Att minska förekomsten av ätstörningar

Ett liv av vikt
fem år senare

© 1999 Folkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet 1999:7
1:a upplagan, 1:a tryckningen (1-2 000)
ISBN 91-7257-017-2
ISSN 1104-358X
Grafisk form: Ninni Oljemark/Kombinera
Foton: Anna Widoff
Tryck: Tryckeri AB Småland, Jönköping 1999
Denna skrift är tryckt på miljövänligt papper.

Ett liv av vikt
fem år senare

Folkhälsoinstitutets uppdrag är att förebygga sjukdomar och annan
ohälsa och att främja en god hälsa för alla. Verksamheten syftar till
att skapa likvärdiga förutsättningar för en god hälsa och påverka
förhållanden som främjar hälsa hos de grupper som är särskilt utsatta
för hälsorisker.
2för
Regeringen gav i regleringsbrevet för 1997 Folkhälsoinstitutet i
uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen följa utvecklingen vad
gäller anorexi och andra ätstörningar samt samordna och i samverkan
med landsting, kommuner och berörda frivilligorganisationer
vidareutveckla det förebyggande arbetet.
Uppdraget har utförts i samverkan med Socialstyrelsen. Projekt-
ledare har varit medicinalrådet Annika Strandell. Utredare har varit
socionom Margareta Forsberg.
Till arbetet har knutits två referensgrupper. Den ena har bestått
av representanter för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Riksidrottsförbundet, de berörda frivilligorganisa-
tionerna, olika forskningsenheter samt behandlingsenheter. Den andra

gruppen har bestått av representanter för praktiska verksamheter, psy-
kiatri, skolhälsovård, ungdomsmottagningar, lokalt folkhälsoarbete och
idrottsrörelsen. En kostinformatör har även ingått i den senare gruppen.
Till underlag för rapporten ligger en genomgång av befintlig forsk-
ning inom området. Jämförelser över tid har kunnat göras genom att
rdAgneta
Dreber
3
upprepa de studier som genomfördes för fem år sedan inom det
regeringsuppdrag Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen fick 1992
att utreda en rad frågor kring anorexi och bulimi. Ytterligare en studie
har genomförts, för att om möjligt belysa effekten av förebyggande
insatser i ett lokalsamhälle.
I rapporten behandlas anorexi och bulimi samt lindrigare former av
dessa ätstörningar, men inte andra viktrelaterade problem som t ex
övervikt och fetma.
Kapitlet om Behandling/Behandlingsresurser har skrivits av avdel-
ningsdirektör Inga-Britt Drejhammar och medicinalråd Per Swartling,
Socialstyrelsen.

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Vad är ätstörningar och hur utbredda är prolemen?. . . . . . . . . . . . . 8
Varför uppstår ätstörningar?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Att minska förekomsten av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Från teori till praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Särskilda områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Förslag på insatser för att minska
förekomsten av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Insatser för kompetenshöjning och spridning av goda exempel
i det professionella nätverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Insatser för att lyfta frågan om ätstörningar i
strategiska sammanhang. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen . . . 18
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Ökar ätstörningarna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Skolbarns hälsovanor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Vad är normalt?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Svenska gymnasieelever 1993 och 1998 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28
Är ätstörningar en folkhälsofråga? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Varför uppstår ätstörningar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
IDA-projektet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
Att minska förekomsten av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . . 39
Vad säger forskningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Ett bredare perspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
Salutogenes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
Promotion och prevention . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Vad har promotion och allmänt riktade insatser att
göra med ätstörningar?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Hur gör man då? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
Sekundärprevention . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50
Kompetens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50
Innehåll
4
Samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

”Tala är silver – tiga är guld?!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
Vad ska vi prata om? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
Vad säger de som har erfarenhet av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . 54
Kungälv – ett exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
Från teori till praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
Från folkhälsoplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
…till tjejgrupp på fritidsgården och middag på dagis . . . . . . . . . . . 61
Mödravårdscentralen (MVC) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
Barnavårdscentralen (BVC). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
Barnomsorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
Grundskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
Gymnasieskolan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67
Skolhälsovården. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
Skolmåltiderna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
Fritidsverksamhet/fritidsgård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
Ungdomsmottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
Tandvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
Husläkare, vårdcentral samt barn- och
ungdomsmedicinsk mottagning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
Särskilda områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
Idrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
Mode- och mediavärlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Behandlingsresurser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Insatser inom landstingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
Insatser för anorexi och bulimi vid specialinriktade enheter . . . . . . 87
Sammanställning av all slutenvård för ätstörningar . . . . . . . . . . . . 89
Behandlingsforskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
Vårdenheter i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
5

Sammanfattning

Sammanfattning
Vad är ätstörningar och hur
utbredda är problemen?
Det finns olika typer av ätstörningar. De mest kända är anorexia och bulimia
nervosa. Vid sidan av dessa talar man idag också om ätstörning UNS (UNS =
utan närmare specifikation) och ”bingeeating disorder”, vilket innebär hetsätning
utan kompensatorisk kräkning.
Det är mycket svårt att med säkerhet bedöma hur vanligt det är med olika
typer av ätstörningar. Tillgängliga studier tyder emellertid på en ökning av antalet
personer med bulimi, medan omfattningen av anorexi förefaller vara relativt
stabil sedan ca 25 år. Bingeeating disorder är än så länge en preliminär
diagnos och omfattningen är därför inte möjlig att bedöma. Omfattningen av
ätstörning UNS är inte heller möjlig att göra en exakt bedömning av, framför
allt eftersom den inte är tydligt avgränsad mot ett normalt ätbeteende.
Frågan om ätstörningar och möjligheten att arbeta för att minska förekomsten
av dem handlar också om människors förhållningssätt till kropp och ätande i
vidare mening. De signaler om ökade problem med ätstörningar som kommer
från bland annat olika verksamheter som möter unga människor, bör också ses
i relation till hur utbredda olika attityder till kropp och skönhetsideal är.
I en rad studier framgår att framför allt unga flickors och kvinnors förhållande
till sina kroppar i hög grad präglas av missnöje, exemplifierat bland annat
av att 84% av flickor i årskurs 9 (ht 1997) i enkätstudien ”Skolbarns
hälsovanor” uppger att de i något avseende skulle vilja ändra sin kropp. 57%
ansåg sig i samma studie vara ”för tjocka”.
I jämförelse med en studie från 1971 förefaller också ungdomars upptagenhet
med vikt och kropp idag vara betydligt större och uppträder också i en
lägre ålder än tidigare.
8 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning

En undersökning av gymnasieelever har genomförts under 1998. Denna är
en upprepning av en undersökning som gjordes i samband med det tidigare regeringsuppdraget
1993. Resultaten från gymnasieundersökningen visar inte på
några signifikanta förändringar mellan de två undersökningstillfällena.
Att trivas med sin kropp är en mycket viktig faktor när det gäller att trivas
med sig själv och har, särskilt hos unga människor, stor betydelse för såväl självkänsla
som identitetsutveckling. God självkänsla och självuppfattning hör i sin
tur till de grundläggande förutsättningarna för god hälsa över huvud taget.
Problem med ätande, vikt och kropp tar sig flera uttryck och parallellt med
ätstörningar och viktfobi diskuteras idag även problem med övervikt och de risker
detta för med sig. Detta medför krav på balans i arbetet med att nå ut med
ett fettsnålt budskap till dem som behöver det utan att samtidigt bidra till ett
osunt smalhetsideal och bantningsbeteende bland dem som inte behöver det.
Vuxna kvinnor och män fungerar som förebilder för barn och ungdomar,
dels i rollen som föräldrar, dels som personal inom till exempel barnomsorg
och skola. Det är därför viktigt att i dessa olika sammanhang uppmärksamma
vilka budskap om kroppsideal och matvanor som förmedlas.
Varför uppstår ätstörningar?
Ätstörningar har varit kända inom läkarvetenskapen sedan flera hundra år och
flera olika teorier om de bakomliggande orsakerna har genom åren formulerats
av såväl forskare som praktiker.
Uppfattningen att orsaken står att finna i hur familjen fungerar fick under
ett antal år ett mycket stort genomslag och lever också kvar i många sammanhang.
De svenska studier som undersökt detta finner dock inget stöd för att det
skulle existera en ”typisk anorexifamilj”.
Bland de forskare och praktiker som fördjupat sig i frågor om ätstörningar,
råder idag istället mycket stor samstämmighet om att orsakerna till att dessa
uppstår är komplexa och olika för varje individ.
Ytterligare forskning behövs för att undersöka på vilket sätt olika faktorer
spelar in i utvecklandet av ätstörningar.
Sammanfattning ✹ Ett liv av vikt 9

Att minska förekomsten av ätstörningar
Den vetenskapliga forskning som finns tillgänglig har inte kunnat visa att primär
prevention är effektiv när det gäller att förebygga ätstörningar. Forskningen
är dock inte så omfattande att man kan dra några säkra slutsatser.
Från forskningen är det således idag inte möjligt att hämta tillräckligt med kunskap
att bygga vidare på för att utveckla förebyggande strategier mot ätstörningar.
En slutsats är att nya interventionsprojekt, utgående från det kunskapsläge
vi har idag, bör läggas upp och kopplas till en effektiv vetenskaplig utvärdering.
Det finns också ett stort behov av att forskare och praktiker från olika
områden möts och gemensamt utvecklar en tvärvetenskaplig ansats i studiet av
förebyggande strategier.
Trots brist på vetenskapligt prövade och beskrivna resultat, råder bland
de grupper som fördjupat sig inom området, i stort sett konsensus vad gäller
några grundläggande förutsättningar:
✹ Det är viktigt att i promotivt arbete generellt verka för att stärka ungdomars
självkänsla, självförtroende och förmåga att fatta egna beslut
om livsstil och förhållningssätt.
✹ Tidig upptäckt och tidig behandling är centrala i ett sekundärpreventivt
arbete för möjligheterna att ”stämma i bäcken” och vända en påbörjad
negativ utveckling med förhållandevis små insatser.
✹ Information bör riktas till föräldrar och till personalgrupper som möter
barn och ungdomar, exempelvis inom barnomsorg, skola, ungdomsmottagningar
etc.
✹ Information om ätstörningar bör inte riktas till barn och ungdomar själva.
Den information som riktas till dessa grupper bör fokusera på den
friska kroppens funktioner och behov. Information om vad kroppen
behöver i form av mat och näring bör ges i en positiv kontext med fokus
på det friska.
10 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning

Från teori till praktik
På en övergripande nivå är det viktigt att såväl promotivt arbete som kunskap
om primär- och sekundärpreventiva strategier läggs in i exempelvis folkhälsoplaner
och annat centralt planeringsarbete. Även inom andra områden än ren
folkhälsa kan insatser göras. Utbildningsinsatser är viktiga arbetsuppgifter för
centralt arbetande folkhälsoenheter liksom att utveckla och upprätthålla nätverk
samt att följa och förmedla aktuell kunskapsutveckling.
Matvanor och förhållningssätt till mat och ätande är något som grundläggs
framför allt inom familjen. Samhällets uppgift är att stötta familjer och föräldrar
i att göra detta på ett bra sätt.
I en rad konkreta verksamheter, från mödravårdscentraler till fritidsgårdar
och tandvårdskliniker kan insatser göras för hälsofrämjande arbete, tidig upptäckt
samt tidiga insatser.
Särskilda områden
Det finns två områden som ofta nämns när det gäller ätstörningar. Det ena är
idrotten och det andra är mode- och mediavärlden.
Idrotten
Ätstörningar är vanligare bland kvinnor som idrottar, speciellt på elitnivå, och
verkar också ha en delvis annorlunda orsaksbakgrund än hos icke idrottande.
Man talar ibland om ”idrottsanorexi”.
Ett mycket stort antal personer är på olika sätt engagerade i idrottsaktiviteter,
och Riksidrottsförbundet delar in idrotten i barn och ungdoms- och vuxenidrott
med olika tonvikt på lek, träning och prestation. Riksidrottsförbundet
har också uppmärksammat problemen med ätstörningar och tagit initiativ till
åtgärder för att på olika nivåer arbeta med dessa problem samt näraliggande
ämnen, exempelvis flickors situation inom idrotten och alltför höga prestationskrav
inom barn- och ungdomsverksamhet.
Det är viktigt att det arbete som initierats fortsätter och utvecklas vidare.
Förutsättningar måste skapas för att dessa kunskaper och ett nytt förhållningssätt
ska kunna få genomslag i alla led inom idrotten.
Sammanfattning ✹ Ett liv av vikt 11

Utbildningen av tränare och ledare bör innehålla såväl undervisning om promotiva
metoder som rena kunskaper om ätstörningar.
Kvinnornas ställning inom idrotten har stärkts men fortfarande finns en
manlig dominans och arbetet med att bland annat rekrytera kvinnliga tränare
på olika nivåer måste bli mer aktivt än idag inom idrottsrörelsen.
Mode- och mediavärlden
Betoningen på en smal, vältränad kropp är stark i vårt samhälle. Modeindustrin
verkar på en arena där kropp och utseende är de centrala elementen och har
i och med detta också ett tydligt ansvar i förhållande till de problem som kan
uppstå med anknytning till kropps- och skönhetsideal.
Inom mode och media diskuteras dessa frågor i olika utsträckning inom
olika företag och det finns också exempel på företag som arbetar med att utveckla
strategier för att i högre grad lansera ett hälsosamt skönhetsideal.
Det är viktigt att inom såväl mode som media vidareutveckla en diskussion
om vilka skönhets- och kroppsideal man förmedlar och vilken typ av press som
härigenom läggs på människor.
Behandling
Behandlingsresurser
Behandlingsresurser för ätstörningar har under 1998 inventerats genom två olika
enkäter. Den ena enkäten ställdes till samtliga 22 sjukvårdshuvudmän/landsting
i landet och den andra ställdes till 32 specialenheter inom psykiatrin. 19
sjukvårdshuvudmän/landsting och 31 specialenheter besvarade sin respektive
enkät.
Inom barn- och ungdomspsykiatrin var totalt 867 patienter aktuella under
en dag i mars 1998. 36 patienter vårdades i den slutna vården. 1997 var det totala
antalet vårddagar i sluten vård i genomsnitt 346 vårddagar per landsting.
Antalet speciella team inom klinikerna för behandling av ätstörningar har ökat
från 1993 till 1998 och personalens kompetens att behandla ätstörningar och
tillgången till resurser i övrigt har både 1993 och 1998 bedömts som tillräcklig.
Resurserna för behandling av ätstörningar generellt sett ansågs dock vara
otillräckliga vid båda tillfällena.
12 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning

I vuxenpsykiatrin användes 1997 totalt 11 048 vårddagar för behandling
av patienter med ätstörningar och i mitten av mars 1998 vårdades i genomsnitt
tre patienter per landsting i slutenvård och 86 patienter hade kontakt med öppenvården.
Det totala antalet patienter i slutenvård var 59 och i öppenvård
1199. Flertalet landsting hade 1998 särskilda team eller särskild resursperson
för behandling av patienter med ätproblem. 1993 hade hälften av landstingen
speciella team för ätstörningar och alla landsting hade en resursperson med speciell
kompetens. Antalet speciella team för ätstörningar har ökat inom vuxenpsykiatrin
i landet.
Av enkätsvaren 1998 framgår att man i mindre utsträckning än 1993 anser
att personalens kompetens att behandla ätstörningar är tillräcklig. 70% av
landstingen anser också att de samlade resurserna 1998 är otillräckliga, vilket
ska jämföras med 50% 1993. En tänkbar tolkning av denna skillnad är att personalens
behov av ökad kompetens har tilltagit i takt med en ökad medvetenhet
om ätproblemens komplexitet.
I fyra landsting uppger primärvården att man har särskilda team för ätstörningar.
Ett landsting uppger öppenvårdsmottagning med dagvård och
gruppverksamhet. I övrigt samarbetar man i förebyggande syfte med skolhälsovård,
barn- och ungdomsmedicin, ungdomsmottagningar m.fl. Volymen av
verksamheten redovisas inte i enkäten.
Ungefär hälften av landstingen svarar att de behandlar ätstörningar inom
barn- och ungdomsmedicin. Det förekommer vanligen ett nära samarbete med
de barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna. Antalet vårddagar i sluten vård
uppgår till totalt 1226 för de landsting som har besvarat frågan, med ett
genomsnitt på cirka 80 vårddagar.
Bland övriga kliniker och specialiteter som kommer i kontakt med patienter
med ätstörningar skall nämnas internmedicin och gynekologiska kliniker,
men även andra somatiska kliniker.
I mitten av mars 1998 vårdades totalt 81 patienter vid 23 av de 32 specialenheter
som bedrev sluten vård. Det innebär i genomsnitt fyra patienter per enhet.
Det totala antalet vårddagar under 1997 var 18 800. I öppen vård var totalt
481 patienter aktuella vid enheterna. Några av de enheter som bedrev sluten
vård hade en väntetid för icke akut behandling på i genomsnitt 130 dagar. Hälften
av specialenheterna ansåg att de hade tillräckliga resurser för behandling
Sammanfattning ✹ Ett liv av vikt 13

av anorexi/bulimi. De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv
terapi, sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal etc.
Farmakologisk behandling är mindre vanlig. 32 procent av specialenheternas
vårddagar används i genomsnitt för utomlänsvård vilket torde motsvara den
totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.
Elva landsting uppgav att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.
Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor per landsting.
Alla landsting utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Nästan
alla specialenheter har rådgivande eller förebyggande verksamhet.
Antalet vårdtillfällen i landstingens slutenvård är i stort sett oförändrat under
tiden 1988 till 1996 för kvinnor vad gäller såväl anorexi som bulimi. För
män med anorexi är antalet vårdtillfällen också relativt konstant under perioden.
Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,
internmedicin och barn- och ungdomspsykiatri. Beläggningarna
varierar något mellan åren. Antalet vårddagar för behandling av ätstörningar
har ökat från 1993 till 1998 liksom antalet patienter i öppenvård och i slutenvård.
Inom Stockholms läns landsting planeras en omorganisation som utgår från
patienternas behov och som byggs upp kring två organisatoriska enheter.
Behandlingsforskning
Två större forskningsprogram, SUFSA (inriktat på vuxna patienter) och
SAMÄT (inriktat på ungdomar), pågår för närvarande. Syftet med dessa är att
undersöka effekter av den behandling som bedrivs vid olika kliniker i landet
samt att relatera dessa resultat till behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.
SUFSA och SAMÄT ligger också till grund för utvecklandet av ett nytt nationellt
kvalitetsregister för ätstörningsbehandling, RIKSÄT.
14 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning

Att minska
förekomsten
av ätstörningar

Förslag på insatser för
att minska förekomsten
av ätstörningar
Insatser för kompetenshöjning och spridning av
goda exempel i det professionella nätverket.
✹ Rikskonferens(-er) för spridande av ny kunskap, erfarenhetsutbyte och
fortsatt utveckling av professionella nätverk
✹ Utveckling av lokal samverkan genom nätverksuppbyggnad. Såväl
ungdomsarbetare i kommunala och frivilliga organisationer som
specialister inom området bör ingå.
✹ Översättning av det norska ”OK-materialet”, ett studiematerial för
arbete med ungdomar i syfte att minska förekomst av ätstörningar.
(Materialet publiceras våren 1999. En värdering och anpassning till
svenska förhållanden görs innan översättning beslutas.)
✹ Publikation av en skrift med ”goda exempel” inom området, från olika
delar av landet.
16 Ett liv av vikt ✹ Förslag på insatser

Insatser för att lyfta frågan om ätstörningar
i strategiska sammanhang
✹ Runda-bordskonferens med aktörer inom modebranschen.
✹ Runda-bordskonferens med aktörer inom mediabranschen.
✹ Runda-bordskonferens med olika aktörer, inom såväl offentlig som
privat regi, som arbetar med spridning av kostbudskap.
När det gäller epidemiologi, orsaker och behandling finns det flera omfattande
projekt påbörjade. I takt med att resultat redovisas bör dessa fortlöpande
rapporteras och spridas i landet.
Förslag på insatser ✹ Ett liv av vikt 17

UR REGERINGSRAPPORTEN 1993
Vad är ätstörningar
och hur utbredda är
problemen?
ANOREXIA OCH BULIMIA NERVOSA är de mest extrema
uttrycken för ett stört förhållande till den egna
kroppen. De yttrar sig i att man har en sjuklig
skräck för att bli tjock och gör allt man kan för att
göra av med mycket kalorier och hålla igen på
vad man äter. Den som lider av bulimi förlorar ibland
kontrollen och hetsäter, vräker i sig ofattbara
mängder mat, som hon sedan inte vill behålla
utan oftast kräks upp igen.
Hälften av dem som har bulimi har tidigare
haft anorexi. Ungefär 90 - 95 % av dem som har
diagnosen anorexia eller bulimia nervosa är kvinnor,
mellan fem och tio procent är män.
Anorexi leder oftast till kraftig avmagring. Den
som har bulimi kan vara normalviktig och därför
länge hålla sina problem dolda. Båda sjukdomarna
ger omfattande skadliga fysiska och psy-
kiska följdverkningar som kan bli allvarliga.
ETT KROPPSFIXERAT SAMHÄLLE
Ätstörningar behöver ses i sitt samhälleliga sammanhang
av allmän kroppsfixering, den extremt
smala kroppen som ideal, det utbredda bantandet
och missnöjet med den egna kroppen.
Det är enligt många bedömare ingen slump
att unga människors problem idag till en del tar
sig uttryck i just störningar i ätande och kroppsuppfattning.
I västvärlden lever vi i ett samhälle
som är starkt präglat av jakten efter ungdom och
skönhet, där skönhet till stor del är lika med det
onaturligt smala. Mat-, tränings- och viktfixering är
inte isolerade företeelser hos en liten grupp som
lider av ätstörningar.
Det är mycket svårt att med säkerhet bedöma hur vanligt det är med olika typer
av ätstörningar. Detta beror på flera saker. En orsak är att diagnoskriterierna
för olika typer av ätstörningar har varierat över tid. Som exempel kan
nämnas att anorexia nervosa beskrevs redan på 1600-talet, medan bulimia ner-
18 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

vosa fick en egen diagnos så sent som 1979. I den fortsatta texten kommer benämningarna
”anorexi” och ”bulimi” att användas.
Många studier av hur vanliga dessa sjukdomar är, baseras också på det antal
personer som sökt sjukvård i någon form. Det är ett känt faktum att benägenheten
att söka sjukvård är låg i dessa grupper. Den påverkas också av vilken
uppmärksamhet som ägnas ätstörningar under olika perioder och av tillgängligheten
på adekvat vård.
När det gäller lindrigare ätstörningar eller ätstörning UNS (UNS = utan
närmare specifikation) finns det inte heller någon tydlig gräns för när ett beteende
är ”normalt” eller ska klassas som ätstörning.
Ingemar Engström, överläkare vid FoU-enheten Psykiatri och habilitering i Örebro,
har under 1998 gjort en inventering av nationella och internationella studier
för att undersöka vad dessa kommer fram till, när det gäller att bedöma hur vanliga
olika typer av ätstörningar är, samt hur förekomsten förändrats över tid (1).
Förekomsten av ätstörningar beräknas dels i incidens, dels i prevalens.
Incidens innebär det antal nya fall av en sjukdom som uppstår i en avgränsad
population under en viss tidsperiod (vanligen ett år). Incidens uttrycks oftast i
form av antal fall per 100 000 individer i den aktuella populationen.
Prevalens i sin tur syftar på det antal fall av sjukdomen som finns vid en viss
given tidpunkt (punktprevalens), men kan ibland också uttryckas som periodprevalens
och avser då antalet fall (nya och gamla) som förekommer under
en viss given period. Man kan också tala om en ackumulerad prevalens och menar
då exempelvis hur många som utvecklat en viss sjukdom fram till och med
det att de uppnått en viss ålder.
Anorexi
Det finns i den internationella litteraturen ett antal undersökningar som dels studerar
patientregister, dels använder minst ett ytterligare instrument för att studera
incidens av anorexi. Sammantagna rapporterar flertalet av dessa studier att
10-30/100 000 unga kvinnor (ca 12-25 år) insjuknar i anorexi under ett år.
Två svenska studier ingår i detta material, en från 1970 (2) och en från 1988
(3). Den äldre av dessa två visar en ökning av incidensen från 0,08/100 000
kvinnor/år under 1930-talet till 0,45/100 000 kvinnor/år under 1950-talet. Den
nyare svenska studien visar på en incidens på 2,6/100 000 kvinnor/år. Båda des-
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 19

sa studier baseras på sjukvårdens uppgifter och vi kan konstatera att det i ett
långt perspektiv skett en ökning av personer som söker vård för anorexi.
För att istället undersöka hur många unga kvinnor som vid en viss given tidpunkt
har anorexi (prevalensen), har 34 studier, publicerade sedan 1976 identifierats.
Resultaten från dessa studier är mycket svåra att jämföra. De varierar
också mellan prevalenstal på 0% (!) och 1,3%.
Sammantaget förefaller emellertid prevalensen av anorexi hos unga kvinnor
(ca 12-25 år)att ligga inom intervallet 0,2-0,4%.
Bland de 34 studierna finns bland annat en svensk undersökning av Råstam
& Gillberg(4), vilken är en av de mest refererade i den svenska diskussionen.
Resultatet av denna undersökning visar på en ackumulerad prevalens på ca 1%
för flickor i 18-årsåldern och på ca 0,1% för pojkar.
I undersökningen studerades alla ungdomar i Göteborg under 1985 via skolhälsovårdens
tillväxtkurvor. Studien har fått ett starkt genomslag, bland annat
beroende på att den är en totalundersökning. I denna studie upptäcktes alltså
även ett antal ungdomar som inte tidigare var kända men som visade sig ha
anorexi.
Den andra svenska undersökning som ingår i materialet är den studie (5) från
1988, som nämns ovan. Denna undersökning rapporterar en punktprevalens
på 0,26%, och faller alltså inom det intervall studierna sammantaget kommer
fram till.
Bulimi
Bulimi har som tidigare nämnts existerat som diagnos under betydligt kortare
tid än anorexi. Detta innebär bland annat att antalet studier om bulimi är betydligt
mindre än när det gäller anorexi.
Det finns, i den internationella litteraturen, fem undersökningar som studerat
incidensen av bulimi. Resultaten visar att incidensen är oklar men att den sannolikt
varierar mellan 5 och 65 nya fall/100 000 kvinnor/år.
Den andel kvinnor som vid ett visst givet tillfälle lider av bulimi ligger, enligt
de studier som idag finns tillgängliga, troligen på ca 1-2%.
Två studier, en från Australien (6) och en från Norge (7) har försökt uppskatta
kvinnors livstidsprevalens för bulimi, det vill säga vilken risk kvinnor löper
att under sin livstid utveckla bulimi. Båda dessa undersökningar visar på
20 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

en förhöjd risk i de yngre åldersgrupperna, jämfört med de äldre. Några säkra
slutsatser kan inte dras men resultaten indikerar att risken för att utveckla bulimi
kan ha ökat.
Hetsätningsstörning (bingeeating disorder)
Hetsätningsstörning innebär i princip att en person får hetsätningsattacker, på
samma sätt som vid bulimi. Bulimi har också tidigare ofta gått under namnet
hetsätning. Skillnaden mellan de båda tillstånden är att en person med bulimi
gör sig av med den konsumerade maten genom exempelvis kräkning. En person
med hetsätningsstörning kompenserar inte sitt överätande utan behåller
maten. Diagnosen hetsätningsstörning är fortfarande inte allmänt erkänd men
används som en s.k. provisorisk diagnos.
Det finns än så länge ytterst få epidemiologiska studier av hetsätningsstörning.
I en norsk studie (8) finns dock en uppskattning av livstidsprevalensen till
cirka 3,2 %, vilket var exakt dubbelt så mycket som samma studie rapporterade
för bulimi.
En studie på området (9) rapporterar att 6% av befolkningen uppfyller kriterierna
för hetsätningsstörning om man baserar detta på frågeformulär. Denna
siffra sjönk dock till 2% vid klinisk intervju. I studien specialstuderades
också gravt överviktiga personer. Man fann då en frekvens på 32%. Könsskillnaden
var 1 man på 2-3 kvinnor, vilket skiljer sig kraftigt från andra rapporterade
tal avseende anorexi och bulimi.
Ätstörning UNS
Som tidigare framgått är studier av ospecifika ätstörningar mycket svårbedömda
eftersom det inte finns några kriterier för denna diagnos. Vi vet också än så
länge alltför lite om huruvida dessa ätstörningar bör kategoriseras som förstadier
till de specifika stadierna, som lindrigare fall av dessa eller som egna tillstånd.
Ospecifika ätstörningar är sannolikt klart vanligare än de specifika syndromen.
Man kan också troligen, utifrån ett resonemang om s.k. partiella syndrom,
utgå ifrån att ätstörningar UNS är åtminstone tre till fyra gånger så vanligt förekommande
som de kompletta syndromen. Man måste dock vara mycket försiktig
vid tolkningen av dessa siffror, främst på grund av oklarheter gällande
gränsdragning mot normalitet.
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 21

Ökar ätstörningarna?
Det finns många som har intryck av att ätstörningar har ökat under senare år.
Bland annat rapporteras detta från skolsköterskor och andra som i sin dagliga
verksamhet möter ungdomar, framför allt flickor.
Den forskning som finns tillgänglig och som pågått så länge att det är möjligt
att göra jämförelser över tid, är framför allt inriktad på anorexi och i viss
mån på bulimi. Bingeeating är än så länge en provisorisk diagnos och när det
gäller ätstörning UNS innebär också avgränsningssvårigheterna att denna typ
av jämförelser är svår att göra.
Den forskning som finns visar vidare att det i ett längre perspektiv skett en
ökning av antalet registrerade fall av anorexi. Det finns emellertid inget stöd i
forskningen för att detta skulle avspegla en faktisk ökning i befolkningen som
helhet. Enligt den inventering som redovisas ovan talar tvärtom flertalet indikatorer
för att incidensen under de senaste 25 åren skulle vara stabil.
När det gäller bulimi finns det forskning som tyder på att en viss ökning har
skett. Det har dock inte ännu varit möjligt att studera bulimi under så pass lång
tid att man kan dra några säkra slutsatser.
Skolbarns hälsovanor
Det finns strikta kriterier som måste vara uppfyllda för att ett stört ätbeteende
skall diagnostiseras som anorexi eller bulimi. För att diagnosen anorexia nervosa
skall ställas krävs bland annat en vikt som ligger 15% under förväntad
nivå.
Det är betydligt svårare att dra gränsen för vad som är ett ”normalt” förhållande
till mat, kropp och ätande.
De signaler om ökade problem med ätstörningar som kommer från olika
håll, bör också ses i relation till hur utbredda olika attityder till kropp och skönhetsideal
är.
När vi intresserar oss för förekomsten av ätstörningar är det också intressant
att stanna upp och fördjupa sig i hur barn och ungdomar i allmänhet ser
på sina kroppar, om de är nöjda eller missnöjda och hur utbredda funderingar
om exempelvis bantning är.
Sverige deltar sedan 1983 i WHO-studien ”Skolbarns hälsovanor” (10).
22 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

Studien genomförs med fyra års intervall och den senaste datainsamlingen gjordes
under höstterminen 1997.
Undersökningen är inte primärt inriktad på ätstörningar utan studerar hälsovanor
och attityder i vidare mening. Den innehåller dock några frågor som
rör området bantning, uppfattning om utseende och kroppstorlek. Härigenom
ger svaren en allmän bild över hur elever i åldrarna 11, 13 och 15 år ser på sig
själva och sin kropp. Följande avsnitt är en sammanställning av några av resultaten
från den senaste undersökningen.
Tidigare forskning har visat att flickor i tonåren i högre utsträckning än pojkar
tycker att de är tjocka och därför också laborerar mer med sina matvanor,
vilket kan resultera i att de utvecklar bulimi eller anorexi (11).
Ungdomar som utvecklar dåliga matvanor, grundade på hur de uppfattar
sin kroppsvikt och sitt utseende, känner sig också ofta mer ensamma och hjälplösa
än andra ungdomar (12) , vilket också visar på den koppling till andra psykosociala
aspekter som förhållandet till mat och ätande har.
I undersökningen ställs en fråga där ungdomarna får ta ställning till om
de tycker att de ser bra ut eller inte eller om de överhuvudtaget tänker på hur
de ser ut. Inte helt oväntat bryr sig pojkarna mindre än flickorna och de yngre
mindre än de äldre om sitt utseende. I tabell 1 nedan framgår att ju äldre barnen
blir desto mindre bra tycker de att de ser ut. Detta gäller både för pojkar
och flickor, men flickorna är generellt hårdare mot sig själva. I årskurs 5 säger
12% av flickorna att de inte ser bra ut, medan 26% av flickorna i årskurs 9 är
av samma mening. I årskurs 5 tycker 14% av flickorna att de ser mycket bra
ut, i årskurs 9 endast 3%.
Det har inte skett några större förändringar mellan undersökningarna 93/94
och 97/98.
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 23

TABELL 1. SVAR PÅ FRÅGAN ”TYCKER DU ATT DU:” (Andel i procent)
Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9
93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98
Pojkar Ser mkt bra ut 17 20 13 8 10 10
Ser ganska bra ut 32 31 30 33 24 35
Ser ut som de flesta andra 31 31 38 40 46 40
Inte ser speciellt bra ut 2 1 3 1 2 3
Jag tänker inte på det 12 12 6 8 7 4
Flickor Ser mkt bra ut 10 14 4 5 4 3
Ser ganska bra ut 34 33 28 32 26 32
Ser ut som de flesta andra 31 31 38 40 46 40
Inte ser speciellt bra ut 2 1 3 1 2 3
Jag tänker inte på det 12 12 6 8 7 4
I den europeiska rapporten från 93/94 års undersökning gjordes en analys för
att se vilka faktorer som korrelerar med hur bra ungdomarna tycker att de ser
ut. I analysen framkom att ungdomar som tycker att de ser ”mycket” alternativt
”ganska bra” ut oftare känner sig säkra på sig själva, är socialt mer integrerade
och trivs bättre med livet. För de yngre och framför allt för flickorna
fanns det också ett samband med hur bra de tycker att det går för dem i skolan.
(Denna analys är gjord på samtliga länder och det kan finnas landsspecifika
skillnader)
En annan dimension av hur nöjd man är med sitt utseende är huruvida man
skulle vilja ändra på något när det gäller den egna kroppen. Svaren på denna
fråga visar att flickor i mycket högre utsträckning än pojkar vill ändra på något
när det gäller kroppen, och att äldre flickor och pojkar vill det i betydligt
högre utsträckning än yngre. När det gäller denna fråga kan man se en skillnad
mellan 93/94 och 97/98. I årskurs 5 har viljan att ändra något på sin kropp
minskat i 97/98 års undersökning jämfört med 93/94 både bland pojkar och
flickor. I årskurs 7 och 9 har det dock inte skett några större förändringar, men
det är något fler pojkar i årskurs 9 som vill ändra något på sin kropp 1997 än
1993.
24 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

TABELL 2. ”FINNS DET NÅGOT DU SKULLE VILJA ÄNDRA PÅ NÄR DET GÄLLER DIN
KROPP”
Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9
93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98
Pojkar Ja 32 27 47 48 59 63
Nej 68 73 53 52 41 37
Flickor Ja 47 39 71 71 84 84
Nej 53 61 29 29 16 16
I en analys av de internationella resultaten från 1993/94 års undersökning framkom
att det finns ett samband mellan dem som vill ändra på något när det gäller
den egna kroppen och dem som säger sig behöva gå ned i vikt.
I vilken utsträckning tycker barnen/ungdomarna då att de är antingen för
smala eller för tjocka?
I flera undersökningar framgår att flickor oftare än pojkar är bekymrade
över sin kropp och sin vikt. Detta styrks även i denna undersökning. I årskurs
5 finns det knappt några könsskillnader och 60-70% tycker att de är lagom eller
tänker inte ens på det. I årskurs 7 och 9 börjar flickorna bli mer medvetna
och över hälften tycker att de är för tjocka. Om man jämför med undersökningen
93/94 kan man se att flickorna i årskurs 7 och 9 tycker att de är för
tjocka i lite högre utstäckning nu än då.
Man kan också se att andelen ”omedvetna” eller ”ointresserade”, dvs de
som svarat att de inte tänker på det, har minskat sedan 93/94. Det är framför
allt eleverna i årskurs 5 och pojkarna i alla årskurser som har blivit mer medvetna.
Samtidigt har gruppen som tycker att de är ”lagom” ökat med ungefär
samma andel, vilket skulle kunna innebära att de som i den tidigare undersökningen
sa att de ”inte tänkte på det” i 97/98 års undersökning tycker att de är
”lagom”.
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 25

TABELL 3. SVAR PÅ FRÅGAN ”TYCKER DU ATT DU ÄR:” (Andel i procent)
Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9
93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98
Pojkar Alldeles för mager 2 2 4 2 6 3
Lite för mager 7 7 13 13 18 3
Lagom 46 59 36 47 32 34
Lite för tjock 18 17 22 21 20 27
Alldeles för tjock 2 2 3 3 2 3
Jag tänker inte på det 24 14 22 14 22 11
Flickor Alldeles för mager 1 1 2 3 2 3
Lite för mager 7 8 8 9 10 10
Lagom 41 52 42 36 29 27
Lite för tjock 27 25 32 36 42 48
Alldeles för tjock 4 3 8 8 12 9
Jag tänker inte på det 19 11 9 8 5 4
I vilken utsträckning tycker då ungdomarna att de behöver banta?
Ca 80% av eleverna i årskurs 5 och av pojkarna i årskurs 7 och 9 anser inte
att de behöver banta eftersom de tycker att de är lagom som de är. Mellan flickor
i årskurs 5 och de äldre flickorna sker emellertid en tydlig förändring. Av flickorna
i årskurs 9 håller 8% på att banta medan 43% tycker att de borde gå ned
i vikt men inte bantar ”just nu”.
Några större skillnader i svarsmönstret mellan undersökningarna är det inte,
förutom att flickorna i årskurs 5 inte tycker att de borde gå ned i vikt i samma
utsträckning 97/98 som 93/94.
TABELL 4. SVAR PÅ FRÅGAN ”HÅLLER DU PÅ ATT BANTA” (Andel i procent)
Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9
93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98
Pojkar Nej, jag är lagom 82 82 82 81 83 81
Nej, men jag borde gå ner i vikt 15 16 17 18 15 16
Ja 3 2 1 1 2 3
Flickor Nej, jag är lagom 74 79 63 61 51 49
Nej, men jag borde gå ner i vikt 24 20 34 33 41 43
Ja 2 1 3 6 8 8

Vad är normalt?
Som tidigare konstaterats är det svårt att dra en tydlig gräns mellan vad som är
ett ”normalt” ätbeteende och ett stört sådant.
I redovisningen av resultat från undersökningen ”Skolbarns hälsovanor”
framgår att så många som 84% av flickor i årskurs 9 i något avseende vill förändra
sina kroppar och att 57 % anser att de är för tjocka.
En del av de ungdomar som rapporterar att de upplever sig vara för tjocka
har naturligtvis också en reell anledning till detta. Dessa utgör emellertid inte
en majoritet och förklarar inte de höga siffror som återkommer i flera undersökningar
där ungdomar får svara på frågor om hur de upplever sin kropp och
sin vikt.
I en undersökning i Uppsala (13) uppger 83% av flickorna i årskurs 8 att
de någon gång har velat vara smalare och 53% har också försökt att banta. I
en undersökning från Kungälv 1995 (14) var motsvarande siffror för flickor i
gymnasiets årskurs tre 91% respektive 71%.
När det gäller pojkarna ligger siffrorna genomgående lägre, men från Kungälvsundersökningen
redovisas att det är så många som 49% av pojkarna i
årskurs tre på gymnasiet, som velat bli smalare och 25% som också försökt gå
ner i vikt.
I bägge undersökningarna är det emellertid en tydlig majoritet av dessa ungdomar
som uppfattar att deras omgivning anser att de väger ”lagom mycket”.
Detta indikerar att de, trots att de uttrycker en önskan om att bli smalare, sannolikt
har en kroppskonstitution som omgivningen uppfattar som ”normal”.
En mycket stor andel av framför allt tonårsflickor är alltså, enligt aktuella
undersökningar, kritiska till sina kroppar och anser att de är för tjocka. Har det
då skett några förändringar när det gäller dessa attityder? Har unga kvinnor
alltid varit lika kritiska till sin vikt och kroppsform?
I en studie från 1971 (15) redovisas att av 14-åriga flickor som då undersöktes
var det 26% som kände sig ”för tjocka”. Motsvarande siffra för 11-åriga
flickor 1995 i studien från Kungälv, är 44%.
Av de 14-åriga flickor som kände sig ”för tjocka” har också andelen som
försökt göra något åt det ökat tydligt mellan de två undersökningarna. 1971
var det 8% av dessa som försökt gå ned i vikt. I Kungälvsstudien var andelen
78% (ej publicerad siffra). Motsvarande siffror för 18-åringar i de bägge un-
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 27

dersökningarna är 44% respektive 85%. Av de 11-åringar som känner sig ”för
tjocka” 1995 har hälften försökt gå ned i vikt, vilket innebär att deras benägenhet
att banta i stort sett motsvarar den hos de 18-åringar som 1971 kände
sig ”för tjocka”.
Dessa resultat tyder på att bekymren för kroppsstorlek och vikt idag uppträder
i en lägre ålder än för 27 år sedan, något som också bekräftas i samtal
med exempelvis skolhälsovård, lärare och andra som dagligen möter unga människor.
Svenska gymnasieelever 1993 och 1998
I syfte att undersöka om det är möjligt att se några förändringar i ett kortare
perspektiv har Folkhälsoinstitutet under 1998, i samverkan med FoU-enheten
Psykiatri och habilitering vid Örebro läns landsting, upprepat den gymnasiestudie
som genomfördes i samband med Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag
1993 (16).
I 1993 års uppdrag (redovisat i rapporten ”Ett liv av vikt” 1993) gjordes en
enkätundersökning bland elever i gymnasiets avgångsklasser i fem svenska kommuner
(Luleå, Norrtälje, Stockholm, Ängelholm och Örebro). I enkäten ingick
frågor som berörde symptom och attityder förknippade med ätstörningar, samt
ett antal bakgrundsfrågor kring sociala förhållanden, träningsaktiviteter och
mobbning.
Syftet var att försöka få en uppfattning om hur stor andel av eleverna som
var så upptagna av tankar och störda beteenden kring ätande, vikt och kropp,
att de kunde befaras ha en ätstörning av lindrigare eller allvarligare karaktär,
samt att undersöka relationen mellan en sådan upptagenhet och bakgrundsfrågorna.
Praktiskt genomfördes undersökningen så att skolsköterskorna
på samtliga berörda skolor ansvarade för utdelning och insamling av
enkäterna.
I 1998 års undersökning har syftet framför allt varit att undersöka om det
skett förändringar under de senaste fem åren med avseende på andelen elever
som kunde befaras befinna sig i ”riskzonen” för en ätstörningsproblematik.
Undersökningen 1998 gjordes i samma skolor i samma fem kommuner och
med samma enkätformulär. En förändring i skolsystemet påverkade under-
28 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

sökningen. Det fanns 1993 2- och 4-åriga gymnasieprogram, medan 1998 samtliga
program var 3-åriga. Detta innebar att undersökningen 1998 fick genomföras
i årskurs 2 på de yrkesförberedande programmen, de som tidigare var
2-åriga. I motsats till 1993 ville skolsköterskorna i Stockholm inte ta på sig ansvaret
för undersökningen 1998. I stället fick lärarna i resp klasser sköta utdelning
och insamling av enkäterna. I övriga kommuner sköttes det hela, liksom
1993, av skolsköterskorna.
I 1993 års undersökning deltog elever av båda könen i samtliga kommuner
utom i Stockholm, där enbart flickor undersöktes. Årets undersökning begränsades
även i Örebro till enbart flickor. Skälen till dessa begränsningar är
framför allt administrativa.
Det antal ungdomar som var aktuella för deltagande i undersökningen 1993
var större än 1998 och bortfallet 1998 var också större än 1993, vilket åskådliggörs
nedan.
Totalt antal aktuella
ungdomar
Besvarade enkäter Bortfall
Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar
1993 4 095 2 010 3 268 1 415 20,2% 29,6%
1998 3 825 703 2 541 514 33,6% 26,9%
TABELL 5. DELTAGANDE I GYMNASIEUNDERSÖKNINGEN 1993 OCH 1998
Bortfallet, som var olika fördelat mellan kommunerna, med acceptabla bortfallsnivåer
(≤ 30%) bland flickor vid båda mättillfällena endast i Luleå och Örebro,
är ett allvarligt problem vid tolkningen av undersökningarnas resultat och
gör det svårt att dra säkra slutsatser av resultaten.
Resultat av undersökningen
Jämfört med 1993 är andelen flickor som 1998 befinner sig i ”riskzonen” för
att utveckla en allvarlig ätstörning oförändrad. 1993 var andelen 6,0% och
1998 är den 5,9%. Andelen flickor med så höga poäng att deras ätbeteende
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 29

kan betraktas som i någon mån stört har ökat från 18,5% till 19,5%. Skillnaden
är dock inte statistiskt säkerställd.
För pojkarna är ätstörningar inte alls ett lika stort problem som för flickor.
Andelen pojkar som befinner sig i ”riskzonen” för att utveckla en allvarlig ätstörning
är 1998 precis lika stor som 1993, 0,4%, liksom andelen som kan
sägas ha ett i någon mån stört ätbeteende, 1,8%.
Analyser av relationen mellan ”ätstörningsrisk” och några av bakgrundsfrågorna
gjordes endast för flickorna, då dessa analyser bland pojkarna
skulle resultera i så små grupper att resultaten skulle vara omöjliga att tolka.
1993 fann man bland dem som bodde ensamma en något högre andel tecken
på ätstörning. Denna förhöjda frekvens var dock inte statistiskt säkerställd.
När samma analys gjordes på 1998 års material var den ökade ”risken” bland
de flickor som bodde ensamma markant större, 13,3% jämfört med 5,4% bland
dem som hade andra boendeförhållanden. Skillnaden är statistiskt säkerställd.
I 1993 års undersökning fann man en förhöjd ”ätstörningsrisk” bland dem
som uppgav att de ägnade sig åt träning mer än 6 timmar per vecka. Bland flickorna
i 1998 års material återfinns en liknande förhöjning bland dem som tränar
mer än 6 timmar per vecka, 11,3% jämfört med 4,8% bland de övriga
flickorna. Skillnaden är statistiskt säkerställd. Man fann 1993 också tecken på
att de som uppgav att de utsatts för mobbning under skoltiden hade en förhöjd
”ätstörningsrisk”. En sådan förhöjning återfinns även bland 1998 års flickor,
även om den inte är lika uttalad som 1993. Skillnaden är dock fortfarande statistiskt
säkerställd.
Andelen flickor med ”risk” för ätstörning 1993 och 1998 varierar mellan
de fem kommunerna, alltifrån en ökning från 5,7% till 7,0% i Örebro till en
minskning från 4,7% till 2,7% i Norrtälje. Inte i något fall är dock skillnaderna
statistiskt säkerställda.
Tre problem måste uppmärksammas vid tolkningen av resultaten. Det första
är den ökning av bortfallet som skett mellan 1993 och 1998. Om denna ökning
inte är fullständigt slumpmässigt fördelad i materialet går det inte att uttala
sig om vilka effekter den har på resultaten. En noggrann bortfallsanalys kommer
att göras i samband med den vetenskapliga publiceringen av studien.
Det andra allvarliga problemet utgörs av det faktum att mätningar gjorts vid
endast två tillfällen. Detta gör det omöjligt att uttala sig om huruvida de resul-
30 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

tat man ser återspeglar en faktisk utveckling över tid, en trend, eller bara temporära
variationer runt ett förhållandevis stabilt och oförändrat medelvärde.
Man behöver alltså ytterligare minst ett mättillfälle för att kunna avgöra om
verkar finnas någon trend i resultaten, eller om det handlar om slumpmässiga
variationer över tid. Det man emellertid kan säga är att det inte finns några dramatiska
skillnader mellan resultaten från undersökningarna 1993 och 1998.
Det tredje problemet är att man vet att undersökningar som bygger endast
på ifyllande av så kallade självsvarsformulär, leder till att betydligt fler av de
svarande kommer att falla i ”riskgruppen” än om undersökningen också innehåller
en intervju med en erfaren bedömare/kliniker. Detta beror på att sambandet
mellan självskattade attityder och faktiska beteenden är svagt, något
man vet från forskning från många olika områden. Man kan alltså inte veta om
eller hur förändringar av andelen elever som uppvisar störda attityder till ätande,
vikt och kropp påverkar förekomsten av kliniska ätstörningar.
Är ätstörningar en folkhälsofråga?
Ätstörningar och människors förhållande till mat, ätande och den egna kroppen
kan fokuseras ur flera olika perspektiv. Det hänger nära samman med psykosocial
hälsa i övrigt och påverkar för många det allmänna välbefinnandet.
Att trivas med sin kropp är en mycket viktig faktor när det gäller att trivas med
sig själv och har, särskilt hos unga människor, stor betydelse för såväl självkänsla
som identitetsutveckling. God självkänsla och självuppfattning hör i sin
tur till de grundläggande förutsättningarna för god hälsa över huvud taget.
Folkhälsoproblem som ofta diskuteras är en ökande medelvikt hos befolkningen
som helhet, samt den problematik som hänger samman med fetma. Detta
gäller kanske framför allt människor i vuxen ålder, men diskussionen gäller
idag även barn.
Föreliggande uppdrag innefattar inte problemet med övervikt. Det är emellertid
viktigt att notera att detta är ett utbrett problem, med kopplingar till ett
stört ätbeteende i många fall.
Det faktum att problemen med ätande, vikt och kropp tar sig flera uttryck,
medför ett starkt krav på balans i arbetet med dessa frågor. Att nå ut med ett
fettsnålt budskap till dem som behöver det utan att samtidigt bidra till ett osunt
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 31

smalhetsideal och bantningsbeteende bland dem som inte behöver det är en svår
balanskonst. Den ställer höga krav på såväl information om näringsriktig mat
som på alla de människor som i sin dagliga verksamhet möter framför allt barn
och unga människor.
Signaler från behandlande institutioner talar om att en grupp av de ungdomar
som utvecklar ätstörningar, också gör det som en reaktion på att faktiskt
ha varit överviktiga som barn. Detta gäller såväl flickor som pojkar men en iakttagelse
är att denna bakgrund kan vara mer vanligt förekommande bland pojkar
med ätstörning. En större andel av dessa har börjat banta på grund av att
de de facto varit överviktiga.
Med en tilltagande övervikt bland barn, vilket rapporteras inte bara från Sverige,
utan från flera europeiska länder, finns därmed också en risk att fler ungdomar
riskerar att utveckla ätstörning som en reaktion på tidigare övervikt.
Forskningsresultat från olika typer av studier som finns tillgängliga idag visar
att en stor andel unga människor, särskilt unga kvinnor och flickor, är missnöjda
med sina kroppar. Den höga frekvensen motsvaras inte av en faktisk
övervikt.
För vissa leder detta så småningom
till utvecklandet av en ätstörning.
Sedd i relation till
befolkningen som helhet är denna
grupp förhållandevis liten. En
stor andel av befolkningen i vissa
åldersgrupper är emellertid sysselsatt
med tankar kring kropp
och ätande på ett sätt som påverkar
dem i större eller mindre omfattning
i det dagliga livet. Det gör
att dessa frågor måste ses som en
viktig del i folkhälsoarbetet.
Olika grupper
De grupper som är mest studerade
när det gäller ätstörningar och
32 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?

