismyndigheten underrättas om insatsen. Om effekterna av en olycka kan 

kräva särskilda åtgärder till skydd för befolkningen eller miljön i ett annat 

land än Sverige, skall det räddningsorgan som gör räddningsinsatsen 

omedelbart underrätta berörd myndighet i det andra landet. (6 kap. 10 § 

LSO)” 

De flesta kommunerna har tecknat avtal med SOS Alarm AB för att enligt 

kommunens anvisningar larma ut kommunens räddningstjänstresurser. Några 

få har egna larmcentraler. 

Även om kommunen träffat avtal med SOS Alarm om utalarmering är ansvaret 

för att helheten fungerar fortfarande kommunens. Att regelbundet och 

fortlöpande följa upp att SOS Alarm hanterar utalarmeringen enligt de direktiv 

som kommunen givit är ofta en förutsättning för det ska fungera. 

Utalarmeringen av kommunens styrkor kan ske med analog eller digital 

utrustning. Den digitala utrustningen har en rad fördelar. Utalarmeringen går 

snabbare och risken för att systemet ”hänger sig” minskar betydligt. Ett antal 

kommuner har gått över till digital teknik. 


Hur har kommunen löst uppgiften om alarmering? 

- Avtal med SOS Alarm AB? 

- Egen larmcentral? 

Hur följer kommunen upp att SOS Alarm larmar ut på det sätt som är 

överenskommet? 

Har kommunen analog eller digital utalarmeringsutrustning? 

- Planerar kommunen att byta ut sin analoga utrustning och i så fall när?



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

10. Bilaga 1: Tillsyn över SBA 

Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO, har ägare eller 

nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar en skyldighet 

att ha ett brandskydd i skälig omfattning ( LSO 2 kap. 2 §). Brandskyddet 

preciseras vidare i den aktuella bestämmelsen såsom: 

– att i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand 

– att i skälig omfattning hålla utrustning för livräddning vid brand (eller 

annan olycka) 

– att i övrigt, i skälig omfattning, vidta de åtgärder som behövs för att 

förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand 

I syfte att förtydliga och konkretisera den enskildes skyldigheter enligt LSO 2 

kap. 2 § meddelade Räddningsverket ett allmänt råd om systematiskt 

brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3). Det allmänna rådet utgår från 

skyldigheten att i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga 

brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand som anges i 

LSO 2 kap. 2 §. I det allmänna rådet betonas vikten av att den enskilde 

arbetar systematiskt med sitt brandskydd för att kunna nå upp till de krav 

som ställs i LSO 2 kap. 2 §. Möjligheten att den enskilde följer bestämmelsen 

utan att arbeta systematiskt med sitt brandskydd kan visserligen inte 

uteslutas för objekt med små risker och ett okomplicerat brandskydd men i 

regel krävs det att den enskilde arbetar systematiskt och har någon form av 

egenkontroll. 

Det som styr behovet av systematik eller egenkontroll med avseende på 

brandskyddet är bland annat komplexiteten på brandskyddet. Om 

brandskyddet är komplext med omfattande brandskyddsinstallationer (ex. 

sprinkleranläggning, automatiskt brandlarm, brandgasventilation) som 

kräver underhåll och kontroll eller byggnader där brandskyddet projekterats 

genom analytisk dimensionering bör den enskilde alltid ha en dokumenterad 

egenkontroll eller systematik. Detsamma gäller om brandskyddet helt eller 

delvis är beroende av ett antal personers agerande i händelse av brand. 

Exempel på sådana verksamheter är sjukhus, låsta anstalter och hotell. 

Även verksamhetens art kan föranleda att det behövs någon form av 

dokumenterad systematik kring arbetet med brandskyddet även om 

brandskyddet i sig inte är särskilt komplicerat. Det kan till exempel röra sig 

om verksamheter där risken för brands uppkomst är särskilt stor eller där 

konsekvenserna av en brand kan bli särskilt omfattande. Exempel är skolor, 

hotell och olika typer av vårdanläggningar. 

Kommunens tillsyn och sanktionsmöjligheter



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0 

Beträffande kommunens tillsyn över den enskildes skyldigheter enligt LSO 2 

kap 2 § ska den inriktas mot att kontrollera att brandskyddet håller en skälig 

nivå. Kontrollen av brandskyddet omfattar i regel dels en kontroll av den 

systematik eller egenkontroll som de olika brandskyddsåtgärderna på 

objektet kräver samt, i den mån det är möjligt, en kontroll av brandskyddet 

ute i verksamheten genom stickprov. Finner kommunen att den enskilde har 

brister i systematiken kring eller i egenkontrollen av en eller flera 

brandskyddsåtgärder och kommunen bedömer att det är nödvändigt att en 

sådan finns kan kommunen ställa krav på att en sådan systematik eller 

egenkontroll upprättas och dokumenteras, till exempel genom att rikta ett 

föreläggande till den enskilde. Kommunen bör i föreläggandet, för varje 

brandskyddsåtgärd, precisera vad den systematik eller egenkontroll som 

kommunen kräver bör innehålla samt motivera varför kommunen anser att 

det föreligger en brist. Det bör kommunen göra för varje specifik 

brandskyddsåtgärd där brister i systematik eller egenkontroll föreligger. Att 

mera allmänt rikta ett krav gentemot den enskilde om att ett SBA ska 

upprättas för hela verksamheten eller byggnaden utan att närmare precisera 

vilken specifik brandskyddsåtgärd eller egenkontroll som avses låter sig inte 

göras. 

I vissa fall kan det vara svårt att bedöma huruvida den enskildes egenkontroll 

eller systematik kring brandskyddet behöver vara dokumenterad eller inte. 

För vissa verksamheter med ett relativt okomplicerat brandskydd och små 

risker för eller vid brand kan behovet av en dokumenterad systematik 

ifrågasättas. Ett lämpligt förhållningssätt för kommunen i dessa fall kan 

vara att kräva en dokumenterad rutin eller systematik för de delar av 

brandskyddet där kommunen genom stickprov identifierat brister. Om 

kommunen i dessa fall kräver någon form av systematik eller egenkontroll är 

det särskilt viktigt att kommunen bygger sin argumentation kring det faktum 

att brandskyddet är behäftat med brister som en konsekvens av avsaknaden 

av dokumenterad systematik. 

I en del fall har ägaren eller nyttjanderättshavaren i fråga redan någon form 

av upprättad dokumentation kopplat till sitt brandskydd men bedriver i 

praktiken inte något systematiskt arbete. I dessa fall kan kommunen välja att 

i ett föreläggande precisera vilken systematik eller egenkontroll, och 

dokumentation av densamma, som krävs för att just denna anläggning eller 

byggnad ska kunna nå upp till bestämmelserna i LSO 2 kap. 2 §. Som 

konstaterats tidigare är det viktigt att kommunen kopplar kravet på 

systematik eller rutiner till specifika brandskyddsåtgärder och motiverar 

varför det krävs någon form av egenkontroll. När kommunen sedan följer 

upp kraven som ställs i föreläggandet är det viktigt att kommunen inte bara 

följer upp dokumentationen utan även förvissar sig om att det 

dokumentationen säger verkligen finns och fungerar i praktiken. 

MSB Diarienr. 2009 – 2853



Datum 

Diarienr 

Utgåva 

2009-07-16 2009-1234 1.0

Metodstöd 1 - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?