Radarutveckling inom armén - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

Data samt nyttjande av Er 2 B:
Sändningsfrekvens: 600 MHz (53 cm )
Sändningseffekt: 10 kW
Räckvidd: Teoretisk 40 km. Praktisk 30-35 km mot större mål.
Totalvikt: 1500 kg (utan elverk och nättransformator).
Strömförsörjning: Via nätet med nättransformator eller ett 8 kVA elverk.
Er 2 b var bestyckad med 52 elektronrör. Stationen riktades in mot målet av två operatörer :en
målfångare och tillika sidvinkelföljare och en höjdvinkelföljare.
Målet visades på fyra indikatorer (katodstrålerör)
- En indikator för sidvinkelföljaren (översiktsrör för målfångning)
- En indikator för sidvinkelföljaren (sidrör)
- En indikator för höjdvinkelföljaren (höjdrör)
- En indikator för avståndsföljaren (avståndsrör)
Innan spaningsradarn kunde tillföras luftvärnet fick målfångning ske med hjälp av grov
information från luftbevakningen eller med ledning av motorljudet. Fångningen sköttes av
sidvinkelföljaren med hjälp av indikatorer. Vid klar sikt kommenderades följarna att rikta in
stationen mot målet. När spaningsradarn tillkom överfördes sidvinkel och avstånd per telefon till
följarna som ställde in värdena på respektive skalor. Efter fångning följdes målet genom att de tre
följarna manuellt vred sina rattar med ledning av indikatorerna. Automatisk följning var således
ej möjlig.
När Er 2 b var under följning överfördes dess värden (sid- och höjdvinkel samt avstånd) per
telefon till centralinstrumentet genom avläsning av skalorna .Så småningom infördes
syngonöverföring till centralinstrumentet där sid- och höjdriktare samt avståndsinställare genom
följevisaresystem direkt följde radarns värden (se nedan under Utveckling av Er 2 b ).
Syngonöverföring innebär i stort att en givarelgon omvandlar mekaniska vinkelvärden till
elektriska och vrider visaren till rätt värde.
Utveckling Er 2 b
SATT skriver den 20 januari 1945 :
”Er 2 b nr 30 har försetts med avståndsomräkningsapparat och syngongivarinstrument för
anslutning till centralinstrument nr 210. Stationen är klar att sändas till Lv 3”.
Teknikerutbildning på Er 2 b
De första Er 2 b levererades i augusti 1944. Den första ”teknikerutbildningen” pågick under
oktober-december 1944 (2,5 månader).Från utbildningen berättar Gösta Carlsson följande:
Hösten 1944 var jag furir på Lv 7 i Luleå och låg i beredskap när jag blev uttagen till
utbildningen. Kraven för att bli uttagen var ”Någon kunskap om försvarets radiomateriel”.
Vi var 20 elever från luftvärnet och kustartilleriet varav bara tio klarade utbildningen trots
låga krav. Från luftvärnet klarade sig förutom jag själv furirerna Bejbom Lv 3 och John
Ingman Lv 4. Bejbom övergick senare till kartverket. Kursen var mycket hemlig. Ingen
visste vad vi kommenderats till .Utbildningen bedrevs på Frösunda i ett tält där två
gulmålade stationer var uppställda. Man upptäckte att stationerna utsatts för sabotage