Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 107
partner. Det kan också vara lättare, för båda honom och henne, att prata om säkrare sex
med sin partner när det gäller graviditet. Att vilja skydda sig från att bli gravid har inte
samma laddning som att vilja skydda sig mot eventuella sjukdomar: ”Vissa har tagit det
så, åh vadå, tror du att jag har” säger en kille när han berättar hur svårt det kan vara att
prata om att man vill skydda sig mot sjukdomar.
Kondomer – något för ”vita” svenskar?
Hittills har ungdomarnas samtal och berättelser om sina sexuella erfarenheter och tankar
om sex främst förklarats med hjälp av teorier om heterosexualitet, könsrelationer och
kärleksideologi. Fortsättningsvis kommer ungdomarnas erfarenheter också att diskuteras
utifrån ett etnicitetsperspektiv. Dock måste det, återigen, understrykas, att det inte alltid
gick att finna några direkta kopplingar, till exempelvis uppdelningen i svenskar och
invandrare. Det rör sig framför allt om exempel som kan användas för vidare diskussion
och reflektion.
Inledningsvis belystes att hiv/aidsdebatten långt ifrån varit neutral. Flera studier har
visat hur även säkrare sex kampanjer har understött den manliga sexualdriftsteorin
genom att skildra kondomer som en begränsning för manlig potens (Vitellone, 2000;
Richardson, 2000). Det har till exempel skett genom att ansvaret lagts på kvinnorna,
vilket förstärkt föreställningen om att män skulle ha svårare att kontrollera sin sexualitet
än kvinnor. På liknande sätt menar Cindy Patton (1995) att säkrare sex kampanjer
riktade till ungdomar har identifierat riskbeteenden bland vita ungdomar som ett resultat
av tonårstidens svallande bångstyriga känslor och hormoner. Riskpraktiker bland svarta
ungdomar, däremot, har hänförts till omoderna, primitiva traditioner. På så sätt har vita
ungdomars heterosexualitet betraktats som ”normalt onormal”. Andra forskare har
påpekat hur kategoriseringen av olika riskgrupper har bidragit till att kondomer
signalerar avvikelse (Wilton, 1997). Trots den heterosexuella manlighetens starka
sexualdrift (som uppenbarligen kan leda män in i ”farliga förbindelser”) finns således
ingen bild av vita heterosexuella män som bärare av hiv. Allt detta har medfört att
många vita heterosexuella män tvingats ta avstånd från kondomer för att försäkra sin
”normala” manlighet.
När detta väl är sagt, så är det också ett faktum att uppkomsten av hiv/aids inte kunnat
gå någon förbi. I och med att det blev känt att hiv kunde spridas genom heterosexuella
kontakter kom även den tidigare ”normala” och ”naturliga” sexualiteten att bli föremål
för granskning. Det blev helt enkelt nödvändigt att få heterosexuella män att försöka
använda kondom, och försöka ändra fokus från riskgrupper till riskbeteende (Holland
m.fl., 1998). Ett sätt att bryta den negativa skildringen av kondomer och manlighet var
att försöka göra ”säkrare sex sexig” (Richardson, 2000). Etnologen Maria Bäckman
(2002) har analyserat RFSU kampanjen Lust och hon skriver att ”i kampanjen blir
kondomen inte ett hinder eller ett problem i den sexuella situationen, utan tvärtom vägen
till lust”. Genom denna utveckling hävdar en del forskare att en förändring där
manlighet och kondomanvändande allt mer går hand i hand skulle vara på väg.
Sociologen Nicole Vitellone (2000) påpekar att medan den forskning som undersökt och
visat hur föreställningar om manlig sexualdrift och normal manlighet många gånger
förklarar varför unga män tycks vara så ovilliga att använda kondom, så har samma
forskning ofta blundat för vilken slags manlighet som framträder hos de unga män som
trots allt väljer att skydda sig. Där, menar hon, kan vi se en utveckling där allt fler tolkar
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT