Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

16 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
Hannah Frith (2000: 277) menar att fokusgrupper är lämpliga att använda i forskning
kring sexualitet av tre anledningar; (1) fokusgrupper är användbara för utforskande av
ämnen som inte tidigare är väl undersökta; (2) fokusgrupper kan göra det möjligt för
forskaren att lära sig det språk och vokabulär som intervjudeltagarna ofta använder när
de pratar om sexualitet och (3) fokusgrupper ger en god förutsättning för människor att
känna sig väl till mods med att prata om sexuella erfarenheter och uppmuntrar
människor att prata om sex.
För projektet fungerade fokusgruppen delvis efter dessa principer. För det första
användes fokusgruppsintervjuerna i ett första stadium för att utforska ett ämne som inte
är så väl undersökt 7 och där gruppdiskussionen gav upphov till ny information och nya
infallsvinklar. Fokusgruppsintervjuerna gav mig således information som förmodligen
annars hade gått förlorad. Ett exempel är hur informanterna i sina diskussioner
utmanade mediala bilder genom diskussioner där föreställningar om ”kultur” och ”kulturella
skillnader” ständigt förhandlades, utmanades och ifrågasattes (se kapitel 3).
Enbart enskilda intervjuer hade kanske överfokuserat betydelsen av kulturella skillnader,
och gjort mig blind för likheter mellan olika etniska grupper eller konflikter och
motsägelser inom gruppen. Fokusgruppernas tydligt motsägelse-fulla samtal gjorde det
också lättare för mig att inte hamna i vad Silverman (1993) kallar för en ”turistfälla”, där
den etnocentriska blicken gör forskaren blind för ”vad som egentligen sker”.
Friths andra princip var mitt främsta argument för att påbörja fältarbetet med
fokusgruppsintervjuer; det vill säga jag ville undersöka det språk och språkbruk som
deltagarna använde när de i vardagligt tal diskuterade kring föreställningar, förväntningar
och erfarenheter av (egen och andras) sexualitet och sexuella relationer. Min
tanke var att undersöka frågor som: Hur pratar ungdomarna om sex? Hur argumenterar
de kring frågor om kön, sexuell identitet, säkrare sex och etniska gränser? Vilka
outtalade och uttalade normer finns samt hur förhandlar de med egna och samhälleliga
normer? Deltagarna i varje gruppintervju kände alla varandra, oftast var de nära vänner.
Trots att jag är medveten om att det alltid råder både tabun, hierarkier och en del
underförstådda normer i en redan etablerad grupp 8 som kan vara svåra att nå, så
föredrog jag ändå denna konstellation för att enklare kunna skapa en förtrolig stämning.
Dessutom upplevde jag att min position som utomstående gjorde att de fick förtydliga
och förklara sig, vilket i sig bidrog till att fördjupa analysen. Ungdomarna började, med
hjälp av varandra, att själva analysera och diskutera kring vad de egentligen menade.
Fokusgruppsintervjuerna gav mig således en bild av hur deltagarna tänkte och argumenterade
kring en rad olika frågor som alla hade att göra med dem som invandrare i det
svenska samhället och deras erfarenheter och tankar kring sex och samlevnadsfrågor.
Samtalen handlade ofta om skillnader och likheter mellan ”invandrare” och ”svenskar”,
samt om relationer över och inom etniska gränser. Ungdomarna talade ofta om och var
arga över det som de uppfattade som medias snedvridna skildringar av invandrare, och
de ville ge sin bild av ”hur det egentligen är”. Vidare diskuterades frågor om kön och
sexualitet utifrån deras syn på relationer, otrohet, kärlek, kondomer och begreppet
”säkrare sex”. Vi talade om vad det innebär att leva i parförhållanden och vilka slags
7 Se Forsberg (2000).
8 Beteckningen grupp är problematisk eftersom den signalerar definitiva och bestående gränser
för vilka som är gruppens deltagare. Vissa forskare väljer därför att kalla det för nätverk istället.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT