Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

vi även måste våga prata om det som är svårt. Rapporterna från
Rissne har satt fokus på en allvarlig attitydfråga som vi inte tidigare
har haft mod att ta upp till debatt. Det är de grovt fördomsfulla
och i vissa fall aggressivt fientliga attityderna som finns hos en del
ungdomar med utländsk bakgrund mot infödda svenskar och mot
den svenska kulturen. (Messing, Aftonbladet 000225)
RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 25
Nästa integrationsminister, Mona Sahlin, talade i sin tur om att hon ”varit feg” och att
hon tycker att det svenska samhället sviker de ”unga invandrartjejer” som blir utsatta för
hot och våld från sina familjer. Både Ulrica Messing och Mona Sahlin har dessutom
påpekat, att ”vi inte får vara rädda för att bli kallade rasister”. ”Sanningen” måste fram,
menar de, även om det riskerar att förstärka redan etablerade fördomar. 17
Ett annat knep som användes i media vid båda tillfällena var att hänvisa till olika
”experter” (se Bredström, 2002b). Dels fick olika representanter stå som garant för att
analyserna i media var trovärdiga; en mängd journalister begav sig till förorten för att
söka efter informanter som kunde styrka deras påståenden om ”patriarkala invandrarkulturer”.
Dels användes andra mer erkända experter, ofta forskare, som kunde bekräfta
föreställningen om ”kulturella arv”. Under samma tidsperiod som debatten kring Rissnevåldtäkten
fördes publicerades en rapport från Folkhälsoinstitutet kallad Ungdomar och
sexualitet – en presentation av aktuell kunskap (Forsberg, 2000). Där beskrivs hur flera
forskare använde sig av liknande tankegångar som figurerar i media när de diskuterar
kring invandrarungdom och sexualitet. Som exempel citerades sexualitetsforskaren Bo
Lewin. Han skriver:
I jämförelse med flertalet av de kulturer som invandrare till Sverige
kommer från utmärks den svenska kulturen av ett relativt starkt
tabu mot kroppslig beröring, å andra sidan har vi i Sverige relativt
få tabun rörande nakenhet. Dessa två enkla exempel kan illustrera
hur olika intim- och privatsfärer definieras i skilda kulturer, och hur
svårt det för den som är socialiserad i en kultur kan vara att
adekvat tolka beteenden och deras innebörd i en annan kultur.
(Lewin, citerad i Forsberg (2000: 24))
I rapporten konstaterar författaren slutligen att unga invandrarkillars tidiga sexualdebut
”skulle kunna bero på ett möte mellan en svensk sexualmoral där flickor, likaväl som
pojkar kan tillåta sig att ha sexuella relationer före familjebildandet och ett synsätt där
detta endast är tillåtet för pojkar”. Och vidare att ”en sådan tolkning bekräftar delvis den
bild som ges i media” (Forsberg, 2000: 26, min kurs.).
De mediala skildringarna hade således inte med nödvändighet sitt ursprung i media
själv, utan vilade ofta på begrepp och analyser skapade i så väl vetenskapliga som
politiska sammanhang (se Knocke, 1991: 471). Genom uttalanden från politiker och
forskare, samt genom att hänvisa till aktuell forskning och rapporter från statliga
institutioner och myndigheter bekräftades den negativa och problemfyllda skildringen
av ”invandrare” i media. Dessutom tycks diskursen om kulturarv och kulturskillnader
vara dominerande inom flera av samhällets mest inflytelserika institutioner.
17 Se Dahlstedt (2002) samt Hertzberg (2002) för en vidare diskussion.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT