Radarutveckling inom armén - Försvarets Historiska Telesamlingar ...
Radarutveckling inom armén - Försvarets Historiska Telesamlingar ...
Radarutveckling inom armén - Försvarets Historiska Telesamlingar ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Arméluftvärnets information från flygvapnets stridsledningssystem.<br />
För att förbättra våra förvarningssystem gentemot fientligt flyg hade en intensiv utbyggnad<br />
igångsatts efter andra världskriget. Stril 50 systemet ersattes ganska snart av stril 60 som<br />
givetvis hade radarstationer med längre räckvidd och bättre signalbehandlingsegenskaper.<br />
I Luftförsvarscentralen (Lfc) fanns en luftvärnsledare. Från Lfc fick luftvärnet via vanliga<br />
transistorradio följande information:<br />
-Lvorder d.v.s. uppgift var <strong>inom</strong> området det egna flyget fanns för att eliminera risken för<br />
vådabeskjutning<br />
-Lufor uppgift om det fientliga flyget ,för att kunna ge förvarning till personal vid<br />
radarstationerna och luftvärnet i övrigt.<br />
Spaningsradar<br />
Aktuella radarstationer under 60-talet var inledningsvis PS-171/R sedermera PS-04/R<br />
Båda stationerna hade inledningsvis en "räckvidd" på 120 km (PS-04 senare 90 km).<br />
Med information från Lfc alternativt Rgc (Radargruppcentral) kunde man särskilja det egna<br />
flyget från fiendens.<br />
Vårt flyg utsände tidigt en s.k. IK signal (Igenkänningssignal) men på 60-talets början<br />
fanns inte IK mottagare installerade i radarstationerna.<br />
Från stridsledningsbordet kunde man i spaningsradarn samtidigt invisa 3 mål. samtidigt.<br />
Man följde fientliga företag genom att med en rullboll styra elektroniska symboler lagda över<br />
målen.<br />
Målens läge överfördes i normalfallet via tråd eller radio till de <strong>inom</strong> 10 km grupperade tre<br />
luftvärnstropparna (Sedermera luftvärnsplutonerna).Målläget överfördes i digital form från en<br />
datasändare och utgjordes av ett sidvinkelvärde samt det lutande avståndet från spaningsradarn<br />
till målet. Allt mätt i ett koordinatsystem med spaningsradar i origo. Som reservalternativ<br />
kunde målens läge läsas över via telefon eller radio.<br />
Parallaxomvandlingar<br />
För att förenkla denna beskrivning har jag valt att inte gå alltför djupt in i alla komponenter<br />
som krävs för att få träff i målet. Dock måste följande förtydligas.<br />
- Spaningsradarn utgjorde utgångspunkten för ett koordinatsystem<br />
- Centralsiktet utgjorde utgångspunkten för ett andra koordinatsystem<br />
-Centralinstrumentet utgjorde utgångspunkten för ett tredje koordinatsystem där centrum var<br />
den s.k. tropp eller plutonspunkten<br />
För att överföra rätta mätvärden från spaningsradarn till siktet skedde parallaxkorrigering i<br />
siktets räknekretsar .Parallaxomvandling för avstånd mellan siktet och pjäserna måste<br />
dessutom ske i centralinstrumentet
Change language