Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

44 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
Hon berättar vidare att hon inte kunde förstå varför han reagerade så. Hennes kille var ju
”trots allt muslim”:
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
H: Jag försökte förklara det för honom, ”de är religiösa pappa, de
är muslimer, det är ingen kulturkrock på det sättet”, men han sa
bara, ”visst blir det kulturkrock, ni pratar inte samma språk …”
Anna: hur reagerade du då?
H: Nej, jag reagerade inte så starkt eftersom jag var nästan beredd
på det. Jag tänkte bara, alltså, ”vill han inte acceptera det så gör
han inte det och då finns det inget mer och säga, jag kommer ju
inte lyda honom”. Så jag tänkte mer att jag säger det för att han
ska veta det. Om han sedan inte tycker om det så får han hålla det
för sig själv, för jag bryr mig inte.
Andra ungdomar berättade att deras föräldrar troligen inte kommer att lägga sig i vem de
träffar överhuvudtaget. En somalisk kille (ei), som hade haft några kortare förhållanden,
sa att hans föräldrar nog inte skulle sätta sig emot om han blev tillsammans med en tjej
som inte var somalisk. Han trodde att de bara skulle bli förvånade. Men för säkerhets
skull, berättade han, hade han ännu inte presenterat någon flickvän för sina föräldrar, i
fall de skulle reagera annorlunda. Å andra sidan, sa han, ”skulle jag inte heller
presentera en somalisk tjej för mina föräldrar, inte förrän vi bestämmer oss för att vi ska
förlova oss eller någonting. Då skulle jag presentera henne för min familj.” En annan
somalisk kille (ei) menade att det inte spelar någon roll varifrån den han är tillsammans
med kommer. ”Bara jag tycker om henne.” Han trodde inte heller att hans föräldrar
skulle ifrågasätta hans val om han blev tillsammans med någon som inte delade hans
bakgrund: ”Nej, de skulle inte ta det som något stort, som något problem”, säger han
efter att ha funderat en stund. Han säger vidare att ”kärleken har inga gränser” och drar
en liknelse med en bil; ”gillar du en bil du vet, så tycker du inte om landet som tillverkar
den, du tycker om bilen.”
I en grupp hamnar några tjejer i en dispyt om huruvida det går att säga emot sina
föräldrar eller inte när det gäller framtida partner. En tjej hävdar med bestämdhet att hon
kommer att ha något att säga till om i saken. Hennes syster, berättar hon, protesterade
mot pappans val och äktenskapet avblåstes. En annan, däremot, säger att hon har svårt
att tänka sig att hon kommer få vara med och bestämma. Men, säger hon, hon litar på
sina föräldrar; ”om mina föräldrar kommer att tycka om honom, kommer jag själv att
göra det också”. ”Det är inte heller så dåligt med arrangerade äktenskap”, säger någon,
för ”om det går fel så är man inte själv skyldig”.
Andra ungdomar berättade om äldre syskon eller kusiner som först har gift sig i ett
arrangerat äktenskap, men som sedan hade separerat eftersom det inte har fungerat. En
kille, vars äldre bror nyligen har separerat från sin fru, menar att han kommer att gifta
sig för familjens skull, men fungerar det inte så skiljer han sig. En syriansk tjej berättade
ingående om att traditionen tidigare var att man gick genom föräldrarna, man träffas
tillsammans med dem, drack kaffe och så fick man se om det fungerade, men idag,
fortsatte hon har det blivit så att man ”först är tillsammans och sen går man genom
föräldrarna”, ”traditionerna, dom har förändrats” konstaterar hon.