Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

20 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
Diskurser är kopplade till föreställningar om vad som anses vara sant, normalt eller
naturligt. Två tydliga exempel på diskurser är: diskursen som säger att det finns naturliga
könsskillnader mellan män och kvinnor och diskursen som påstår att heterosexualitet
är ”normalt” (se Butler, 1990). Diskurser är dock mer än bara föreställningar
eller idéer; diskursiva gränsdragningar reglerar människors uppfattningar om verkligheten
och har därmed högst reella och konkreta effekter. Diskurser om etnicitet handlar i
mångt och mycket om tillhörighet, om identitet och om hemkänsla. Diskurser är
historiskt varierande och ofta intimt förbundna med samhällets maktförhållanden: inte
sällan är det eliten som skapar gränser för vad som anses vara naturligt/onaturligt,
normalt/avvikande eller vilka ”vi” är och vilka som är ”dom andra”:
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
Diskurser som kommer från inflytelserika källor, som intellektuella
och media, kallar på ett övertygande sätt till sig människor som
medborgare – ”du är en av oss” – samtidigt som de gör klart vilka
som är ”dom andra”. De mobiliserar kultur, tradition, religion och
föreställningar om historien och olika platser för att skapa en
känsla av gemenskap: en etnisk eller nationell identitet.(Cockburn,
1998: 10, e.ö.)
Ungdomarnas egna berättelser och samtal med mig, Luis och varandra tolkar jag med
hjälp av något som brukar kallas diskursanalys. Diskursanalysen sätter fokus på språket,
på vad människor gör med språket och dess mening (Holland m.fl., 1998: 84). I
analysen av transkriberade intervjuer undersöker forskaren vilka diskurser som informanterna
utgår från och talar genom (Whetherell & Potter, 1992 ).
Att identiteter och identitetsskapande ses som sociala processer innebär också att
identiteter aldrig är fixerade eller statiska. Luckor, motsägelser eller tystnader är därför
att räkna med snarare än ett problem. Nora Rätzel (1997) menar att diskurser kan vara
”olika i sitt innehåll, men lika i sin form”. Whetherell & Potter (1992: 102) sätter fokus
på hur olika diskurser kommer till uttryck i olika sammanhang, det vill säga de har en
funktionell aspekt. I sin undersökning om rasism säger de att de förutsätter att
människor ”använder sig av olika repertoarer i olika sammanhang” för att förklara och
legitimera sina åsikter eller tankar.
Feministisk metodologi har lyft fram begreppet situerad kunskap (Haraway, 1988). Att
situera sin kunskap innebär att tydligt visa på de teoretiska och metodologiska
ställningstaganden forskaren gör, samt att problematisera och analysera den interaktion
som sker mellan forskaren och fältet. Att vara medveten om och analysera det som sker i
insamlandet av empiri är vad många brukar kalla ett reflexivt förhållningssätt (se Ehn &
Klein, 1994, Burton m.fl., 1994: 29-30).
Sue Wilkinsson (1998) menar att fokusgruppen innefattar en unik möjlighet till att
situera sin kunskap genom att interaktionen mellan gruppens medlemmar, inklusive
forskaren, blir synlig. Genom att analysera interaktionen kan man fånga hur mening och
betydelser skapas i sitt sammanhang. Dessvärre menar Wilkinson att det fortfarande är
få forskare som har utnyttjat denna möjlighet i sin analys. Ofta har enskilda röster
använts trots att de uttryckts i en diskussion. På liknande sätt argumenterar Frankenberg
(1993) för att hennes dialogiska närmande synliggör hennes deltagande i intervjun,