Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

34 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
R: Jag har svenska kompisar, fast dom är inte såhär riktiga
svenskar, dom är också som vi …, dom är uppväxta med invandrare,
dom tänker på samma sätt som oss, dom beter sig på samma sätt
som oss…
(kille, fgi)
Erfarenheter av att dela ett socialt utanförskap tycktes således sudda ut gränsen mellan
svenskhet och invandrarskap. Svenskhet kopplades snarare ihop med att tillhöra en övre
medelklass:
J: Dom svenskar som är svenskar på riktigt […] svenskar som är
riktiga svenskar, i våran ålder, dom visar sej aldrig här. Dom är
nere i stan, i sina skolor, hemma hos sina kompisar.
(kille, fgi)
Genom att svenskhet mer och mer blir synonymt med en högre social och ekonomisk
status kunde det också hända att svenskarna i förorten framstod som mindre benägna att
hävda sin etniska svenskhet.
L: Där ser du, han vill inte vara svensk! Liksom svenskar som är
uppväxta här, dom försöker komma med ruggiga bortförklaringar,
som ”jag är halvtysk, jag är halvt belgisk, min
mormorsfarfarsspermier var från Finland, jag är inte svensk […]
men de har blont hår, blå ögon, de är européer...
(kille, fgi)
Samtidigt som man i intervjuerna kunde skönja detta glidande, och många gånger
överskridande, förhållande mellan invandrarskap och svenskhet, som så tydligt
illustrerar etnicitetens komplexa natur och nära samband med sociala förhållanden, så
kunde man också se hur det fanns en tendens att vilja ”leva upp till ryktet” och att
etniska gränsdragningar förstärktes. När några killar i en fokusgruppintervju började
prata om ett teveprogram där Stockholmsförorten Rinkeby porträtterades som ett farligt
område diskuterar de högljutt och livligt om vilken snedvriden bild som finns av
förortsområden och pratar om hur svenskar inte vet hur det egentligen är; ”de vågar inte
ens komma hit” säger någon. Efter ett tag säger en kille: ”jag kan tänka mig att
‘svartskallekickers’ från Rinkeby blir så här ‘yeah yeah kolla vad de visar om oss’”. De
fortsätter:
I: Du vet, när man får en sån här bild i vissa sammanhang, kan man
nästan känna sig stolt. Om man kommer till stan och det blir tjafs
så säger man: ”Äh, jag är från xstad”. De, politikerna och
journalisterna, gör att man känner så. De vill förvandla oss…
R: Det bli värre när dom säger ”dom är så”, du vet, ”dom är så
här”. När man går in till stan, om man är några stycken, så känner
man liksom att ”vi måste leva upp till ryktet”. Om vi är från
Rinkeby måste vi visa vad Rinkeby går för, om vi är från Angered
eller Rosengård måste vi visa vad Angered och Rosengård går för.
Alla försöker leva upp till de här ryktena som samhället har gett
dom, men som egentligen inte stämmer. Man är inte samma person