Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 17
sexuella relationer de har med sina fasta partner och hur (eller om) de skyddar sig mot
oönskade graviditeter eller sexuellt överförda sjukdomar. Pornografi kom ibland upp i
dessa sammanhang, ibland diskuterades det separat. Ett par frågor initierades genom en
diskussion om populärkulturella fenomen som filmer och kända såpoperor. Framförallt
gällde det frågan om sexuell identitet där bland annat filmen ”Fucking Åmål” diskuterades.
Detta var ett medvetet val från min sida, det var ett försök att så mycket som
möjligt undvika, eller åtminstone inte uppmuntra till, ett samtalsklimat som enbart
kretsade kring heterosexuella relationer. 9
Vad gäller Friths tredje argument för fokusgruppintervjuer så förefaller detta något mer
problematiskt. Till viss del fungerade den som ett forum där sex var tillåtet att diskutera,
särskilt då det explicita syftet med intervjun var att samtala om sex och det var säkert
givande för många av deltagarna i intervjuerna att få ta del av varandras erfarenheter,
tankar, frågor och kunskaper. Fokusgruppsintervjun gav således ungdomarna ett tillfälle
att kunna ställa frågor och få delge sina tankar, rädslor och förhoppningar. Att föra ett
seriöst samtal om sex var också någonting som många av ungdomarna uttryckte att de
sällan fick tillfälle till. ”Visst pratar vi mycket om sex, men mest genom att skämta och
så där”, sa en tjej i en intervju. I flera grupper uppstod också ett öppet samtalsklimat där
gruppmedlemmar delade med sig av personliga erfarenheter, frågor eller rädslor. När det
sker kan således fokusgruppen en möjlighet att ventilera personliga funderingar och
erfarenheter, i enlighet med Friths modell. Men i alla gruppintervjuer utvecklades inte
samma tillåtna miljö. En del gruppintervjuer styrdes tvärtom av strikta regler för vad
som var tillåtet att säga och vad som inte var det. Dessa gruppintervjuer genomsyrades
således av normer och värderingar som visserligen ibland ifrågasattes och utmanades,
men likväl styrde deltagarnas möjligheter att delge sina personliga erfarenheter. Jag ville
inte heller, av etiska skäl, att någon deltagare skulle känna sig tvingad att delge sina
personliga erfarenheter i en grupp vars inbördes relationer jag inte kände till. Därför
valde jag att utöver fokusgrupperna göra enskilda intervjuer med några av dem som
deltagit i gruppintervjuerna.
Den enskilda intervjun
Den enskilda intervjun var av så kallad semistrukturerad karaktär, vilket innebar att det
fanns några löst formulerade frågor att utgå ifrån, men det fanns samtidigt möjlighet och
utrymme att ventilera andra frågor. I den enskilda intervjun behandlades samma frågor
som i gruppintervjun, skillnaden låg i att här sattes den personliga erfarenheten i fokus.
Syftet med intervjun var att fånga de luckor som fanns i gruppintervjun, där den
personliga erfarenheten ofta lämnades utanför. Den enskilda intervjun gav även
utrymme för att se de motsättningar som fanns mellan det som i gruppintervjun ansågs
som det tillåtna och de erfarenheter som informanterna hade. I flera fall kolliderade
dessa med andra gruppmedlemmars normer och värderingar. Några informanter
påpekade detta genom att ta upp hur svårt de hade haft att prata i gruppen eftersom deras
egna erfarenheter och val stod i strid med de kollektiva normer och värderingar som
gruppen hade gett uttryck för. Ibland väckte detta skuldkänslor hos informanten, andra
gånger ifrågasatte informanten i det enskilda samtalet gruppmedlemmarnas åsikter.
9 Frankenberg (1993) argumenterar för att tabubelagda eller kulturellt sanktionerade normer så
som i hennes exempel (vardags)rasism behöver artikuleras för att kunna granskas. I enlighet med
hennes resonemang var det ett medvetet val för mig att diskutera kring olika sexuella identiteter.
Se Braun (2000) för en diskussion kring att utmana heterosexism i fokusgrupper.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT