Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

52 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
Både kön och sexualitet kan således betraktas som sociala konstruktioner i och med att
de förändras över tid och formas av processer i sin samtid. Robert Connell (1999: 95)
beskriver kön som ”ett sätt att organisera social praktik” och han menar att det är ”en
historisk process som inbegriper kroppen.” Vissa forskare väljer att använda genus
istället för kön för att poängtera just dess sociala konstruktion (se Lundgren-Gothlin,
1999). 24
Den normativa heterosexualiteten
Inom samhällsvetenskapen har frågan om heterosexualitet traditionellt inte getts mycket
utrymme. Tvärtom har mycket av social teoribildning vilat på en föreställning om
heterosexualitet som något tämligen oproblematiskt. Likaså har många feministiska
analyser stannat vid en förutsatt heterosexualitet. Epstein (1996) belyser exempelvis hur
feministiska analyser som undersökt vilka gränser som anses finnas för ett accepterat
manligt och kvinnligt beteende ofta bortsett från att dessa samtidigt skolar män och
kvinnor till en normativ heterosexualitet. Dessa begränsningar har utmanats av den
teoribildning som kallas queerteori.
Genom queerteori undersöks och problematiseras hur heterosexualiteten har blivit, och
hur den fortsätter att vara, normen för vad som anses vara en accepterad, normal och till
och med naturlig sexualitet. Heterosexualitetsnormen definierar ut alla andra sexuella
praktiker, sexuella identiteter eller gränsöverskridande könsidentiteter (så som homosexualitet,
bisexualitet eller transsexualitet) och gör dem avvikande, onormala eller icke
önskvärda. Queerteorin studerar hur det ”normala blir normalt” istället för att enbart
fokusera ”avvikelser från normen” (se Borgström, 1998). Queerteoretiska analyser
synliggör hur denna ”obligatoriska” heterosexualitet finns institutionaliserad och hur
den kommer till uttryck i alla de rättigheter som är förbehållna människor som lever i
heterosexuella relationer eller identifierar sig som heterosexuella, samt i samhällets
tillkortakommanden vad gäller att kunna skydda människor med andra sexuella
identiteter från våld och trakasserier.
Medan feminismen sedan länge har utmanat stereotyper kring både kvinnlighet och
manlighet och ofta försökt få oss att tänka på könens likheter istället för (eventuella)
skillnader har den allt för ofta misslyckats med att utmana själva grundidén om (endast)
två kön. En av queerteorins förgrundsgestalter, Judith Butler (1990), har introducerat
begreppet den heterosexuella matrisen. Butlers heterosexuella matris inkluderar både en
institutionaliserad, obligatorisk heterosexualitet (jfr Rich, 1986) och ett betydelsefält
(diskurs) som formar vår förståelse av kön. Hon menar att om heterosexualiteten ska
24 Judith Butler (1990) problematiserar distinktionen mellan det sociala könet (genus) och det
biologiska könet och påpekar att denna distinktion i sig är ett kulturellt påfund och en del av den
heterosexuella matrisens logik. Hon hänvisar till hur genus, om det vore socialt och fungerat
separat från det biologiska könet, borde kunna komma i fler än två former och att det inte borde
tillhöra ett biologiskt kön. Att det kvinnliga genus med nödvändighet måste följa det biologiska
könet kvinna är, menar Butler, ett tydligt exempel på hur vi inte lyckats separera det sociala
könet från det biologiska. I Butlers analys finns inget kön bakom genus utan allt kön är
kulturella påfund. I hennes analys finns inte heller någon ”görare bakom görandet”;
heterosexualitet skapas genom en ständig upprepande handling där heterosexualitetens egna ideal
och normer imiteras. Det ständiga upprepandet och imiterandet gör att könsidentiteten förefaller
naturlig.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT