Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa - Statens ...

Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 8 

Trygg och säker 

sexualitet och en 

god reproduktiv hälsa 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 8 

Trygg och säker 

sexualitet och en 

god reproduktiv hälsa 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut r 2005:57 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-411-9 

grafisk produktion och illustrering: typoform

Innehåll 

Förord ______________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ______________________________________________________ 6 

1. Inledning __________________________________________________________ 9 

2. Oskyddat sex ______________________________________________________ 10 

2.1 Sambandet mellan oskyddat sex och hälsa ______________________________ 10 

2.2 Utveckling av bestämningsfaktorn i olika grupper ________________________ 11 

2.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 15 

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 19 

2.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 25 

3. Tidigt omhändertagande vid abort ______________________________________ 28 

3.1 Sambandet mellan tidigt omhändertagande vid abort och hälsa ____________ 28 


3.3 Förklaringar till utvecklingen__________________________________________ 30 



4. Sexuellt våld och tvång ______________________________________________ 33 

4.1 Sambandet mellan sexuellt våld/tvång och hälsa ________________________ 33 


4.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________39 



Referenser __________________________________________________________ 50

Förord 

År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att 

skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” 

och elva målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att 

följa upp arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folkhälsopolitisk 

rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober samma år. I rapporten 

beskrivs vad som har hänt efter riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad? 

Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillkoren 

i stort och olika levnadsvanor? Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutvecklingen 

i befolkningen och vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av 

andra aktörer? 

Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter 

från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner. 

Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden. 

Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 8 Trygg 

och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa. 

Underlagsmaterialet har arbetats fram av Margareta Pettersson och Inga Swanberg vid 

Hiv/STI-uppdraget, Avdelningen för levnadsvanor. I arbetet har samverkan skett med följande 

externa aktörer: Brottsförebyggande rådet, Skolverket, Smittskyddsinstitutet, och 

Socialstyrelsen. 

Stockholm, december 2005 

gunilla rådö 

chef hiv/sti-uppdraget 

trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 5

6 målområde 8 

Sammanfattning 

Oskyddat sex är den gemensamma orsaken till oönskade tonårsgraviditeter och sexuellt 

överförda infektioner (STI) bland ungdomar. Under de senaste tio åren har emellertid antalet 

födslar per 1000 sjunkit medan antalet aborter ökat (utom år 2003-04). Antalet nyanmälda 

klamydiafall per 1000 i åldern 15-29 år har ständigt ökat efter ett bottenläge åren 1994- 

1997. Andelen ungdomar som använt kondom den senaste månaden visar ingen tydlig 

trend, men samlag utan kondom ”första kvällen” har blivit vanligare. Förändringar i attityder 

och beteende kan vara bidragande orsaker till mer oskyddat sex. Antalet sexpartners 

har ökat, allt färre tycker att sex bara ska förekomma i fasta förhållanden och många skyddar 

sig mer mot graviditet än mot STI. Att ungdomar konsumerar mer alkohol kan också 

ha betydelse. 

Tidigt omhändertagande vid abort har utvecklats mycket gynnsamt under många år. 

Aborter i åldern 15-44 år sker allt oftare redan under graviditetsvecka 4-7. Den främsta 

bakomliggande orsaken är den svenska abortlagstiftningen, som sedan 1975 ger kvinnan 

rätt till fri abort t.o.m. utgången av den 18:e graviditetsveckan. Sedan 1992 har kvinnor 

även rätt att välja mellan ett kirurgiskt ingrepp och medicinsk abort, som är billigare och 

mera skonsam, men måste utföras före utgången av graviditetsvecka nio. 

Sexuellt våld och tvång har länge utvecklats negativt i brottsstatistiken, vilket delvis 

avspeglar en ökad anmälningsbenägenhet, men mörkertalet är stort. Antalet anmälda våldtäktsbrott 

har kontinuerligt ökat, framför allt inomhus. Mäns våld mot kvinnor är vanligare 

i nära relationer. Under 1990-talet blev sexuella trakasserier vanligare. Riskgrupper för 

sexuellt våld är t.ex. invandrarflickor från vissa kulturer samt missbrukande eller psykiskt 

sjuka kvinnor. Attitydförändringar och det ökande alkoholbruket kan ha bidragit till 

ökningen av sexualbrott. 

Viktiga insatser inom målområde 8 är lagstiftning, läro- och kursplaner, skolans sexoch 

samlevnadsundervisning, jämställdhetsarbete, skolhälsovård, ungdomsmottagningar 

samt kvalitetsutveckling. Andra viktiga insatser är Rikskvinnocentrum, Kvinnofridsportalen 

samt lokala insatser för våldsdrabbade kvinnor inom hälso- och sjukvården, kommunerna 

och frivilligorganisationer, t.ex. kvinnojourer. Riktat ekonomiskt stöd ges till 

landsting, kommuner och frivilligorganisationer. 

Viktiga utvecklingsbehov inom målområde 8 är 

• att regeringen tar fram en handlingsplan för insatser mot hiv/STI med tydliga mål och 

med ett brett sexoch samlevnadsperspektiv 

• att hälso- och sjukvården utvecklar metoder för att förebygga STI hos dem som söker 

för testning av STI 

• att öka kunskapen om vilka hälsofrämjande och förebyggande insatser som är effektiva, 

vilka målgrupper man bör rikta sig till samt vilken pedagogik som är effektiv

trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 7 

• att Skolverket enligt FHI:s önskemål gör en fortlöpande kvalitetssäkring av skolornas 

sexoch samlevnadsundervisning i sitt arbete med hälsokonsekvensbedömningar 

• att Myndigheten för skolutveckling ges i uppdrag att vidareutveckla sitt arbete med 

kvalitetsutveckling av sexoch samlevnadsundervisningen samt fortbildning av lärare 

• att ungdomsmottagningarna utvärderas och kvalitetssäkras 

• att ungdomsmottagningarna vidareutvecklar sitt arbete med att öka tillgängligheten för 

pojkar och unga män 

• att ett intensivt arbete görs för att öka kondomanvändningen vid tillfälliga kontakter 

• att jämställdhetsarbetet fortsätter för att förebygga diskriminering, kränkningar, kvinnlig 

könsstympning, hedersrelaterat våld, prostitution samt annat sexuellt våld och tvång 

• att mer utbildning ges om homo-, bisexuella och transpersoners situation 

• att kön och ålder på gärningsman och brottsoffer registreras i brottsstatistiken 

• att Socialtjänstlagen skärps enligt förslaget från ”Slag i luften” om att kommunernas 

socialnämnder får ett tydligare ansvar för arbetet med våldsutsatta kvinnor.


Målområde 8 - översikt 

Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer 

Oskyddat sex Antalet födslar och aborter/ 

1 000 kvinnor 15–19 år 

(graviditetstalet) (h) 

Incidensen av klamydiainfektion 

i åldersgruppen 

15–29 år (h) 

Kondomanvändning bland 

ungdomar 16–24 år 

A: använt kondom den 

senaste månaden B: haft 

samlag utan kondom 

”första kvällen” under det 

senaste året 

Tillgång till tidig 

abortdiagnos och 

behandling 

Sexuellt våld och 

tvång 

Procentuell fördelning av 

verkställda aborter efter 

graviditetens längd, alla 

åldrar 

Anmälda sexualbrott (alla 

åldrar), antal/100 000 inv. 

Anmälda våldtäktsbrott mot 

personer ≥ 15 år, antal/ 

100 000 invånare 

Utbildningspolitik Skolverket 

Folkhälsopolitik Myndigheten för 

Hälso- och sjukvårds- skolutveckling 

politik 

Socialstyrelsen 

Statens folkhälsoinstitut 

Smittskyddsinstitut 

et (statistik) 

Hälso- och sjukvårdspolitik 

Rättsväsende och 

kriminalpolitik 

Utbildningspolitik 


Jämställdhetspolitik 


Rikspolisstyrelsen 

Jämställdhetsombudsmannen 

Skolverket 

Myndigheten för 

skolutveckling 


Brottsförebyggande 

rådet 

Rikskvinnocentrum

1. Inledning 


En trygg och säker sexualitet kan sägas vara sexuellt välbefinnande och en sexualitet fri 

från negativa konsekvenser, fördomar, diskriminering, tvång och våld. Begreppet överlappas 

delvis av en god reproduktiv hälsa som inkluderar aspekter som sexuell hälsa, reproduktiv 

frihet och en säker graviditet och förlossning. Det är särskilt angeläget att främja 

sexuell hälsa bland ungdomar. I Sverige råder en positiv och liberal syn på sexualitet och 

här finns en lång tradition med sexualupplysning och en acceptans av tonåringars rätt till 

ett sexualliv. 

Eftersom mätbara indikatorer saknas för sexuellt välbefinnande beskrivs här tre 

bestämningsfaktorer för sexuell och reproduktiv ohälsa: oskyddat sex, tidigt omhändertagande 

vid abort samt sexuellt våld och tvång. Information och kunskap om sexualitet 

och samlevnad påverkar också den sexuella och reproduktiva hälsan, men här saknas statistik 

för uppföljning. 

Huvudansvaret för preventiva insatser inom målområde 8 ligger inom följande fem 

politikområden (ansvariga myndigheter inom parentes): folkhälsopolitik (Smittskyddsinstitutet, 

Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut), hälso- och sjukvårdspolitik 

(Socialstyrelsen), jämställdhetspolitik (Jämställdhetsombudsmannen) kriminalpolitik 

(Brottsförebyggande rådet) samt utbildningspolitik (Skolverket och Myndigheten för skolutveckling).


2. Oskyddat sex 

2.1 Sambandet mellan oskyddat sex och hälsa 

Oskyddat sex, dvs. sexuellt umgänge utan att använda kondom eller annat preventivmedel, 

kan leda till oönskad graviditet och/eller sexuellt överförd infektion (STI). Enligt sexualvanestudien 

”Sex i Sverige” (1) sker vart fjärde samlag i åldersgruppen 25-49 år utan preventivmedel 

och utan barnönskan. Kunskapen om homo-, bisexuella och transpersoner 

(HBT) är begränsad, men enligt ”Sex i Sverige” används kondom vid vart sjätte samlag 

mellan homosexuella män. 

Oönskad graviditet 

De flesta oönskade graviditeter leder till en abort. Ett abortingrepp kan innebära ökad risk 

för påfrestningar (2-4), men det är ovanligt med allvarliga fysiska komplikationer eller 

långvarig psykisk ohälsa efter ingreppet. En oplanerad och initialt oönskad graviditet kan 

också leda till ett önskat och välkommet barn. Tonårsmammor löper emellertid en ökad 

risk för en ogynnsam socioekonomisk situation senare i livet oavsett tonåringens socioekonomiska 

uppväxtvillkor. 

Sexuellt överförd infektion (STI) 

Den mycket snabba smittspridningen av hiv och andra STI som sker på många håll i världen 

är ett potentiellt hot även för Sverige. Av samtliga STI är hiv allvarligast eftersom bot 

saknas. Genital herpes och kondylom är relativt vanliga (2, 4, 5). De STI som är anmälningspliktiga 

enligt lag är de allmänfarliga infektionerna klamydia, gonorré, syfilis och 

hiv/aids. 

Att smittas av STI och drabbas av komplikationer kan medföra allvarliga konsekvenser 

för hälsan. Exempel på komplikationer av klamydiainfektion är äggledarinflammation och 

utomkvedshavandeskap med risk för infertilitet. Mannen kan drabbas av bitestikelinflammation 

(4). För många förknippas STI dessutom med skam och skuld, vilket medför psykiska 

påfrestningar (4, 6). 

Eftersom STI ökar finns det en risk att spridningen av hiv ökar (7). Vissa grupper är 

särskilt sårbara, t.ex. ungdomar och män som har sex med män. Spridningen av hiv har hittills 

kunnat hållas under god kontroll i Sverige, trots att hiv har ökat dramatiskt bl.a. i 

Baltikum och Ryssland. Även i Sverige har hivfallen ökat beroende på ett ökat antal smittade 

utomlands. Majoriteten har dock smittats före flytten till Sverige. Se även målområde 7.

2.2 Utveckling av bestämningsfaktorn i olika grupper 

Utvecklingen av bestämningsfaktorn ”Oskyddat sex” följs främst via två huvudindikatorer, 

”Antalet födslar och aborter/1000 kvinnor i åldern 15-19 år (graviditetstalet)” samt 

”Incidensen av klamydiainfektion i åldern 15–29 år”. Dessutom följs utvecklingen genom 

de två indikatorerna för kondomanvändning bland ungdomar i åldern 16-24 år: ”Använt 

kondom någon gång den senaste månaden” och ”Haft samlag utan kondom ”första kvällen” 

under det senaste året”. Redovisningen avgränsas till ungdomar eftersom tidiga insatser 

bedöms vara mest angelägna. 

Graviditetstalet bland tonåringar 

Med graviditetstalet avses summan av antalet aborter och förlossningar per 1000 kvinnor. 

Enligt Socialstyrelsens folkhälsorapport 2005 (7, 8) har aborter och födslar länge samvarierat, 

d.v.s. har ökat och minskat under samma tidsperioder. Graviditetstalet bland tonåringar 

minskade under första hälften av 1980-talet, men steg fram till år 1990 och sjönk återigen 

under första hälften av 1990-talet (figur 1). Under 2000-talet har tonårsgraviditeter åter blivit 

vanligare, vilket sammanfaller med en ökning av graviditeter i övriga åldersgrupper. 

