Svenska hemlösa och missbrukare i Köpenhamn, 624 kB

Svenska hemlösa 

och missbrukare 

i Köpenhamn 

Av Jens Sjölander 

och Bengt Svensson

Svenska hemlösa 

och missbrukare 

i Köpenhamn 

Av Jens Sjölander och Bengt Svensson

Innehåll 

Förord ..................................................................................................................................................................................5 

Sammanfattning ..........................................................................................................................................................7 

Ingress – fredagen den 4:e augusti, klockan 16.00 i H C Ørstedsparken ..........................9 

Undersökningen ........................................................................................................................................................10 

Metod ..............................................................................................................................................................................11 

Definitioner och avgränsningar ......................................................................................................................11 

Problem och begränsningar ..............................................................................................................................12 

Etiska överväganden ..............................................................................................................................................12 

Bakgrund........................................................................................................................................................................13 

Svensk socialtjänsts närvaro i Köpenhamn ............................................................................................13 

Debatten om svenskar i Köpenhamn ..........................................................................................................13 

Köpenhamns kommun och hemlösa missbrukare ej skrivna i Köpenhamn......................14 

Regelsystemet – svenskarnas möjligheter till hjälp i Köpenhamn ..........................................14 

Köpenhamns hemlöshetslandskap................................................................................................................16 

Centrala institutioner ............................................................................................................................................16 

Vilka söker sig till Köpenhamn? ....................................................................................................................18 

Metadonflyktingarna ..............................................................................................................................................18 

Svenskköpenhamnarna – egen lägenhet och metadonbehandling..................................19 

Vägen in i värmen gick via Istedgade ................................................................................................20 

Svenska missbrukare i missbruksbehandling i Danmark ..............................................................21 

De hemlösa metadonflyktingarna – de utstötta ..........................................................................22 

Människor med grava alkoholproblem........................................................................................................24 

Människor som uppfattas som psykiskt sjuka eller avvikande ..................................................25 

Varför har man kommit? – en sammanfattning....................................................................................25 

Svenskarna i Köpenhamn och deras livskvalitet ................................................................................26 

Är marginaliserade svenskar ett problem? ..............................................................................................28 

Marginaliserade svenskar i Köpenhamn – en kvantitativ belysning ......................................28 

Antalet svenskar i mötet med Köpenhamns kommuns fältarbetare ......................................28 

Nätter på natthärbärge ........................................................................................................................................30 

Svenskar inskrivna på § 110 institutioner 

i Köpenhamn under åren 2000–2006 ..................................................................................................31 

Vår bedömning av antalet ..................................................................................................................................32 

Upplevs svenskarna som ett problem – en kvalitativ belysning................................................32 

Att vara i kläm mellan två system – avslutande diskussion ........................................................36 

Den danska paradoxen..........................................................................................................................................36 

Den svensk-danska kontroversen – en möjlighet till ökad dialog 

och ökat samarbete ............................................................................................................................................37 

Planerad vård i utlandet ......................................................................................................................................38 

Medborgarskapet och rättigheterna – en region för alla?..............................................................39 

Referenser ....................................................................................................................................................................41 

Bilagor..............................................................................................................................................................................43 

4

Förord 

Arbetet som lett fram till denna rapport görs inte utan 

hjälp och samarbete ifrån andra – många personer har 

på olika sätt bidragit till att möjliggöra färdigställandet 

av denna slutrapport och vi vill rikta ett särskilt varmt 

tack till några av dessa personer. 

Först ett särskilt tack till alla medarbetare på Forchhammervejs 

Specialinstitution för deras hjälp och stöd i 

vårt arbete med undersökningen. I synnerhet tack till 

Steinar Rong, som på ett engagerat sätt hjälpt oss med 

nödvändiga kontakter i Köpenhamn. Tack till Thomas 

Sørensen för det arbete han lade ned på att ge oss en 

aktuell och korrekt statistik över svenska hemlösa i 

Köpenhamn, och tack även till Jacop Kold, tidigare 

medarbetare på Forchhammervejs Specialinstitution. 

Vi vill tacka Katy Mendez som under sin praktikperiod 

på Forchhammervejs Specialinstitution bidrog med att 

förmedla kontakt med hemlösa svenskar i Köpenhamn 

samt Marie Stoor, diakon på svenska kyrkan, som var till 

stor hjälp under hela projektarbetet. Tack till Peder Ege 

samt Tune Møller vid[ Köpenhamns kommun för värdefull 

information om Köpenhamns arbete med hemlösa 

missbrukare i Köpenhamn. Tack till Lars Benjaminsen 

vid Socialforskningsinstitutet för översända rapporter och 

information om hemlösas situation i Köpenhamn. Tack 

till Mette Thorup Eriksen vid Sunhedsstyrelsen för statistik 

över antal svenskar i Danmark med underhållsbehandling 

samt Thomas Lund vid Köpenhamns kommun 

för att ha försett oss med siffror över antalet svenskar 

bosatta i vissa lågtröskelboenden i Köpenhamn. 

I fältarbetet bidrog många med att förmedla de 

nödvändiga kontakterna för vårt arbete med projektet 

– här vill vi nämna några: tack till Pia Lykke Hansen, 

Getrude Sørensen, June Møller och övrig personal på 

Fundamentet och på Sundholm för deras hjälp att 

förmedla kontakt med svenskar i Köpenhamn och för 

deras engagerade stöd under arbetet med projektet. 

Tack till ledare och medarbetare på Fedtekælderen, 

Hillerødgade, Lærkehøj, Stengade och Reden som på 

olika sätt varit behjälpliga i vårt arbete. Vi vill tacka 

Kim Clemens samt Ingelise Bang på Kofoeds Kælder 

samt alla medarbetare på Projekt Udenfor för att Jens 

fick följa med ut på deras vandringar på Köpenhamns 

gator samt i övrigt stött oss i fält-arbetet. Tack till all 

personal på Hus Forbi som hjälpte oss komma i kontakt 

med svenska hemlösa tidningsförsäljare. Tack till 

Henrik Thiesen och hans medarbetare på Sundhedsteamet 

för värdefull information om svenskarnas hälsa 

och tillgång till medicinsk hjälp i Köpenhamn och till 

Peter Sindal Lundsberg samt Nanna W. Gotfredsen på 

Gadejuristen för deras vägledning kring den juridiska 

snårskogen som omgärdar svenskarna möjligheter till 

hjälp. Tack till Rud Ellegaard på Köpenhamns Polis 

för hans hjälp med statistik över svenskar i Köpenhamn 

samt värdefulla tips i fältarbetet. Tack till 

Camilla Wallin, tidigare socialarbetare i Köpenhamn, 

som visade Jens runt i delar av Köpenhamns hemlöshets- 

och missbrukslandskap och bidrog med viktigt 

bakgrundsmaterial. Vi vill även tacka Torkel Richert, 

Elin Bruun-Nystedt, Arne Gerdner samt Björn Johnson 

för korrekturläsning och värdefulla kommentarer om 

rapporten. Vi vill tacka Claes Kraft på Tullverket samt 

Sven Delin på Länskriminalen i Skåne, för att ha hjälpt 

oss med statistik beträffande den del av projektet som 

handlade om narkotikaturismen över Öresund, en 

rapport som återfinns som bilaga till denna skrift . 

Vi vill även rikta ett tack till Mobilisering mot Narkotika 

för att finansiellt ha stött projektet. Slutligen vill vi 

tacka de allra viktigaste bidragslämnarna, alla de svenskar 

som var villiga att ställa upp och bli intervjuade och dela 

med sig av sina livsöden. Må deras berättelser leda till 

insatser i såväl Sverige som Danmark som på olika sätt 

kan bidra till ett drägligare liv för en hårt prövad grupp 

av Öresundsmedborgare. 

5

Sammanfattning 

En kartläggning över 

svenska hemlösa och 

missbrukare i Köpenhamn 

Kartläggningens syfte var att studera situationen för 

svenska hemlösa och missbrukare som uppehåller sig 

i Köpenhamn, deras antal samt levnadsbetingelser. 

Diskussionen om de svenska hemlösa missbrukarna i 

Köpenhamn har pågått under en längre tid och vilat på 

olika uppfattningar om problemets art och omfattning. 

Sedan den svenska statens beslut att stoppa finansieringen 

av de svenska socialsekreterarna som en gång hade 

till uppdrag att hjälpa svenska hjälpsökande i Köpenhamn, 

upphörde det direkta svenska ansvaret för denna 

grupp 2001. Samma år gavs två danska socialsekreterare 

i uppdrag att hjälpa alla icke-köpenhamnska hemlösa 

missbrukare som uppehöll sig i Köpenhamn, primärt 

genom att hjälpa dem hem till sina hemkommuner. 

Bakgrunden var en ökning av insatserna på den 

hemlösa gruppen generellt i kombination med en ökad 

medvetenhet om att många hemlösa i Köpenhamn var 

skrivna i andra kommuner och länder. 

Kartläggningen kan påvisa att många tidigare uppskattningar 

om antalet svenska hemlösa missbrukare 

som permanent uppehåller sig i Köpenhamn troligtvis 

är starkt överdrivna. Enligt vår bedömning rör sig 

denna grupp om ett antal kring 40–50 personer. 

Det rör sig om en grupp marginaliserade svenskar som 

under en längre tid har uppehållit sig i Köpenhamn 

och på olika sätt kommit i kontakt med det danska 

stöd- och hjälpsystemet. Gemensamt för denna grupp 

är att de inte önskar återvända till Sverige. Kartläggningen 

påvisar att det i huvuddrag rör sig om tre kategorier 

av svenskar som sökt sin tillflykt till Köpenhamn: 

metadonflyktingar, personer med grava alkoholproblem 

samt människor som uppfattas som psykiskt 

sjuka eller avvikande. De allra flesta tillhör den 

första kategorin. Indelningen är gjord med utgångspunkt 

från den bakomliggande orsak som vi bedömt 

starkast påverkat deras val att söka sig till Köpenhamn. 

Med benämningen metadonflykting avser vi en person 

som tagit sin tillflykt till Köpenhamn i syfte att få 

tillgång till metadon. Denna grupp svenskar har flytt 

från ett svenskt behandlingssystem som de har förknippat 

med kontroll och repression och som inte 

kunnat erbjuda dem den behandling de behöver, 

under betingelser de kan klara av. Många har vid ett 

flertal tillfällen kastats ut ur ett substitutionsbehandlingsprogram 

i Sverige efter att sidomissbruk påvisats. 

En del är inte längre välkomna i sina hemkommuner. 

De har tagit sin tillflykt till Köpenhamn där de kan 

köpa metadon på den svarta marknaden och drömmer 

om att på sikt kunna ges en plats inom ett danskt 

metadonbehandlingsprogram. Inskrivning i ett danska 

behandlingsprogrammet förutsätter dock fast bostad 

eller uppehåll i Köpenhamn, något få av de hjälpsökande 

svenskarna har. Under perioden 1997 och 

2005 återfinns bara 23 personer med svenskt medborgarskap 

inskrivna i substitutionsbehandlingsprogram i 

Danmark. Flertalet metadonflyktingar lever som hemlösa 

på gatan eller på något av Köpenhamns olika 

nätthärbärgen och är beroende av flödet av metadon 

på den svarta marknaden i Köpenhamn. 

Beträffande gruppen personer med grava alkoholproblem 

är det till viss del förvisso den lättare tillgänglighet 

till billig alkohol som förklarar varför denna 

grupp valt att uppehålla sig i Köpenhamn. Flertalet 

betonar dock även andra värden. Danskarna upplevs 

som mindre moraliserande i förhållande till alkoholkonsumtion 

och Köpenhamn erbjuder en social kontext 

där de lättare kan känna sig som del av en gemenskap. 

Det finns även i Köpenhamn en i förhållande till 

Sverige större tillgång till värmestugor och natthärbärgen 

där hemlösa kan uppehålla sig utan vidare kontakt 

med det offentliga system många av dem lärt sig att 

avsky. För gruppen som uppfattas som psykiskt sjuka 

eller avvikande är det en kombination av storstadens 

anonymitet och möjlighet att vara sig själv som styrt 

deras val att uppehålla sig i Köpenhamn. Många bär 

med sig dåliga erfarenheter ifrån olika typer av kontroll- 

och tvångsåtgärder från svenska myndigheters 

sida och i Köpenhamn upplever de sig kunna leva ett 

liv på sina villkor utan störande inblandning ifrån det 

offentliga systemet. 

Kartläggningen visar att svenskarna, trots sina ofta 

positiva synpunkter på Danmark och danskarna, ofta 

lever under svåra och utsatta förhållanden, inte sällan 

utlämnade åt olika former av tillfälliga stödinsatser 

och människors välvilja. Deras rättsställning i Danmark 

är svag då de som regel saknar den anknytning 

till Köpenhamn och Danmark som skulle göra det möjligt 

för dem att få full tillgång till det köpenhamnska 

behandlings- och stödsystemet. 

Det verkar vidare råda stor osäkerhet inom det 

danska stöd- och hjälpsystemet beträffande svenskarnas 

rätt till olika, främst bostadsrelaterade tillfälliga 

stödinsatser, vilket sammantaget gör svenskarnas situation 

oförutsägbar och osäker. Ibland ges svenskar tillträde 

till olika former av tillfälliga bostadserbjudanden, 

ibland inte. Ibland har det framgått att trots vissa 

privata klinikers vilja att behandla hjälpsökande svenskar 

utan fast adress i Köpenhamn med metadon, nekas 

detta i praktiken oftast. Avslag görs oftast med hänvisning 

till bristande anknytning till Köpenhamn i form 

av egen bostad och egen ekonomisk försörjning, men 

påverkas av Köpenhamns kommuns motstånd att 

erbjuda behandling till icke-köpenhamnska missbrukare. 

Tveksamt är dock om denna praxis står i enlighet 

7

med EG-rättens fria rörlighet av tjänster enligt vilken 

ett annat lands medborgare under vissa omständigheter 

har rätt att beviljas behandling i annat EG-land. 

Behov av ett klargörande av svenskarnas rättställning 

inom det danska stöd-och behandlingssystemet med 

beaktande av såväl nationell rätt som EG-rätt verkar 

sålunda föreligga. 

Kartläggningen konstaterar ett behov att öka tillgängligheten 

av substitutionsbehandling på den svenska 

sidan, då det är just frånvaron av denna behandlingsform 

som förklarar varför många svenskar söker sig 

till Köpenhamn. Det krävs vidare att åtgärder vidtas 

för att skapa en mer individualiserad behandlingsform 

där substitutionsbehandling i ökad utsträckning anpassas 

till den enskildes behov och förutsättningar. 

Dagens system med betoning på kontroll och repressiva 

åtgärder måste mjukas upp och individualiseras, för 

8 

att den grupp som söker sig till Köpenhamn, och deras 

bröder och systrar i hemlandet med likartad problembild, 

ska inrymmas. Vidare pekar kartläggningen på 

behovet av ytterligare samarbete och erfarenhetsutbyte 

mellan Sverige och Danmark beträffande de mest 

marginaliserade grupperna. För detta menar vi talar 

demokratiska såväl som samhällsekonomiska skäl. 

Som bilaga till denna slutrapport återfinns även en 

kartläggning av utvecklingen av den småskaliga trafiken 

av cannabis över Öresundsbron, den sk myrtrafiken, 

sedan stängningen av pusherstreet på Christiania 

under våren 2004. Kartläggningen, som bygger på 

beslagsstatistik från Tullverk och polis, visar på hur 

myrtrafiken, som sedan öppnandet av Öresundsbron 

stadigt ökat, idag nästan upphört. Inköpen görs idag 

istället på den svenska sidan av Öresund där tillgången 

av cannabis ökat.

Fredagen den 4:e augusti, 

klockan 16.00 i H C Ørstedsparken 

Jag har styrt mina steg till en vacker och centralt belägen 

park i närheten av Nørreports Station. H C Ørstedsparken 

är om sommaren ett populärt ställe att 

undfly storstadspulsen och är i Köpenhamn känd för 

att vara ett tillhåll för byns homosexuella nattflanörer. 

Under senare tid har parken även blivit en populär 

plats för övernattande hemlösa. Jag letar efter en 

svensk man, Kalle, som jag senast hade sett där för en 

dryg vecka sedan. Jag visste att Kalle fortfarande befann 

sig i Köpenhamn. Vädret är vackert så parken är full 

av människor. Turister och köpenhamnare ligger halvsovande 

i gräset med utsikt över sjön och det lummiga 

trädlandskap som omsluter parken. Efter ett tag stöter 

jag på en grupp om fyra, till synes hemlösa, personer 

som sitter på gräsmattan vid en ände av parken där 

det är lite lugnare. Tre sover, men en sitter upp och 

röker. Jag närmar mig honom och frågar efter Kalle. 

Mannen svarar på svenska med en tydlig accent som 

tyder på att han kommer från Dalarna. Jag frågar om 

jag får sätta mig ned och prata ett tag, något han inte 

alls visar sig ha något emot – ”det är bara trevligt att 

prata lite” säger han. 

Det rör sig om en grupp om fyra män, en yngre 

grönlänning samt tre svenskar. Svenskarna verkar vara 

mellan 40 och 50 år. De sitter och delar en flaska 

sprit. Mannen från Dalarna berättar att han befinner 

sig i Köpenhamn i väntan på en annan svensk som för 

tillfället sitter i fängelse och som han uppger är skyldig 

honom pengar. Han berättar att han tidigare varit 

snickare och haft eget företag, men gått i konkurs. 

Han känner sig dåligt behandlad av de svenska myndigheterna. 

Sverige är ett skitland som de har behandlat mig. 

Myndigheterna beter sig som grisar och Dalarna sen. 

Dalarna har bara plats för turister och sen skall vi gå där 

som några jävla original… det går inte att leva så. 

Han har tuberkulos och säger sig ha smittats av sin 

flickvän. Han var akut inlagd i Köpenhamn ett tag, 

fick god vård och uppger sig nu må bättre. Jag frågar 

om han dricker mycket och han svarar att han dricker 

för han tycker det är gott. Men hela hans kropp skakar 

av abstinens. Han uppger sig inte ha haft någon kontakt 

med det danska systemet. Han har inga inkomster 

och säger att han inte kan få svenskt socialbidrag då 

han enligt kronofogden, ”systemet”, fortfarande anses 

äga maskiner. Han säger att detta inte stämmer och att 

han har sålt maskinerna. Socialbidrag kan han inte få i 

Danmark då han där saknar adress och anknytning. 

Han tigger och säger sig äta på Kofoeds Kælder, samt 

av den gratis mat som om kvällen lämnas ut av Köpen- 

hamns uppsökande gatuplansprojekt, Projekt Udenfor. 

Jag frågar hur mycket han tjänar på att tigga och han 

säger att får lite över till att köpa öl och vin. Vårt 

samtal blir avbrutet av att en yngre man i trettioårsåldern 

som anländer och är i ett agiterat tillstånd. Han 

talar danska men med en tydlig svensk accent och 

beskriver hur han idag tjänat 1000 kronor genom att 

sälja en Mp3-spelare två gånger till samma kund. 

Han kastar en blick på mig och frågar med föraktfullt 

tonläge om jag kommer från socialen. Jag berättar vem 

jag är och vad jag gör och stämningen lättar upp. 

Han heter Malle, är 30 år, har ett blandmissbruk och 

kommer ifrån en sydsvensk stad. Han har nu varit i 

Köpenhamn i ca 1 år. Han har danskt personnummer 

(cpr-nummer) och kunde då tidigare få pengar ifrån 

socialen i Danmark. Han är skriven i X-by kommun 

där han även har fått metadonbehandling. Jag frågar 

varför han är skriven i X-by och han säger att han 

mötte en dansk tjej som ville hjälpa honom genom att 

ge honom en c/o adress hos henne. Han berättar dock 

att Sikkringsstyrelsen (danska Försäkringskassan) nu 

har skurit av hans kontanthjälp (socialbidrag) då de 

inte anser att han är knuten till X-by eftersom han 

uppehåller sig i Köpenhamn. M är för det mesta i 

Köpenhamn och åker bara till X-by för att hämta ut 

sitt metadon. Jag frågar var han bor och han pekar på 

gräsmattan och säger ”här, detta är min säng”. Jag frågar 

var han bor om vintern och han säger att han bott 

på lite olika platser i Köpenhamn – på Sundholm, 

Hillerødsgade, Stengade samt Mændenes Hjem. På 

Sundholm har han dock nu blivit portad efter att han 

uppträtt hotfullt. För Sverige har han inte mycket till 

övers. 

Sverige är konservativt och har inte fattat vad det här 

med missbruk handlar om. 

Han bedyrar att han aldrig vill tillbaka till Sverige. 

Det börjar bli kväll och ett lätt duggregn faller över 

parken. Jag tackar för samtalet och lämnar parken för 

denna gång. 

9

Undersökningen 

Denna text är den andra delrapporten i ett projekt om 

svenska hemlösa och missbrukare i Köpenhamn som i 

sin helhet haft följande frågeställningar: 

1. Hur många svenska medborgare med narkotikamissbruk/blandmissbruk 

bor eller uppehåller sig 

stadigvarande i Köpenhamn? 

2. Varför har de valt att leva i Köpenhamn och hur 

upplever de sin livssituation? 

3. Hur ser deras boende, hälsa och arbetssituation 

ut? 

4. Hur stor andel är kvinnor respektive män? 

5. Hur gamla är de? 

6. Hur är deras kontakt med lokala myndigheter? 

7. Hur ser deras kontakt med Sverige ut? 

8. Hur ser deras kontakter med frivilligorganisatio - 

ner ut? 

9. Hur ser danska myndigheter på denna grupp av 

svenskar? 

10. Hur har situationen förändrats sedan de svenska 

socialarbetarna försvann ifrån den köpenhamnska 

gatubilden? 

10 

11. I vilken utsträckning används Köpenhamn som 

inköpsplats av svenska narkotikamissbrukare för 

inköp av heroin, kokain, amfetamin, hasch, ecstasy, 

metadon och subutex? 

12. I vilken omfattning använder svenskar narkotika i 

samband med att de besöker Köpenhamn? 

13. Hur ser danska myndigheter på svenska 

”drogturister”? 

Den första delrapporten som redovisades under september 

månad hade narkotikaturismen och frågeställningarna 

11–13 som huvudfokus (Sjölander, Svensson 

2006). Denna delrapports huvudfokus kretsar kring 

svenska missbrukare och hemlösa som uppehåller sig i 

Köpenhamn, deras antal, orsaker till att vara där samt 

levnadsvillkor. Delrapporten avser besvara frågeställningarna 

1–10. 

Projektet har finansierats av Mobilisering mot 

Narkotika och genomförts av fil mag. Jens Sjölander, 

som är rapportens huvudförfattare, och docent Bengt 

Svensson som är projektledare. Båda är knutna till 

Enheten för socialt arbete vid Malmö högskola. 

Sjölander har utfört det fältarbete som ligger till grund 

för rapporten.

Metod 

Kartläggningen har en deskriptiv ansats där en kombination 

av kvantitativ och kvalitativ metod har tillämpats. 

Följande statistiska källor och andra data har 

använts. 

1) Statistik insamlad sedan 2001 över svenskar som 

lämnat samtycke att registreras av de danska socialarbetarna 

som arbetar med att hjälpa hemlösa och 

missbrukande icke-köpenhamnare i Köpenhamn 

2) Jämförande data sammanställd av de svenska socialarbetarna 

i Köpenhamn mellan åren 1987 och 2000 

3) Statistisk belysning över antalet svenskar inskrivna 

på ett av de härbärgen som erbjuder eget boende 

under en begränsad tid, de sk § 110 institutionerna 

(tidigare § 94) 1 . 

4) Statistik över antalet svenskar inskrivna i missbruksbehandling 

i Danmark 

5) Sifferuppgifter från några institutioner där svenskarna 

traditionellt brukar komma. Dessa åtog sig att 

under tre nätter räkna de svenskar som de kom i 

kontakt med. 

6) Egna fältstudier 

Ett etnografiskt arbetssätt har präglat en stor del av 

arbetet där mycket tid har lagts på fältarbete i de miljöer 

där svenskarna traditionellt rör sig under sin tid i 

Köpenhamn. Målet med dessa fältstudier har varit att 

bekanta sig med dessa miljöer, söka kontakt med 

svenskar och om möjligt inleda ett samtal. Samtalen 

har präglats av en informell samtalsstil där Sjölander 

presenterat sig och syftet med kontakten. Vårt intryck 

är att detta metodologiska angreppssätt fungerat bra. 

De flesta svenskar Sjölander tog kontakt med har varit 

öppna och villiga att tala med honom. Syftet har alltid 

varit att närma sig målgruppen på ett sådant sätt att 

det inte skulle kännas påträngande och integritetskränkande. 

Sjölander har nattetid besökt två av de fyra 

nattkaféer där svenskar brukar uppehålla sig. Avsikten 

har varit att studera dessa miljöer samt om möjligt 

kontakta och samtala med svenskar på plats. Ena besöket 

varade 23.00 till 02.00 det andra 22.00 till 01.30. 

Öppna intervjuer har blandats med mer informella 

samtal på plats, allt efter vad som framstått som möjligt 

och lämpligt. I de fall det varit möjligt att finna en 

plats för en mer formell intervju har detta gjorts. Dessa 

intervjuer har då bandats och skrivits ut. Intervjuerna 

har om möjligt gjorts på en enskild plats, och i de fall 

detta inte varit möjligt, på offentliga platser som på 

ett kafé eller på en snabbmatsrestaurang. Allt som allt 

har formella intervjuer gjorts med 15 svenskar varav 

14 spelades in på band. En av intervjuerna gjordes 

telefonledes. 13 av intervjuerna var män och 2 kvinnor. 

Dessutom har informella samtal genomförts med 

17 svenskar som uppehållit sig i Köpenhamn. 

Projektet har följaktligen samtalat med/intervjuat 

totalt 32 personer, varav 2 kvinnor. 

Intervjuer har även gjorts med personer i Danmark 

och Sverige som i sin professionella verksamhet kommer 

i kontakt med svenskarna. Intervjuer har gjorts 

med chefer och anställda på alla de centrala värmestugor 

och nattkaféer där svenskarna brukar vistas, 

företrädare för dansk och svensk polis, Tullverket samt 

offentliga representanter för kommun och stat i Sverige 

och Danmark. I allt har Sjölander gjort ca 20 intervjuer 

av varierande längd. De flesta intervjuerna har bandats. 

Under intervjuer med danskar talade Sjölander 

danska i syfte att minska risken för språkförbistring 

samt minimera risken att ses bara som ”svensk” på 

tillfälligt gästspel i Danmark. Att använda det språk 

som talas där man befinner sig signalerar en vilja smälta 

in i miljön och därmed framstå som mindre främmande. 

Erfarenheten var att man ofta reagerade positivt 

på att Sjölander som svensk talade danska och att 

det ökade möjligheterna till kontakt med danskarna. 

Att Sjölander talar och förstår danska obehindrat 

minskar även risken för språkliga missförstånd. Vår 

erfarenhet av tidigare arbete i en dansk-svensk kontext 

är att danskar och svenskar ofta tenderar tro sig förstå 

varandra bättre än vad de faktiskt gör. 

Definitioner och avgränsningar 

Målgruppen för kartläggningen är personer som är 

hemlösa, svenskar med eller utan ett missbruksproblem 

och som har varit i kontakt med det danska 

stöd- och hjälpsystemet. 

Gemensamt för målgruppen är också att de uppehåller 

sig i Köpenhamn. Många av de missbrukare som 

uppehåller sig i Köpenhamn är hemlösa. Alla hemlösa 

i denna grupp är dock inte nödvändigtvis missbrukare. 

Några är psykiskt funktionshindrade och lever i en 

kontext där regelbundet intag av alkohol och hasch 

förekommer, utan att de för den skull har ett eget 

drogmissbruk. Också bland missbruksgruppen är psykisk 

ohälsa vanligt förekommande. 

Även hemlösa personer utan ett uttalat missbruksproblem 

har sålunda involverats i denna kartläggning. 

Orsaken till detta är att hemlösa, till följd av sin psykiska 

disposition och sociala situation, uppehåller sig i 

en miljö där de utsätts för en omfattande exponering 

av alkohol och narkotiska preparat, och de facto inte 

sällan ökar deras intag av dessa preparat ju längre tid 

1 § 110- institutioner(tidigare § 94 institutioner) är en form av tillfälligt men eget boende för marginaliserade hemlösa. Drivs i såväl offentlig 

som privat regi. 

11

de uppehåller sig i Köpenhamn. Vidare är dessa personer 

pga. av de livsvillkor de ofta lever under i Köpenhamn 

en del av den svensk-danska Öresundsproblematik 

som utgör grunden för denna kartläggning. De utgör 

ofta ett synligt och uppmärksammat inslag i den 

köpenhamnska gatubilden och blir därmed ofta symboler 

för den utsatthet som präglar många svenska 

hemlösa i Köpenhamn. Vi har även valt att inkludera 

en grupp svenskar som inte är hemlösa, men som har 

eller har haft missbruksproblem och som genomgår 

metadonbehandling i Köpenhamn, för att höra om 

deras skäl till att befinna sig i Köpenhamn. Jämförelser 

mellan dessa och den hemlösa gruppen kan då göras i 

syfte att identifiera skillnader och likheter i deras livhistorier. 

Geografiskt har vi valt att begränsa undersökningen 

till Köpenhamns och Fredrikbergs kommuner, eftersom 

dessa är sammanväxta och ofta uppfattas som en 

gemensam del av centrala Köpenhamn. 

Problem och begränsningar 

Svårigheten att göra en exakt mätning av antalet 

svenskar som uppehåller sig i Köpenhamn är uppenbar. 

Många av svenskarna som uppehåller sig i Köpenhamn 

är på flykt och vistas i miljöer där ingen eller 

liten registrering förekommer. Viljan att registrera och 

vad som registreras varierar även starkt bland Köpenhamn 

olika hemlöshetserbjudanden. Att vårt projekt 

skulle genomföras under en relativt kort tid och har 

sjösatts utan politisk förankring på den danska sidan, 

utgjorde ett hinder för oss att genomföra en liknande 

undersökning själva. Vi var sålunda i stort beroende av 

redan tillgängligt statistiskt material. Hemlöshet och 

narkotikapolitik i Öresundsregionen är ett politiskt 

känsligt område. Ett ensidigt svenskt initiativ att i 

Danmark utforska detta område innebär en risk att 

misstanke väcks om initiativets syfte och ambitioner. 

Vår erfarenhet är dock att arbetet för det mesta har 

gått smidigt och att vi hos de flesta tagits emot med 

välvilja. I synnerhet var samarbetet med medarbetarna 

på Forchhammersvej (se nedan) en stor tillgång. 

Det centralt belägna härbärget Mændenes Hjem 

önskade dock inte samarbeta med projektet. De beskrivningar 

av Mændenes Hjem som återfinns i vår 

rapport bygger därför i stor utsträckning på sekundära 

källor. 

Etiska överväganden 

Ett projekt vars syfte är att studera företeelser såsom 

hemlöshet och narkotikamissbruk, ställs inför en rad 

etiska överväganden. Dessa avvägningar innebär ofta en 

balansgång mellan den enskildes rätt till personlig 

integritet och samhällets och forskningens intresse att 

få ny kunskap (Halvorsen 1989). När kan det anses 

12 

befogat att ingripa i en enskild människas liv med frågor 

och observationer i syfte att vinna kunskap, och när 

innebär forskningen ett kränkande av den enskildes 

integritet? När tjänar forskningen den enskildes liv och 

situation och när tjänar den snarare andra samhällsintressen? 

Vilka känslor och reaktioner kan jag framkalla 

genom mina frågor och vilket ansvar skall jag ta 

för dessa? Vilket ansvar skall vi som forskare ta för 

effekterna av de resultat som forskningen genererar? 

Dessa frågor är ofta svåra att klart besvara men 

måste utgöra en integrerad del av forsknings- och 

undersökningsprocessen. I vår undersökning har vi 

försökt att ta hänsyn till avvägningen mellan forskningsintresset 

och individens intresse. 

Projektet har i stort präglats av en participatorisk 

grundprincip där vi genom intervjuer med hemlösa 

missbrukare som uppehåller sig i Köpenhamn velat att 

det skall vara deras syn på sin situation i Köpenhamn 

som skall bli styrande för analysen. En viktig utgångspunkt 

för arbetat har varit att genom projektet kunna 

ge röst åt en grupp av individer vars röster sällan 

annars lyssnas till. Vi har velat synliggöra de hemlösas 

livsöden i en ambition att detta kan leda till förbättringar 

för gruppen och ge upphov till ett utökat 

samarbete på såväl individ- som systemnivå som 

gagnar individerna. 

Alla namn på hemlösa och missbrukare som förekommer 

i rapporten är påhittade. Namn på professionella 

återges dock med sina verkliga namn.

Bakgrund 

Svensk socialtjänsts närvaro i 

Köpenhamn 

År 1971 beslutade Sverige, i samarbete med Norge och 

Finland, att inleda ett samarbetsprojekt där socialarbetare 

från respektive land skulle utstationeras i gemensamma 

lokaler i Köpenhamn (Socialstyrelsen 1996) Bakgrunden 

till projektet var att unga medborgare från de 

tre länderna sökte sig till Köpenhamn för att dra nytta av 

den liberala synen på narkotika och den större tillgången 

till billig narkotika där. Deras vistelse i den danska huvudstaden 

oroade både de danska myndigheterna och hemländerna. 

Det är värt att nämna att verksamheten primärt 

hade till syfte att förhindra unga människor att 

fastna i Danmark genom att hjälpa dem hem. 

Medan de övriga nordiska länderna intog en mer förebyggande 

och restriktiv drogpolitisk hållning öppnade 

Christiania upp sig som en drogliberal fristad och kom i 

Sverige och Norge att bli en symbol för den liberala danska 

narkotikapolitiken (Bruun Christie 2003). Årsskiftet 

1993/1994 försvann de finska socialarbetarna, under 

1994 de norska och 2001 även de svenska. De sista sju 

åren fanns sålunda bara två svenska socialarbetarna kvar av 

det en gång nordiska samarbetet. De sista åren var socialarbetarna 

kvar på nåder. I samband med att Socialstyrelsen 

i mitten av 1990-talet genomförde en översyn av 

sin verksamhet beslöt man att föreslå ett avvecklande av 

den svenska statens socialtjänst i Köpenhamn. 

Socialstyrelsen tog upp tre förändringar som påverkat 

förutsättningarna för svenska socialarbetares närvaro i 

Köpenhamn – verksamhetens grund, omfattningen av 

problemet samt problemets geografiska spridning (Socialstyrelsen, 

1996). Det framhölls att socialtjänsten primärt 

var en kommunal angelägenhet och att det nordiska 

samarbetet som ju utgjorde basen för etableringen inte 

längre existerade efter de övriga nordiska ländernas tillbakadragande. 

I skrivelsen hänvisades vidare till att de 

köpenhamnska socialarbetarnas kontakter med svenskar 

minskat, att dessa i minskad omfattning handlade om 

yngre människor samt att en ökad andel av kontakterna 

numera kom från södra Sverige (ibid.). 

Svenska hemlösa och missbrukare i Köpenhamn 

ansågs således inte längre utgöra ett nationellt svenskt 

problem. Intressant att notera är att det i skrivelsen även 

hänvisades till den ”Den nordiska konventionen om socialt 

bistånd och sociala tjänster” som skulle träda i kraft 

under 1996 och som ålade vistelselandet, dvs. i detta fall 

Danmark, ett ansvar att bistå andra nordiska medborgare. 

Socialstyrelsen antydde därmed att ansvaret att hjälpa 

svenskar i Köpenhamn hem, fortsättningsvis borde falla 

på Danmark (ibid.). Socialstyrelsens beslut att på sikt 

avveckla gick tvärt emot de rekommendationer som 

förts fram i en utvärdering gjord på Socialstyrelsens 

uppdrag, två år innan (Socialstyrelsen 1993). 

Oaktat beslut om att avsluta denna verksamhet i statens 

regi pekade Socialstyrelsen på verksamhetens 

humanitära värde och åtog sig finna ny huvudman för 

verksamheten, mot fortsatt statlig finansiering (ibid.). 

Verksamheten kom således från 1997 att drivas vidare i 

Malmö stads regi men avvecklades under 2001 då den 

statliga finansieringen drogs tillbaka. Malmö såg inte 

svenska ungdomars vistelse i Köpenhamn som primärt 

ett Malmöproblem och vägrade att finansiera verksamheten 

på egen hand. Svenska socialarbetare i Köpenhamn 

var därmed ett minne blott. 

Debatten om svenskar i 


Debatten om svenska hemlösa och missbrukare i Köpenhamn 

har aktualiserats i olika omgångar. Kring 2000 

präglades debatten i stort av det förestående bortdragandet 

av de svenska socialarbetarna i Köpenhamn. I media 

beskrevs hur svenska hemlösa och missbrukare sökte sig 

till köpenhamnska härbärgen och storstadens anonymitet 

(Jyllands Posten København den 25/4 2000), och företrädare 

för Köpenhamn kommun beklagade det svenska 

beslutet och befarade att tillbakadragandet skulle medföra 

ökad belastning för Köpenhamns kommun som nu 

skulle tvingas ta hand om även de svenska medborgarna 

(Berlingske Tidende den 21/12 2000). 

I mars 2003 gick en svensk missbrukare ut i media 

med hur han och andra svenska missbrukare fick utskrivet 

metadon i Köpenhamn av en dansk läkare (Sydnytt 

den 13/3 2003). För en avgift på 2–300 kr erbjöd han 

en konsultation och receptförskrivning utan tidsbegränsningar. 

Vid denna tidpunkt var kön till svenska metadonprogram 

mer än årslång. Socialstyrelsen uppvaktade 

danska myndigheter med krav på att den danska läkarens 

verksamhet skulle stoppas. Den långa kön till metadonbehandling 

hade Socialstyrelsen däremot inte några 

invändningar emot. 

Under 2004 rörde sig diskussionen om några svenskar 

från Malmö som i Köpenhamn på en privat klinik behandlades 

med metadon (Intervju Peter Ege, socialläkare 

Köpenhamns kommun, 2007). Svenskarna bodde i 

Malmö och fick sin behandling betald av Malmö stad. 

Efter ett ingripande från Köpenhamns kommun upphörde 

dock denna verksamhet – en dansk metadonbehandling 

fick inte erbjuda metadonbehandling till svenskar 

som ej var bosatta i Köpenhamn. Samtidigt sände Sydnytt 

mellan våren 2003 och vintern 2004 ett antal inslag 

där svenska hemlösa narkotikamissbrukare som uppehöll 

sig i Köpenhamn intervjuades. De berättade att de var 

på flykt ifrån Sverige och köpte svart metadon i Köpenhamn 

(Sydnytt 14/1 2004, 15/5 2003). 

Under 2006 tog debatten ny fart. Den danska hemlöshetstidningen 

Hus Forbis förstasida upptogs av den 

13

dramatiska rubriken ”Svenske hjemløse dør på gaden i 

København” (Hus Forbi, nr 49, juni 2006). Bakgrunden 

till artikeln var att en svensk missbrukare hade hittats 

död i trappan på en offentlig toalett på Rådhuspladsen i 

centrala Köpenhamn. 

Köpenhamns kommun och 

hemlösa missbrukare 

ej skrivna i Köpenhamn 

2001 beslöt Köpenhamns kommun att inrätta två tjänster 

i kommunen vars uppgift var att särskilt arbeta med 

hemlösa och missbrukare som inte var skrivna i kommunen. 

Syftet med deras verksamhet skulle vara: 

• att etablera kontakt med narkotikamissbrukare och 

hemlösa som inte är skrivna i Köpenhamns kommun 

och som mer än tillfälligt uppehåller sig på gatan 

• att förmedla kontakt och hänvisa till ett passande 

behandlingserbjudande där man är skriven 

• att vid behov ledsaga dessa individer till ett anvisat 

behandlingserbjudande i de landsting där de är skrivna 

(Köpenhamns kommuns hemsida) 

Socialarbetarna ålades sålunda ett långtgående ansvar att 

försäkra att hemlösa och missbrukare utan adress i 

Köpenhamns kommun ges hjälp i sin hemkommun och 

sitt hemlandsting. Arbetet skulle utföras i samarbete 

med andra instanser inom Köpenhamns kommun, samt 

frivilliga organisationer aktiva inom hemlöshetsområdet 

(ibid.). Att dessa tjänster etablerades just 2001, samma 

år som de svenska socialarbetarna försvann, hade enligt 

företrädare för Köpenhamns kommun ett visst samband 

med Sveriges och Norges ovilja att själva ta hand om 

sina medborgare. Detta framkom vid intervjuer med 

juristen Tune Møller och läkaren Peter Ege, båda verksamma 

inom Köpenhamns kommun. Köpenhamn hade 

sedan mitten av nittiotalet med viss oro noterat att en 

stor del av de missbrukare som uppehöll sig i Köpenhamn 

inte var skrivna i Köpenhamn och därför inte 

kunde erbjudas hjälp inom ramen för det köpenhamnska 

behandlingssystemet. 

Ökat fokus har sedan vårdgarantin infördes i Danmark 

2003 lagts på att snabbt kunna erbjuda en behandling 

till missbrukare i behov av vård, något som inte var möjligt 

med de missbrukare som saknade fast adress i 

Köpenhamn 2 . Tillsättandet av de båda socialarbetarna 

som 2001 tog över ansvaret att hjälpa hemlösa och missbrukande 

svenskar tillbaka till Sverige ska även ses i ljuset 

av en ökad satsning generellt på det uppsökande 

arbetet i Köpenhamn under de sista fyra till fem åren 

(intervju Peter Ege, 2007). De två socialarbetarna arbetar 

mycket ute på fältet och de samarbetar med Svenska 

Kyrkan vars ena diakon, Marie Stoor, lägger halva sin 

tjänst på att stötta och hjälpa de hemlösa svenskarna i 

Köpen- hamn, såväl ekonomiskt som socialt. 

Regelsystemet – svenskarnas 

möjligheter till hjälp i Köpenhamn 

Svenskars rätt till hälso- och sjukvård i Danmark samt 

socialt och ekonomiskt bistånd regleras i stort i EUdirektiv 

1408/71 samt i den nordiska konventionen om 

socialt bistånd och sociala tjänster. Varje medborgare i 

ett EU-land har enligt gällande EG-rätt rättighet att 

uppehålla sig i ett annat land som turist eller i syfte att 

söka arbete. Som turist kan en EU-medborgare lagligen 

uppehålla sig i ett annat EU-land i tre månader, samt sex 

månader i syfte att söka arbete. Under denna tid har 

medborgare ifrån EU/EES området samt Schweiz rätt 

till nödvändig vård i vistelselandet mot uppvisande av 

ett europeiskt sjukförsäkringsbevis, EU-kortet. Nordiska 

medborgare har sedan 1954 års överenskommelse om 

passfrihet rätt att uppehålla sig i ett annat nordiskt land 

utan uppehållstillstånd. Denna rättighet ger de nordiska 

medborgarna en intern rörlighet mellan de nordiska länderna 

som är mer omfattande än de regler som styr den 

fria rörligheten inom EU. Som nordisk medborgare har 

man under vistelsetiden rätt till nödvändig hälso- och 

sjukvård på samma betingelser som gäller för vistelselandets 

egna medborgare. Planerad hälso- och sjukvård 

ges dock enligt den nordiska konventionen inte som 

regel. 

Den nordiska konventionen ger dock ingen rättighet 

att uppehålla sig i ett annat land om egen långsiktig försörjning 

saknas. En svensk i Köpenhamn kan dock ges 

ekonomiskt hjälp tillfälligt eller under en kortare tid. Ett 

sådant beslut fattas av anställd inom den köpenhamnska 

sociala sektorn, för svenskarnas vidkommande typiskt 

sett av en socialrådgivare, som i sin tur har skyldighet att 

anmäla beslutet om stöd till den Sociala Sikkringsstyrelsen 

(Lagen om aktiv socialhjälp”, 3 § 4:e stycke). Enligt 

denna lag kan en icke-dansk medborgare som inte kan 

försörja sig och sålunda erhållit försörjningsstöd under 6 

månader utan hopp om fortsatt egen försörjning, sändas 

hem om inga andra skäl talar för fortsatt vistelse i Danmark. 

Faktorer som skall beaktas är utbildning, tidigare 

förankring på arbetsmarknaden i Sverige och Danmark, 

möjligheter att finna arbete, grunden till ev. hjälp samt 

omfattningen av denna. Även om en svensk har lyckats 

få en fast adress i Köpenhamn, och därmed formellt sett 

betraktas som köpenhamnare i förhållande till en rad 

rättigheter såsom rätt till hälso- och sjukvård, så kan 

vederbörande nekas långvarigt försörjningsstöd och utvisas. 

Ingen kan dock utvisas som i minst tre år bott lagligt 

i Danmark. Nordiska konventionens artikel 11 ger dock 

en nordisk medborgare rätt att vid tillflyttning till annat 

nordiskt land få underhållsbidrag på samma betingelser 

som landets egna medborgare (nordiska konventionen 

Artikel 11). 

Svenska hemlösa och missbrukare har utan vidare tillstånd 

att övernatta i ett av Köpenhamns fem natthärbärgen. 

Övernattningen där är gratis och inga direkta tids- 

2Vårdgarantin innebär att en missbrukare har rätt till en social behandlingsinsats inom fjorton dagar, efter ett bedömningssamtal till följd av 

ansökan om vård och behandling. 

14

gränser finns. Svenska hemlösa med lagligt uppehåll i 

Danmark har även på grundval av den danska sociallagen 

(Lov om social service) rätt till att få tillgång till 

kommunala bostadserbjudande riktade till hemlösa, s.k. 

§ 110 boende, så länge den hjälpsökande själv eller 

vederbörandes hemkommun betalar. Som boende på ett 

av dessa härbärgen har en svensk hjälpsökande vidare 

rätt att skriva sig i Köpenhamn och tilldelas ett danskt 

personnummer (cpr-nummer). Som nordisk medborgare 

har man skyldighet att vid en vistelse överstigande sex 

månader folkbokföra sig förutsatt att man har en bostad 

eller fast uppehälle (Lov om det Centrale Personregister, 

Cpr-loven). Enligt vägledningen till den danska personnummerlagen 

(Cpr-lov) utgör folkbokföring ett nödvändigt 

men inte tillräckligt kriterium för bedömandet av en 

rad andra förmåner inom t.ex. den sociala lagstiftningen, 

men att det läggs stor vikt vid denna vid beslut om andra 

förmåner(Vägledning till folkregistrering). Om en person 

exempelvis p.g.a. avsaknad av bostad eller uppehälle inte 

kan folkbokföras kan vederbörande tilldelas ett s.k. ersättningsnummer 

(ibid.). Detta kan t. ex vara fallet om en 

svensk hemlös får ordinerat medicin som skall hämtas ut 

på apoteket som då tilldelar vederbörande ett ersättningspersonnummer. 

Viss rättighet finns enligt EG-rätt till planerad vård i 

utlandet, en punkt vi återkommer till i rapportens avslutande 

del.

Köpenhamns hemlöshetslandskap 

I denna del kommer vi att beskriva hur hemlöshetslandskapet 

i Köpenhamn ser ut. Perspektivet kommer 

att vara utifrån en ”svensk” synvinkel och innefatta 

bara de ställen som den svenska gruppen traditionellt 

uppsöker. Framställningen kommer att innefatta dels 

en kortfattad beskrivning av de privata och offentliga 

erbjudanden som en hemlös kan möta i Köpenhamn 

(centrala institutioner), dels en beskrivning av den 

svenska gruppen: vad rör det sig om för en grupp och 

varför uppehåller de sig i Köpenhamn? 

Centrala institutioner 

I Köpenhamn finns ett relativt stort utbud av offentliga 

och privata boendeerbjudanden. 

Erbjudanden omfattar natthärbärgen och värmestugor 

där hemlösa svenskar kan uppehålla sig, äta billigt 

eller gratis och få rena kläder. Många av de svenskar 

Sjölander mött under sina fältstudier rör sig inom och 

mellan dessa områden under loppet av en dag. 

Aktivitetscentret på Sundholm 

Aktivitetscentrat på Sundholm driver ett nattkafé i 

Köpenhamn kommuns regi med plats för ca 30 sovande 

gäster. I deras regi drivs om dagen kaféverksamhet 

som är öppet mellan klockan 07.00–09.00 och 

11.00–13.00, måndag till fredag, samt verkstäder 

där inskrivna hemlösa kan aktiveras. 

Fedtekælderen 

Kirkens Korshærs värmestuga som håller öppet måndag 

till fredag 08.30 till 14.00. Här kan man köpa billig 

mat och kaffe (varm mat 15 kronor, kall mat gratis 

och kaffe 5 kronor per dag), ta en dusch och tvätta 

kläder. Har även ett samarbete med svenska kyrkan 

som en gång i veckan finns tillgänglig för samtal. 

Forchhammersvej specialinstitution 

Boerbjudande och poliklinisk (ambulatorie) metadonklinik 

i Köpenhamns kommuns regi. Driver en rad 

olika boformer så som § 110 boformer och gruppboende 

för somatiskt sjuka missbrukare, samt åtta 

seniorboendeplatser (plejehjemspladser) för äldre 

och somatiskt sjuka missbrukare. Huserar även socialsekreterarna 

med övergripande ansvar att hjälpa ickeköpenhamnska 

hemlösa missbrukare. 

Fundamentet 

En privat värmestuga (værested), öppet torsdag t.o.m. 

måndag 15.00–21.00. Där kan man uppehållas sig, 

dricka gratis kaffe med tillbehör, se på TV samt få 

hjälp och stöd av de socialrådgivare som arbetar på 

stället. 

16 

Herbergscentret på Sundholm 

Köpenhamns kommuns tillfälliga boende för marginaliserade 

grupper med bl. a. § 110 boende. Har även ett 

boende för dementa och en sjuksköterskeklinik. 

Herberget Lærkehøj 

Privat natthärbärge i KFUM:s regi, öppet alla nätter 

23.30–06.30 med plats för 12 sovande gäster. Serverar 

gratis kvällsmat samt frukost. Även andra boformer så 

som § 110-boende. 

Hjemløse Huset 

Ett aktivitetscenter och mötesplats för hemlösa i Röda 

Korsets regi. Har öppet måndag till fredag 09.00–16.00. 

Erbjuder bl.a. billig matservering samt nöjlighet att 

tvätta kläder. Huserar även en tandläkarklinik för hemlösa. 

Hus Forbi 

Danmarks hemlöshetstidning som säljs och distribueras 

av de hemlösa själv, jämför Aluma och Situation 

Stockholm i Sverige. Distribution av tidningen görs 

på en rad olika hemlöshetsinstitutioner runt om i 

Köpenhamn, samt via en mobil enhet. Kostar för närvarande 

30 kr varav försäljaren får behålla hälften. 

Kirkens korshærs Herberg - Hillerødgade 

Kirkens Korshærs härbärge med ett flertal olika erbjudande 

till marginaliserade grupper. Driver ett natthärbärge 

med plats för 50 sovande gäster, samt en rad 

andra boformer så som § 110 boformer. Härbärget har 

dygnsöppet och serverar billig mat och förtäring och 

det finns möjligheter till att duscha och tvätta sina 

kläder. Har även en sjukstuga med anställd sjukvårdspersonal. 

Kofoeds Kælder 

Kofoeds Kælder är en mötes- och uppehålls plats som 

bl.a. erbjuder möjligheter att tvätta kläder, duscha, 

samt akut sjukhjälp. Är en kontaktcentral vars arbete 

till stor del bygger på utåtriktat arbete på gatuplan, i 

kontakt med de hemlösa samt andra institutioner runt 

om i Köpenhamn. 

Mariatjenesten 

Kirkens Korshærs kontaktplats i Mariakyrkan, centralt 

belägen vid Istedgade. Erbjuder ett socialt frirum för 

hjälpsökande och kan vid önskemål förmedla kontakt 

med andra hjälpinstanser. Under dagtid serveras kaffe. 

Mændenes Hjem 

En privat institution (s.k. selvejende) som drivs av 

Missionen blandt Hjemløse. Driver ett antal olika 

boformer för marginaliserade grupper, bl.a. ett § 110 

boende med plats för 45 sovande gäster. Har även en 

sjukstuga med sjukvårdspersonal, samt ett kontaktcen-

ter för uppsökande arbete. Öppet dygnet runt och 

serverar billig mat och dryck. Ansvarar även för distributionen 

av rena sprutor som kan hämtas ut gratis. 

Stengade 

Natthärbärge och värmestuga i Kirkens Korshærs regi 

med plats för 20 sovande gäster. Billig mat och dryck 

samt möjlighet till att tvätta kläder, få rena kläder 

samt socialt stöd. 

Sundhedsteamet 

En del av Köpenhamns kommuns generella gatuplansinsats 

som startade 2001 en mobilt hälso- och sjukvårdsteak 

bestående av läkare och sjuksköterska som 

uppsöker samt tar emot sjuka hemlösa och missbrukare. 

Reden 

Reden är ett uppehålls- och rådgivningsställe för prostituerade 

kvinnor. Har även tolv sovplatser. 

Projekt Udenfor 

Projekt Udenfor är en privat organisation (en s.k. 

selvejende organisation) som drivs i stiftelseform. 

Fokus för arbetet är de mest marginaliserade hemlösa 

och bedriver ett omfattande gatuplansarbete. Varje 

kväll erbjuds matservering vis projektets bil som 

stannar på olika platser runt om i Köpenhamn där 

hemlösa traditionellt uppehåller sig. 

Svenska Kyrkan 

Svenska kyrkan i Köpenhamn har en diakon som på 

halvtid arbetar med att hjälpa situationen för hemlösa 

svenskar i Köpenhamn. Arbetar mycket uppsökande 

och kan även vid behov erbjuda ekonomisk akuthjälp 

för resor, medicin etc. Har ett tätt samarbete med 

socialarbetarna på Forchammarsvej specialinstitution. 

17

Vilka söker sig till Köpenhamn? 

Fokus för vår studie har varit svenska hemlösa och 

missbrukare som sökt sig till Köpenhamn och stadigvarande 

uppehåller sig där. Vårt huvudintresse har 

varit att studera varför svenskar söker sig till Köpenhamn. 

Vilka skäl har dessa svenska för sitt val av vistelseort 

och vilka orsaksförklaringar kan identifieras? 

Vi ser även förekomsten av svenska hemlösa missbrukare 

i Köpenhamn som ett exempel på ett socialt problem 

vars orsaker behöver närmare förstås. Då sociala 

problem som hemlöshet och missbruk skall förklaras 

kan svar sökas på såväl individnivå som på systemnivå 

(Swärd, 1998), eller med ett annat ordval på individ 

och samhällsnivå (Meeuwisse, Swärd, 2002). Där ett 

individfokus mer betonar individuella karaktärsegenskaper 

hos de grupper som antas utgöra det sociala 

problemet, leder ett samhällsperspektiv mer mot en 

betoning av brister i samhället (ibid.) Omvänt kan det 

även sägas beträffande ansvarsfrågan. Där ett individfokus 

lägger fokus på individens eget ansvar att förbättra 

sin livssituation medför ett samhällsfokus en 

ökad betoning av systemets ansvar. 

Båda orsaksförklaringarna kommer att behandlas i 

denna kartläggning. 

Utifrån intervjumaterialet har vi valt att gruppera 

de svenskar vi stött på i Köpenhamn i tre grupper 

beroende på de huvudargument som under intervjuerna 

framförts som förklaring till varför informanterna 

valt att uppehålla sig som svensk i Köpenhamn: 

De tre grupperna har vi valt att kalla: 

• Metadonflyktingarna 

• Människor med grava alkoholproblem 

• Människor som uppfattas som psykiskt sjuka eller 

avvikande 

Metadonflyktingarna 

Jag fick flytta. Jag fick byta mitt fosterland för ett annat för 

att få adekvat vård – varför skall jag behöva göra det för 

(sagt av en svensk, bosatt i Köpenhamn sedan många år). 

I en undersökning om hur svensk narkomanvård 

fungerar refereras till Olle, en tidigare heroinist som 

efter en för kort nertrappningsperiod tvingas köpa illegalt 

metadon i Köpenhamn och i Malmö för att klara 

av abstinensen. Han anger att abstinensen efter metadon 

är förfärlig, mycket värre än efter heroin (Svensson, 

Kristiansen 2003). Fallet framstår inte som unikt. En 

stor andel av de svenskar som uppehåller sig i Köpenhamn 

handlar om personer på flykt ifrån ett behandlingssystem 

där de inte passat in eller aldrig blivit en 

del av. Vi kallar dem metadonflyktingar. Benämningen 

kom till som ett resultat av fältarbetet där det inte 

18 

sällan framkom att svenskarna betraktade sig själva 

som flyktingar, och att de levde i en flyktinglik tillvaro 

i Köpenhamn. 

En del i gruppen har haft metadonbehandling tidigare 

i Sverige, men kastats ut pga. sidomissbruk. Andra 

har aldrig sökt, inte känt att det var lönt, inte trott att 

de kunde erbjudas en behandling som passade deras 

behov. I stället har de sökt sig till Köpenhamn där 

metadonet finns lättillgängligt till försäljning i kvarteren 

kring Hovedbanegården – Köpenhamns ständigt 

öppna illegala ”apotek”. Där kan de för omkring 100 

till 120 danska kronor genomsnittligen köpa det metadon 

de behöver för dagen – ingen kontroll, ingen 

insyn. Hos de flesta kan anas en dröm om att en gång 

få omfattas av ett danskt behandlingssystem som upplevs 

som liberalare och generösare än det svenska, men 

för ytterst få blir denna dröm mer än en framtida 

hägring. De allra flesta förblir beroende av den svarta 

marknaden. 

Med begreppet metadonflykting avser vi en person 

som inte kunnat erbjudas den behandling han eller 

hon haft behov av och klarar av inom ramen för det 

svenska behandlingssystemet. 

Av de svenskar Sjölander mötte i Köpenhamn tillhörande 

denna kategori, så kan man skilja mellan två 

grupper med avseende på personliga resurser. 

Den första gruppen, mer resursstark, har haft förmågan 

att kombinera missbruk med visst förvärvsarbete 

som gett dem viss inkomst att finansiera missbruket 

med. De har lämnat Sverige för Köpenhamn, lyckats 

få en bostad, ibland även ett jobb, och därefter ansökt 

om behandling. Vi kallar dem för svenskköpenhamnarna, 

metadonflyktingar som blivit folkbokförda köpenhamnare 

och nu mottar metadonbehandling som vilken 

dansk som helst. Även denna grupp kan delas upp 

i två grupper beroende på bostadsförhållanden: 

• Egen lägenhet och metadonbehandling i Danmark 

• Bostad på ett av stadens lågtröskelhärbärgsboende, 

de s.k. § 110 boenden. 

Den andra gruppen har sökt sig till Köpenhamn utan 

bostad, utan jobb och inkomst via egentligt förvärvsarbete 

och är beroende av offentliga tillskott. Denna 

grupp liknar det som Bengt Svensson relaterar till den 

överlevnadsinriktade missbruksgruppen (Svensson 

1996), och det är ofta omkring den gruppen som den 

svensk-danska konflikten stått. De lever ett liv där varje 

dag utgör en kamp för att skaffa det för dagen nödvändiga, 

droger, mat och bostad. Vi kallar dem de utstötta, 

då de i förhållande till sina behov varken kan erbjudas 

den hjälp de behöver i Sverige eller Danmark. 

Grupperna skiljer sig åt med avseende på förankring 

i Danmark och därmed tillgång till metadon. Medan

den förra gruppen är integrerad i det danska trygghetssystemet, 

och har tilldelats legalt metadon, har den 

senare gruppen en svag och osäker förankring i det 

danska trygghetssystemet och tvingas förlita sig på tillgången 

till metadon på den svarta marknaden. Båda 

grupperna har dock det gemensamt att det har varit 

svårigheten att få eller behålla metadonet i Sverige 

som bidragit till deras flykt till Danmark där tillgången, 

legalt och illegalt, är högre. 

Svenskköpenhamnarna – egen lägenhet och 

metadonbehandling 

Dom trodde mig knappt när jag kom hit och berättade 

för dom att jag efter att ha haft metadon i Malmö i 

kanske sju års tid, åkte ut för att jag hade rökt ett par 

jointar och tatt ett par stesolider vid några tillfällen och 

jag kan inte säga hur lång tid dom tog på sig för att trappa 

ned mig, men tror det handlade om 10 dar...vilket är 

..det är att döma nån till döden alltså. 

Rune kom till Köpenhamn för ca 6 år sedan efter att 

ha blivit avstängd från sin svenska metadonbehandling. 

Rune uppgav att det på den tiden då han kom till 

Köpenhamn inte fanns någon svart marknad av metadon, 

så för honom gällde det att fort få fäste i det 

köpenhamnska systemet. Han fick en adress hos en 

bekant, en c/o-adress, blev folkbokförd och ansökte 

om metadonbehandling i Köpenhamns kommun. 

