Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 27
Ett flertal rasism- och etnicitetsforskare har belyst hur detta sätt att peka ut vissa grupper
som kulturellt avvikande påminner om ett rastänkande där kultur har ersatt biologi (se
Blaut, 1992). I denna ”nya” form av rasism, som också kallas för kulturell rasism,
framställs kultur som ett ”arv” som människan (slaviskt) bär med sig. Den kulturella
rasismens logik vilar således på en föreställning om kultur som är lika statisk och
ofrånkomlig som den gängse rasismens föreställning om biologiskt nedärvda egenskaper.
Den franske filosofen Etienne Balibar kallar denna nya form av rasism för
”olikhetsrasism” och beskriver den som:
En rasism vars dominerande tema inte är det biologiska arvet utan
de kulturella skillnadernas orubbliga karaktär, en rasism som vid
första anblicken inte postulerar att vissa grupper eller folk är
överlägsna andra utan ”bara” talar om det skadliga i att avskaffa
gränser och om oförenligheten mellan olika livssätt och traditioner.
(Balibar, 2002:39)
Brottet mellan den biologiska rasismen och den kulturella är dock inte definitivt. Den
biologiska rasismen innefattade ofta kulturella föreställningar om ”svarta och deras
kultur”, och det sätt som ”svenskar” och ”invandrare” används i den offentliga debatten
idag påminner mycket om rasbiologins kategorisering av vita och svarta. 18 Invandrarbegreppets
starka koppling till icke-vita, icke-västerländska grupper är ett exempel;
aldrig förklaras vita tyskars, danskars eller holländares brottslighet med tysk, dansk eller
holländsk kultur. Ett annat exempel är begreppet ”andra generationens invandrare”.
Dessa exempel visar hur invandrarbegreppet i sig har blivit ett rasistiskt tillmäle: alla
som migrerar till Sverige blir inte automatiskt ”invandrare”, medan andra förblir
”invandrare” trots att de är födda och uppvuxna i Sverige. Kulturrasismen har också lagt
en grund för att fritt associera invandrare med kvinnovåld. I samband med ”Rissnevåldtäkten”
skriver exempelvis Svenska dagbladet om en annan gruppvåldtäkt. Artikeln
illustreras med en teckning av en kvinna och flera par ögon i bakgrunden. Bildtexten
lyder: ”Mörka ögon. Minnet av gruppvåldtäkten dyker upp när Lotta ser utländska
män.” (SvD 000413)
Att kalla detta för rasism väcker inte sällan starka känslor och ofta används hellre
begrepp som diskriminering. En del forskare hävdar att rasismen måste, för att kunna
kallas rasism, vara en fråga om direkt diskriminering, helst en empiriskt bevisbar
handling som uppenbart handlar om en aktiv medveten (rasistisk) handling riktad mot
någon. En sådan analys av rasism gör att handlingar som inte upplevs eller definieras
som rasistiska av enskilda individer avfärdas. Dessa forskare tar inte hänsyn till att
rasism kan vara både institutionell och personlig samtidig eller att rasism kan vara
internaliserad och därigenom osynlig kanske även för den som blir utsatt. 19 En sådan
analys får svårt att fånga rasismens uttryck i sin samtid, eftersom rasism, som många
andra ideologier, ofta lyckas dölja sin egen existens. Rasismen är alltid varierande och
historiskt specifik och tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Medan rasbiologins
föreställning om olika distinkta raser anses vara förlegad och förpassad till marginella,
högerextrema grupper, är däremot – som vi såg ovan - föreställningen att vi kan dela in
människor i olika distinkta kulturer allmänt utbredd i nutida samhällsdebatt.
18 Se Mattsson & Tesfahuney (2002) för en sammanfattning. Se även Michaels (1995) för en
kritisk diskussion kring begreppen ”ras” och kultur.
19 Se Essed (2001) för en sammanfattning av olika förståelser av rasism.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT