Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 47
Ibland handlar tillhörigheten om att vilja träffa någon med samma religiösa bakgrund.
En kristen grekisk kille säger:
T: Eftersom jag är kristen, jag är troende, så skulle jag inte gifta
mig med en muslim eller någonting. Det, det är bara så…
Luis: Inte ens om det var …
T: Det är ingenting som min mamma säger till mig […], alltså, jag
har det ganska fritt, jag får ha tjejer och så där…
(kille, ei)
Han menar att han personligen inte har något emot muslimer, men han markerar
samtidigt att han ”har sagt till sig själv att han aldrig ska gifta sig med en muslim”.
Främst därför att om han får barn så ska barnet inte själv behöva välja religion. På
liknande sätt hänvisar en somalisk kille i en enskild intervju till islam. Han talar om hur
ett barn som föds utanför äktenskapet är förbjudet (haram) och bör undvikas. Barnet,
säger han ”får ingen riktig pappa” om det är utomäktenskapligt. Egentligen, säger han
vidare, ”får vi inte ens ha sex innan vi gifter oss” och hänvisar återigen till islam. Men,
säger han ”det är däremot svårt”. Även en del andra ungdomar hänvisade till religionen,
både när det gällde sexuella praktiker och när det gällde vem man kunde tänka sig vara
tillsammans med. På ett liknande sätt dyker ”kultur” upp som orsak till varför man
väljer en partner med samma etniska bakgrund. En somalisk kille (ei) säger vid
upprepade tillfällen att det inte spelar någon roll var hans flickvänner kommer ifrån. De
relationer han har haft har varit ”blandade, svenska tjejer, somaliska tjejer, andra”. När
han senare reflekterar över framtiden säger han däremot att han nog kommer att gifta sig
och att hon kommer att vara från Somalia. Han säger att ”man har samma kultur, samma
religion, samma språk”. Men, säger han, det är inget fel om ”hon skulle vara från något
annat land, det blir bara enklare om man är det”. Några ungdomar talar också om
politiska skiljelinjer. Vi syrianer, säger en tjej, ”kan inte vara tillsammans med
muslimer, för det var dom som gjorde att vi blev tvungna att fly”.
Tjejerna talade också om att svenska killar inte har samma förståelse för deras situation
som invandrarkillar. De pratar om svenska killar som ska gå hem och ”prata med våra
föräldrar”: ”som om det skulle göra saken bättre!” sa en tjej upprört i en gruppintervju.
”Många svenskar, de förstår inte andras kulturer, eller vill inte förstå”, fortsatte hennes
kompis och konstaterar att det därför är bättre med en kille ”från vår kultur”, ”en som
förstår… eller en annan utlänning”.
Talet om gemenskap och tillhörighet kan således lika mycket handla om en garanti mot
att deras närmaste inte kommer att utsätta dem för den diskriminering som de upplever
från det omgivande samhället. Ungdomarnas berättelser påminner om andra studier som
visat hur minoriteter ofta försöker ”skapa platser där män, kvinnor och barn är relativt
skyddade från fysiska och psykiska rasistiska angrepp” från majoritetsbefolkningen. 23
Däremot behövde en gemenskap inte med nödvändighet vara en fråga om etniska
gränser. Några tjejer lyfter fram att det skulle vara svårt att vara tillsammans med någon
som inte delade just deras erfarenhet av att vara uppvuxen och leva i förortsmiljön:
23 Higgenbotham citerad i Baca Zinn (1986: 295) .
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT