Radarutveckling inom armén - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

Den 28 feb. 1949 rapporterar FOA att man kommit långt i forskningen på den optimala
radarantennen. Som sändarstation användes bl.a. ”experimentstationen” SO 13. Den 8 april 1949
överlämnar Kungliga Arméförvaltningen en vördsam framställan till Kungl Majt att få inköpa två
stationer DC3 för bl.a. radarspaning. Sverige behövde kunskap för att kunna utveckla egen radar
och framförallt radarmotmedel. Kungl Majt biföll förvaltningens framställan och medgav att 330
000 kr fick disponeras för ändamålet.
Arméns radarkommittés orientering
Volym 22, 3 september 1949 SiB H 533
Av ovannämnda skrivelse framgår:
- att arméchefen har beordrat inspektören för luftvärnet utreda förläggning av radarskolan till Lv
6 i Göteborg. Förberedande utredningar har visat lämpligheten av att sammanslå
försvarsgrenarnas radarskolor.
- att Kungl Majt har medgivit att 125 miljoner får utnyttjas för radaranskaffningar Av dessa
skall 5 miljoner användas för igångsättning av svensk tillverkning av en spaningsradar (ER
217 till PS-17 och PS-171)
- att Er 2 B prestanda förbättras och att nya mottagare beställs.
- att moderna centralinstrument får beställas från Holland.
- att det råder stor brist på ingenjörer och tekniker inom radarområdet. De få som finns får
bättre villkor vid civil anställning.
- att radarutbildningen vid Signalskolan förstärks enligt nedan
Antal elever
Förberedande beställningsmannaskola 8
Furirskola beställningsmannalinje 8
Fortsättningskurs efter furirskola 8
Värnpliktiga radartekniker 50
Värnpliktiga radarmekaniker 60