attityder till kroppen är ungdomar och då särskilt flickor och unga kvinnor.
Det pågår emellertid en diskussion om en, under de senaste åren, mer objektifierad
mansbild i reklam och media och om hur denna bild påverkar unga män.
I ”Skolbarns hälsovanor” kan man i resultaten från 97/98 ana en tendens till
ökad medvetenhet om den egna kroppen hos pojkarna. Detta måste dock studeras
under en längre period för att en sådan utveckling verkligen ska kunna
konstateras.
Vi vet också att många vuxna kvinnor är upptagna av sin vikt och gör upprepade
försök att gå ned i vikt. Det finns goda skäl att anta att det i denna grupp
finns en utbredd dold problematik.
Vuxna män är en grupp som är relativt osynlig i diskussionen om kropp, mat
och ätande. I den studie som nämns ovan om den provisoriska diagnosen hetsätningsstörning,
visade det sig dock att denna störning kan vara en icke oväsentlig
del i orsaksbilden då det gäller män som är överviktiga.
Både vuxna kvinnor och män fungerar också som förebilder för barn och
ungdomar, dels som föräldrar, dels som personal inom till exempel barnomsorg
och skola. I en studie av 10-åriga flickor, fann man att det fanns ett starkt
samband mellan flickornas och deras mammors grad av ”återhållsamhet i ätande”.
Sammanfattning
Det finns olika typer av ätstörningar varav de mest kända är anorexia och bulimia
nervosa. Vid sidan av dessa talar man idag också om ätstörning UNS (UNS
= utan närmare specifikation) och bingeeating disorder, vilket innebär hetsätning
utan kompensatorisk kräkning.
Det är mycket svårt att med säkerhet bedöma hur vanligt det är med olika
typer av ätstörningar. Tillgängliga studier tyder emellertid på en ökning av antalet
personer med bulimi, medan omfattningen av anorexi förefaller vara relativt
stabil sedan ca 25 år. Bingeeating disorder är än så länge en preliminär
diagnos och omfattningen är därför inte möjlig att bedöma. Omfattningen av
ätstörning UNS är inte heller möjlig att göra en exakt bedömning av, framför
allt eftersom den inte är tydligt avgränsad mot ett normalt ätbeteende.
Frågan om ätstörningar och möjligheten att arbeta för att minska före-
Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 33

komsten av dem handlar också om människors förhållningssätt till kropp och
ätande i vidare mening. De signaler om ökade problem med ätstörningar som
kommer från bland annat olika verksamheter som möter unga människor, bör
också ses i relation till hur utbredda olika attityder till kropp och skönhetsideal
är.
I en rad studier framgår att framför allt unga flickors och kvinnors förhållande
till sina kroppar i hög grad präglas av missnöje, exemplifierat bland annat
av att 84% av flickor i årskurs 9 (höstterminen 1997) i enkätstudien
”Skolbarns hälsovanor” uppger att de i något avseende skulle vilja ändra sin
kropp. 57% av ansåg sig i samma studie vara ”för tjocka”.
I jämförelse med en studie från 1971 förefaller också ungdomars upptagenhet
med vikt och kropp idag vara betydligt större och uppträder också i en
lägre ålder än tidigare.
En undersökning av gymnasieelever har genomförts under 1998. Denna är
en upprepning av en undersökning som gjordes i samband med det tidigare regeringsuppdraget
1993. Resultaten från gymnasieundersökningen visar inte på
några signifikanta förändringar mellan de två undersökningstillfällena.
Att trivas med sin kropp är en mycket viktig faktor när det gäller att trivas
med sig själv och har särskilt hos unga människor, stor betydelse för såväl självkänsla
som identitetsutveckling. God självkänsla och självuppfattning hör i sin
tur till de grundläggande förutsättningarna för god hälsa över huvud taget.
Problem med ätande, vikt och kropp tar sig flera uttryck och parallellt med
ätstörningar och viktfobi diskuteras idag även problem med övervikt och de hälsorisker
detta för med sig. Detta medför krav på balans i arbetet med att nå ut
med ett fettsnålt budskap till dem som behöver det utan att samtidigt bidra till
ett osunt smalhetsideal och bantningsbeteende bland dem som inte behöver det.
Vuxna kvinnor och män fungerar som förebilder för barn och ungdomar,
dels i rollen som föräldrar, dels som personal inom till exempel barnomsorg
och skola. Det är därför viktigt att i dessa olika sammanhang uppmärksamma
vilka budskap om kroppsideal och matvanor som förmedlas.
34 Ett liv av vikt ✹ Vad är åtstörningar och hur utbredda är problemen?

Varför uppstår
ätstörningar?
Även om man inom läkarvetenskapen känt till
anorexi och bulimi sedan flera hundra år, är det
egentligen först under de senaste årtiondena
som dessa sjukdomar uppträtt på allvar och utforskats
mer. De kan dock ha varit vanliga också
under tidigare perioder under 1900-talet - det
finns teorier om att förekomsten har följt modets
växlingar och skönhetsideal.
Orsakerna till att ätstörningar uppkommer är
komplicerade och sammansatta.
Ätstörningarna har biologiska, psykologiska,
sociala och kulturella komponenter.
Att just flickor i tonåren drabbas kan bero på
en kombination av biologiska skillnader och sociala
faktorer. Flickors och kvinnors biologi kan
vara mer sårbar för sådana påfrestningar som
t ex bantning innebär. Skönhetsidealen gör det
svårt för flickor att acceptera att deras fettlager
naturligt ökar till nära det dubbla under puberteten.
De drag av självutplåning, svårigheter att
säga nej och att begära något för egen del som
är vanliga hos flickor med ätstörningar kan i själva
verket ses som en förlängning av de förväntningar
som traditionellt finns på den kvinnliga
rollen i vårt samhälle. I flera aktuella undersökningar
har det också konstaterats, att flickor under
tonåren ofta mår psykiskt dåligt och utvecklar
mycket mer psykosomatiska symptom än pojkar.
Den starka känslomässiga laddning och sociala
anknytning som maten har kan ha betydelse
för att det är där sjukdomssymtomen visar
sig. Kvinnor är mer socialt beroende när det gäller
förhållandet till maten och reagerar ofta på förändringar
och svårigheter med förändrad
matlust. Samtidigt som maten symboliserar givande
och kärlek, är den för kvinnan något nästan
”farligt”, något som hotar hennes skönhet och
självbild.
I ett psykologiskt perspektiv kan ätstörningar
ses som symptom på existensiella problem
som man inte finner någon annan utväg ur. Oftast
handlar det om en osäker identitet som gör
att man blir extra känslig för krav som blir övermäktiga
eller nya situationer som skapar otrygghet.
Ofta upplever den som har en ätstörning att
hon har en skör, inre identitet och utåt ett spelat
jag, anpassat till omgivningen krav. I bakgrunden
till ätstörningar finns ofta psykisk stress och påfrestande
livshändelser. Ofta är det någon specifik
händelse som utlöser en utveckling mot
ätstörning.
Det är stora individuella olikheter när det gäller
orsakerna till att ätstörningarna uppstår och
hur djupa och allvarliga de är. Vad som är tillämpligt
för en person gäller inte för en annan.
Varför uppstår ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 35
UR REGERINGSRAPPORTEN 1993

Först fick vi lära oss att dessa
patienter var psykotiska.
Därefter var de neurotiska och
ytterligare några år senare be-
rodde det på problem i familjen.
Och jag har mött representanter
för alla kategorierna!
Citat, Karin Enzell vid Vårdalstiftelsens
forskarkonferens, maj -98
För att förstå hur anorexia
nervosa uppkommer måste man
använda ett multifaktoriellt och
tvärvetenskapligt synsätt. (…)
Följande möjliga orsaker till
sjukdomsdebut har identifierats:
ärftlighet, fysiologiska faktorer,
familjestruktur, personlighet samt
kulturella och sociala faktorer.
Ur konsensusuttalandet 1993
36 Ett liv av vikt ✹ Varför uppstår ätstörningar
Ätstörningar har alltså varit kända inom läkarvetenskapen
sedan flera hundra år och flera olika teorier om
de bakomliggande orsakerna har genom åren formulerats
av såväl forskare som praktiker.
Ett relativt färskt exempel finner vi i Socialstyrelsens
bok ”Identitetsutveckling” från 1982 (17). Författaren
skriver här att ”Det finns många teorier om
anorexias bakgrund”, men konstaterar också att
”Bakom dessa symtom, som i prepuberteten kan vara
lind-riga men ofta är allvarliga, ligger störningar i familje-
relationerna.” (Sid 116 ff).
Denna uppfattning fick under ett antal år ett mycket
stort genomslag och lever också kvar i många sammanhang.
Det finns emellertid få forskningsresultat
som stöder denna tes. I de svenska studier som undersökt
detta (18), finns inget stöd för att det skulle existera
en ”typisk anorexifamilj”.
I det sena nittiotalets offentliga diskussion läggs stor
tonvikt på det västerländska skönhetsidealet och exponeringen
av mycket smala kvinnor i reklam och media,
som en bidragande/utlösande orsak till ätstörningar.
Bland de forskare och praktiker som fördjupat sig i
frågor om ätstörningar, råder emellertid idag en mycket
stor samstämmighet om att orsakerna till att dessa
uppstår är komplexa och olika för varje individ.
De som verkar inom området är idag överens om
att det finns ett antal olika orsaker till att människor utvecklar
ätstörningar.
Ytterligare forskning behövs för att undersöka på
vilket sätt olika faktorer spelar in i utvecklandet av ätstörningar.
Det är också angeläget att sådan forskning
utgår från studier av normalpopulationen och inte enbart
baseras på studier av personer som sökt vård för
ätstörningar.

IDA-projektet
Ett större, longitudinellt forskningsprojekt med denna inriktning är det så kallade
IDA-projektet, som leds av professor Per-Olow Sjödén vid Institutionen för
folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Inom ramen för projektet
produceras ett antal rapporter med olika infallsvinklar på riskfaktorer för och
skyddsfaktorer mot framtida ätstörningar hos flickor.
IDA-projektet har pågått sedan 1994 och beräknas vara avslutat 2001-12-
31. Drygt 1 000 flickor i årskurserna 1, 3, 5, 7, och 9 deltar sedan 1995. 1999
kommer en ny grupp om 1 000 flickor att inkluderas och år 2001 ytterligare
lika många.
Varför uppstår ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 37

Resultat från IDA-projektet visar bland annat att andelen flickor som upplever
sig vara för tjocka uppvisar variationer såväl uppåt som nedåt under de
tre år som undersökningen pågått. Detta understryker behovet av longitudinella
studier, med upprepade mättillfällen.
Som tidigare visats, i bland annat undersökningen Skolbarns hälsovanor,
ökar andelen flickor som vill bli smalare under hela skoltiden. I IDA-projektet
har man konstaterat att den kraftigaste ökningen sker under mellanstadieåren.
När det gäller andel flickor som befinner sig i riskzon för att utveckla ätstörningar,
finns också en åldersrelaterad ökning under hela skoltiden, men denna
ökning är kraftigast under högstadiet.
De flickor som påvisades ligga i riskzon för ätstörningar hade högre BMI
(=Body Mass Index) än de övriga flickorna. De hade också oftare blivit retade
för övervikt, vilket bör tas i beaktande då mobbning i andra studier visat sig
vara direkt relaterat till kroppsuppfattning, ätstörningar och generellt psykiskt
välbefinnande.
Sammanfattning
Ätstörningar har varit kända inom läkarvetenskapen sedan flera hundra år och
flera olika teorier om de bakomliggande orsakerna har genom åren formulerats
av såväl forskare som praktiker.
Uppfattningen att orsaken står att finna i hur familjen fungerar fick under
ett antal år ett mycket stort genomslag och lever också kvar i många sammanhang.
De svenska studier som undersökt detta finner dock inget stöd för att det
skulle existera en ”typisk anorexifamilj”.
Bland de forskare och praktiker som fördjupat sig i frågor om ätstörningar,
råder idag istället mycket stor samstämmighet om att orsakerna till att dessa
uppstår är komplexa och olika för varje individ.
Ytterligare forskning behövs för att undersöka på vilket sätt olika faktorer
spelar in i utvecklandet av ätstörningar.
38 Ett liv av vikt ✹ Varför uppstår ätstörningar

Att minska förekomsten
av ätstörningar
Hur kan man förebygga ätstörningar?
Det är angeläget att försöka förebygga ätstörningar,
även om man inte idag vet med säkerhet
hur utbrett problemet faktiskt är och vilka effekter
förebyggande insatser har. Det behövs forskning
och metodutveckling kring detta. Förebyggande
insatser när det gäller ätstörningar inbegriper
såväl allmänpreventiva insatser som primär
och sekundär prevention.De mer allmänna
insatserna rör stöd till föräldrarna i deras roll,
särskilt under den ofta krävande tonårsperioden.
Föräldrarnas förhållningssätt när tecknen på ätstörningar
uppstår är också viktigt.
Det handlar vidare om stöd i tonårsutvecklingen,
inte minst när det gäller identitet och självkänsla
och medvetenhet om att ”det är normalt
att känna sig onormal” i tonåren. Det handlar
också om rätten att duga som man är och att
motverka reklamens och mediernas begränsade
förebilder och skönhetsideal.
Barn och ungdomar behöver stöd vid kriser
och andra påfrestande livssituationer.
En del i det förebyggande arbetet rör flickors
och kvinnors situation i samhället, insatser för
lika villkor och samma utrymme för flickor och
pojkar i t ex skola och fritidsverksamhet. Ungdomar
och vuxna behöver kunskaper om kropp-
sutvecklingen i tonåren, behovet av näring och
risker med bantning.
För idrottande ungdomar, särskilt flickor, är
det viktigt med individuellt anpassad träningsintensitet
och kunskaper om risker med mat- och
viktfixering och för intensiv träning.
Förebyggande insatser inbegriper också att
öka kunskap och medvetenhet om ätstörningar
hos dem som möter ungdomar, bland annat för
att möjliggöra tidig upptäckt och stöd.
Viktiga grupper i det förebyggande arbetet är
föräldrar, kamrater, lärare, skolhälsovårds-, elevvårds-
och övrig skolpersonal, personal och ledare
inom fritids- och idrottsverksamheter,
personal vid ungdomsmottagningar, inom studenthälsovården
och övrig hälso- och sjukvård,
tandvårdspersonal, frivilligorganisationer, patientföreningar,
myndigheter, reklam- och mediabranschen.
Det görs redan idag en hel del insatser för
att förebygga ätstörningar inom många områden.
Det är framförallt skolorna, skolhälsovården,
ungdomsmottagningarna och barn- och ungdomspsykiatrin
som bedriver sådan förebyggande
verksamhet. De goda exemplen och
erfarenheterna behöver dokumenteras och spridas.
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 39
UR REGERINGSRAPPORTEN 1993

Ätstörningar innebär lidande för den enskilda och hennes omgivning. Det innebär
också kostsamma samhällsinsatser i de fall där störningen utvecklas till
mer manifesta problem. Det är därför viktigt att utveckla strategier som bidrar
till att minska förekomsten av alla typer och grader av ätstörningar.
Texten ur Regeringsrapporten 1993 gäller i princip fortfarande. Det behövs
fortfarande mer forskning vad gäller vilka strategier som bidrar till att minska
förekomsten av ätstörningar. Ett fortsatt arbete för att förbättra kvinnors och
flickors situation och allmänna villkor är också nödvändigt för att pojkar och
flickor ska ha samma förutsättningar till hälsosam utveckling och ett gott liv.
Att utveckla förebyggande strategier har varit den centrala uppgiften i regeringsuppdraget
och följande avsnitt utgör därför en fördjupning när det gäller
dessa frågor. Bland annat görs en distinktion mellan promotion, primärprevention
och sekundärprevention. Ett försök görs också att beskriva vilka
konsekvenser denna distinktion kan få i arbetet i de konkreta verksamheter
som möter framför allt barn och unga människor.
Avsnittet inleds med en inventering av vilken kunskap vi idag kan bygga på
när det gäller förebyggande strategier.
Vad säger forskningen?
En intressant fråga i utvecklandet av förebyggande strategier i förhållande till
ätstörningar är vilka studier som har gjorts specifikt inom detta område och vilka
resultat dessa studier kommit fram till.
Ulf Wallin, läkare vid BUP i Lund, har vid en genomgång av internationell
forskning avseende prevention av ätstörningar funnit sex studier som använder
sig av en jämförelse/kontrollgrupp för att utvärdera effekten av den förebyggande
interventionen (19).
De flesta av dessa undersökningar utgår huvudsakligen från skolbaserade interventionsprogram.
Den vanligaste modellen är att någon expert från exempelvis
ett ätstörningsteam är ute i skolan och informerar en klass, eller en grupp
elever. Några få program vänder sig speciellt till lärare och annan personal.
Studierna har som regel vänt sig till flickor i 11-15 årsåldern. En studie vände
sig till gymnasieflickor och till universitetsstuderande. Projekten har riktats
till grupper av olika storlek.
40 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

Studierna ser också olika ut när det gäller vilka ut- del författare är inne på att
värderingsinstrument man använt, hur många uppföljningar
man gjort och hur lång tid efter projektets preventionsprogram mer bör
avslutande man genomfört den sista uppföljningen.
Uppföljningstiderna varierar från endast en uppföljning rikta sig mot frågor som rör
direkt efter interventionen till fyra upprepade uppfölj-
”coping skills”, förmågor att
ningar i 2 år.
Det finns således relativt stora skillnader mellan de hantera livet och möta dess
olika studierna, vilket medför begränsningar i vilka slutsatser
man kan dra av en jämförelse mellan dem. svårigheter. Ett interventions-
Sammantaget ger studierna emellertid inte något
övertygande bevis för att de undersökta förebyggande program borde då rikta sig mot
åtgärderna skulle vara effektiva.
Tre studier konstaterar att de elever som fått mer in-
faktorer som är sannolikt
formation har bättre kunskap om ätstörningar men rap-
sjukdomsbefrämjande som t ex
porterar ingen påvisbar positiv effekt på attityder till
mat och kropp eller på de övriga ätstörningsassociera- dålig självkänsla, och inte bara
de områden man mätt. Två studier rapporterar en uppmätt
positiv effekt på de attityder man velat påverka, information kring hälsosamt
medan en rapporterar en negativ effekt(!).
Studierna drar också åt två olika håll. Å ena sidan ätande. Men ett program som ska
strävar de efter att utveckla ett effektivt preventivt in-
ge bättre självkänsla hos alla
terventionsprogram. Å andra sidan redovisar de en tveksamhet
inför att detta är möjligt. Studierna utgår från ungdomar, framförallt unga tjejer
hypotesen att man kan minska förekomsten av ätstörningar
om man påverkar attityder kring mat och kropp handlar om vilket samhälle vi
samt bantningsbeteende hos ungdomar, speciellt flickor
i tonåren.
erbjuder våra barn, och kommer
Det finns två invändningar mot detta. Den första är
att man idag inte vet om vissa attityder till mat och
då kanske att handla mer om
kropp faktiskt ökar risken för att insjukna i en ätstör-
politik än om sjukvård.
ning. Den andra invändningen är att ingen studie har
kunnat visa något samband mellan ett förebyggande Ulf Wallin i sammanfattningen av sin
program och förekomsten av ätstörningar. Det man”En
genomgång av olika preventionsstudier
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 41

främst har mätt är attityder till mat och kropp samt bantningsbeteende. Man
har alltså undersökt effekten indirekt och vi kan inte idag säkert säga att om vi
påverkar dessa faktorer så kommer frekvensen av ätstörningar att minska.
Ett bredare perspektiv
Den vetenskapliga forskning som finns tillgänglig när det gäller förebyggande
program har alltså inte kunnat visa att primär prevention är effektiv när det gäller
att förebygga ätstörningar. Forskningen är emellertid inte så omfattande att
man kan dra några säkra slutsatser.
Från detta område är det således idag inte möjligt att hämta tillräckligt med
kunskap att bygga vidare på för att utveckla strategier avsedda att förebygga
ätstörningar.
Det finns därför anledning att fördjupa sig i forskning även från andra områden
som har med psykosocial hälsa att göra samt i den erfarenhet och den
diskussion som utvecklats genom praktisk verksamhet inom området.
Salutogenes
Sedan några år pågår inom folkhälsoområdet en livlig diskussion om ”salutogenes”
(av lat. ”salus” = hälsa och ”genes” ≈ alstra). Salutogena processer är sådana
processer som främjar en hälsosam utveckling hos individer eller grupper.
Den som introducerade det salutogena perspektivet inom folkhälsoområdet
var Aaron Antonovsky och hans forskning pekar bland annat på att god förmåga/möjlighet
att förstå och påverka det sammanhang man befinner sig i, har
positiva effekter på den psykosociala hälsan.
I ett arbete med salutogena förtecken fokuserar man i första hand på att försöka
uppnå positiva effekter, exempelvis god självkänsla, gott självförtroende,
god copingförmåga etc. Teorin bygger på att individer med god självkänsla
och copingförmåga är bättre rustade att möta och bemästra sjukdoms- och
problemalstrande faktorer.
Salutogent formulerade mål kan således vara: att generellt öka ungdomars
livskvalitet inom ett givet lokalt område, att stärka flickors självkänsla eller att
utveckla människors samarbetsförmåga i ett visst sammanhang.
42 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

Promotion och prevention
Ett salutogent tänkande får också konsekvenser för vilka insatser man väljer i
arbetet med att minska förekomsten av olika typer av problem. I exempelvis
ungdomsgrupper kan man arbeta med såväl ett promotivt (främjande) som ett
preventivt (förebyggande) perspektiv.
I promotivt arbete fokuserar man framför allt på salutogena faktorer. Promotivt
arbete kan vara att i en tjejgrupp gemensamt prata om vad som är positivt
med att vara tjej, ge varandra positiv respons på olika tankar och
handlingar osv.
I preventivt arbete är fokus inställt på själva problemyttringen och arbetet
inriktas på att söka förhindra att ett visst problem uppstår.
Preventivt arbete delas också upp i primär och sekundär prevention. Primärprevention
riktar sig till en större grupp personer utan kända problem (exempelvis
alla elever på en skola eller alla invånare i en given kommun) och syftar
till att ett problem inte skall uppstå.
Sekundärprevention blir aktuell då ett mindre problem redan uppstått eller
då det finns en förhöjd risk för att så ska ske, och målet är att förhindra att en
situation förvärras.
Primärpreventivt arbete mot till exempel alkohol kan vara en antilangningskampanj
men det kan också vara ett diskussionstillfälle i skolan, om
alkohol och dess verkningar. En sekundärpreventiv insats kan vara att med en
grupp elever som uppträtt berusade på skoldansen, ha en fördjupad diskussion
om detta och att informera deras föräldrar om saken.
De arbetsmetoder som används kan, till formen, se likadana ut i såväl promotivt,
primärpreventivt som sekundärpreventivt arbete. Exempel på detta är
gruppsamtal med ungdomar. Innehållet, eller fokus, i samtalet skiljer sig emellertid
åt, liksom i exemplen ovan.
Formen i sig innebär inte heller att det arbete som bedrivs är salutogent. Det
är på vilket sätt verksamheten bedrivs, till exempel innehållet och tonen i ett
samtal, som avgör om den fungerar hälsofrämjande. Det finns exempel på tjejgrupper
som varit destruktiva för deltagarna och där resultatet blivit att flickor
till och med utvecklat problem, bland annat ätstörningar som de kanske inte
skulle utvecklat annars.
Ett stort inslag av diskussion och möjlighet till egen reflektion har också vi-
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 43

sat sig väsentligt i alla dessa sammanhang. Däremot har det visat sig att ren information,
om bland annat skadeverkningar av alkohol och droger, kan ha en
effekt som är motsatt den avsedda och snarare bidra till att öka nyfikenheten
och benägenheten att pröva olika droger. (Marklund/Droger och påverkan).
Samma erfarenheter visar senare års arbete med HIV och HIV-prevention.
Promotivt och preventivt arbete hänger nära samman. Ett promotivt arbete
har, i idealfallet, preventiva effekter och ett preventivt arbete kan också ha
promotiva effekter.
I den så kallade Q90studien (20), som genomförts vartannat år sedan 1990,
har ungdomars hälsovanor i vid mening undersökts. Några frågor om kost och
motion ingår också i studien. Inom ramen för studien gjordes 1990 en jämförelse
mellan tre av de deltagande kommunerna. En av dessa skilde sig från de
övriga två och redovisade genomgående bättre resultat än dessa i så gott som
alla undersökta avseenden.
Ungdomarna i denna kommun ”A” hade i lägre utsträckning prövat alkohol,
tobak och droger. De uppvisade lägre frekvens av mobbning, självmordstankar
och deppighet och de trivdes bättre i skolan och med livet i allmänhet
än sina jämnåriga i kommun ”B” och ”C”. Även när det gällde matvanor visade
de mer hälsosamma mönster än i de andra kommunerna.
De fördjupade analyser som gjordes med anledning av dessa resultat visar,
att kommun ”A” under ca 20 års tid arbetat med insatser för att höja barns och
ungdomars livskvalitet, med tydliga budskap i livsstilsfrågor och med olika typer
av aktiviteter. Forskarnas slutsats är att ett långsiktigt, konsekvent genomfört,
förebyggande och tvärsektoriellt ungdomsarbete resulterat i ”betydligt
mindre riskbeteende och bättre hälsa bland ungdomarna i den kommunen i
jämförelse med två andra socialt likartade kommuner”.
Arbete med promotion byggd på salutogen hälsoteori handlar om individens
eller gruppens totala situation och upplevelse av hälsa och välbefinnande. Detta
synsätt har också under senare år vunnit insteg inom mycket av det psykosociala
barn- och ungdomsarbete som bedrivs för att exempelvis minska
förekomsten av mobbning, alkohol, droger, rasism etc.
44 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

Vad har promotion och allmänt riktade insatser
att göra med ätstörningar?
Ätstörningar har, liksom många andra mänskliga problem och sjukdomar, ett
påtagligt psykosocialt inslag och kan inte ses som skilda från individens situation
i övrigt.
”En person med ätstörningar beskrivs ofta
som en som har dålig självkänsla med brist på
upplevelse av en stabil, egen identitet. Hon har
ofta en överdriven tillagsinställning, ökad känslighet
för vad andra behöver samtidigt med bristande
kontakt med egna behov och känslor, intill
självutplåning. Hon är ofta omtyckt, foglig, tyst
och snäll och saknar förmåga att sätta gränser,
säga emot och säga nej. Hon har ofta inte ut-
vecklat någon förmåga att handskas med konflikter.
Hon strävar ofta efter perfektionism och
har överdrivna krav på sig själv parat med en
mycket självkritiskt hållning. Det enda som räknas
är prestationer – vad man gör och inte vad
man är. (…)Det är också vanligt med en bakgrund
av psykisk stress, fler separationer, andra påfrestande
livshändelser, depressioner, missbruk
mm i familjen.”
Ett brett inriktat promotionsarbete för att generellt stärka människors psykiska
och sociala välbefinnande med effekter på självkänsla, självförtroende, identitetsstyrka,
copingförmåga, psykisk stress, konflikter, separationer, missbruk
etc bör alltså även ha effekter på förekomst av ätstörningar.
När det gäller ätstörningar finns det signaler som talar för att förebyggande
strategier i första hand bör inriktas på promotivt och sekundärpreventivt
arbete medan primärpreventiva insatser, i form av till exempel information
och/eller diskussioner om ätstörningar i skolor, ifrågasätts av många praktiker
och även av forskare.
Under 1993-1995 genomfördes i Norge ett uppmärksammat skolprojekt
med målet att minska förekomsten av ätstörningar. Projektet utgick från skolmaterialet
”Ungdom og spiseforstyrrelser”.
Huvudmålsättningen med materialet var att sprida kunskap om ätstörningar.
Även erfarenheterna från detta arbete visar att det faktum att man har kunskaper
om ätstörningar inte är en skyddsfaktor mot att få ätstörningar.
I en av de engelska studier som ingår i Ulf Wallins tidigare redovisade genomgång,
har forskarna utvärderat ett projekt byggt till stor del på informa-
UR
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 45
REGERINGS-
RAPPORTEN
1993

Ska vi åstadkomma en tion och diskussion om kropp, ätande etc. Utvärderingen
reser till och med frågan om arbete av denna typ
kunskapsförmedling eller en gör mer skada än nytta. I artikeln ”Might it do more
harm than good?” (21) beskriver de hur frekvensen
livsstrategiförmedling? bantning hade ökat vid en uppföljning sex månader efter
genomfört preventionsprogram. I en annan studie
Ska vi lära unga människor att
(22) upptäckte forskarna att en grupp som fått infor-
inte ”göra” sjukdomsbeteende
mation om ätstörningar av före detta patienter tolererade
stört ätbeteende i högre grad, vilket försvårade
eller stärka unga människors tidig upptäckt.
Folkhälsoinstitutet har under 1998 fått upprepade
glädje och tillfredsställelse. signaler, från såväl forskare som praktiker, om att den
ökade uppmärksamheten på ätstörningar i sig kan bi-
Ulf Wallin i sammanfattningen av sin
dra till spridningen av problemet.
genomgång av olika preventionsstudier
Detta stämmer väl överens med de erfarenheter och
den forskning som nämnts ovan och som visar att rena
informationsinsatser ibland kan ha negativ effekt och snarare bidra till att öka
nyfikenheten och benägenheten att utveckla ett visst problem.
Översatt till området ätstörningar kan man tänka sig exemplet med en flicka
som är missnöjd med sin kropp och sin vikt och som försökt banta. Genom att
informera henne om vad bulimi är, riskerar man att hon, istället för att bli avskräckt,
inser att ett sätt att klara av sin bantning är att kräkas upp den mat
hon inte kunnat motstå.
I en artikel där projektledarna i det norska skolprojektet sammanfattar sina
erfarenheter, formulerar de också tio mål för ett fortsatt direkt arbete med barn
och ungdomar:
1. Att utveckla ett bredare emotionellt register och stärka kontakten
med de egna känslorna
2. Att främja sunda strategier för coping, stresshantering m.m.
3. Att stärka självkänsla och självrespekt
4. Att främja autonomi och funktionella relationer i familjen
5. Att utveckla förmågan att uttrycka egna behov och känslor
6. Att utveckla förmågan att ställa realistiska krav på sig själv
46 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

7. Att främja möjligheten till en positiv ”Man forebygger antageligvis ikke
kroppsupplevelse
8. Att förknippa självkänsla med andra
spiseforstyrrelser ved å snakke
saker än kropp, vikt och utseende
9. Att stärka en kritisk hållning till övergripande om spiseforstyrrelser. Resultatene
kulturella kroppsideal
fra denna undersøkelsen viser
10. Att främja sunda mat- och aktivitetsvanor
11. Att främja kunskap om biologisk och
nettop at informasjon om aktuel-
psykologisk utveckling hos barn och ungdomar
le symptomer, risikofaktorer og
Hur gör man då?
Hur gör man då för att bland annat stärka människors
självkänsla och främja förmågan att hantera olika svårigheter
i livet på ett framgångsrikt sätt?
Mycket av det promotiva arbete som diskuterats
ovan bygger på att skapa förutsättningar för att stärka
naturliga processer, stödja unga människor i att fullfölja
sin psykosociala utveckling mot ökad självständighet
och goda relationer med andra människor.
Samhället bör arbeta för att det ska finnas strukturer
som främjar goda relationer mellan människor. Detta
kan ske i föräldragrupper på BVC, för att underlätta
för nyblivna föräldrar att finna former för ett fungerande
familjeliv med exempelvis goda matvanor. Det
kan ske genom arbete för ett gott klimat i skolan genom
exempelvis ”kompissamtal” och lugn miljö i samband
med måltiderna. Det kan också ske genom arbete med
”tjejgrupper” på ungdomsmottagning, skola eller fritidsgård.
Och så vidare.
konsekvenser ikke påvirker
sannsynligheden for å ha en
spiseforstyrrelse. Med andre ord
kan man ikke regne med en
primærforebyggende effekt av
informasjonsarbeid, derimot kan
informasjonsarbeid ha en sekun-
dærforebyggende effekt. Det å
tilføre elever kunnskap om tidlige
symptomer kan i verste fall skape
uheldige og utilsiktede mo-
dellæringseffekter.
Projektledaren Runi Børresen Gresko om de erfarenheter
man gjort i det norska skolprojektet 1993-1995
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 47

Den viktigaste skyddsfaktorn
i svåra tider är en
fungerande relation
Björn Wrangsjö, barn- o ungdomspsykiater, vid
en, av Folkhälsoinstitutet arrangerad, hearing
om barns och ungdomars psykiska hälsa
Det är to momenter det bør
fokuseres på. Det ene er
kompetanse, det andre er
samarbeid.
Runi Børresen Gresko
Kompetens
Sekundärprevention
Sekundär prevention sker när det finns en förhöjd risk
för problem eller då problem redan uppstått, och syftar
till att begränsa skadan samt att förebygga att problem
förvärras och/eller leder till följdverkningar.
När det gäller sekundärprevention av ätstörningar
råder i stort sett konsensus, trots brist på forskningsresultat
även här, om att detta är ett viktigt område och att
tidig upptäckt och tidig behandling är avgörande för möjligheterna
att ”stämma i bäcken” och vända en påbörjad
negativ utveckling med förhållandevis små insatser.
Vid i stort sett alla kontakter som Folkhälsoinstitutet
under uppdraget haft, dels med erfaren personal runt
om i landet, dels med kolleger i de övriga nordiska länderna,
finns det två återkommande teman när det gäller
sekundärprevention. Det ena är att det är viktigt med
en väl utbildad ”frontpersonal” det vill säga skolsköterskor,
skolkuratorer, ungdomsmottagningspersonal
etc. Det andra är att det måste finnas fungerande lokala
och regionala nätverk bestående av olika personalkategorier
som kommer i kontakt med ätstörningar.
Som framgått tidigare har alltså förklaringsmodeller skiftat och nya rön kontinuerligt
presenterats. Just nu inväntar vi forskningsresultat från flera stora, i
vissa fall longitudinella, forskningsprogram. Detta gör att uppdatering och utbildning
av personalgrupper som kommer i kontakt framför allt med barn och
ungdomar är nödvändiga, något som också avspeglas i det utbildningsbehov
som personal inom olika verksamheter uttrycker.
I slutet av 1997 gick Folkhälsoinstitutet ut med en enkät till ett brett nätverk
i landet som arbetar med folkhälsofrågor och ätstörningar. I enkätsvaren
framgick mycket tydligt att det fanns ett stort behov av kontinuerlig uppdatering
och erfarenhetsutbyte för att kunna hålla sig ajour med nya forskningsrön
50 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

och nya arbetsmetoder. För nytillkommen personal är det också avgörande att
successivt kunna fördjupa sin kunskap inom området
Vad är det då ”frontpersonalen” skall kunna? Vilken kompetens är viktig
för det sekundärpreventiva arbetet när det gäller ätstörningar?
✹ Att ha baskunskap om ätstörningar i olika former
✹ Att känna igen tidiga tecken
✹ Att ha grundläggande kunskap om hur man uppmärksammar
en person som visar tecken på ätstörning.
✹ Att ha kunskap om vart man vänder sig för att få hjälp
Samarbete
Lokalt är det viktigt med en långsiktigt hållbar struktur för gemensamt arbete
med dessa frågor. Den struktur som, bland annat i samverkan mellan Folkhälsoinstitutet
och lokalt verksamma resurspersoner, utvecklats på en rad platser
runt om i landet består i brett sammansatta nätverk, bestående av nyckelpersoner
från olika sektorer.
Exempel på verksamheter/kategorier som ingår/kan ingå i dessa nätverk:
✹ skolan och skolans elevvård
✹ ungdomsmottagning
✹ barn och ungdomspsykiatrin
✹ vuxenpsykiatrin
✹ tandvården
✹ barnomsorgen
✹ idrottsrörelsen
✹ MVC
✹ BVC
✹ folkhälsoplanerare
✹ dietist/kostinformatör
✹ kostplanerare inom förskola/skola
✹ primärvård
✹ frivilligorganisationer
✹ barn- och ungdomsmedicin
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 51

Det är så viktigt att vi, som mö-
ter tjejerna i ett tidigt skede, ge-
nom nätverken känner folk som
specialiserat sig på behandling-
sarbete. Då kan vi smidigt slussa
dem vidare och risken minskar
att vi ”behåller” dem för länge.
Mia Börjesson, kurator,
ungdomsmottagningen i Partille
Efter att vi byggt upp vårt
nätverk i kommunen märker jag
att vi får kontakt med dem som
har ätstörningsproblematik i ett
mycket tidigare skede.
Det innebär att vi har mycket
större möjligheter att vända en
negativ utveckling än när de gått
länge och strulat med maten.
Gudrun Larsson, avdelningsföreståndare,
vuxenpsykiatrin i Kungälv.
Personer som lokalt ingår i sådana nätverk betonar
särskilt vikten av att blanda generalister och specialister,
personal från öppna verksamheter med behandlare,
för att olika professioner ska kunna tillföra olika
typer av kunskap till det gemensamma arbetet.
Flera av nätverken arbetar kontinuerligt med kompetensutveckling
genom att med vissa intervall samla
till temadagar eller konferenser där nya rön inom området
presenteras.
Flera behandlande instanser vittnar om att de ”får
ungdomarna för sent”. Ett aktivt nätverk ger möjligheter
att ta hjälp av varandra i situationer då man upptäcker
att någon har en ätstörning eller behöver hjälp
som man själv inte har möjlighet att ge. Det ligger också
i sakens natur att en person med ätstörning inte alltid
är beredd att ”byta” till en annan behandlare, även om
detta vore ett klokt beslut. Genom närhet i ett professionellt
nätverk kan även dessa situationer underlättas.
”Tala är silver – tiga är guld?!”
I traditionellt förebyggande hälsoarbete har man i stor
utsträckning utgått från antagandet att kunskap påverkar
attityder, vilket i sin tur ska leda till beteendeförändringar.
Man utgår exempelvis från antagandet att om människor
har kunskap om exempelvis ätstörningar, rökning,
alkohol etc, så agerar de, på ett medvetet och
rationellt sätt, också för att undvika de riskfaktorer som
bidrar till att problem uppstår. Vi vet idag att så inte är
fallet utan att det är betydligt mer omedvetna processer
som styr en individs handlingsmönster.
Som framgått ovan finns det mycket som tyder på
att vi inte bör tala med ungdomar om kroppsfixering el-
52 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

ler ätstörningar över huvud taget. Att göra det ”I kan in- de studier jag gått igenom fanns
nebära att risken för mat- och viktfixering ökar!
betänkligheter mot att bara gå
Vad ska vi då prata om?
Att inte rikta sig till barn och ungdomar med information
om ätstörningar och risker med bantning etc betyder
inte att de inte ska få någon information eller
kunskap om kroppen och dess funktioner.
Det innebär däremot att den information och undervisning
som ges, på ett positivt sätt ska inriktas på
kroppen och dess naturliga funktioner. Kroppen är en
fantastisk och sinnrik skapelse med många olika behov
och möjligheter. Genom att beskriva detta på ett roligt,
lustfyllt och lärorikt sätt för barn och ungdomar i skilda
åldrar, kan intresse och omsorg om den egna kroppen
stimuleras.
Ett exempel på konkret, upplevelsebaserad och lustfylld
pedagogik är de metoder som utvecklats vid ”Hälsoäventyret
Oasen” i Vara, vilket nu får efterföljare på
flera andra orter.
Hälsoäventyret Oasen är ett hälsopedagogiskt center
där framför allt barn och ungdomar har möjlighet
att delta i olika program. Syftet är att genom konkreta
upplevelser bättre förstå kroppens funktioner och behov.
Med hjälp av bland annat skelettet ”Åke”, tygtarmen
”Digestiva”, rökande dockan ”Tore” samt en
kreativ och levande miljö görs hälsobudskapet levande
och spännande för deltagarna.
Likaså finns det olika sätt att tala om mat och näringsbehov
på. Ordet ”kostbudskap” väcker hos många
människor negativa associationer till förmanande uppmaningar
om att undvika vissa livsmedel, exempelvis
fett och socker.
ut med information om sunda
matvanor, man riskerar då att
förstärka den mat- och kropps-
fixering som finns i samhället,
och kunskapsförmedlingen om
ätstörningen riskerar att
normalisera sjukt ätbeteende.
Ulf Wallin
Vi borde kanske införa ett
femårigt moratorium, där ingen,
vare sig i media eller i upplys-
ningssyfte, talade om anorexi.
Kanske skulle detta ha mer
gynnsamma effekter på
förekomsten än något annat.
Citat ur diskussion vid Vårdalstiftelsens
forskarkonferens, maj -98
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 53

Jag blir upprörd när kostråd för Ett positivt samtal om mat bör kanske snarare handla
om vilka behov kroppen har under olika åldrar och
folk i medelåldern förmedlas till fokusera på att kroppen mår bra och det allmänna välbefinnandet
ökar om man låter maten bli ett glädjeäm-
ungdomar. Råd om att dra ner på ne istället för ett problem.
Att äta varierat innebär också att få uppleva många
fet mat är sådant som ska ges till
olika slags smaker, samtidigt som kroppen får sitt näringsbehov
tillfredsställt.
äldre personer som riskerar
Att minska förekomsten av ätstörningar och att
hjärt- och kärlsjukdomar. minska problemen med övervikt och fetma är två hälso-områden
som berör varandra och där komplikatio-
Heléne Glant, utvecklingschef på specialenheten ner uppstår i mötet dem emellan. Ett problem som
för anorexi o bulimi, Löwenströmska sjukhuset,
många uppmärksammat är till exempel att de matbud-
i Lärarnas tidning nr 8/98
skap som av olika aktörer riktas till allmänheten, är
budskap som framför allt är inriktade på att förebygga
fetma hos vuxna människor.
När dessa budskap uppfattas av unga människor, varav många alltså bär på
ett missnöje med den egna kroppen, kan det få mycket negativa konsekvenser.
Det finns exempel på ungdomar som tror att den ideala mathållningen är helt
befriad från fett och unga människor som inte vågar äta något annat än ”nyckelhålsmärkta”
livsmedel.
Detta fokuserar åter vikten av att balansera den här typen av budskap på
ett väl avvägt sätt.
Vad säger de som har erfarenhet av ätstörningar
Även de som har egen erfarenhet av ätstörningar är överens om att förebyggande
insatser huvudsakligen ska inriktas på att arbeta för att stärka ungdomars,
framför allt flickors, självförtroende samt på att förmedla ett balanserat budskap
när det gäller mat och motion.
Om skolans roll skriver bland annat föreningen Buona Vita i Göteborg: ”Vi
tror mycket på att lägga in ett ämne som kallas Livsviktigt där man kan ta upp
frågor som mat, självkänsla, mobbning, sorg etc.”
Anorexi-Bulimikontakt i Stockholm menar likaledes att den mest centrala
54 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

insatsen för att ätstörningar inte ska uppstå, är ett arbete med positiva förtecken
för att stärka självkänsla och självuppskattning hos unga människor.
Frivilligföreningarna arbetar också preventivt genom upplysning och rådgivning
såväl till enskilda som till kamrater och anhöriga samt till olika yrkesgrupper
som kommer i kontakt med ätstörningsproblematik.
Även frivilligorganisationerna är mycket kritiska till att rikta direkt information
om ätstörningar till de olika målgrupperna.
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 55

Kungälv – ett exempel
I Kungälvs kommun, strax norr om Göteborg, har man sedan 1994 bedrivit ett
kontinuerligt arbete med inriktning på att minska förekomsten av störda ätbeteenden
hos barn och ungdomar. Arbetet bygger på de principer som beskrivits
tidigare i detta kapitel och har bedrivits inom befintliga ekonomiska ramar. Det
har utgått från ett samarbete mellan den vuxenpsykiatriska mottagningen och
skolhälsovårdens samordningsfunktion i Kungälv. I samband med att detta
arbete inleddes 1994 gjordes en studie av förekomsten av bantningsbeteende,
ätstörningar etc bland elever i kommunen.
Inom ramen för Folkhälsoinstitutets uppdrag har denna studie, vilken genomfördes
av Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet,
upprepats. I studien 1998 har 1 346 elever i årskurserna 5 och 8 samt
1 och 3 i gymnasiet deltagit. 1993 undersöktes samma årskurser och antal deltagande
elever var då 1 361. (23)
Preliminära resultat i december 1998 tyder på att det är en lägre andel 11och
14-åriga flickor som velat bli smalare än det var vid 1994 års studie (Tabell
6). När det gäller försök till viktminskning tycks det 1998 främst vara färre
11-åriga flickor, men även färre 14-åringar som uppger att de någon gång
har försökt att minska sin vikt än det var 1994.
I gymnasiet är det en något högre andel i årskurs 1 och en något lägre andel
i årskurs 3 som önskar att de vore smalare, jämfört med 1994. När det gäller
försök till viktminskning är det idag en något lägre andel både 16- och
18-åriga flickor som uppger att de någon gång har försökt att minska sin vikt
än det var 1994 (Tabell 6).
Totalt visar resultaten att det är färre flickor i undersökningen 1998 som rapporterar
såväl en önskan om att bli smalare som att de någon gång försökt gå
ner i vikt i jämförelse med 1994 års undersökning.
Vad gäller flickor i riskzon för att utveckla en ätstörning är resultaten inte
entydiga. Här är siffrorna lägre än 1994 när det gäller årskurs 8 och årskurs 3
på gymnasiet. För de övrig årskurserna tycks det däremot finnas en tendens till
en ökning. Dessa skillnader är dock inte statistiskt säkerställda. För pojkar i riskzonen
påvisas inga stora förändringar sedan 1994.
Jämförande resultat från 1994 och 1998 års undersökningar sammanfattas
i tabell, omstående sida:
56 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