Under 1970-talet fanns det en oro för att ökningen av aborterna bland tonåringar skulle 

fortsätta när abortlagen infördes 1975 med rätten till fri abort, men istället minskade tonårsaborterna 

under många år. Under den allmänna fertilitetsökningen i slutet av 1980-talet 

ökade tonårsaborterna, men de minskade åter under 1990-talets lågkonjunktur och låg 

1995 på en mycket låg nivå. Efter 1995 har förlossningstalet (födslar per 1000 kvinnor) 

bland tonåringar minskat stadigt medan andelen aborter ökat (figur 1). En tendens till 

minskning av både tonårsgraviditeter och tonårsaborter visade sig 2003-04, då andelen 

aborter ungefär motsvarade 1990 års nivå (figur 1) (7, 8). 

Antal per 1 000 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Graviditeter Aborter Födslar 


1975 1979 1983 1987 1991 1995 1999 2003 

Figur 1. Antal graviditeter, utförda aborter och förlossningar per 1 000 kvinnor i åldrarna 15–19 år i Sverige under 

perioden 1975–2004. Källa: Socialstyrelsen, EpC.


Klamydiainfektion hos ungdomar 

Klamydiaincidensen bland ungdomar sjönk i början av 1990-talet ner till ett bottenvärde 

under åren 1994-1997. Därefter har en kraftig ökning skett i alla tre åldersgrupperna (5, 9), 

se figur 2. Både antalet provtagna personer och andelen positiva klamydiafynd har ökat. 

Enligt Smittskyddsinstitutet har klamydiafallen ökat även i åldern upp till 14 år. 

Nya fall per 100 000 kvinnor 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Nya fall per 100 000 män 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

15-19 år 20-24 år 25-29 år 30-34 år 35-39 år 

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

15-19 år 20-24 år 25-29 år 30-34 år 35-39 år 

Figur 2. Klamydiaincidens bland kvinnor respektive män i åldrarna 15-19, 20-24 respektive 25-29 år, åren 1995-2004. 

Nyanmälda fall per 100 000 invånare i respektive köns- och åldersgrupp. Källa: Smittskyddsinstitutet.


Kondomanvändning bland ungdomar 

Att använda kondom är ett mycket säkert sätt att skydda sig mot sexuell smitta. Sedan 1989 

har fem riksomfattande enkätstudier genomförts av Herlitz (10) för att kartlägga kunskaper, 

attityder och sexualvanor. Ungdomars rapporterade kondomanvändande under perioden 

1997-2003 varierar mellan kön och åldersgrupper (figur 3). Att använda kondom var 

vanligare bland sexuellt aktiva 16-19-åringar än bland äldre ungdomar. År 2003 hade 

drygt hälften av 16-17-åriga pojkar använt kondom någon gång den senaste månaden. Det 

fanns inga signifikanta skillnader med avseende på utbildningsnivå. Klamydia- och abortstatistik 

från sjukvården är troligen en mer tillförlitlig indikator på bestämningsfaktorn 

oskyddat sex än enkätstudier p.g.a. självrapportering och bortfall. 

Kvinnor, procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

År 

16–17 år 18–19 år 20–24 år 

Män, procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

16–17 år 18–19 år 20–24 år 

År 

Figur 3. Andel kvinnor respektive män i olika åldrar som svarat att de använt kondom någon gång den senaste 

månaden, 1989-2003 års enkäter (procent). Källa: Herlitz C. Allmänheten och hiv/aids. Kunskaper, attityder och 

beteende 1987-2003. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2004. R2004:7.


Mellan 1994 och 2003 var det en liten ökning av andelen ungdomar som uppgav att de 

under det senaste året haft samlag utan kondom ”första kvällen” (figur 4) (10). 

Detta kan vara en bidragande förklaring till ökningen av klamydiainfektioner under 

senare år. 


70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

16–17 år 18–19 år 20–24 år 

År 


70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

År 

16–17 år 18–19 år 20–24 år 

Figur 4. Andel ungdomar i åldern 16-24 år som uppgav att de haft samlag utan kondom ”första kvällen” minst en 

gång under de senaste 12 månaderna. i 1989-2003 års enkäter (procent). Källa: Herlitz C. Allmänheten och 

hiv/aids. Kunskaper, attityder och beteende 1987-2003. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2004. R2004:7.

2.3 Förklaringar till utvecklingen 


Orsakerna till om ungdomar använder kondom och andra preventivmedel eller inte kan 

sökas på individ-, grupp- och samhällsnivå. Enskilda individer kan ha mer eller mindre 

kunskap, lättare eller svårare att kommunicera med sin partner och ha olika levnadsvanor, 

t.ex. hög alkoholkonsumtion eller hög benägenhet att ta risker. Hur den enskilde beter sig 

beror också på attityder och värderingar inom familjer, kamratkretsar, etniska grupper och 

andra sociala nätverk. Faktorer på samhällsnivå kan vara kvaliteten på skolans undervisning 

om sex och samlevnad, skolhälsovård och ungdomsmottagningar samt även samhällets 

syn på sexualitet, sexuell läggning och jämställdhet. Det finns ingen evidensbaserad 

orsaksmodell som sammanfattar alla bakomliggande faktorer till oskyddat sex. Sexualitet 

är ett intimt och känsligt forskningsområde och olika preventivmedel har olika effekter på 

graviditeter och STI, vilket medför metodproblem. 

Ungdomars attityder och sexuella beteende 

Attityder och beteenden när det gäller sexualitet och samlevnad har förändrats under senare 

år. Andelen ungdomar i åldern 16-24 år som instämde i påståendet ”Samlag bör endast 

förekomma i fasta förhållanden” har minskat kraftigt (Figur 5). Trots detta ansåg nära åtta 

av tio män i åldern 16-24 år att kondom är ett säkert skydd mot smitta (10). Hivinfektion 

bland svenska tonåringar är mycket ovanligt (5) och dagens ungdomar har inte har upplevt 

kampanjerna mot hiv under 1980-talet (11). Rädslan för hiv har avtagit i Sverige (10). 

Figur 5a 


80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

16–17 år 18–19 år 20–24 år 

År


Figur 5b 


80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

År 

16–17 år 18–19 år 20–24 år 

Figur 5. Andel ungdomar i åldern 16-24 år som instämde i påståendet ”Samlag bör endast förekomma i fasta 

förhållanden”. 1989-2003 års enkäter (procent). Källa: Herlitz C. Allmänheten och hiv/aids. Kunskaper, attityder 

och beteende 1987-2003. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2004. R2004:7. 

Att ha många sexualpartners är en dominerande riskfaktor för klamydiainfektion (1). Att 

klamydiaincidensen hos 15-19-åriga flickor fortsatte öka under 2002-03 trots färre graviditeter 

kan bero på att partnerbyten (tre eller fler sexualpartners de senaste tolv månaderna) 

har blivit vanligare, särskilt kring år 2000 bland 20-24-åriga män och 18-19-åriga kvinnor, 

men denna utveckling har inte gått hand i hand med en ökad kondomanvändning. (10). 

Många tycks skydda sig mer mot graviditet än mot STI, t.ex. med p-piller (12, 13). 

Ett visst risktagande beteende är vanligt och anses normalt i tonåren. Ungdomar som 

tar risker i sexlivet utsätter sig ofta även för andra hälsorisker (9, 14-16). Att regelbundet 

använda preventivmedel har samband med en mera hälsoorienterad livsstil både hos pojkar 

och hos flickor i tonåren, oavsett etnicitet, socioekonomi, familjetyp, ålder och erfarenhet 

av graviditet (15). Ungdomars beslut att inte använda preventivmedel påverkas 

mera av irrationella föreställningar om fördelar med oskyddat sex än av kunskaper om riskerna 

(17). Många anser att det är pinsamt att köpa kondomer (11). Om det råder en positiv 

och öppen attityd till sexualitet i samhället är det lättare att skydda sig vid sexuella kontakter. 

Det finns dock fortfarande mycket okunskap och fördomar i samhället om homo-, 

bisexuella och transpersoner, vilket ofta leder till att dessa grupper osynliggörs. 

Sex- och samlevnadsundervisning 

Sexualundervisningen i skolan blev obligatorisk redan 1956 och 1974 infördes begreppet 

samlevnad. Sex- och samlevnadsundervisning är en viktig grund för ungdomars möjlighe-


ter att utveckla en god sexuell hälsa (18), men under 1990-talet minskade omfattningen av 

denna undervisning (16). Stora skillnader finns mellan olika skolor, se avsnittet om 

Skolverkets insatser. Flera studier har ifrågasatt sådana pedagogiska metoder som enbart 

ger ungdomar teorikunskaper utan att attityder och sexualvanor påverkas (6, 13, 19). 

Kommunikation med partnern 

Det bästa skyddet mot STI är kondom, använd varje gång och under hela samlaget. Den 

graviditetsförhindrande effekten av olika preventivmedel varierar och de har olika för- och 

nackdelar. I Sverige finns god kunskap om smitt- och graviditetsskydd, men om kunskapen 

ska omsättas i handling krävs även att individen känner sig trygg med den egna sexualiteten 

och kan kommunicera med sin partner. Benägenheten att använda preventivmedel är 

mindre i fasta relationer (1). Både bland hetero- och homosexuella är det ganska vanligt 

med inställningen att ett av de främsta bevisen på riktig kärlek är sex utan skydd. 

Män som har sex med män 

Män som har sex med män (MSM) är en utsatt grupp för hivinfektion och andra STI (5). 

Orsakerna till risktagande är många och komplexa. Kunskap saknas om utvecklingen av 

sådana riskfaktorer, t.ex. negativa attityder i omgivningen (20). Att känna sig nedvärderad 

eller diskriminerad av omgivningen kan leda till en otrygg identitetskänsla och ett ökat 

sexuellt risktagande. Studier har visat att MSM definierar sexuella kontakter inom och 

utanför ett förhållande olika. ”Riktig” sex sker inom ett förhållande, är oskyddat och anses 

av många vara riskfritt. Andra riskfaktorer är alkohol och sexuella arenor där man lätt kan 

få kontakt med andra MSM. Utländska studier visar att MSM som söker sexpartners via 

internet har fler partners än andra, fler oskyddade samlag och högre risk för STI (21). 

Alkohol i samband med sex 

Alkohol har en negativ påverkan på individers riskbeteende, även på kondomanvändning 

(5). Utvecklingen av ungas alkoholvanor beskrivs under målområde 11. I en rapport från 

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) år 2004 (22) rapporterade 

11 procent av flickorna och 8 procent av pojkarna i årskurs 9 att de någon gång hade haft 

oskyddat sex på grund av att de druckit alkohol. Förekomsten av oskyddat och/eller oönskat 

sex ökade tydligt med graden av alkoholkonsumtion. En studie visade att 30 procent av 

universitetsstudenter i Uppsala ångrade samlag som de haft när de var alkoholpåverkade 

och att denna andel inte förändrats mellan 1989 och 1999 (23, 24). 

Ungdomsmottagningar 

Ungdomsmottagningarna är betydelsefulla för ungdomars möjligheter att utveckla en god 

sexuell hälsa utan STI eller oönskade graviditeter, samt för STI-provtagningar (18). 

Resurstilldelningen till mottagningarna varierar mycket i olika delar av landet (25). 

Tillgång till gratis kondomer och subventionerade p-piller på ungdomsmottagningarna 

kan spela en stor roll för användningen av preventivmedel. Omfattningen av sådana subventioner 

varierar dock i olika delar av landet.


Hälso- och sjukvården 

En viktig förutsättning för en god sexuell och reproduktiv hälsa är också en väl fungerande 

hälso- och sjukvård med möjlighet till rådgivning i frågor som rör t.ex. sexualitet, oskyddat 

sex och testning. Kvinnor kommer oftare till sjukvården för gynekologiska undersökningar, 

t.ex. då de vill ha p-piller (1). Män kan gå längre med oupptäckt STI. 

Socioekonomiska faktorer 

I svenska studier uppger kvinnan ofta socioekonomiska skäl till beslutet om abort, t.ex. 

avbrott i studier eller anställning, bristande stöd från barnafadern och ekonomiska bekymmer. 

Områden med högre arbetslöshet, många socialbidragstagare, många invandrare, 

många familjer med stora barnkullar har också en högre abortfrekvens (14). En studie 

visar ett starkt samband mellan abortfrekvens och medelinkomst i respektive bostadsområde 

(26). Ökad forskning behövs för att öka kunskaperna och bättre kunna säkerställa 

sambanden mellan risken att drabbas av STI och oönskade graviditeter och sociala faktorer.

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå 



Mål och inriktning 

Internationella frågor belyses under mål och inriktning för folkhälsopolitiken. 

Mål för kunskapsområdet sex och samlevnad finns i 1994 års läroplan. I grundskolan är 

sex och samlevnad ett s.k. ämnesövergripande kunskapsområde, där varje rektor har ett 

särskilt ansvar för undervisningen (27, 28). Läroplanen kompletteras av kursplaner med 

mål och betygskriterier. Enligt kursplanen för biologi i grundskolan är ett mål att sträva 

mot att eleven utvecklar kunskap om människokroppens byggnad och funktion och pubertetens 

inverkan på individen. Ett annat mål är att eleven utvecklar förmågan att diskutera 

hälsa och samlevnad utifrån biologisk kunskap och personliga erfarenheter. Kunskapsmål 

för slutet av årskurs nio är bl.a. kunskap om sexuallivets biologi, preventivmetoder och 

sexuellt överförbar smitta. Eleverna ska kunna föra diskussioner om sexualitet och samlevnad 

samt visa respekt för andras ståndpunkter och för olika samlevnadsformer. I gymnasieskolans 

programmål för t.ex. omvårdnadsprogrammet finns skrivningar om att främja 

människors hälsa och stödja varje individs förmåga att utveckla sina resurser (29, 30). 

I propositionen Mål för folkhälsan utgår regeringen från att Sverige har en lång tradition 

av upplysningsarbete kring frågor relaterade till sexualitet och samlevnad. Regeringen 

beslutar om kursplaner för grundskolan, sameskolan och specialskolan. Skolverket beslutar 

om kursplaner för särskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen 

(31). 

Inom utbildningspolitiken har Skolverket och Myndigheten för skolutveckling huvudansvaret 

för att påverka bestämningsfaktorn oskyddat sex. 

Skolverket 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna 

De insatser som Skolverket direkt bidrar med inom folkhälsoarbetet är att följa och rapportera 

utvecklingen av de indikatorer som ska spegla måluppfyllelsen inom de målområden 

som särskilt berör utbildningspolitiken. Indirekt bidrar Skolverket genom sin utbildningsinspektion 

(tillsyn och kvalitetsgranskning), uppföljning, utvärdering och styrdokument 

(bl.a. kursplaner och betygskriterier). 

De styrdokument som finns för sexoch samlevnadsundervisningen är läroplaner och 

kursplaner, se ”Mål för politikområdet” ovan. I läroplanen anges att hälso- och livsstilsfrågor 

ska uppmärksammas. Vid revidering av grundskolans och gymnasieskolans kursplaner 

år 2000 stärktes bl.a. skrivningar om hälsa och livsstilsfrågor. Förutom i grundskolans 

kursplan för biologi behandlar även t.ex. kursplanen för samhällsvetenskap sexoch samlevnadsundervisningen 

och i ämnet hem- och konsumentkunskap ska undervisningen 

skapa förutsättningar för och stödja eleverna i deras val av livsstil (29, 30).


Sex- och samlevnadsundervisningen i 80 skolor i 20 kommuner kvalitetsgranskades av 

Skolverket 1999. Bristande samordning, ringa kompetensutveckling, avsaknad av tydliga 

mål, utvärdering, uppföljning och dokumentation bidrog till de stora skillnaderna mellan 

och inom skolorna. Jämställdhetsaspekterna var inte särskilt uttalade. Skolverket följde 

upp granskningen med ett material riktat direkt till rektor med syftet att ge instrument för 

kvalitetsförbättring av undervisningen (18, 32). 

En kartläggning av förekomst av kränkande handlingar som publicerades 2002 av 

Skolverket visade att diskriminering på grund av sexuell läggning förekom främst i 

årskurs åtta i grundskolan, men även i gymnasieskolan genom t.ex. homosexuellt relaterade 

skällsord och ryktesspridning (33). 

Effekter av verksamheten 

En effekt av Skolverkets insatser är att frågorna om sex och samlevnad uppmärksammats 

och diskuterats av både skolor, huvudmän och staten. I en undersökning några år efter 

1999 års kvalitetsgranskning hade 84 procent av skolorna uppmärksammat jämställdhet 

i sina lokala styrdokument. Sex- och samlevnadsfrågorna omnämndes däremot inte alls 

i fyra av tio skolors lokala styrdokument (32). 

Utvecklingsbehov och förslag 

Vid överläggningar mellan Statens folkhälsoinstitut (FHI) och Skolverket hösten 2004 

framförde FHI önskemål om att Skolverket gör en kvalitetssäkring av sexoch samlevnadsundervisningen 

i skolorna. FHI anser att indikatorer för detta bör utvecklas och följas 

fortlöpande. Enligt Skolverket är det dock inte är aktuellt med en granskning av sexoch 

samlevnadsundervisningen. Däremot sammanställer Skolverket befintliga indikatorer och 

ska på regeringens uppdrag även utveckla metoder för att bedöma hälsokonsekvenser av 

Skolverkets insatser inom det egna ansvarsområdet, bl.a. inom det folkhälsopolitiska 

målområdet 8. Uppdraget ska redovisas i december 2006 . 

Myndigheten för skolutveckling 


Myndigheten för skolutveckling ansvarar för stödjande insatser och försöker bidra till att 

fördjupa kvalitetsarbetet inom sexoch samlevnadsundervisningen. Inga medel finns dock 

avsatta för detta. I en fallstudie som Myndigheten genomfört kring de ämnesövergripande 

kunskapsområdena – däribland jämställdhet, sexualitet och samlevnad – verkar framför 

allt gymnasiet ha svårt att integrera de ämnesövergripande kunskapsområdena i sina olika 

ämnen. Insatserna under hösten 2004 inrymdes inom regeringsuppdraget kring filmen 

”Hip, Hip, Hora”. Kvalitetsarbetet stöds också genom en speciell webbplats och inom projektet 

”Hälsofrämjande skola/hälsofrämjande skolutveckling”. 

Idag finns barn i förskola och skola som lever med två homosexuella föräldrar. Detta 

behöver man inom förskola och skola förstå och förhålla sig till för att kunna vara ett stöd 

för de barn och familjer som man möter. Myndigheten ingår i en bred arbetsgrupp med 

myndigheter, frivilligorganisationer och fackliga förbund för att skapa bättre arbetsmiljö i 

skolan och motverka all diskriminering (32).


Allt fler skolor har numera ”Livskunskap” som fristående kurser. Ofta är detta ett sätt att 

inom gymnasiet anordna samtal kring existentiella frågor som rör allt från social kompetens, 

kärlek, relationer och alkohol till frågor om elevernas framtid. Flera gymnasieskolor 

ser livskunskap som ett sätt att också skapa goda relationer mellan elever och få en förståelse 

mellan olika kulturer. Studier från andra länder visar att kombinationen av god sexualundervisning 

i skolan och ungdomsvänlig service, t.ex. i form av lättillgänglig sjukvård 

med möjlighet till testning och rådgivning, ger goda STI-preventiva effekter (5). 


Skolan konkurrerar idag med krafter som har oändligt mycket mer resurser. Skolan kan 

erbjuda eleverna en mötesplats för reflektion och samtal, men många lärare är osäkra på 

samtalsmetodik. År 2002 höll Skolverket tillsammans med RFSU och FHI en tvådagarskonferens 

om arbetet med sexualitet och samlevnad i skolan utifrån perspektiven kön, 

klass och etnicitet. Myndigheten för skolutveckling önskar fler konferenser på detta tema, 

men saknar mer resurser för kvalitetsutveckling av sexoch samlevnadsundervisningen 

(främst på gymnasiet) och fortbildning av lärare (32). FHI anser att det är önskvärt att 

sådana resurser tillförs samt att metodutveckling av jämställdhetsarbetet i skolor fortsätter. 

Dessutom har FHI ett önskemål till Högskoleverket om att en obligatorisk kurs i ämnesområdet 

sexualitet och samlevnad införs i lärarutbildningen. 

Folkhälsopolitik 



Vid FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994 enades världens länder om en handlingsplan 

för reproduktiv hälsa med ett brett hälsofrämjande och socialt perspektiv (34). Kvinnors 

ställning skulle stärkas genom tillgång till utbildning, sexualupplysning, preventivmedel, 

säkra aborter samt hälso- och sjukvård under graviditet och förlossning. Under 2004 har 

WHO varit aktivt inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och 

organisationens första globala strategi för reproduktiv hälsa antogs under året av 

Världshälsoförsamlingen. Insatser inom SRHR-området är avgörande för att kunna minska 

mödradödligheten och spridningen av hiv/aids (7, 34, 35).


Begreppet reproduktiv hälsa kan i enlighet med WHO:s definition (36) 

beskrivas som: 

• möjlighet till ett tillfredsställande och tryggt sexualliv utan oro för sjukdom 

• förmåga till fortplantning 

• frihet att planera sitt barnafödande 

• tillgång till effektiva och acceptabla metoder för familjeplanering 

• tillgång till en god hälso- och sjukvård så att kvinnor kan genomgå 

graviditet och förlossning i trygghet och så att föräldrar ges bästa möjlighet 

att få friska barn. 

Två delmål föreslås för bestämningsfaktorn oskyddat sex inom folkhälsopolitiken: ”oönskade 

graviditeter/aborter bland kvinnor i åldersgruppen


vuxna samt hivsmittade och deras anhöriga. Ekonomiskt stöd ges årligen till nationella 

organisationer såsom RFSU, RFSL, Noaks Ark, RFHP och invandrarnas egna organisationer 

(38). 

Regioner och landsting utanför storstadsområdena tilldelas årliga anslag för interventionsprojekt, 

både inom landstingens egen verksamhet och för samarbete med RFSU och 

RFSL. FHI stödjer utvecklingsprojekt som syftar till att utarbeta regionala/lokala handlingsplaner 

för hiv/STI-prevention. FHI har medverkat till ett kvalitetssäkringsprogram 

för ungdomsmottagningarna. Metodutvecklingsstöd har även getts till ungdomsmottagningarna 

i syfte att öka tillgängligheten för pojkar och unga män (38). 

Hälsan och självkänslan hos unga HBT-personer är sämre än bland jämnåriga heterosexuella. 

Flertalet insatser inriktade på HBT-personer har ett tydligt genusperspektiv 

genom identitetsstärkande insatser för att stärka unga personers identitet oavsett kön, könsidentitet 

och sexuell läggning (38). 

Information via olika media är en metod för att upprätthålla en hög kunskapsnivå i 

befolkningen samt påminna om vikten av att använda kondom. Folkhälsoinstitutets ungdomstidning 

”Glöd” fungerar som ett stöd och komplement till sexoch samlevnadsundervisningen 

i skolan. Information via uppsökande verksamhet på festivaler och olika ungdomsställen 

är en annan metod att nå ungdomar och unga vuxna (38). 


Utredningen av Samhällets insatser mot hiv/STI konstaterar att FHI i förhållandevis stor 

utsträckning har utvärderat större projekt/insatser som bedrivits i egen regi eller av annan 

med stöd från institutet. Effektutvärderingar över längre tid har dock inte genomförts. 

Uppföljningen har försvårats av att handlingsplanen inte är antagen av regeringen. FHI:s 

bedömning är att den nationella samordningsgruppen har bidragit till att preventiva åtgärder 

och insatser inom ramen för hiv/aids-anslaget kunnat förankras hos deltagande myndigheter 

och organisationer samt att nya insatser har effektiviserats. Statens särskilda ekonomiska 

satsningar på hiv-STI-arbete har medfört att det bedrivs ett omfattande och 

kvalificerat preventivt arbete både nationellt och lokalt. Framför allt har stödet till frivilligorganisationerna 

haft stor betydelse för regionalt och lokalt arbete (39, 40). 


Ett förslag till ny handlingsplan för samhällets insatser mot hiv/STI presenterades i ett 

betänkande 2004 (5). FHI har i sitt yttrande framhållit vikten av en kraftfull handlingsplan 

med tydliga mål utifrån ett brett folkhälsoperspektiv. Mer kunskap behövs om hur tonåringar 

bedömer och hanterar risker med sexuell samvaro, hur de definierar ”säker sex” samt 

om vilka insatser som är effektiva, vilka målgrupper man bör rikta sig till och vilken pedagogik 

som bör användas för kunskapsspridning och massmediala insatser samt i det individuella 

mötet. FHI har finansierat och/eller initierat studier i syfte att ta fram metoder för 

hiv/STI- förebyggande insatser, varav flertalet visat sig vara verkningsfulla. En viktig 

framtida uppgift är att hitta former för att effektivisera spridning av dessa metoder och 

strategier. En ökning av rapporterade hiv/STI-fall har skett bland svenskar som vistats 

utomlands. FHI har därför inlett ett intensivt utvecklingsarbete med strategier och metoder


för att nå utlandsresenärer och öka kondomanvändningen vid tillfälliga kontakter både i 

Sverige och utomlands (38). 



Beträffande internationellt sammanhang, se avsnittet Folkhälsopolitik – Mål och inriktning. 

Det övergripande målet för mödrahälsovården är en god reproduktiv och sexuell hälsa 

för hela befolkningen (41). 

Socialstyrelsen fick 1997 tillsynsansvaret för skolhälsovården och riktlinjer för skolhälsovården 

publicerades 2004. Socialstyrelsen anser att det är särskilt viktigt att skolhälsovården 

är tydlig i det hälsopreventiva arbetet. Till prioriterade arbetsområden hör elever i 

behov av särskilt stöd samt livsstilsrelaterade hälsorisker (42). 

Den nationella aktör som har huvudansvar för dessa insatser inom hälso- och sjukvårdspolitiken 

är Socialstyrelsen. 



Socialstyrelsens ansvar består främst av insatser inom mödrahälsovården, som har ett samlat 

ansvar för hälsovård för kvinnor under hela den fertila perioden, för ungdomsverksamhet 

och även för män, särskilt vad gäller preventivmedelsrådgivning, föräldrautbildning 

och STI-förebyggande arbete. För att uppfylla målen bör mödrahälsovården bl.a. ge råd 

och information om preventivmedel och aborter, övervaka graviditeter, samt genom information, 

utbildning och rådgivning medverka till en positiv syn på sexualitet och ett planerat 

och ansvarsfullt föräldraskap (41). Vid Epidemiologiskt Centrum förs statistik över 

bl.a. graviditeter, aborter, födslar och folkhälsans utveckling (42). 


Underlag för bedömning av effekterna finns inte tillgängliga. 


Undersökningar visar att kunskapen om homo-, bisexuella och transpersoners situation 

ofta är begränsad. Inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst är gruppen ofta osynliggjord 

p.g.a. okunskap och fördomar, vilket kan leda till svårigheter att möta deras behov (21). 

Stöd till utökade utbildningsinsatser inom sådana verksamheter är önskvärt.

2.5 Insatser på regional och lokal nivå 

Aktörer och verksamhetsområden 


De aktörer som medverkar i genomförandet av insatser för prevention av oskyddat sex 

bland ungdomar är landsting/regioner, kommuner och frivilligorganisationer. 

Landsting/regioner 

Verksamhetsområden 

Berörda verksamhetsområden är främst samhällsmedicinska enheter, ungdomsmottagningar 

och mödrahälsovården. Även inom hälso- och sjukvården kan preventiva insatser 

göras. 


Individens beteende kan påverkas genom politiskt antagna insatser för att förändra attityder. 

Landstingens samhällsmedicinska enheter ger stöd till lokala insatser, men resurserna 

varierar. Behovet av att förebygga oskyddat sex är störst i storstadsregionerna, som får ett 

särskilt hiv/aids-anslag från finansdepartementet. I Stockholms läns landsting finns sedan 

många år LAFA (Landstinget förebygger AIDS). FHI beviljar årligen ekonomiskt stöd till 

landstingens hiv/STI-förebyggande insatser utanför storstadsregionerna, t.ex. för metodutveckling 

av sexoch samlevnadsundervisningen i grundskolan och gymnasiet (38). 

Subvention av kondomer för ungdomar är en annan viktig insats. 

När nuvarande abortlag trädde i kraft 1975 byggdes ungdomsmottagningar upp i samverkan 

mellan mödravård och socialtjänst, först med abortförebyggande inriktning, senare 

tillkom STI-prevention. Verksamheten är frivillig för landsting och kommuner och mål 

och resurstilldelning varierar mycket. Från 1997 till 2005 har antalet mottagningar som är 

medlemmar i Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar (FSUM) ökat från 201 till 

215 (25). De flesta (45 %) drivs i samverkan mellan landsting och kommun. Landstingen 

står ensamma för 37 procent av mottagningarna och kommunerna för 14 procent. Tre procent 

är privata eller har en stiftelse som huvudman (25). FSUM har utarbetat ett policyprogram, 

som utgår från en helhetssyn på den unga människan. Det övergripande målet är 

att främja fysisk och psykisk hälsa, stärka ungdomars identitetsutveckling och förmåga att 

hantera sin sexualitet samt förebygga oönskade graviditeter och STI. Ett mål är att alla 

ungdomar ska ha tillgång till en ungdomsmottagning. Baskompetens är enligt FSUM:s 

policyprogram minst en barnmorska, en kurator och/eller psykolog samt läkare. Många 

mottagningar uppfyller dock idag inte dessa krav (25). Endast tio procent av besökarna är 

pojkar.



I rapporten ”Ungdomsmottagningarnas kontakter med pojkar” konstaterade Socialstyrelsen 

att det är viktigt att attrahera pojkar i större utsträckning än idag, t.ex. genom både manlig 

och kvinnlig personal vid ungdomsmottagningarna samt vissa mottagningstider bara för 

pojkar. Samarbetet mellan skolan, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten och 

ungdomsmottagningar konstaterades vara viktigt. Lokala mål behövs för verksamheten 

med ungdomsmottagningar och kvalitetsfrågorna behöver få en större tyngd (43). 

I utvärderingen av ett projekt som syftade till att tidigt fånga upp ungdomar i riskzonen 

för STI-smitta, framgår att antalet besökande på ungdomsmottagningen, främst pojkar, 

ökat kontinuerligt under de tre försöksåren och att fler klamydiafall diagnostiserats inom 

projektet. Drygt en tredjedel av alla besöken utgjordes av nybesök, vilket visar att interventionen 

nått ut till allt fler ungdomar. I samarbete med Västra Götalandsregionen har ett 

kvalitetssäkringsprogram för ungdomsmottagningar tagits fram, vilket lyfter fram bestämningsfaktorer 

och viktiga indikatorer för en kvalitetsmässigt god verksamhet (38). 


De flesta landsting har idag i ett pressat ekonomiskt läge och det är inte troligt att det 

nyskapande hiv/STI-förebyggande arbete, som inte ingår i ordinarie verksamhet, kan prioriteras. 

Framförallt hotas landstingens samarbete med frivilligorganisationerna, vilket är 

nästan helt beroende av det ekonomiska stödet från FHI. Utan det särskilda hiv/aids-anslaget, 

som FHI disponerar, skulle landstingens hivförebyggande arbete ha nedprioriterats. Detta 

ekonomiska stöd behövs även fortsättningsvis. 

FHI föreslår att ungdomsmottagningarna ges de resurser som krävs för att nå målet i 

FSUM:s policyprogram samt att denna verksamhet utvärderas och kvalitetssäkras. 

Kommuner 


Berörda verksamhetsområden inom kommunerna för bestämningsfaktorn oskyddat sex är 

främst skolor och ungdomsmottagningar. Beträffande skolornas sexoch samlevnadsundervisning, 

se bestämningsfaktorn Oskyddat sex, Utbildningspolitik. Beträffande ungdomsmottagningar, 

se Landsting/regioner (ovan). 


I kommunenkäten 2004 från FHI ställdes frågan ”Har kommunen valt att i sitt folkhälsoarbete 

prioritera något/några av den nationella folkhälsopolitikens målområden?” Av de 239 

kommuner och 41 stadsdelar som svarade, rapporterade 19,4 procent att de hade valt 

målområde 8 som ett av sina prioriterade områden för sitt folkhälsoarbete. Även kommunledningarna 

i Göteborg och Malmö prioriterar målområde 8, som annars prioriteras i 

högre omfattning av medelstora städer, landsbygds- och glesbygdskommuner än av förorter, 

större städer, industrikommuner och övriga kommuner.


Se Effekter av verksamheten under Landsting/regioner ovan. 



Se Utvecklingsbehov och förslag under Landsting/regioner ovan. 

Frivilligorganisationer 


Flera frivilligorganisationer medverkar i prevention av oskyddat sex. RFSU (Riksförbundet 

för sexuell upplysning) fortsätter alltsedan starten 1933 arbetet för ett samhälleligt 

skyddsnät i Sverige bestående av upplysning, undervisning, information, rådgivning och 

tillgång till säkra preventivmedel, akut-p-piller samt abort på kvinnans begäran (44). 

RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigade) har utvecklat gruppverksamheter som 

är inriktade på unga homo-, bisexuella och transpersoner (HBT). En annan verksamhet 

som får stöd är Linje 59 som är en stödlinje för unga HBT-personer (38). Det Kurdiska 

Kvinnoförbundet och Portugisiska Invandrarkvinnor gör stora insatser, t.ex. projektet 

“Kvinnans hälsa” (38). 


Enligt RFSU:s hemsida (www.rfsu.se) beror dagens öppenhet i sexuella frågor till stor del 

på föreningens arbete. RFSU:s och RFSL:s krav har flera gånger lett till lagändringar. 


FHI föreslår att samhället även fortsättningsvis ger ekonomiskt stöd till föreningar som 

dessa samt att effekterna följs upp.


3. Tidigt omhändertagande vid abort 

3.1 Sambandet mellan tidigt omhändertagande vid 

abort och hälsa 

En viktig förutsättning för kvinnors reproduktiva hälsa är den svenska lagen som ger kvinnan 

rätt till fri abort. Alla abortsökande kvinnor har även rätt till ett professionellt, medicinskt 

säkert och psykosocialt gott omhändertagande. Den gällande abortlagen ger kvinnan 

rätt att genomgå abort t.o.m. utgången av den 18:e graviditetsveckan, om aborten inte 

kan antas medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa (14, 45). För att minska risken 

för komplikationer bör aborten göras tidigt i graviditeten. Sedan 1992 har kvinnan rätt att 

välja abortmetod. Kirurgisk abort innebär ett instrumentellt ingrepp och medför en högre 

risk för komplikationer. Medicinsk abort innebär att kvinnan intar läkemedel innehållande 

hormoner och denna metod kan endast genomföras t.o.m. graviditetsvecka 9. Det medför 

att kvinnan därefter inte längre har ett fritt val mellan de två abortmetoderna.


Utvecklingen av bestämningsfaktorn Tidigt omhändertagande vid abort följs i åldrarna 

15-44 år via indikatorn ”Procentuell fördelning av verkställda aborter efter graviditetens 

längd”. 

Verkställda aborter efter graviditetens längd 

En påtaglig förändring i och med abortlagen 1975 var att aborterna kom att utföras allt tidigare 

i graviditeten. Före lagändringen hade närmare hälften av alla aborter skett efter 12:e 

veckan, vilket ofta innebar ett mer omfattande och riskfyllt ingrepp. 

År 2004 utfördes 34 454 aborter i Sverige på kvinnor i alla åldrar. Figur 6 visar en tidsserie 

för den procentuella fördelningen av dessa aborter efter graviditetens längd i veckor. 

Andelen tidiga aborter utförda i graviditetsvecka 4-7 har ökat betydligt åren 1990-2004 

och andelen sena aborter har minskat. Den andel aborter i riket som år 2004 utfördes under 

graviditetsvecka 4-9, dvs. när kvinnan kan välja mellan kirurgisk och medicinsk abort, var 

82 procent. Regionala variationer finns dock. 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 


1975 1979 1983 1987 1991 1995 1999 2003 

Graviditetsvecka 4–7 Graviditetsvecka 8–9 Övriga graviditetsveckor 

Figur 6. Procentuell fördelning av utförda aborter i Sverige efter graviditetens längd år 1975-2003, kvinnor i alla 

åldrar. Summan av procenttalen för de tre linjerna är för varje år 100 procent. Källa: Socialstyrelsen, EpC.



Abortlagstiftning 

Den främsta bakomliggande orsaken till att bestämningsfaktorn har utvecklats så positivt 

under många år är att kvinnan har rätt till fri abort sedan 1975 (45, 46). Lagen förutsätter 

att alla abortsökande kvinnor ska ha rätt till ett professionellt, säkert och skyndsamt 

omhändertagande i samband med ingreppet. I samband med att lagen infördes tillfördes 

hälso- och sjukvården även utökade resurser för abortsjukvården. Även rätten att välja 

abortmetod kan ha bidragit till ökningen av andelen tidiga aborter. 

Väntetider 

En förklaring till att de tidiga aborterna har ökat och de sena aborterna minskat i de flesta 

länen kan vara kortare väntetider. De flesta kvinnor som söker abort bestämmer sig tidigt 

och önskar få ingreppet gjort så snabbt som möjligt (47). För att minska risken för komplikationer 

och för att verkställa kvinnornas abortbeslut är det av stor vikt att ingreppet 

genomförs utan dröjsmål. Hälso- och sjukvårdens organisation har stor betydelse för den 

långsiktiga hälsoutvecklingen. Se även målområde 6.





I handlingsplanen från Kairokonferensen 1994 rekommenderas att alla kvinnor ska få tillgång 

till vård vid abort – både vid legala aborter och vid komplikationer i samband med 

illegala aborter (7, 8, 34, 36). Se även bestämningsfaktorn Oskyddat sex, Utbildningspolitik. 

Det övergripande målet för hälso- och sjukvården är enligt 2 § hälso- och sjukvårdslagen 

(48) en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Politikområdet 

Hälso- och sjukvårdspolitik har som mål att vårdens kvalitet och tillgänglighet ska förbättras 

(49). Följande delmål föreslås här: ”Abortsökande kvinnor skall ges ett tidigt omhändertagande 

och möjlighet att välja abortmetod”. 

Enligt ”Mål för folkhälsan” (37) ska ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv 

genomsyra hela hälso- och sjukvården. Av budgetpropositionen för 2005 (35) framgår 

att en särskild utredare har tillsatts (dir. 2003:134) för att utreda förutsättningarna för 

och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som inte är bosatta i Sverige och inte är asylsökande, 

får rätt till abort i Sverige under förutsättning att de själva står för kostnaderna. 

Den nationella aktör som har huvudansvaret för tidig diagnos och abortverksamhet 

inom hälso- och sjukvårdspolitiken är Socialstyrelsen. 



De styrmedel som används för att påverka bestämningsfaktorn är främst lagstiftning. 

Abortlagen har nämnts ovan. År 2004 utkom Socialstyrelsen med nya föreskrifter och allmänna 

råd om abort, avseende genomförandet, stödsamtal, sena aborter, kvinnor under 18 

år och utländska kvinnor (46). 


Effekten av den ändrade abortlagstiftningen 1975 har varit mycket god. Andelen aborter 

utförda efter graviditetsvecka sju har sjunkit successivt under många år. 


En utmaning för framtiden är insatser som minskar regionala skillnader i väntetid så att 

alla kvinnor kan välja metod och aborten görs så tidigt i graviditeten som möjligt. Rutiner 

för adekvat stöd till mannen bör även utvecklas liksom särskilda stödinsatser för riskutsatta 

kvinnor i syfte att förebygga nya aborter.




De aktörer som medverkar i genomförandet av insatser för prevention av sena aborter är 

landsting/regioner, kommuner och frivilligorganisationer. Aktuella verksamhetsområden 

är hälso- och sjukvården samt ungdomsmottagningar. 



Aborterna utförs inom hälso- och sjukvården i respektive landsting/regioner vid sjukhusens 

kvinnokliniker eller vid kliniker som har särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. 

Ungdomsmottagningarna har förutom sina preventiva insatser en viktig roll som en arena 

dit ungdomar kan vända sig för graviditetstest, abortrådgivning och stödjande insatser. 


Se Effekter av verksamheten under Socialstyrelsen, avsnitt 3.4. 


Se Utvecklingsbehov och förslag under Socialstyrelsen, avsnitt 3.4. 

Kommuner 


Skolhälsovården och ungdomsmottagningarna är viktiga aktörer, se Landsting/regioner. 


Se bestämningsfaktorn Oskyddat sex, Landsting/regioner, Effekter av verksamheten. 


Se bestämningsfaktorn Oskyddat sex, Landsting/regioner, Utvecklingsbehov och förslag.

4. Sexuellt våld och tvång 

4.1 Sambandet mellan sexuellt våld/tvång och hälsa 

Definitioner 


Sexuellt tvång innebär enligt ”Sex i Sverige” att människor tvingas till sexuella 

handlingar, med våld eller på annat sätt (1). Med sexuellt våld menas i ”Slagen 

dam” att en man har tvingat eller försökt tvinga en kvinna till någon sexuell 

aktivitet eller har tagit sexuellt på henne mot hennes vilja genom att hota, hålla 

fast eller göra illa kvinnan på annat sätt. Könsrelaterat våld kan enligt Slagen 

dam ses som ett kontinuum där hot, våld och sexuella övergrepp är handlingar 

som inte kan renodlas från varandra, utan gränserna är flytande mellan dem 

(50). I Norden används begreppet sexualiserat våld inom genusforskningen för 

att beteckna fenomen såsom sexuella trakasserier, kvinnomisshandel, våldtäkt, 

sexuellt utnyttjande av barn, våldspornografi och prostitution (51). Sexuella 

trakasserier definieras enligt Jämställdhetslagen som ”alla beteenden på arbetsmarknaden 

som uppfattas som obehagliga eller kränkande, allt ifrån uttalanden, 

beröring, bruk av pornografiska bilder till sådant ofredande som är straffbart 

enligt Brottsbalken” (52). 

Begreppet våld mot kvinnor är ett samlingsbegrepp för fysisk och psykisk 

misshandel, sexualbrott, hot och ofredanden mot kvinnor (53). Begreppet 

mäns våld mot kvinnor är tydligt och vanligt men exkluderar våld inom samkönade 

förhållanden, en dold och ofta osynliggjord grupp. Kvinnomisshandel 

definieras enligt Folkhälsovetenskapligt lexikon (52) som ”brott där en kvinna 

utsatts för misshandel av sin make, fästman, sammanboende eller pojkvän. 

Det kan vara frågan om pågående eller tidigare relationer eller sådana som 

håller på att brytas upp. Misshandeln skall ha haft ett direkt samband med 

kvinnans och mannens emotionella eller sexuella relation”. 

I Sveriges officiella kriminalstatistik, publicerad av BRÅ, används 

begreppen sexualbrott (våldtäkter, sexuellt tvång m.m.) och kvinnomisshandel. 

Sexualbrotten indelas enligt lagbokens 6:e kapitel i de tre stora kategorierna 

våldtäkter, sexuellt tvång/utnyttjande mm och sexuellt ofredande (blottning 

m.m.). Dessutom finns i Sveriges officiella kriminalstatistik två kategorier med 

få anmälda brott: koppleri och förförelse av ungdom samt de tre nya brottskategorierna 

sexköpsbrott (fr.o.m. 1999), barnpornografibrott (fr.o.m. 2000)


och människohandel för sexuella ändamål (trafficking, fr.o.m. 2003) (54). Med 

trafficking avses här internationell handel med människor (framför allt kvinnor 

och flickor) för sexuellt utnyttjande i prostitution, bordellverksamhet och 

framställning av pornografi (51, 55). 

En trygg sexualitet, fri från fördomar, diskriminering, tvång och våld, är hälsosam. Synen 

på sexualiteten i samhället är därför viktig. Den kan medföra att människor som är homoeller 

bisexuella utsätts för fördomar och diskriminering – med ohälsa som följd. Den är 

också väsentlig för kvinnors hälsa. En förnedrande syn på kvinnors sexualitet bidrar till 

sexuellt tvång och våld och därmed ohälsa (37). 

Kontinuumbegreppet (se Definitioner) knyter samman uttryck för sexism med kriminella 

våldshandlingar på samma skala (50). En könsmaktsförståelse av mäns våld mot 

kvinnor finns i dag inskriven i många dokument från FN, EU och Europarådet. Under 

senare år har det alltmer uppmärksammats att flickor ofta utsätts för sexuella trakasserier 

av pojkar i skolan i form av ”runda” ord, ovälkomna kommentarer om utseende och tafsande 

(51). Trafficking och prostitution av kvinnor och flickor har under senare år uppmärksammats 

som allvarliga jämställdhetsproblem. Folkhälsokonsekvenserna är i hög grad 

okända (51, 55). 

Konsekvenserna av sexualiserat våld är fysiska, psykiska och reproduktiva hälsoproblem 

(50, 51, 56). Fysiska konsekvenser kan vara t.ex. blåmärken, frakturer, brännskador, 

skallskador, syn- och hörselskador, kronisk smärta, underlivsinfektioner, högt blodtryck, 

hjärtsjukdom, självmord eller död (56, 57). De psykiska krisreaktionerna liknar dem vid 

posttraumatisk stress (51). Sexuellt våld/tvång påverkar ofta sexuallivet negativt. Kvinnor 

som har utsatts för sexuellt tvång av den egna partnern har i högre grad sexuella problem 

än de som har tvingats av en okänd person (1, 49). Misshandlade kvinnor känner ofta skuld 

och skam över att de inte bryter sig ur den destruktiva relationen och är rädda för repressalier 

från den misshandlande partnern. Våldet och hotet om våld är en djup integritetskränkning 

som smular sönder självkänslan och många kvinnor genomgår en nedbrytande process 

(58). 

Sexuella övergrepp i barn/ungdomsåren är förknippade med självskadande handlingar, 

samt extremt sexuellt risktagande. Av enkätundersökningen SAM 73-90 framgår att barn 

som har utsatts för sexuella övergrepp senare ofta får hälsoproblem. Bland flickor är psykosomatiska 

problem, ätstörningar, självmordsförsök eller annat självskadande beteende 

vanligt. Även bland pojkar är självskadebeteende vanligt. Båda könen har en högre frekvens 

av skolk och narkotikaerfarenhet jämfört med barn som inte utsatts för övergrepp (9). 

Sexualiserat våld bidrar till ohälsosam stress hos kvinnor och barn. Många skolbarn upplever 

oro och lättare psykiska problem p.g.a. våld i hemmet mot mor och/eller barn (1, 4).


Utvecklingen av bestämningsfaktorn ”Sexuellt våld och tvång” följs via indikatorerna 

”Anmälda sexualbrott (alla åldrar), antal/100 000 invånare” och ”Anmälda våldtäktsbrott 

mot personer>15 år, antal/100 000 invånare”. Här redovisas den officiella statistik över 

sexualbrott som publiceras av BRÅ. Sexualbrott och kvinnomisshandel överlappar delvis 

varandra i brottsstatistiken, men statistiken över kvinnomisshandel redovisas inte här. 

Anmälda sexualbrott, antal/100 000 invånare 

Sedan 1975 har det totala antalet polisanmälda sexualbrott nästan fyrdubblats. Mellan åren 

2001 och 2003 ökade antalet polisanmälda sexualbrott (exkl. barnpornografi, sexköp och 

trafficking) med elva procent och våldtäktsbrotten med 23 procent. Under 2003 ökade 

särskilt våldtäkterna mot personer under 15 år. Blottning var den största kategorin av polisanmält 

sexuellt ofredande fram till slutet av 1980-talet, därefter ökade ”annat sexuellt 

ofredande” kraftigt fram till år 2003 (figur 7). Ofredandet bestod under 1980-talet mest av 

verbala angrepp, sexuella åtbörder, telefonsamtal eller brev med sexuellt innehåll, men 

under 1990-talet blev även ofredande i form av sexuella trakasserier vanligare. Mellan 

1980 och 1993 femdubblades anmälda fall av ”sexuellt tvång, utnyttjande mm”, till stor 

del med barn under 15 år som brottsoffer (59). 

Antal per 100 000 invånare 

50 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

0 

5 


1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 

Våldtäkt inkl. grov 

Sexuellt tvång, utnyttjande m.m. 

Sexuellt ofredande (ej blottning) 

Blottning 

Figur 7. Polisanmälda sexualbrott 1975-2003 mot personer i alla åldrar, fördelade på de fyra största kategorierna av 

sexualbrott. Antal per 100 000 invånare. Källa: Sveriges officiella kriminalstatistik, Brottsförebyggande rådet.


Tabell 1 visar hur de polisanmälda sexualbrotten i Sverige fördelade sig år 2003 på olika 

brottskategorier. Könet på förövare och brottsoffer registreras inte vid sexualbrott och en 

åldersgräns finns vid 15 år bara för våldtäkter, sexuellt tvång och sexuellt ofredande (ej 

blottning). Mörkertalet är stort för sexualbrotten. 

Tabell 1. Polisanmälda sexualbrott i Sverige år 2003 fördelade på brottstyp. 

Typ av sexualbrott Antal Andel 

Sexuellt ofredande (ej blottning) 4 039 37% 

Våldtäkt inkl. grov 2 565 24% 

Sexuellt tvång, utnyttjande m.m. 1 956 18% 

Blottning 1 491 14% 

Barnpornografi, sexköp, trafficking 673 6% 

Koppleri och förförelse av ungdom 91 1% 

Summa 10 815 100% 

Källa: Sveriges officiella kriminalstatistik, Brottsförebyggande rådet. 

Anmälda våldtäktsbrott mot personer över 15 år 

Det totala antalet polisanmälda våldtäktsbrott i riket har ökat kontinuerligt från 350 våldtäkter 

år 1950 till 2 565 år 2003 (varav 466 mot barn), och de utgjorde år 2003 en fjärdedel 

av sexualbrotten. Våldtäktsbrotten delas in i fullbordade våldtäkter (inomhus eller utomhus) 

och försök till våldtäkt (inomhus eller utomhus). ”Fullbordade våldtäkter inomhus” är 

den största kategorin och står även för den största ökningen (59). Figur 8 visar hur andelen 

polisanmälda våldtäktsbrott mot personer >15 år har ökat under de senaste decennierna 

och att andelen anmälda våldtäkter inomhus har ökat snabbare än våldtäkterna utomhus. 

Regionala variationer förekommer.

Antal per 100 000 invånare 

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Inomhus Utomhus 


1975 1979 1983 1987 1991 1995 1999 2003 

Figur 8. Polisanmälda våldtäktsbrott 1975-2003 mot personer >15 år, antal per 100 000 invånare. Källa: Sveriges 

officiella kriminalstatistik, Brottsförebyggande rådet. 

Riskutsatta grupper 

Sexuellt våld förekommer i alla samhällsskikt, men vissa grupper är särskilt riskutsatta. 

Bland de tio procent av alla kvinnor som har haft 15 eller fler samlagspartners är det vanligare 

att någon gång ha blivit sexuellt tvingad (1). Andra riskgrupper är t.ex. invandrarflickor 

från vissa kulturer (51). Vissa kvinnor med utländsk bakgrund har kommit till Sverige 

för att gifta sig i ett äktenskap arrangerat av släkten. De är ofta mycket unga, har bristfällig 

skolutbildning och många får inte tillåtelse av mannen att delta i svenskundervisning (60). 

Det fåtal män och kvinnor som uppger ett dåligt hälsotillstånd har i högre grad än andra 

tvingats sexuellt någon gång (1). Missbrukande kvinnor eller psykiskt sjuka är i högre 

grad utsatta för sexuella övergrepp, särskilt de med borderlinepersonlighet, självdestruktivt 

beteende eller kronisk psykisk sjukdom (51, 61). Mer kunskap behövs om omfattningen 

av våld och kränkningar mot äldre och funktionshindrade (61). Personer med rörelsehinder, 

synskador, utvecklingsstörning eller talsvårigheter kan vara särskilt utsatta (51). 

Gränsen mellan sexualbrott och kvinnomisshandel är flytande. Kriminalstatistiken 

indikerar att fysiskt våld mot kvinnor är vanligast i nära relationer. Under 1990-talet blev 

varje år mellan 27 och 42 kvinnor offer för dödligt våld och i hälften av dessa fall var gärningsmannen 

en man som de haft en nära relation till (62). År 2001 publicerades ”Slagen 

dam”, den första omfattande studien i Sverige över förekomsten av fysiskt och sexuellt 

våld mot kvinnor från män i nära relationer (50). I denna studie påvisas starka samband 

mellan att mannen utövar ett kontrollerande beteende mot kvinnan och att han utsätter 

henne för hot om våld, fysiskt eller sexuellt våld. Exempelvis kan han förbjuda henne att 

träffa släkt/vänner, förstöra hennes saker eller hota med att skada sig själv om hon lämnar


honom. Sådan maktutövning är inte brottslig, men kan allvarligt kränka kvinnans integritet 

och självkänsla (50, 51, 60). 

Kunskapen om sexuella övergrepp vid partnerrelaterat våld inom samkönade förhållanden 

är begränsad och mörkertalet sannolikt mycket stort. Studier visar att homo- och 

bisexuella män löper en väsentligt högre risk för våld än heterosexuella. Även lesbisk partnermisshandel 

förekommer (61). Situationen för en lesbisk kvinna som blir utsatt för våld 

i sin relation kan upplevas särskilt utsatt och ensam (51).



Den ökade förekomsten av sexuellt våld i brottsstatistiken kan bero på flera faktorer, t.ex. 

attitydförändringar och den ökande konsumtionen av alkohol. En ökad anmälningsbenägenhet 

har troligen stor betydelse även om mörkertalet är stort. 

Ökad anmälningsbenägenhet 

Utvecklingen av anmälda brott mot person, såsom misshandel och sexualbrott, påverkas 

av en ökad benägenhet att anmäla dessa brott. Mörkertalen är stora beträffande sexualiserat 

våld och den verkliga våldsbrottsligheten har uppskattats till minst tre gånger så stor 

som den polisrapporterade (63). Andra undersökningar visar att 5-10 procent av dem som 

uppger att de blivit utsatta för sexuella övergrepp gör en polisanmälan. Grova brott, brott 

av obekant gärningsman och brott på allmän plats anmäls i högre grad än mindre grova 

brott som begås i det privata (59). Ett anmält brott kan drabba ett eller flera brottsoffer och 

det kan vara en eller flera gärningsmän. Det förekommer även att en person vid ett tillfälle 

polisanmäler många våldtäktsbrott som en person har begått under flera år, t.ex. år 1993 i 

Figur 8 (59). 

