Hälsa i arbetslivet - Statens folkhälsoinstitut

målområde 4 

Hälsa i arbetslivet 

Kunskapsunderlag för 

Folkhälsopolitisk rapport 2010

MåloMråde 4 

Hälsa i arbetslivet 

Kunskapsunderlag för 

Folkhälsopolitisk rapport 2010

© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2011, R 2011:03 

ISSN 1651-8624 

ISBN 978-91-7257-774-9 (pDF) 

ISBN 978-91-7257-773-2 (pRINT) 

OMSLAGSFOTO: pHOTOS.cOM 

GRAFISK pRODUKTION: AB TypOFORM 

TRycK: STRÖMBERG, STOcKHOLM, 2011

Innehåll 

3 Innehåll 

5 Förord 

6 Sammanfattning 

Arbetslivet har stor betydelse för hälsan 6 

Viktigt med fortsatta insatser för en bättre psykosocial arbetsmiljö 6 

Tydliga skillnader i hälsa och arbetsvillkor mellan grupper i arbetslivet 7 

Genomförda åtgärder och nya förslag 7 

9 Summary 

Working life is of extensive importance to health 9 

Continued psychosocial work environment 

improvement efforts important 9 

Clear differences in health and employment 

conditions between groups in working life 10 

Performed measures and new proposals 10 

13 DEL 1. INLEDNING 

Arbetsliv och hälsa 14 

Faktorer som påverkar psykosocial arbetsmiljö 

och hälsa i arbetslivet 16 

19 DEL 2. SAMBAND MELLAN PSYKOSOCIAL 

ARBETSMILJÖ OCH HÄLSA 

23 DEL 3. UTVECKLINGEN AV DEN PSYKOSOCIALA 

ARBETSMILJÖN OCH HÄLSAN I ARBETSLIVET 

Arbetsrelaterade hälsoutfall (effekter) 24 

Arbetsskador 24 

Självskattad arbetsorsakad ohälsa 26 

Psykosociala arbetsmiljöfaktorer (tillstånd) 31 

Krav, inflytande och stöd i arbetet 31 

Trivsel i arbetet 32 

Utbildning och lärande (påverkansfaktor) 35 

Anställningstrygghet (påverkansfaktor) 36 

Andel behovsanställda 36 

Oro för att förlora arbetet 37

återhämtning mellan arbetspass (påverkansfaktor) 39 

Systematiskt arbetsmiljöarbete och företagshälsovård (åtgärd) 41 

43 DEL 4. SKILLNADER I PSYKOSOCIAL ARBETSMILJÖ 

OCH HÄLSA MELLAN OLIKA GRUPPER 

47 DEL 5. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER OCH RESULTAT 

Harmonisering av regler och föreskrifter om arbetsmiljö 49 

Internationella satsningar på arbetsmiljö och hälsa 49 

Arbetsmiljöverkets riktade insatser 50 

Myndighetsinitiativ i styrdokument och utredningar 50 

Arbetsmiljömärkning 51 

Forskning om arbetsmiljö och hälsofrämjande insatser 52 

riskbruksprojektet samt projekt 

för folkhälsa och regional utveckling 52 

Hälsofrämjande projekt 53 

Analys av resultat och genomförda åtgärder 53 

57 DEL 6. REKOMMENDATIONER TILL FRAMTIDA ÅTGÄRDER 

Utveckla indikatorer för att följa upp hälsa i arbetslivet 59 

Öka implementeringen av modeller för att skapa 

hälsofrämjande organisationer 60 

Utveckla företagshälsovårdens roll för ökad hälsa i arbetslivet 61 

Införa en ny modell för arbetsmiljötillsyn 62 

Utveckla redovisningen av sjukfrånvaro och 

personalekonomiska indikatorer i organisationer 62 

Införa kunskap om hälsa och arbetsmiljö i strategiska utbildningar 63 

Förstärka forskningen och kunskapsförmedlingen om hälsa i arbetslivet 63 

Prioriteringar 64 

66 Referenser

Förord 

SverigeS rikSdag antog den nationella folkhälsopolitiken år 2003 i propositionen 

Mål för folkhälsan (2002/03:35). År 2008 presenterades sedan propositionen 

En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110). Det övergripande målet för folkhälsan 

är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela 

befolkningen. Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att analysera och 

följa upp den nationella folkhälsopolitiken. Den första rapporten gavs ut år 2005 

och den andra i november 2010. 

Den folkhälsopolitiska rapporteringen har två huvudsyften. Det första är att ge 

regeringen överblick över hur folkhälsan har utvecklats och resultatet av de genomförda 

åtgärderna. Det andra är att rekommendera framtida satsningar på ett sådant 

sätt att regeringen enklare kan göra strategiska val och prioritera bland de föreslagna 

åtgärderna. 

Underlaget för Folkhälsopolitisk rapport 2010 är omfattande och presenteras i 

flera underlagsrapporter. Dessa rapporter ger bland annat en fördjupad bild av varje 

enskilt målområde för folkhälsa. Den här rapporten innehåller underlagsmaterial 

som har tagits fram inom målområde 4 – hälsa i arbetslivet. I rapporten avgränsas 

målområdet främst till psykosociala arbetsmiljöfaktorer och faktorer som 

anställningstrygghet, utbildning och lärande samt återhämtning mellan arbetspass. 

Rapporten behandlar också institutionella faktorer som tillgång till företagshälsovård 

och systematiskt arbetsmiljöarbete. 

Rapporten har arbetats fram av Stig Vinberg vid Avdelningen för analys och 

uppföljning. Den har granskats av Statens folkhälsoinstituts interna sekretariat för 

Folkhälsopolitisk rapport 2010. 

Underlaget till utvecklingen av de faktorer som redovisas i rapporten kommer 

främst från Arbetsmiljöverket. Prioriterade förslag till framtida åtgärder har stämts 

av med Arbetsmiljöverket. 

Vetenskaplig granskare har varit Ola Leijon, medicine doktor, Institutionen 

för folkhälsovetenskap, Avdelningen för arbets- och miljömedicin, Karolinska 

Institutet, Stockholm. 

Östersund, mars 2011 

Sarah Wamala 

Generaldirektör 

M å l o M r å d e 4 – H Ä l S A I A r B e T S l I V e T 5

Sammanfattning 

denna rapport är en av 21 underlagsrapporter till Folkhälsopolitisk rapport 

2010. Huvudrapporten Folkhälsopolitisk rapport 2010: Framtidens folkhälsa – 

allas ansvar utkom i november 2010. 

Arbetslivet har stor betydelse för hälsan 

Arbetslivet berör många människor under en stor del av livet och har därför stor 

betydelse för folkhälsan på flera sätt. Människors hälsa påverkas av arbetsmiljön, 

men också av till exempel anställningsformer och möjligheten att skapa balans 

mellan arbetslivet och fritiden. I flera aktuella politiska styrdokument konstateras 

att arbetsmiljön är viktig för enskilda individers hälsa och välbefinnande, för 

verksam heternas utveckling och därmed även för förutsättningarna för tillväxt. 

Hälsa i arbetslivet är därför ett särskilt målområde inom folkhälsopolitiken, och det 

poängteras att arbetsplatsen är en betydelsefull arena för förebyggande insatser som 

omfattar både direkt arbetsrelaterade faktorer och hälsorelaterade levnadsvanor. 

I denna rapport avgränsas målområdet hälsa i arbetslivet främst till psykosociala 

arbetsmiljöfaktorer och faktorer som anställningstrygghet, utbildning och lärande 

samt återhämtning mellan arbetspass (balansen mellan arbetslivet samt hem- och 

familjearbetet/fritiden). Rapporten behandlar också institutionella faktorer som 

tillgång till företagshälsovård och systematiskt arbetsmiljöarbete. De arbetshälsorelaterade 

utfall som analyseras omfattar anmälda arbetsskador och rapporterade 

arbetsorsakade besvär. 

Viktigt med fortsatta insatser för en bättre psykosocial 

arbetsmiljö 

Utvecklingen när det gäller studerade faktorer visar på såväl positiva som negativa tendenser. 

Antalet anmälda arbetsolycksfall och arbetssjukdomar har till exempel minskat 

under senare år, liksom andelen personer som rapporterar arbetsorsakade besvär. 

Dessutom har andelen personer som fått utbildning på betald arbetstid under det 

senaste året ökat, bland både kvinnor och män. Det behövs dock fortsatta hälsofrämjande 

insatser när det gäller psykosociala arbetsmiljöfaktorer, eftersom en stor andel 

individer upplever höga arbetskrav, lågt inflytande och bristfälligt socialt stöd. Många 

individer uppger också oro för att förlora arbetet och bristande återhämtning mellan 

arbetspass, vilket kan påverka den psykosociala arbetsmiljön negativt. Resultaten 

visar även att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte har fått tillräckligt genomslag, 

och att framför allt de mindre företagen saknar tillgång till företagshälsovård. 

6 M å l o M r å d e 4 – H Ä l S A I A r B e T S l I V e T

Tydliga skillnader i hälsa och arbetsvillkor mellan grupper 

i arbetslivet 

Resultaten avseende flera studerade indikatorer pekar på tydliga skillnader mellan 

kvinnor och män, olika yrkesgrupper och företagsstorlekar. Kvinnor anger till 

exempel högre andel arbetsorsakade besvär, högre arbetskrav och lägre inflytande i 

arbetet än vad män gör. Kvinnorna anger också sämre värden än män när det gäller 

arbetstrivsel, utveckling i arbetet, anställningstrygghet och trötthet efter arbetet. 

Samtidigt finns det positiva tendenser för kvinnor: de anmäler färre arbetsolyckor, 

och de upplever i högre grad än män att de får socialt stöd i arbetet och utbildning 

på betald arbetstid. Andra skillnader är att högutbildade och högre tjänstemän trivs 

bättre med arbetet än lågutbildade och personer som tillhör kategorin arbetare. 

Personer med låg kontantmarginal och personer födda utanför Norden upplever 

också lägre grad av arbetstrivsel och högre grad av oro för att förlora arbetet än 

personer med hög kontantmarginal och personer födda i Norden. Det finns också 

tendenser till skillnader i arbetsorsakade besvär mellan olika länsgrupper, men 

dessa måste tolkas med försiktighet då olika bakgrundsfaktorer kan variera mellan 

länsgrupperna. 

Genomförda åtgärder och nya förslag 

I rapporten redovisas övergripande vilka åtgärder och insatser som genomförts under 

senare år för att förbättra hälsan och villkoren i arbetslivet. Flera politiska initiativ 

har tagits, och flera forskningssatsningar och projekt kring hälsa i arbetslivet har 

startats och delvis genomförts. Men en hel del av förslagen från Folkhälsopolitisk 

rapport 2005 om ökad hälsa i arbetslivet är inte genomförda. De handlade om psyko- 

sociala arbetsmiljöfaktorer, men också om förstärkta insatser för att bygga upp 

kunskap om hälsa i arbetslivet och om hälsofrämjande arbetsmiljöarbete. 

I denna rapport ger Statens folkhälsoinstitut förslag på nya områden för åtgärder 

på nationell, regional och lokal nivå. Förslagen handlar till exempel om att utveckla 

indikatorer för att följa upp hälsa i arbetslivet, öka implementeringen av modeller 

för hälsofrämjande organisationer, utveckla företagshälsovårdens roll, förbättra 

den personalekonomiska redovisningen, förstärka forskningen och kunskapsförmedlingen, 

göra strategiska satsningar på regional och lokal nivå samt göra jämställdhetsinriktade 

satsningar för särskilda grupper. Följande tre förslag bedöms 

som särskilt angelägna: 

1. Statens folkhälsoinstitut föreslår att institutet och Arbetsmiljöverket får i uppdrag 

att ta fram indikatorer för att följa upp hälsa i arbetslivet. Indikatorerna 

bör även visa hur den arbetsrelaterade hälsan fördelar sig i olika befolkningsgrupper. 

Arbetet bör ske i samråd med berörda centrala myndigheter. 

2. Statens folkhälsoinstitut föreslår att institutet får i uppdrag att förstärka arbetet 

med att implementera modeller för att skapa hälsofrämjande organisationer 


på såväl nationell som regional och lokal nivå. Arbetet bör ske i samråd med 

berörda aktörer. 

3. Statens folkhälsoinstitut föreslår att Arbetsmiljöverket får i uppdrag att 

• stimulera företagshälsovården när det gäller hälsofrämjande, förebyggande 

och rehabiliterande insatser 

• finna former för att öka tillgången till företagshälsovård, särskilt i små organisationer 

och företag. 

Arbetet bör ske i samråd med andra berörda aktörer. 

I rapportens avslutande kapitel ger vi ytterligare fyra förslag som gäller tillsyn av 

arbetsmiljön, personalekonomiska indikatorer, strategisk utbildning samt forskning 

och kunskapsförmedling avseende hälsa i arbetslivet. 


Summary 

Objective domain 4: Health in working life 

Knowledge base for the Public Health Policy Report 2010 

THis RePoRT is one of 21 sub-reports related to the Public Health Policy Report 

2010. The summary report “Public Health Policy Report 2010: Public health of the 

future – everyone’s responsibility” was published in November 2010. 

Working life is of extensive importance to health 

Working life is a concern for many individuals during a considerable part of life and 

is therefore of extensive importance to public health. Besides work environment factors, 

employment conditions and possibilities to balance work and leisure time are 

of importance to individual health. In several recent political documents, it is stated 

that the working environment is an important issue for both the health and well-being 

of individuals and the development and growth of organisations. Health in working 

life is therefore a special objective domain in the public health policy, and it is pointed 

out that the workplace is an important arena for preventive measures which, apart 

from work-related factors, also consist of health-related living conditions. 

In this report, determinants for work-related health are primarily limited to psycho- 

social work environment factors and underlying factors such as job security, education, 

learning and recuperation between shifts. Institutional factors such as access 

to occupational health services and systematic work environment management are 

also studied. The analysed work-related health outcomes are reported occupational 

accidents and work-related disorders. 

Continued psychosocial work environment improvement 

efforts important 

The trend concerning studied indicators shows both positive and negative tendencies. 

Improvements in recent years can be noted for reported work-related accidents 

and diseases, and the proportion of individuals reporting work-related disorders. 

The percentage of individuals reporting that they received education in the past 12 

months has increased, among both men and women. However, there are indications 

that it is important to continue with health promotion measures concerning psychosocial 

work-environment factors; the percentage of individuals that perceive high 

job demands, low influence over work and insufficient social support is high. An 

increasing number of people report that they are worried about losing their jobs and 

M Å L O M R Å D E 4 – H Ä L S A I A R B E T S L I V E T 9

insufficient recuperation between shifts, which can negatively affect psychosocial 

working conditions. Results also show that systematic work environment management 

has not had an adequate impact and that small workplaces in particular lack 

access to occupational health services. 

Clear differences in health and employment conditions 

between groups in working life 

Results for several studied indicators indicate clear differences between men and 

women, different occupational groups and workplace sizes. One evident pattern 

is that women report work-related disorders, high job demands and low influence 

over work to a higher degree than men. Women also report lower ratings concerning 

job satisfaction, job development, job security and tiredness after work. However, 

there are also positive tendencies for women: they account for a lower proportion 

of reported occupational accidents, perceive more social support at work and get 

more paid on-the-job training to a greater extent than men. Other differences are 

that those with a high level of education and those in upper-level white-collar jobs 

report greater job satisfaction than those with little education and blue-collar jobs. 

Individuals with restricted financial margins and those born outside the Nordic 

countries experience a lower degree of job satisfaction and a higher degree of worry 

of losing their jobs compared with groups that have large financial margins and 

those born in the Nordic countries. When it comes to analysed regional groupings, 

there tend to be differences in work-related disorders, but these results must be 

interpreted with caution because different background factors can vary between 

different regional groupings. 

Performed measures and new proposals 

The report provides an overall presentation of measures performed to improve 

health and working conditions in recent years. Although several political initiatives, 

working life research and projects concerning health in working life have been initiated 

and have been partially performed in recent years, it must be noted that several 

of the proposals regarding health in working life in the Public Health Report 2005 

have not been implemented. These proposals were partially related to psychosocial 

work environment factors, as well as more knowledge about health in working life 

and workplace health promotion. Proposals of future areas are presented for the 

national, regional and local levels. These proposals concern developing indicators 

for monitoring health in working life, increasing the implementation of models for 

health-promoting organisations, developing occupational health services, human 

resource accounting, stronger research and strategic measures on the regional and 

local levels, and measures for equity concerning vulnerable groups in working life. 

The following proposals are deemed to be particularly important: 


1. The Swedish National Institute of Public Health proposes that the institute and 

the Swedish Work Environment Authority be assigned to develop indicators to 

monitor health-related factors in working life. These indicators shall also show 

the distribution of work-related health among different groups in working life. 

The work should be performed in consultation with other relevant authorities. 

2. The Swedish National Institute of Public Health proposes that the institute be 

assigned to strengthen work on implementing models to create health-promoting 

organisations on a national, regional and local level. The work should be 

performed in consultation with other relevant actors. 

3. The Swedish National Institute of Public Health proposes that the Swedish Work 

Environment Authority be assigned to stimulate occupational health services 

with regard to measures related to promotion, prevention and rehabilitation, 

and to develop strategies to improve access to occupational health services, particularly 

among small organisations and enterprises. The work shall be performed 

in consultation with other relevant actors. 

Apart from the these proposals, the final part of the report presents four other proposals 

concerning supervision of the work environment, human resource indicators, 

strategic education initiatives, and research and knowledge distribution regarding 

health-related areas in working life. 


1 

INLEDNING 

det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar 

för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Detta mål med 

tillhörande elva målområden (faktaruta 1) är en kompassriktning för att nå social 

hållbarhet (proposition 2002/03:55 och 2007/08:110). Vi ser därför uppdraget som 

en del av arbetet med att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. 

Faktaruta 1. Folkhälsopolitikens övergripande mål och de elva målområdena

det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar 

för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Detta mål med tillhörande 

elva målområden (se nedan) är en kompassriktning för att nå social hållbarhet 

(proposition 2002/03:55 och 2007/08:110). Vi ser därför uppdraget som en del 

av arbetet med att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. 

MÅl För FolkHälSan 

Det övergripande nationella folkhälomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar 

för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Målområden: 

1. Delaktighet och inflytande i samhället 

2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 

3. Barns och ungas uppväxtvillkor 

4. Hälsa i arbetslivet 

5. Miljöer och produkter 

6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård 

7. Skydd mot smittspridning 

8. Sexualitet och reproduktiv hälsa 

9. Fysisk aktivitet 

10. Matvanor och livsmedel 

11. Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel 

Arbetsliv och hälsa 

Arbetslivet berör många människor under en stor del av livet och har därför betydelse 

för folkhälsan på flera sätt. Människors hälsa påverkas av arbetsmiljön, men också av 

till exempel anställningsformer och möjligheterna att skapa balans mellan arbetsliv 

och hem- och familjearbete samt fritid (Statens folkhälsoinstitut, 2005a; 2005b). 

Arbetslivet har förändrats under senare år. Globalisering och avregleringar innebär 

ökad konkurrens och krav på flexibilitet, och informationsteknologin löser upp 

arbetets tidsmässiga och rumsliga gränser. Därmed ökar kraven på att organisationer 

anpassar sig efter nya villkor, och det behövs fler utbildningsinsatser. I Sverige 

har allt fler börjat arbeta inom tjänstesektorn, vilket innebär förändringar i arbetskraftens 

sammansättning. 

Den genomsnittliga utbildningsnivån har ökat och arbetskraftsdeltagandet är 

högt, med en hög andel förvärvsarbetande kvinnor. Samtidigt har flera grupper svårt 

att etablera sig på arbetsmarknaden, till exempel personer med utländsk bakgrund, 

personer med någon form av funktionsnedsättning och ungdomar (Forskningsrådet 

för arbetsliv och socialvetenskap [FAS], 2009a). 

I den senaste folkhälsopolitiska propositionen (2007/08:110) konstateras att 

arbetsmiljön är viktig för enskilda individers hälsa och välbefinnande, för verksamheternas 

utveckling och därmed även för tillväxten och konkurrensen. Hälsa i 


arbetslivet är därför ett särskilt målområde inom folkhälsopolitiken. I propositionen 

poängteras också att arbetsplatsen är en betydelsefull arena för förebyggande 

insatser som, förutom direkt arbetsrelaterade faktorer, även omfattar hälsorelaterade 

levnadsvanor och livsvillkor. 

I flera aktuella utredningar (Ds 2008:16; SOU 2009:47; SOU 2009:93) om den 

framtida arbetslivspolitiken konstateras att en dålig arbetsmiljö är ett kostsamt problem 

för individer, organisationer och samhället. Arbetsmiljön kan också ses som 

ett framtida konkurrensmedel i och med den förväntade arbetskraftsbristen, kommande 

generationers krav på ett utvecklande arbete och ett ökat fokus på organisationers 

sociala ansvar. I regeringens skrivelse (2009/10:248) om en förnyad arbetsmiljöpolitik 

redovisas en nationell handlingsplan med prioriterade områden för år 

2010–2015. Arbetet ska inriktas på att arbetsmiljöns positiva, verksamhetsmässiga 

och hälsofrämjande effekter synliggörs samt att det riskförebyggande arbetet stärks. 

Vidare kan organisationer tjäna på att investera i humankapital och medarbetarnas 

hälsa, enligt senare års forskning (Sockoll, Kramer, & Bödeker, 2009; SOU 

2009:47; Statens folkhälsoinstitut, 2010). Arbetsmiljöproblem kan också leda till 

betydande kostnader för individer och samhället, även om den nationalekonomiska 

forskningen på området är begränsad (Arbetsmiljöverket, 2010d). 

På internationell nivå pekar Kommissionen för sociala bestämningsfaktorer för 

hälsa (World Health Organization, 2008) på att sysselsättning och arbetsförhållanden 

har stor betydelse för hälsa och jämlikhet i hälsa. Goda arbetsförhållanden kan 

stärka individers ekonomi, sociala status, personliga utveckling, sociala relationer 

och självförtroende samt skydda mot fysiska och psykosociala risker. Åtgärder mot 

arbetsrelaterade ojämlikheter kan ge direkta hälsokonsekvenser, men rapporten 

pekar också på arbetets betydelse för att minska ojämlikheter på grund av kön, 

etnicitet, ålder och socioekonomiska aspekter. Rapporten slår vidare fast att flera 

sysselsättningsrelaterade förhållanden har samband med sämre hälsa, exempelvis 

arbetslöshet och tidsbegränsade anställningar. Fortfarande innebär också faktorer 

som stress, orimliga arbetskrav, begränsat handlingsutrymme och arbetsrelaterade 

olyckor allvarliga risker för hälsan. 

Flera förhållanden visar att det behövs fortsatta insatser för att förbättra hälsan i 

arbetslivet (Arbetsmiljöverket, 2010a; 2010b; 2010c; 2010e): 

• Omkring 100 000 arbetsskador anmäls varje år. 

• Runt var fjärde arbetstagare anser sig drabbad av besvär till följd av arbetet som 

gör det svårt att klara av jobbet eller utföra det dagliga hemarbetet. 

• Omkring hälften av alla arbetstagare upplever att de inte kan påverka sin arbetstakt 

under minst halva arbetstiden, och runt en tredjedel menar att de aldrig eller 

nästan aldrig får stöd och uppskattning av sina överordnade. 

• Fortfarande anger drygt hälften av arbetstagarna att det inte bedrivs ett systematiskt 

arbetsmiljöarbete på deras arbetsplats. 

• Ungefär en tredjedel av arbetstagarna anger att de inte har tillgång till företagshälsovård, 

och tillgången är särskilt låg bland anställda i små företag. 


Målområdet hälsa i arbetslivet berör flera politikområden: folkhälsa, arbetsmarknad, 

jämställdhet och socialförsäkring. I denna rapport avgränsar vi målområdet 

till främst psykosociala arbetsmiljöfaktorer, anställningstrygghet, återhämtning 

mellan arbetspass samt arbetsrelaterade hälsoutfall i form av arbetsskador och 

arbetsorsakade besvär. 

Faktorer som påverkar psykosocial arbetsmiljö och 

hälsa i arbetslivet 

I det här avsnittet beskriver vi en modell för relationer mellan de faktorer och indikatorer 

som vi analyserar i rapporten. Arbetsmiljöfaktorer är ett samlingsnamn 

för faktorer som rör individers arbetsförhållanden. Det handlar till exempel om 

tekniska eller fysiska faktorer, ergonomiska faktorer, psykosociala faktorer och 

organisatoriska förhållanden. I denna rapport avgränsar vi analyserna till främst 

psykosociala arbetsmiljöfaktorer (”tillstånd” enligt modellen i figur 1) samt anställningstrygghet, 

återhämtning mellan arbetspass samt utbildning och lärande i arbetet 

(”påverkansfaktorer” enligt modellen i figur 1). Anställningstrygghet fokuserar 

här på arbetstagarnas upplevelse, medan de arbetsmarknadspolitiska aspekterna 

tas upp under målområde 2, ekonomiska och sociala förutsättningar. Återhämtning 

mellan arbetspass handlar vidare om individens möjligheter att hantera arbetets 

belastningar och positiva aspekter i förhållande till familjen och annat som rör 

fritidslivet. Dessutom berör vi några systemaspekter som handlar om tillgång till 

företagshälsovård och systematiskt arbetsmiljöarbete (”åtgärder” enligt modellen i 

figur 1). De arbetsrelaterade hälsoutfall som analyseras omfattar arbetsskador och 

arbetsorsakad ohälsa (”effekter” i modellen i figur 1). 