TABELL 6. FLICKORS SJÄLVRAPPORT AV BANTNINGSBETEENDE OCH ATTITYDER
TILL KROPPSSTORLEK 1994 OCH 1998 I KUNGÄLV. SIFFRORNA ANGER %
Årskurs 5 Årskurs 8 Årskurs 1Gy Årskurs 3 Gy
1994 1998 1994 1998 1994 1998 1994 1998
N 161 197 173 186 306 194 133 161
Ålder 11,6 10,8 14,4 13,9 16,5 15,9 18,5 17,9
Velat bli
smalare
50,3 35,1 79,8 60,8 77,1 81,9 91,0 83,1
Vill bli smalare
idag*
20,9 43,7 60,7 6 7,9
Försökt att
gå ner i vikt
29,2 20,1 53,5 51,6 64,8 62,7 71,4 67,5
Försöker
gå ner i
vikt idag*
11,9 29,8 30,5 44,3
Mer omtyckt
om
smalare
12,7 10,2 5,4 7,8 3,3 4,7 3,8 6,3
Mindre omtyckt
om
tjockare
14,9 16,6 9,5 11,9 4,3 7,8 6,8 5,7
Riskzon
att utveckla
ätstörning
≥15 poäng
ChEAT**
3,7 3,6 13,3 8,1 10,5 12,4 15,0 14,3
Riskzon
att utveckla
ästörning
≥20 poäng
ChEAT
0,0 1,5 6,9 4,8 4,3 6,7 10,5 8,7
* Resultat finns ej från 1994
** ChEAT= Childrens Eating Attitudes Test
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 57

Avslutningsvis kan konstateras att resultaten i Kungälvsundersökningen, liksom
i andra studier, i vissa delar ger motsägelsefulla resultat och än en gång illustrerar
behovet av långsiktig forskning för att kunna dra säkra slutsatser.
Arbetet i Kungälv har bedrivits inom ordinarie verksamhet och inte som en
kontrollerad forskningsstudie. Det är alltså inte möjligt att säga exakt vilken
koppling som finns mellan detta arbete och de resultat som visas i den uppföljande
studien. Trots det är det intressant att konstatera att i alla årskurser, utom
i årskurs 1 på gymnasiet, är det betydligt färre som 1998 uttrycker att de någon
gång velat bli smalare. I samtliga årskurser finns också en minskning av andelen
elever som rapporterar att de försökt gå ner i vikt.
Sammanfattning
Den vetenskapliga forskning som finns tillgänglig har inte kunnat visa att primär
prevention är effektiv när det gäller att förebygga ätstörningar. Forskningen
är dock inte så omfattande att man kan dra några säkra slutsatser.
Från forskningen är det således idag inte möjligt att hämta tillräckligt med
kunskap att bygga vidare på för att utveckla förebyggande strategier mot ätstörningar.
En slutsats är att nya interventionsprojekt, utgående från det kunskapsläge
vi har idag, bör läggas upp och kopplas till en effektiv vetenskaplig utvärdering.
Det finns också ett stort behov av att forskare och praktiker från olika
områden möts och gemensamt utvecklar en tvärvetenskaplig ansats i studiet av
förebyggande strategier.
På den epidemiologiska och behandlande sidan däremot finns det flera omfattande
projekt påbörjade och här handlar det snarare om att invänta resultaten
från dessa och fortlöpande rapportera dessa samt sprida kunskap om dem
i landet.
Trots brist på vetenskapligt prövade och beskrivna resultat råder, bland dem
som verkar inom området, konsensus vad gäller några grundläggande förutsättningar:
58 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar

✹ Det är viktigt att i promotivt arbete generellt verka för att stärka
ungdomars självkänsla, självförtroende och förmåga att fatta egna
beslut om livsstil och förhållningssätt.
✹ Tidig upptäckt och tidig behandling är centrala i ett sekundärpreventivt
arbete för möjligheterna att ”stämma i bäcken” och vända en påbörjad
negativ utveckling med förhållandevis små insatser.
✹ Information bör riktas till föräldrar och till personalgrupper som möter
barn och ungdomar, exempelvis inom barnomsorg, skola, ungdomsmottagningar
etc.
✹ Information om ätstörningar bör inte riktas till barn och ungdomar
själva. Den information som riktas till dessa grupper bör fokusera på
den friska kroppens funktioner och behov. Information om vad kroppen
behöver i form av mat och näring bör ges i en positiv kontext med fokus
på det friska.
Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 59

Från teori till praktik
Från folkhälsoplan…
På en övergripande nivå är det viktigt att såväl promotivt arbete som kunskap
om primär- och sekundärpreventiva strategier läggs in i exempelvis folkhälsoplaner
och annat centralt planeringsarbete. Även inom andra områden än ren
folkhälsa kan insatser göras. Flickors och kvinnors samhälleliga villkor är, som
tidigare konstaterats, grundläggande faktorer för hälsa. Ett genusperspektiv
som innebär att kvinnors och mäns olika förutsättningar och behov diskuteras
och beaktas i alla olika typer av verksamheter fungerar därmed också i sin förlängning
hälsofrämjande och bidrar sannolikt till att minska förekomsten av
bland annat ätstörningar.
Utbildningsinsatser, om promotiva metoder, tidiga tecken på ätstörning, näringsbehov
och matbudskap etc, riktade till föräldrar och till personal inom barnomsorg,
skola, fritidsverksamhet etc, är viktiga arbetsuppgifter för centralt
arbetande folkhälsoenheter. Sådana enheter har också möjlighet att ta upp diskussioner
kring exempelvis matbudskap eller skönhetsideal med andra aktörer
inom området, såsom livsmedelshandlare, konfektionsbranschen eller lokala
media.
Att utveckla och upprätthålla nätverk är andra viktiga arbetsområden, liksom
att följa och förmedla aktuell kunskapsutveckling.
I planeringsarbetet ingår även att bevaka att det finns lätt tillgängliga instanser
att vända sig till, för såväl de som lider av en ätstörning som deras anhöriga.
Ett återkommande tema i de diskussioner Folkhälsoinstitutet under uppdraget
fört med olika grupper som engagerat sig i frågor om ätstörningar, är
”ett positivt förhållningssätt”. I det praktiska arbetet inom olika verksamheter
innebär detta bland annat att fokusera positiva aspekter när det gäller exempelvis
matrådgivning.
60 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

Matvanor och förhållningssätt till mat och ätande ”Det är är viktigt, tycker jag, att det-
något som grundläggs framför allt inom familjen. I 1998
års studie från Kungälv är det till exempel en större anta med att förebygga ätstörningdel
av de gymnasieflickor som försökte gå ner i vikt, som
också hade en mamma som bantade (24,2% jämfört ar inte handlar om att ge en
med 16,5% bland de som inte försökte gå ner) och en
massa pekpinnar. Så mycket
större andel som uppgav att deras mamma vägde för
mycket (25,0% jämfört med 17,5%). Även bland poj-
viktigare att prata om allt sådant
kar kunde samma mönster urskiljas i förhållande till fäderna.
som man mår gott utav, som gör
Samhällets uppgift är att stötta familjer och föräldrar.
Detta görs på olika sätt, dels genom att arbeta för livet gott. Ingen orkar ju vara så
psykosociala strukturer som främjar goda relationer,
dels genom att i matbudskap betona att mat och sam- där genompräktig, det handlar ju
varo kring mat är något positivt, ett glädjeämne att sam-
om att må bra och ha det bra i
las kring och inte något som i första hand förknippas
med föreskrifter och problem.
livet.
…till tjejgrupp på fritidsgården
och middag på dagis
Kristina Hall, hälsopedagog, Hälsoäventyret Oasen
Vilka praktiska konsekvenser får då det som beskrivits i föregående kapitel om
vi översätter det till arbete i konkreta verksamheter? Hur kan vi på arbetsplatser
där vi möter människor, använda oss av dessa teorier?
I följande avsnitt försöker vi ge exempel på detta. Exemplen är utarbetade
i samverkan med den referensgrupp av personer från praktisk verksamhetsnivå
som knöts till Folkhälsoinstitutets uppdrag våren 1998. Under respektive
verksamhet diskuteras hälsofrämjande insatser, tidig upptäckt och tidiga insatser.
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 61

Mödravårdscentralen (MVC)
Hälsofrämjande:
På MVC möter man såväl blivande mödrar som flickor/kvinnor i preventivmedelsrådgivning.
I preventivmedelsrådgivningen finns stora möjligheter, både i kroppsundersökningen
och i det rådgivande samtalet, att positivt bekräfta kvinnan samt
att samtala om positiva aspekter på livet och i att vara kvinna.
Graviditeten är för många kvinnor en period då man är mer öppen för tankar
och reflektioner än annars. Detta ger stora möjligheter att samtala om vad
det är i livet som gör att man mår bra, såväl psykiskt som fysiskt. Matrådgivning
med ett positivt anslag är en del i sådana samtal, som kan föras såväl individuellt
som i grupp. Vad är viktigt att tänka på när man är gravid?
Graviditeten är inte en tid att fundera på om man väger ”för mycket”. Hur
mycket man går upp under graviditeten behöver inte ha så mycket att göra med
om man kommer att bli smal igen efteråt.
Även samtal om amning och om barnets behov av näring kommer naturligt
in i mötet med gravida kvinnor.
Tidig upptäckt:
I preventivmedelsrådgivningen ges stora möjligheter att upptäcka signaler som
exempelvis viktnedgång, menstruationsstörningar, svårigheter i förhållande till
den egna kroppen m.m.
För en kvinna med ätstörningsproblematik kan graviditeten innebära särskilda
svårigheter. Det kan till exempel vara svårt att acceptera att magen växer och
blir stor eller att äta så mycket som man behöver. På MVC kan man vara observant
på gravida kvinnor som exempelvis undviker att väga sig eller som verkar
motionera alltför mycket i förhållande till sitt tillstånd. En kostanamnes
kan vara ett redskap att upptäcka problem i förhållande till maten.
Tidiga insatser:
Individuell rådgivning, stödsamtal, motivationsarbete för att förmå personen
att söka hjälp.
62 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

Barnavårdscentralen (BVC)
Hälsofrämjande:
Det är viktigt att det vid barnavårdscentralerna bedrivs
föräldrautbildning. I denna finns stora möjligheter att
diskutera barns utveckling, sätt att kommunicera, hur
man uppmuntrar och stärker barns självkänsla etc. I
mindre föräldragrupper kan man samtala om dessa
aspekter av föräldraskapet samt om inställning till mat
och måltider. Ett positivt matbudskap kan i denna form
också kombineras med faktainformation om barns näringsbehov.
I grupp och/eller enskilt kan man också diskutera
synen på manliga och kvinnliga ideal och om
föräldrarnas roll som förebilder för sina barn, både allmänt
och vad gäller mat och ätande. Ett sätt som man
prövat på vissa ställen är tematräffar kring barns utveckling,
ibland med någon inbjuden föreläsare.
Tidig upptäckt
Mödrar med egna problem i förhållande till mat riskerar
att föra dessa vidare till sitt barn. Vid de regelbundna
BVC-besöken kan dessa mödrar exempelvis ge
uttryck för sina problem genom ett överdrivet intresse
för mat och matintag. De kan också vara oroliga för att
barnet ska bli tjockt och/eller rädda att ge barnet den
mat det efterfrågar.
Tidiga insatser:
Stödsamtal, återkommande enskild rådgivning, motivationsarbete
för att förmå personen att söka hjälp
och/eller arbete för att förmedla kontakt med annan
hjälpinstans.
”Samspelet är oerhört viktigt ef-
tersom föräldrarna är förebilder.
I en grupp med tvååringar med
ätstörningar fann vi exempelvis
att det var mycket vanligt att
mammorna bantade.
Lene Lindberg, psykolog på Centrum för
barn- och ungdomshälsa, Huddinge sjukhus,
SvD 981128
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 63

Barnomsorg (daghem, dagbarnvårdare och fritidshem)
Hälsofrämjande:
I barnomsorgen möter barnen ”samhället”, i form av anställd personal, för
första gången. Det är viktigt att denna personal bekräftar barnen på ett positivt
sätt och medvetet arbetar för att stärka deras självkänsla. Ett genusperspektiv,
där flickor och pojkar får lika mycket uppmärksamhet, är också viktigt.
Personalen fungerar som förebilder för barnen och barnen tar som regel
snabbt efter olika vanor som personalen har. Därför är personalens inställning
till mat och ätande viktig och de bör äta gemensamma måltider med barnen.
Personal som har behov av att gå ner i vikt kan gemensamt med kolleger diskutera
hur de kan få utrymme att banta på ett diskret sätt, så att inte bantningen
blir något som barnen uppmärksammar. Det är till exempel viktigt att inte prata
om bantning då barnen är närvarande och att inte sitta med egen ”smalmat”
då man äter tillsammans med barnen.
Det finns många anledningar att tala med barnen om att alla människor är
olika (i en rad olika avseenden, även vad gäller utseende, kroppsform och storlek)
men ändå har samma värde. Sådana diskussioner hjälper barnen att acceptera
såväl varandras olikheter som sina egna egenskaper.
Inom barnomsorgen är det viktigt att satsa på god och näringsriktig mat.
Tillsammans med ett trevligt och avspänt ”måltidsklimat” ger detta barnen lust
till mat och en positiv upplevelse av att äta tillsammans, något som även långsiktigt
befrämjar ett positivt förhållningssätt till mat. Det är viktigt att undvika
krav och konflikter i samband med måltiderna.
När min dotter fick önska sig sin På föräldramöte kan något av de studiematerial som
finns om barns mat och matvanor, utgöra ett tema som
älsklingsmat på dagis önskade någon inbjuden föreläsare talar om.
hon sig keso eftersom det nästan
är det enda hennes favoritfröken
äter…
En mamma i västsverige
berättar om sina erfarenheter
Tidig upptäckt:
64 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik
Om ett barn signalerar att det inte trivs med sin kropp,
pratar om bantning eller om föräldrar/närstående som
bantar kan det vara tecken på problem eller begynnande
problem. Det är extra viktigt att avdramatisera
och göra måltiderna lustfyllda för dessa barn och för de
barn som ”kinkar” med maten. Samtidigt som det är

viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på problem är det viktigt att inte överdriva
reaktionen. Detta kan få en stämplande effekt och i sig skapa nya problem.
Problemen kan ju också vara av övergående natur.
Tidiga insatser:
Vid misstankar om matproblem är det viktigt att diskutera situationen med föräldrarna
och rådgöra med dem om hur man ska förhålla sig till barnet. I vissa
fall kan personalen förmedla kontakt med lämpliga resurspersoner ( BVC-sköterska,
barnläkare etc).
Grundskola
Mycket av det som gäller för barnomsorgen gäller också för grundskolan och
upprepas därför här, samtidigt som vissa aspekter specifikt gäller för skolan
och för äldre barn/ungdomar. Även i skolan är ett genusperspektiv centralt.
Hälsofrämjande:
Samtalen om alla människors lika värde och individuella olikheter bör fortsätta
och föras även med skolelever. Sådana samtal hjälper barnen att acceptera
såväl varandras olikheter som sina egna egenskaper och har en förebyggande
inverkan i förhållande, inte bara till ätstörningar, utan även till företeelser som
mobbning, rasism etc.
Undervisning om kroppen och kroppsutveckling och om vad som händer/kommer
att hända med kroppen under det att barnet växer hör också hemma
i skolan. Undervisning om matens betydelse för hur individen utvecklas och
för ork och prestationsförmåga är också central. Denna undervisning kan med
fördel ha inslag av diskussioner där eleverna får möjlighet att själva reflektera
över vilka konsekvenser olika fakta har för just dem.
Diskussioner och undervisning följer elevernas utvecklingsnivå på respektive
stadium. Inför pubertetsutvecklingen tillkommer särskilt undervisning om
att kroppen behöver olika näringsämnen, inklusive fett, för att utvecklas naturligt
samt om att ungdomar som växer inte skall banta. Detta gäller särskilt
flickorna, i vilkas normala utveckling ingår att under några år gå upp i vikt eftersom
det hormon som styr utvecklingen till kvinna, behöver fett för att ut-
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 65

vecklas. I mediaundervisningen ges också tillfälle att diskutera bilder av män
och kvinnor, reklambudskap etc.
I flera skolor har man också med framgång arbetat med samtalsgrupper
och/eller med ”tjejgrupper” där eleverna, tillsammans med en vuxen ledare,
samtalar om sådant som eleverna upplever som viktigt. På de skolor där sexoch
samlevnadsundervisningen har en tydlig roll innebär denna goda möjligheter
att arbeta med olika typer av ”livsfrågor”.
Tidig upptäckt:
Såväl vad gäller hälsofrämjande arbete som tidig upptäckt i skolan finns det några
yrkeskategorier som framstår som extra centrala. Dessa är skolmåltidspersonal,
idrottslärare och hemkunskapslärare samt elevvårdspersonalen, vilken
består av skolsköterska, skolläkare, kurator och i regel också psykolog. I de
sammanhang dessa möter eleverna ges särskilda tillfällen att upptäcka svårigheter
i förhållande till mat/ätande och till den egna kroppen. En grundläggande
förutsättning är också att den psykosociala kompetensen i skolan, i form av
exempelvis kurator och psykolog, säkras.
Klassläraren har också ett särskilt ansvar för att följa ”sina” elever och se
tecken på olika typer av bekymmer, exempelvis sjunkande koncentrations- och
prestationsförmåga som kan bero på att eleven får för lite näring.
Tidiga insatser:
Vid misstankar om matproblem hos barn i de lägre årskurserna är det viktigt
att i första hand diskutera situationen med föräldrarna och därefter eventuellt
i utvecklingssamtal med barn och föräldrar gemensamt.
Hon fick höra i skolan att hon inte När det gäller äldre barn/ungdomar måste det avgöras
från fall till fall om en första kontakt skall tas med in-
skulle ha smör på smörgåsen och dividen själv eller med föräldrarna. De insatser som kan
bli aktuella inom skolans ramar är i första hand rådgi-
nu har hon gått ner fem kilo!
vande samtal, stödsamtal samt, vid behov, förmedlande
av kontakt alternativt remiss (från skolhälsovården)
Mamma som ringer för rådgivning
till mer specialiserade enheter. Elevvårdspersonal med
kompetens inom området kan också själva ha mer bearbetande
samtal med enskilda ungdomar.
66 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

Gymnasieskolan
Hälsofrämjande:
Under gymnasietiden kan undervisningen om kroppen, dess utveckling samt
matens betydelse för prestationsförmåga och ork, fördjupas. Information om
att kroppen behöver olika näringsämnen, inklusive fett, för att utvecklas naturligt
samt om att ungdomar som växer inte skall banta. Det är särskilt viktigt
att gå in på skillnaderna mellan utvecklingen till man och till kvinna samt
att betona den kvinnliga kroppens större behov av bland annat fett, för en normal
utveckling. Denna undervisning kan också kopplas till det övergripande
budskap om fettsnål mat som förmedlas i olika sammanhang, med en diskussion
om vilka grupper detta budskap egentligen lämpar sig för.
I undervisningen om samhällskunskap ges också tillfälle att diskutera bilder
av män och kvinnor, reklambudskap etc. Diskussioner om dessa frågor och
om ”livsfrågor” i stort är också sätt att utveckla och fördjupa elevernas förmåga
till reflektion och analys över olika aspekter av tillvaron. Att lyssna till andras
tankar och åsikter samt att få pröva egna, bidrar också till ökad självkännedom
och självkänsla. Dessa frågor
kommer också naturligt in i
sex- och samlevnadsundervisningen,
som kan utgöra ytterligare
en god bas att förankra
det hälsofrämjande arbetet i.
Många elever upplever studiekraven
i gymnasiet som
höga. Att använda sig av ovan
nämnda arbetsmetoder är ett
sätt att genom samtal stärka
såväl självkänsla som copingförmåga.
Även inom gymnasieskolan
finns exempel på arbete
med samtalsgrupper och/eller
”tjejgrupper” som fora för
samtal om viktiga livsfrågor.
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 67

Tidig upptäckt:
Liksom i grundskolan finns det i gymnasiet några yrkeskategorier som framstår
som extra centrala. Dessa är skolmåltidspersonal, idrottslärare och elevvårdspersonal.
I de sammanhang dessa möter eleverna ges särskilda tillfällen att upptäcka
svårigheter i förhållande till mat/ätande och till den egna kroppen.
Klassläraren har också ett särskilt ansvar för att följa ”sina” elever och se
tecken på olika typer av bekymmer, exempelvis sjunkande koncentrations- och
prestationsförmåga. Dessa tecken kan bero på olika saker, bland annat problem
med mat/ätande vilket leder till att eleven får i sig för lite näring.
Tidiga insatser:
Stödsamtal, bearbetande samtal samt, vid behov, motivationsarbete för att förmå
eleven att söka hjälp vid mer specialiserade enheter.
Vid misstankar om matproblem hos gymnasister är det viktigt att diskutera
situationen med den unga/unge själv. Därefter kan det vara lämpligt att i
samråd med individen också involvera föräldrarna. De insatser som kan bli aktuella
också inom gymnasieskolans ramar är i första hand rådgivande samtal,
stödsamtal samt, vid behov, förmedlande av kontakt alternativt remiss (från
skolhälsovården) till mer specialiserade enheter. Elevvårdspersonal med kompetens
inom området kan också själva ha mer bearbetande samtal med enskilda
ungdomar.
Skolhälsovården
Skolsköterskans roll är central, exempelvis i de återkommande hälsosamtal som
de flesta skolsköterskor genomför med alla elever under skolgången. Här finns
stora möjligheter att positivt bekräfta eleverna som individer, som ”normala”
vid vikt- och längdmätningar samt att samtala kring teman som ”vad mår Du
bra av?”. Skolsköterskan har också möjlighet att upptäcka elever med dålig
viktuppgång, överdrivet tränande eller som signalerar problem vad gäller kroppsupplevelse.
Skolsköterskan, liksom övrig elevvårdspersonal, fungerar också ofta som
mottagare av elevers oro över kamrater som visar tecken på att inte må bra och
är därför central när det gäller tidig upptäckt och tidiga insatser.
68 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

Skolmåltiderna
I skolan har måltiderna inte samma självklara funktion som samlingsmoment
som inom barnomsorgen. Det är därför desto viktigare att poängtera att en
satsning på god och näringsriktig mat, kombinerad med trevlig och lugn måltidsmiljö,
är central för elevernas möjlighet att grundlägga och bibehålla ett positivt
förhållningssätt till mat och ätande. Även inom skolan är det positivt om
personalen äter tillsammans med eleverna samt att de är medvetna om sin roll
som förebilder.
På flera skolor har man infört möjlighet till frukost för eleverna, vilket slagit
väl ut. Det finns också exempel där man schemalagt skolmåltiden och därmed
gjort den till en angelägenhet för elever och lärare tillsammans. Måltiden
blir alltså en lektion i sig vilket bland annat innebär att eleverna sitter och äter
i lugn och ro och inte skyndar sig att äta för att hinna ut på rast så snabbt som
möjligt. Andra exempel är att göra miljön tilltalande, med finare dukning, klassisk
musik etc.
Det är också viktigt att i skolmåltider och hemkunskapsundervisning särskilt
tänka på att ett fettsnålt matbudskap i första hand är utformat för vuxna människor
och kan vara direkt olämpligt i förhållande till ungdomar. Det matbudskap
som här förmedlas måste vara balanserat med tanke på unga människors
behov.
Skolmåltiderna är något som ofta leder till engagerade diskussioner i för-
äldragrupper. Ett sätt att göra dessa diskussioner konstruktiva är att bjuda in
någon lämplig föreläsare för en fördjupad temakväll kring ämnet.
Fritidsverksamhet/fritidsgård
Hälsofrämjande:
I olika projekt och gruppverksamheter arbetar många fritidsgårdar aktivt med
metoder för att bland annat stärka ungdomars självkänsla och förmåga till samarbete.
Samhällsfrågor av olika slag kommer ofta naturligt upp och ger tillfälle
till diskussioner om exempelvis massmediapåverkan, demokrati,
människors olikheter och lika värde m. m. Det är viktigt att ett jämställdhetsperspektiv
genomsyrar även denna verksamhet och att flickor och pojkar
får uppmärksamhet på lika villkor. Traditionellt har fritidsgårdar ofta domi-
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 69

nerats av pojkar och av pojkars behov. På senare år har emellertid många fritidsgårdar
gjort särskilda satsningar på tjejprojekt för att stärka flickornas roll
i verksamheten. Särskilda gruppverksamheter för flickor har gett goda erfarenheter
och samtalsgrupper, såväl enkönade som blandade, för både pojkar och
flickor, ger ungdomarna möjlighet att diskutera livsfrågor av olika slag.
Många fritidsgårdar låter också ungdomarna själva driva gårdens caféverksamhet.
Detta ger goda möjligheter till diskussion om vad man serverar
och till exempelvis temaveckor med roliga upplevelser kring mat av olika slag.
Tidig upptäckt
Ungdomar som har problem eller begynnande problem med mat och ätande kan
bland annat tendera att dra sig undan gemensamma aktiviteter, ”fikastunder”
etc. De kan också på andra sätt signalera otrivsel med sig själva och sin kropp
eller hänge sig åt ett överdrivet tränande. Det är viktigt att personalen är uppmärksam
på denna typ av signaler.
Tidiga insatser:
Till fritidsgården kommer ungdomar av egen fri vilja. Ofta finns det därför också
en förtroendefull relation till någon eller några ur personalen. Detta ger personalen
möjlighet att, om de uppfattar signaler om problem, ta upp detta med
den det gäller. Erfarna fritidsledare kan också arbeta med stödjande samtal,
samt hjälpa enskilda ungdomar att få kontakt med exempelvis skolhälsovård,
ungdomsmottagning eller övrig primärvård.
Ungdomsmottagning
Hälsofrämjande:
Till en ungdomsmottagning kommer ungdomar på eget initiativ i enskilda besök.
De flesta ungdomsmottagningar har också någon form av samarbete med
skolornas sex- och samlevnadsundervisning och tar emot elever från högstadiet
på studiebesök. I dessa studiebesök informeras om ungdomsmottagningens
verksamhet och på de flesta mottagningar ingår också ett avsnitt där man talar
om olika aspekter på att vara tonåring. I såväl det enskilda mötet som i studiebesöken
finns stora möjligheter att positivt bekräfta ungdomarna och även
70 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

att reflektera över olika saker som gör att man mår bra.
På flera ungdomsmottagningar har man också arbetat med gruppverksamhet,
i första hand för flickor (dessa utgör den absoluta majoriteten av besökarna
på ungdomsmottagningarna), i syfte att stärka självkänsla och självförtroende.
Särskilda temagrupper med inriktning på hälsa, livsstil etc, förekommer
också.
Även inom ungdomsmottagningens ramar finns det möjlighet att anordna
temakvällar inom ämnet, öppna för såväl ungdomar som föräldrar och andra
anhöriga.
Tidig upptäckt
Den till antalet största gruppen ungdomar som söker en ungdomsmottagning
är flickor som söker för gynundersökning o/e preventivmedelsrådgivning. I dessa
besök finns stora möjligheter att upptäcka signaler som till exempel viktnedgång,
menstruationsstörningar etc. De ger också barnmorskan tillfälle till
ett bredare hälsosamtal där frågor om livsstil och förhållningssätt till den egna
kroppen, mat och ätande naturligt kan ingå. I sådana samtal kan flickor i ett
tidigt skede av ätstörningsproblematik upptäckas.
I samtal med ungdomar som söker hjälp av annan medicinsk eller av psykosocial
karaktär, bör samma typ av frågor om livsstil, kroppsuppfattning, mat
och ätande ingå som en del i en social anamnes.
Tidiga insatser:
Vid upptäckt av eller misstankar om en ätstörningsproblematik är det viktigt
att genast diskutera situationen med den berörda personen. Vid de flesta ungdomsmottagningar
finns möjlighet till enskilda stödsamtal, samtalsbearbetning,
familjesamtal, stödgrupper m.m.
Tandvård
Ätstörningar ger efter en tid ofta skador på tänderna, exempelvis genom att
upprepade kräkningar fräter på tandemaljen. Tandvården har därför en viktig
roll när det gäller personer som utvecklar ätstörning.
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 71

Hälsofrämjande
Alla barn och ungdomar träffar regelbundet tandläkare för kontinuerlig kontroll
och förebyggande tandvård. I dessa möten, såväl som i tandvårdens möten
med vuxna personer, är det viktigt att poängtera och förklara betydelsen av
näringsriktiga och regelbundna matvanor för såväl kroppslig som oral hälsa.
Det är viktigt att genomföra anamnestiska samtal med alla barn och ungdomar.
Till hjälp kan man ha en manual för detta samtal, där även frågor om mat och
matvanor bör ingå.
Det är också viktigt med ett bekräftande bemötande och att skapa ett klimat
i vilket patienten känner att det är möjligt att berätta om en eventuell ätproblematik.
Tidig upptäckt:
Beroende på att synliga tandskador kommer senare i sjukdomens utveckling
än avvikande ätmönster är det oftast inte tandläkaren som upptäcker en ätstörning.
Frätskador kan också vara svåra att upptäcka och det är angeläget
att tandläkare eller specialisttandläkare diagnosticerar skadorna. Tandläkarens
iakttagelser kan då bli ett komplement till läkarutredning och ibland en bekräftelse
på att en person sannolikt har en ätstörning.
Frågeställning kring uppskattning av egen tandhälsa är ett sätt att inleda
samtal som kan leda vidare till resonemang om skattning av den egna kroppen
över huvud taget.
Vid upptäckt av t ex frätskador är det viktigt att berätta för patienten vad man
hittat, hur det ser ut samt att sådana skador kan ses hos personer som ofta kräks.
Det är viktigt att vara medveten om att skadorna även kan ha andra orsaker
och undvika att skuldbelägga patienten. Patienten ska därefter undersökas
av tandläkare med kompetens inom ätstörningsområdet. Det är mycket viktigt
att tandvårdspersonalen verkligen förmedlar att ambitionen är att skydda tänderna,
oavsett orsak till tandskadorna.
Tidiga insatser:
Om det råder osäkerhet kring diagnosen ätstörning, vilket ofta är fallet, skrivs
remiss till läkare för utredning. Om patienten har medgivit kräkningar eller ätproblematik
ska tandvården förvissa sig om att hon/han har kontakt med sjukvården
och berätta att tandläkaren behöver ha kontakt med behandlande läkare
72 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

för att kunna komplettera diagnosen och för att kunna ge rätt odontologisk
hjälp.
Tandvårdsåtgärder vid anorexi/bulimi-diagnos diskuteras lämpligen i samråd
med specialist i barn- och undomstandvård.
Om patienten är under 18 år är det också angeläget att sjukdomsmisstanken
även delges föräldrar/vårdnadshavare. Detta sker i samråd med den berörda/-e,
vars ålder och mognad också spelar in när det gäller att avgöra om
och på vilket sätt en sådan kontakt skall tas.
Husläkare, vårdcentral samt barn- och ungdomsmedicinsk
mottagning
Hälsofrämjande:
I samband med den anamnes som görs vid besök inom primärvården bör frågor
om matvanor, ätande och motion ingå som en naturlig del. Det innebär
också en möjlighet att betona matens betydelse för hälsa och välbefinnande.
Även i detta sammanhang är det värt att notera att människors benägenhet att
ta till sig budskap om exempelvis matvanor är större om det sker med positiva
förtecken.
Gruppverksamhet förekommer vid vissa primärvårdsinrättningar, exempelvis
rökavvänjningsgrupper. I sådana grupper bör diskussioner om mat och
ätande utgöra en naturlig del av samtalet.
Tidig upptäckt:
Primärvården har en viktig funktion när det gäller att upptäcka tidiga tecken
på ett problematiskt förhållande till mat, ätande och den egna kroppen. Det förekommer
att patienter söker för andra symptom, men har en omedveten/outtalad
önskan om att ”bli upptäckta”. Det är viktigt att det finns en medvetenhet
och uppmärksamhet på att en ätstörning kan ligga bakom ett mycket stort antal
andra kroppsliga symptom, vilka inte i första hand associeras till ätstörningar.
En sådan medvetenhet ökar möjligheten att upptäcka även personer
som ”inte vill” bli upptäckta. En undersökning (24) visar att av personer med
ätstörning hade 71% haft kontakt med läkare under de fem år som föregick diagnosen.
Motsvarande siffra i en kontrollgrupp var 18%.
Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 73

Tidiga insatser:
Vid misstanke om eller upptäckt av en ätstörning är det av stort värde om en
kroppsundersökning och en laboratorieutredning görs. Det finns emellertid personer
för vilka en kroppsundersökning är förknippad med stor ångest och bedömningen
måste göras från fall till fall. Det är också viktigt att sätta upp
personer som ”inte vill” bli upptäckta på återbesök, för att försöka etablera en
kontakt och en relation som innebär att hon/han så småningom är beredd att
ta emot hjälp.
Stödsamtal kan i vissa fall bedrivas inom primärvårdens verksamhet och i
övriga fall bör ett motivationsarbete göras för att få patienten att acceptera
hjälp. Remittering till mer specialiserad hjälp kan också bli aktuell.
Om patienten är under 18 år är det också angeläget att sjukdomsmisstanken
även delges föräldrar/vårdnadshavare. Detta sker i samråd med den berörda/-e,
vars ålder och mognad också spelar in när det gäller att avgöra om
och på vilket sätt en sådan kontakt skall tas.
Sammanfattning
På en övergripande nivå är det viktigt att såväl promotivt arbete som kunskap
om primär- och sekundärpreventiva strategier läggs in i exempelvis folkhälsoplaner
och annat centralt planeringsarbete. Även inom andra områden än ren
folkhälsa kan insatser göras. Utbildningsinsatser är viktiga arbetsuppgifter för
centralt arbetande folkhälsoenheter liksom att utveckla och upprätthålla nätverk
samt att följa och förmedla aktuell kunskapsutveckling.
Matvanor och förhållningssätt till mat och ätande är något som grundläggs
framför allt inom familjen. Samhällets uppgift är att stötta familjer och föräldrar
i att göra detta på ett bra sätt.
I en rad konkreta verksamheter, från mödravårdscentraler till fritidsgårdar
och tandvårdskliniker kan insatser göras för hälsofrämjande arbete, tidig upptäckt
samt tidiga insatser.
74 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

Särskilda områden
Idrotten
Ätstörningar är vanligare bland kvinnor som
idrottar, speciellt på elitnivå. I Norge hade i genomsnitt
18% av de kvinnor som ägnade sig åt
Vid i stort sett alla kontakter med personer som är engagerade i frågor om ätstörningar,
kommer så småningom ämnet idrott och idrottsrörelse upp.
Ätstörningar är också vanligare bland kvinnor som idrottar, speciellt på elitnivå.
Enligt den norska forskaren Jorun Sundgot Borgen, som myntat begreppet
”idrottsanorexi” verkar det också som om orsaksbilden vid idrottsrelaterade
ätstörningar ser ut på ett annat sätt än vid ätstörningar som inte är idrottsrelaterade.
73 % av de idrottande flickor som bantat hade gjort det för att de ville
nå bättre resultat medan 83% av icke idrottande flickor gjort det av utseendeskäl
(25).
Det finns därför anledning att fundera särskilt kring hur idrotten närmar sig
den här frågan och på vilket sätt man inom idrottsrörelsen kan utveckla strategier
för att minska risken för ätstörningar bland människor som är idrottsaktiva.
Hur ser det ut?
elitidrott allvarliga och ytterligare 22% lindriga ätstörningar
(J Sundgot Borgen 1990).
Idrottsutövning i organiserad form sker som regel inom någon av de ca 22 000
föreningar och 9 000 korpklubbar, fördelade på 67 specialidrottsförbund, som
Riksidrottsförbundet(RF) består av. Dessa föreningar har totalt nästan tre mil-
Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 75
UR
REGERINGS-
RAPPORTEN
1993

joner medlemmar, varav ca 350 000 ägnar sig åt tävlingsidrott och ca 7000 är
aktiva på elitnivå. Verksamheten består av lek, träning och tävling samt uppvisning
och delas in i barnidrott, upp till 12 års ålder, ungdomsidrott, till 20 år,
och vuxenidrott.
I Riksidrottsförbundets riktlinjer anger man att barnidrott skall vara lekfull
och att barnets allsidiga utveckling är målet. Tävling ska genomföras som en
del av leken och alltid ske på barnets villkor. Ungdoms- och vuxenidrotten delas
i sin tur upp i prestationsinriktad tävlingsidrott och hälsoinriktad breddoch
motionsidrott.
Den som leder barn- och ungdomsidrott ska enligt RF ha grundläggande
kunskap om hur barn och ungdomar utvecklas fysiskt, psykiskt och socialt. De
ska också ha kunskap om flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar
i idrotten.
RF har i olika sammanhang verkat för att tävlingar för barn under 13 år i
första hand sker nationellt och att åldersregleringar införs i stora mästerskap i
syfte att beakta unga människors välfärd och placera barnet i centrum. De nordiska
idrottsförbunden har vid en nordisk ungdomskonferens 1996 föreslagit
en framtida åldersgräns på 16 år vid deltagande vid olympiska spel, världscuper,
världs- och europamästerskap.
I januari 1999 genomförde Riksidrottsförbundet en nordisk konferens om
anorexi/bulimi. Syftet var att genom aktuell forskning belysa problemet ur såväl
medicinskt/fysiologiskt som psykologiskt/beteendevetenskapligt perspektiv.
Målsättningen var också att samla och lyfta fram den kunskap som finns
samt att byta erfarenheter och definiera ”vita fält”, för att därigenom se hur ett
gemensamt fortsatt arbete kan utformas. Förebyggande åtgärder skall lyftas
fram och tränare och ledare skall sättas i fokus.
Ett samarbete, under namnet Olympisk support, pågår mellan RF och Sveriges
olympiska kommitté. Detta utvecklingsarbete har till syfte att skapa goda
villkor och resultat inom elitidrotten.
Olympisk support har bl a som mål att kvinnor (och män) ska kunna prestera
optimalt på tävlingar av hög internationell rang (VM, OS) med hälsan i
behåll, detta utifrån kunskapen om att elitidrottande på hög nivå kan ge upphov
till ätstörningar, framför allt hos kvinnor.
En åtgärd som Olympisk support genomför för att förebygga anorexi/buli-
76 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden

mi är att ge kostutbildning till alla landslag, med betoning på de kvinnliga landslagen,
utbilda kostrådgivare med uppgift att utbilda landslag och riksidrottsgymnasier
samt genom ett ”ätstörningsnätverk” utbilda, informera och ge råd
till den regionala elitidrotten.
Sedan 1997 driver RF och Idrottsrörelsens studieförbund (SISU) projektet
”Tjejer på arenan” vilket syftar till att öka kunskapen och medvetenheten hos
unga tjejer vad gäller deras situation inom idrotten, i skolan och på fritiden. Syftet
är också att utveckla och sprida metoder för att kunna stärka unga tjejer
inom idrotten samt höja kompetensen om deras situation, bland anställda, förtroendevalda
och ledare inom idrotten.
Vad behövs ytterligare?
Det finns inom RF en medvetenhet om och en ambition att arbeta aktivt med
problematiken. Förutom ovanstående exempel har man också givit Umeå universitet
i uppdrag att undersöka kunskap och inställning till anorexi/ätstörningar
bland svenska förbundskaptener (26).
Resultaten från undersökningen visar bland annat på svårigheten att få genomslag
för denna kunskap i organisationen.
Elittränarna fick i en enkät frågan om det existerar någon policy eller handlingsplan
för ätstörningar vad gäller den idrott de sysslar med. 23% av tränarna
har svarat att det finns policy/handlingsplan. Kunskapen om vad policyn
eller handlingsplanen verkligen innebar var dock enligt undersökningen mycket
dålig bland elittränarna.
När tränarna beskriver vad policy/handlingsplan innebär verkar det som
om förbundsläkaren är central i sin roll som kontaktperson, samt att det är
brukligt att stänga av den drabbade från elitidrottandet under sjukdomsperioden.
Vad som övrigt betonas i policy/handlingsplan är förebyggande åtgärder
i form av utbildning och information till de aktiva.
Enkätsvaren tyder på att man som elittränare har en ganska klar och tydlig
bild över hur man önskar att utövarens kropp skall se ut. Tränarna nämner att
vikten är av betydelse för prestationen och att de generella kraven på kroppen
innebär låg procentuell fetthalt samt en effektiv muskelvikt relaterat till idrott
och gren, vilket inte sällan innebär mycket specifika krav på idrottarens kropp
angående vad som är önskvärt och inte önskvärt.
Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 77

Studien visar att tränarna har en föreställning om hur idrottarens kropp
skall vara komponerad för att kunna prestera väl. De ställer ofta mycket specifika
och ofta extrema krav på utövarnas kroppar och ger råd och förhållningsorder
till utövare vars kropp de inte anser passa in i ramen för en
”högpresterande idrottskropp”. Kvinnorna blir här, enligt studien extra utsatta
eftersom ”kraven ställs med mannen som norm”.
Tränarna betonar vidare kostens betydelse för att förändra utövarens kroppsproportioner
och anser därmed att kost är det främsta medlet att förändra
kroppen oavsett om det är viktökning eller viktminskning som önskas.
Tränarens kunskaper i denna diskussion är vitala, då felaktiga råd eller råd
givna på ett felaktigt sätt inte bara fysiskt kan skada utövaren, utan även orsaka
psykisk stress.
Tränarna efterlyser information och utbildning i kostvetenskap och kostlära.
Enkätsvaren visar vidare att man ser problem i samhällets kroppsideal och
riskerna med negativa förebilder. Tränarna ser också faror och problem inom
tävlingsidrotten och menar att en avdramatisering av idrotten och dess prestationskrav
kan vara en lösning på problemet. De tar till sist även upp vikten av
att se till individen och att man skall planera långsiktigt när man önskar förändring/utveckling.
Det är mot bakgrund av detta viktigt att det arbete som initierats fortsätter
och utvecklas vidare. Förutsättningar måste skapas för att dessa kunskaper och
ett nytt förhållningssätt ska kunna få genomslag i alla led inom idrotten.
Utbildningen av tränare och ledare bör innehålla såväl undervisning om promotiva
metoder som rena kunskaper om ätstörningar, hur de utvecklas, vad
man bör undvika som ledare, hur man ser tidiga tecken och hur man ska agera
då man gör det.
Den den manliga dominansen bland tränare inom idrottsrörelsen är stor, speciellt
inom vissa idrotter. Det är därför viktigt att rekrytera kvinnliga tränare på
alla nivåer och detta arbete måste bli mer aktivt än idag inom idrottsrörelsen.
Kvinnor har en specifik könsbunden kompetens, just genom att de är kvinnor
och en gång har varit flickor. Den kompetensen behövs inom idrotten och
speciellt för att höja kunskapen och uppmärksamheten på flickors och kvinnors
behov, villkor och förutsättningar hos såväl tränare som aktiva. Detta kan resultera
i exempelvis diskussioner om hur träning som tar hänsyn till kvinnliga
78 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden

idrottares menscykel bör utformas, något som först på senare år börjat diskuteras.
På lokal nivå
De största insatserna som RF gör är av informativ natur och utbildningskaraktär
och vänder sig till ledare/tränare och aktiva utövare på alla nivåer. Detta
sker bland annat genom den studiecirkel- och kursverksamhet som genomförs
i samarbete med SISU och inom vilket man bl a har tagit fram studiematerial
relaterade till träning, mat, näringsfysiologi och anorexi/bulimi.
Hälsofrämjande/förebyggande:
Ungdoms- och vuxenidrotten delas upp i prestationsinriktad tävlingsidrott och
hälsoinriktad bredd- och motionsidrott. De prestationskrav som finns inom
tävlingsidrotten måste balanseras med satsningar på social samvaro i gemensamma
aktiviteter (läger, temakvällar etc). Det är viktigt att idrottsledare har
kunskap om fysisk, psykisk och social utveckling samt kompetens i att arbeta
med metoder som befrämjar trivsel och välbefinnande.
I detta ingår bland annat att kunna ge eller förmedla adekvat rådgivning om
mat och näringsbehov, anpassad till ålder, kön och typ av idrott. Det är också
centralt att unga människor inte uppmanas att hålla igen på maten för att till
exempel uppnå bättre resultat.
Inom barn- och ungdomsidrotten finns ett stort föräldraengagemang. Detta
ger stora möjligheter till diskussioner om prestationskrav, mathållning m.m.
Tidig upptäckt:
Det är inte ovanligt att ätstörningar debuterar i idrottssammanhang och/eller
att ett intensivt tränande utgör ett led i utvecklandet av en ätstörning. Ledare
och tränare har en central funktion när det gäller att upptäcka exempelvis ett
överdrivet tränande och/eller otrivsel med den egna kroppen hos de idrottsaktiva.
Det är viktigt att idrottsledare har kunskap om sådana signaler och agerar
då de förekommer.
Tidiga insatser:
Vid upptäckt av eller misstanke om en ätstörning är det viktigt att ledare/trä-
Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 79

nare inleder en diskussion med den berörda personen. Om det gäller barn eller
ungdom bör också föräldrarna involveras. Idrottsledare kan också själva aktivt
arbeta med att begränsa träningsintensiteten för den enskilda samt söka
motivera henne/honom till att söka hjälp inom skolhälsovård, primärvård, ungdomsmottagning
etc.
Mode- och mediavärlden
Ytterligare ett område som diskuteras mycket är vilken påverkan modevärlden,
reklam och massmedia har på förekomsten av ätstörningar i olika grupper.
Hur ser det ut?
Vi lever i ett kroppsfixerat samhälle, med en ständig exponering av unga, vältränade
kroppar som förmedlar ett budskap om att det är så man ”bör se ut”.
Detta budskap spelar en roll i utvecklandet av ätstörningar, även om denna
påverkan upplevs som olika stark av olika människor.
Modeindustrin bär naturligtvis inte hela skulden för att människor utvecklar
ätstörningar, men de har ett tydligt ansvar i frågan i och med att de verkar
på en arena där kropp och utseende är de centrala elementen.
Under 1998 har en kontakt etablerats mellan den samhällsmedicinska
enheten Folkhälsan i Värmland och modeföretaget H&M för diskussion om ätstörningar,
skönhetsideal och den påverkan företaget har på framför allt unga
människor.
H&M har som ett av de större modeföretagen också ett stort reklamutrymme
och har under senare år varit utsatt för mycket kritik. Bland annat genom
de diskussioner som förts med Folkhälsan i Värmland har ett nytt intresse
väckts inom företaget när det gäller lanseringen av ett friskare skönhetsideal.
Under hösten 1998 har en policydeklaration arbetats fram inom företaget.
I denna skriver man bland annat: ”Det är väsentligt för oss att förmedla en positiv
och hälsosam bild samt sunda värderingar. De personer som vi visar i vår
reklam ska vara friska, sunda och hälsosamma. (…) Modellerna tas fram i samarbete
med internationella modellagenturer. Agenturerna får i kontrakt garantera
att inga modeller som förmedlas lider av missbruk, ätstörningar eller
liknande sjukdomar.”
80 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden

Som ett led i arbetet med att leva upp till denna inriktning används sedan
november 1998 ett kontrakt som bygger på policydeklarationen, i kontakt med
alla agenturer.
Vad behövs ytterligare?
Det är viktigt att vidareutveckla den dialog som inletts med H&M och också
att involvera andra ledande företag inom branschen, om vilket skönhetsideal
man förmedlar och vilken typ av press man härigenom lägger på
människor.
Sammanfattning
Det finns två områden som ofta nämns när det gäller ätstörningar. Det ena är
idrotten och det andra är mode- och mediavärlden.
Idrotten
Ätstörningar är vanligare bland kvinnor som idrottar, speciellt på elitnivå och
verkar också ha en delvis annorlunda orsaksbakgrund än hos icke idrottande.
Man talar ibland om ”idrottsanorexi”.
Ett mycket stort antal personer är på olika sätt engagerade i idrottsaktiviteter
och Riksidrottsförbundet delar in idrotten i barn-, ungdoms- och vuxenidrott
med olika tonvikt på lek, träning och prestation. Riksidrottsförbundet
har också uppmärksammat problemen med ätstörningar och tagit initiativ till
åtgärder för att på olika nivåer arbeta med dessa problem samt näraliggande
ämnen, exempelvis alltför höga prestationskrav inom barn- och ungdomsverksamhet
och flickors situation inom idrotten.
Det är viktigt att det arbete som initierats fortsätter och utvecklas vidare.
Förutsättningar måste skapas för att dessa kunskaper och ett nytt förhållningssätt
ska kunna få genomslag i alla led inom idrotten.
Utbildningen av tränare och ledare bör innehålla såväl undervisning om promotiva
metoder som rena kunskaper om ätstörningar.
Kvinnornas ställning inom idrotten har stärkts men fortfarande finns en
manlig dominans och arbetet med att bland annat rekrytera kvinnliga tränare
på olika nivåer måste bli mer aktivt än idag inom idrottsrörelsen.
Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 81

Mode- och mediavärlden
Betoningen på en smal, vältränad kropp är stark i vårt samhälle. Modeindustrin
verkar på en arena där kropp och utseende är de centrala elementen och har
i och med detta också ett tydligt ansvar i förhållande till de problem som kan
uppstå med anknytning till kropps- och skönhetsideal.
Inom mode och media diskuteras dessa frågor i olika utsträckning inom olika
företag och det finns också exempel på företag som arbetar med att utveckla
strategier för att i högre grad lansera ett hälsosamt skönhetsideal.
Det är viktigt att inom såväl mode som media vidareutveckla en diskussion
om vilka skönhets- och kroppsideal man förmedlar och vilken typ av press som
härigenom läggs på människor.
82 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden

Behandling
Behandlingsresurser
En enkät skickades våren 1998 till samtliga sjukvårdshuvudmän/landsting i
landet. Skåne, som tidigare var uppdelat i Kristianstads läns landsting, Malmöhus
läns landsting och Malmö kommun, verkar fr o m 1999 i ett nybildat
regionförbund, Region Skåne. Göteborgs stad och Bohuslandstinget, Älvsborgs
läns landsting samt Skaraborgs läns landsting ingår fr o m 1999 i en regionstyrelse
kallad Västra Götalandsregionen. Skaraborgs läns landsting har behandlats
separat i enkätsammanställningen. Enkäten skickades således ut till
samtliga 22 landsting/motsvarande, varav tre inte har besvarat enkäten. Sammanställningen
omfattar därmed 19 landsting/motsvarande.
Det externa bortfallet av enkäter uppgår till tre landsting. I Stockholm läns
landsting pågår en omorganisation för förbättring av anorexi- och bulimivården
i länet och man har av den anledningen inte svarat på enkäten. Den öppna
psykiska barn- och ungdomsvården (PBU) i Stockholms läns landsting som ingår
i en särskild omsorgsnämnds verksamhet, har dock besvarat enkäten för sin
PBU-verksamhet i länet. När det gäller de enkätsvar som har kommit in finns
ett bortfall på ett till fem landsting för olika frågor, vilket benämns internt bortfall
i denna redogörelse.
Enkäten är en upprepning av den enkät som skickades till landstingen 1993
och innehåller frågor ställda till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), vuxenpsykiatrin,
primärvården, barn- och ungdomsmedicin, gynekologiska kliniker,
internmedicin samt till andra somatiska kliniker. Enkäten har skickats till landstingens
centrala kanslier, som i sin tur har ombetts vidarebefordra den till berörda
enheter. I vissa fall har ärendet handlagts på central nivå i landstingen.
P.g.a. en viss osäkerhet i handläggningen samt att det förekommer både ett externt
och ett internt bortfall av enkätsvaren måste resultaten tolkas med för-
Behandling ✹ Ett liv av vikt 83

siktighet. Det är inte heller möjligt att göra helt korrekta jämförelser mellan de
svar som lämnades 1993 respektive 1998. Vissa tendenser och mönster kan
dock urskiljas.
En särskild enkät skickades också våren 1998 till 32 enheter som är specialiserade
på patienter med anorexi och bulimi inom barn- och ungdomspsykiatri
och vuxenpsykiatri. Svar erhölls från alla utom en enhet. Tio enheter utgjordes
av enbart BUP, 15 enheter av enbart vuxenpsykiatri medan 6 enheter omfattade
både barn- och vuxenpsykiatri. Tre av enheterna drevs i privat regi. 23
enheter hade slutenvård.
En inventering av vårdenheter i landet har under året också gjorts av Riksförbundet
för anorexi och bulimi. En sammanställning av denna inventering redovisas
i bilaga 1.
Behandlingsgruppen Oasen i Alingsås är ett exempel på en enhet med en utvecklad
vårdkedja. Gruppen tar emot såväl ungdomar som vuxna i ett team
med sjuksköterskor, undersköterska och läkare med dagverksamhet där även
sjukgymnastik ingår. Fysiskt nedgångna ungdomar kan läggas in på BUP i Borås
och återkomma till Oasen för eftervård. För vuxna sker motsvarande i kontakt
med en psykiatrisk avdelning vid Alingsås lasarett.
Insatser inom landstingen
Barn- och ungdomspsykiatrin
Enligt enkäten var 867 patienter, PBU-mottagningarna i Stockholm inräknade,
aktuella under en dag i mars 1998 i den öppna barn- och ungdomspsykiatriska
vården. 36 patienter vårdades i den slutna vården. 1997 var det totala
antalet vårddagar i sluten vård 4841. Genomsnittet för de 14 landsting som
har besvarat frågan var 346 vårddagar. I enkätsvaren ingår inte den sektoriserade
slutna och öppna barn- och ungdompsykiatriska vården i Stockholms läns
landsting.
När det gäller antalet speciella team inom klinikerna för behandling av ätstörningar
har dessa ökat från 1993 till 1998. 1993 uppgav hälften av landstingen
att det förekom sådana team. 1998 hade cirka 90% av landstingen
speciella team.
Beträffande personalens kompetens att behandla ätstörningar och tillgång-
84 Ett liv av vikt ✹ Behandling

en till resurser i övrigt bedömer, både 1993 och 1998, en majoritet av landstingen
personalens kompetens som tillräcklig. Resurserna för behandling av ätstörningar
generellt sett ansågs dock vara otillräckliga vid båda tillfällena.
Åtta landsting besvarade frågan i enkäten om beslut har fattats under 1998
om införande av nya verksamheter. Exempel på nystartade eller kommande
verksamheter är etablering av vårdprogram för ätstörningar i samverkan med
bl.a. vuxenpsykiatrin i landstingen och utveckling av samarbete över klinikgränserna
mellan BUP, vuxenpsykiatri och barn- och ungdomsmedicin. I
sjukvårdsområdet Lund/Landskrona/Orup planeras ett centrum för ätstörningar
som bygger på samverkan mellan BUP och vuxenpsykiatri. I landstinget
Dalarna finns en temagrupp inriktad på kompetensutveckling,
kvalitetsutveckling och vårdprogram/policyfrågor för patienter med ätstörningar.
Temagruppen består av representanter från fyra öppenvårdsmottagningar
och den länsgemensamma akut- och familjenheten.
Vuxenpsykiatrin
I vuxenpsykiatrin användes 1997 totalt 11 048 vårddagar för behandling av patienter
med ätstörningar. 17 landsting har besvarat frågan. Genomsnittet för dessa
landsting uppgår till cirka 650 vårddagar, vilket är betydligt fler än vad BUP
redovisar (346).
I mitten av mars 1998 vårdades i genomsnitt tre patienter per landsting i slutenvård
och 86 patienter hade kontakt med öppenvården. Det totala antalet
patienter i slutenvård var 59 och i öppenvård 1199 (antalet landsting som bevarade
frågan för öppenvården är 14 och för slutenvården 17).
1998 hade 83 % av landstingen särskilda team inom allmänpsykiatrin för
behandling av patienter med ätproblem. I de landsting som saknar sådana team
hade samtliga minst en resursperson med särskild kompetens och speciellt intresse
för ätproblem. 1993 hade hälften av landstingen speciella team för ätstörningar
inom allmänpsykiatrin. I alla landsting fanns minst en resursperson med
speciell kompetens. Antalet speciella team för ätstörningar har således ökat
även inom vuxenpsykiatrin i landet.
När det gäller personalens kompetens att behandla ätstörningar så anser
2/3 av de landsting som har besvarat frågan 1998 att de inte hade adekvat kompetens
för behandling av ätstörningar. Fler bland personalen bedömde sin kom-
Behandling ✹ Ett liv av vikt 85

petens som otillräcklig inom vuxenpsykiatrin, jämfört med situationen inom
BUP. Det framkommer vidare att 70% av landstingen anser att de samlade resurserna
är bristfälliga, trots tillgången på resurspersoner.
1993 ansåg man i allmänhet att man hade adekvat kompetens eftersom det
i alla landsting fanns någon kunnig resursperson. Däremot påpekade företrädare
för vuxenpsykiatrin 1993 i hälften av landstingen att resurserna var otillräckliga.
En tänkbar tolkning av svaren som lämnades 1998 är att personalens behov
av ökad kompetens har tilltagit mot bakgrund av en ökad medvetenhet om
ätproblemens komplexitet.
Exempel på verksamheter som har tillkommit under 1998 är vårdprogramarbete
i samverkan med BUP; dagverksamhet med BUP, barn- och ungdomsmedicin
och annan medicinklinik. Man arbetar även med kartläggningar och
prövning av olika behandlingsmetoder samt kompetensutveckling av personal.
Primärvården
Den första kontakten för patienter sker vanligen med primärvården, som utgör
en frontlinje för att upptäcka och sätta igång processer i olika professionella
nätverk för att stödja och behandla patienten utifrån ett helhetsperspektiv.
I fyra landsting uppger primärvården att man har en speciell verksamhet i
form av särskilda team för ätstörningar. Ett landsting uppger öppenvårdsmottagning
med dagvård och gruppverksamhet. I övrigt samarbetar man i förebyggande
syfte med skolhälsovård, barn- och ungdomsmedicin, ungdomsmottagningar
m.fl. Volymen av verksamheten har inte redovisats i enkäten.
Barn- och ungdomsmedicin
Ungefär hälften av landstingen svarar att de behandlar ätstörningar inom barnoch
ungdomsmedicin, som i många fall står för den kontinuerliga somatiska
kontrollen av patienterna och de medicinska insatser som krävs. Det förekommer
vanligen ett nära samarbete mellan de barn- och ungdomspsykiatriska och
barn- och ungdomsmedicinska klinikerna. Antalet vårddagar i sluten vård uppgår
till 1226 totalt för de 15 landsting som har besvarat frågan, med ett genomsnitt
på cirka 80 vårddagar.
Övriga kliniker
86 Ett liv av vikt ✹ Behandling

Övriga kliniker och specialiteter som kommer i kontakt med patienter med ätstörningar
är internmedicin, gynekologiska kliniker och andra somatiska kliniker.
Det finns ett relativt stort bortfall i enkätsvaren för dessa kliniker 1998.
Man kan konstatera att internmedicin hade totalt 1130 vårddagar (i 15 landsting),
gynekologi har sex vårddagar (15 landsting) och andra somatiska kliniker
hade 24 vårddagar (11 landsting).
Insatser för anorexi och bulimi vid
specialinriktade enheter
Patientvolym, antal vårddagar och väntetider
I mitten av mars 1998 vårdades totalt 81 patienter vid 23 specialenheter som
bedrev sluten vård. Detta innebar i genomsnitt fyra patienter per enhet. Det totala
antalet vårddagar under 1997 var 18 800. I öppen vård var totalt 481 patienter
aktuella vid enheterna. Av de 23 enheter som bedrev sluten vård har 12
besvarat frågan. Sex av dessa uppgav att de hade kö/väntelista till enheten. I genomsnitt
har de enheter som har kö en väntetid för icke akut behandling på i
genomsnitt 130 dagar, med en stor variation mellan svaren.
Hälften av specialenheterna ansåg att den egna enheten hade tillräckliga resurser
för behandling av anorexi/bulimi. Var tredje enhet hade beslutat om en
utökning av den nuvarande verksamheten. Endast 25 procent av enheterna ansåg
dock att den offentliga vården i övrigt i det egna länet hade tillräckliga resurser,
vilket stämmer i stort sett med både barn- och ungdomspsykiatrins och
vuxenpsykiatrins uppfattningar.
Behandlingsformer
Behandlingsformerna är individuellt anpassade och har inslag av olika metoder,
ofta i kombination med varandra. Gränserna mellan den vård som bedrivs
vid BUP och vuxenpsykiatri har med åren blivit alltmer flexibla och behandlingsformerna
redovisas inte alltid separat för barn- och ungdomspsykiatri och
vuxenpsykiatri.
De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv terapi, ofta
i kombination. Kognition innebär inhämtande och bearbetning av kunskap och
terapin syftar till att ändra sätt att tänka om sig själv, om tillvaron och framti-
Behandling ✹ Ett liv av vikt 87

den. Familjeterapi och gruppterapi är andra relativt vanliga metoder. Dessutom
tillkommer sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal
etc. Farmakologisk behandling är mindre vanlig och anges endast av tre enheter.
Det är då antidepressiva medel som används, särskilt de nya s k SSRI-preparaten,
dvs serotoninåterupptagshämmare.
Drygt hälften av enheterna uppger att det finns behov av ytterligare behandlingsformer
såsom mer dagvård samt möjligheter till ätträning och köksträning.
Utomlänsvård
I genomsnitt har 32 procent av specialenheternas vårddagar använts för utomlänsvård,
d v s för sluten vård av patienter från annat landsting. Denna volym
motsvarar sannolikt den totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.
Elva landsting uppgivit att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.
Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor. Alla landsting
utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Det landstinget
hade en kostnad på nästan tre miljoner, det hade också skickat flest patienter
till andra län för vård. Övriga landsting hade i genomsnitt skickat 4 patienter
under 1997. Dessa siffror talar för att landstingen anser sig klara en större del
av behandlingen av patienter med ätproblem inom sitt eget område. Redovisade
väntetider tyder dock på att kapaciteten inte räcker till.
Förebyggande verksamhet
När det gäller förebyggande verksamhet har nästan alla specialenheter (95%)
rådgivande eller förebyggande verksamhet. Den består ofta av regelbunden kontakt
med skolor och skolhälsovård, handledning och kunskapsförmedling till
skolans personal, föredrag till föräldrar och olika utbildningsinsatser. Motsvarande
kontakt med idrottsföreningar redovisar en del enheter. Regelbunden telefonrådgivning
är ett viktigt inslag inom flertalet enheter.
88 Ett liv av vikt ✹ Behandling

Sammanställning av all slutenvård för
ätstörningar
TABELL 7. VÅRDTILLFÄLLEN I SLUTEN VÅRD TOTALT I SVERIGE MED ANOREXI ELLER
BULIMI SOM HUVUDDIAGNOS.
1988 1990 1992 1994 1996
Anorexi män/pojkar 30 40 31 29 31
Anorexi kvinnor/flickor 572 669 660 653 596
Anorexi totalt 602 709 691 682 600
Bulimi m m män/pojkar 213 190 169 119 86
Bulimi m m kvinnor/flickor 423 347 368 397 379
Bulimi m m totalt 636 537 537 516 465
Antal vårdtillfällen är i stort sett oförändrat under tiden 1988 till 1996 för kvinnor
vad gäller såväl anorexi som bulimi. För män med anorexi är antalet vårdtillfällen
också relativt konstant under perioden och de utgör endast omkring
en tjugondel av vårdtillfällena för kvinnor med anorexi. Bulimidiagnosen finns
inte separat redovisad i statistiken från Socialstyrelsens sjukvårdsregister, utan
ingår i redovisning av andra ätproblem. Det är därför osäkert om halveringen
av antalet vårdtillfällen för män under perioden innebär att just patienter med
bulimi har minskat. För kvinnor är antalet vårdtillfällen med diagnosen bulimi
m m väsentligen oförändrat.
TABELL 8. VÅRDTILLFÄLLEN I SLUTEN VÅRD FÖR PATIENTER MED ANOREXI FÖRDE-
LAT PÅ MEDICINSKA SPECIALITETER. SOCIALSTYRELSENS REGISTER.
Specialitet 1988 1990 1992 1994 1996
Internmedicin 100 119 150 172 154
Barnmedicin 199 214 171 180 136
Kvinnoklinik 11 6 2 7 3
Psykiatri 270 318 328 351 288
Barnpsykiatri 89 133 122 115 128
Övriga 29 18 51 40 38
Behandling ✹ Ett liv av vikt 89

Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,
internmedicin och barnpsykiatri. Beläggningarna varierar något mellan
åren med ingen påtaglig trend kan avspeglas. Beläggningstalen från redovisningen
i regeringsrapporten 1993 har uppdaterats och skiljer sig något från de
siffror som redovisas här. Detta beror på att registret vid Socialstyrelsen drevs
utan personnummer fram till 1992 och landstingen skickade sedan in nya korrigerade
uppgifter.
TABELL 9. PATIENTER I ÖPPEN SAMT SLUTEN VÅRD UNDER EN DAG 1998 RESPEKTI-
VE 1997, SAMT ANTAL VÅRDDAGAR I SLUTEN VÅRD 1997 OCH 1992
Uppgifter om specialinstitutioner för 1992/1993 saknas ovan. Dessa institutioner
ingick då i det material som lämnades totalt för BUP och den vuxenpsykiatriska
vården. De går således inte att urskilja i beräkningar och beskrivningar
på samma sätt som har skett 1998.
Ovanstående figur visar att antalet patienter i öppenvård, i slutenvård samt
antalet vårddagar för behandling av ätstörningar har ökat från 1993 till 1998.
Vad gäller antalet patienter i slutenvård är dessa troligen fler än 176 stycken
mot bakgrund av att det både föreligger ett externt och ett internt bortfall i undersökningen
1998 av anorexi-bulimivården i länet.
90 Ett liv av vikt ✹ Behandling
Antal patienter i Antal patienter i Antal vårddagar
öppenvård slutenvård slutenvård 1997
18 mars 1998 18 mars 1998
(antal 1993) (antal 1993) (antal 1992)
BUP och PBU 867 (735) 36 (42) 4841 (8000)
Vuxenpsykiatri
Special-
1199 (1523) 59 (146) 11.048 (19.000)
institutioner
Barn- och
1481 (se nedan) 81 (se nedan) 18.800 (se nedan)
ungdomsmedicin 1226 (2.700)
Internmedicin 1130 (1.700)
Gynekologi
Övriga somatiska
6 (uppgift saknas)
kliniker 24 (uppgift saknas)
Totalt 3.547 (2.258) 176 (188) 37.155 (31.400)

Stockholms läns landsting
I Stockholms läns landsting har en utredning genomförts som utarbetat förslag
till en förbättrad organisation av anorexi-bulimivården i länet.
Målet är att utveckla en vårdstruktur som fokuserar på patienternas behov.
Det ska bli lättare för patienten oavsett vilken vårdgivare hon/han först träffar.
Det brister som finns idag gäller främst barn- och ungdomssidan.
Den specialiserade vården byggs upp kring två ätstörningsenheter som ska
ta emot patienter i alla åldrar och bestå av både öppen vård och dagvård. En
av enheterna har resurser för sluten vård. Kontakt för rådgivning ska kunna tas
direkt av dem som har ätstörningar, av deras anhöriga etc.
Båda enheterna ska erbjuda vårdprogram som innehåller såväl psykiatrisk
som somatisk vård, samt verka för att patienten på eget initiativ kan vända sig
direkt till enheterna för rådgivning.
Personer med lättare ätstörningar ska kunna få stöd och rådgivning i primärvården,
vid ungdomsmottagningar och inom skolhälsovården. Primärvården
och PBU ska var första linjens hälso- och sjukvård och ska också kunna
behandla många fall.
Patienter som har psykiatriska sjukdomar eller störningar som dominerar
sjukdomsbilden ska tas omhand inom barn- och ungdomspsykiatrin eller allmänpsykiatrin
och med stöd från de specialiserade ätstörningsenheterna.
Behandlingsforskning
För att utveckla kunskapen inom behandlingsarbete har ett samlat forskningsprojekt
under benämningen SUFSA (Samordnad Utvärdering och Forskning
vid Specialenheter för Anorexi/bulimi) initierats. Datainsamlingen till
SUFSA inleddes nyåret 1996 och kommer att avslutas vid nyår 2001. I november
1998 deltar 14 specialenheter, vilka tillsammans utgör en övervägande
majoritet av landets specialenheter för vuxna personer med ätstörningar. Projektets
två huvudsyften är att undersöka effekterna av den behandling som bedrivs
vid de olika klinikerna samt att relatera dessa resultat till
behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.
SUFSA har ett nära samarbete med ett motsvarande projekt avseende behandling
av ätstörningar bland ungdomar, SAMÄT. Vidare ingår både SAMÄT
och SUFSA i ett europeiskt forskningssamarbete omfattande 19 länder, avse-
Behandling ✹ Ett liv av vikt 91

ende behandling av ätstörningar
inom EU. SUFSA och
SAMÄT ligger också till
grund för utvecklandet av
ett nytt nationellt kvalitetsregister
för ätstörningsbehandling,
RIKSÄT.
I insamlandet av material
till SUFSA och SAMÄT
deltar alltså ett antal självständigt
arbetande behandlingsenheter.
Det finns en
projektledningsgrupp knuten
till respektive projekt
och arbetet samordnas av
FoU-enheten Psykiatri och
habilitering vid Örebro läns
landsting. Den projektledningsgrupp
som leder arbetet med RIKSÄT består av en sammanslagning av de
två projektledningsgrupperna för SAMÄT och SUFSA.
Sammanfattning
Behandlingsresurser
Behandlingsresurser för ätstörningar har under 1998 inventerats genom två olika
enkäter. Den ena enkäten ställdes till samtliga 22 sjukvårdshuvudmän/ landsting
i landet och den andra ställdes till 32 specialenheter inom psykiatrin. 19
sjukvårdshuvudmän/landsting och 31 specialenheter besvarade sin respektive
enkät.
Inom barn- och ungdomspsykiatrin var totalt 867 patienter aktuella under
en dag i mars 1998. 36 patienter vårdades i den slutna vården. 1997 var det totala
antalet vårddagar i sluten vård i genomsnitt 346 vårddagar per landsting.
Antalet speciella team inom klinikerna för behandling av ätstörningar har ökat
från 1993 till 1998 och personalens kompetens att behandla ätstörningar och
92 Ett liv av vikt ✹ Behandling

tillgången till resurser i övrigt har både 1993 och 1998 bedömts som tillräcklig.
Resurserna för behandling av ätstörningar generellt sett ansågs dock vara
otillräckliga vid båda tillfällena.
I vuxenpsykiatrin användes 1997 totalt 11 048 vårddagar för behandling
av patienter med ätstörningar och i mitten av mars 1998 vårdades i genomsnitt
tre patienter per landsting i slutenvård och 86 patienter hade kontakt med öppenvården.
Det totala antalet patienter i slutenvård var 59 och i öppenvård
1199. Flertalet landsting hade 1998 särskilda team eller särskild resursperson
för behandling av patienter med ätproblem. 1993 hade hälften av landstingen
speciella team för ätstörningar och alla landsting hade en resursperson med speciell
kompetens. Antalet speciella team för ätstörningar har ökat inom vuxenpsykiatrin
i landet.
Av enkätsvaren 1998 framgår att man i mindre utsträckning än 1993 anser
att personalens kompetens att behandla ätstörningar är tillräcklig. 70% av
landstingen anser också att de samlade resurserna 1998 är otillräckliga, vilket
ska jämföras med 50% 1993. En tänkbar tolkning av denna skillnad är att personalens
behov av ökad kompetens har tilltagit i takt med en ökad medvetenhet
om ätproblemens komplexitet.
I fyra landsting uppger primärvården att man har särskilda team för ätstörningar.
Ett landsting uppger öppenvårdsmottagning med dagvård och
gruppverksamhet. I övrigt samarbetar man i förebyggande syfte med skolhälsovård,
barn- och ungdomsmedicin, ungdomsmottagningar m.fl. Volymen av
verksamheten redovisas inte i enkäten.
Ungefär hälften av landstingen svarar att de behandlar ätstörningar inom
barn- och ungdomsmedicin. Det förekommer vanligen ett nära samarbete med
de barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna. Antalet vårddagar i sluten vård
uppgår till totalt 1226 för de landsting som har besvarat frågan, med ett genomsnitt
på cirka 80 vårddagar.
Bland övriga kliniker och specialiteter som kommer i kontakt med patienter
med ätstörningar skall nämnas internmedicin och gynekologiska kliniker,
men även andra somatiska kliniker.
I mitten av mars 1998 vårdades totalt 81 patienter vid 23 av de 32 specialenheter
som bedrev sluten vård. Det innebär i genomsnitt fyra patienter per enhet.
Det totala antalet vårddagar under 1997 var 18 800. I öppen vård var totalt
Behandling ✹ Ett liv av vikt 93

481 patienter aktuella vid enheterna. Några av de enheter som bedrev sluten
vård hade en väntetid för icke akut behandling på i genomsnitt 130 dagar. Hälften
av specialenheterna ansåg att de hade tillräckliga resurser för behandling
av anorexi/bulimi. De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv
terapi, sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal etc.
Farmakologisk behandling är mindre vanlig. 32 procent av specialenheternas
vårddagar används i genomsnitt för utomlänsvård vilket torde motsvara den
totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.
Elva landsting uppgav att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.
Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor per landsting.
Alla landsting utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Nästan
alla specialenheter har rådgivande eller förebyggande verksamhet.
Antalet vårdtillfällen i landstingens slutenvård är i stort sett oförändrat under
tiden 1988 till 1996 för kvinnor vad gäller såväl anorexi som bulimi. För
män med anorexi är antalet vårdtillfällen också relativt konstant under perioden.
Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,
internmedicin och barn- och ungdomspsykiatri. Beläggningarna varierar
något mellan åren. Antalet vårddagar för behandling av ätstörningar har ökat
från 1993 till 1998 liksom antalet patienter i öppenvård och i slutenvård.
Inom Stockholms läns landsting planeras en omorganisation som utgår från
patienternas behov och som byggs upp kring två organisatoriska enheter.
Behandlingsforskning
Två större forskningsprogram, SUFSA (inriktat på vuxna patienter) och
SAMÄT (inriktat på ungdomar), pågår för närvarande. Syftet med dessa är att
undersöka effekter av den behandling som bedrivs vid olika kliniker i landet
samt att relatera dessa resultat till behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.
SUFSA och SAMÄT ligger också till grund för utvecklandet av ett nytt nationellt
kvalitetsregister för ätstörningsbehandling – RIKSÄT.
94 Ett liv av vikt ✹ Behandling

Bilagor

Noter
1) Inventeringen i sin helhet redovisas i artikeln
Epidemiologiska studier av ätstörningar.
Presentation vid Medicinska Forskningsrådets
och Vårdalstiftelsens vetenskapliga seminarium
om utveckling av forskningsområdet
anorexi. Johannesbergs slott 1998-
05-14--15. Artiklar från seminariet kommer
att publiceras i Vårdalstiftelsens rapportserie
under 1999.
2) Theander, S. (1970).
3) Cullberg, J. & Engström-Lindberg, M.
(1988).
4) Råstam, M. & Gillberg, C. (1992).
5) Cullberg, J. & Engström-Lindberg, M.
(1988).
6) Bushnell, J. A., Wells, J. E., et al. (1990).
7) Götestam, K. G. & Agras, W. S. (1995)
8) Götestam och Agras 1995
9) Spitzer, R. L., Devlin, M. J., et al. (1992).
10) Danielsson, M (1998)
11) Mikow 1995; Levine et al, 1994
12) Page 1991
13) Edlund m fl 1994
14) Edlund & Sjödén, 1995
15) Nylander, I. (1971).
16) Undersökningen har gjorts av Claes
Norring och Ingemar Engström, FoU-enheten
Psykiatri och habilitering, Örebro läns
landsting och en fullständig rapport författas
för närvarande (dec 1998).
17) Sylvander, I. Identitetsutveckling, Socialstyrelsen
1982
18) Råstam & Gillberg (1992), Røijen &
Wallin (1996)
19) Genomgången finns redovisad i sin helhet
i artikeln Förebyggande arbete vid ätstörningar.
Genomgång av aktuell forskning.
Artikeln bygger på en presentation vid Medicinska
Forskningsrådets och Vårdalstiftelsens
vetenskapliga seminarium om utveckling
av forskningsområdet anorexi. Johannesbergs
slott 1998-05-14--15. Artiklar från
seminariet kommer att publiceras i Vårdalstiftelsens
rapportserie under 1999.
20) Q90-studien genomfördes 1990 och var
den första i en rad enkätundersökningar som
därefter genomförts vartannat år (Q92, Q94
osv) av en adolescensläkargrupp inom svenska
barnläkarföreningen. Forskningsledare är
doc. Kristina Berg Kelly vid Östra sjukhuset
i Göteborg. I en delstudie görs en jämförelse
mellan tre av de i studien deltagande kom-
Noter ✹ Ett liv av vikt 97

munerna. En sammanfattande artikel om
denna jämförelse återfinns i Ungdomsstyrelsens
årsbok 1996 under rubriken ”Samsyn,
samarbete och samlad strategi utmärker
kommuner där ungdomar trivs”.
21) Carter J, Stewart A, Dunn V, Fairburn C.
(1997).
22) Mann, T et al.
23) En rapport från undersökningen 1998
98 Ett liv av vikt ✹ Noter
författas för närvarande (dec 1998) av Birgitta
Edlund vid Institutionen för folkhälsooch
vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
24) Ogg et al. 1977
25) J Sundgot Borgen1991
26) Undersökningen utförs av Leif Öhlund
vid Institutionen för Pedagogik, Umeå universitet
och en rapport författas för närvarande
(dec 1998).

Referenser
Berg Kelly, C (1996) Samsyn, samarbete och
samlad strategi utmärker kommuner där
ungdomar trivs. Hur é läget, Ungdomsstyrelsens
årsbok 1996
Bushnell, J. A., Wells, J. E., et al. (1990). Prevalence
of three bulimia syndromes in the general
population. Psychological Medicine
20: 671-680.
Carter J, Stewart A, Dunn V, Fairburn C.
(1997). Might it do more harm than good?
International Journal of Eating Disorders
22:167-172.
Cullberg, J. & Engström-Lindberg, M.
(1988). Prevalence and incidence of eating
disorders in a suburban area. Acta Psychiatrica
Scandinavica 78:314-319.
Danielsson, M (1998) Skolbarns kroppsuppfattning.
Folkhälsoinstitutet (Delrapport
från studien ”Skolbarns hälsovanor).
Edlund B, Hallqvist G och Sjödén PO, (1994)
Attitudes to food eating and dieting behaviour
in eleven and fourteen year old swedish
children.
Acta pediatrica 83:572-7, 1994.
Edlund B, Sjödén P-O, (1995) Skolungdomars
attityder till mat, vikt, motion och bantning.
Kungälv 1994. Centrum för vårdvetenskap,
Uppsala universitet
Engström, I. Epidemiologiska studier av ätstörningar.
Presentation vid Medicinska
Forskningsrådets och Vårdalstiftelsens vetenskapliga
seminarium om utveckling av
forskningsområdet anorexi. Johannesbergs
slott 1998-05-14--15. Artiklar från seminariet
kommer att publiceras i Vårdalstiftelsens
rapportserie under 1999.
Götestam, K. G. & Agras, W. S. (1995). General
population-based epidemiological study
of eating disorders in Norway. International
Journal of Eating Disorders 18:
119-126.
Levine, M P, Smolak, L & Hayden H. (1994)
The relation of sociocultural factors to eating
attitudes and behaviours among middle
school girls. Journal of Early Adolescens, 14
(4): 471-490.
Mann, T et al. ”Are two interventions worse
than none?” Health Psychology Vol 16.
No 3 215-225
Mikow, V.A. (1995) Adolescent nutrition
and physical fitness. Selected indicators. Findings
for 9th - 12th grade students from the
1993 North Carolina youth risk behaviour
survey. Raleigh: North Carolina State Department
of Public Instruction, Division of
Development Services.
Referenser ✹ Ett liv av vikt 99

Nylander, I. (1971). The feeling of being fat
and dieting in a school population. Acta socio-medica
Scandinavica 1:17 26
Page, R.M. (1991) Indicators of psychosocial
distress among adolescent females who
percieve themselves as fat. Child Study Journal,
21(3):203-212.
Råstam, M. & Gillberg, C. (1992). Background
factors in anorexia nervosa: A controlled
study of 51 teenage cases including a
population sample. European Child and
Adolescent Psychiatry 1:54-64.
Spitzer, R. L., Devlin, M. J., et al. (1992).
Binge eating disorder: A multisite field trial
of the diagnostic criteria. International Journal
of Eating Disorders 11: 191-203.
Sundgot Borgen, J. Spiseforstyrrelser blant
idrettsutövere. Norges idrettshögskole 1991.
Sylvander, I. Identitetsutveckling, Socialstyrelsen
1982
100 Ett liv av vikt ✹ Referenser
Theander, S. (1970). Anorexia nervosa: a
psychiatric investigation of 94 female patients.
Acta Psychiatrica Scandinavica supplement
214:1-194.
Wallin, U, Røijen, S. Too close or too separate:
family function in families with an anorexia
nervosa patient in two nordic countries
Journal of Family Therapy, Nov 1996
Wallin, U. Förebyggande arbete vid ätstörningar.
Genomgång av aktuell forskning.
Artikeln bygger på en presentation vid Medicinska
Forskningsrådets och Vårdalstiftelsens
vetenskapliga seminarium om utveckling
av forskningsområdet anorexi. Johannesbergs
slott 1998-05-14--15. Artiklar från
seminariet kommer att publiceras i Vårdalstiftelsens
rapportserie under 1999.
ÖVRIGT
SUFSAs hemsida: http://www.anorexi-bulimi.a.se.
Vårdalstiftelsens hemsida: www.vardal.se

Vårdenheter i Sverige
Sammanställning gjord av Riksförbundet för anorexi och bulimi. KP= Kontaktperson
YSTADS LASARETT
Ätstörningsteamet
Bup och familjemottagningen
Lasarettet
271 82 YSTAD
Tel: 0411-754 04
Fax: 0411-750 86
KP: Ulla Hellqvist
MALMÖ ALLMÄNNA
SJUKHUS
MALMÖ
Tel: 040-33 17 11
KP: Stefan Sundqvist BUP
(blandade platser 6 st)
Tel: 040:33 16 74
KP: Kari Schleimer Vuxenpsyk
(Ätstörningsteam, diskussioner
förs kring en centraliserad
enhet. Besvär med budget.)
UNIVERSITETSSJUKHUSET,
LUND
Sankt Lars Väg, psyk kliniken
221 85 LUND
10 platser inläggning Avd 33
Tel: 046-17 38 36
Fax: 046 17 38 30
KP: Gudrun Sonesson, Birgitta
Amilon
BU; Enheten för Anorexi och
Bulimi
Örnvägen 22 B
227 32 LUND
Tel: 046-17 50 64
Fax: 046-211 21 38
KP: Rütta Holmer
Öppenvårdsavd.
Inläggning; 1 Familj + 1 person
HELSINGBORGS LASARETT
Vux Najaden
BUP mottagningen
Öppenpsyk
251 87 HELSINGBORG
Tel: 042-100 000
KP: Eva Lindsten
LÄNSSJUKHUSET,
HALMSTAD
Psykkliniken
HALMSTAD
Tel: 035-13 10 00
KP: Maria Stavrocinsky
Dagvård under uppbyggnad
Start feb/mars 99. Ingen
åldersgräns
KARLSHAMN INDIGO
Södra fogdegatan 18 A
374 33 KARLSHAMN
Tel: 0454-13942
KP: Lena Appelqvist
Dagvård, Vuxen och Barnpsykiatrin
ÄNGELHOLMS SJUKHUS
Psykiatriska mottagningen
262 81 ÄNGELHOLM
Tel: 0431-810 00
KP: Maria Olsson sökarnr
0740-548 346
Öppenvård, slutenvård vid
behov, samarbete med Anorexicenter
i Varberg.
KALMAR LASARETT
Ätstörningsenheten Anamma
Länssjukhuset i Kalmar
BUP, Anammaprojektet
391 85 KALMAR
Dagvård i Projektform
Tel: 0480-54 713
KP: Carina Jonsson,
Cecilia Lövgren
SKENE LASARETT
Anorexienheten Avd 4
Med Kliniken Skene Lasarett
511 81 SKENE
Tel 0320-192 18
Fax: 0320-406 80
KP: Krister Fransson
2 platser, 1 lägenhet
ÖSTRA SJUKHUSET ANOREXI
OCH BULIMIMOTTAGNINGEN
BUP Kliniken
SU/Östra sjukhuset
Vårdenheter i Sverige ✹ Ett liv av vikt 101

416 85 GÖTEBORG
Tel: 031-343 54 50,
Tel: 031-343 54 59 Sekreterare
KP: Elisabeth Ekefors
Öppenvård, 25 år över gräns
ÖSTRA SJUKHUSET
BARN NEUROSPSYKIATRI
SU Östra
416 85 GÖTEBORG
Tel: 031-37 57 51
KP: Maria Rådstam
Öppenvård
BORÅS LASARETT
Brämhultsv 43
501 82 BORÅS
Tel: 033-16 10 00
Dagvård fr o m feb 99
CENTRALLASARETTET,
VÄXJÖ
Psykiatriska kliniken
351 85 VÄXJÖ
Tel: 0470-588 000
KP: Maud Thorsell
BUP-anorexiteamet
Tel: 0470-58 60 00
KP: Eva Johansson
KROKSLÄTTS
VÅRDCENTRAL
BUP mottagningen
Box 2004
431 02 MÖLNDAL
Tel: 031-86 25 75
KP: Mari-Anne Karlgren
Öppenvård
ALINGSÅS LASARETT
OASEN
Dagvård och öppenvård
Stora torget 3, Gårdshuset
ALINGSÅS
Tel: 0322-66 54 95
KP: Grethe Axelsson
(Halvprivat)
Dagvård
ALINGSÅS LASARETT
Avd 1, psyk
Södra Ringvägen 30
441 83 ALINGSÅS
Inläggning
Tel: 0322-760 00
KUNGÄLVS SJUKHUS
Psykiatriska mottagningen
Fridhemsgatan 33B
442 33 KUNGÄLV
Tel: 0303-98 882, 98 883
KP: Gudrun Larsson
REGIONSJUKHUSET
I ÖREBRO
Anoreximottagningen
Eriksbergsg 4
702 28 ÖREBRO
Tel: 019-15 28 93
Fax: 019-15 28 88
KP: Kerstin Lundström
Öppenvård BUP
Dagvård från och med
årsskiftet 99
KÄRNSJUKHUSET SKÖVDE
Skövde Dagvårdsenhet
Sankta Helenamottagningen
Tel: 0500-43 10 00
KP: Cecilia Lind
Dagvård
UNIVERSITETSSJUKHUSET,
LINKÖPING
Videgården /Ätstörningsenheten
Universitetssjukhuset
581 85 LINKÖPING
Tel: 013-22 50 35
Fax 013-22 50 36
KP: Carl Lago,
Christina Thander
7 inläggningsplatser Dagvård
102 Ett liv av vikt ✹ Vårdenheter i Sverige
STOCKHOLMS
NORRA SEKTOR
S:T GÖRANS SJUKHUS
Psykiatrisk kliniken
Anna Åberg – Wistedet
LÖWENSTRÖMSKA
SJUKHUSET
Specialenheten för Anorexi/
Bulimi
Psykiatriska kliniken
194 89 UPPLANDS VÄSBY
Tel: 08-58 733 000
Fax: 08 590 030 57
KP: Rolf Glant
Öppenvård, Dagvård-
Inläggning
21 platser 8-20
MÄLARSJUKHUSET
ESKILSTUNA
Nyansen
Smedjegatan 16
632 20 ESKILSTUNA
Tel: 016-13 84 55
KP: Ingegerd Andersson
Dagvård
RYBOHOVS SJUKHUS
JÖNKÖPING
BUP
551 85 JÖNKÖPING
Tel: 036-32 31 00vx
KP: Mie Lundqvist
VÄSTERÅS LASARETT
Ålder 18-31
Tel: 021-120 02 95, 17 36 84,
17 55 61
2 årigt projekt
Dagvård & Öppenvård
4 platser BUP
KP: Angela Sellin 021- 17 31 41

STOCKHOLMS SÖDRA
SEKTOR
Huddinge sjukhus
Psykiatriska kliniken
(Röntenvägen 3)
Göran Tidbeck
MOTTAGNINGEN FÖR
ÄTSTÖRNINGAR
Röntgenvägen 3, 6 tr
141 52 HUDDINGE
Tel: 08-585 86 96
KP: Kerstin Strömblad
Dagvård våren -99
EMBLA KLINIKEN
Box 12500
Tel: 08-672 19 76
KP: Krystina Malm
Dagvård, Öppenvård
BJÖRKA BACKE
Väringav 11
193 35 SIGTUNA
Tel: 08-592 516 43
KP: Helene Glant
11 platser inläggning, enbart
bulimi
AKADEMISKA SJUKHUSET
UPPSALA
Avd 88B VUX
751 85 UPPSALA
Tel: 018-66 30 00
KP: Sven Holmgren
VUX 8 platser
BUP 4 platser
Ätstörningsenhet med dagvård
och öppenvård som samarbetar
med barnmedicin.
Barnmedicin;
KP: Barbro Thurfjäll, Ingemar
Svenne
Tel: 018-66 25 32
ULLERÅKERS SJUKHUS
Avd 105
Akademiska sjukhuset
751 85 UPPSALA
Tel: 018-66 21 05
KP: Birgitta Fridholm
Inläggning
ANOREXICENTRUM
Hälsovägen
141 86 HUDDINGE
Tel: 08-585 800 00 vx
KP: Kjell Thoor, Cecilia Bergh
ANOREXIAMOTTAGNINGEN
S:t Eriksgatan 31, 5 tr
112 39 STOCKHOLM
Tel: 08-651 63 02
KP: Mia Andersson
Samtalsterapi
Under året kommer Embla,
Löwenströmska och Danderyds
ätstörningsmottagningar att
organiseras under Stockholms
centrum för ätstörningar.
SERAFTEN
Hatverkargatan 2 D
112 21 STOCKHOLM
KP: Rolf Glant
NORRLANDS UNIVERSITETS
SJUKHUS
(NUS)
Psykiatriska Kliniken
Enheten för ätstörningar
901 85 UMEÅ
KP Karin Bjur
Tel: 090-785 65 44
BUP
KP: Gunnar Skytt
Tel: 090-785 66 53
‘
FREJAGÅRDEN
Backenvägen 140
903 62 UMEÅ
Tel: 090-271 23
KP: Hans Jakobsson
Inläggning 6 platser
CENTRALSJUKHUSET
KARLSTAD
Behandlingsgruppen för A & B
Psykiatriska kliniken
651 85 KARLSTAD
Tel: 054-10 55 80
Fax: 05410 64 43
PSYKIATRISKA SEKTORN
FALUN
Svärsjögatan 23
791 31 FALUN
Tel: 023-49 05 00
KP: Margarta Granbom
Dagvård, återkommande intensivveckor
UDDEVALLA SJUKHUS
KORALLEN
451 89 UDDEVALLA
Tel: 0522-92 701
Fax: 0522-93 078
KP: Katharina Thuresson
Dagvård och öppenvård
Vårdenheter i Sverige ✹ Ett liv av vikt 103

Privata vårdenheter
Följande enheter är privata. För att få behandling på någon av dessa enheter, utan att finansiera
behandlingen själv, krävs remiss med betalningsansvar från landsting eller kommun.
Detta fungerar olika beroende på var man bor i Sverige. Det kan även finnas
möjlighet att försäkringskassan eller privata sjukförsäkringar täcker kostnaderna.
TRELLEBORG VALLBYHAGE
REHAB
Johan Kocksgatan 41 B
231 53 TRELLEBORG
Tel/Fax: 0410-456 90
KP: Agneta & Bo Granqvist
(Privat) Dagvård & Öppen
vård
Möjlighet till inkvartering finns
RÅÅ ANOREXIAPUNKTEN
Långgatan 29
Box 16007
250 16 RÅÅ
Frivillig organisationer
Tel/Fax: 042-26 12 80
KP: Isabella Klevenhag
(Privat) Öppenvård, Dagvård
VARBERG ANOREXICENTER
Karl Nordströmsv 11
432 53 VARBERG
Tel: 0340-62 98 88
Fax: 0340-62 98 94
KP: PO Jonsson,
Birgitta Jonsson
(Privat) Öppenvård
Inläggning 16 platser
104 Ett liv av vikt ✹ Vårdenheter i Sverige
MHE KLINIKEN
Kyrkogatan 33
Box 95
792 22 MORA
Tel: 0250-130 60
Fax: 0250-130 64
KP: Göran Carlsson
(Privat) Intervallinläggning
8 platser + 6 uppföljningplatser
Frivilligorganisationernas uppgifter baseras på att ge stöd och råd till de drabbade och
deras anhöriga samt att arbeta för deras behov. De kan upplysa om den aktuella
vårdsituationen, men ger inte vård.
RIKSFÖRBUNDET ANOREXI
BULIMI
BUONA VITA / PATIENTFÖRE-
NINGEN
ANOREXI & BULIMI
Besöksadress Karl-Gustavsg 19
Postadress: Götabergsgatan 20
411 34 GÖTEBORG
Tel: 031-13 39 53, 13 51 65
Fax: 031- 18 00 90
www.rfanorexiobulimi.o.se
ANOREXI/BULIMIKONTAKT
Regeringsgatan 88
111 39 STOCKHOLM
Tel/Fax: 08-20 72 14
KP: Madeleine Mesterton
INTRESSEGRUPA FOR
KVINNER MED
SPISSEFOSTYRRELSER
Boks 8877 Youngstorget
11028 OSLO NORGE
Tel: 009 47 22 42 22 22
Fax: 009 47 22 42 07 95

Minska förekomsten av ätstörningar - går det?
Ätstörningar ar ett fenomen som väcker starka känslor hos omgivningen
och som med jämna mellanrum också får ett stort utrymme i massmedia.
Anorexi och bulimi ar de mest kända formerna av ätstörningar, men idag
diskuteras också nya former, exempelvis så kallad binge-eating och ätstörning
UNS (utan närmare specifikation). I ”Ett liv av vikt – fem ar senare”
har förekomsten av olika typer av ätstörningar kartlagts. Även undersökningar
som handlar om hur ungdomar i allmänhet ser på sig själva och
sina kroppar redovisas.
Rapportens tyngdpunkt ligger emellertid på hur man kan arbeta för att
minska förekomsten av ätstörningar och diskuterar detta såväl teoretiskt
som med praktiska exempel. Bland annat konstateras att ren information
om ätstörningar bör undvikas men att exempelvis tidig upptäckt är viktig
liksom generellt hälsofrämjande arbete för annat stärka ungdomars
självkänsla.
Rapporten har tagits fram av Folkhälsoinstitutet i samarbete med
Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen. Den kan användas i utbildnings-,
fortbildnings- och andra sammanhang där man vill fördjupa diskussionen
om ätstörningar och kunskapen om hur man kan arbeta for att minska
förekomsten av dessa.
Folkhälsoinstitutet 1999:7
Beställningsadress:
Folkhälsoinstitutets distribution
120 88 Stockholm
Fax 08-449 88 11
E-post fhi@strd.se
ISBN 7257-017-2
ISSN 1104-358x