Det gick hurtigt för mig när jag kom hit alltså…så fort jag 

hade en adress här så jag var dansk så fick jag en tid hos en 

läkare så frågade han...när tog du din sista fix? Det gjorde 

jag klockan 6 i morse för jag skulle kunna ta mig över hit. 

Då säger han…ja men då behöver du metadon idag…ja 

det behövde jag…så skrev han på papperna, så gick vi in.. 

Så fick jag 70 mg och så sa han så kommer du tillbaks om 

en timme så får du 50 mg nya om du är i behov av det, 

vilket jag var.. så det fick jag. Sen var jag inne i det. 

Rune tillhör en grupp av mer resursstarka narkotikamissbrukare 

som hade förmågan och möjligheterna att 

söka sig en fast adress i Köpenhamn och därmed lägga 

grunden för att upptas i det danska behandlingssystemet. 

Han hade en yrkeskarriär i Sverige bakom sig och 

ekonomiska resurser till att i den inledande fasen hålla 

sig flytande till dess han hade etablerat sig som folkbokförd 

och lagligen etablerad köpenhamnare. Då han 

i ett senare skede hamnade i ekonomiskt trångmål 

pga. av bristande inkomster, ansökte han och beviljades 

danskt socialbidrag, kontanthjälp, som vilken 

köpenhamnare som helst. 

En annan svensk med en liknande historia, Ragnar, 

hade sökt sig ett jobb i Köpenhamn 2001 efter att ha 

träffat en dansk flickvän. En starkt bidragande orsak 

var dock att Ragnar haft svårt att få den substitutionsbehandling 

han behövde. Han hade ansökt om 

substitutionsbehandling i hemstaden men inte blivit 

upptagen i programmet: 

Dom syntes inte det var någon grundlag till det....dom 

ville inte ge mig metadon och jag fick inte den hjälpen 

jag ville ha. 

Han hade dock alltid kunnat sköta sitt arbete, men all 

fritid och mycket pengar lade han ned på att underhålla 

sitt heroinmissbruk. Han hade inte kunnat 

erbjudas den behandling han önskade men istället 

blivit erbjuden annan socialt inriktad behandling, 

något han inte varit intresserad av: 

Ja, ja…sitta och snacka skit...men det är inte sånt jag har 

tid till eller lust till 

Även han hade funnit det lätt att få metadonbehandling 

i Fredriksbergs kommun där han hade folkbokfört 

sig på en c/o adress: 

Ja, ja…jag gick bara och sa att jag hade ett missbruksproblem 

och så...först så blev jag erbjuden nån subutex...men 

det tog jag kun i två veckor eller så men det orkade jag 

inte hålla på med...det hjälpte inte mig…då blev jag tillbudt 

metadon första gången 50 ml, men sen så blev det 

mer och mer så jag kom upp på 160 ml….men nu genom 

åren har jag trappat ned mer och mer 

Inte heller Ragnar har ansökt om danskt medborgarskap, 

något han inte ansåg vara viktigt. 

Båda dessa svenskar utgör exempel på metadonflyktingar 

som har lyckats bli upptagna i det köpenhamnska 

social- och behandlingssystemet, och blivit köpenhamnare. 

Både Ragnar och Rune trivs med att bo i 

Köpenhamn och gillar den köpenhamnska storstadspulsen 

och den danska mentaliteten. Så här uttryckte 

Rune sig: 

Varje gång jag kommer till Köpenhamn och går av på 

Huvudbanegården så känner jag mig som en fri man om 

du förstår vad jag menar. Det är mest det att här pratar 

man med varandra på bussen. Man kan prata och jag 

upplever inte det i Sverige längre faktiskt – alltså ”varför 

pratar han med mig? Vad vill han egentligen? 

Även Ragnar trivs i den köpenhamnska storstadspulsen 

och jämför den med den mindre kommun på 

Skånes västkust som han kom ifrån: 

Alltså – det är en större stad än den jag bodde i, ja alltså 

med rykten och så du vet va, så jag trivs bättre så. 

Det är värt att notera att både Rune och Ragnar har 

inkorporerat danska uttryck i sitt språk, ”hurtigt”, 

”grundlag”, ”kun”, ”tillbudt”, vilket kan ses som tecken 

på att de känner sig hemmastadda i det danska samhället. 

Detta är för övrigt utmärkande för många av de 

svenskar som uppehåller sig i Köpenhamn – språken 

blandas och många har även lärt sig tala danska, oftast 

med en svensk brytning. 

Ragnar är på god väg att trappa ned sitt metadonintag, 

något som även Ragnar ämnar göra, när han 

19

känner sig stark nog: 

Ja, men jag vill ju stoppa, men det blir inte nu och det 

blir inte nästa år för heroinet är en mycket speciell grej 

som knappt går att beskriva egentligen. Så länge jag har 

mitt metadon så sätter jag inte en spruta i mig, inte ens 

om jag får den gratis. 

Jag frågade under intervjuerna Ragnar och Rune om 

de skulle kunna tänka sig att återvända hem till 

Sverige. Rune har funderat på det och säger: 

Ja, jag kommer ju alltid att vara svensk. Jag är ju född 

där. Om jag flyttar tillbaka till Sverige så kommer det va 

rakt ut på landet, inte till stan, aldrig, och jag har vänner 

på landet i Sverige. 

Även Ragnar uppger att han skulle överväga att flytta 

tillbaka till Sverige fast under en betingelse – om han 

skulle kunna få behålla sin metadonbehandling. Både 

Ragnar och Rune anger att en starkt bidragande orsak 

till att de ens funderar på att återvända är att de har 

familjen där. Båda har barn som bor i Sverige. 

För Ragnar och Rune var vägen till eget boende och 

metadonbehandling i Danmark varken särskilt lång 

eller svår. De flesta har fått gå vägen via den svarta 

marknaden och en mer ambulerande tillvaro, så som 

Josefina. 

Vägen in i värmen 

gick via Istedgade 

Vägen in i det danska behandlingssystemet gick för 

Josefina via Istedgade där hon kunde köpa illegalt 

metadon och dryga ut sina inkomster genom prostitution. 

Josefina kom till Danmark för fyra år efter en rad 

havererade behandlingsförsök i Sverige. Hon hade haft 

metadonbehandling vid fyra tillfällen i Sverige men 

skrivits ut pga. sidomissbruk: 

Det jag trillade dit på det var haschet...för jag är ju uppvuxen 

med det…Alla andra trillade dit på alkohol och 

heroin men jag trillade dit på hasch…för mig var det 

lugnande...men nå...jag kunde inte ens få en legal lugnande 

tablett...Jo det kunde jag få av min psykiatriker men 

då kunde jag inte få min metadon. 

Hon klarade sig dock genom att pendla till Köpenhamn 

och köpa metadon på den svarta marknaden i Köpenhamn 

till sig, och några av sina vänner. Efter ett hotande 

LVM valde hon att emigrera till Köpenhamn. Hon talade 

danska då hon hade vuxit upp i Danmark och bott 

där i många år som barn. Hon hade pension från 

Sverige, men arbetade liksom många andra hemlösa 

svenska kvinnor i Köpenhamn som prostituerad. Men 

att komma in i det danska systemet var inte lätt och 

hon hade vid minst ett tiotal tillfällen körts hem av de 

danska socialarbetarna till Sverige: 

20 

Ja vi hade hållit på och boxas i 5 år jag och Steiner. Men 

nu var det så att i samma veva som han varit nere och 

hälsat på mig på det där behandlingshemmet där jag 

suttit inlåst, samma veva upplöstes den familj jag hade 

varit hos för han fick ett återfall, det var en gammal 

fd…Jag fick ett återfall efter 12 år, så då blev jag uppsagd 

där och hade inget att komma tillbaka till i Sverige 

mer...då passade Steinar på att behålla mig i Danmark…han 

var inte tvungen att köra mig till Sverige. 

Josefina har sedan våren 2006 ett eget boende på ett 

§ 110 boende som hon ordnat själv och är inskriven i 

ett metadonprogram. Att hon togs in berodde på ett 

flertal omständigheter. Steinar Rong, en av de danska 

socialarbetarna med ansvar att hjälpa de icke-köpenhamnska 

hemlösa och narkotikamissbrukarna, hade 

troligtvis tröttnat på att ständigt köra hem Josefina till 

den sydskånska kommun där hon var skriven, bara för 

att finna att hon där inte erbjöds den behandling hon 

ville ha, metadonbehandling. Han hade ett dokument 

utfärdat av överläkaren på det sjukhus de sökt sig till 

där det konstaterades att Josefina pga. sina levnadsvanor 

och levnadsstil inte kunde erbjudas metadonbehandling 

– Josefina ville inte helt avstå från sin bajer 

eller lite hasch då och då. Josefina som även vuxit upp 

i Köpenhamn där delar av hennes familj fortfarande 

bodde, prostituerade sig och var svårt sjuk. Sammantaget 

bidrog dessa omständigheter till att Josefina 

kunde tilldelas metadonbehandling i Köpenhamn, en 

behandling som man i Danmark uppenbarligen inte 

såg några problem att erbjuda henne. 

Josefina är fortfarande svensk medborgare men 

känner sig väldigt dansk i sin identitet och talar danska 

obehindrat. Jag frågar henne om hon vill bli dansk 

medborgare och hon svarar: 

Nä, det vill jag inte för skulle det vara nått vid nått tillfälle 

så kan jag alltid flytta hem till Sverige. Om det skulle 

va nått, för där vet jag mina rättigheter, det är därför, 

men jag har samma rättigheter som en dansk medborgare 

har idag, för att jag står skriven i Danmark, fast jag inte 

är dansk medborgare. 

Hon vill ansöka om dansk pension och säger att den 

dag då hon får den, ja då skall hon nog bli dansk medborgare. 

Exemplen i denna del utgör exempel på metadonflyktingar 

som lyckats bli köpenhamnare och fått plats i ett 

danskt metadonprogram. De utgör dock ett undantag.

Svenska missbrukare i 

missbruksbehandling i Danmark 

Ett antagande i undersökningen var att det kanske 

kunde finnas grupper av relativt resursstarka svenska 

missbrukare som sökt sig till Danmark, fått bostad och 

sedermera behandling. En ensidigt fokus på missbruk 

och hemlöshet skulle i så fall missa denna grupp. Givet 

de skillnader i behandlingssystem som finns mellan 

Sverige och Danmark ville vi även se om antagandet 

om ett stort antal svenskar i missbruksbehandling stämde. 

Vi bad Sundhedsstyrelsen (motsvarande Socialstyrelsen) 

om en sammanställning över antalet inskrivna 

svenskar i hela Danmark mellan åren 1997 och 2005: 

År Metadon Buprenorphin 

Annan 

substitution 

Drogfri 

behandling 

Ej 

upplyst 

1997 2 – – – 14 

1998 2 1 – – 18 

1999 4 1 – 1 18 

2000 6 1 – 4 17 

2001 10 1 – 6 23 

2002 13 1 1 6 18 

2003 17 1 1 9 11 

2004 22 2 – 11 6 

2005 21 2 2 11 3 

(Källa: Sundhedsstyrelsens register över narkotikamissbrukare i 

behandling 1997–2005) 

Statistiken visar på två saker: för det första att det är 

en liten grupp svenskar som inskrivits i missbruksbehandling 

i Danmark. För det andra att när en svensk 

väl får behandling för sitt missbruk i Danmark handlar 

det oftast om metadonbehandling. Noteras bör dock 

att även antalet svenska medborgare som mottar drogfri 

missbruksbehandling ökar över tid. Flertalet av 

svenskarna får föga förvånande sin behandling i Köpenhamnsområdet: 

Amt (landsting) 

Antal med svenskt medborgarskap 

i behandling 1997–2005 i 

Danmark per landsting (amt) 

Københavns kommune 113 

Fredrikbergs kommune 10 

Københavns amt 35 

Fredrikbergs amt 51 

Roskilde amt 4 

Vestsjællans amt 8 

Storstrøms amt 5 

Bornholms regionkommune 3 

Fyns amt 14 

Sønderjyllands amt 6 

Ribe amt 0 

Vejle amt 7 

Ringkøbing amt 4 

Århus amt 3 

Viborg amt 7 

Nordjylland amt 17 

(Källa: Sundhedsstyrelsens register över narkotikamissbrukare i 

behandling 1997–2005). 

Sammanställningen visar att svenskarna utgör en försvinnande 

liten del av alla som ges metadonbehandling 

i Danmark. Att svenskarna är så få beror på de krav 

som ställs för att upptas i behandling i Danmark – det 

krävs bostad eller fast uppehåll i Köpenhamn, något 

som få av de svenskar som pga. sina missbruksproblem 

sökt sig till Köpenhamn har. 

En rundringning till de fyra rådgivningscentrarna i 

Köpenhamn som är ingången till det danska behandlingssystemet, 

bekräftar att det i dag finns få svenskar 

inskrivna. De uppger sig inte heller uppleva en anstormning 

av svenskar som knackar på behandlingsdörren. 

På Rådgivningscenter Indre By menade man 

att man under året kanske haft fem till sex svenska 

sökande. 

Ett mörkertal finns dock då det enligt Sundhedsstyrelsen 

även genom åren funnits omkring 200 patienter 

som tilldelats metadon med ersättningsnummer 

(Sundhedsstyrelsen Narkotikasituationen i Danmark 

2005). Denna siffra kan inte enligt Sundhedsstyrelsen 

närmare preciseras, men en del av dessa rör sig troligtvis 

om svenska och norska medborgare. Denna förskrivning 

rör sig om metadon som skrivits ut i smärtlindrade 

syfte. Till skillnad ifrån långvarig metadonbehandling, 

där bara särskilt auktoriserade läkare har 

tillåtelse att skriva ut metadon, är förskrivningen fri 

beträffande metadon utskriven i smärtlindringssyfte. 

Statistiken ovan handlar om svenskar, som efter att ha 

blivit folkbokförda köpenhamnare, inskrivits i underhållsbehandling. 

Ett fåtal intressanta fall finns dock i de tre 

fall av svenskar, boende i Malmö vi inledningsvis nämnde 

som hade beviljats metadonbehandling på en privat 

klinik i Köpenhamn. Behandlingen betalades av Malmö 

stad och de tre svenskarna åkte över varje dag för att 

hämta sitt metadon. I den mediala uppståndelse som 

förekom kring årsskiftet 2003/2004 fick denna privata 

21

klinik plötsligt besked att den inte längre fick lov att ta 

in fler svenskar i behandling. Institutionen som hade 

avtal med Köpenhamns kommun hade ett antal behandlingsplatser 

till patienter skrivna i andra kommuner inom 

Köpenhamns amt (län). Dessa amtsplatser hade de dock 

haft svårt att fyll och hade då erbjudit platserna till ett 

antal svenskar som kommit i kontakt med kliniken. 

Malmö stad betalade 3500 Dkr per månad och patient, 

en ganska låg summa i missbruksvårdssammanhang. 

Kliniken ställde sig frågande till Köpenhamns 

kommuns rätt att neka dem att ta in svenskar och 

ställde en fråga till Sundhedsstyrelsen om de lagliga 

förutsättningarna för detta ställningstagande. Tre år 

senare har frågan fortfarande inte besvarats. Ifrån klinikens 

sida menar man att det beror på att Köpenhamns 

kommun vet att de har fel. Kliniken hänvisade 

till nationell dansk lag och menade att det inte fanns 

något i den som förbjöd dem att behandla andra EUmedborgare 

med adress i annat EU-land. Den lagliga 

grunden för att neka behandling kan nog med stöd av 

EG-rätt betvivlas. Både direktiv 1408/ 71 och EG-rättens 

artiklar 49 och 50 om fri rörlighet för tjänster, 

borde ge utrymme för planerad behandling i Danmark, 

förutsatt att motsvarande vårdform finns i Sverige och 

där bedömts som lämplig behandlingsform för motsvarande 

fall.(Försäkringskassas vägledning beträffande 

vård i internationella förhållanden). Beslutet verkar ha 

varit styrt av politiska snarare än juridiska överväganden. 

Vi återkommer till denna diskussion i rapportens 

avslutande del. 

Svenskar som mottar metadonbehandling i Danmark 

utgör ett undantag snarare än regel. De flesta svenska 

metadonflyktingar lever som hemlösa och är beroende 

av metadon inköpt på den svarta marknaden i kvarteren 

kring Istedgade. 

De hemlösa metadonflyktingarna 

– de utstötta 

De allra flesta av de svenska metadonflyktingarna har 

inte status som folkbokförda, integrerade köpenhamnare 

utan återfinns som hemlösa på Köpenhamns gator och 

torg eller på stadens natthärbärgen för hemlösa. För att 

få metadon tvingas de förlita sig på metadon på den 

svarta marknaden. De har alla haft kontakt med Köpenhamns 

kommun som försökt hjälpa dem att få behandling 

i Sverige. Jag mötte Magnus tillsammans med Palle 

en sommardag i augusti på Sundholm. Magnus är en 

svensk som nu uppehållit sig i Köpenhamn som hemlös 

i drygt ett år. Han saknar inkomst förutom vad han tjänar 

på att sälja hemlöshetstidningen Hus Forbi, och 

köper illegalt metadon på den svarta marknaden. Han 

berättar att han erbjöds behandling i Sverige men inte 

önskade ta emot erbjudandet: 

22 

Dom erbjöd mig metadon i Sverige, men jag kommer 

inte att klara det. Jag kommer att få ett återfall på hasch 

eller några öl och då är man i farozonen direkt att åka ut 

ur programmet. 

Sidomissbruk var något man kunde förvänta sig efter 

över tjugo års missbruk, menade han. Han kände sig 

osäker på att kunna och vilja passa in i det svenska 

systemet och upplevde i synnerhet de regelbundna 

urinproven som begränsande och rent av förnedrande. 

Det systemet de kör med i Sverige att liksom man skall 

gå och pissa tre gånger i veckan liksom – man känner sig 

helt låst. Man kan inte ta sig nånstans eller göra nånting 

och det är förnedrande. Sen fick jag inte mitt metadon 

precis när jag muckade utan skulle vänta ytterligare två 

månader och jag visste jag har ännu inte tatt något 

heroin.. Jag åkte direkt till Köpenhamn och började sälja 

tidningar och levt på det och köpt metadon på gatan 

Magnus var rädd att gå in i en behandling som han var 

osäker på om han skulle klara av, där han tvingades 

utsätta sig för ett stort mått av kontroll och riskerade 

att slängas ut ur programmet, så som hänt många av 

hans vänner. 

Three strikes then you are out! 

Rubriken syftar till en praktik som en av de svenskar 

jag mötte i Köpenhamn hade råkat ut för. Efter tre 

havererade försök med metadonbehandling som i 

samtliga fall avbrutits pga. sidomissbruk, portades 

Palle ifrån en metadonklinik i en sydsvensk kommun – 

han var inte längre välkommen: 

Vi har varit sju gånger i Sverige, jag, Jacob och Steinar 

och vi har varit med läkare där över i kommunen (en 

sydsvensk kommun) och frågat om jag skulle kunna få en 

inläggelse (inläggning)..men inte alls. Jag svär på moder 

Gud och du kan fråga Steiner om det här är sant eller 

inte…dom frågade – vad ä det för alternativ för Palle? Är 

det bara en överdos i så fall? Ja, sa läkaren. Det finns inga 

andra alternativ för Palle, för jag har haft metadon tre 

gånger och dom menade på att jag inte kunde få det mer. 

Steinar Rong berättar han försökt ordna metadonbehandling 

åt Palle på Ulleråkers sjukhus i Uppsala, men 

kommunen vägrar betala. Palle har nu levt som hemlös 

i Köpenhamn i drygt fem år. Han har bott på ett av 

stadens olika nattkaféer. Då jag träffar honom har han 

dock beviljats ett § 110 boende på ett natthärbärge 

där han nu har ett eget rum, för ett tag: 

Ja jag har ett eget rum, men detta rum får jag bara behålla 

nu en månad till…Man får bara socialbidrag om man 

är svensk medborgare i sex månader...sen får du inte 

mer…Jag har en månad till sen blir jag utslängd, ut på 

gatan igen…för jag har inget danskt pass alltså… 

Utan danskt medborgarskap eller tidigare eller aktuellt 

förvärvsarbete i Danmark kan man så som framgått 

ovan bara ges ekonomiskt bistånd tillfälligt, och varaktigt 

försörjningsbehov för denna grupp kan leda till 

utvisning ur Danmark. Palle har ansökt om metadonbehandling 

i Köpenhamns kommun, men fått avslag, 

ett avslag han nu med hjälp av personal på det härbär-

ge han bor på håller på att överklaga. 

Under de sju månaderna jag är i Köpenhamn träffar 

jag på Palle vid upprepade tillfällen. Alltefter som tiden 

går blir Palles hälsa allt sämre. Palle som tidigare köpt 

sitt metadon utanför Huvudbangården i Köpenhamn 

har dock på sistone fått utskrivet metadon av en dansk 

läkare för en begränsad tid. Samtidigt förs det samtal 

med hemstaden om möjligheter att överföra honom till 

behandling där. Om ingen lösning kan hittas i hans 

hemkommun förlorar han snart sin kontanthjälp i 

Köpenhamn och tvingas åter ut på gatan. För Palle ter 

sig tiden knapp. Han hoppas han kan få hjälp och fruktar 

nog mest av allt att dö på gatorna i Köpenhamn 

med en nål i armen, så som hans vän Lasse. 

Men ibland går det bra till slut 

Första gången jag träffar Martin sitter han på en filt 

som han placerat framför ett luftuttag på trottoaren 

där varm luft strömmar ut. Martin ser sliten ut, har 

diabetes och behöver metadon pga. en kronisk inflammation 

i bukspottskörteln. Andra gången jag möter 

honom är en dryg månad senare. Martin har då blivit 

inlagd på ett sydsvenskt sjukhus och har tilldelats 

metadon. Jag möter honom dagen innan utskrivningen 

för en intervju. Han berättar att det för honom var 

andra omgången han var tillbaka i Köpenhamn och att 

var vistelse varat i ca ett år, med fem veckor emellan. 

Den första gången hade han fått en biljett hem av 

Steinar och försökt komma in i behandling. Det hade 

inte gått: 

Då sökte jag behandling men, då ville hon (socialsekreteraren) 

att vi skulle komma in där en gång i veckan och 

morsan bor ute på vischan så jag är tvungen att få skjuts 

när jag skulle in. Så hon fick ta fritt från jobbet och 

miste pengar och jag skulle in där oavsett om vi hade 

nått att prata med henne om eller inte…Det var precis 

som om hon förhalade och på nått vis pressade mig och 

till slut så orkade jag inte längre. Jag var sjuk när jag gick 

där hemma så till sist blev det att när jag fick pengar så 

åkte jag till Köpenhamn igen… 

Jag frågar var han brukade sova: 

Mesta delen sov jag ute…Jag vet inte men jag är väl lite 

av en ensamvarg också så jag vill gärna va för mig själv. 

Emellanåt när det varit för jävla dåligt har jag försökt att 

ligga på andra ställen, på härbärgen, och det har mest 

blivit Mændenes Hjem, där jag gått ned klockan två på 

natten och sovit tills sex på morgonen. 

Metadon köpte han på den svarta marknaden och jag 

frågar vem han brukade köpa av: 

Köpte av danskar som var i metadonbehandling som 

istället för att ta det själva köpte heroin. 

Jag frågar honom om det är många svenskar som han 

mött i liknande situation som honom själv: 

Nästan alla hemlösa svenskar är fd heroinister och behöver 

metadon va…så alla jag känner i alla fall som jag har 

träffat på Sundholm och ute med som är här för att få 

metadon…Och så säljer dom tidningar och tigger…men 

det är även många från Sverige som är över och bara 

handlar…det är jättemånga. Själv träffat många som jag 

hjälpt att skaffa det för att köpa metadon för ett par 

dar…för dom får ingen hjälp. 

Martin berättar om en vän, Lasse (samma som Palle 

ovan talade om), som dog i Köpenhamn då han inte 

fick hjälp till behandling i Sverige. För Martin har det 

dock gått bra, något han helt och hållet tackar Steinar 

Rong och hans kollega för: 

Vi har haft kontakt nästan var dag och utan deras hjälp 

så hade det aldrig gått detta. Jag hade aldrig fått metadonbehandling 

om inte dom hade hjälpt mig och då 

hade det kvittat hur många köer dom haft, det är jag helt 

säker på… 

Martin berättar att han hoppas på att få behålla metadonet 

och ser fram på livet med tillförsikt. Han skall 

flytta hem till den lilla by han kom ifrån, och börja 

om på nytt. Vad alla där talar om, det bryr han sig inte 

om. Jag talar med Steinar Rong en dryg vecka efter 

vårt möte. Martin bor hos sin mor, och Steinar skall 

snart medverka till ett möte, där läkarna och han skall 

tala med Martins socialsekreterare om hans boende. 

Socialtjänsten i hemstaden har tilldelat Martin ett rum 

på ett lågtröskelboende för aktiva narkomaner. Varken 

Martin läkaren eller Steinar tycker detta är en god lösning, 

att kombinera ett lågtröskelboende bland gamla 

missbruksvänner med en behandlingsform med nolltolerans 

för sidomissbruk. Samarbetet och dialogen 

verkar dock vara konstruktivt så i det avseendet ser 

det ljust ut för Martin. 

Även om frågor om in- och utförsel av narkotikaklassade 

preparat ifrån Danmark till Sverige, den sk. myrtrafiken, 

inte utgör en del av denna rapport kan det i 

sammanhanget vara av intresse att nämna något om 

smugglingen av metadon, ifrån Danmark till Sverige. 

Även om de kanske inte väljer att ta sin tillflykt till 

Köpenhamn så är det fullt tänkbart att en del svenskar 

pendlar över för att köpa sitt metadon: låt oss kalla dem 

metadonpendlarna. Intervjumaterialet visade att detta 

förekom. Några av de intervjuade svenskarna som slutligen 

sökt sig till Köpenhamn, hade dessförinnan under 

en tid pendlat ifrån Sverige för att inhandla metadon till 

sig själva och kanske några vänner. Det verkar dock inte 

som om denna grupp är särskilt stor. Även om tullens 

beslag av metadon ökade fram till 2003 för att sedan 

minska, rör det sig totalt sett om få beslag (se bilaga 4). 

I motsats till metadonet så förekommer det en stadig 

införsel av subutex över bron. Även om antalet beslag 

inte är överväldigande rör det sig om större kvantiteter 

vid varje beslag (se bilaga 4). Enligt tullverket kommer 

den största delen av det insmugglade subutexet ifrån 

Frankrike (samtal Lars Hansson, nationell narkotikaspecialist 

på Tullverket). Den danska polisen uppger sig 

23

inte ha gripit många svenskar i Köpenhamn med innehav 

av illegalt införskaffat metadon eller subutex – 

under 2006 greps inte en enda (uppgift ifrån Rud 

Ellegaard, Köpenhamns polis). 

Även om det av naturliga skäl är svårt att avgöra det 

exakta antalet av de sk. metadonpendlarna så verkar 

det inte som om den illegala införseln av metadon 

och subutex ifrån Danmark till Sverige är särskilt 

omfattande. Många väljer möjligtvis att istället köpa 

illegalt subutex i Sverige, ofta för själmedicinerande 

ändamål (Antoniusson 2007). Trenden skulle då vara 

liksom den vi tidigare noterat beträffande utvecklingen 

av myrtrafiken - beslagen över tid har generellt blivit 

färre men större (Bilaga 5). De flesta köper således det 

illegala subutexet i Sverige. 

Människor med 

grava alkoholproblem 

Den andra stora gruppen av svenskar som jag mötte 

utgjordes av människor med grava alkoholproblem, 

och handlade oftast om äldre män över femtio som 

uppehållit sig i Köpenhamn från och till under lång 

tid. Denna grupp motsvarar till stor del den grupp av 

hemlösa som ofta refereras till som de klassiska hemlösa 

(Svärd 1998). 

Jag mötte en av dem, Jonas, på Amager sjukhus där 

han vistades efter en olycka där han brutit lårbenshalsen. 

Han är kring 60 år och har levt som hemlös i 

Köpenhamn i en längre tid, mer än 30 år enligt honom 

själv, men har nu fått ett rum på ett av Köpenhamn 

§ 110 boende som väntar på honom när han kommer 

ut. Jag frågar honom vad det var som fick honom att 

åka till Danmark: 

24 

Jag var så less på myndighetsbehandlingen överhuvudtaget. 

Dom skulle ha reda på i princip vilket skonummer 

man hade och skokräm och allting. Så man hade inget 

privat kvar utan allting skulle avslöjas, och det var inte 

mig på nått vis… 

Han berättar att de är ett par av de gamla svenskarna 

som håller samman, men ofta håller han sig även för 

sig själv. Då jag senare frågar honom om var han helst 

på sikt vill bo svarar han: 

Det är tillgången till alkoholen som är mycket lättare än 

i Sverige. Här kan jag få tag i det dygnet runt. Det kan 

jag inte i Sverige. 

Han uppger sig trivas i Köpenhamn, talar språket men 

känner sig ändå till viss del som en flykting, och tillägger: 

Jag känner mig vad ska man säga dansk men mer svensk. 

Dansk men mer svensk...Ja, jag vet inte hur jag skall förklara 

det. 

Jonas har sjukpension från Sverige och drygar ut 

inkomsterna genom att tigga. Liksom många andra 

hemlösa ställer han ut en mugg framför den plats där 

han lägger sig för att sova, och på morgonen brukar 

där ligga en del pengar i den. Jonas dök aldrig upp till 

det rum man hade ordnat åt honom. Sist jag talade 

med Pia, socialarbetare på Fundamentet, så visste hon 

inte vart han var – kanske hade han åkt över till 

Sverige för ett tag. 

Pidde, är yngre än Jonas, kring 45, och uppger sig ha 

bott i Köpenhamn från och till under tre år, nu senast 

i ett halvår. Han är tungt alkoholiserad och röker 

hasch, liksom alla andra som jag träffat. Han är hemlös 

och bor och sover i H C Ørsteds Park. Då jag under 

ett av mina möten frågar honom varför han vill uppehålla 

sig i Danmark säger han: 

Jo för Köpenhamn är en sån stor stad så här händer nåt 

hela tiden, positivt eller negativt Man träffar alla som en 

själv på ett och samma ställe. 

Det är storstaden och mentaliteten i Danmark som 

han uppger sig uppskatta: 

Man vet att varje morgon klockan sju kan man gå ned 

där man brukar stå så står det alltid någon med en låda 

öl och så tar man en morgonbajer och .nästa gång är det 

jag som bjuder. Sen när man bommar pengar av vanligt 

folk – unga tjejer eller gamla käringar eller vad som helst, 

så vågar dom snacka med en utan att bli skrämda av att 

man ser skitig och skäggig ut. Tvärtom så hoppar dom på 

en ibland och kramar en och allt möjligt och sitter i knä 

och bara pratar…så det är mentalitetsgrejen också...det 

är det det handlar om 

Samma synpunkt framkom från en annan hemlös som 

var född i Danmark, som efter 22 års vistelse i Sverige 

blivit svensk och förlorat sitt danska medborgarskap 

som han nu bara gick och väntade på att få tillbaka. 

Även han nämnde mentaliteten och hur det alltid var 

lätt att mötas över en bajer på det torg där han brukade 

komma för att dricka med sina svenska, danska och 

grönländska vänner. Han tog upp även en annan skillnad 

mellan Sverige och Danmark. 

Ja..…det är det här med de här værestederna…de finns 

inte i Malmö. Du har bara möjlighet att komma in 

genom din stadsdelsförvaltning och de härbärgen där 

finns och det är ca 100 platser i Malmö tror jag. 

I motsats så beskriver han en god tillgång till natthärbärgsplatser 

i Köpenhamn: 

Jag har sovit på Sundholm på Natcafét och där är det 

bara att gå dit. Jag har sovit på Lærkehøj och .det är bara 

att gå dit. Jag har sovit på Hillerødgade.. det är bara och 

gå dit…Mændenes Hjem vet jag att du bara kan gå 

dit...Stengade vet jag du bara kan gå dit…Du får en 

madrass och så sover du där.. 

Möjligheten att finna tak över huvudet utan att det

krävdes anvisning utav en socialsekreterare upplevdes 

som en stor fördel i Köpenhamn. Han beskrev även 

hur det hårda livet som hemlös i Malmö fått honom 

att gå ned 17 kg i vikt, men att han under sin tid som 

hemlös i Köpenhamn inte tappat ett enda kg. Han 

fortsätter beskriva boende- och uppehållstillvaron i 

Malmö för en hemlös: 

Nää…jo på Stadsmissionen där kan du bara gå dit men 

dom har bara 16 platser tror jag eller nåt sånt...men det 

är det enda stället som finns i Malmö…du kan ju själv 

tänka dig – det är 16 platser på Stadsmissionen och på 

Sundholm tror jag dom kan ta 50 personer bara på det 

enda stället…Sen öppnar Fedtekælderen klockan halv nio 

och då kan du gå ned och äta frukost och du kan för 10 

kronor köpa varm mat att ta med dig eller äta där. När 

dom stänger kan du gå ut på Holmbladsgade på Fundamentet 

där du kan vara tills klockan 21.00 om kvällen då 

Sundholm öppnar…Så du kan i stort sett hålla dig inomhus 

hela dagen om det skulle va så och det kan du alltså 

inte i Malmö 

Fördelarna med att vistas i Köpenhamn är sammanfattningsvis 

enligt de intervjuade att alkoholen är mer 

lättillgänglig, det finns fler härbärgesplatser dit man 

kan finna tak över huvudet utan hänvisning samt få 

mat och att den danska mentaliteten är vänligare. 

Människor som uppfattas som 

psykiskt sjuka eller avvikande 

Den tredje gruppen svenskar som uppehåller sig i 

Köpenhamn utgörs av de man kan kalla personer som 

uppfattas som psykiskt sjuka eller avvikande. Jag 

möter en av dessa på Fedtekælderen där jag sitter för 

tredje dagen i rad. Han säger att han heter Gunnar, 

kommer ifrån en stad i mellersta Sverige, och har bott 

i Köpenhamn vid ett flertal tillfällen i sammanlagt åtta 

månader. Han funderar nu på att resa vidare, kanske 

till Tjeckien. Jag frågar varför han är i Köpenhamn 

och lite längre fram i samtalet säger han 

Köpenhamn är bättre för människor som är i vår situation 

(dvs hemlösa). 

Jag frågar varför och han säger att det handlar om 

bättre boende och liberalare mentalitet. Han berättar 

att han bor på Lærkehøj. Vi talar om svenska myndigheter 

och han säger sig inte direkt ha något emot vad 

de gör men att han har svårt för dem, och att han 

upplever att de vill kontrollera och styra. Han säger att 

de nu vill tilldela honom en god man att förvalta hans 

ekonomi, något han inte alls är intresserad av. 

Ett annat fall är Börje. Jag möter honom för första 

gången på Rådhuspladsen tillsammans med en grupp 

andra svenskar, mestadels alkoholister. Börje är i 50årsåldern, 

har långt grått skägg, ser sliten och smutsig 

ut men han plirar vänligt med ögonen där han sitter 

omslingrad av en påverkad yngre finska. Enligt hans 

vän Allan som sitter på samma bänk som oss så har 

Börje aldrig arbetat eller bott utanför hemmet och 

kom till Köpenhamn efter det att hans moder, som 

han bott tillsammans med dött. Börje har en lägenhet 

i Sverige men föredrar att uppehålla sig i Köpenhamn 

där han oftast bor på gatan. 

Jag träffar Börje under ett flertal tillfällen i Köpenhamn. 

Många intressen är involverade i hans fall. De 

danska socialarbetarna och svenska kyrkan vill att 

Börje återvänder till Sverige där han har en egen lägenhet. 

Projekt Udenfor har ordnat ett litet rum på ett 

boende för individer med psykiska besvär. Börjes pension 

är dock för liten för att han på sikt skall kunna 

klara att leva i Köpenhamn och Köpenhamns kommun 

säger sig inte vilja ge bostadstillägg till Börje, 

eftersom han är svensk medborgare. Konflikten kring 

Börjes väl och ve involverar många som alla vet vad 

som är bäst för Börje. Jag stöter på Börje strax efter jul 

på den plats längs Ströget där han ofta brukar sitta. 

Han planerar att övernatta på gatan denna natt om det 

inte blir för kallt. Då har han ju alltid sitt rum. Han 

säger han känner sig ensam i det lilla rummet och 

hellre sover på gatan där han har folk omkring sig. 

Han säger att han nu snart tvingas välja mellan rummet 

i Köpenhamn eller lägenheten i Sverige men han 

vill inte lämna lägenheten med alla sina saker. Men 

samtidigt – han vill gärna bo i Köpenhamn där han 

har sina vänner. Jag lägger en slant i koppen han har 

ställt fram framför sin sovplats och går vidare. 

Sammanfattningsvis så har denna grupp människor 

sökt sig till Köpenhamn, för att få tillfälle att i en större, 

anonym storstad leva sina liv, i fred från granskande 

och inte sällan dömande blickar och myndigheter som 

vill styra över deras liv. De upplever sig friare och att 

de mår bättre i Köpenhamn. Men de lever under 

utsatta villkor och deras hälsa offras för vad de upplever 

som ökad frihet och självbestämmande. 

Varför har man kommit? 

– en sammanfattning 

De faktorer som sammanfattningsvis kom fram från 

intervjumaterialet som förklaring till varför man 

uppehöll sig i Köpenhamn var: 

• Tillgången till legalt och illegalt metadon 

• Systemflykt 

• Den danska mentaliteten 

• Storstadseffekten 

• Den högre tillgången till gratis eller billigt boende 

och mat i Köpenhamn 

Faktorerna framträdde aldrig separat utan återkom i 

olika kombinationer. Oavsett grupp är det många som 

verkar lida av psykisk ohälsa. Många, oavsett vilken 

25

grupp de tillhörde enligt vår indelning, uttryckte sig 

positivt om Danmark och över hur man bemöttes som 

hemlös missbrukare. Danskarna upplevdes som varmare, 

öppnare och mindre dömande samtidigt som det 

fanns ett rikt utbud av värmestugor och nattkaféer dit 

man kunde vända sig och äta billigt eller gratis, få rena 

kläder, samt övernatta utan särskild anvisning ifrån en 

socialsekreterare.. Framförallt denna aspekt framstår 

som viktig. Det rör sig om en grupp med en stark 

motvilja till allt som har med myndighetssystemet att 

göra, och som helst av allt vill få lov att leva sina liv 

utan inblandning. Motsvarande konstaterades även i en 

nyligen gjord studie över hemlösa på härbärget Convictus 

Bryggan City i Stockholm, där en dryg femtedel 

av gästerna inte hade någon tillfredsställande kontakt 

med socialtjänsten (Storbjörk 2007). Det är frihetskänslan 

och känslan att själv kunna ta ansvar för sitt 

liv, ett autonomikrav, som många av svenskarna verkar 

ge uttryck för. 

Det starkaste samband som framkommit är kopplingen 

mellan svensk behandlingskultur och svenska 

behandlingserbjudanden och varför man sökt sig till 

Köpenhamn. Det är frånvaron av metadonbehandling 

med rimliga krav som gör att många svenskar söker sig 

till Köpenhamn. I synnerhet upplevs behandlingen 

som erbjuds i Sverige med ett stort inslag av kontroll 

och bestraffning som kränkande. 

I detta sammanhang vill vi understryka följande: 

• Det finns tydliga brister i tillgången till substitutionsbehandling 

i Sverige. Väntetiderna kan i många 

fall vara långa och vårdgarantins regler efterlevs bara 

i drygt hälften av landets landsting. (Sjölander, 

Johnson 2007). 

• Det finns en utstraffningskultur på många håll i 

Sverige som gör att sidomissbruk inte sällan straffas 

med avstängd behandling och spärrtider, dvs. specificerade 

tider innan patienten på nytt kan få behandling. 

• Det förekommer hos svenska myndigheter en syn 

på narkotikamissbruk, dess orsaker och lösningar, 

som ofta inte står i överrensstämmelse med beprövad 

vetenskap (SBU 2001). I stället för effektiv 

behandling och inslag av harm-reduction marginaliseras 

och kriminaliseras grupper av missbrukare mer 

än nödvändigt. Resultatet blir ökat individuellt 

lidande och ökade samhällskostnader. (Svensson, 

Kristiansen, 2003). 

• Alternativet i Sverige upplevs av svenskköpenhamnarna 

vara en tillvaro präglad av fortsatt heroinmissbruk 

och kriminalitet 

Det är dessa faktorer som främst gör att en grupp 

svenska, opiatmissbrukande medborgare tar sin tillflykt 

till Köpenhamn där illegalt metadon finns tillgängligt 

och där synen på missbruk är mindre repressiv 

än vad den är i Sverige. Istället för att leva utanför 

samhället i Sverige väljer dessa individer att leva i 

Danmark. Det rör sig dock inte om en stor grupp. För 

de flesta svenska missbrukare utgör livet i Köpenhamn 

26 

inte ett alternativ utan vägen går hellre via fortsatt 

narkotikamissbruk i Sverige. Med stöd i vår empiri 

menar vi det finns fog för att kunna tillbakavisa ett 

antagande som ibland framkommer i debatten: att det 

är den liberala danska narkotikapolitiken och tillgången 

till droger i Köpenhamn som utgör huvudorsaken 

för att dessa svenskar söker sig till Köpenhamn. Detta 

antagande byggde till stor del på den trafik av svenskar 

som sökte sig till Köpenhamn och Christiania i syfte 

att köpa hasch, en trafik som ökade ständigt under 

många år. Denna trafik har dock idag nästan upphört 

(se rapport bilaga 5). 

Många av de svenskar vi mött vill in i behandling, men 

på villkor de själva anser att de mäktar med. Metadonflyktingarna 

utgör en tydlig illustration av att det finns en 

grupp missbrukare som i dagens svenska behandlingssystem 

har svårt att finna en plats – de har stötts ut och 

passar inte in då alla missbrukare antas kunna underordna 

sig samma behandlingsnormativa ramverk. 

Svenskarna i Köpenhamn och 

deras livskvalitet 

Vad kan sägas om hälsotillståndet och livskvaliteten 

generellt för gruppen av svenska missbrukare i Köpenhamn? 

I denna del av rapporten grundar vi oss huvudsakligen 

på de resultat som framkommer i en evalueringsrapport 

av ett uppsökande projekt i Köpenhamns 

kommun, SundhedsTeamet, ett projekt som sedermera 

permanentats (Köpenhamns kommun 2005). Projektet 

som bedrevs perioden 2001 – 2005 ingick som ett 

led i att utökade resurser avsattes för arbete med den 

missbrukande eller marginaliserade gruppen som 

under längre perioder uppehöll sig på gatuplanet. Det 

fanns ett antagande om att denna grupp ofta präglades 

av en generellt sämre hälsorelaterad och social livskvalitet. 

För att nå denna grupp organiserades arbetet 

kring kontaktpunkter knutna till Mændenes Hjem på 

Vesterbro, samt Forchhammersvejs specialinstitutuion, 

som särskilt ansvarar för Köpenhamns kommuns kontakter 

med icke-köpenhamnska missbrukare. SundhedsTeamet 

utgörs av en grupp på en läkare och fyra 

sjuksköterskor som arbetar på gatorna i Köpenhamn. 

I projektet registrerades under åren 2001 och 2005 

totalt 542 individer. Rapporten konstaterar det som 

anmärkningsvärt att 2/3 av de personer som projektet 

mötte på gatuplanet inte hade haft sin senaste adress i 

Köpenhamn. Av dessa uppgav 81 personer att de hade 

hemtillhörighet i annat land varav 35 personer hade 

hemvist i någon svensk kommun och 30 personer i 

Norge. Rapporten konstaterar att gruppen som helhet 

har ett markant sämre hälsotillstånd än normalbefolkningen. 

I förhållande till hela undersökningsgruppen 

noteras att svenskarna har ett högre intag av illegalt 

metadon, något som i sig antyder en av orsakerna till 

svenskars tillflykt till den danska huvudstaden – illegal 

och relativt billig metadon. Rapporten konstaterar 

även att den svenska gruppen tenderar att vara något 

äldre än genomsnittet.

Så här beskrev sjuksköterskorna på Sundholms sjuksköterskemottagning 

svenskarnas hälsotillstånd: 

Dom har det inte bra….Dom håller på att bli för gamla, 

dom är slitna och har många missbruksrelaterade sjukdomar…Tandstatusen 

är dålig, en hel del har hepatit C 

och B, dom har cirkulationsproblem så dom får bensår…några 

injektionsskador…undernärda…Några av dom 

är om inte psykotiska så i alla fall psykiskt sjuka, det är 

dom väl allihopa…och några av dom har även psykotiska 

perioder som kanske är missbruksrelaterade….Svårt 

kanske att säga i och för sig om vad som kommer först. 

Ingelise som arbetar på Kofoeds Kælder och som dagligen 

rör sig mycket på Köpenhamns gator svarade så 

här på frågan om hur hon upplevde svenskarna situation: 

Jag vill säga att dom som har varit i Danmark lång tid, 

för dom går det utför, dom blir dåligare men ibland kan 

vi då lyckligtvis få några av dem in på sjukhus och få 

behandling…Men annars så är det ju så dessvärre att vi 

inte kan hjälpa dom utan att dom måste åka tillbaka till 

Sverige igen och många vill ju inte tillbaka…Det är det 

som är lite sorgligt.. 

Svenskarna kan erbjudas nödvändig, akut vård och 

skrivs sedan ut. Ibland kontaktas gatuarbetarna på 

Forchhammersvej så att de kan ta vid och föröka hjälpa 

svensken hem, ibland lyckas man med en överföring 

till ett svenskt sjukhus men ofta skrivs de bara ut 

igen i hemlösheten. Henrik Thiesen, läkare på det 

mobila Sunhedteamet beskriver hur osäkerhet kring 

vad man kan och får göra ofta präglar kontakterna 

mellan Sverige och Danmark, ofta med negativa konsekvenser 

för de hjälpsökande. Han nämner som ett 

exempel en svensk som han försökte få inlagd för 

metadonbehandling på en privat klinik i Köpenhamn, 

på den svenska kommunens bekostnad. Den svenska 

socialtjänsten var osäker om detta var möjligt och 

tiden gick. Då socialtjänsten slutligen beslutade att det 

borde vara möjligt, var det för sent – mannen hade 

dött av en överdos på gatan i Köpenhamn. Här behövs 

mer samarbete och kunskap om hur systemen fungerar 

i Danmark och Sverige. Henrik Thiesen betonar 

hur nätverken över Sundet, de personliga relationerna, 

ofta är avgörande för att kunna hjälpa många av de 

svenskar han möter i Köpenhamn. Med kunskap och 

god vilja kan ofta lösningar uppnås mellan två system 

som inte är anpassade för varandra. 

27

Är marginaliserade svenskar ett problem? 

Vår undersökning av problembilden beträffande de 

svenska hemlösa i Köpenhamn har innefattat två delar: 

• En kvantitativ uppskattning av antalet 

• Intervjuer med chefer och medarbetare, på flertalet 

av de privata och offentliga institutioner där svenskarna 

brukar komma, om deras syn på de svenska 

hemlösa 

Vi börjar med den kvantitativa framställningen. 

Marginaliserade svenskar 

i Köpenhamn – en kvantitativ 

belysning 

Syftet med denna del är att ge en kvantitativ belysning 

på antalet svenska hemlösa och missbrukare som uppehåller 

sig i Köpenhamn. Hur många är de? Ett svar på 

den frågan kan man aldrig få med säkerhet. Räkning av 

grupper såsom hemlösa är notoriskt svåra att göra och 

omfattas alltid av ett stort mått av osäkerhet (Svärd 

1998). Beräkningar är beroende av medverkan av andra 

offentliga aktörer och frivilligorganisationer och innefattar 

bara dem som de möjligtvis har mött och registrerat 

(ibid.). I den första fullständiga nationella hemlöshetsundersökningen 

som just nu pågår i Danmark i 

Socialforskningsinstitutets regi mötte man starkt motstånd 

från hemlösa som inte ville låta sig registreras 

och räknas (Kristelig Dagblad, den 10/2 – 07). Samma 

motstånd mötte man från svenskt håll vid den sista 

nationella räkningen 2005 då många frivilligorganisationer 

vägrade delta (referens). Den kvantitativa beräkningen 

skall således ses som en uppskattning där vi försökt 

ringa in omfattningen av problemet. 

Antalet svenskar i mötet 

med Köpenhamns kommuns 

fältarbetare 

Köpenhamns kommuns verksamhet för hemlösa ickeköpenhamnare 

för sedan 2004 systematisk dokumentation 

över de ärenden de involveras i. De kontakter 

de får registreras utefter parametrar som nationalitet, 

medborgarskap, ålder, folkbokföringsort och/eller 

landsting, när kontakten etablerats och avslutats, var 

kontakten skett, och vad som är målet med ärendet. 

De svenskar som registreras är bara de som lämnat 

samtycke därtill. Oftast handlar det om svenskar som 

dessa fältarbetare själva mött under sitt uppsökande 

arbete eller då någon annan kontaktat dem i ett ärende 

med en icke-köpenhamnsk hemlös som verkar vilja 

28 

stanna i Köpenhamn. I de flesta fall rör det sig om en 

hemlös med utländsk nationalitet. 

Följande tabell visar på fördelningen med avseende 

på nationalitet för året 2006: 

Nationalitet Män Kvinnor 

Danmark 32 7 

Sverige 44 10 

Norge 16 5 

Finland 4 0 

Island 3 2 

Tyskland 4 2 

Frankrike 1 0 

Polen 6 0 

England 1 1 

Rumänien 1 0 

Tjeckien 1 0 

Holland 2 0 

Portugal 2 0 

Ryssland 1 0 

Nigeria 0 1 

USA 0 1 

Tot. 119 28 

(Källa: Statistik Köpenhamns kommun, Forchhammervejs 

specialinstitution). 

Fördelningen visar att den svenska gruppen utgör den 

största gruppen. Den norska gruppen var tidigare större, 

men har under de senaste åren nästan halverats. Såväl 

den danska socialarbetaren Steinar Rong samt läkaren i 

Sundhedsteamet, Henrik Thiesen menar att denna nedgång 

beror på att underhållsbehandling för heroinmissbrukare 

i Norge på senare tid har byggts ut kraftigt och 

anpassats efter patienternas varierande behov. 

I det följande visas utvecklingen med avseende på 

den svenska gruppen mellan åren 2004 och 2006. 

Fördelningen utifrån geografisk hemhörighet för 2004 

ger följande bild: 

Län Kvinnor Män Totalt % 

Blekinge 1 1 2.1 

Gotland 1 1 2.1 

Halland 1 1 2.1 

Kronoberg 2 2 4.3 

Norrbotten 1 1 2.1 

Region Skåne 6 15 21 45.7 

Stockholms län 2 5 7 15.2 

Västra Götaland 4 3 7 15.2 

Örebro län 3 3 6.5 

Östergötland 1 1 2.1 

Västmanland 1 1 2.1 

Tot. 13 33 46 

(Källa: Statistik Köpenhamns kommun, Forchhammervejs specialinstitution).

Under 2004 kan vi således se att Köpenhamns kommun 

hade kontakt med 46 svenskar som uppehöll sig i 

Köpenhamn. Den klart största gruppen kom från 

Skåne (46 %) följt av lika stora delar ifrån Stockholm 

respektive Västra Götaland (15.2 %). Den skånska 

gruppen fördelas mellan Malmö (åtta personer), 

Helsingborg (sju personer), samt Landskrona, Lund 

och Hässleholm (en vardera). 40 % var kvinnor och 

60 % män. 

Fördelningen för 2005 ser ut som följer: 

Län Kvinnor Män Totalt % 

Skåne 4 13 17 41 

Västra Götaland 3 9 12 29 

Norrbotten 1 1 2 4,9 

Halland 1 1 2,4 

Uppsala 1 1 2,4 

Västernorrland 1 1 2,4 

Stockholm 1 2 3 7,3 

Örebro 1 1 2,4 

Gävleborg 1 1 2,4 

Östergötland 1 1 2,4 

Dalarna 1 1 2,4 

Tot. 10 31 41 



Drygt 40 procent kom ifrån Skåne, 30 procent från 

Västra Götaland och sju procent från Stockholm. Ifrån 

Skåne kom de flesta från Helsingborg (sex personer), 

Malmö, Lund (två personer vardera) samt en person 

ifrån vardera Bjuv, Landskrona, Trelleborg, Hässleholm 

och Eslöv (två ifrån Skåne hade okänd kommuntillhörighet). 

25 % var kvinnor och 75 % män. 

Under 2006 ser fördelningen uppdelad efter geografisk 

hemvist ut enligt följande: 

Landsting Antal (tot.) Procent 

Skåne 30 56 

Uppsala 3 1,8 

Blekinge 1 1,8 

Västra Götaland 8 14 

Halland 1 1,8 

Gotland 2 3,7 

Gävleborg 1 1,8 

Stockholm 3 5,3 

Jönköping 3 5,3 

Örebro 1 1,8 

Östergötland 1 1,8 

Norrbotten 1 1,8 

Västerbotten 1 1,8 

Totalt 54 



Drygt 56 % kom under 2006 ifrån Skåne, 14 % från 

Västra Götaland och 5,3 procent från Stockholm. 

Åldersfördelningen med avseende på födelseår för de 

år vi haft data tillgänglig, 2004 och 2005, visar att de 

flesta är födda mellan åren 1951 och 1971 (se bilaga). 

Sammanfattningsvis visar sammanställningen från 

dessa tre år att ibland de svenskar som kommer till 

Köpenhamn och har kontakt med Köpenhamns kommun, 

så kommer de flesta från storstadslandstingen 

Skåne, Västra Götaland samt Stockholm, och de flesta 

ifrån Skåne. De allra flesta är födda mellan åren 1951 

och 1971 och majoriteten utgörs av män. Siffrorna 

visar vidare på ett stadigt minskat antal svenskar ifrån 

Stockholmsområdet i motsats till Västra Götaland som 

under dessa tre år haft en stadig uppgång. Antalet 

ifrån Skåne har växlat mycket, något som gör det svårt 

att se några entydiga tendenser. Dock är antalet ifrån 

Skåne 2006 det högsta hittills (30 personer.). För de år 

vi haft tillgång till data på kommunnivå, 2004 och 

2005, visar sammanställningen att det ifrån Skåne är 

främst från de Öresundsnära kommunerna på Skånes 

västkust, Malmö, Lund, Helsingborg och Landskrona, 

som svenskarna kommer till Köpenhamn. Ifrån Västra 

Götaland och Stockholms landsting kommer de flesta 

ifrån Göteborg och Stockholm. 

I Köpenhamn visar statistiken att svenskarna oftast 

vänder sig till Mændenes Hjem, Sundholm, samt för 

2004 till Reden, dock med en stark övervikt för 

Mændenes Hjem dit många hamnar först – se bilaga. 

Många hjälpsökande svenskar som strandar i Köpenhamn 

kommer i kontakt med denna institution, mycket 

pga. dess centrala belägenhet, nära Hovedbanegården. 

Oavsett om man känner till denna institution eller 

inte innan man anländer till Köpenhamn så stöter man 

lätt på den om man rör sig i områdena längs Istedgade. 

Siffrorna ovan har dock sina begränsningar: 

• det finns klara skillnader i viljan att ta kontakt med 

Köpenhamns kommun ifrån ställe till ställe. 

• det finns skillnader i graden och omfattningen av 

den registrering som görs från ställe till ställe. 

• i statistiken återfinns bara svenskar som gett sitt 

samtycke till att registreras och därmed inleda en 

kontakt med Köpenhamns kommun. 

• det är inte i alla fall som en kontakt med en svensk 

leder till att de särskilda socialarbetarna inom 

Köpenhamns kommun kontaktas. 

Till exempel är man så som ovan påpekats på ett ställe 

som på Fedtekælderen inte lika villigt att kontakta 

Köpenhamns kommun som man är på Mændenes 

Hjem. Och ett ställe där svenskar periodvis brukar 

uppehålla sig, Stengade, syns inte alls i statistiken då 

Köpenhamns kommuns representanter sällan är välkomna 

på detta ställe. Siffrorna kan på så vis ses dels 

som en indikation på vart svenskarna brukar vända sig 

i Köpenhamn, men även som tydlig indikation på de 

olika ställenas grad av samarbete med Köpenhamns 

kommun. Statistiken omfattar som sagt bara de svenskar 

som gett sitt samtycke till att registreras av Köpenhamns 

kommun. 

29

Den statistik som presenterades ovan påbörjades 

först under 2004 och jämförelser tillbaka till den tid 

då svenska socialarbetare opererade i Köpenhamn är 

svår då deras verksamhet delvis hade en annan omfattning 

och inriktning än de nuvarande fältarbetarnas. De 

svenska socialarbetarnas verksamhet omfattade även 

kontakter med de s.k. drogturisterna, företrädesvis 

ungdomar på jakt efter hasch, samt kontakter med 

andra medborgare som sökte information om Danmark. 

En jämförelse kan likväl vara av intresse. 

I den sista rapporten som gjordes 2001 innan verksamheten 

lades ned kan man läsa att det enligt de 

dåvarande svenska socialarbetarnas uppskattning rörde 

sig om ca 20 svenskar som alltid uppehöll sig i Köpenhamn 

(Svenska socialarbetarna i Köpenhamn, verksamhetsrapport 

2001). Antalet varierade under året 

och var oftast högre under sommarmånaderna (ibid.). 

Som nämnts vände de sig till en betydligt bredare 

grupp än Köpenhamns kommuns fältarbetare. Periodvis 

prioriterade man den yngre gruppen svenskar, de 

s.k. narkotikaturisterna, som sökte sig till Köpenhamn 

och områdena kring Christiania. Antalet kontakter 

varierade under åren 1997 och 2000 mellan 426 och 

1664. Beträffande den geografiska spridningen så kom 

de flesta av deras kontakter ifrån Skåne och Göteborg, 

samt i mindre omfattning ifrån Stockholm. Förhållandet 

mellan dessa tre områden ses i följande diagram: 

50 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Skåne 

Göteborg 

Stockholm 

1987 1991 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 

(Källa: De svenska socialarbetarna i Köpenhamn årsrapport 2000). 

Sett över en längre tidsperiod så visar statistiken på en 

stadigt minskande andel ifrån Stockholmsområdet, en 

växlande men över tid tämligen konstant andel ifrån 

Göteborgsområdet. Visserligen ökade antalet ifrån 

Skåne kraftigt mellan åren1987 och 1994 men minskade 

sedan sett över hela tidsperioden fram till 2000. 

Så som framgått av de danska socialarbetarnas statistik 

ovan har denna trend i stor hållit i sig även om basen, 

antalet kontakter, idag är klart mindre. Även om det 

inte utifrån detta material med säkerhet kan sägas varför 

den geografiska fördelningen och utvecklingen ser 

ut som den gör vill vi likväl framföra några faktorer 

som troliga: 

30 

• Vårdtillgång: tillgången till substitutionsbehandling i 

ett landsting kommer att påverka andelen medborgare 

därifrån som återfinns i Köpenhamn. Tillgången 

till substitutionsbehandling är klart underdimensionerad 

i Västra Götaland och väntetiderna är långa 

(Johnson, Sjölander 2007) samtidigt som andelen 

heroinmissbrukare ökat(ibid.). Samma sak gäller för 

Skåne där tillgången till substitutionsbehandling är 

begränsad (ibid). Motsatsvis kan Stockholms upprustning 

av sitt substitutionsbehandlingsprogram 

antas vara del av förklaringen till den stadiga minskningen 

av andelen därifrån. Så som tidigare nämndes 

har t. ex antalet norska hemlösa missbrukare i Köpenhamn 

minskat kraftigt efter Norges upprustning av 

sitt substitutionsbehandlingsprogram 

• Avstånd: Det är rimligt att anta att antalet narkotikamissbrukare 

från ett visst landsting är omvänt 

relaterat till avståndet till Köpenhamn – kortare 

avstånd, fler narkotikamissbrukare. Det korta avståndet 

mellan Skåne och Köpenhamn kan antas 

medföra att sannolikheten att en heroinist från 

Skåne söker sig till Köpenhamn ökar. 

• Kommunikationsmöjligheter: om det är lätt och 

billigt att resa till Köpenhamn kan antal svenskar 

förväntas öka. En god tillgång av buss- och tågförbindelser 

ifrån orter som Stockholm, Malmö och 

Göteborg till Köpenhamn kan bidra till att fler ifrån 

dessa områden söker sig till Köpenhamn. Troligtvis 

spelar priset en viktig roll. Ett billigt bussalternativ 

ifrån en ort till Köpenhamn kan antas öka antalet 

personer därifrån. 

Nätter på natthärbärge 

För att få en uppskattning av omfattningen av antalet 

svenskar som uppehåller sig i Köpenhamn nattetid på 

några av Köpenhamns natthärbärgen/nattkaféer, avtalade 

vi med några av dessa att under ett antal nätter 

räkna antalet övernattande svenskar. De härbärgen vi 

valde var Sundholm, Hillerødgade, Stengade och 

Lærkehøj, och är några av de centrala natthärbärgen 

som svenskarna använder sig av. Mændenes Hjem 

valde dock att inte heller medverka i denna del. 

Räkningen gick till så att ett streck sattes av de nattarbetare 

som tjänstgjorde vid tillfället för varje svensk 

som kom. Inga personuppgifter i övrigt registrerades. 

Mätningen gjordes under tre nätter mellan den 11/12 

-06 och den 14/12 -06. 

Datum 

Natthärbärge 11–12 12–13 13–14 

Sundholm Natcafé 3 3 3 

Stengade 3 3 3 

Hillerødgade Natcafé 1 1 1 

Lærjehøj Natcafé 1 1 1 

Totalt. 8 8 8

Det rör sig således om 8 svenskar per natt. De flesta 

svenskar återfanns på Sundholms Nattcafé samt på 

Stengade. Enligt Bo Möller, chefen på Sundholm, ett 

av de ställen som i denna mätning hade flest svenskar 

var antalet svenskar tämligen representativt och visade 

att svenskarna enligt honom inte utgjorde ett stort 

problem på Sundholm. Oväntat få svenskar registrerades 

under dessa tre nätter i Köpenhamn. Enligt en 

räkning på Hillerødgade som gjordes under tio nätter 

mellan den 6/11–14/11 2006 uppgick antal besök 

med svensk nationalitet under denna period till sju 

stycken. Denna siffra anger inte att det rört sig om sju 

olika personer, utan troligtvis har det rört sig om färre 

personer som kommit flera nätter i rad. Siffran styrker 

bilden av att det är relativt få svenskar som besöker 

natthärbärget. Oftast rör det sig om ett fåtal svenskar 

som använder sig av natthärbärget under en längre tid. 

Lene, en av nattarbetarna på Lærkehøj som hjälpt 

till med att räkna antalet svenskar på Lærkehøj Natcafé 

under mätperioden kommenterade att även om 

det i deras fall handlade om bara en svensk så var det 

fortfarande i relativa termer tämligen mycket, givet de 

bara har 12 nattplatser och att samma svenskar tenderade 

att stanna under mycket lång tid. 

Svenskar inskrivna på § 110 

institutioner i Köpenhamn 

under åren 2000–2006 

Några av de svenskar som Sjölander mött i Köpenhamn 

bodde under mätperioden i ett av stadens tillfälliga 

dygnboende, de s.k. § 110-boformerna. Ifrån fältarbetet 

visste vi att åtminstone sju personer med svenskt 

medborgarskap fanns inskrivna på ett av dessa erbjudanden, 

två på Sundholm, två på Mændenes Hjem, 

samt tre på Hillerødgade. Kanske fanns det en större 

grupp av svenskar inskrivna i Köpenhamn i denna 

boform? Vi bad Köpenhamns kommun om en sammanställning 

över alla svenskar som de enligt uppgift 

haft inskrivna mellan åren 2000 och 2006 (se Bilaga 3). 

På de härbärgen där hemlösa under en begränsad period 

kan erbjudas en säng i ett eget eller delat rum, § 

110 boendena, har bara 48 svenskar totalt inskrivits 

mellan åren 2000 och 2006. Av dessa berör 16 inskrivningar 

härbärgen där traditionellt hemlösa svenskar 

med missbruksproblem brukar inlogeras för kortare 

eller längre tidsperioder. Det rör sig således om liten 

grupp svenskar som återfinns i ett av stadens § 110 

boende. 

Siffran kan vara något högre än den som framgår i 

bilagan då det inte kan uteslutas att en del svenskar 

registrerats utan att deras nationalitet framgått, eller 

kanske registrerats på annat sätt. Utifrån fältstudierna 

visste vi att sju svenskar under mätperioden fanns 

inskrivna på ett av dessa boende, något som inte återspeglas 

i statistiken ovan. Listan verkar innefatta ett 

moment av osäkerhet, men torde inte totalt sett för- 

ändra huvudintrycket av sammanställningen. Det är få 

svenskar i Köpenhamn inskrivna i stadens § 110 boendeformer. 

Det verkar vidare finnas indikationer på att olika 

§110 boenden tillämpar olika principer i förhållande 

till hjälpsökande med svenskt medborgarskap. Så här 

uttryckte sig chefen för Kirkens Korshærs natthärbärge 

på Hillerødgade då han tillfrågades om det var ovanligt 

att svenskar fick tillgång till en § 110-härbärgsplats, 

ett tillfälligt men eget boende: 

Nej, inte hos oss. Det är det enda stället där vi kanske är 

lite oppositionella i förhållande till Köpenhamns kommun 

som ju helst vill ha att man tar emot naturaliserade 

köpenhamnare. Jag håller mig till lagen som säger att vi 

skall ta emot alla, utan att göra skillnad om man är svensk, 

från Tjetjenien eller från Vanløse. 

Han berättade även att olika ställen i Köpenhamn 

hade olika policy i denna fråga: 

Vi gör som vi gör. Sundholm tar folk in för att dom inte 

skall gå på gatan, och så sänder dem vidare, medans 

Mændenes Hjem totalt avvisar dom…Så på Mændenes 

Hjem kommer dom inte alls. På Sundholm kommer du 

in, men blir sänd vidare, och hos oss kommer du in och 

kan stanna…förutsatt att den kommun man kommer 

från vill medverka. 

Att en svensk hemlös bemöts olika och får olika 

bemötanden beroende på vart vederbörande vänder 

sig kan naturligtvis ses som en fördel – om man inte 

lyckas på ett ställe kan man ha bättre tur på nästa. På 

ett övergripande plan innebär dock detta en avsaknad 

på tydlighet och enhetlighet som hotar rättsäkerheten 

för en grupp människor i samhället som redan befinner 

sig i ett utsatt läge och är beroende av hjälp. Ett 

minimumkrav är hur som helst att lagen följs och 

tolkas på ett någorlunda enhetligt sätt. 

Det finns inget i nationell lag som ger stöd för att 

hjälpsökandes behov bedöms utifrån varifrån de kommer. 

Enligt Socialloven § 110 som styr vem som har 

rätt att ta del av denna tillfälliga boendeform är grundkravet 

”lagligt uppehåll” (Lov om Social Service §110). 

I handledningen till lagen anges det vidare att nationalitet 

inte utgör ett krav för att få hjälp enligt denna lag 

(Vägledning om tillämpningen av Serviceloven från 

den 5/12 2006). Enligt vägledningen till lagen om 

rättssäkerhet som styr rättstillämpningen beträffande 

social hjälp i Danmark är det en grundregel att det är 

den kommun som den hjälpsökande uppehåller sig i 

som har skyldighet att agera (handlekommune), i 

synnerhet då det rör sig om marginaliserade grupper 

(ibid.). Då det rör sig om personer som uppehåller sig 

endast tillfälligt i en kommun har den kommunen 

sedan i de flesta fall möjlighet att få sina utgifter ersatta 

av den kommun den hjälpsökande står skriven i. 

Svenskarna borde således idag i de flesta fall ha full 

tillgång till de köpenhamnska härbärgena, något de 

inte har överallt idag. 

31

Sammantaget verkar det sålunda som om svenskars 

rättigheter ibland kränks på delvis oklara grunder i de 

fall då de nekas plats på ett § 110 boende. 

Vi skall återkomma till den svenska gruppens rättigheter 

i Köpenhamn i rapportens avslutande del. 

Vår bedömning av antalet 

Hur representativa är då de siffror som återfinns i 

Köpenhamns kommuns register? Antalet svenskar är 

säkert större, frågan är bara hur mycket större? Svaret 

på frågan beror på vilka kategorier av svenskar man 

väljer att inkludera. Vad med de svenskar som bara 

kommer in en sväng på Mændenes Hjem efter att ha 

köpt sitt metadon på Istedgade för att sen åka hem – 

skall de räknas med? Vad med svenska missbrukare 

som liksom så många andra svenskar tar sig en nöjestur 

till Köpenhamn över en långhelg för att sedan åka 

hem – skall de räknas med? 

Många uppgifter om antalet svenskar som vistas i 

staden har förekommit i debatten. Exempelvis meddelade 

chefen på Mændenes Hjem, i en radiointervju 

att de under 2006 haft kontakt med åtminstone 100 

svenskar (Hus Forbi nr.49, juni 2006). Det framgår 

dock av statistiken ovan att det är i betydligt färre tillfällen 

som Köpenhamns kommun kontaktas. Skillnaden 

mellan det faktiska tal av svenskar som man möter på 

ett ställe som Mændenes Hjem och antalet registrerade 

tillfällen av kontakt med Köpenhamns kommun pekar 

på en mycket viktig slutsats. Även om ett ställe som 

Mændenes Hjem, pga. sitt läge möter många svenskar i 

området kring Huvudbanegården, så är det en mindre 

grupp av de svenskar institutionen träffar som ingår i 

målgruppen för vår undersökning. Vår målgrupp utgörs 

av svenskar som flyttat till Danmark i syfte att under 

en längre period uppehålla sig i Köpenhamn, trots att 

de inte har ordnat boende. Den gruppens storlek ligger 

utifrån den övriga statistiken ovan närmare 50 än 100 

sett över ett år. 

Under vecka sex 2007 genomfördes den första nationella 

räkningen av bostadslösa i Danmarks historia.. 

Undersökningen som gjordes av Lars Benjaminsen och 

Ivan Christensen på Socialforskningsinstitutet presenterade 

sina resultat i juni 2007 (Benjaminsen, Christensen 

2007). Resultatet av räkningen visade att det i 

Köpenhamnsområdet fanns 122 hemlösa med nordiskt 

ursprung. Utav dessa uppehöll sig under mätperioden 

29 personer på gatan, 51 på härbärgen och tolv hos 

vänner och familj. 15 hemlösa återfanns i Fredrikbergs 

kommun 3 . Någon vidare nedbrytning på nationalitet 

gjordes inte i denna räkning bland de nordiska länderna 

men enligt Lars Benjaminsens uppskattningar hade 

en majoritet utav de 122 hemlösa svenskt medborgarskap. 

Frågan är dock om detta stämmer. Ser vi på antalet 

av den grupp vi primärt intresserat oss för, de som 

3 Dessa siffror bygger på samma undersökning men återges dock inte i själva rapporten. De levererades till oss efter en förfrågan ställd till 

Benjaminsen om antalet hemlösa med nordisk härkomst i Köpenhamnsområdet. 

32 

bor på gatan eller på härbärge, uppgår de enligt denna 

räkning till 80 (29 + 51) personer med nordisk härkomst. 

Antalet svenskar som under 2006 kom i kontakt 

med Köpenhamn kommuns specialinstitution på 

Forchhammersvej och registrerades uppgick som ovan 

framgått till 54 personer, en siffra som enligt statistik 

ifrån Köpenhamns kommun utgjorde drygt 50 procent 

av samtliga kontakter med hemlösa med nordiskt 

medborgarskap. . 

Ett annat sätt att värdera omfattningen av antalet 

svenskar i Köpenhamn är att vistas i den miljö där de 

traditionellt befinner sig, lära känna nätverken och se 

hur många svenskar man möter eller som omtalas. 

Denna metodik utgjorde en central del av Sjölanders 

fältarbete. Ifrån juni till januari kom han på detta vis i 

kontakt med 27 svenskar. Faktum är att det utifrån 

fältstudierna verkar som om denna grupp rör sig om 

färre än 50, och högst sannolikt inte fler än 30 svenskar 

sett över ett år. Det är denna grupp av svenskar 

som debatten i huvudsak har kretsat kring. 

Uppskattningar och räkningar av antalet hemlösa är 

alltid underbyggda av metodologiska problem och 

begränsningar. Nationella räkningar av hemlösa registrerar 

bara de hemlösa som under den aktuella mätperioden 

vill låta sig bli registrerade och stora variationer 

kan förväntas beroende på när en räkning genomförs. 

Statistik som den vi presenterat ovan återger 

bara de svenskar som haft och velat ha en kontakt 

med de danska socialarbetarna, så den reella siffran är 

troligtvis högre. Vår uppskattning innebär således 

troligtvis en viss underskattning . Oaktat denna reservation 

så antyder vår kartläggning sammantaget att det 

inte finns en våldsam invasion av svenska hemlösa och 

missbrukare som tar sin tillflykt till Köpenhamn, 

uppehåller sig där under långa tider och kräver hjälp 

av det danska stödsystemet. Detta intryck förstärks av 

Benjaminsens resultat. Antalet svenskar uppgår enligt 

vår uppskattning till max 50 svenskar som mer permanent 

uppehåller sig under utsatta förhållande, som 

hemlös eller på ett akuthärbärge, i Köpenhamnsområdet. 

Upplevs svenskarna som ett problem 

– en kvalitativ belysning 

En central del av kartläggningen har varit att genom 

intervjuer och samtal med danskar, professionellt 

berörda av de svenska hemlösa och missbrukarna, 

undersöka hur de ser på gruppens närvaro i Köpenhamn. 

I syfte att besvara denna fråga har intervjuer 

med chefer och medarbetare på flertalet av de privata 

och offentliga institutioner där svenskarna brukat 

komma gjorts. Dessa institutioner återfinns i ett nätverk 

av aktörer innefattande såväl privata som offentli-

ga aktörer och erbjuder olika typer av insatser inom 

hemlöshets- och missbruksområdet. 

I grova drag kan man uppfatta tre hållningar till 

svenskarna bland representanter för det danska stödoch 

hjälpsystemet 

1) svenskarna ses som ett problem och är i princip 

inte välkomna 

2) svenskarna ses inte som ett problem totalt sett men 

utgör ändå ett oroande moment då de inte kan ges 

hjälp till behandling och långvarigt stöd i Köpenhamn 

3) svenskarna ses överhuvudtaget inte som ett problem 

Kommunens inställning motsvaras i stort sett av den 

inställning som alternativ två ger uttryck för. Den svenska 

gruppen verkar totalt sett inte utgöra ett stort problem 

för kommunen, men innebär ett biståndsbehov 

som kommunen måste förhålla sig till, särskilt då många 

av svenskarna lever under svåra omständigheter. Deras 

bekymmer skall främst ses mot bakgrund av ”Den nordiska 

konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster” 

och det ansvar den ålägger ett värdland att hjälpa 

strandade nordiska medborgare. Så här uttryckte sig 

Steinar Rong då vi talade om omfattningen av olika 

grupper av hemlösa som uppehåller sig i Köpenhamn: 

Vi upplever väl också att Köpenhamns kommun har 

många hemlösa som kommer från andra ställen, som har 

det svårt, men vi upplever inte att kommunen lider 

under det, men att det är ett lidande för den enskilda 

missbrukaren. 

Likväl står det klart att kommunen tydligt markerar 

att man inte ser svenskarnas tillvaro i Köpenhamn som 

ett gott alternativ och att deras tillgång till det danska 

behandlingssystemet bör begränsas. Köpenhamn är 

som alla storstäder en magnet som drar till sig många 

olika grupper med olika hjälpbehov. Etablerandet att 

de två tjänsterna på Forchhammersvej utgör även en 

tydlig illustration på en aktivare inställning ifrån kommunens 

sida att återföra hemlösa icke-köpenhamnare 

till sina hemkommuner. Så här uttryckte sig Tune 

Möller, jurist inom Köpenhamns kommun då vi talade 

om den svenska gruppen: 

Där ligger ju även en utmaning i att det köpenhamnska 

behandlingssystem är ju inte dimensionerat till att 

rymma en massiv tillströmning av svenskar…Det är på 

det sättet utan proportioner...och liksom vi ofta utmärkt 

förstår det ändamålsenliga med att vi har dessa gemensamma 

länder att när man är i nöd i ett av broderländerna 

så får man hjälp…Och man har stora möjligheter att 

slå sig ned…men vi har ju inte möjlighet att i stor skala 

behandla svenskar. 

Representanter för den tredje inställningen finner man 

oftast bland frivilliga organisationer i allmänhet och i 

synnerhet inom delar av Kirkens Korshær, den danska 

motsvarigheten till Stadsmissionen, som driver tre värmestugor 

och två nattkaféer i Köpenhamn. Svenskarna 

betraktas inte som ett problem och är välkomna att 

stanna i staden så länge de själva vill. Medan kommunens 

huvudstrategi är att motivera svenskarna till att 

återvända till hemkommunen ser de intervjuade från 

Kirkens Korshær det inte som sin uppgift att motivera 

svenskar att återvända. Samarbetet med systemet i 

form av kommunen är litet, ingen registrering görs och 

inga behandlingsmotiverande insatser görs då värmestugan 

betraktas som en behandlingsfri zon 4 . 

Deras arbetsmetoder får kritik av Köpenhamns 

kommun som menar att de genom sin accepterande 

och omsorgsinriktade inställning bidrar till att kvarhålla 

personer i hemlöshet i Köpenhamn. Så här uttryckte 

Steiner Rong det: 

Min uppfattning är att många blir stigmatiserade pga. av 

dessa saker. Vi tycker att i Köpenhamn speciellt är det 

för lätt att förbli i sitt missbruk…för attraktivt. Det finns 

en slags hemlöshetsindustri, kommunala och privata 

institutioner som bjuder över i att ge ett gott erbjudande 

till de hemlösa. Det finns en social trygghet på många av 

härbärgena som kan upplevas som mer positivt än att 

välja att gå in i behandling. 

Synpunkten att Köpenhamn möjligtvis hade ett ansvar 

i att fasthålla hemlösa i hemlöshet framkom även i 

samtal med andra aktörer inom det köpenhamnska 

hemlöshetslandskapet. Då chefen för den privata 

värmestugan Fundamentet intervjuades, ett ställe dit 

svenskarna periodvis ofta kommer, och tillfrågades om 

han menade att de fasthöll svenskarna i hemlöshet 

svarade han: 

Ja det tror jag man gör i någon grad.. det tror jag faktiskt. 

Alltså vi tycker inte om det, vi tycker inte om att säga 

det, eller tänka på det, men jag tro att vi i någon grad 

hjälper till och fasthåller dom,. Men jag tror också att vi 

i hög grad är med och försöker motivera dom till något 

annat….men om dom inte vill något annat, så fasthåller 

vi dom…för då pressar vi inte tillräckligt mycket på. Vi 

har inga incitamentet till att dom skall komma vidare 

med sina liv…..men vi använder inga medel till att se till 

att dom kommer vidare för dom får hela tiden samma 

erbjudanden. 

Han själv representerade den andra hållningen ovan 

och menade att problemet med svenskarnas närvaro i 

Köpenhamn nog slutligen låg hos gruppen själv. 

De som representerar hållning ett ovan och ser 

svenskarna som ett ovälkommet problem har jag bara 

4 Detta gäller dock inte för de institutioner Kirkens Korshær driver som en mer affärsliknande verksamhet och där man genom avtal utför en 

verksamhet på uppdrag av en kommun. Denna konflikt mellan den kyrkliga traditionen med betoning på kristna värden och opposition till 

systemet, och en mer samarbetsinriktad och affärsmässig inriktning innebär en utveckling där Kirkens Korshær allt mer närmat sig ett 

samarbete med det offentliga systemet (Bundesen,; Henriksen och Jørgensen (2001). Samma sak kan sägas om Stadsmissionens 

natthärbärge i Malmö som på uppdrag av Malmö Stad erbjuder härbärgsplatser, primärt till hemlösa Malmöbor. 

33

mött på ett ställe i Köpenhamn, på Mændenes Hjem. 

De medarbetare jag där talade med uttryckte stor frustration 

över alla svenskar de mötte och uttryckte även 

att svenskarna i princip inte var välkomna där. ”Svenskarna 

betraktar vi som turister” var en hållning som 

framfördes av en av medarbetarna. Mændenes Hjems 

restriktiva hållning i förhållande till svenskarna bekräftas 

även genom intervjuer med andra verksamma 

inom hemlöshetsområdet i Köpenhamn. Intervjuer 

med svenska hemlösa visar att de är föremål för en 

restriktiv hållning: som svensk får man bara uppehålla 

sig på Mændenes Hjem i tre nätter. Besöksstatistik på 

övernattande svenskar på Mændenes Hjem visar även 

på en halvering av antalet besökande svenskar sedan 

2004. I de flesta fall handlar övernattningen om att de 

tillåts att uppehålla sig på entréplan sittandes på en av 

de vilstolar man installerat där – sängplats erbjuds 

undantagsvis. 

Olika förhållningssätt inom det danska nätverk som 

är verksamt inom hemlöshets- och missbruksområdet, 

kan ses som ett utslag för att antalet aktörer, såväl privata 

som offentliga, har ökat över tid (Järvinen 1998; 

Asmussen, Jöhncke 2004), även om antalet platser på 

olika former av lågtröskelboende såsom §110-boende 

över tid verkar vara konstant (Benjaminsen 2005). Det 

är alltså numera fler aktörer som erbjuder sina tjänster 

inom ramen för ett konstant antal platser, finansierade 

av stat och kommun, något som borgar för konkurrens. 

En mångfald av aktörer med delvis olika erbjudanden 

till de hemlösa stärker då denna grupps möjligheter att 

välja den typ av erbjudande som passar bäst. Denna 

situation passar väl med svängningen i den danska 

offentliga retoriken där även grupper såsom hemlösa 

ses och beskrivs som brukare. Det är brukarens behov 

som skall styra utformningen av det offentliga systemets 

hjälpinsatser (Asmussen, Jöhncke 2004). Den förstärkta 

insatsen inom hemlöshets- och missbruksområdet 

utgör även ett uttryck för ett utökat inslag av skadereducerande 

insatser inom det danska behandlingssystemet, 

där ökad livskvalitet för de mest utsatts 

grupperna prioriteras framför mål som drogfrihet och 

normalisering (Asmussen, Jöhncke 2004). 

Kritiker menar dock att denna utveckling även kan 

ses som en kapitulation inför sociala problem i samhället 

där marginaliserade grupper, som det offentliga 

behandlingssystemet inte klarar av att behandla, stigmatiseras 

och utestängs från behandling (Järvinen 

1998). Balansen mellan marginaliserade gruppers rätt 

att välja hur de vill leva sitt liv och systemets ansvar 

att nå dessa grupper med ett behandlingserbjudande 

utgör en svår balansgång. Valet kommer slutligen att 

stå mellan ökat samarbete, integrering eller separation 

och konkurrens mellan olika aktörer verksamma inom 

hemlöshets- och missbruksområdet. Dock kvarstår en i 

sammanhanget viktig fråga att besvara: om ett brukar- 

5 Debatten om östeuropéerna, deras antal samt omfattningen av deras hjälpbehov har varit intensiv under hela 2006. Köpenhamns kommun 

gjorde en snabbutredning där en uppskattning av deras antal och hjälpbehov gjordes. Deras slutsats var att antalet ännu ej var av en sådan 

omfattning att nya åtgärder eller resurser var påkallade. Deras uppskattning fick en del kritik då flera ansåg den underlaget för konklusionerna 

var för litet. 

34 

perspektiv skall genomsyra arbetet med hemlösa och 

missbrukare i Köpenhamns kommun, skall detta perspektiv 

då även vara giltigt i förhållande till hemlösa 

och missbrukare ifrån andra kommuner och länder 

som uppehåller sig i Köpenhamn? Det finns behov av 

ett klargörande i denna fråga. 

Dialog kring svenskarna i Köpenhamn pågår just nu 

bland cheferna för de olika härbärgena. Syftet är att 

klargöra svenskarnas status samt om möjligt arbeta 

fram gemensamma riktlinjer. 

Sammanfattningsvis visar intervjumaterialet att synen 

på svenskarna är delad bland de aktörer som arbetar 

inom det köpenhamnska hemlöshetslandskapet. På 

ett övergripande plan verkar hållningen dock vara att 

problemet troligtvis är större för svenskarna själva, än 

för kommunen. Kommunen måste dock klargöra sin 

hållning i förhållande till hemlösa och missbrukare 

från andra kommuner och länder i relation till det 

övergripande brukarperspektiv som skall prägla 

arbetet inom detta område. 

I Danmark verkar debatten om antalet svenska hemlösa 

i Köpenhamn ha modererats något med åren. 

Många med kontakt med den svenska gruppen ger 

samtidigt uttryck för att svenskarna utmärker sig och 

blir tidskrävande – de fylder meget. Så här uttryckte 

sig Gertrud Sørensen, medarbetare på Sundholms 

härbärgscenter: 

Man diskuterar mycket i Köpenhamn om svenskarna och 

där man länge talat om att det är många svenska hemlösa 

i Köpenhamn tror jag man mer och mer, så som jag uppfattar 

det, kommit fram till att det kanske inte är så 

många men att dom tar mycket plats. Vi känner dom, vi 

vet vad de heter och deras cpr-nummer (personnummer) 

så det handlar mer om vår föreställning att de är många. 

Samma sak talas det om östeuropéerna nu. 

Svenskarna, liksom östeuropéerna och andra hemlösa 

med utländsk nationalitet som sökt sig till storstaden 

Köpenhamn blir uppmärksammade 5 . Detta gäller i 

synnerhet då de kommer i kontakt med det danska 

trygghets- och behandlingssystemet. Mycket kan nog 

förklaras av en känsla av osäkerhet över vad man 

egentligen kan och inte kan göra. Många vill hjälpa 

men vet inte riktigt om man får. Sörensen uttryckte 

sig på följande vis: 

Det är lite så att varje gång vi möter en svensk så känns 

det som en ny sak och vi vet inte så mycket. Som när du 

tex. frågade om en svensk kommun skall betala. Det 

menar vi men vi vet inte om det finns några juridiska 

problem med detta. Vi har varit mycket osäkra på att ta 

in svenskarna därför att när vi gör det måste vi säga att vi

gör det under en begränsad tid. Om du kan få sex månaders 

kontanthjälp i Danmark så finns gränsen där, men 

du skall veta att du kanske blir utskriven efter denna tid. 

Det handlar helt enkelt om komplicerade fall där juridik 

möter politik och där kontakter ofta krävs med 

svenska kommuner och landsting, som inte alltid upplevs 

som samarbetsvilliga. 

Synen på det danska offentliga systemet ifrån svenskarnas 

sida är även delat. Så här uttryckte sig Palle 

som tidigare figurerat i framställningen (se sid.24): 

Jag får också säga en sak – jag är väldigt chockad över 

det danska systemet också. Det är bara för att vi står som 

svenska statsmedborgare och att dom inte vill ha in fler 

svenskar här. Dom vill att vi skall lösa problemet i Sverige 

och det tycker jag också men att, va narkoman i 

Sverige, det är jättehårt alltså! 

Samtidigt bedyrar han sin tacksamhet för den hjälp 

han får av Köpenhamns kommun. Då jag frågade de 

svenskar som jag intervjuade om hur de upplevde de 

danska socialarbetarna med uppdrag att hjälpa dem, 

oftast genom en hemresa, framkom delade synpunkter. 

En del beskrev deras verksamhet i misstänksamma 

ordalag och beskrev dem närmast som ”bounty-hunters”, 

som fick betalt av Köpenhamns kommun per 

hemsänd svensk och hade frånsagt sig all kontakt med 

dem. Andra, de som fått hjälp i Sverige eller Danmark, 

eller hade hopp om att få hjälp, hade oftast betydligt 

positivare omdömen om dem. 

35

Att vara i kläm mellan två system 

– avslutande diskussion 

Den danska paradoxen 

Det tycks finnas en paradox som ofta visar sig i samtal 

med svenskarna som uppehåller sig i Köpenhamn. De 

tillhör de mest utsatta, hemlösa med uttalat missbruk. 

Deras hälsa är ofta dålig och de har bristfällig tillgång 

till det danska trygghetssystemet. Samtidigt uppger 

många av svenskarna att de älskar Danmark och danskarna, 

och framhåller att de kan få mycket hjälp och 

stöd i Danmark. Så här uttryckte en av de intervjuade 

det på frågan om deras tillgång till sjukvård i Köpenhamn: 

36 

Oh, det är som natt och dag. Det är som att komma till 

paradiset. Här tar man verkligen hand om oss. Jag blir 

sjuk om jag inte får mitt metadon men det är inga problem. 

Man får metadon med en gång. 

En annan svensk, en äldre man i 50-årsåldern med 

alkoholproblem tyckte det var lustigt att danskarna 

åkte över till Sverige för att få billigare tandvård 

medan han som svensk och hemlös kunde få det 

gratis. Han skrattade gott och utbrast: 

Jag är kung här i Köpenhamn – jag får allt gratis! Kläder, 

tandläkare, läkare – allt är gratis! 

Kontrasten är anmärkningsvärd. Svenskarnas tillgång 

till hälso- och sjukvård i Danmark i förhållande till 

behov är de facto begränsad. Samtidigt visar citaten 

ovan på en tydlig upplevd känsla av tillgång. Många 

upplever sig verkligen som sedda och omhändertagna i 

Köpenhamn. Så här uttryckte ledaren för Sundholms 

härbärge sig då vi talade om de tre svenskar som 

under året fått tillfällig plats på Sundholm: 

Dom tre vi har tagit in under detta år, dom är så tacksamma. 

Dom har levt många år på gatan. Det är sällan 

som jag ser någon som flyttat in på härbärget som tackar 

oss hela tiden. Dom fortsätter att tacka oss, och så är 

dom samtidigt nervösa för om dom kan få stanna här. 

Citatet ger en association till gamla tiders fattigvård 

där de fattiga emellanåt visade en stor tacksamhet, 

eftersom de insåg att de var oerhört beroende av den 

hjälp de fick för att kunna överleva. Det pekar på den 

utsatta ställning som svenskarna har – i Köpenhamn 

och också på hemmaplan i Sverige. Henrik Thiesen, 

läkare och ledare för det ambulerande Sundheds 

Teamet menade att det nog till stor del handlar om 

sociala faktorer, då det utifrån hans egna undersökningar 

klart framgick att svenskarnas hälsotillstånd 

generellt sett inte var bra, och ofta var sämre än de 

danska hemlösas. 

Det är fullt möjligt att båda bilderna är sanna. I 

Danmark ingår de marginaliserade svenskarna i ett 

socialt sammanhang, ett socialt utrymme, där de inte 

känner sig kontrollerade och jagade, utan respekterade. 

De har vänner och får oftast leva sina liv fria ifrån 

myndigheterna samtidigt som olika aktörer i kommunen, 

frivilliga och kommunala, garanterar tillgång till 

mat och rena kläder. Pengar kan de fixa genom att 

tigga och sälja tidningen ”Hus Forbi” på stadens gator 

och torg. 

Samtal och intervjuer med svenskar i Köpenhamn 

befäster bilden av det fria, öppna Danmark, ett Danmark 

där man får lov att leva som man vill, utan yttre 

påverkan. Ett flertal av svenskarna talar just om Danmark 

i dessa ordalag. I Danmark blir man väl bemött 

och kan leva sitt liv som missbrukare utan yttre press 

på förändring samtidigt som tillgången till gratis mat 

och kläder och ett varmt ställe att uppehålla sig på 

natten gör livet lättare att leva. En del svenskar betonar 

sociala skäl. I Köpenhamn har man funnit en plats, 

en gemenskap större och mer tillmötesgående än den 

där man kom ifrån. Många har kommit ifrån mindre 

kommuner och städer och har brända av sina upplevelser 

och liv på dessa platser tagit sin tillflykt till 

Köpenhamn. 

En svensk heroinist som Sjölander mötte utanför 

Hovedbanegården där han stod och sålde Hus Forbi 

uttryckte sig på följande vis ”man väljer att flytta hit 

fast man får det sämre”. 

Detta paradoxala yttrande sammanfattar tämligen 

väl beskrivningen många ger. De lever under omständigheter 

som en vanlig människa skulle kalla destruktiva, 

men upplever likväl att de i Danmark har ökad 

livskvalitet. Deras livsval strider mot bilden av missbrukaren 

som styrd och uppfylld av självdestruktivitet, 

en beskrivning som sociologen Ted Goldberg framhåller 

som den viktigaste orsaken till att någon går in i ett 

tungt narkotikamissbruk (Goldberg 2006). Valen i 

livet för missbrukaren enligt Goldbergs synsätt skulle 

då präglas inte så mycket av en rationell ambition att 

må bra, utan av en vilja till att må sämre. Detta 

verkar inte stämma utifrån vårt intervjumaterial. 

Svenskarnas val att uppehålla sig i Köpenhamn präglas 

av stora svårigheter men verkar på det hela taget som 

fullt rationellt. De uppger sig trots allt ha högre livskvalitet 

än vad de haft under motsvarande omständigheter 

i Sverige. De uppger sig ha; 

• Lättare tillgång till metadon 

• Ha lättare att finna ett ställe att sova på och få mat 

• Vänligare och generösare bemötande 

• Mindre jagade

Sett ur detta perspektiv så blir frågan inte varför hemlösa 

missbrukare i vissa falla söker sig till Köpenhamn 

utan varför inte fler gör det. Det ter sig nämligen som 

om det går att tala om en kvalitativ skillnad i de möjligheter 

en hemlös missbrukare upplever i Köpenhamn 

jämfört med vad han kan erfara under liknande omständigheter 

i sitt svenska fosterland. Antalet natthärbärgsplatser 

dit man kan gå utan anvisning är högre, 

tillgången till billig eller gratis mat mer omfattande, 

och det finns även möjlighet att leva sitt liv utan 

kontakt med ett myndighetssystem man lärt sig att 

misstro. 

Ur ett sådant perspektiv tvingas man konstatera att 

Köpenhamn verkar utgöra ett bättre alternativ än motsvarande 

liv i Sverige – kan detta verkligen vara en 

rimlig slutsats? 

Ja, mycket beroende på vad man jämför med. Om 

alternativet är frånvaro av behandling, fortsatt missbruk 

och hemlöshet i Sverige så är det kanske så. Då 

är de danska skadereducerande inslagen bättre utbyggda 

och mer tillgängliga än svenska, även om de delvis 

finns på en illegal marknad. Men hur förändras situationen 

om ett rimligt och individanpassat behandlingserbjudande 

kunde ges i Sverige? Vårt intervjumaterial 

tyder på att fler troligtvis kunna tänka sig en behandling 

i Sverige om det var möjligt med ett minskat 

inslag av kontroll och repression inom systemet. 

Den svensk-danska kontroversen 

– en möjlighet till ökad dialog 

och ökat samarbete 

Alkohol- och narkotikapolitik i Öresundsregionen 

innefattar en gammal kontrovers mellan Sverige och 

Danmark. Även om det i officiella sammanhang ofta 

talats om vikten av nordisk enighet och samarbete har 

sprickorna bakom den officiella retoriken varit tydliga 

och tidvis stora (Bruun, Christie 1985). Det går att 

tala om en alkohol- och narkotikarelaterad kamp där 

Danmark traditionellt stått för en liberalare hållning 

med större betoning på den individuella friheten och 

rätten att leva sitt liv som man vill. Även om Danmark 

under senare tid rört sig mot en ökad kriminalisering 

av droganvändandet har straffsatserna som regel 

varit lägre i Danmark (ibid.; Skretting 2001). I Danmark 

har man även traditionellt kunnat göra en skillnad 

mellan bruk och missbruk av narkotiska preparat, 

något som i stort är främmande i den officiella narkotikapolitiska 

debatten i Sverige. 

Skillnaderna har reproducerats i synen på missbrukarna. 

Medan Sverige representerat en linje med en 

kriminalisering av narkotikaanvändandet har Danmark 

haft en starkare betoning på normalisering i synen på 

missbrukare (Skretting 2001). Där Danmarks behandling 

av missbrukare idag starkt bygger på en genomgående 

tillämpning av skadereducerande åtgärder tillämpar 

Sverige denna strategi i betydligt mindre utsträckning, 

då den anses stå i motsättning till målsättningen 

om det narkotikafria samhället (Ibid. 2001). På centrala 

områden inom alkohol- och narkotikaområdet skiljer 

sig Danmark och Sverige åt. Vår slutsats när vi diskuterade 

substitutionsbehandling med danska socialarbetare 

och läkare var ”När det gäller metadonbehandling 

är det inte ett sund utan en ocean som skiljer Danmark 

från Sverige”. De stora skillnaderna i systemen 

kan även sägas gå emot EU:s handlingsplan för narkotika 

2005–2012 som betonar vikten av att nationella 

val beaktar dess konsekvenser för andra EU-stater – 

insatser skall sålunda snarare komplettera varandra än 

motverka varandra (EU:s narkotikastrategi 2005– 

2012). Dessa skillnader mellan grannar kan skapa problem, 

men innebär samtidigt utmaningar. En sådan 

utmaning är att patienter som inte får den vård de 

behöver i hemlandet skulle kunna få tillgång till den i 

ett grannland, ungefär som att svenska tandvårdspatienter 

kan få tandinplantat utförda i Polen på svenska 

statens bekostnad. 

Skillnaderna finns men kan vändas till sin fördel om 

ökat fokus läggs på erfarenhetsutbyte och lärande mellan 

länderna: vilka metoder fungerar bra under vilka 

omständigheter? I vissa fall kan kanske en svensk linje 

med tvång under en begränsad tid vara den bästa för 

den enskilde klienten, medan det i andra fall är en 

dansk skadereducerande linje som bör gälla – vi har 

mycket att lära av varandra, om vi bara vill. 

Då vi frågar Steinar Rong om han och hans kollegor 

upplevt att det finns några skillnader att samarbeta 

över sundet i förhållande till Norge svarar han: 

Ja stor skillnad, främst i mötet med den medicinska myndigheten 

som ju i Sverige är landstinget. Där har vi mött 

en väldigt rigid, fyrkantig hållning. Om den är politiskt 

betingad eller betingad av den enskilda institutionen, det 

vet jag inte, men vi har ansökt om möjligheten att kunna 

behandla svenska klinter i Danmark där det i några tillfällen 

varit tal om liv eller död, och fått avslag alla gånger. 

I Norge har vi ansökt om detsamma i ca 10 fall jag känner 

till, och blivit beviljat i alla fall. 

Både han och chefen för den institution där han arbetar 

upplever dock att samarbetet blivit bättre med 

tiden. Det går idag överlag lättare och nätverken har 

blivit bättre. Skillnader finns dock, skillnader som ofta 

handlar om det personliga planet – med somliga går 

saker smidigare än med andra. T ex har det utvecklats 

ett gott samarbete mellan dem och Malmö och Lund, 

både på kommun och landstingsplan. Ibland finns 

skillnader mellan landstingssjukhus och kommun. 

Steinar Rong tar Helsingborg som ett exempel där de 

har ett gott samarbete med kommunen, men inget alls 

med Metadonkliniken i Helsingborg. Ansvarig läkaren 

upplevs inte alls vara intresserad av samarbete i syfte 

att få hem strandade narkomaner ifrån Helsingborg i 

behandling. Steinar Rong fann detta problematiskt: 

Vi har fått vite från landstinget och från socialstyrelsen 

att metadonkliniken inte har rätt att avvisa en person 

t ex om en person har fått tre chanser ”three strikes and 

37

38 

you’re out”. Det får dom inte göra enligt svensk lag. Det 

har vi även fått höra från Björn Friis. Han sa att det är 

strängt olagligt. 

Mycket mer samarbete mellan olika aktörer behövs 

för att den regionala arenan som Öresundsregionen 

representerar med bevarad fri rörlighet skall kunna 

möta inte bara de resursstarka och tillväxtgenererande 

medborgarna, utan även dem som är i behov av hjälp. 

Samarbete kan utvecklas i partnerskap och föredömen 

saknas inte. I boken ”Social Care in Europe” ger 

Andrew Swithinbank fyra skäl till varför transnationellt 

partnerskap i socialt arbete har börjat bildas 

inom EU (Swithinbank 1996). 

• Ökad rörlighet av medborgare i transnationella 

regionala gränsområden har skapat behov för myndigheter 

i dessa gränsnationella områden att förstå 

och känna till varandras välfärdsystem 

• Regional utveckling i gränsregionala kontexter medför 

ett behov av gemensam planering även inom det 

sociala området 

• Ökat gränsregionalt samarbete sker inom ramen för 

EU:s strukturfonder 

• Ökat fokus på erfarenhetsutbyte och en vilja att, 

ställda inför liknande problem, lära av varandra 

bland EU:s olika medlemsländer 

Som ett exempel nämner han det samarbete som 

etablerades mellan Frankrike och England inför tunnelbygget 

mellan engelska kanalen. Samarbetet, som 

innefattar utbyte av såväl personal och medborgare 

som samarbete inom bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet, 

anges ha starkt lokalt stöd (ibid). Motsvarande 

regional utveckling kan skönjas i en Öresundsregion 

där en stor del av den regionala arenans utveckling 

och attraktionskraft tänks in i ett transnationellt, 

svenskt-danskt perspektiv. Trevande initiativ till samarbete 

har även påbörjats inom hälso- och sjukvårdsektorn 

i Öresundsregionen, ett samarbete som på sikt 

troligtvis kan leda fram till en gemensam planering av 

hälso- och sjukvårdssektorn i Öresund . Trevande steg 

till samarbete har även tagits inom hemlöshets- och 

missbruksområdet. 

År 2004 antogs en gemensam handlingsplan för 

Malmö och Köpenhamn (Öresundshandleplan 2004– 

2006). Mottot för handlingsplanen var ”Malmö och 

Köpenhamn – en by”. Syftet med handlingsplanen var 

att öka graden av samarbete i Öresundsregionen inom 

en rad olika politiska områden, och att öka fokus på 

särskilt utsatta grupper av medborgare i Öresundregionen. 

Som ett exempel på särskilt utsatta medborgare 

nämns barn, äldre, handikappade, arbetslösa samt 

hemlösa. Beträffande de hemlösa nämns det ett behov 

för kompetensutveckling av tjänstemän samt en kartläggning 

av Öresundsregionens hemlöshetssituation. 

Även om handlingsplanen innebär en vilja att stärka 

de resurssvagas ställning inom Öresundsregionen innehåller 

den likväl en märklig reservation beträffande 

den hemlösa gruppen, då den uttalar att det för den 

gruppen skulle vara mindre viktigt att känna sig som 

del av en region, än vad som skulle vara fallet för andra 

grupper (ibid.). Vår undersökning pekar snarare på att 

hemlösa, på samma vis som andra grupper av medborgare, 

ser på Öresundsregionen som en arena att röra 

sig och uppehålla sig i, allt beroende på var omständigheterna 

för individen bedöms som mest fördelaktiga. 

På samma vis som danskar av bostadsmarknadsstrategiska 

eller invandrarpolitiska skäl söker sig till Sverige, 

söker sig svensk arbetskraft och vissa hemlösa svenskar 

till Köpenhamn. Övervägandena är i alla fall fullt 

rationella och strategiska och måste hanteras och om 

nödvändigt bemötas på en regional nivå. 

Ett annat samarbete värt att nämna är den konferens 

som nyligen hölls i Malmö där fokus låg på missbrukare 

och missbruksvård i Öresundsregionen. Konferensens 

tyngdpunkt låg på erfarenhetsutbyte och att 

erbjuda en arena för nya nätverk och samarbetsmöjligheter 

över sundet. Även om hemlöshet inte var huvudfokus 

för denna konferens utgör naturligtvis hemlösheten 

en integrerad del av missbruksproblematiken, i 

synnerhet för många av de hemlösa som uppehåller sig 

i Köpenhamn. 

Skulle lösningen vara att svenska socialarbetare åter 

stationerades i Köpenhamn? Denna fråga kom upp 

under flertalet av intervjuerna med företrädare för 

myndigheter i Köpenhamn. Huvudintrycket av intervjuerna 

med danskarna var att dessa socialarbetare 

ansågs ha gjort ett gott arbete, men att det troligtvis 

inte fanns ett behov av att återinföra dessa tjänster i 

Köpenhamn. Visserligen saknade en del den självklara 

kontaktmöjlighet till Sverige som de svenska socialarbetarna 

innebar, men på det hela taget ansågs socialarbetarna 

på Forchhammersvej idag fylla detta behov 

på ett tillfredsställande vis. Vad som efterlystes var 

snarare klarare riktningslinjer om vad som kunde göras 

för att hjälpa svenskarna, samt ökat samarbete mellan 

Sverige och Danmark i denna fråga – det efterlystes en 

tydligare regional strategi i denna fråga. Vi delar i princip 

denna ståndpunkt. Snarare än att söka nationalstatliga 

svar på ett transnationellt, regionalt problem bör 

tydliga lokala och regionala strategier utarbetas. 

Oaktat ökat samarbete mellan olika aktörer finns 

det EU-rättliga bestämmelser som idag bör ge goda 

förutsättningar att behandla svenska narkotikamissbrukare 

i annat EU-land. 

Planerad vård i utlandet 

Som nämnts ovan krävs det enligt nationella bestämmelser 

fast bostad i Köpenhamn för att metadonbehandling 

skall kunna erbjudas i Danmark. Utrymmet 

för de svenska hemlösa som uppehåller sig i Köpenhamn 

att få metadon enligt dansk lag är de facto 

kraftigt begränsat. Svenskarnas möjligheter till vård 

kan dock inte bedömas ur ett ensidigt nationellt perspektiv 

utan ett EG-rättsligt perspektiv måste tillföras 

analysen. Planerad vård i utlandet kan enligt Försäkringskassans 

vägledning ges på följande sätt (Vägled

ning 2001:10 version 1). 

• Landsting kan remittera utomlands 

• Den försäkrade kan ansöka om förhandstillstånd, 

E 112, ifrån Försäkringskassan (artikeln 22.1 i 

förordning 1471/08) för vård i annat EU/EES land 

samt Schweiz). 

• Den försäkrade kan själv vända sig till vårdgivare i 

annat EU/EES-land för att få vård och sedan med 

stöd av EG-fördragets artikel 49 och 50 om fri 

rörlighet av tjänster, kräva ersättning av Försäkringskassan 

i efterhand. 

Följande kriterier skall enligt Försäkringskassan uppfyllas 

enligt EG-rätten för att planerad vård utomlands 

skal kunna beviljas och bekostas av staten enligt ett 

förhandsbesked: 

• Du ska ha rätt till vård i Sverige. (Om du bor i Sverige 

men omfattas av ett socialförsäkringssystem i ett 

annat EU/ EES-land har du inte rätt till förhandstillstånd 

från Sverige). 

• Det rör sig om vård som ges för din sjukdom eller 

ditt hälsotillstånd inom det allmänna sjukvårdssystemet 

i Sverige. 

• Den planerade vården ges inom ramen för det allmänna 

sjukvårdssystemet i ett annat EU/EES-land 

eller Schweiz. 

• Du kan inte få den planerade vården inom den 

väntetid, med hänsyn till ditt hälsotillstånd och sjukdomens 

sannolika förlopp, som är normal för sådan 

vård i Sverige. 

Det är Försäkringskassan som efter samråd med det 

landsting den enskilde tillhör som beslutar om rätt till 

planerad vård utomlands. Enligt EG-domstolen skall 

punkt fyra tolkas så att ansökan om förhandsbesked kan 

avslås om det kan fastställas att väntetiden för vård inte 

överskrider den tid som är godtagbar enligt en objektiv 

medicinsk bedömning av patientens vårdbehov. Om 

vård beviljas utfärdas ett förhandsbesked E 112. 

Vi vill särskilt beträffande väntetiderna till vård 

påtala följande: sedan vårdgarantins införande 2005 

skall normal väntetid för specialiserad behandling 

aldrig efter remiss överstiga 90 dagar innan beviljad 

behandling påbörjas efter behandling beviljats. Det 

borde således redan i dagens läge finnas utrymme för 

att i ökad utsträckning bekosta högspecialiserad vård, 

såsom underhållsbehandling, i annat EU-land, exempelvis 

Danmark, på svenska statens räkning i de fall 

landstingen inte kan erbjuda behandling inom rimlig 

tid. Rätten att söka planerad vård i annat land täcker 

dock inte de fall då erbjuden behandling kan antas 

vara av bättre kvalitet i ett annat land. I de fall då en 

svensk skulle söka om beviljad planerad specialistvård 

med hänvisning till bättre kvalitet i behandlingsförloppet 

i Danmark, t ex pga. av ett mindre inslag av 

kontroll och repression, skulle detta inte kunna beviljas. 

På motsvarande vis konstaterade Regeringsrätten 

2004 med utgångspunkt i några centrala avgöranden i 

6 En sökning på begreppet Öresundsmedborgare på www. google.se gavs 1420 träffar 

EG-domstolen, att det på grundval av EG-fördragets 

artiklar 49 och 50 om fri rörlighet av tjänster finns en 

möjlighet att i efterhand få ersättning för utlagda kostnader 

för planerad vård (samt planerad i den mån någon 

tvingats betala den fulla kostnaden) i annat EU/EESland 

(Försäkringskassans vägledning 2001:10). 

Kriterierna som skall uppfyllas är i detta fall följande: 

• Vården har getts i ett annat EU/EES land 

• Den som söker skall vid vårdtillfället ha haft rätt till 

vård i Sverige enligt HSL (d.v.s. ha varit folkbokförd 

i Sverige) 

• Sjukdomen eller hälsotillståndet behandlas inom det 

allmänna sjukvårdssystemet i Sverige 

• Den vårdmetod som används utomlands skall vara 

identisk eller i flera avseenden överensstämma med 

en behandling som används inom det svenska allmänna 

sjukvårdssystemet 

• Om metoden inte är identisk skall den avvikande 

delen avse en metod som i vårdlandet tillämpats 

under ett antal år, samt ha beskrivits i vetenskaplig, 

medicinsk litteratur 

Det torde alltså redan idag finnas möjligheter att 

tillämpa EG-rätten och erbjuda svenska missbrukare 

substitutionsvård i Danmark, i mån av plats. Att EU:s 

regler tillämpas konsekvent för alla grupper av medborgare 

borde vara ett grundkrav. Allt annat hotar att 

undergräva rättsäkerheten och på sikt demokratin. Den 

fria rörligheten och de skyldigheter och rättigheter den 

bygger på bör tillämpas konsekvent och lika för alla. 

EU:s medborgare har i kraft av EG-rätten givits ökade 

möjligheter till att välja tjänster på en allt mer avreglerad 

europeisk marknad, en utveckling som troligtvis 

kommer att fortsätta. Detta kan hävdas ha stärkt medborgarnas 

möjligheter till att välja även på tjänster 

producerade inom hälso- och sjukvårdssektorn. 

Medborgarskapet och rättigheterna 

– en region för alla? 

I denna del ser vi på fenomenet hemlöshet och missbruk 

ur ett generellt regionaliserings- och internationaliseringsperspektiv. 

Parallellt med frågan om den fria 

rörligheten uppkommer frågan om medborgerliga rättigheter 

och staters möjligheter att försvara dessa. Frågan 

vi på ett övergripandeplan vill ställa är – vem försvarar 

vilka rättigheter i globaliseringens tidevarv? 

Vi lever idag i en globaliserad tid där ett ökat fokus 

läggs på fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och 

medborgare. Den fria rörligheten ger medborgare vissa 

rättigheter även utanför nationalstatens ram. Det talas 

om EU-medborgarskap och Öresundsmedborgarskap 7 

även om dessa begrepp hittills varit vagt formulerade 

och präglade mer av politiska än juridiska överväganden 

(Fernandez 2005). Även om dessa rättigheter 

39

inom EU:s ram traditionellt handlat om rättigheter 

knutna till rörliga medborgare i kraft av arbetstagare, 

har diskussionerna med tiden även kommit att innefatta 

en rättighet till fler sociala rättigheter även på 

den europeiska arenan – det talas om det sociala EU 

(Jacobsson, Johansson, Ekengren 2001). 

Välfärdsstatens omvandling med ett ökat inslag av 

marknadsreformer har medfört en förändring av produktionen 

av välfärdrelaterade tjänster (Blomqvist; 

Rothstein 2000). Då det tidigare traditionellt bara var 

det offentliga som levererade och garanterade välfärd 

åt sina medborgare, är det nu flera aktörer, privata 

såväl som offentliga, som gör samma sak. Rothstein 

betonar hur denna möjlighet har stärkt medborgarens 

möjlighet att välja, men kanske än viktigare att välja 

bort (ibid.). Det talas om en ny kanal för medborgerligt 

inflytande, en möjlighet till påverkan genom exit, 

genom att välja bort (Blomqvist; Rothstein 2000). 

Med en ökad nedmontering av gränserna inom ett 

EU byggt på fri rörlighet av varor, tjänster, medborgare 

och kapital, blir denna möjlighet än mer tydlig. 

Utvecklingen inom EU går mot en utveckling där 

medborgarna i ökad utsträckning kan välja en del välfärdsrelaterade 

tjänster på en gemensam europeisk 

marknad. Med ett ökat fokus på fritt val, nationellt 

såväl som internationellt, stärks medborgarnas möjligheter 

att påverka staten genom att i kraft av sitt EUmedborgarskap 

välja och välja bort. Svenska hemlösa 

40 

och missbrukare som söker sig till Danmark exemplifierar 

hur detta kan gå till. De har valt bort en behandlingsform 

de inte önskar eller inte kan få i Sverige och 

knackar på behandlingssystemet i ett annat EU-land 

(Danmark). De är förvisso inte, som kartläggningen 

visat, fullvärdiga medlemmar i det danska välfärdssamhället 

och ges bara en begränsad tillgång till välfärdsrelaterade 

tjänster i Danmark. Deras närvaro utmanar 

likväl två system, emellan vilka medborgare i ökad 

utsträckning rör sig fritt. 

En parallell som nämndes ovan utgörs av de danskar 

som p.g.a. invandrarpolitiska skäl sökt sig från Danmark 

eller danskar som p.g.a. bostadsbrist i Köpenhamn 

söker sig ett boende på andra sidan av Öresund. 

EG-rätten och EU-medborgarskapet kan på så vis 

sägas utmana det nationella medborgarskapet. Stora 

systemskillnader inom områden som alkohol- och 

narkotikapolitik blir på sikt ohållbara i en gränsregional 

kontext där medborgare rör sig fritt mellan systemen. 

Det finns bara två vägar: minskad rörlighet eller 

ökad samordning på en regional arena. Få politiker 

idag argumenterar för det förra. Regionförstoring i 

syfte att effektivisera en hälso-och sjukvård ställd inför 

framtidens utmaningar, har redan skett i Danmark och 

är en trolig utveckling även i Sverige. En naturlig 

fortsättning menar vi vore ett utökat samarbete inom 

hälso-och sjukvård även i Öresundsregionen.

Referenser 

Antoniusson, Eva-Malin (2007) Illegal subutexanvändning 

– en undersökning av missbruket utanför behandlingsprogrammen. 

Stockholm: Rapport 21 i Mobilisering 

Mot Narkotikas rapportserie. 

Asmussen, Vibeke; Jöhncke Steffen (2004). Brugerperspektiver. 

Fra stofmissbruk till socialpolitik. Aarhus: 

Aarhus universitetsforlag. 

Benjaminssen, Lars (2005) Udviklingen i omfanget af 

indsatsen for de socialt udsatte grupper. En analyse af 

kravet om tilvækst – delrapport 2. Köpenhamn: 

Socialforskningsinstituttet. 

Benjaminsen, Lars, Christensen, Ivan (2007). 

Hjemløshed i Danmark 2007. National kortlægning. 

Køpenhavn: Socialforskningsinstituttet 

Berlingske Tidende, den 21/12 2000. Svenske socialarbejdere 

fyret 

Bundesson, Peter, Henriksen Skov Lars; Jørgensen Anja 

(2001). Filantropi, selvhjælp og intresseorganisering. 

Frivillige organisationer i dansk socialpolitik 

1849.1990´erne. Odense:Odense Universitetsforlag. 

Blomqvist, Paula; Rothstein, Bo (2000). Välfärdens nya 

ansikte. Demokrati och marknadsreformer inom den 

offentliga sektorn. Stockholm: Agora. 

Bruun, Kettil; Christie, Nils (2003). Den gode fiende. 

Oslo: Universitetsforlaget AB 

DN den 25/4, 2000. Hemlösa flyr till Danmark. 

EU:s narkotikastrategi 2005 – 2012. COM 2005, 45. 

Evalueringsrapport (2007) for sundhedsprojektet, 

kontaktstedet Mændenes Hjem og kontaktstedet 

Forchhammervej. Københavns kommune, Familieog 

Arbejdsmarkedforvaltningen. 

Fernandéz Christian (2005) Medborgarskap efter nationalstaten? 

Ett konstruktivt förslag. Göteborg: Intellecta 

Docosys. 

Försäkringskassans vägledning 2001:10, Version 1. 

Vårdförmåner i internationella förhållanden. 

Halvorsen Knut (1992). Samhällsvetenskaplig metod. 

Lund: Studentlitteratur. 

Handlingsplan för samarbetet Köpenhamn – Malmö 

2004 – 2006. 

http://www.vejpark.kk.dk/upload/gfx.nsf/%C3%98res 

und/oresund_final.pdf 

Hus Forbi nr 49, juni 2006. Svenske hjemløse dør på 

gaden i København. 

Jacobsson, Kerstin; Johansson Karl Magnus; Ekengren 

Magnus (2001). Mot en europeisk välfärdspolitik? 

Ny politik och nya samarbetsformer i EU. Stockholm: 

SNS Förlag 

Johnson Björn; Sjölander Jens (2007). Läkemedelsassisterad 

underhållsbehandling av opiatberoende ett år 

efter den nationella sjukvårdsgarantins införande – en 

lägesbeskrivning. Stockholm: Mobilisering mot 

Narkotika. 

Järvinen Margaretha (1998). Det dårlige selskab. 

Misbrug – behandling – omsorg. Holte: Scospol. 

Kristensson, Arne; Svensson, Bengt (2003) Narkomani 

och byråkrati, det går inte ihop: Stockholm: Mobilisering 

Mot Narkotika. 

Köpenhamns kommun (2005) Evalueringsrapport for 

sundhedsprojektet, kontaktstedet Mændenes Hjem og 

kontakstedet Forchhammersvej. Köpenhamn: Köpenhamns 

kommun, Familie- og Arbejdsmarkedsforvaltningen. 

SBU (2001). Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. 

En evidensbaserad kunskapssammanställning. 

SBU-rapport 2001 nr 156. Stockholm 

Sjölander, Jens; Johnson, Björn (2007). Kartläggning av 

tillgängligheten av läkemedelsassisterad behandling i 

Sveriges landsting. Stockholm: Mobilisering Mot 

Narkotika. 

Skretting Astrid (2006) Treatment and Harm Reduction 

Measures. Helsingfors: NAD. 

Skretting, Astrid (2001) “Nakotikakontrol i de nordiske 

lænder – ændringer i lovgrundlag og retspraksis” 

Kap. 5 i Bruk Missbruk Marknad och Reaktioner narkotika 

I Norden 1995 – 2000. Helsingfors: NAD-publikation 

nr 41. 

Socialstyrelsen (1993). De svenska socialarbetarna i 

Köpenhamn – behövs dom? Diarienummer 230- 

6820/1993, opublicerad rapport. 

Socialstyrelsen (1996). Skrivelse Socialstyrelsen. 

Dnr. 60 – 10 531/95 

Soysal, Nuhoglu; Yasemin Changing Citizenship in 

Europe: Remark on Postnational membership and the 

National State s. 65 – 75 i Fink Janet; Lewis Gail; 

Clarke John (ed.) Rethinking European Welfare. 

London: SAGE Publications Ltd. 

Storbjörk, Jessica (2007). Hemlösa och deras sociala 

nätverk . Convictus Bryggan Citys gäster, deras nätverk, 

problem behov och resurser. Stockholm: Mobilisering 

Mot narkotika. 

Sundhedsstyrelsen (2006) Narkotikasituationen i 

Danmark 2005 Köpenhamn:Sunhedsstyrelsen 

Svedner, Harald (1982) Sociologisk metod. Lund: Liber 

Förlag. 

41

Svensson, Bengt (1996) Pundare, jonkare och andra – 

med narkotikan som följeslagare. Stockholm: Carlsson 

Bokförlag. 

Swithinbank Andrew ”The European Union and 

Social care” s.67 - 95 i Munday Brian & Ely Peter (ed.) 

Social Care in Europe. Hertfordshire: Prentice Hall. 

Swärd, Hans (1998) Hemlöshet. Fattigdomsbevis eller 

välfärdsdilemma? Lund: Studentlitteratur. 

Swärd, Hans; Meeuwisse, Anna (2002). Perspektiv på 

sociala problem. Stockholm: Natur och Kultur. 

Sydnytt i SVT. Inslag sända den 030313, 030114 samt 

030515. 

42 

Vejledning om formål og andre generelle bestemmelser 

i serviceloven. Från den 5. december 2006. 

Socialministeriet. 

Vejledning om rettssikkerhed og administration på det 

sociale område. Nr 73 från den 3. oktober 2006. 