Det har diskuterats om ökningen i kriminalstatistiken av misshandel mot kvinnor inom 

nära relationer under 1990-talet speglar en faktisk ökning eller en ökad anmälningsbenägenhet. 

Invandrarkvinnor anmäler allt fler våldsbrott. BRÅ:s statistiska analyser med hjälp 

av SCB-intervjuer om utsatthet för brott (oavsett om polisanmälan gjorts eller inte) talar 

för att våldet mot kvinnor i nära relationer har ökat under 1990-talet, men att den faktiska 

ökningen är mindre än vad kriminalstatistiken visar (53, 64). Utbildningsinsatser inom 

polisen, hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan ha bidragit till fler anmälningar. 

Parrelaterat våld 

En definitionsförändring kan ha skett av begreppet våldtäkt, särskilt inom en sexuell relation. 

Tidigare fanns inte begreppet våldtäkt inom äktenskapet. Sexuellt våld är svårt att 

särskilja från annat våld, utövas oftast inom hemmets väggar och förblir som brott ofta 

dolt. Orsakerna till detta är komplexa (61). Vid en granskning av motiven bakom den polisanmälda 

misshandeln återkommer faktorer som gärningsmannens svartsjuka och konflikter 

i samband med separation eller skilsmässa. Dessa faktorer finns med i ca en fjärdedel 

av brotten (53). Att alltfler byter partner kan tänkas bidra. Andelen nyskilda kvinnor har 

inte förändrats mycket efter en kraftig ökning under 1960-70-talen (65), men separerande 

personer utan gemensamma barn kommer inte med i skilsmässostatistiken. 

Alkoholkonsumtion 

Alkohol finns ofta med i bilden vid kvinnomisshandel (53). Den ökande konsumtionen av 

alkohol kan vara en bidragande orsak till ökad förekomst av sexuellt våld/tvång.





För en beskrivning av det internationella sammanhanget och målet för politikområdet, se 

under rubriken Oskyddat sex, Utbildningspolitik. Där framgår också politikens inriktning. 

Av budgetpropositionen för 2005 framgår även att inom utbildningspolitiken betonas 

skolans värdegrund och frågorna om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter i 

skolan. Kränkningar på grund av kön och sexuell läggning ska uppmärksammas och beaktas 

mera i skolornas värdegrundsarbete. Diskrimineringsskyddet för studenter i högskolan 

har stärkts genom lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, som 

syftar till att skydda studenter och sökande till högskolan mot trakasserier och diskriminering 

på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och 

funktionshinder (35). 

De nationella aktörer som har huvudansvar för dessa insatser inom utbildningspolitiken 

är Skolverket och Myndigheten för skolutveckling. 

Skolverket 


Vid Skolverkets granskning 1999 av kränkande behandling och verkets kartläggning 2002 

av förekomsten av rasism, etnisk diskriminering, sexuella trakasserier, homofobi och 

könsrelaterad mobbning påvisades brister i skyddet mot diskriminering och annan kränkande 

behandling i skolan. En utredning resulterade i betänkandet ”Skolans ansvar för 

kränkningar av elever” (SOU 2004:50) (35). 


Se Insatser ovan. 


I utredningen ”Slag i luften” föreslås att Statens skolverk ska utarbeta policydokument och 

handlingsplaner mot pojkars våld mot flickor, speciellt när det gäller kränkningar på grund 

av kön. Man ska särskilt prioritera frågor om våldsutövande och våldsutsatthet i skola och 

förskola samt utreda förekomsten av våld. Statens skolverk ska också utreda möjligheten 

att i läroplanen införa ämnesområdet mäns och pojkars våld mot kvinnor och flickor (66). 

Kunskap behöver spridas till berörda aktörer om att sexuella trakasserier i skolan bör 

motarbetas mycket mer aktivt, både i lag och i verksamheten (67). Skolorna bör också 

utarbeta handlingsplaner för att förebygga och hantera sådana situationer.

Myndigheten för skolutveckling 


Myndigheten för skolutveckling fick våren 2004 ett regeringsuppdrag kring filmen ”Hip, 

Hip, Hora” och utvecklar stödmaterial för jämställdhetsarbete i skolor i nära samarbete 

med Svenska Filminstitutet. Myndigheten utkom 2003 med ett stödmaterial om jämställdhet 

kallat ”Hur är det ställt? Tack, ojämnt!” Under 2004 utbildades också genuspedagoger 

via Värdegrundscentrum i Umeå på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling. Hösten 

2003 utkom ett stödmaterial om hedersrelaterat våld kallat ”Starkare än du tror”, där myndigheten 

tar upp skolornas insatser mot hedersrelaterat våld, könsstympning och missbruk. 

Tillsammans med Socialstyrelsen har myndigheten ett uppdrag om kompetensutveckling 

av skolpersonal kring könsstympning (32). 


Alla kommuner har inte anammat erbjudandet om utbildning av genuspedagoger (se 

ovan). Underlag för övrig bedömning av effekter saknas. 


Både lärare och elever uttrycker en vilja att jämställdhetsperspektivet i högre utsträckning 

ska påverka den ordinarie undervisningens innehåll och arbetsformer. Jämställdhetsarbete 

handlar ofta om att stärka flickor men riktar sig inte lika självklart till pojkar. Myndigheten 

för skolutveckling anser att jämställdhetsarbetet i skolan är ett stort och brett fält som kräver 

långsiktighet för att ge framgång (32). Invandrarflickors villkor behöver uppmärksammas 

där det kan bli en kollision mellan synen på manligt och kvinnligt i hemlandet och i 

Sverige (51). 




För en beskrivning av det internationellt sammanhanget se rubriken Oskyddat sex, Hälsooch 

sjukvårdspolitik. 

WHO konstaterar 1997 i rapporten ”Violence against women: a priority health issue” 

att våldet är ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande. I ett globalt perspektiv 

skördar våldet uppskattningsvis fler offer än trafikolyckor och malaria tillsammans (60). 

Regeringen anser i budgetpropositionen för 2005 att insatser för att bekämpa hot och 

våld mot kvinnor måste utvecklas och förstärkas. År 2004 utökades det statliga anslaget 

till organisationer som arbetar för att motverka våld mot kvinnor och barn samt medel för 

andra insatser i syfte att motverka våld mot kvinnor. Mera pengar gavs till kvinno- och 

mansjourer. Ytterligare insatser behövs för dubbelt utsatta kvinnor, t.ex. med missbruksproblem 

eller funktionshinder (35). Ett förbud mot diskriminering som har samband med 

en persons sexuella läggning har föreslagits i departementspromemorian Ds 2004:20. I juni 

2004 överlämnades ett betänkande ”Sexuell exploatering av barn i Sverige” (SOU 2004:71)


med en kunskapssammanställning samt förslag till åtgärder för att motverka att många barn 

och unga utsätts för sexuell exploatering, samt stödja och hjälpa utsatta barn (35). 

Den nationella aktör som har huvudansvar för insatser mot sexuellt våld/tvång inom 

hälso- och sjukvårdspolitiken är Socialstyrelsen. 



Sedan 2003 har Socialstyrelsen ett regeringsuppdrag att vidareutveckla och sprida metoder 

samt initiera projekt som syftar till att förebygga kvinnlig könsstympning. Ett omfattande 

utbildningsmaterial är framtaget för socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Detta arbete 

utvecklas till att även omfatta bl.a. polis, rättsväsende samt skola. På området ”Ungdomar 

som riskerar att utsättas för s.k. hedersrelaterat våld” arbetar Socialstyrelsen med två regeringsuppdrag. 

Det ena gäller en lägesrapport om länsstyrelsernas insatser och en bedömning 

av behovet av insatser fram till juli 2006. Det andra är att utreda utformningen av ett nationellt 

konsultativt stöd, riktat till personer som träffar dessa ungdomar (42). 

Under 2002 avslutades det s.k. Kvinnofridsuppdraget. Det övergripande syftet var att 

minska partnerrelaterat våld genom att skapa stödjande strukturer och stödja kunskapsutvecklingen. 

Arbetet resulterade bl.a. i den s.k. Kvinnofridsportalen (www.kvinnofrid.se) 

och stöd till utveckling av kvinnojourernas verksamhet. Socialstyrelsens samverkar bl.a. 

med olika frivilligorganisationer som motverkar sexualiserat våld mot kvinnor (42). 

Socialstyrelsen presenterade under 2004 en kartläggning av prostitutionens omfattning 

och utveckling i Sverige, en uppföljning av 2000 års kartläggning (35). 


Socialstyrelsen rapporterar att det finns flera indikatorer på att kommunernas arbete kring 

problematiken mäns våld mot kvinnor utvecklas i positiv riktning (35). Projektet 

”Myndighetssamarbete vid kvinnomisshandel” bedrevs i samverkan mellan Socialstyrelsen 

och länsstyrelserna i fem län. En slutrapport överlämnades 1991 till regeringen 

(Dnr S95/4288/Jäm). Projektet har haft positiva effekter och i många fall har bestående 

samverkansformer utvecklats. 

Socialstyrelsen har genomfört ett projekt för att få kunskaper om nyttan med screening 

av våld mot kvinnor samt identifiera förutsättningar och hinder för detta arbete. Kvinnor 

vid mödravårds- och ungdomsmottagningar i tre län (Dalarna, Stockholm och Skåne) har 

rutinmässigt tillfrågats om utsatthet för våld. Resultaten visar att screening kan bidra till 

att våldsutsatta kvinnor får hjälp och stöd. Olika behandlingsprogram för män som utövar 

våld mot kvinnor diskuterades på en forskarkonferens år 2000. Det är svårt att se några 

säkra effekter av programmen, men det ansågs vara viktigt att ha specifika målsättningar 

och det är nödvändigt att även inbegripa kvinnorna och deras behov i programmen (66). 

I Slag i luften framförs kritik mot Socialstyrelsen. Utredningen ställer sig kritisk till det 

sätt som våldet hanteras och förstås på. Socialstyrelsen går i polemik med en könsmaktsförståelse 

av mäns våld mot kvinnor och förespråkar i stället en ekologisk modell, som 

bygger på en kombination av förståelser, där könsmakt är en av flera. Utredningen är

exempelvis kritisk till att samarbetssamtal föreslås i relationer där mannen utövar våld mot 

kvinnan (66). 


I utredningen Slag i luften föreslås att Socialstyrelsen i samråd med Rikskvinnocentrum 

ska kartlägga hur arbetet med mäns våld mot kvinnor bedrivs inom hälso- och sjukvården 

samt utarbeta allmänna råd när det gäller våldsutsatta kvinnor. Socialstyrelsen ska även 

tillse att samarbetssamtal (och medling) inte används inom socialtjänsten när mannen 

utövat våld mot kvinnan och/eller barnen (66). 

FHI anser att insatser som visat sig framgångsrika bör fortsätta och vidareutvecklas. 

Fortsatt utveckling och utbyggnad av ungdomsmottagningar och familjerådgivning bör ske. 

Jämställdhetspolitik 



Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 följde man upp handlingsplanen med särskild 

betoning på jämställdhet samt kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, dvs. kvinnors 

rätt att ”utan tvång, våld eller diskriminering” bestämma över sin egen sexualitet (7, 

8). EU-projektet ”Women to the Top” ska utveckla metoder och verktyg för att uppnå en 

jämnare könsfördelning på ledande poster i olika företag, och är delvis en fortsättning av 

”Jämnt på toppen”, som avslutades 2004 (35). 

Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma 

möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden, vilket innebär en jämn 

fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika 

villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter 

i arbetet. Målet innebär också lika tillgång till utbildning och möjligheter till 

utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn 

samt frihet från könsrelaterat våld (35). Politikens inriktning beskrivs under JämO:s insatser 

under nästa rubrik. 

Nationella aktörer med ansvar för att förebygga sexuellt våld och tvång inom jämställdhetspolitiken 

är Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Rikskvinnocentrum. 

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) 


I Regeringens skrivelse ”Jämt och ständigt” (skr. 2002/03:140) anges fem fokusområden 

för jämställdhetspolitiken: 1. representation; jämn fördelning av makt och inflytande 2. 

lika lön för lika och likvärdigt arbete 3. mäns våld mot kvinnor; prostitution och handel 

med kvinnor för sexuella ändamål 4. män och jämställdhet samt 5. sexualiseringen av det 

offentliga rummet (68). 

En särskild utredning har följt upp och ur ett könsmaktsperspektiv utvärderat de uppdrag 

som gavs i samband med propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55). Utredningen


är ett viktigt underlag för fortsatta överväganden om bl.a. hur kommunernas arbete mot 

mäns våld mot kvinnor kan stimuleras och intensifieras. En särskild utredare (Dir. 

2004:18) ska lämna förslag på mål och resultatindikatorer för jämställdhetspolitiken, analysera 

det offentligas roll och uppgifter inom området samt lämna förslag till den framtida 

organisationen och inriktningen på jämställdhetsarbetet (35). 

Staten stöder kvinnojourer och andra organisationer som arbetar för att motverka våld 

mot kvinnor, främst kvinnojourernas två riksorganisationer. Medel har avsatts för inrättande 

av skyddat boende för flickor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld. Andra 

åtgärder syftar till att höja kunskapen och medvetenheten om detta problem (35). 


Väsentliga framsteg har gjorts för att implementera handlingsplanen från Peking. 

Regeringens insatser mot mäns våld mot kvinnor har intensifierats. Sexköpslagen har 

inneburit minskad prostitution och fungerar som ett hinder för människohandel för sexuella 

ändamål till Sverige. 

När det gäller kvinnors möjligheter till makt och inflytande genom ledande positioner 

och styrelseposter går utvecklingen framåt i den offentliga sektorn, vilket redovisas i Jämt 

och ständigt. Målet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till ekonomiskt oberoende 

är dock inte uppnått. Kvinnor har generellt sett sämre ekonomiska villkor än män och 

deras villkor skiftar också mera mellan olika skeden i livet. Skillnaderna är större mellan 

sammanboende än ensamstående kvinnor och män (35). 


I utredningen ”Slag i luften” (66) föreslås en nationell expertgrupp, som ska utforma en 

nationell handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor och barn samt utarbeta en modell för 

kommunala handlingsplaner. Det föreslås även att varje berörd nationell myndighet, t.ex 

Socialstyrelsen, BRÅ och Skolverket, inrättar en specialenhet för mäns våld mot kvinnor 

och barn på den egna myndigheten. Förslagen går ut på att utveckla en könsmaktsförståelse 

av mäns våld mot kvinnor och barn samt att institutionalisera och systematisera arbetet, 

skapa tillräckliga resurser och initiera mer forskning inom området. 

FHI anser att fortsatt ekonomiskt stöd bör ges till landets kvinnojourer. En aktiv nationell 

alkoholpolitik kan förmodligen bidra till att minska våldet. 

Trots strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män finns traditionella manlighetsideal 

och en maktobalans mellan könen kvar i samhället. I medierna förmedlas till pojkar 

och unga män att manlighet är förknippad med makt, råhet och fysisk styrka. Det saknas 

naturliga sammanhang där män samtalar om relationer, manlighet, självbilder, livskriser 

etc. Unga män måste få tillfälle att reflektera över sin manlighet och öva upp sin empatiska 

förmåga. För att kunna förebygga mäns våld mot kvinnor måste maktfördelningen mellan 

kvinnor och män i samhället diskuteras och förändras (61). Möjligheten att utveckla indikatorer 

för diskriminering på grund av sexuell läggning bör också diskuteras.

Rikskvinnocentrum 


Sedan tillkomsten av Rikskvinnocentrum i Uppsala har regeringen lämnat stöd till verksamheten. 

Ett förslag har utretts om en ombildning av Rikskvinnocentrum till ett nationellt 

institut, som ska utveckla metoder för omhändertagande och behandling samt fungera som 

ett kunskaps- och resursorgan när det gäller mäns våld mot kvinnor, sexuella övergrepp 

och våldtäkt. Institutet ska initiera forskning och peka på forskningsbehov. Betänkandet 

överlämnades till regeringen i november 2004. Ett förslag finns även om att inrätta en 

nationell kristelefon för kvinnor som utsatts för mäns våld (35, 66). 


Socialstyrelsen har i ett regeringsuppdrag utvärderat och analyserat Rikskvinnocentrums 

erfarenheter av sitt arbete med våldsutsatta kvinnor. Utvärderingen visar att Rikskvinnocentrum 

haft betydelse när det gäller att skapa medvetenhet och intresse för frågan om hur 

man omhändertar misshandlade kvinnor inom hälso- och sjukvården. Man har främst nått 

ut till de enheter som har ansvar för den akuta vården av misshandlade kvinnor. 

Socialstyrelsen anser att primärvården bör göras mer delaktig (66). 


FHI anser att Rikskvinnocentrum bör ombildas till ett nationellt institut enligt förslaget. 

Kriminalpolitik 



De nordiska och baltiska ministrarna för jämställdhet samt justitie- och inrikesministrarna 

enades år 2003 om ett fortsatt samarbete i kampen mot handeln med kvinnor och barn. 

Informationen till polismyndigheterna om misstänkt människohandel för sexuellt ändamål 

ökade under 2003. Det förekommer uppgifter om att Sverige används som transitland för 

kvinnor som utnyttjas som prostituerade i bl.a. Norge och Danmark. Polis och åklagare har 

svårt att säkra tillräcklig bevisning. Den 1 juli 2004 trädde en ny lagstiftning i kraft om en 

utvidgning av det straffrättsliga skyddet mot människohandel, tillträde till FN-protokollet 

mot människohandel samt genomförande av EU:s rambeslut mot människohandel (35). 

Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. 

Målet för verksamhetsområdet Brottsförebyggande arbete är att brott ska förebyggas (35). 

Av budgetpropositionen för 2005 framgår att ett särskilt viktigt område för förebyggande 

insatser är våld mot kvinnor. Lagstiftning resulterade i utvidgade besöksförbudsregler 

2003. Strategin för bättre stöd till brottsoffer innebär utbildning av personal, samarbete 

i rättskedjan, kunskap genom forskning och utveckling samt omfattande satsningar på 

målgrupperna kvinnor, barn och ungdomar (35). Flera förslag har getts om förbättrat stöd 

till våldsutsatta kvinnor, bl.a. ett tillägg i socialtjänstlagen som förtydligar socialtjänstens 

ansvar. En utredning (dir. 2003:112) följer upp de myndighetsuppdragen i Kvinnofridsreformen. 

I ett betänkande av 1998 års Sexualbrottskommitté (69) föreslogs att lagstift


ningen om sexualbrott bör vara tydligare och begreppet våldtäkt diskuterades. Lagen ändrades 

våren 2005. 

Nationella aktörer är främst Brottsförebyggande rådet. 

Brottsförebyggande rådet. 


I arbetet med att förebygga sexuellt våld och tvång redovisade Brottsförebyggande rådet 

(BRÅ) 2003 en uppföljning av lagen om besöksförbud. Enligt BRÅ borde polisen och 

åklagarväsendet förbättra rutinerna i ärenden om besöksförbud. (35). 


Såväl inom polisens brottsförebyggande arbete som inom den brottsutredande verksamheten 

har det under de senaste åren skett en positiv utveckling när det gäller bl.a. kompetens 

och arbetsmetoder. Utvärderingen av besöksförbud visar att kvinnor uppfattar en beviljad 

ansökan som mycket positiv. Besöksförbud kan ha en viss avskräckande effekt särskilt för 

de män som inte lagförts för brott tidigare. Fortfarande klaras dock för få brott upp (35). 


Regeringen har gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att under en treårsperiod genomföra 

ytterligare en utvärdering av tillämpningen av lagstiftningen om besöksförbud(35). 

Med ledning av denna utvärdering bör ytterligare brottsförebyggande insatser planeras.



De aktörer som medverkar i genomförandet av insatser för prevention av sexuellt 

våld/tvång är länsstyrelser, landsting/regioner, kommuner och frivilligorganisationer. 

Aktuella verksamhetsområden för primärprevention kan vara länsstyrelser och frivilligorganisationer 

och för sekundärprevention hälso- och sjukvården, socialtjänsten och kvinnohus. 

Även skola, barnomsorg och fritidsverksamhet kan via föräldrakontakter upptäcka 

utsatta kvinnor i ett tidigt skede och förmedla kontakt med hjälpinstanser. 

Länsstyrelser 


Projektet Myndighetssamarbete vid kvinnomisshandel (se ovan) bedrevs 1991 i samverkan 

mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna i fem län: Blekinge, Södermanland, 

Skaraborg, Kopparberg och Stockholm. I Stockholms län har denna samverkan bl.a. resulterat 

i brett upplagda informationskampanjer i länet, kallad Operation Kvinnofrid, där 

länsstyrelsen spelar en central roll (66). Det tvååriga projektet ”Jämnt på toppen” avslutades 

våren 2004. Länsstyrelserna har inbjudit företag till seminarier om jämställdhet på 

ledande poster i företagen. Syftet har varit att höja medvetandet hos beslutsfattare om hur 

könsmaktsstrukturen påverkar valen till ledande poster och ge företagen verktyg för en 

jämställd urvalsprocess (35). 


Underlag för bedömning av effekterna saknas. 



I Slag i luften (66) föreslås att länsstyrelserna ökar sina insatser och genomför frekventa 

och än mer ingående granskningar av kommunernas arbete, bl.a. när det gäller hur kommunernas 

handlingsplaner används, om det bedrivs fortbildning av personalen och om det 

avsätts resurser till området. 



Aktuella Verksamhetsområden för landstingen är samhällsmedicinska enheter samt hälsooch 

sjukvården med mödrahälsovården. 


Landstingens samhällsmedicinska enheter ger kunskaps- och metodstöd till lokala aktörer. 

Landstingens hälso- och sjukvårdspersonal har ansvar för att upptäcka och identifiera våld 

mot kvinnor, en grupp som ofta besöker hälso- och sjukvården. Det är vanligt att kvinnor


kommer upprepade gånger utan att den bakomliggande orsaken avslöjas. Personalen har 

en unik möjlighet att hjälpa våldsutsatta kvinnor (50, 60). 

Projektet ”Frideborg” startades i Norrköping i samverkan mellan socialtjänsten, polisen, 

kriminalvården, frivården, landstinget samt brottsoffer- och kvinnojour. Syftet är att 

motverka mäns våld mot kvinnor genom hjälp, stöd och samtal individuellt och i grupp. 

Huvudmän är kommunen (socialtjänsten) och kriminalvården, som står för kostnaderna 

tillsammans med landstinget. Till Frideborg kan alla män, som upplever sig ha aggressions- 

och våldsproblem i relation till frun, flickvännen eller sambon, söka sig. Kvinnorna 

kommer via socialtjänsten, landstinget, eller anhöriga. Modellen används även i 

Linköping och Mjölby (66). 



FHI anser att landstingens roll i omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor bör tydliggöras 

samt att screening om utsatthet för våld bör ingå i den ordinarie verksamheten vid mödravårdsmottagningar 

(66). Se under Socialstyrelsen (ovan). 

Kommuner 


Aktuella verksamhetsområden för kommunerna är främst skola, ungdomsmottagningar, 

socialtjänsten kvinnojourer, kriscentra och stöd till frivilligorganisationer 


I samband med att Malmö stad antog ett handlingsprogram för arbetet med våldsutsatta 

kvinnor beslöt man att inrätta ett kriscentrum för professionellt stöd och skyddat boende. 

Kriscentrum i Malmö erbjuder också utbildning och handledning till olika yrkesgrupper 

som möter misshandlade kvinnor. Verksamheten har gott samarbete med polis, socialtjänst, 

sjukvård och den ideella kvinnojouren (61). 

Under senare år har det bildats flera manliga nätverk för att markera mäns generella 

avståndstagande till våld. ”Manliga Nätverket” är en partipolitiskt och religiöst obunden 

förening som bildades år 1993. Man anser att det är avgörande att männen deltar i arbetet 

mot våld och för ökad jämställdhet. Män har en maktposition i samhället och våld är starkt 

förknippat med den manliga kulturen. Nätverket vill bl.a. inspirera män att reflektera över 

sig själva som män och könsvarelser samt öka kunskaperna om hur bristande jämställdhet 

bidrar till att pojkar och män tar till våld (61). 

Flera kommuner har kriscentra för män och erbjuder ett professionellt samtalsstöd för 

män som har svårt att kontrollera sin ilska. De drivs i stiftelseform eller i kommunal regi. 

Behandlingserfarenheter visar att våldet handlar om både makt och vanmakt (61). 


Enligt Slag i luften visar länsstyrelsernas granskning 2002 av arbetet i 46 kommuner stora 

brister i handläggningen av kvinnovåldsärenden. Kritik uttalades mot 33 procent av kom-

munerna, vilket var en förbättring i förhållande till en granskning 2001, då motsvarande 

siffra var 67 procent. Bristerna bestod i att kommunerna saknade handlingsplaner, rutiner 

och riktlinjer för att möta kvinnornas behov. Det yttersta ansvaret för våldsutsatta kvinnor 

lämnas ofta över på kvinnojourer. Enligt Slag i luften får troligen många kvinnor inte 

någon hjälp alls eftersom kvinnojourernas resurser är begränsade (66). 


I Slag i luften föreslås att alla kommuner inrättar enheter med inriktning på mäns våld mot 

kvinnor och barn. Enheterna ska bestå av representanter från berörda myndigheter och ska 

ansvara för arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn samt våldsutövande män. Det framförs 

även ett förslag till skärpning av socialtjänstlagen från ”bör” till ”skall” i SFS 

2001:453, 5 kap. 11 § ”Socialnämnden skall verka för att den som utsatts för brott och dennes 

anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden skall härvid särskilt beakta att kvinnor 

som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av 

stöd och hjälp för att förändra sin situation.” (66). Mer forskning om könsrelaterat våld och 

behandling av våldsamma män bör stimuleras. 

Frivilligorganisationer 


En stor del av arbetet för skydd, stöd och hjälp åt kvinnor som utsätts för våld görs ideellt 

inom lokala kvinno- och brottsofferjourer, som har jourtelefoner för stöd och rådgivning. 

Riksorganisationerna får statliga bidrag och de lokala jourerna får varierande kommunala 

bidrag. Det finns ca 150 kvinno-/tjejjourer i landet. Brottsofferjourernas Riksförbund 

organiserar ett hundratal lokala brottsofferjourer, där stöd till misshandlade kvinnor utgör 

en stor del av verksamheten (61). År 1984 bildades ROKS (Riksorganisationen för kvinno- 

och tjejjourer i Sverige), som arbetar mot ”mäns sexualiserade våld mot kvinnor och 

barn” och mot ”manlig dominans och överordning på alla samhällets nivåer”. Sedan 1996 

finns även SKR (Sveriges Kvinnojourers Riksförbund) (66). 

Föreningen Kvinnors Nätverk arbetar mot kulturellt och sexuellt förtryck av invandrarkvinnor 

och ungdomar i Sverige. Nätverkets uppgift är att främja jämställda relationer 

mellan kvinnor och män samt stärka kvinnors ställning t.ex. genom kunskapsspridning, 

samhällsdebatt och stödgrupper för våldsutsatta kvinnor och unga kvinnor som är i konflikt 

med sina familjer. Även RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigade) har kuratorsverksamhet 

för personer som har utsatts för sexuellt tvång och våld (61). 


Underlag för bedömning av effekterna saknas. 


Utvecklingsbehov/förslag 

FHI instämmer i förslaget från Slag i luften (66) om en skärpning av Socialtjänstlagen om 

att socialnämnderna ska ha ett tydligare ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn samt att 

kommunerna bör inrätta enheter för dem. De lokala kvinnojourerna bör permanent ges 

statliga medel och kvinnojourernas riksorganisationer bör få fortsatt ekonomiskt stöd.


Referenser 

1. Lewin B, Fugl-Meyer K, Helmius G, Lalos A, Månsson S. Sex i Sverige. Om sexuallivet 

i Sverige 1996. Folkhälsoinstitutet; 1998. 1998:11. 

2. Nationella folkhälsokommittén. Hälsa på lika villkor - andra steget mot nationella 

folkhälsomål. Stockholm: Socialdepartementet; 1999. SOU 1999:137. 

3. Nationella folkhälsokommittén. Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan. 

Stockholm: Socialdepartementet; 2000. SOU 2000:91. 

4. Nationella folkhälsokommittén. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan. 

Bilagedel A. Stockholm: Socialdepartementet; 2000. SOU 2000:91. 

5. Hiv/aids-utredningen. Samhällets insatser mot hiv/STI – att möta förändring. 

Stockholm; 2004. SOU 2004:13. 

6. Moore S, Rosenthal D, Mitchell A. Youth, AIDS and sexually transmitted diseases. 

Adolescence and Society. London & New York: Routledge; 1996. 

7. Socialstyrelsen/EpC. Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen; 2005. 

8. Socialstyrelsen/EpC. Reproduktiv hälsa ur ett folkhälsoperspektiv. Bakgrundsrapport 

till kapitel 6 i Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen; 2005. Hämtad från 

www.socialstyrelsen.se. 

9. Forsberg M. Ungdomar och sexualitet – en kunskapsöversikt år 2000. Stockholm: 

Folkhälsoinstitutet; 2000. 2000:15. 

10. Herlitz C. Allmänheten och hiv/aids. Kunskaper, attityder och beteende 1987-2003. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2004. R2004:7. 

11. Darj E, Bondestam K. Ungdomars syn på kondomanvändning. Läkartidningen 

2003;100(44):3510-2, 5-6. 

12. De Visser RO, Smith AMA. Predictors of heterosexual condom use: characteristics of 

the situation are more important than characteristics of the individual. Psychology, 

Health & Medicine 1999;4(3). 

13. Kvalem LI, Traeen B. Self-efficacy, scripts of love and intention to use condoms 

among norwegian adolescents. Journal of Youth and Adolescence 2000;29(3). 

14. Statens folkhälsoinstitut. Prevention av oönskade graviditeter. Förslag till nationell 

handlingsplan för prevention av oönskade graviditeter. För tidsperioden 2002-2007. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2001. 2001:32. 

15. Costa FM, Jessor R, Fortenberry JD, Donovan JE. Psychosocial conventionality, 

health orientation, and contraceptive use in adolescence. J Adolesc Health 1996;18 

(6):404-16. 

16. Edgardh K. Adolescent sexual health in Sweden. Sex Transm Infect 2002;78(5):352- 

6. 

17. Parsons JT, Halkitis PN, Bimbi D, Borkowski T. Perceptions of the benefits and costs 

associated with condom use and unprotected sex among late adolescent college students. 

J Adolesc 2000;23(4):377-91. 

18. Skolverket. Nationella kvalitetsgranskningar 1999. Stockholm: Skolverket; 1999. 

Rapport nr 180.


19. DiCenso A, Guyatt G, Willan A, Griffith L. Interventions to reduce unintended 

pregnancies among adolescents: systematic review of randomised controlled trials. 

Bmj 2002;324(7351):1426. 

20. Österman T, Carpelan L. Föreställningar - vanföreställningar. Allmänhetens attityder 

till homosexualitet. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2002. Rapport 2001:36. 

21. Tikkanen R. Risky business? En sociosexuell studie av män som har sex med män. 

Doktorsavhandling. Göteborg: Göteborgs universitet; 2003. 

22. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Skolelevers drogvanor 2004. 

Stockholm; 2004. Rapport nr 84. 

23. Tydén T. It will not happen to me. Sexual Behaviour among High School Students and 

Evaluation of STD-Prevention Programmes. Uppsala: Institutionen för folkhälso- och 

vårdvetenskap, Uppsala universitet; 1996. 

24. Tydén T. Kvinnliga studenter och sex. En tioårsuppföljning av sexualvanor från 1989 

till 1999, attityder till pornografi samt sexuella trakasserier. Uppsala: Institutionen för 

folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet; 2000. 

25. Jarlbro G. Verksamheten vid landets ungdomsmottagningar. Folkhälsoinstitutet; 

1998. Rapport 1998:17. 

26. Hamark B, Uddenberg N, Forssman L. The influence of social class on parity and 

psychological reactions in women coming for induced abortion. Acta Obstet Gynecol 

Scand 1995;74(4):302-6. 

27. Skolverket. Förordning (SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska skolväsendet, 

förskoleklassen och fritidshemmet. Skolverket; 1994. Hämtad 2005-03-14 

från http://www.skolverket.se/pdf/skolfs1994-1s.pdf. 

28. Skolverket. Skolverkets insatser för att bidra till att nå det övergripande folkhälsomålet. 

Dnr 02-2004:2013. 2004-08-31; Stockholm: Skolverket; 2004. 

29. Skolverket. Kursplaner Grundskola: Biologi. 2000. Hämtad 2005-03-14 från 

http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0405&infotyp=24& 

skolform=11&id=3879&extraId=2087. 

30. Skolverket. Kursplaner och betygskriterier 2000. Grundskolan. Västerås; 2000. 

31. Skolverket. Kursplaner och betygskriterier. 2004/05. Hämtad 2005-04-21 från 

http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0405&infotyp=15& 

skolform=11&id=2087&extraId=. 

32. Myndigheten för skolutveckling. Redovisning av insatser från Myndigheten för skolutveckling 

för att nå de folkhälsopolitiska målen. Dnr 2004: 473. 2004-08-31; 

Göteborg: Myndigheten för skolutveckling; 2004. 

33. Skolverket. Dnr 01-2001:2136. 2002-11-11; Stockholm: Skolverket; 2002. 

34. RFSU. Fokus Kairo. Tio år av kamp för sexuella och reproduktiva rättigheter. 

Stockholm: RFSU; 2004. 

35. Regeringen. Budgetpropositionen för 2005. Prop. 2004/05:1. Stockholm: Finansdepartementet; 

2004. 

36. UNFPA (United Nations Population Fund). State of World Population 2004: The 

Cairo Consensus at Ten: Population, Reproductive Health and The Global Effort to 

End Poverty. New York; 2004.


37. Regeringen. Mål för folkhälsan. Stockholm: Regeringen; 2002. Regeringens proposition 

2002/03:35. 

38. Statens folkhälsoinstitut. Årsredovisning 2004. Stockholm: FHI; 2005. R 2005:4. 

39. Jarlbro G. Var det värt alla pengarna? Utvärdering av hur det särskilda bidraget för 

HIV-förebyggande arbete använts. Stockholm: Folkhälsoinstitutet; 1995. Folkhälsoinstitutet 

utvärderar 4/1995. Rapport 1995:74. 

40. Herlitz C. Hivförebyggande arbete i storstadsregionerna 1998-99. Kartläggning och 

analys av regionernas satsningar. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 1999. R1999:20. 

41. Socialstyrelsen. Hälsovård före, under och efter graviditet. Stockholm; 1996. SoS 

rapport 1996:7. 

42. Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. Uppdraget och Socialstyrelens roll. 

Dnr 00-5387/2004. 2004-12-22; Stockholm: Socialstyrelsen; 2004. 

43. Socialstyrelsen. Ungdomsmottagningarnas kontakter med pojkar. Stockholm: Socialstyrelsen; 

2000. Hämtad 2005-04-12 från http://www.sos.se/fulltext/0077-007/0077- 

007.htm. 

44. RFSU. Idéprogram RFSU. 2003. Hämtad 2005-04-01 från http://www.rfsu.se/ 

files/22700-22799/file_22754.pdf. 

45. Socialdepartementet Abortlag 1974:595. 

46. Socialstyrelsens författningssamling SOSFS 2004:4 (M) Socialstyrelsens föreskrifter 

och allmänna råd om abort. 

47. Kero A, Högberg U, Lalos A. Wellbeing and mental growth-long-term effects of legal 

abortion. Soc Sci Med 2004;58(12):2559-69. 

48. Socialdepartementet Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763. 

49. Statens folkhälsoinstitut. Bilaga 8 till regeringsuppdrag att utveckla ett nationellt uppföljnings- 

och utvärderingssystem för det samlade folkhälsoarbetet. Målområde 8: 

Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa. Socialdepartementet; 2003. 

S2002/5085/FH, Dnr 02-0368. 

50. Lundgren E, Heimers G, Westerstrand J, Kalliokoski AM. Slagen dam – Mäns våld 

mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning. Stockholm: Brottsoffermyndigheten; 

2001. Fritzes Offentliga Publikationer. 

51. Nationella folkhälsokommittén. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan. 

Bilagedel B. Stockholm: Socialdepartementet; 2000. SOU 2000:91. 

52. Janlert U. Folkhälsovetenskapligt lexikon. Stockholm: Natur och Kultur; 2000. 

53. Brottsförebyggande rådet. Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning. 

Stockholm: BRÅ; 2002. Rapport 2002:14. 

54. Brottsförebyggande rådet. Statistik om brottslighet. Stockholm: BRÅ; 2005. Hämtad 

2005-01-18 från http://www2.bra.se/extra/page/?module_instance=5&action=page_ 

show&id=1. 

55. Kvinnoforum. Rapport från ett seminarium: Svenskt nätverksarbete kring trafficking 

med kvinnor och flickor. Kvinnoforum; 2004. Hämtad 2005-01-24 från http://www. 

qweb.kvinnoforum.se/papers/traffickingseminarium.html.


56. Sutherland C, Bybee D, Sullivan C. The long-term effects of battering on women’s 

health. Womens Health 1998;4(1):41-70. 

57. Schei B. Trapped in painful love. Physical and sexual abuse by spouse - a risk factor og 

gynaecological disorders and adverse perinatal outcomes. Akad. avh. Trondheim: 

Tapir; 1990. 

58. Lundgren E. Våldets normaliseringsprocess, Två parter – två strategier. Stockholm: 

JämO; 1989. Rapport nr 14. 

59. Brottsförebyggande rådet. Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003. Stockholm: 

BRÅ; 2004. 

60. Heimer G, Posse B. Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar. Lund: Studentlitteratur; 

2003. 

61. Brottsförebyggande rådet. Att förebygga våld mot kvinnor i nära relationer. 

Stockholm: BRÅ; 2002. Idéskrift nr 9. Rapport 2002:8. 

62. Brottsförebyggande rådet. Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Stockholm: 

BRÅ; 2001. BRÅ-rapport 2001:11. 

63. Leander K, Danielsson M. Våld mot kvinnor: Ett socialt, kriminalpolitiskt, hälsoeller 

folkhälsoproblem? I: (red). Öoa, red. Kön och ohälsa. 1996. s. 149-68. 

64. Brottsförebyggande rådet. Sexualbrott. Stockholm: BRÅ; 2004. 

65. Statistiska centralbyrån. Befolkningsutvecklingen i riket. År 1749-2004. SCB; 2005. 

Hämtad 2005-04-12 från http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/Visavar.asp?yp 

=iukwnw&xu=C2545001&omradekod=BE&huvudtabell=BefUtv1749&omradetext 

=Befolkning&tabelltext=Befolkningsutvecklingen+i+riket%2E+%C5r&preskat=O 

&prodid=BE0101&deltabell=+&deltabellnamn=Befolkningsutvecklingen+i+riket% 

2E+%C5r&innehall=Doda&starttid=1749&stopptid=2004&Fromwhere=M&lang= 

1&langdb=1. 

66. Utredningen om kvinnofridsuppdragen. Slag i luften. Stockholm; 2004. SOU 

2004:121. 

67. Regeringsuppdrag. Anne Hammarström. Redovisning av uppdraget att genomföra en 

analys av folkhälsopolitikens bestämningsfaktorer ur ett jämställdhetsperspektiv. 

2005-01-31; Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005. 

68. Regeringen. Jämt och ständigt – Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan 

för mandatperioden. Regeringens skrivelse 2002/03:140. 2003-05-28; Stockholm. 

69. 1998 års Sexualbrottskommitté. Sexualbrotten. Ett ökat skydd för den sexuella 

integriteten och angränsande frågor. Stockholm; 2001. SOU 2001:14.

Den här rapporten innehåller underlagsmaterial till ett av de elva 

målområden som redovisas i Folkhälsopolitisk rapport 2005. 

Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten. 

I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut 

det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämningsfaktorerna 

för hälsan och de insatser som har gjorts av olika 

aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas 

också vad som behöver göras. 

Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag 

och ska följas av en rapport vart fjärde år. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

Rapport R 2005:57 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-411-9

Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa - Statens ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?