Anteckningar (PDF)
Anteckningar (PDF)
Anteckningar (PDF)
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Anteckningar</strong> till räkneövning i Kvantfysikens<br />
principer<br />
Thomas Kvorning<br />
14 november 2012<br />
1 Räkneövning 2 – vågor<br />
Denna räkneövning behandlar linjära vågor med konstant hastighet, som<br />
inte ändrar sin form. Ordet linjära kommer ifrån att dessa vågor är lösning<br />
till en så kallad linjär vågekvation, vilket innebär att om vi har två olika<br />
vågor så kommer även summan av vågorna att vara en våg. Den så kallade<br />
superpositionsprincipen.<br />
1.1 Harmoniska vågor<br />
En harmonisk våg är en funktion på formen (1) som beskriver någon fysikalisk<br />
storhet. Ett exempel är ljudvågor där vågen beskriver hur mycket luftrycket<br />
skiljer sig från jämnviktsläget i olika punkter.<br />
u(x, t) = A sin (k(x ± vt) + δ) (1)<br />
I (1) kallas k för vågtalet, v för vågens fart, A för vågens amplitud och<br />
δ för vågens fas. I den fortsatta diskussionen sätter låter jag fasen på vågen<br />
var a 0. Gör gärna om resonemangen nedan, med en nollskild fas.<br />
u(x, t) = A sin (k(x ± vt)) (2)<br />
Låt oss undersöka vad som händer med en harmonisk våg då tiden går. Om<br />
vi först tittar på hur vågen ser ut då x = 0 och t = 0, då är k(x ± vt) = 0.<br />
Låt oss sedan se var samma punkt på vågen är vid tiden t = 1 s. För att vi<br />
ska vara på samma punkt på vågen så måste k(x ± vt) ha samma värde som<br />
tidigare, dvs 0. Så punkten som tidigare var vid x = 0 inträffar vid x värdet<br />
som uppfyller att k(x ± vt) = 0.<br />
k(x ± v ∗ 1) = 0 ⇔<br />
x = v om vi har -<br />
x = −v om vi har +<br />
1<br />
(3)
I (3) ser vi att punkten som tidigare var vid x = 0 nu är vid x = −v om vi<br />
har argumentet k(x + vt) och vid x = v om vi har k(x − vt). På en tidsenhet<br />
att alltså vågen rört sig sträckan v och riktningen bestäms av tecknet framför<br />
v, − innebär höger och + innebär vänster.<br />
y<br />
1<br />
-4 -3 -2 -1 1 2 3 4<br />
-1 y = sin(x − t)| t=6<br />
x<br />
y = sin(x − t)| t=1<br />
y = sin(x − t)| t=0<br />
Figur 1: En harmonisk våg vid tre olika tidpunkter.<br />
I figur 1.1 kan man ana att om man låter den tiden gå lite längre för<br />
den gröna vågen så kommer den vara helt lik den blå. Detta är eftersom en<br />
harmonisk våg är periodisk i tiden. Den tid det tar för att en periodisk våg<br />
att se precis likadan ut i en och samma punkt kallas för periodtid (T ). Låt oss<br />
undersöka hur stor denna periodtid är för en godtycklig harmonisk våg (2).<br />
Vi ska alltså titta vid en bestäm position, vi kan t.ex. ta x = 0, och se hur<br />
lång tid det tar för vågen att upprepa sig där. Vi inser också att periodtiden<br />
inte beror på åt vilket håll vågen åker så låt oss titta på en våg som åker åt<br />
vänster.<br />
u(0, t) = A sin (k(0 + vt)) = sin (k(0 + vt)) = A sin(kvt)<br />
Vi vet att sinusfunktionen upprepar sig själv när argumentet förändras med<br />
2π. Så om vi tittar först på t = 0 så vet vi att vågen kommer att upprepa sig<br />
när kvt = 2π, alltså har vi:<br />
kvT = 2π ⇔ T = 2π<br />
kv<br />
. (4)<br />
Låt oss också introducera vågens frekvens f. Frekvensen är antalet gånger<br />
vågen upprepar sig själv per tidsenhet. Eftersom periodtiden för en våg är<br />
tiden den tar för vågen att upprepa sig själv så inser vi att ν = 1 , och vi<br />
T<br />
har:<br />
ν = 1<br />
T<br />
= kv<br />
2π<br />
. (5)<br />
Från Figur 1.1 ser vi att vågen inte bara upprepar sig efter en viss tid T utan<br />
vågen upprepar sig även om vi förflyttar oss en viss sträcka, som vi kallar för<br />
2
våglångden (λ). Låt oss beräkna λ för en godtycklig harmonisk våg (2). För<br />
att få reda på våglängden ska vi alltså titta på en viss tidpunkt och se hur<br />
lång sträcka vi måste förflytta oss för att vågen ska se ut som den gjorde där<br />
vi började. Vi kan välja vilken tidpunkt som helst, här väljer jag att titta på<br />
tidpunkten t = 0, för en våg som färdas åt vänster. Då får vi:<br />
u(x, 0) = A sin (k(x + v0)) = sin (k(x + v0)) = A sin(kx) .<br />
Vi vet att sinusfunktionen upprepar sig själv när argumentet förändras med<br />
2π. Så om vi tittar först på x = 0 så vet vi att vågen kommer att upprepa<br />
sig för första gången när kx = 2π, alltså har vi:<br />
kλ = 2π ⇔ λ = 2π<br />
k<br />
Den enda storheten vi inte har relaterat till något annat är Amplituden A.<br />
Dess fysiklaiska tolkining är vågens största värde. I fallet med en våg på<br />
en sträng är A största utslaget av strängen och har då enheten av längd.<br />
Om vågen istället beskriver, t.ex. en ljudvåg så är A största variationen från<br />
jämnviktstrycket och är då en storhet som mäter tryck.<br />
1.2 Vågor i fler än en dimension och interferens<br />
Vi ska nu titta på vad som händer när adderar flera harmoniska vågor. Om<br />
vi har två vågor som börjar en halv våglängd ifrån varandra, se figur 1.2 så<br />
ser vi att när de summeras så släcks de ut.<br />
y<br />
1<br />
-4 -3 -2 -1 1 2 3 4<br />
-1<br />
Figur 2: Den röda vågen utgår en halv våglängd ifrån den<br />
TO BE CONTINUED...<br />
3<br />
x<br />
(6)