Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 121
relevant att lyfta fram några viktiga aspekter som kan vara av värde för vidare diskussion.
För det första bör de budskap som hiv/aidskampanjer förmedlar inte underskattas. Dessa
påverkar ungdomars uppfattningar om risk och säkerhet, kopplat till både könsidentitet,
sexualitet och etnicitet. Likaså, vilket bland andra Eva Bolander (2001) har uppmärksammat,
bör sex- och samlevnadsundervisningen bli föremål för ingående granskning,
eftersom denna ofta riskerar att förstärka, snarare än att utmana, föreställningar om
avvikande sexualiteter och könsidentiteter. I hennes studie framgick det att ett slags
vanetänkande, om såväl skillnader mellan män och kvinnor, som mellan normal och
onormal sexualitet, alltjämt genomsyrade sex och samlevnadsundervisningen på den
skola hon besökte. Dessutom visade hon hur ett exotiserande av kulturskillnader bidrog
till att bibehålla klyftan mellan svenskar och invandrare.
För det andra bör målgruppsinriktade åtgärder undersökas så att de inte motverkar sina
egna syften. Exempelvis kan Cindy Pattons (1995) granskning av säkrare sex kampanjer
riktade till svarta ungdomar i USA tjäna som ett varnande exempel. Genom föreställningar
om ”primitiva kulturarv” och ”icke-fungerande familjestrukturer” patologiserades
svarta ungdomar: de framställdes som en riskgrupp (kampanjen hette ”Where
the Trouble Is”), men också som en omöjlig grupp att förmedla budskap om säkrare sex
till. Det enda kampanjen bidrog till var alltså att ge ytterliggare bränsle åt redan
etablerade fördomar om hopplösa svarta ungdomar. Genom att koppla osäker sex till
identitet och etnicitet hamnar man lätt i en ond cirkel där vissa människor per definition
blir riskfria i sig själva, medan andra får förkroppsliga risk och smitta. Säkrare sex måste
därför handla om vad du gör och inte vem du är.
Avslutningsvis bör även relationer mellan män uppmärksammas. Peter Redman (1996)
menar att ingen effektiv kampanj för säkrare sex kan undgå att konfrontera heterosexuella
mäns privilegierade position. Att enbart sprida kunskap om smittvägar eller
risker med osäkert sex är inte tillräckligt när säkrare sex är så avhängigt föreställningar
om könsidentiteter och sexuella identiteter. En av Redmans viktigaste poänger är att vi
inte kan utbilda män till att bli mindre förtryckande. Istället måste nya icke-förtryckande
manligheter och förebilder förmedlas och beredas plats. Ett problem som Redman också
uppmärksammar är att manlighet inte skapas enbart i relation till kvinnor och homosexuella
män, utan även till andra män. Klassrelationer, etniska relationer och rasism
måste därför också beaktas i detta sammanhang. Risken är annars att fokus endast
hamnar på de män vars manlighet redan stigmatiserats som kvinnofientlig. I tider då
jämställdhet mer och mer får fungera som en etnisk markör för det svenska är det extra
viktigt att inte svenska killars sexism, homofobi och kvinnoförtryck faller i glömska. Att
projicera patriarkatet på invandrarmännen och förortskillarna kommer inte att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män. Istället kommer det bara att ytterligare cementera
utanförskap och vanmakt.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT