Latex Ð Inlagan

Naturgummilatex i sjukvården

Norra Latin i Stockholm 

8–9 februari 2001 

Naturgummilatex i sjukvården 

Seminarieunderlag

Folkhälsointitutet 2001:03 

Folkhälsoinstitutets distributionstjänst · 120 88 Stockholm · Fax 08-449 88 11 

1:a upplagan, 1:a tryckningen (1–1000) 

isbn 91-7257-094-6 · issn 1104-358x 

Grafisk form: Original Et ab 

Tryck: Brolins Offset ab, Stockholm 2001

Naturgummilatex i sjukvården 

– ett samarbetsprojekt mellan Folkhälsoinstitutet och 

Yrkes- och miljödermatologiska enheten vid Norrbacka, SLL 

Mot bakgrund av den kunskap som idag finns om framförallt de snabballergiska reaktionerna 

mot naturgummilatex bildades 1999 ett samarbetsprojekt mellan Folkhälsoinstitutet 

och enheten för Yrkes- och miljödermatologi, Norrbacka, Stockholms läns 

landsting – Naturgummilatex i sjukvården – med syfte att bidra till ökad kunskap om 

denna allergiform inom svensk sjukvård. Förhoppningen var att gruppens arbete skulle 

bidra till att minska exponeringen för naturgummilatex i svensk sjukvård och därmed 

förebygga utveckling av latexallergi hos patienter och personal. 

Följande uppgifter skulle projektet ägna sig åt: 

• att inventera exempel på verksamheter inom hälso- och sjukvården som syftar till att 

begränsa patienters och personals exponering för naturgummilatex 

• att beskriva praktiskt användbara modeller för operationsmiljöer fria från naturgummilatex 

inom sjukvården 

• att ge tips och råd som kan användas inom landstingsverksamheter 

• att utveckla modeller för kunskapsspridning. 

Verksamhet och organisation 

En operativ arbetsgrupp och en referensgrupp bildades. Folkhälsoinstitutet stod för 

administrativt stöd. 

Arbetsgrupp: 

Elisabeth Nordling 

Folkhälsoinstitutet, 103 52 Stockholm 

Besöksadress: Olof Palmes gata 17 

tel 08-5661 35 00/35 44, fax 08-5661 3505, e-post elisabeth.nordling@fhi.se 

Karin Wrangsjö 

Yrkes-och miljödermatologiska enheten. Stockholms läns landsting. 

Postadress: Norrbackabyggnaden, Karolinska sjukhuset, 171 76 Stockholm 

tel 08-5177 42 73/33 72, fax 08-34 44 45, e-post karin wrangsjo@smd.sll.se 

Magnus Lindberg 

Yrkes-och miljödermatologiska enheten. Stockholms läns landsting 

Postadress: Norrbackabyggnaden, Karolinska sjukhuset, 171 76 Stockholm 

tel 08-5177 42 73/63 26, fax 08-34 44 45, e-post magnus.lindberg@smd.sll.se 

Naturgummilatex i sjukvården 3

Janne Wallgren, Astma- och Allergiförbundet 

Box 49303, 100 29 Stockholm 

tel 08-506 28 217, fax 08-506 28 249, e-post janne.wallgren@astmaoallergiforbundet.se 

Referensgrupp: 

Dermatologi 

Birgitta Stymne, Överläkare, Hudkliniken 

Regionssjukhuset, 701 85 Örebro 

Allergologi 

Magnus Wickman, Överläkare, Miljömedicinska enheten 

Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting 

Elisabeth Ihre, Biträdande överläkare, Allergimottagningen 

Lungklinken Karolinska Sjukhuset, 171 76 Stockholm, 

Barnkirurgi 

Leif Olsen, Klinikchef 

Barnkirurgen, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala 

Företagshälsovård 

Bo Sundin, Apotekshälsan 

Klarabergsgatan 23, 111 21 Stockholm 

Arbetsmiljöverket 

Gudrun Skoglund, Arbetsmiljöverket, 171 84 Solna 

I projektet genomfördes en enkätundersökning till landstingens inköpsansvariga 

(bilaga 1) och man samlade in olika klinikers informationsmaterial gällande behandling 

av patienter med allergi mot naturgummilatex. Likaså gjordes en litteraturgenomgång. 

Arbetsgruppen och referensgruppen har sammanträtt och tagit del av det 

kunskapsmaterial som sammanfattas i denna skrift och som också presenteras i seminarieform 

vid Allergistämma 2001. Projektet har bedrivits som en del av arbetet med 

en nationell handlingsplan mot allergi vid Folkhälsoinstitutet och finansieras inom 

ramen för denna verksamhet. 

Genom detta arbete hoppas gruppen att skapa och sprida ökad kunskap hos personal 

inom olika verksamhetsområden hos landstingen och hos sjukvårdspolitiker och myndigheter. 

4 Naturgummilatex i sjukvården

Innehåll 

Bakgrund, definitioner Karin Wrangsjö, Magnus Lindberg . . . . . . . . . . . . . . . 7 

Allergiska reaktioner mot gummi Karin Wrangsjö. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 

Allergiskt kontakteksem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 

IgE-medierad allergi mot naturgummilatex – ”latexallergi”. . . . . . . . . . . . . 9 

Regler i Sverige för användning och upphandling 

av handskar inom vården Gudrun Skoglund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 

Introduktion och kommentar till ny svensk standard 

för handskar: SS/EN 455:3 – Medicinska engångshandskar 

– krav och provningsmetoder för biologisk utvärdering. 

Hälso- och sjukvårdsstandardiseringen i Sverige (HSS) 

arbetsgrupp för medicinska handskar 

Ulla Britta Bellander, Karin Wrangsjö, Iréne Narström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 

Brist på praktiska riktlinjer i vården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 

Användbara webb-adresser för vidare information . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 

Litteraturlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 

Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 

Bilaga 1 

Enkät till inköpsansvariga i 21 svenska landsting 

Elisabeth Nordling, Karin Wrangsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 

Bilaga 2 

Patientinformation vid IgE-medierad allergi för naturgummilatex, 2000 

Yrkeshudmottagningen, Yrkes-och miljödermatologi Norrbacka, SLL . . . . . . . . . . . . 26 


Naturgummilatex tappas från gummiträdet Hevea brasiliensis.

Bakgrund, definitioner 

Inom sjukvården kommer såväl patienter som personal i kontakt med ett stort antal 

ämnen som kan framkalla allergi, inte minst invärtes och utvärtes läkemedel. Men 

även material som används i vården kan framkalla intoleransreaktioner vid hudkontakter, 

framför allt gäller det skyddshandskar. En stor del av personalen arbetar flera 

timmar dagligen med handskar, och användningen av handskar har också ökat kraftigt 

inom vård och tandvård de sista tjugo åren. Osterila undersökningshandskar står för 

den stora ökningen, medan antalet operationshandskar håller sig mer stabilt. Årlig 

upphandling av medicinska handskar ligger i Stockholms läns landsting runt 18 miljoner 

par undersökningshanskar och 1 miljon par operationshandskar. Av tradition har 

handskar inom vården till övervägande del tillverkats i naturgummilatex – latexhandskar 

- men under senare år har såväl syntetiskt gummi som olika plastmaterial kommit 

till användning. Detta beror till stor del på de allergiska reaktioner som kan framkallas 

av naturgummilatex. Läget när det gäller svensk upphandling inom vården belyses 

i en redovisning av en enkät till inköpsansvariga inom 21 landsting (Bilaga 1). 

I denna skrift önskar vi framför allt ge bakgrundskunskaper inom ämnesområdet 

allergiska reaktioner mot gummimaterial och då särskilt belysa de IgE-medierade allergiska 

reaktioner som kommit att kallas ”latexallergi”. 

Vad menar vi med gummi och vad menar vi med latex? 

Gummi är ett samlingsnamn för olika elastiska material som tillverkas av skilda råvaror 

med olika kemikalietillsatser. Ursprungligen fanns enbart naturgummi som tillverkades 

av saven – latexen – från olika gummiträd. Det gummiträd som kom att utnyttjas 

kommersiellt och odlas på plantager framför allt i Sydostasien heter Hevea brasiliensis. 

Då behovet av gummi ökade inom industrin under 1900-talet lärde man sig att 

framställa syntetisk gummimassa och det finns idag ett stort antal syntetiska gummikvalitéer, 

s.k. syntetgummi. Gemensamt för natur- och syntetgummi är att kemikalier 

tillsätts innan gummiprodukterna upphettas (vulkaniseras) för att bli formbeständiga 

och elastiska. 

Med latex menas den mjölkaktiga saft som produceras i olika växter och som 

i sjukvårdssammanhang ofta kommit att användas synonymt med naturgummi eller 

naturgummilatex. Då gummiträdet Hevea brasiliensis varit den växt som kommersiellt 

dominerat, menar de flesta med ordet latex just naturgummilatex från detta träd. Inom 

industrin används dock ordet latex också för syntetiska elastiska material, t.ex. syntetisk 

latex i s.k. latexfärger. Det är därför av största vikt att klart definiera vilken typ av 

latex man avser, eftersom de allergiska reaktioner som kommit att kallas ”latexallergi” 

endast utlöses av växtderiverad naturgummilatex. I texten som följer kommer både 

begreppet naturgummi och naturgummilatex att användas. Då vi undantagsvis använder 

enbart begreppet latex står det i vår text för naturgummilatex från trädet Hevea 

brasiliensis. 

Såväl naturgummi som syntetgummi används i många olika produkter, bl.a. 


i skyddshandskar. Naturgummilatex hittar vi dessutom i bl.a. ballonger, preventivmedel, 

olika sjukvårdsmaterial, tandläkarmaterial, leksaker mm. Då naturgummilatex 

har oöverträffade elastiska egenskaper och är en förnyelsebar råvara har det varit svårt 

att i olika produkter ersätta det med likvärdiga syntetiska material. 


Allergiska 

reaktioner mot gummi 

Kontakt med gummi kan framkalla två helt skilda allergiformer. 

1. Allergiskt kontakteksem kan utvecklas mot kemikalierna i gummimaterialet – lika 

för syntet- och naturgummi. 

2. IgE-medierade, snabbt uppträdande nässelutslag, urtikariella reaktioner mot proteiner 

i naturgummilatexen. 

Dessutom framkallar skyddshandskar, framför allt vid långvarigt bruk, inte sällan 

irritation med övergående klåda och ibland hudrodnad utan att allergiska reaktioner 

ligger bakom. 

Allergiskt kontakteksem 

Under 1930-talet rapporterades att de kemikalier som finns kvar i gummi efter tillverkningen 

kunde framkalla eksem. Exempel på typer av kemikalier i gummi som kan 

framkalla allergi är thiuramer och karbamater. Kontaktallergin visar sig som kliande 

rodnade eksem där gummi haft direktkontakt med huden, t.ex. under gummihandskar, 

skyddsmasker, resårer. Eksemet kommer med timmars, ibland dygns fördröjning och 

varar under flera dagar. Diagnos kan fastställas av hudläkare med hjälp av lapptest. I den 

svenska standardlapptesten ingår ett tiotal gummikemikalier, men man testar ibland 

även med bitar av den gummiprodukt som framkallat eksem. Testen avläses tredje och 

femte till sjunde dygnet efter applikationen. Vid allergi utvecklas ett minieksem på platsen 

där den aktuella kemikalien applicerats. Denna typ av allergi kallas ofta bara gummiallergi, 

men borde för tydlighetens skull kallas kontaktallergi mot gummikemikalier. 

IgE-medierad allergi mot naturgummilatex – ”latexallergi” 

Vid denna allergiform utvecklas specifika IgE-antikroppar mot allergiframkallande 

äggviteämnen, proteiner i saven från gummiträdet Hevea brasiliensis. Dessa allergener 

är vattenlösliga och finns i varierande grad kvar i det färdiga gummimaterialet. Hudoch 

slemhinnekontakt med framför allt handskar men även med andra naturgummiprodukter 

kan därför utlösa allergiska reaktioner. 

Den första rapporten om snabbt uppträdande intolerans mot naturgummi kom 

1927 från Tyskland, där en patient reagerade mot tandvårdsmaterial. 1979 rapporterades 

om en kvinna i England som utvecklade urtikaria, nässelutslag, under skyddshandskar. 

Under de följande tio åren rapporterades ett stort antal fall från ett flertal europeiska 

länder, där man beskriver snabbt uppträdande reaktioner mot naturgummi, både i 

form av kontakturtikaria och i form av allvarliga generella reaktioner i samband med 

operationer där latexhandskar används. Under denna period förtydligades den kliniska 

bilden, specifika IgE-antikroppar i serum från allergiska individer påvisades och ett 

flertal prevalensstudier publicerades. 


Under 1990-talet har intresset för denna allergiform också väckts i USA och Kanada, 

inte minst genom att den amerikanska myndigheten Food and Drug Administration, 

FDA, fick rapporter om dödsfall relaterade till användning av latex-kuffade röntgenkatetrar 

vid grovtarmsröntgen. Antalet publicerade arbeten överstiger nu 1400. 

Klinisk bild. Allergi mot naturgummilatex utvecklas lättare hos atopiker, och symtomen 

påminner om dem man ser vid t.ex. pollen-, pälsdjurs- och födoämnesallergi. Den 

lokala hudreaktionen vid kontakt med naturgummi utgörs av snabbt uppträdande 

klåda, rodnad och ofta tydliga nässelutslag, s.k. urtikor. Även generella allergiska symtom 

kan utlösas i form av allergisk rhinit, konjunktivit och astma, särskilt när en allergisk 

individ kommer i kontakt med handskpuder som är kontaminerat med allergen 

från naturgummi. Allergi mot naturgummilatex är idag en känd orsak till yrkesastma 

hos vårdpersonal som vistas i utrymmen där pudrade latexhandskar används. 

Som vid alla allergiformer varierar svårighetsgraden starkt. Många latexallergiker, 

sannolikt de flesta har endast lindriga symtom som begränsas till det exponerade 

hud- eller slemhinneområdet. Vanligast är symtom, som iakttagits vid kontakt med 

skyddshandskar, ballonger, tandläkarkofferdam och preventivmedel. 

Vid den svåraste allergiformen kan allergichock – anafylaxi – uppträda. Detta ses 

framför allt när extremt allergiska individer exponeras för latexhandskar i samband med 

kirurgiska ingrepp, gynekolog- och röntgenundersökningar samt vid tandläkarbehandlingar 

då operationsområden och slemhinnor exponeras. Extremt allergiska individer 

kan även reagera på exponering för naturgummilatex via annan medicinsk teknisk 

utrustning, såsom kontaminering i injektionspreparat via proppar och membraner. 

Diagnostik. För att ställa säker diagnos krävs iakttagna symtom vid exponering i kombination 

med påvisande av specifika IgE-antikroppar riktade mot allergenen i naturgummilatex. 

Detta kan göras med hjälp av pricktest hos hudläkare eller allergolog eller 

genom blodprov, RAST. Idag finns två kommersiellt tillgängliga pricktestextrakt 

i Sverige, ALK och Stallargéne. Genom Pharmacia finns nu CAP-RAST för latex. 

RAST-metoden är något mindre känslig än pricktest. 

Riskgrupper och prevalens. Sjukvårdspersonal som dagligen arbetar i handskar och 

barn som tidigt i livet genomgår många operationer, särskilt barn med ryggmärgsbråck, 

löper ökad risk att utveckla allergi mot naturgummilatex. Hos vårdpersonal 

utgör atopi och handeksem en ökad risk. I ett flertal internationella studier finner man 

prevalenstal för sjukvårdspersonal mellan 5 och 15 procent medan prevalensen hos 

barn med ryggmärgsbråck uppskattas till upp emot 50 procent. Det verkar som om 

särskilt slemhinnekontakter med naturgummilatex är allergiframkallande, speciellt via 

blås- och tarmslemhinna. Då kriterierna för diagnos och de diagnostiska metoderna 

växlat måste dock prevalenstalen värderas med försiktighet. 

Korsreaktioner. Många individer som är allergiska mot naturgummilatex är samtidigt 

allergiska mot födoämnen, framför allt vissa tropiska frukter som banan, avokado och 

kastanj. 


Allergenförekomst och handskpuder. Med immunologisk teknik kan halten av vattenlösliga 

latexallergen mätas i extrakt från handskar och andra naturgummiprodukter. 

Halterna varierar starkt och tekniken för att mäta allergen är resurskrävande och svår 

att standardisera. Den ersätts ofta av mer oprecisa proteinmätningar. Produkter av 

naturgummi ytbehandlas ofta med stärkelsepuder för att motverka klibbigheten i 

gummits yta. Det stärkelsepuder som används på sjukvårdshandskar har visat sig lätt 

bli kontaminerat av latexallergen. I lokaler där pudrade latexhandskar används kan 

man också mäta latexallergen i damm, och starkt allergiska individer kan reagera med 

rhino-konjunktivit och astma. 

Forskning. Idag arbetar ett stort antal forskarlag världen över med allergi mot naturgummilatex. 

Aktuella frågeställningar berör bland annat följande områden: 

• allergenkaraktäristik; ett 50 tal specifikt IgE-bindande proteiner/polypeptider finns 

beskrivna, varav ett tiotal är väl karaktäriserade 

• korsreaktivitet mellan allergena proteiner från naturgummi och andra växter 

• prevalensen av allergi mot naturgummilatex i olika populationer 

• faktorer av betydelse för exponeringen för de allergiframkallande proteinerna 

• preventiva strategier 

• behandling. 

Allergiprevention på arbetsplatsen. Från allergisynpunkt är handskar av syntetmaterial 

att föredra då de är mindre allergiframkallande. När handskar av naturgummi används 

ska de ha låga halter av allergiframkallande kemikalier och allergiframkallande proteiner. 

För att minska hudexponeringen för gummi kan en tunn underhandske av plast 

användas. För personer som utvecklat gummiallergi av någon form skall det finnas 

handskar i alternativa material att tillgå. 

Operationshandskar av syntetiska material skall tillhandahållas såväl för personal 

som för patienter med diagnostiserad latexallergi, även om det innebär en merkostnad. 

När någon i arbetsgruppen har latexallergi och utvecklar symtom från ögon, näsa och 

luftvägar kan övergång till latexfria eller opudrade handskar inom hela arbetsgruppen 

medföra symtomlindring och symtomfrihet. 

Krav i vårdsituationer. Vid medicinsk behandling är det angeläget att sjukvården 

erbjuder latexallergiska individer en helt latexfri behandlingsmiljö. Märkning av naturgummiinnehåll 

i produkter är en nödvändig förutsättning för att kunna garantera en 

latexfri behandling. 

Tillverkare och upphandling. Tillverkare av skyddshandskar för medicinskt bruk och 

andra sjukvårdsprodukter har visat ett ökande intresse att ta fram produkter med låga 

allergenhalter och produkter tillverkade i alternativa material. Europeisk och amerikansk 

standardisering för sjukvårdsprodukter arbetar intensivt med att ta fram riktlinjer, 

i första hand för handskar. Även juridiska aspekter vid patientskadeärenden och 

arbetsskador aktualiseras framförallt i USA. 


Framtiden. Det är av värde om de kunskaper som nu finns kan användas i svensk sjukvård, 

både för att minska risken för allergi hos personal och för att erbjuda en säker 

vårdmiljö till patienter. 

Flera landstings inköpare, bl.a. Stockholm läns landsting och Uppsala, har tagit 

initiativ till att välja produkter med låga halter av allergen när de köper handskar och 

annan sjukvårdsutrustning. Vissa landsting har tagit beslut om att endast använda 

opudrade latexhandskar inom vården. Många operationsavdelningar har redan rutiner 

för att skapa en operationsmiljö fri från naturgummilatex för patienter med denna 

allergiform och för vissa riskgrupper, särskilt barn med ryggmärgsbråck. Mycket återstår 

dock, såväl när det gäller information och samordning inom sjukvården som på 

utvärderings- och kunskapssidan. 


Regler i Sverige 

för användning och upphandling av handskar inom 

vården 

När handskar används för att skydda personalen mot hudkontakt med t.ex. smittämnen 

och kemikalier gäller Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om användning av 

personlig skyddsutrustning (AFS 1993:40). Arbetsgivaren skall bekosta nödvändig personlig 

skyddsutrustning och se till att den finns tillgänglig. Utrustningen skall vara 

anpassad till användarens hälsotillstånd och får inte i sig innebära en risk för användaren. 

De här föreskrifterna gäller oavsett EG-direktiv nedan. 

Sjukvårdens huvudmän har skyldighet att följa upphandlingslagen och hänvisa till 

gällande europastandard (EN-standard). Alla europastandarder måste införas som 

nationella standarder i samtliga länder inom EES-blocket. För Sverige innebär detta att 

EN-standarder blir svenska standarder (SS-EN). Standarder utarbetas i partssammansatta 

grupper där tillverkare, experter, konsumentrepresentanter och nationella standardiseringsorgan 

är representerade. 

Medicinska handskar hör hemma under EG-direktivet för medicinsk-tekniska produkter 

(93/42/EEG). Direktivet har förts över till svensk lagstiftning som SOSFS 

1994:20. Övriga skyddshandskar hör hemma under EG-direktivet för personlig 

skyddsutrustning (89/686/EEG), det s.k. PPE-direktivet. Detta har förts över till 

svensk lagstiftning som föreskrift från Arbetarskyddsstyrelsen (AFS 1996:7) och ska 

uppfylla krav i andra standarder än de som gäller för det medicinsk-tekniska produktdirektivet. 

Standarder under PPE-direktivet handlar om krav på skydd mot kemikalier 

och mikroorganismer (SS-EN 374), mot mekanisk påverkan (SS-EN 388) och allmänna 

krav på bland annat information och märkning (SS-EN 420). 

För medicinska handskar gäller även i Sverige europastandard EN 455 Medical gloves 

for single use. I den första delen, Part 1 – Requirements and testing for freedom from holes, 

fastställs bl. a. hur stor andel av saluförda handskar som vid genomsläpplighetstest får 

uppvisa vattenläckage. I den andra delen, Part 2 – Requirements and testing for physical 

properties, fastställs mätmetoder och värden för draghållfasthet, form och storlek. I sista 

delen av standarden, Part 3 – Requirements and testing for biological evaluation, behandlas 

biverkningsrisker när det gäller handskar. Denna del presenteras utförligt i följande 

avsnitt. 

Frågor om standarder för medicinska handskar besvaras av projektledare Iréne Narström, 

Hälso - och sjukvårdsstandardiseringen (HSS) e-post: irene.narstrom@hss.se 

Standarder för alla typer av handskar kan köpas från SIS Förlag AB, Box 6455, 

113 82 Stockholm, E-post: sis.sales@sis.se, telefon 08-610 30 60, Fax: 08-30 18 50. 

Standarder kan också direkt beställas från förlagets hemsida: http://www.sis.se/forlag. 


Introduktion 

och kommentar till ny svensk standard för handskar: 

SS/EN 455:3 – Medicinska engångshandskar – krav och provningsmetoder 

för biologisk utvärdering. 

Hälso- och sjukvårdsstandardiseringen i Sverige (HSS) arbetsgrupp för medicinska handskar 

Uppdraget. EU-kommissionen och EFTA gav år 1993 i uppdrag åt CEN (den europeiska 

standardiseringskommittén) att utarbeta den europeiska standarden för medicinska 

handskar med avseende på biologisk säkerhet. Detta arbete har skett i den tekniska 

kommittén TC205, arbetsgrupp 3 (CEN/TC205/ WG 3). Deltagarna i arbetsgruppen 

har varit experter från de olika länderna och representerat den medicinska sidan, 

myndigheter, tillverkare och provningsorgan. Den svenska arbetsgruppen har varit 

sammansatt på motsvarande sätt och experter har kallats in i specifika frågor. 

Målet. Målet var att utarbeta en standard, som föreskrev ett ämnesinnehåll i medicinska 

handskar som inte skulle ge hälsoskadliga biverkningar i form av t.ex. allergier hos 

användare och patient. Säkerhetsgränser skulle kunna anges liksom analysmetoder för 

restämnen i handskarna. En viktig uppgift var att reglera märkningen av förpackningarna 

med tydlig information. 

Resultatet. Standarden EN 455:3 är nu godkänd. Den är antagen som svensk standard 

SS-EN 455:3. Det finns önskemål om revidering så snart ytterligare kunskaper om 

proteiner och allergener blir kända. På grund av de nämnda svårigheterna bör standarden 

ses som en kompromiss, och arbetet har inte ännu nått slutmålet. 

Arbetsgruppens kommentarer: 

Standarden är positiv för dem som använder handskar ur följande aspekter: 

– det finns en tydlig anvisning för hur förpackningarna skall märkas 

– fokusering på allergi mot naturgummilatex innebär att allt bättre handskar finns att 

tillgå 

– tillverkaren skall vara beredd att lämna upplysningar om innehåll av kemikalier 

– i annex till standarden ges bra information om andra sätt att värdera handskars allergena 

egenskaper på immunologisk väg. Dessa metoder är dock inte anpassade till 

generell användning. 

Svårigheterna. Standarden omfattar alla typer av medicinska handskar och alla material 

som de kan tillverkas av. Det visade sig snart att det största behovet av biologisk säkerhet 

gällde handskar av naturgummilatex och de allergier som dessa kan orsaka. Därför 

har arbetet med standarden koncentrerats kring dessa frågor, som också var svåra att 

komma till rätta med. 


Råvaran till latexhandskar utgörs av sekret från gummiträdet, Hevea brasiliensis. Detta 

sekret innehåller bl.a. proteiner. Det är känt att typ I allergi, kontakturtikaria, kan 

framkallas av dessa proteiner. Det pågår hela tiden forskning runt om i världen om latexproteiner, 

allergen och allergier. Arbetsgruppen har inhämtat information från 

ledande experter. 

Förhoppningen var att komma fram till vilka specifika allergen bland proteinerna 

som orsakar typ I allergi samt att kunna analysera och eliminera dessa allergen. Det har 

konstaterats att 50-tal olika proteiner är allergena. Detta är en mycket liten del av 

proteininnehållet i latexen. 

Någon standardiserad metod för att haltbestämma allergenerna i de färdiga 

handskarna finns inte. Det har dock visat sig att totalhalten av vattenextraherbara 

proteiner ger en relativt bra uppfattning om handskarnas allergeninnehåll. 

En svårighet har varit att finna en bra analysmetod för extraherbara latexproteiner 

i så små mängder som det här är frågan om. Avsikten var också att hitta ett övre gränsvärde 

för proteininnehåll för att handskarna skall kunna anses ”säkra”. Något sådant 

gränsvärde har inte kunnat fastställas. En annan svårighet har varit att komma överens 

om hur tillsatta kemikalier skall deklareras för användaren. 

Hur skall handskförpackningarna vara märkta? På produktförpackningen för handskar 

av naturgummilatex skall det framgå att denna råvara ingår och att den kan orsaka 

allergiska reaktioner. 

Om fabrikanten väljer att ange proteininnehåll på förpackningen får det inte 

anges vara lägre än 50 µg/g latex. Det skall anges om handskarna är pudrade och att 

pudret måste avlägsnas från pudrade operationshandskar innan de används. Uttrycket 

hypoallergen får inte användas. Det kan inge falsk säkerhet för dem som är överkänsliga 

för latexproteiner eller kemikalier. 

Vad innebär anvisningarna om proteiner för tillverkaren? Tillverkaren är nu skyldig 

att ha kontroll över nivån av extraherbara proteiner i de färdiga handskarna. 

Proteinanalysen skall i första hand utföras enligt metoden Modifierad Lowry, 

som är specificerad i standarden. Andra testmetoder är tillåtna om de valideras mot 

denna metod. 

Något övre gränsvärde för proteininnehållet har inte kunnat fastställas. Tillverkaren 

skall med hjälp av riskanalys och konstaterad proteinnivå kunna avgöra om 

handskarna uppfyller standardens mål eller kommer så nära som möjligt. Uttrycket 

lågallergen används ofta utan att det finns någon definition av vad det innebär. 

Modifierad Lowry är den lämpligaste metoden för rutinmässig mätning av proteinhalten. 

Den är känd och kan utföras i de flesta laboratorier. Nackdelen med denna 

metod är att andra ämnen i handskarna kan påverka resultatet. Man kan erhålla falskt 

höga men också falskt låga värden. Kemikalier kan ha en sådan inverkan liksom ytbehandlingen 

av handskarna. Om tillverkaren rutinmässigt använder denna metod, ger 

den en acceptabel vägledning om hur proteinnivån förhåller sig i produktionsprocessen. 

Modifierad Lowry finns i flera varianter, t.ex. i USA där ASTM har en annan variant 

som inte ger samma resultat som EN 455:3. 


HPLC (High Pressure Liquid Chromatography) metoden beskrivs i annex till standarden. 

Denna metod ger exaktare värden och störs inte av andra ämnen. Det är dock inte 

så vanligt att den kan utföras i fabrikanternas laboratorier, eftersom den är tidsödande 

och kräver stor erfarenhet. 

Vad innebär anvisningarna om proteiner för användaren/inköparen? Fokuseringen på 

proteininnehållet i handskarna innebär att det kommer att finnas handskar med allt 

mindre proteinrester och därmed låga halter av allergen. Detta kan sannolikt på sikt 

bidra till en minskning av antalet nya fall av allergi mot naturgummilatex. 

Man bör vara uppmärksam på vad upplysningarna om proteininnehåll betyder. 

Detektionsgränsen, (gränsen för vad som kan påvisas) med den angivna analysmetoden 

är ca 10 µg/g latex. Värden under 10 µg/g latex kan därför inte mätas med säkerhet. 

Däremot kan högre värden mätas kvantitativt. 

Det kan vara svårt att värdera uppgifterna om proteiner, eftersom det inte finns 

ett rekommenderat gränsvärde. Det är också svårt att jämföra uppgifter från olika 

fabrikat, eftersom analysmetoden är osäker. De olika varianterna av Modifierad Lowry 

skapar också osäkerhet i jämförelserna. Betonas bör att fabrikanten är skyldig att ange 

analysmetod. En värdefull hjälp är också att jämföra med analyser enligt HPLC, om 

sådana finns tillgängliga. Uppgifter om proteininnehåll som ligger i samma storleksordning 

kan anses vara jämförbara. 

Om det finns tillgänglig information från undersökningar, som bygger på allergenanalys 

med immunologiska metoder, bör också denna ingå i bedömningen. 

Märkningsanvisningen, där gränsen är satt till 50 µg/g, gäller vad fabrikanten 

får ange på förpackningen. Något lägre proteininnehåll än 50 µg/g latex får alltså inte 

anges. Detta är inget gränsvärde på annat sätt än att det anses svårt att kunna garantera 

att alla handskar i en produktion ligger under detta värde med hänsyn till analysmetoden. 

Detta hindrar inte fabrikanten från att visa sina testprotokoll för den intresserade 

och upplysa om de resultat som föreligger. 

Vad innebär anvisningarna om kemikalier i eller på handskarna? På begäran skall 

fabrikanten kunna lämna upplysningar om vilka kemikalier som är tillsatta eller 

används i produktionen och som kan finnas kvar som rester i handskarna. Det gäller 

sådana som har kända hälsoskadliga effekter. Det krävs inga uppgifter om mängd eller 

restanalyser i de färdiga handskarna. 

Större delen av de tillsatta kemikalierna förbrukas i processen eller tvättas ut 

i efterbehandlingen. Mycket små rester kan ändå orsaka allergiska reaktioner för dem 

som är överkänsliga för ämnet. Det enda som förbjuds är pudring med talk, d.v.s. magnesiumsilikat. 

Vad sägs om endotoxiner och pyrogener på sterila handskar? Det ställs inget krav på att 

sterila handskar skall vara endotoxin- eller pyrogenfria. Om fabrikanter vill upplysa om 

att handskarna har ett lågt endotoxininnehåll skall i första hand det rekommenderade 

LAL-testet utföras enligt anvisningarna. Värdet får inte överstiga 20 EU (endotoxin- 


enheter) per par handskar. Ämnen i handskarna kan påverka LAL-testen så att den inte 

går att utföra. I sådana fall bör t ex pyrogentest på kaniner utföras. 

Kan användaren eller inköparen ställa andra krav än standarden anger? Ytterligare 

krav och skärpningar av uppgifterna kan framföras, t.ex. i samband med en upphandling. 

För att sådana krav skall bli meningsfulla och hanterliga för både köpare och 

säljare bör de ställas i form av ”bör-krav”. Om de är av allmängiltig karaktär kan de 

sedan behandlas i samband med en revision av standarden. 

Följande punkter föreslås redan nu bli föremål för en eventuell revision: 

– ett övre gränsvärde för proteininnehåll 

– metod för analys av allergeninnehåll 

– tydligare anvisningar om kemikalieinnehåll 

– analys av kemikalierester 

– materialdeklaration även för handskar av andra material än latex. 

De två första punkterna ligger närmast till hands att bli behandlade. Intresset kring 

latexallergi gör att alla berörda är angelägna om att kraven skärps för att det inte skall 

medföra hälsoskadliga biverkningar att använda handskar. I den form standarden nu 

föreligger har tillverkarna av handskar fått anvisningar för kontroll av proteinnivåerna. 

Användarna har samtidigt fått ett hjälpmedel för att ställa relevanta krav vid val av 

handskar. 

För HSS arbetsgrupp för medicinska handskar 

November 2000, Iréne Narström, Ulla-Britta Bellander, Karin Wrangsjö 


Brist på praktiska 

riktlinjer i vården 

I Sverige finns det idag inget regelverk som ger anvisningar om användning av produkter 

av naturgummilatex i sjukvården, utöver de övergripande reglerna om en säker 

vård- och arbetsmiljö. 

Arbetarskyddsstyrelsen har dock utöver sina generella anvisningar om personlig 

skyddsutrustning (AFS 1993:40) också tagit fram informationsmaterial om allergi mot 

naturgummilatex. I AFS 1993:40 framgår att personlig skyddsutrustning skall vara tillgänglig, 

anpassad till användarens hälsotillstånd och inte får innebära en risk för 

användaren. 

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om att förebygga och ha beredskap 

för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner, SOSFS 1999:26 (M), framgår att 

det finns en skyldighet för läkare att ta reda på tidigare överkänslighetsreaktioner hos 

patienter, speciellt vid behandling med läkemedel och röntgenkontrastmedel. Här är 

dock inte reaktioner mot naturgummi i medicinska handskar eller annan sjukvårdsmateriel 

preciserat. Inte heller omnämns, specificerat i SOSFS 1982:8 (M ), att allergi 

mot naturgummilatex skall markeras i journalen som risk för intolerans och allvarlig 

överkänslighet mot läkemedel m.m. Denna bör ändå kunna vara vägledande för hur 

IgE-medierad latexallergi skall dokumenteras. 

Inom EU har problemet uppmärksammats och kommissionens Health & consumer 

protection directorate-general har låtit en vetenskaplig kommitté ta fram ett 

dokument ”Opinion on Natural Rubber Latex Allergy” (juni 2000). Den utgör en presentation 

av kunskapsläget men ger inga anvisningar. 

Svenska regions- och universitetssjukhus, i första hand anestesi-, kirurg- och 

barnkliniker, har tagit initiativ till att ta fram lokala anvisningar om hur en vårdmiljö 

sanerad från naturgummilatex kan skapas. En värdefull strategi som rapporterats är att 

ha grundutrustning inom anestesi och kirurgi fri från naturgummilatex så att den enda 

åtgärden blir att byta till ”latexfria ” operations- och undersökningshandskar när allergiska 

individer skall genomgå medicinska eller kirurgiska ingrepp. 

Det är svårt att göra de lokala listor som upprättas över latexfria sjukvårdsmaterial 

generella, då vårdgivare över landet inte har gemensam upphandling. Listorna 

behöver dessutom uppdateras regelbundet. 

I Folkhälsoinstitutets arbetsgrupp har vi gått igenom ett flertal exempel på sådana 

lokala skriftliga anvisningar. I dessa kan återfinnas såväl anvisningar om vilka patienter 

som skall särbehandlas som listor över det lokala sjukhusets operations- och anestesiutrustning 

samt litteraturhänvisningar. 

Vid kontakt med respektive specialistföreningar inom barnkirurgi, anestesiologi 

och allergologi framkommer att det inte finns några generella råd och anvisningar riktade 

till vårdinrättningar. 


Användbara 

webb-adresser för vidare information 

NIOSH Latexalert 

http://www.cdc.gov/niosh/latexalt.html 

NIOSH Latexallergy Preventionguide 

http://www.cdc.gov/niosh/98-113.html 

http://www.immune.com/rubber/nr3.html 

NGL fria alternativ 

Tactylon 

http://www.millennianet.com/tactyl/index.htm 

Man kan även gå in i någon sökmotor på webben och söka efter latex och allergi: 

http://evreka.passagen.se/ 

http://hotbot.lycos.com/ 

http://www.webcrawler.com/ 


Litteraturlista 

Arbeten kring latexallergi återfinns idag i tidskrifter inom ett stort antal specialistområden, 

framförallt inom immunologi, allergologi, dermatologi, pediatrik, anestesiologi, 

yrkesmedicin och tandvård. 

Att göra ett representativt, kritiskt urval av dessa artiklar skulle vara ett årslångt 

arbete. Här följer ett urval, kanske med slagsida för den dermatologiska litteraturen. 

Idag arbetar ett stort antal centra världen över med olika problemområden kring latexallergi. 

Ibland har forskningen anknytning till tillverkningsindustrin för sjukvårdshandskar, 

som ju hittills framstått som den dominerande symtomutlösande produkten 

när det gäller allergiska reaktioner. 

Vi har valt att ta fram några reviewartiklar som i sig har goda referenslistor och 

så ett urval artiklar som belyser latexallergi ur följande aspekter: incidens, klinisk bild, 

allergenmätningar, förebyggande åtgärder och behandling. 

Reviewartiklar 

1. Warshaw EM. Latex allergy. J Am Acad Dermatol 1998;39:1-24 

2. Turjanmaa K, Alenius H, Mäkinen-Kiljunen S, Reunala T, Palosuo. T. Natural 

rubber latex allergy (Review). Allergy 1996; 51: 593-602 

3. Slater J. Latex allergy. J Allergy Clin Immunol. 1994;94:139-49. 

4. Levy DA, Charpin D, Pecuet C, Leynadier F, Vervloet D. Allergy to latex. Allergy 

1992:47;579-587 

5. Hamann CP. Natural Rubber Latex Protein Sensitivity in Review. American 

Journal of Contact Dermatitis 1993: 4: 4-21 

6. Cohen DE, Scheman A, Stewart L et al. American Academy of Dermatology’s 

position paper on latex allergy. J Am Acad Dermatol 1998;39: 98-106 

7. Poley GE, Slater JE. Latex allergy. J Allergy Clin Immunolo 2000;105:1054-62 

Prevalensstudier 

Bra sammanställningar finns i ref 1, 2 och 21. 

Incidensstudier 

8. Sussman GL, Liss G M, Deal K et al. Incidence of latex sensitization among latex 

glove users. J Allergy Clin Immunol. 1998;101:171-8 

9. Jolanki R, Estlander T, Alanko K et al. Incidence rates of occupational contact 

urticaria caused by natural rubber latex. Contact Dermatitis 1999;40:329-331 

Klinisk bild 

10. Nutter AF. Contact urticaria to rubber. British Journal of Derm. 1979:101 

597-8 

11. Axelsson JGK, Johansson SGO, Wrangsjö K. IgE-mediated anaphylactoid 

reactions to rubber. Allergy 1987;42:46-50 


12. Wrangsjö K, Wahlberg J E, Axelsson IGK. IgE-mediated allergy to natural latex 

in 30 patients with contact urticaria. Contact Dermatitis 1988:19:264-271 

13. Olsen L, Lagerkvist B. Gummiallergi, ett ökande problem med särskild risk för 

barn med ryggmärgsbråck. Läkartidningen 1993;90;1476-7 

14. Pequet C, Leynadier F, Dry J. Contact urticaria and anaphylaxis to natural latex. 

J Am Acad Dermatol 1990;22;631-3 

15. Sussman GL, Tarlo S, Dolovich J. The Spectrum of IgE-Mediated Responses to 

Latex. JAMA 1991;265:2844-7 

16. Ownby DR, Tomlanovich M, Sammons N et al. Anaphylaxis Associated with 

Latex Allergy During Barium Enema Examinations. AJR Am J Roentgenol 

1991:156:903-8 

17. Jaeger D, Kleinhans D, Czuppon AB, Baur X. Latex-specific proteins causing 

immediate-type cutaneous, nasal, bronchial, and systemic reactions. J Allergy 

Clin Immunol 1992:89;759-68 

18. Blanco C, Carrilo T, Castillo R, Quiralte J, Cuevas M. Latex allergy: clinical 

features and cross-reactivity with fruits. Annals of Allergy 1994;73; 309-314 

19. Brugnami G, Marabini A, Siraacusa A et al. Work-related late asthmatic 

response induced by latex allergy. J Allergy Clin Immunol 1995;96:457-64 

20. Taylor JS. Latex allergy. Rewiev of 44 Cases Including Outcome and Frequent 

Association With Allergic Hand Eczema. Arch Dermatol 1996;132:265-71 

21. Laxenaire MC. Anaphylaxis-Incidence, diagnosis and investigation. 

ESA:1996:67-70. Kongressrapport 

22. Kam PC, Lee Ms, Thompson J F. Latex allergy: an emerging clinical and 

occupational health problem. Anaestesia 1997: 6; 570-5 

23. Shah S, Cawley M, Gleeson R et al. Latex allergy and latex sensitization in 

children and adolescents with meningomyeloele. J Allergy Clin immunol 

1998;101:741-6 

24. Holme SA, Lever RS. Latex allergy in atopic children. British Journal of 

Dermatology 1999;140:919-921 

25. Laxenaire MC. Epidemiology of anstethetic anaphylactoid reactions, Fourth 

multicenter survey (July 1994-December 1996) Ann Fr Anesthth Reanim 

1999:18:796-809. OBS endast abstrakt 

26. Rueff F, Thomas P, Reissig G et al. Natural rubber latex allergy in patients not 

intensely exposed. Allergy 1998;1998:53:445-449 

27. Kim KT, Safadi G S. Relation of latex-specific IgE titer and symptoms in 

patients allergic to latex. J Allergy Clin Immunol 1999;103:671-7 

Allergenkaraktäristik 

28. Kurup VP, Fink JN. The spectrum of immunologic sensitization in latex allergy. 

Allergy 2001;56:2-12 


Allergenmätningar 

29. Palosuo T, Mäkinen-Kiljunen S, Alenius H et al.Measurement of natural rubber 

latex allergen levels in medical gloves by allergen-specific IgE-ELISA inhibition , 

RAST inhibition, and skin prick test. Allergy 1998; 53: 59-67 

30. Baur X, Chen Z, Raulf-Heimsoth M. Protein and allergen content of various 

natural latex articles. Allergy 1997;52:661-664 

31. Swanson MC, Bubak ME, Hunt LW et al. Quantification of occupational latex 

aeroallergens in a medical center. J Allergy Clin Immunol 1994;94;445-51 

32. Tomazic V, Shampaine EL, Lamanna A. Cornstarch powder on latex products is 

an allergen carrier. J Allergy Clin Immunol 1994;93:751-8 

Förebyggande åtgärder 

33. Tarlo S, Sussman G, Contala A, Swanson M. Control of airborne latex by use of 

powder-free latex gloves. J Allergy Clin Immunol 1994;93:985-9 

34. Heese A, Peters KP, Stahl J et al. Haufigkeit und Zunamne von typI-Allergien 

gegen Gummihandschuhe bei Zahnmedizinstudenten. Hautartzt 1995.¤6:15-21 

35. Tarlo S, Sussman GL, Holness L. Latex sensitivity in dental students and staff: 

a cross-sectional study. J Allergy Clin Immunol 1997;99: 396-401 

36. Baur X, Chen Z, Allmers h. Can a threshold limit value for natural rubber latex 

airborne allergens be defined? J Allergy Clin immunol 1998;101:24-27 

37. Allmers H, Brehler R, Chen Z et al. Reduction of latex aeroallergens and latexspecific 

IgE antibodies in sensitized workers after removal of powdered natural 

rubber latex gloves in a hospital. J Allergy Clin Immunol 1998:102;841-6 

38. Niggeman B, Buck D, Michael T et al. Latex provocation tests in patients with 

spina bifida: Who is at risk of becoming symptomatic? J Allergy Clin 

Immunol.1998 102:665-70 

39. Cremer R, Kleine-Diepenbruck U, hoppe A et al. Latex allergy in spina bifida 

patients-prevention by primary prophylaxis. Allergy 1998;53:706-11 

Specifik terapi 

40. Pereira C, Rico P Lourenco M. Specific immunotherapy for occupatinal latex 

allergy. Allergy 1999:54;291-3 

41. Toci G, Shah S, Al Faqih et al. Oral latex desensitization of health care workeres. 

Abstract. J Allergy clin Immunol 1998;101 suppl S 161 


Ordlista 

Atopi – sammanfattande benämning på ärftlig benägenhet att utveckla allergi 

av typ I, gemensam för astma, hösnuva och eksem 

Incidens – statistisk tem för insjuknandefrekvens under viss period 

Kofferdam – tunn gummiduk som spännes ut i munnen med hål för tänder för att 

dessa skall hållas torra vid tandlagning 

Prevalens – antalet individer med en viss sjukdom i förhållande till det totala 

antalet individer i befolkningen. 

Rhinit – inflammation i näshålans slemhinnor med nästäppa, rinnsnuva och 

nysningar 

Urtikaria – nässelutslag blek eller rodnad svullen hudfläck som kommer och går 

snabbt. 


Bilaga 1 

Enkät till inköpsansvariga i 21 svenska landsting 

Fram till år 2000 har det inte funnits någon standard som ger riktlinjer vid sjukvårdens 

upphandling av handskar, där hänsyn tas till handskarnas allergiframkallande 

egenskaper. Det har därför legat på sjukvårdens eget ansvar att ta initiativ till upphandling 

av så lågallergena produkter som möjligt. 

För att få en uppfattning om läget i detta avseende vid upphandling av handskar 

inom vården sändes en enkät med fem frågor till inköpsansvariga vid de 21 svenska 

landstingen. Samtliga landsting svarade. Här presenteras svaren på frågorna och också 

ett axplock ur kommentarer till enkäten. 

1. Har frågor rörande latexallergi diskuterats i samband med upphandling av handskar 

och annat sjukvårdsmateriel? 

20 ja 1 nej 

2. Finns det någon fastställd policy på landstingsnivå för upphandling av produkter 

som innehåller latex? 

5 ja 15 nej 1 vet ej 

3. Finns det någon fastställd policy på sjukhus-/kliniknivå för upphandling av produkter 

som innehåller latex? 


4. Finns behov av nationella riktlinjer för upphandling av latexprodukter i sjukvården? 


5. Finns det gemensam upphandling för tandvård och sjukvård? 


Ur kommentarer givna vid enkätsvaren: 

Information bra, ingen lagstiftning tack. 

Materialkonsulent håller vården informerad, viss hänsyn tas, blandat sortiment gör att 

risker ändå kan finnas för latexkänsliga personer. En operationsavdelning har ordnat 

kompendium och inventerat förekomsten av naturgummilatex. Fortfarande svårt hitta 

bra ersättningsprodukter. 

Sedan 1/10 98 har ett sjukhus puderfria handskar och väljer produkter med låga nivåer 

av naturgummilatexproteiner. Flera sjukhus i länet har anslutit sig. Latexfria handskar 

finns att tillgå. 


Försöker upphandla latexfria alternativ, frågan är förd vidare till en eventull landstingsomfattande 

policy. 

Krav att leverantör anger latexinnehåll, att latexhandskar är opudrade, många vill ha 

hjälp med latexsanering, t.ex. av akutväskor. 

Vid upphandling väljer vi om möjligt latexfria alternativ och kräver att latexinnehåll 

skall deklareras. 

Produkter granskas avseende latex, latexfria prioriteras. Användarna informeras om 

latexinnehåll. Barnkliniken och vår neurokirurguriska klinik använder ej latexprodukter. 

Arbetsgruppens bedömning är att det idag finns en medvetenhet över landet om förekomsten 

av allergi mot naturgummilatex och att frågan beaktas vid upphandling. Däremot 

hanteras frågan i praktiken sannolikt helt olika inom olika landsting och hos 

olika vårdgivare då enhetliga riktlinjer saknas. Flera sjukhus och några landsting har 

valt linjen att övergå till puderfria handskar, dels för att förhindra kirurgiska komplikationer 

av handskpuder, dels för att undvika att allergiframkallande proteiner sprids 

genom handskpudret. 


Bilaga 2 

Patientinformation vid IgE-medierad allergi för naturgummilatex. 

Yrkeshudmottagningen, Yrkes- och miljödermatologi Norrbacka. SLL, 2000. 

Kontakt med gummimaterial kan framkalla allergi. 

I denna broschyr informeras om snabballergisk reaktion mot naturgummilatex, s.k. 

IgE-medierad naturgummilatexallergi 

Naturgummilatex 

Naturgummi, som även kallas latex eller naturgummilatex, tillverkas av saften från 

gummiträdet Hevea brasiliensis. Många produkter avsedda för personligt bruk, t.ex. 

skyddshandskar som används inom sjukvård, hushåll och industri, ballonger och kondomer 

är ofta tillverkade av naturgummilatex. Se även exempel på produkter där naturgummilatex 

kan förekomma. 

Symtom 

När hud och slemhinnor kommer i kontakt med naturgummiprodukter kan allergi 

utvecklas. Då bildas s.k. IgE-antikroppar mot äggviteämnen i naturgummilatex. Hos 

en allergisk person kan en senare hudkontakt framkalla symtom som klåda, rodnad, 

svullnad och ibland nässelutslag. 

De flesta har lindriga symtom som vanligen begränsas till det hud- eller slemhinneområde 

som gummiprodukter kommer i kontakt med. Symtomen kommer ofta 

snabbt, inom några minuter, och klingar av inom någon timme. Hos allergiska personer 

kan även snuva, ögonirritation och astma utlösas, framför allt när pudrade sjukvårdshandskar 

orsakar symtomen. 

Hos enstaka, mycket starkt latexallergiska personer kan allergiska reaktioner med 

allmänpåverkan inträffa. Detta är beskrivet framför allt i samband med medicinsk/ 

kirurgisk behandling eller tanläkarbehandling, där sjukvårdshandskar kommer i kontakt 

med slemhinnor eller operationsområden. 

Hur vanligt är allergi mot naturgummilatex? 

Störst risk att utveckla allergi mot naturgummilatex löper de som ofta använder 

skyddshandskar av gummi i sitt arbete. Allergin kan även förekomma hos barn, särskilt 

de som opereras tidigt i livet. Personer som har benägenhet för allergiska reaktioner, 

t.ex. mot pollen och pälsdjur, har en ökad risk att utveckla även allergi mot naturgummilatex. 

Diagnos 

Iakttagelsen att kontakt med naturgummiprodukter framkallar symtom är viktig 

information för diagnosen. Vid hud- eller allergimottagning kan latexallergi påvisas 


med pricktest, vilket innebär att en liten mängd latexextrakt prickas in ytligt i huden 

på underarmen. Vid allergi uppkommer ett nässelutslag på teststället. Man kan även 

analysera förekomst av antikroppar mot latex i ett blodprov, s.k. RAST. 

Samtidig allergi mot andra ämnen 

Samtidig allergi mot födoämnen, framför allt tropiska frukter som banan, avokado, 

kiwi och kastanj, kan förekomma. 

Råd vid allergi mot naturgummilatex 

Vid latexallergi skall man undvika direkt hudoch slemhinnekontakt med latex samt 

latexinnehållande puder från handskar. Vid en allergisk reaktion mot latex finns medicinsk 

behandling att tillgå. Rådgör med Din läkare. 

Hur kan kontakt med naturgummilatex undvikas? 

Meddela alltid Din läkare, tandläkare och annan vårdpersonal att Du är allergisk mot 

latex. Du skall i vårdsituationer inte behandlas av personal i latexhandskar. Latex skall 

också undvikas i all annan sjukvårdsutrustning. Välj skyddshandskar i plastmaterial! 

Exempel på produkter där naturgummilatex kan förekomma: 

Sjukvårds- och operationshandskar 

Hushållshandskar 

Ballonger, nappar, gummileksaker 

Kondomer, pessar 

Textillim 

Klistrande gummering på kuvert 

Bad- och frisörmössor 

Sjukvårdsartiklar, t.ex. katetrar, röntgen- och narkosutrustning 

Munskydd 

Gummiduk vid tandläkarbehandling (kofferdamm) 

Exempel aktuella år 2000 på alternativ fria från naturgummilatex: 

Operationshandskar: 

Biogel Neotech 

Duraprene 

Tactylon 

Dermaprene 

Elastyren 

Undersökningshandskar: 

Plasthandskar tillverkade av polyvinylklorid (PVC) 

och polyeten (tunn plastfolie) 

Nitrilhandskar 


Hushållshandskar: 

Plasthandskar tillverkade av polyvinylklorid (PVC) 

Kondom: 

Durex Avanti, Adam och Eva, 08-667 91 75 

Tandbehandlingsduk (kofferdamm): 

Hygienic Non-Latex kofferdamm, nordenta 0171-230 00 


Folkhälsoinstitutet 2001:3 

Folkhälsoinstitutets distributionstjänst · 120 88 Stockholm · Fax 08-449 88 11 

e-post fhi@strd.se www.fhi.se 

ISBN 91-7257-094-6 · ISSN 1104-358X

Latex Ð Inlagan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?