Socialministeriet. 

Vägledande kommentarer till den nordiska konventionen 

om socialt bistånd och sociala tjänster (reviderad 

utgåva 2002). 

Wallin, Camilla; Anderson, Jan. Svenska socialarbetare 

i Köpenhamn, 2001. Verksamhetsrapport för 2001. 

Malmö Stad.

Åldersfördelning på svenskar i kontakt med det uppsökande 

gatuplansteamet på Forchhammersvejs specialinstitution 

20 

15 

10 

Antal 

5 

0 

Åldersfördelning 

2004 

2005 

40–50 51–60 61–70 71–80 81–90 

Födelseår 



43 

BILAGA 1

BILAGA 2 

Statistik för åren 2004 och 2005 över vart i Köpenhamn som Köpenhamns kommuns uppsökande medarbetare för icke-köpenhamnare 

oftast etablerar kontakt med hjälpsökande svenskar 

15 

12 

9 

6 

3 

0 

Mariakirken 

Kontaktplats 2004 

Serie1 


Gatan 

Hvidovre psykiatri 

Hovedbanegården 

Istergade 


Reden 

Rådhuspladsen 

Röda Korset Hjemløsehuset 

Sundholm 

Strøget 

Okänt 



44 

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Kontaktplats 2005 

Serie1 

Bispebjerg Hospital 

Den sociale døgvagt 


Hillerødgade 

Hovedbanegården 

Krypten, Blågård Kirke 


Reden 

Rådhuspladsen 

Röda Korset kvinnorhärbärge Hvidovre 

Sundholm 

Okänt 


specialinstitution).

2000-01-01 2002-12-31 Sverige BOCENTRET 1 

2000-01-01 2002-07-01 Sverige BOCENTRET 1 

2000-02-10 2000-03-05 Sverige KIRKENS KORSHÆRS HERBERGE 1 

2000-04-15 2001-03-01 Sverige EGMONTGÅRDEN 1 

2000-05-05 2001-05-02 Sverige KOLLEGIET GL. KØGE LANDEVEJ 1 

2000-06-20 2000-10-05 Sverige KFUMS KOLLEGIUM 1 


2000-08-21 2000-08-28 Sverige SPECIALINST. FORCHHAMMERSVEJ 1 

2000-09-27 2001-01-29 Sverige MÆNDENES HJEM 1 

2001-01-26 2001-07-24 Sverige HØRHUSET 1 


2001-06-08 2002-06-03 Sverige HØRHUSET 1 






2002-02-18 2002-10-21 Sverige AKTIVITETSCENTRET 1 


2002-05-01 2002-05-02 Sverige HERBERGSCENTRET 1 







2003-04-04 2003-05-31 Sverige KVINDEHJEMMET 1 

2003-04-26 2003-05-02 Sverige KVINDEHJEMMET 1 




2004-10-25 2005-04-15 Sverige BALTIC 1 

2004-10-27 2005-01-31 Sverige BALTIC 1 








2005-12-17 Sverige BALTIC 1 

2006-01-10 2006-01-12 Sverige KLOSTERMOSEGÅRD 1 


2006-06-28 Sverige EGMONTGÅRDEN 1 

2006-07-07 Sverige KIRKENS KORSHÆRS HERBERGE 1 

2006-08-12 Sverige MÆNDENES HJEM 1 

2006-10-24 2006-11-28 Sverige HERBERGSCENTRET 1 


(Källa: Statistik sammanställd utav Köpenhamns kommun). 

45 

BILAGA 3

BILAGA 4 

Tullbeslag av subutex och metadon 2000–2006 

Metadon 

flytande 

Metadon 

tabletter 

Subotex 

tabeltter 

2000 803 ml 28 st – 

2001 4 576 ml 314 st 9 358 st 

2002 2 948 ml 467 st 11 328 st 

2003 4 492 ml –– 6 144 st 

2004 3 000 ml 151 st 1 068 st 

2005 –– 26 st 6 175 st 

2006 1 052 ml 18 st 7 672 st 

Antal 

beslag 

Antal 

beslag 

Antal 

beslag 

2000 2 2 – 

2001 26 5 18 

2002 27 3 41 

2003 15 – 14 

2004 11 4 3 

2005 –– 2 16 

2006 5 1 14 

(Källa: Statistik sammanställd av Tullverket). 

46

Svenska narkotikamissbrukare i Köpenhamn 

– Delrapport 1 - 

Två tonåringar greps med hasch i Malmö. 

Civila tullspanare grep två tonåringar på tåget från 

Köpenhamn till Malmö på lördagskvällen. Pojkarna 

kommer från Malmö respektive Halmstad. De hade 

tre gram hasch, tillräckligt för att gripas, tas till förhör 

och få föräldrarna uppringda. 

Den svenska tullen får ofta information från danska 

myndigheter om vem som har varit och köpt knark i 

Köpenhamn. Vanligen är tullarna civila (Sydsvenskan 

24 september 2006). 

Denna rapport utgör en första delrapport inom 

ramen för projektet ”Svenska missbrukare i Köpenhamn”. 

Projektet kommer att bedrivas under i allt fyra 

månader utspridda i tid under perioden 010606 till 

311206. Projektet som har finansiering från Mobilisering 

mot Narkotika har två delområden: 

• Köpenhamn som uppehållsort för svenska missbrukare. 

• Köpenhamn som arena för svenskars inköp av 

narkotika, den sk. narkotikaturismen 

Denna delrapport tar upp den så kallade narkotikaturismen. 

Projektet i sin helhet ämnar söka svar på 

följande frågeställningar: 

14. Hur många svenska medborgare med narkotikamissbruk/blandmissbruk 

bor eller uppehåller sig 

stadigvarande i Köpenhamn? 

15. Varför har de valt att leva i Köpenhamn och hur 

upplever de sin livssituation? 

16. Hur ser deras boende, hälsa och arbetssituation ut? 

17. Hur stor andel är kvinnor respektive män? 

18. Hur gamla är de? 

19. Hur är deras kontakt med lokala myndigheter? 

20. Hur ser deras kontakt med Sverige ut? 

21. Hur ser deras kontakter med frivilligorganisationer 

ut? 

22. Hur ser danska myndigheter på denna grupp av 

svenskar? 

23. Hur har situationen förändrats sedan de svenska 

socialarbetarna försvann ifrån den köpenhamnska 

gatubilden? 

24. I vilken utsträckning används Köpenhamn som 

inköpsplats av svenska narkotikamissbrukare för 

inköp av heroin, kokain, amfetamin, hasch, ecstasy? 

25. I vilken omfattning använder svenskar narkotika i 

samband med att de besöker Köpenhamn? 

Narkotikaturismen 

Av Jens Sjölander 

26. Hur ser danska myndigheter på svenska ”drogturister”? 

Delrapporten koncentrerar sig huvudsakligen på 

Köpenhamn som arena för svenskars narkotikaturismrelaterade 

inköp av narkotika, dvs. frågeställningar 

nummer 11 – 13. 

47 

BILAGA 5

Del 1 – Köpenhamn och narkotikaturismen 

Syftet med denna delrapport är att belysa utvecklingen 

och omfattningen av narkotikaturismen från Sverige 

till Danmark, främst Köpenhamn. Vi koncentrerar oss 

på de inköp av narkotika i mindre kvantiteter som 

brukar gå under benämningen narkotikaturism, till 

skillnad från mer professionaliserad langning av narkotika 

i större kvantiteter. Arbetet med rapporten 

inleddes under sommaren 2006. Genom en kombination 

av kvalitativa och kvantitativa studier vill vi ge en 

övergripande bild av Köpenhamn som arena för svenskars 

inköp av narkotika. Hur ser denna arena ut och 

hur har den förändrats? 

Materialinsamlingen och fältarbetet har genomförts 

av fil.mag. Jens Sjölander som också är författare till 

rapporten. Docent Bengt Svensson vid Malmö högskola 

är projektledare. Han har medverkat vid uppläggningen 

av undersökningen och har fackgranskat rapporten. 

Metod 

Följande metoder har använts: 

• Kvantitativa studier 

• Kvalitativa studier innefattande semi-strukturerade 

intervjuer med centrala aktörer berörda av narkotikaturismen 

• Fältstudier på egen hand och i sällskap med polis 

Intervjuer har gjorts med företrädare för svensk och 

dansk polis, Tullverket och med en svensk socialarbetare 

med stor kunskap om den danska situationen. 

Intervjumaterialet har kombinerats med kvantitativa 

data såsom beslagsstatistik från tull och polis. Dessutom 

har Sjölander genomfört fältstudier på olika 

platser i Köpenhamn. Han har med bakgrund i den 

centrala plats Christiania haft i diskussionerna om den 

svenska narkotikaturismen till Köpenhamn valt att 

särskilt koncentrera sig på de förändringar som skett 

efter Puscherstreets stängning i maj 2004. Han har 

således under olika perioder spenderat tid på Christiania. 

Sammanlagt besöktes Christiania vid sju tillfällen 

där varje tillfälle var mellan en halvtimme och tre timmar. 

Syftet med dessa fältstudier har varit att fånga 

atmosfären på Christiania sommaren 2006, se om det 

gick att höra och se svenskar röra sig på området, samt 

tala med christianiter om svenskar på besök på Christiania. 

Viktigt är att betona att studien inte kan ge mer än 

en mycket övergripande bild av narkotikaturismen i 

Köpenhamn och de förändringar som den har genomgått 

på senare år. En grundligare analys skulle kräva att 

tid och resurser avsätts för att under en längre tidsperiod 

kunna följa utvecklingen. I detta avseende måste 

särskilt beaktas ämnets känsliga natur där den tidigare 

öppna stämning som karakteriserade i synnerhet cannabishandeln 

på Christiania försvunnit. Försäljningen av 

hasch är efter stängningen av Christianias Pusherstreet, 

48 

och den nya Christianiapolitiken ett extremt känsligt 

kapitel, vilket gör att fältstudier måste bedrivas med 

stor försiktighet. En mer fullständig bild av frågan 

skulle kräva kontakter med marknadens centrala aktörer, 

d v s kunder och langare, något som kräver tid då 

det är svårt att på kort tid upprätta den förtroendefulla 

relation som sådana intervjuer kräver. 

Narkotikaturism och 


Narkotikaturismen blev ett begrepp i Sverige först i 

och med det svenska EU-medlemskapet 1994. Tidigare 

benämndes mindre inköp och införsel av narkotikapreparat 

som myrtrafik, ett begrepp som fortfarande 

används. Det rör sig om myrtrafik när någon åker 

ifrån Sverige till Köpenhamn i syfte att inhandla narkotikapreparat, 

i huvudsak för eget och vänners förbruk. 

Någon egentlig definition av ”myrtrafik” har 

aldrig utarbetats men begreppet bygger på likheten 

mellan hur myror bygger upp en myrstack. Varje aktör 

bidrar med en mycket liten del och sammantaget blir 

resultatet att avsevärda mängder narkotika smugglas in 

i Sverige. Däremot återfinns en officiell definition på 

narkotikaturism i ett EU-dokument från 1996. 

Definitionen lyder: 

Termen narkotikaturism innebär i EU-sammanhang 

resor genomförda av både narkotikamissbrukare och 

småhandlare till andra medlemsstater i syfte att förvärva 

narkotiska preparat, eftersom de är billigare, lättare att 

komma över eller av bättre kvalitet. 

Likaså kan risken för rättsliga åtgärder vara mindre 

utomlands när narkotika införskaffas för eget bruk 

eller för försäljning i annan medlemsstat.(Dokument 

11694/96). 

Narkotikaturismen rör sig således enligt definitionen 

ovan främst om införsel för eget bruk samt av småhandlare 

för vidare försäljning vilket särskiljer denna 

verksamhet från mer professionaliserad smuggling av 

narkotikapreparat. Incitamentet för att genomföra 

denna typ av smuggling är att köpa narkotika där priset 

är lägre och kvaliteten bättre än på hemmaplan. 

Myrtrafiken utvecklades i början av 1970-talet och 

var på den tiden i huvudsak lokaliserad kring färjeförbindelserna 

mellan Köpenhamn och Malmö samt Helsingborg 

och Helsingör. Smugglarna var oftast yngre 

personer i åldern mellan 17 och 25 år (med ett medel 

kring 20 år), som i huvudsak kom ifrån södra Sverige. 

Det förekom dock även ungdomar som var yngre än 

17 och som kom från andra delar av Sverige. Inköpsplats 

var oftast Christiania. Enligt Claes Kraft på 

Tullverket rörde det sig om två grupper av ungdomar.

1) Yngre i början av sin missbrukskarriär 

2) Noviser som följde med mer erfarna vänner och 

bekanta 

Även om det till viss del således var individer i början 

av en missbrukskarriär, så rörde det sig i huvudsak om 

socialt stabila yngre människor som åkte över för att 

köpa cannabis. Inte sällan rörde det sig om en person 

som fått med sig pengar från flera av sina vänner och 

sedan åkt över för ett gemensamt inköp. Dessa lokalkurirer 

växlade pengar i Sverige och kom sedan åter 

utan synbart bagage. Knarket gömdes ofta i underkläderna, 

i trosor och kalsonger. 

I början av 1990-talet stod dessa unga personer för 

ca. 24 % av samtliga tullbeslagbeslag i Malmö. Denna 

andel steg under 1990-talet upp emot 27 %. Under 

andra hälften av 1990-talet bröts denna uppåtgående 

trend då tullen tilldelades extra resurser i syfte att 

bekämpa den eskalerande myrtrafiken. I och med 

tillkomsten av en bro över Öresund tog dock myrtrafiken 

förnyad fart men bröts våren 2004 då den nya 

Christianiapolitiken i Köpenhamn infördes. Beslagen 

halverades då plötsligt. Claes Kraft framhåller att 

medan tullen i början av 2000-talet kunde göra ca 3–4 

beslag om dagen så rör det sig idag om kanske ett 

beslag i veckan. 

I jämförelse med tidigare år berättar Kraft att beslagen 

blivit färre men större, något som även framgår i 

Tullverkets årsredovisning för 2005. Denna förändring 

avspeglas i resursfördelningen. Medan mer resurser 

förr lades ned på myrtrafiken så läggs det idag enligt 

Kraft mer resurser på den mer smugglingsrelaterade 

trafiken av droger över sundet. Han menar ändå att 

minskningen av myrtrafikrelaterade beslag inte är en 

återspegling av minskade resurser i sig, utan att det rör 

sig om en reell minskning av trafiken. Detta styrker 

han med att de narkotikahundar som ofta används för 

att genomsöka tågen i genomsnitt finner färre små 

beslag idag än tidigare. Om det fortfarande fanns en 

omfattande myrtrafik över sundet så borde fler småbeslag 

göras av narkotikahundarna som används lika 

ofta idag som tidigare. Kraft menar att den försäljning 

av cannabisprodukter som tidigare skedde i Köpenhamn 

nu i huvudsak sker på den svenska marknaden, i 

huvudsak i Malmö samt genom distanshandel. Med 

distanshandel menas handeln med fröer, som inte är 

illegal, samt narkotikapreparat som skickas via posten. 

Myrtrafiksrelaterad trafik 

sommaren 2006 

För att få en uppfattning om hur situationen ser ut nu 

har vi bett Claes Kraft att sammanställa statistik för 

myrtrafikrelaterade tillslag under sommaren 2006. 

Siffrorna redovisas per månad, tillslag och narkotikapreparat. 

Längst ned efter varje månad följer siffran 

för det totala antalet tillslag fördelade på förbindelser- 

na över Öresundsbron samt över Helsingborg – Helsingör. 

Någon egen bedömning av vad som skulle 

kunna klassas som myrtrafik har inte kunnat göras 

utan urvalet grundar sig på Tullverkets bedömning där 

faktorer som beslagens storlek samt erfarenhetsmässiga 

faktorer spelat in. 

För att kunna värdera om de narkotikaturismrelaterade 

beslagen verkligen rörde sig om beslag för i huvudsak 

eget bruk frågade vi Sven Delin på Länskriminalen 

om vilka mängder polisen räknar som eget 

bruk. Observera att det inte rör sig om eget bruk i 

lagens mening utan om en mer erfarenhetsgrundad 

uppskattning av de mängder som oftast inhandlas för 

eget bruk. T ex klassas cannabismängder upp till 40 

gram som eget bruk vid åtal, men inköp för eget bruk 

ligger oftast på en betydligt lägre nivå, kring ett par 

gram. Delin angav följande ungefärliga riktlinjer: 

Mängder för att klassas som ”eget bruk” uppdelat på 

typ av narkotikapreparat 

• Cannabis: mellan fem och max tio gram och för 

ungdomar oftast mellan ett och två gram. 

• Marijuana: mängd per gång ca 0,5 gram 

• Kokain: typiskt kring 1 gram 

• Amfetamin: två till max tre gram 

• Kat: Dagsdos (en marduuf) ca 200–400 gram 

• Heroin: max 1 gram 

• Ecstasy: 2–3 tabletter max 

Beslag som enligt Tullverket kunde relateras till narkotikaturism 

redovisas för månaderna juni, juli och 

augusti. 

Följande förkortningar förekommer i tabellen: 

Helsingborg (Hbg),Öresundsbon (Ö-bro), Personbil 

(Pbil eller pb), Lernacken (Len), Smugglingslagen SL 

(smugglingslagen). Notera att hasch i denna tabell kallas 

för cannabisharts. Lernacken är den plats vid brofästet 

på den svenska sidan där tullstationen ligger. 

Juni 2006, avslöjad narkotikaturism/myrtrafik 

via Öresundsbron och Helsingborg 

2/6 Hbg SL: 18,8 gr amfetamin och 1,1 gr kokain. 

2/6 Hbg SL: 9,9 gr kokain, okänd ägare.. 

3/6 Ö-bro SL: cannabisharts 1 gram /buss Len 

5/6 Ö-bro SL: 9,6 kg Kat 

6/6 Hbg SL: 0,8 gram cannabis. Pbil. 

7/6 Ö-bro SL: 1,14 gr opium /Len/ 

9/6 Ö-bro SL: 2 st jointar ca 1,67 gr / okänd ägare 

9/6 Ö-bro SL: Cannabisharts 10 gram, canna 

bisplantor 3 st, sprutor 4 st, 

10/6 Ö-bro SL: 11,1 gram cannabis; 1,3 gram cannabisharts. 

Pbil. 

11/6 Ö-bro SL: 76 gram kat, okänd ägare Len 

11/6 Ö-bro SL: 40 gram cannabisharts. Tåg. Okänd 

ägare. 

14/6 Hbg SL: Cannabisharts 6,9 gram / tullfilter/ 

14/6 Ö-bro SL: Cannabisharts 2,27 gram / pbil Len/ 

15/6 Ö-bro SL: 4,28 gr c-harts / Pb / 

18/6 Ö-bro SL: 34,9 g Cannabis Harts / tåg skåp 

Centalen / 

49

19/6 Ö-bro SL: 2,09 gr cannabis. (Len). 

19/6 Ö-bro SL: 51 gr cannabisharts. (Len). 

20/6 Ö-bro SL: 320 gr mariujana / Buss-Len/ 

23/6 Hbg SL: 2 g Cannabis / Lb LIII / 

23/6 Hbg SL: 365 g Kat / Filter LIII / 

25/6 Ö-bro SL: 5,3 kg Kat / brutto/ / Tåg / 

27/6 Ö-bro SL: 1,3 gram cannabisharts. / Tåg/ 

27/6 Ö-bro SL: 290 gram kat och 1 spruta inneh. ca 

2,5 ml amfetamin. / Pb/ 

29/6 Hbg SL: 4,7 gram cannabisharts. Pbil. 

29/6 Ö-bro SL: 0,7 gr kokain 

30/6 Ö-bro SL: 8,8 kg kat. Taxi. Len. En person 

anhållen. 

30/6 Ö-bro SL: 0,87 gram cannabis. Pbil. Len. 

Totalt juni 2006 = 27 beslag med fördelning 

• Öresundsbron 20 beslag, 

• Helsingborg 7 beslag 

Personbil: 7 varav 5 via Öresundsbron och 2 via 

Helsingborg - Helsingör 

Buss: 2 via Öresundsbron 

Tåg: 4 via Öresundsbron varav ett i ett skåp 

på Centralen 

Taxi: 1 via Öresundsbron 

Okänt 13 varav 8 via Öresundsbron och 5 via 

Helsingborg (oftast tullfilter). 

En fördelning med avseende på narkotikapreparat och 

mängd ger följande uppdelning. 

Cannabis 

• 0 – 4,9 gram: 10 

• 5 – 10 gram: 3 

• >10 gram: 3 

Kokain 

• 0 – 1 gram: 1 

• 1,1 – 5 gram: 1 

• >5 gram: 1 

Kat 

• 5 beslag, tre mellan 5 och 10 kg, och två under 0,5 

kg. 

Marijuana 

• 1 beslag på 320 gram 

Amfetamin 

• 2 beslag, ett på 2,5 ml och ett på 18,8 gram 

Opium 

• 1 beslag på 1,14 gram 

50 

Juli 2006, avslöjad narkotikaturism/myrtrafik 

via Öresundsbron och Helsingborg 

2/7 Hbg SL: 3 gr cannabis, 1,7 gr c-harts 

3/7 Hbg SL: 53,4 g Cannabisharts / Pb LIII / 

3/7 Ö-bro SL: 3,5 gr cannabis. 

3/7 Ö-bro SL: 1 st joint=0,9 g cannabis,1,4 g cannabis, 

1,6 g cannabisharts. 

3/7 Ö-bro SL: 1,67 g cannabis harts / 0,56 g cannabis. 

/ Pb Len / 

5/7 Ö-bro SL: 2,5 gram cannabis. Pbil. Len. 

6/7 Ö-bro SL: 2,42 gram cannabisharts. Okänd 

ägare. Buss. 

9/7 Ö-bro SL: 15,1 gr cannabisharts. (Okänd äg. 

Len Buss). 

10/7 Ö-bro SL: 2,03 gr cannabis / Pb-Len / 

10/7 Ö-bro SL: 3,8 gr c-harts / Pb-Len / 

11/7 Hbg SL: 8,2 gram cannabisharts. / HH-Ferries/ 

12/7 Ö-bro SL: 2,9 gram Cannabisharts / okänd ägare 

Len / 

13/7 Hbg SL:1,1 g Cannabisharts 

13/7 Ö-bro SL: 231,19 g Cannabisharts 10 g 

Cannabis / Pb Len 

14/7 Ö-bro SL: 0,73 gr cannabis/Len / 

14/7 Ö-bro SL: 0,1 gr c-harts / Mö C-okänd ägare/ 

15/7 Ö-bro SL: 1,27 gram cannabisharts. Pbil. Len. 

16/7 Ö-bro SL: 1 gram cannabisharts. Pbil. Len. 

16/7 Ö-bro SL: 380 gram cannabisharts. Buss. Len.. 

17/7 Ö-bro SL: Ca 4,25 gram cannabis. Okänd ägare. 

Buss Len. 

20/7 Ö-bro SL: 17,5 gram cannabisharts, 1 gram cannabis 

Pb Lernacken 

20/7 Ö-bro SL: 3,39 gr cannabis / Buss-Len / 

Okänd ägare 

20/7 Ö-bro SL: 3,37 gr c-harts / Buss-Len / 

Okänd ägare 

22/7 Hbg SL: ca 0,5 gram cannabisharts. /Pb Läge III / 

22/7 Ö-bro SL: 0,7 gram cannabis; 1,8 gram cannabisharts. 

Pbil. Len. 

24/7 Ö-bro SL: 4 gr amfetamin, 1,6 gr cannabisharts, 

1 gr cannabis. (Len). 

26/7 Ö-bro SL:19,7 g Cannabis harts / Pb Len / 

26/7 Ö-bro SL: 24,3 g Cannabis harts / Pb Len 

Totalt juli 2006 = 28 beslag med fördelning 

• Öresundsbro 23 beslag, 



Helsingborg – Helsingör 

Buss: 6 samtliga via Öresundsbron 

HH-Ferries: 1 

Okänt: 8 varav 6 via Öresundsbron och 2 via 


Tåg:

Cannabis 

• 0 – 4,9 gram: 20 

• 5 – 10 gram: 1 

• >10 gram: 7 

Amfetamin 


Juli månad innefattade flest stora beslag som oftast 

transporterades via bil eller buss. Intressant är att notera 

att det under juli månad, med ett undantag, enbart 

gjordes beslag av cannabis i form av hasch. 

Augusti 2006, avslöjad narkotikaturism/ 

myrtrafik via Öresundsbron och Helsingborg 

1/8 Ö-bro SL: 29,6 gr cannabisharts, 4 st haschpipor, 

3/8 Ö-bro SL: 2,78 gr cannabisharts, 3,34 gr amfetamin. 

(Ö-tåg). 

6/8 Ö-bro SL: 8 gr cannabis. (Len, pb). 

6/8 Ö-bro SL: 6,5 gr cannabis. (Len, pb). 

6/8 Ö-bro SL: 1,52 gr cannabisharts. (Len, buss). 

6/8 Ö-bro SL: 3,66 gr cannabisharts. (Okänd äg). 

7/8 Hbg SL: 0,6 gr cannabisharts ( Okänd ägare ) 

// Buss// 

8/8 Ö-bro SL: 20,3 gr cannabisharts. (Buss). 

8/8 Ö-bro SL: 4,9 gr cannabisharts. (Buss). 

8/8 Ö-bro SL: 1,5 gr heroin, 0,36 gr cannabisharts. 

(Len) 

8/8 Ö-bro SL: 1,25 gr cannabisharts ( utan ägare ) 

11/8 Ö-bro SL: 2,7 gr cannabisharts, / pbLen/ 

11/8 Ö-bro SL: 4,67 gr cannabisharts /pb Len/ 

11/8 Ö-bro SL 3 gr cannabisharts /pb Len/ 

11/8 Ö-bro SL: 80 gr kat. 

15/8 Ö-bro SL: 1gr. Kokain, 1 gr. Cannabisharts, 1 st. 

knogjärn 

19/8 Ö-bro SL: 1,3 gr cannabisharts (okänd ägare) 

21/8 Ö-bro SL: 2 st ecstasytabl. /okänd ägare, buss, 

Len/ 

22/8 Hbg SL: 5 gr cannabisharts, 4,6 gr cannabis. 

(Pb). 

22/8 Hbg SL: 0,7 gr cannabisharts. (Okänd. äg.). 

22/8 Hbg SL: 0,4 gr amfetamin. (Pb). 

22/8 Ö-bro SL:7,3 gr Cannabisharts //Pb Len// 

24/8 Ö-bro SL: 1 gr c-harts. / Tåg / 

25/8 Ö-bro SL: 3,8 gr Cannabisharts // Buss// 

25/8 Ö-bro SL: 19 st tabletter narkotiska lista IV 

//Buss// 

27/8 Ö-bro SL: 6,8 gram cannabisharts. Buss. 

27/8 Ö-bro SL: 12 gr Cannabis //Pb// 

31/8 Ö-bro SL: 2,5 gr cannabisharts. 

31/8 Ö-bro SL: 10 gr cannabis. /Len/ 

Totalt för augusti 2006, 29 beslag, med fördelning 

• Öresundsbro 25 beslag 




Buss: 8 varav 7 via Öresundsbron 

Tåg: 2 samtliga via Öresundsbron 

Okänt: 10 varav 9 via Öresundsbron 

Fördelning med avseende på narkotikapreparat samt 

mängder ger följande uppdelning 

Cannabis 

• 0 – 4,9 gram: 16 

• 5 – 10 gram : 6 

• > 10 gram : 3 

Amfetamin 

• 1 på 0,4 gr 

Ecstasy 

• 1 beslag med 2 tabletter 

Övriga tabletter 

• 1 beslag med 19 tabletter 

Kokain 


Heroin 

• 1 beslag på 1,5 gram 

Utifrån de riktlinjer som gavs från Länskriminalen 

beträffande mängder visar siffrorna att flertalet av 

beslagen de facto rört sig om cannabisinköp för eget 

bruk som förts in via Öresundsbron. Huvudsakligen 

rör det som om införsel av cannabis via Öresundsbron. 

Enligt Claes Kraft visar siffrorna något fler beslag än 

förväntat och visar att det fortfarande finns en myrtrafik 

i Öresundsregionen av främst cannabis. Den största 

delen av denna trafik går mellan Köpenhamn och 

Malmö via Öresundsbron. Antal beslag som tidigare 

kunde röra sig om tre till fyra per dag ligger nu kring i 

genomsnitt ett beslag per dag och indikerar således en 

minskning av den narkotikaturismrelaterade trafiken. 

Att det rör sig om ett minskat antal bekräftas även av 

andra inom Tullverket som jag varit i kontakt med. 

Intressant är att antal beslag av cannabis är högst 

under juli månad, något som kan antyda en ökad 

narkotikaturism under högsommarperioden. Narkotikatrafiken 

via färjeförbindelsen Helsingborg och 

Helsingör är klart mindre än via Öresundsbron och 

har minskat avsevärt över tid. 

Beträffande resten av året så finns bara totalbeslagsstatistik 

tillgänglig. Denna kan likväl vara intressant att 

redovisa för att belysa trenden över ett halvår. För 

månaderna januari till maj har vi dock inte kunnat få 

ut en lista där typ av narkotikapreparat, mängd och 

färdväg är specificerad. Siffrorna ger en indikation 

om att den trafik som Tullverket bedömer som 

myrtrafik idag medför ca 30 beslag per månad, d v s 

lite drygt ett tillslag per dag. 

51

Myrtrafiksrelaterade beslag vår och sommar 2006 (Tabell 1) 

Öresundsbron 

Helsingör - 

Helsingborg 

januari februari mars april maj juni juli augusti 

24 15 15 17 14 20 23 25 

12 5 14 11 5 7 5 5 

Tot. 36 20 29 28 19 27 28 29 

För att få en helhetsbild av den narkotikarelaterade 

trafiken över Öresund sommaren 2006 och de beslag 

som gjorts har vi bett Claes Kraft om en sammanställning 

över samtliga beslag via Helsingborg och via 

Öresundsbron sommaren 2006, dvs. både den mer 

narkotikaturismrelaterade och den mer smugglingsinriktade. 

Beslag narkotikapreparat sommaren 2006 över Öresundsbron (Tabell 2) 

Öresundsbron 

juni juli augusti 

Mängd Beslag Mängd Beslag Mängd Beslag 

Cannabis 11 kg 8 2901,79 gr 12 8583,81 gr 7 

Cannabisharts 160,40 gr 11 1669,72 gr 19 14,72 kg 24 

Opium Fast 18,21 kg 2 – – 4810 gr 1 

Heroin – – – – 1,32 gr 1 

Kokain fast 780 mg 1 720 mg 1 995,74 gr 2 

Amfetamin fast 78,61 kg 2 4003,93 gr 2 3,62 gr 2 

Kat 66,24 kg 9 43,25 kg 4 259,81 kg 7 

Amfetamin 

flytande 

Dopingpreparat 

flytande 

Övrig narkotika 

flytande 

Amfetamin tabletter 


tabletter 

2,5 ml 1 – – – – 

51 ml 1 – – – – 

250,0 ml 1 – – – – 

107 st 1 – – – – 

2114 st 1 380 1 89,50 3 

Ecstasy tabletter – – – – 693 3 

52 

Tot. 38 39 50

Beslag narkotikapreparat Helsingborg sommaren 2006 (Tabell 3) 

juni juli augusti 

Helsingborg Mängd Beslag Mängd Beslag Mängd Beslag 

Cannabis 12,33 gr 3 1,27 gr 1 5,22 gr 2 

Cannabisharts 8,19 gr 2 70,24 gr 6 526,15 3 

Opium Fast - – - – – – 

Kokain fast 10,34 gr 2 260 mg 1 – – 

Amfetamin fast 17,40 gr 1 13,26 kg 1 310,0 mg 1 

Kat 366 gr 1 – – – – 

Amfetamin flytande 

Dopingpreparat 

flytande 


flytande 

Amfetamin tabletter 


tabletter 

– – – – – – 

– – – – – – 

– – – – – – 

– – – – – – 

– – – – – – 

Ecstasy tabletter – – – – – 1 

Totalt antal tillslag 

Tabellen förstärker bilden av en minskande men 

stadigt pågående drogtrafik där trenden verkar vara att 

beslagen blir färre men större. Det är i synnerhet införsel 

av cannabis och tabletter via Öresundsbron som 

dominerar sommaren 2006 med cannabisbeslag ofta 

kring 300 gram per parti, dvs. klart över gränsen för 

eget förbruk. Detta stärker intrycket av lokalkurirer 

som åker över för större inköp med slutlig avsättning 

på den svenska marknaden. 

Några kommentarer med avseende på statistiken: 

För det första: Siffror på antal tullbeslag och polisiära 

ingripande, sk. reaktionsmått, kan vara vanskliga att 

använda som indikatorer på den totala smugglingen då 

de främst anger tullens och polisens arbetsinsats (Tham 

2003). De utgör således ett något osäkrare mått på 

utvecklingstendenser avseende missbruk och införsel 

än vad som kan fångas i självuppskattningsstudier där 

personer själva uppskattar omfattningen av sin narkotikaanvändning 

(ibid.). Så som även ovan påtalats 

läggs det idag mindre resurser på den myrtrafiksrelaterade 

narkotikaturismen än tidigare. Till detta måste 

läggas att sommarperioden även pga. av semestrar 

präglas av minskad tull- och polisaktivitet trots att den 

narkotikaturistrelaterade trafiken under denna period 

ofta antas öka. 

För det andra: Statistiken bygger på Tullverkets 

bedömningar och vi har inte kunnat göra en egen 

bedömning. Det hade varit intressant att gå igenom 

9 9 7 

och bedöma samtliga beslag, uppdelade på beslagstillfälle 

för att kunna analysera den myrtrafiksrelaterade 

trafikens relation till den övriga smugglingen. En sådan 

metod hade gett möjlighet att göra en samlad bedömning 

av den drogtrafiksrelaterade trafiken i Öresundsregionen 

sommaren 2006. Detta har inte varit möjligt 

inom ramen för projektet. 

Enligt Claes Kraft så kom tidigare ca 90 % av den beslagtagna, 

myrtrafiksrelaterade narkotikan från Christiania. 

I den kartläggning som under 2001 gjordes över 

svenska ungdomars resande och inköp av narkotikapreparat, 

främst cannabis, anges att flertalet av de 

ungdomar som togs i tullen uppgav Christiania som 

inköpsplats (Carlsson, Olsson 2001). Denna bild uppgav 

Tullverket ha fått bekräftad då misstänkta resenärer 

skuggades in på den danska sidan. Enligt Camilla 

Wallin, tidigare svensk socialarbetare i Köpenhamn 

som fortsatt arbetar i Danmark under Roskildefestivalen, 

brukade även en del svenska ungdomar på väg 

till Roskildefestivalen göra ett stopp på Christiania för 

att inhandla cannabis. En del kom aldrig längre, sa 

hon, utan dröjde sig kvar på Christianiaområdet. Att 

festivalbesökarna var en uppskattad köpgrupp kan 

även ses i en artikel ur Roskildefestivalens festivaltidning, 

Roskilde Daily, där en cannabisförsäljare berättar 

om sina festivalbesökskunder (Roskilde Daily juni 

2003). Frågan är i vilken omfattning denna grupp 

återfinns i Tullverkets myrtrafiksstatistik? Enligt Claes 

Kraft har tullen inte kunnat upptäcka några större 

säsongsmässiga variationer, något som även kan ses i 

53

vår statistik som ligger stadigt kring ca ett beslag per 

dag. Å andra sidan är Tullverket mindre bemannat 

under sommarperioden och registrerar därför troligtvis 

av den anledningen färre. 

Eftersom Christiania utgör en så central plats då 

narkotikaturism diskuteras ägnar vi denna plats särskild 

uppmärksamhet i nästa del. 

Narkotikaturismen och 

Christiania 

Christiania har länge varit ett hett ämne i den nordiska 

narkotikapolitiska debatten. Den s.k. fristaden har 

ansetts bidra till ett ökat inflöde av cannabis från 

Danmark till Sverige och Norge (Bruun, Christie 

2003). Den öppna drogarena som Christiania var sågs 

som en provokation mot den svenska narkotikapolitiken 

och den svenska regeringen, bland annat genom 

folkhälsoministern Morgan Johansson i ett uttalande 

från 2003, har länge uppmanat danskarna att vidta 

åtgärder. Den danska regeringens inställning till Christiania 

har pendlat mellan acceptans och motstånd 

ända sedan fristaden grundades 1971. Under 2000talet 

hårdnade dock attityden och den danska polisen 

intensifierade sin närvaro på Christiania. Syftet var att 

få slut på den öppna försäljningen av cannabis. Detta 

lyckades man med i april 2004 då polis och bulldozrar 

intog Christiania, haschbodarna revs ned och stora 

haschbeslag gjordes. I en ändring av Christianialagen 

som sedan 1989 reglerar förhållandet mellan Christiania 

och stat och kommun, sägs att Christiania som 

område skall omfattas av samma bestämmelser som 

gäller för resten av Köpenhamn (Lag 205/2004). 

Polisen patrullerar sålunda idag regelbundet på Christiania 

om grupper av ca sex poliser och deras attityd 

har under 2005 hårdnat. 

Ifrån att mest ha inriktat tillslagen mot försäljarna, 

”pusherna”, så görs det idag allt fler insatser även mot 

köparna. Under 2004 beslagtogs totalt 626 kg hasch 

fördelat på 173 antal beslag för hela Köpenhamn. 

Under 2005 hade den beslagtagna mängden minskat 

till 470 kg, men antalet beslag ökat till hela 4834. 

Denna ökning berodde på att polisen under 2005 

började göra ingripanden även mot köparna (Polisens 

verksamhetsberättelse 2005). Vad har detta inneburit 

för försäljningen generellt och för narkotikaturismen? 

En sammanställning gjord av Rud Ellegaard på Köpenhamns 

närpolis visar hur många tillslag polisen i Köpenhamn 

genomfört under några månader. Uppgifterna 

gäller narkotikarelaterade ingripanden enligt §91 

”Lagen om euforiserande preparat” som gäller mindre 

beslag. Uppgifterna avser månaderna april till juni 

2006 fördelade på tillslagsplats. 

• April månad 2006: 653 ingripande: 213 på 

Christiania, 3 på Maria Kirkeplads, 8 på Litauens 

Plads och 429 i resten af København. 

• Maj månad 2006: 648 ingripanden: 285 på 

Christiania, 4 på Maria Kirkeplads, 8 på Litauens 

Plads och 351 i resten af København 

54 

• Juni måned 2006: 639 ingripanden: 261 på 

Christiania, 4 på Marie Kirkeplads, 12 på Litauens 

Plads og 363 i resten af København 

Statistiken visar att försäljning fortfarande sker på 

Christiania . Dock är det rimligt att anta att polisens 

intensiva närvaro på Christiania medfört oproportionellt 

många beslag just där och enligt de flesta vi talat 

med har försäljningen på Christiania minskat kraftigt. 

I synnerhet den öppna försäljningen har försvunnit. 

Antalet försäljare, pushers, har kraftigt minskat och de 

som finns manövrerar oftast mindre öppet. Ifrån att 

tidigare ha sålt öppet ifrån sina bodar på Pusherstreet, 

sker idag all försäljning dolt. 

Hur har då narkotikaturismen påverkats av 

den nya Christianiapolitiken? 

I den danska polisens verksamhetsrapport från 2005 

konstateras följaktligen att stängningen av Pusherstreet 

medfört att den nationella och internationella narkotikaturismen 

i princip har försvunnit, då denna ofta 

ansågs vara kopplad till inköp av cannabis på Christiania. 

(Verksamhetsberättelse 2005). 

Hur många av ingripandena ovan innefattade svenskar? 

Enda sättet att svara på denna fråga är att gå igenom 

samtliga fall och manuellt plocka ut de som är 

svenskar, något som är tidskrävande. Vi fick hjälp av 

Rud Ellegaard på Närpoliti Indre By att titta på en 

månad för att ge oss en uppfattning om det överhuvudtaget 

gick att finna några svenskar och i så fall se 

var de kom ifrån i Sverige. 

Av de 639 ingripandena som registrerats under juni 

månad så fanns totalt 25 fall med personer ifrån andra 

länder. 17 var svenskar med kommuntillhörighet fördelade 

enligt följande: 

Antal Folkbokföringsort 

7 Malmö 

1 Vallentuna 

1 Hörby 

1 Hässleholm 

1 Landskrona 

1 Eslöv 

1 Göteborg 

1 Helsingborg 

1 Hjo 

2 Utan fast bostad 

Minst 12 utav 17 kom således ifrån Skåne. Sammanlagt 

uppgick beslagen för de 17 svenskarna till 95,1 

gram hasch och 6 joints och beslagen varierade kvantitetsmässigt 

mellan ett och 39 gram. Sammantaget 

innebär detta att lite drygt 2,5 procent av fallen kom 

från Sverige varav 70 procent ifrån Skåne. 14 av svenskarna 

greps på Christiania. 

För att få en referens och även en uppfattning om 

antalet gripna svenskar innan polisen intensifierade sin

närvaro på Christiania tittade vi på motsvarande statistik 

under juni månad 2003. Totalt gjordes 503 ingripanden 

denna månad varav 14 var svenskar. Svenskarna 

fördelade sig geografiskt enligt följande: 

Antal Folkbokföringsort 

6 Malmö 

1 Lund 

1 Täby 

1 Solna 

1 Skärholmen 

1 Klippan 

1 Mora 

1 Flyinge 

1 Kramfors 

Svenskarna återfanns i 2,7 procent av samtliga ingripanden 

varav 64 procent kom ifrån Skåne. Totalt greps 

de med 21,4 gr. Cannabis 13,33 gr. kokain, 8,1 gr. 

hasch, 0,17 gr och flertalet beslag rörde sig om mindre 

beslag för eget bruk. 9 av ingripandena gjordes på 

Christiania. 

Utifrån dessa två månaders tillslagsstatistik kan vi 

således konstatera att svenskar fortfarande köper cannabis 

på Christiania men att det totalt sett rör sig om 

en liten grupp. Christiania verkar alltså fortfarande 

vara ett alternativ för en del svenskar, i synnerhet då 

man bor i Skåne. Den nya Christianiapolitiken har 

dock troligtvis gjort Christiania mindre intressant, 

något man kan se i följande citat ifrån den drogliberala 

webportalen Swecan (www.swecan.org): 

Frågan är om det är någon idé att åka till Christiania 

längre. Utbudet där suger, jag menar visst har de starkt 

hasch, men man saknar ju det stora utbudet som fanns 

för några år sedan i bodarna, och stämningen? tja, tycker 

mest man ser en massa marginaliserade potheads och 

hiphop-gangsta-wannabe-haschdealers... Det VAR bättre 

förr... Men Christiania är ju ändå alltid Christiania. 

Det kan tilläggas att andelen utlänningar i juni månad 

som straffats för narkotikainnehav ligger i proportion 

med andra uppskattningar. T ex har kriminologen Evy 

Frantzen i sin studie över polisens insatser för att 

minska narkotikaförsäljningen på Vesterbro visat att 

omkring två procent av dem som mellan åren 1998 

och 2000 åtalades för brott mot narkotikalagen var 

bosatta i utlandet. Hon drar således slutsatsen att 

bilden av Köpenhamn som handelscentral för personer 

utan bosättningsadress i Köpenhamn är klart 

överdriven. De flesta som köper och säljer i Köpenhamn 

bor i Köpenhamn eller i närheten av Köpenhamn. 

(Frantzen 2005). 

Det är dock troligt att den reella siffran av svenskar 

som köper och konsumerar cannabis i Köpenhamn är 

högre än vad polisens statistik antyder. Utifrån mina 

intervjuer med dansk och svensk polis kan det nämligen 

ses en skillnad mellan dansk och svensk polis syn 

på cannabis där den danska polisen sällan verkar göra 

ingripande mot mindre förbruk. Så länge det rör sig 

om mindre mängder som påträffas hos en svensk drogturist 

i Köpenhamn så blir det inga polisiära ingripande. 

En dansk polis uttryckte att så länge de beter sig 

städat och inte stör ordningen så låter vi dem vara. 

Ett möjligt undantag utgörs av Christiania där polisens 

attityd generellt blivit hårdare 

Samma resonemang återspeglas i Nils Christies och 

Kettil Bruuns bok, ”Den gode fiende”. I den återges en 

undersökning där domare ifrån de nordiska länderna 

delats in i grupper för att svara på frågor om straff och 

sanktion. Följande fråga ställdes ”Peder Ås grips under 

en polisrazzia medan han röker hasch. Straffas han?” 

Svaret från den danska gruppen var klart nej, den finska 

osäkert och den svenska och norska klart ja (Bruun, 

Christie 2003). Inställningen till cannabis är således 

mer liberal och accepterande i Danmark än i Sverige. 

Å andra sidan har Danmarks attityd mot cannabisförsäljningen 

blivit hårdare på senare år. Där det tidigare 

var vanligare att inte göra ingripande mot cannabisrökare 

skall det från och med den 1 juli 2004 vara praxis 

att ge böter på plats till alla som påträffas med narkotika, 

oavsett typen av narkotikapreparat (Frantzen 

2003). Även om attityden således generellt hårdnat, i 

synnerhet på Christiania, är mitt intryck dock att motsvarande 

åtstramning inte nödvändigtvis visar sig på 

andra platser. I Roskildefestivalens festivaltidning från 

2005 uttalar sig således en av de civilklädda poliser 

som numera finns närvarande under festivalen att 

deras arbete inte är att göra livet surt för rökarna, men 

att man kanske ändå inte bör röka direkt framför deras 

ögon (Festival Globe, juni 2005). Följande citat hämtat 

från Swecan är talande. Inläggen är från 2006 och 

det första avser Roskildefestivalen: 

Polisen brukar låtsas att de inte ser när man sitter och 

röker. De är ju helt klart i minoritet. Men lite diskret kan 

man ju vara. 

Jag har rökt en joint framför 10 snutar i Christiania, 

inte så smart kanske(rätt berusad). De log bara. 

Det ter sig således som om den politiska retoriken och 

den polisiära praxisen i dessa fall inte gått i takt. Cannabisrökande 

turister och festivalbesökare verkar inte 

alltid ses som ett särskilt stort problem hos den danska 

polisen. Åtstramningen på Christiania kan heller inte 

direkt ses i vår statistik över gripna svenskar som i 

huvudsak låg på samma nivå 2003 som 2004 (nio 

respektive fjorton). Troligtvis utgör således totalt sett 

den svenska gruppen inte något större problem för 

polisen i Köpenhamn. 

Vad har då hänt med den försäljning som tidigare 

skedde på Christiania? Har narkotikasituationen 

generellt sett blivit bättre efter stängningen av pusherstreet? 

55

En genomläsning av danska polisens verksamhetsberättelse 

för 2005 ger en delvis delad bild. Det konstateras 

att bilden av Köpenhamn som arena för inköp av narkotika 

generellt har präglats av missuppfattningen att 

det har varit Christiania som ensamt stått för huvudparten 

av försäljningen av cannabis i Köpenhamn. Om 

så varit fallet borde försäljningen generellt i Köpenhamn 

ha minskat efter den nya Christianiapolitiken. 

Det noteras dock i verksamhetsrapporten att försäljning 

redan tidigare skedde på en mängd olika haschklubbar 

runt om i Köpenhamn och att nya klubbar 

växte upp efter stängningen av Pusherstreet. En haschklubb 

är en privat lokal där i huvudsak cannabisprodukter 

kan köpas. Bakom står professionella aktörer 

och klubbarna flyttar ofta runt för att undvika polisingripanden. 

Försäljningen har även flyttat sig till nya 

offentliga platser i Köpenhamn och en tilltagande konkurrens 

mellan danska och nydanska försäljare och 

leverantörer har noterats av den danska polisen. 

Försäljningen på Christiania har dock de facto minskat 

och den för Köpenhamn totala mängden beslagtagen 

hasch under 2005 var mindre än året innan. I 

polisens verksamhetsberättelse anges även att priset på 

hasch gått upp något, vilket kan antyda minskad tillgång 

på marknaden. Å andra sidan: unga danskar uppges 

idag vara mer positivt inställda till cannabis än 

tidigare och bruket har blivit mer allmänt utbrett samt 

spridit sig längre ned i åldrarna. Det sägs vidare att det 

tveklöst fortfarande finns en attraktiv cannabismarknad 

i Köpenhamn och att haschklubbarna fortsätter att 

existera. Polisen har dock getts utökade befogenheter 

att bekämpa dessa haschklubbar och antalet uppges 

nu vara det lägsta sedan 2001 (Verksamhetsberättelse 

2005). I vilken mån svenskar har kännedom om de 

nya platser där försäljning sker i Köpenhamn är okänt, 

men enligt de vi talat med inom den danska polisen är 

andelen svenskar som grips få. Inte heller har det enligt 

Rud Ellegaard på Köpenhamns närpolis kunnat märkas 

en ökning av andelen svenskar som vill köpa cannabis 

på Vesterbro sedan stängningen av Pusherstreet. 

Om den danska polisens uppfattning stämmer 

skulle detta understödja svenska tullverkets bild att 

Köpenhamn har fått minskad betydelse för svenskarnas 

narkotikainköp. I en undersökning av Malmöelevers 

inköp av narkotikapreparat från 2003 angav ett minskat 

antal gymnasieelever Köpenhamn som inköpsplats. 

Undersökningen stöder bilden av att en mindre andel 

av Malmö gymnasieelevers narkotikainköp idag görs i 

Köpenhamn (Malmöelevers levnads- och drogvanor 

2003). 

Stängningen av Pusherstreet verkar alltså inte odelat 

ha minskat efterfrågan på cannabis i Köpenhamn som 

fortfarande utgör en attraktiv marknad för cannabisprodukter. 

Det verkar dock som om svenskarnas inköp 

i Köpenhamn har minskat. 

Enligt Claes Kraft på tullen köper svenskarna i stället 

sina narkotikapreparat på andra arenor, exempelvis i 

Malmö eller via Internet. Narkotikasamordnare Sven 

56 

Delin på Länskriminalen i Skåne bekräftar den bild 

som ges av den svenska tullen. Delin berättar att 

marknaden för cannabis alltid sett annorlunda ut än 

för andra narkotikapreparat. I jämförelse med andra 

narkotikapreparat påpekar han att Köpenhamn och 

Malmö alltid har fungerat som en marknad där cannabisprodukter 

haft Köpenhamn som slutmål. Till 

Köpenhamn kommer stora kvantiteter cannabis som 

sedan styckas upp i mindre partier för transport över 

Öresund eller försäljning i Danmark. Så är det fortfarande, 

i motsats till vad som gäller andra droger där 

Köpenhamn mer fungerar som transitland i förhållande 

till Sverige. Delin menar dock att en förskjutning 

av denna marknad skett så att idag en större del av 

försäljningen sker på den svenska sidan av Öresund 

där priset idag relativt sett är lågt och tillgången verkar 

hög. En enkätundersökning gjord av Länskriminalen 

under 2006 innehöll en fråga om var man trodde att 

de som säljer cannabis i närområdet köpt in cannabisen 

och i vilka mängder. Enkätundersökningen riktade 

sig till narkotikapoliser runt om i Skåne. (Enkätundersökning 

och sammanställning har gjorts av Sven 

Delin på Länskriminalen). Svaren visar att inköpen 

idag då det gäller cannabis görs i Köpenhamn och i 

Malmö till lika stora delar och att den genomsnittliga 

inköparen då köper mellan 100 till 200 gram. Svaren 

förstärker bilden av en integrerad marknad i Öresundsregionen 

och att Köpenhamn fortfarande utgör 

en intressant marknad för inköp. Det verkar dock 

troligt att andelen av inköp i Malmö ökat över tid. 

Mängden per inköp mellan 100 och 200 gram indikerar 

vidare att många inköp troligtvis inte handlar 

om inköp för eget bruk utan för vidare försäljning. 

Bilden av en integrerad marknad beträffande cannabis 

syns tydligt i följande citat hämtat från Swecans 

forum. Diskussionen gäller vart cannabisen bör inhandlas 

på väg till Roskildefestivalen: 

Ska nog inte vara några som helst problem att få med sig 

lite över bron, annars så kan du ju alltid besöka 

Christiania innan (vilket nästan är obligatoriskt hur som 

helst ). Är hur som helst ingen brist på röka på campingen, 

brukar till och med vara folk som går runt och frågar 

om man vill köpa. 

Citatet anger två saker: för det första att det inte verkar 

vara några problem att få tag i cannabis i Sverige. 

För det andra att en rökare kan välja att köpa i Sverige 

eller Danmark, dvs. att man i den meningen kan tala 

om en marknad. En möjlig tolkning är att en segmentering 

av marknaden skett så att olika typer av cannabisinköpare 

gör sina inköp på olika platser. Den grupp 

som minskat radikalt på den Köpenhamnska arenan är 

den mer klassiskt myrtrafiksrelaterade gruppen, unga 

drogturister på jakt efter spänning och nya upplevelser 

i Christiania. Den öppna, anonyma arena som Chritiania 

erbjöd har idag försvunnit i och med den nya 

Christianiapolitiken. Försäljningen sker idag mer dolt 

och risken för polisingripande och repressalier är 

högre.

Däremot är det troligt att de mer erfarna inköparna 

och försäljarna av cannabis fortfarande har goda nätverk 

och kontakter på den danska sidan och gör en del 

av sina inköp där. Det är dock troligt att en större del 

av denna försäljning idag sker utanför Christianiaområdet. 

Ett samtal med en dansk som är väl bekant 

med den danska cannbismarknaden förstärker detta 

intryck. Hans intryck var att färre gjorde sina inköp 

idag på Christiania. Han påpekade även att kvaliteten 

på cannabis traditionellt varit högre i Danmark och att 

detta skapade ett incitament för inköpare och försäljare 

på den svenska sidan att vända sig till försäljare i 

Danmark. Om så fortfarande är fallet talar det för att 

det är en särskild grupp av inköpare och återförsäljare 

som fortfarande i stor utsträckning vänder sig mot den 

danska marknaden. 

Beslagsstatistik från polisen förstärker intrycket av 

att fler beslag idag görs på den svenska marknaden: 

Grafen visar en ökning av tillslagen över tid för hela 

Skåne, något som skulle kunna indikera ökad tillgång 

av cannabis på den skånska marknaden. Samma invändning 

som gör sig gällande för Tullverkets tillslagsstatistik 

gör sig även gällande här. Tillslagsstatistik 

representerar polisens arbetsinsats- och inriktning mer 

än tillgången på marknaden. Tillslagsstatistiken i kombination 

med prisutvecklingsuppgifter ger dock sammantaget 

goda skäl att anta att tillgången de facto ökat 

på den skånska marknaden. Priset är historiskt lågt, 

särskilt i de södra delarna av landet (CAN 2005). 

Antal 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

010101– 

010630 

010701– 

071231 

020101– 

020630 

020701– 

021231 

030101– 

030630 

Cannabisbeslag 

030701– 

031231 

Cannabisbeslag 

Logg. (Cannabisbeslag) 

040101– 

040630 

040701– 

041231 

050101– 

051231 

050701– 

051231 

060101– 

060630 

Sammanfattningsvis kan följande 

konstateras: 

Försäljningen av cannabisprodukter verkar idag i ökad 

omfattning ske på den svenska sidan, i Malmö. Den 

myrtrafiksrelaterade försäljning som tidigare skedde på 

Christiania verkar i huvudsak ha försvunnit. Många av 

dessa köpare kan antas ha avskräckts av de ökade risker 

det innebär att handeln inte längre sker lika öppet, 

samt av polisens närvaro och insatser på området, 

samtidigt som ökad tillgång och minskade priser på 

den svenska sidan ökar incitament för inköp där. 

Mer handel av cannabisprodukter på den danska 

markanden sker idag troligtvis på de haschklubbar 

som finns runt om i Köpenhamn. I vilken omfattning 

svenskar nyttjar dessa för inköp av narkotikapreparat 

är okänt. Den danska polisen uppskattar dock att 

gruppen av svenskar som besöker klubbarna är liten. 

Förslag till fortsatta studier 

Denna delrapport har formen av en kunskapssammanställning 

om vad vi vet om narkotikaturismen ifrån 

Sverige till Danmark idag. Den har sammanställts 

under relativt kort tid och med små resurser men ger 

likväl en indikation om narkotikaturismen och övergripande 

utvecklingstendenser fram till idag. För 

säkrare kunskap rekommenderar vi följande: 

• genom fortsatta kvantitativa analyser av danska 

polisregister skulle en säkrare kunskap kunna fås 

om antalet svenskar som grips i Köpenhamn och 

hur denna utveckling ser ut över tid. Utifrån detaljstatistik 

från två månader har vi kunnat se att i snitt 

2,5 procent av dem som grips i Köpenhamn för 

innehav av mindre mängder av narkotikapreparat 

kommer från Sverige. Det är dock svårt att säga om 

denna siffra är representativ över tid. En systematisk 

genomgång av danska polisregister kan ge svar 

på denna fråga samt information om vilka svenskar 

som grips och överförs för lagföring i Sverige. 

• genom utökade etnografiska studier på nätet och 

olika forum för cannabisbrukare, samt nätbaserade 

enkätundersökningar till riktade grupper kan kunskap 

vinnas om svenskars inköp av narkotikapreparat 

– var, vad och när köper man samt i vilka mängder? 

Hur ser marknaden i Öresundsregionen ut? 

• genom ett utökat fältarbete kan förutsättningar skapas 

för fler direktkontakter med de miljöer där narkotika 

säljs och köps. T ex skulle intervjuer med säljare 

och köpare kunna ge ökad kunskap om narkotikamarknaden 

i Köpenhamn. Vilka svenskar har kännedom 

om de köpenhamnska haschklubbarna och 

när och varför gör de sina inköp där? 

57

Referenser 

Bruun, Kettil; Christie, Nils (2003). Den gode fiende. 

Oslo: Universitetsforlaget AB 

Carlsson, Britt-Marie; Olsson Niclas (2001) 

Köpenhamn tur och retur. En kartläggning av hur svenska 

ungdomars resandemönster och attityder avseende droger, 

alkohol och sexuellt beteende har förändrats i samband 

med Öresundsbrons tillkomst. Malmö Stad 

Københavns politis virksomhedberetning 2004 

EU-dokument 11694/96 till förslag om definition 

av narkotikaturism 

Frantzsen, Evy (2005) Narkojakt på gateplan. 

Köpenhamn. Nedladdningsbar på Internet på 

http://www.jm.dk/wimpdoc.asp?page=document&obj 

no=75181 

Guttormsson, Ulf. Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 

1988–2005 i Sverige 2005. CAN-rapport nr 91. 

Stockholm. CAN 

Lov 205 ”Forslag til lov om ændring af lov om 

anvendelse af Christianiaområdet” 

Lov om euforiserende stoffer 

Malmöelevers levnads- och drogvanor 2003 – 

Delrapport. Stadskontoret: Malmö Stad 

Svenska Tullverkets årsredovisning 2005 

Tham, Henrik (2003) ”Narkotikapolitiken och missbrukets 

utveckling” i Tham (red) Forskare om narkotikapolitiken. 

Rapport 2003:1. Stockholm: 

Kriminologiska institutionen 

58 

Internetresurser 

Festival Globe, den 27:e juni 2005, http://www.roskildefestival.dk/db/files/0627_komprimeret_72dpi.pdf 

Roskilde Daily, den 24:e juni 2003, 

http://www.roskilde-festival.dk/db/files/030624.pdf 

Swecans internetforum för svenska cannabisbrukare 

http://www.swecan.org/modules.php?name=Forums& 

file=viewtopic&t=40900 

Intervjuer 

• Camilla Wallin, tidigare svensk socialarbetare i 


• Rud Ellegaard, dansk polis på Närpolis City 

• Nils Gert Dehlendorff, dansk poliskommissarie och 

chef på Närpolisen Amager 

• Sven Delin, narkotikasamordnare på Länskriminalen 

i Skåne 

• Claes Kraft, nationell specialist på narkotika för 

Tullverket i Malmö

Mobilisering mot narkotika arbetar med att samordna narkotikapolitiken 

på nationell, regional och lokal nivå. I denna skriftserie 

presenterar Mobilisering mot narkotika rapporter från 

olika arbetsgrupper och projekt som vi initierat. Författarna 

svarar för tolkningar och slutsatser i de presentationer som 

redovisas. Rapportserien vänder sig till yrkesverksamma, beslutsfattare 

och andra som är intresserade av att få nya och 

djupare kunskaper inom narkotikapolitikens olika områden. 

MOBILISERING MOT NARKOTIKA 

Besöksadress: Regeringsgatan 30-32 • Postadress: 103 33 Stockholm • Tfn: 08-405 10 00 • Fax: 08-411 24 67 

registrator@social.ministry.se • www.mobilisera.nu

Svenska hemlösa och missbrukare i Köpenhamn, 624 kB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?