De indikatorer som vi använder för att mäta hälsa i arbetslivet utvecklades i 

Folkhälsopolitisk rapport 2005 (Statens folkhälsoinstitut, 2005a; 2005b). Utöver 

dessa indikatorer använder vi indikatorer för arbetstrivsel, utbildning och lärande 

i arbetet samt oro för att förlora arbetet. I den fortsatta analysen fokuserar vi alltså 

främst på några psykosociala faktorer i arbetsmiljön och på några arbetsrelaterade 

hälsoutfall. Denna avgränsning motiveras av signaler på tilltagande psykosociala 

arbetsmiljöproblem i dagens arbetsliv, men innebär brister då vi inte närmare analyserar 

fysiska och ergonomiska faktorer samt arbetsorganisatoriska faktorer. Se 

Arbetsmiljöverkets rapporter om arbetsmiljö, arbetsorsakade besvär och arbetsskador 

för en mer omfattande analys (Arbetsmiljöverket, 2010a; 2010b; 2010c). 

I figur 1 beskrivs möjliga relationer mellan ovan nämnda faktorer sorterade i 

drivkrafter, påverkansfaktorer, tillstånd, effekter och åtgärder utifrån en så kalllad 

DPSIR-modell 1 (European Environmental Agency, 1999). Modellen är inte en 

orsaksmodell som sammanfattar alla drivkrafter och påverkansfaktorer för de stu- 

1. D = driving forces (drivkrafter); P = pressure (påverkansfaktorer); S = state (tillstånd); 

I = impact (effekter); R = respons (åtgärder). 


derade tillstånden och effekterna, utan mer en förenklad modell för faktorer som 

påverkar psykosocial arbetsmiljö och arbetsrelaterad hälsa. Man bör dock komma 

ihåg att sambanden är komplexa mellan åtgärder och drivkrafter, påverkansfaktorer, 

psykosociala faktorer och arbetsrelaterade hälsoutfall. De kan till exempel 

variera bland olika yrkesgrupper och organisationer. 

Figur 1. Modell för åtgärder, drivkrafter, påverkansfaktorer, tillstånd och effekter för målområdet 

hälsa i arbetslivet, med särskilt fokus på psykosociala faktorer. 

Drivkrafter 

• Normer och lagar 

• Värderingar 

• Ekonomiska villkor 

• Teknologiska förändringar 

• Arbetskraftsutbud 

• Utbildningsnivå 

Påverkansfaktorer 

• Arbetsorganisatoriska 

faktorer/ledarskap 

• Utbildning och lärande 

i arbetet 

• Anställningstrygghet 

• Återhämtning mellan 

arbetspass 

• Attityder och beteenden 

Tillstånd 

Psykosociala arbetsmiljöfaktorer 

• Krav, inflytande, stöd i arbetet 

• Arbetstrivsel 

Åtgärder och styrmedel 

• Nationell strategi/ 

styrdokument/ 

handlingsplaner 

• Ekonomiska styrmedel 

• Lagstiftning/standarder 

• Företagshälsovård/andra 

konsultativa insatser 

• Systematiskt arbetsmiljöarbete 

• Attitydpåverkande insatser 

• Forskning om hälsa 


Effekter 

• Arbetsskador 

• Självskattad arbetsorsakad 

ohälsa 


Av modellen framgår att psykosociala arbetsmiljöfaktorer (tillstånd), som i sig 

består av ett flertal faktorer, påverkar olika hälsorelaterade utfall (effekter). De indikatorer 

som används när det gäller den psykosociala arbetsmiljön är arbetstagares 

upplevelser av krav, inflytande, stöd och trivsel i arbetet (Theorell, 2003). De effektrelaterade 

indikatorerna handlar om arbetstagares upplevelser av arbetsorsakade 

besvär, belastningsbesvär och stressrelaterade besvär (Arbetsmiljöverket, 2010b) 

samt mer objektiva indikatorer som arbetsolycksfall och anmälda arbetssjukdomar 

(Arbetsmiljöverket, 2010c; 2010e). 

De påverkansfaktorer som främst gäller den psykosociala arbetsmiljön rör 

arbetsorganisation, ledarskap, anställningstrygghet, återhämtning och balans mellan 

arbetsliv samt hem- och familjearbete och fritid samt attityder och beteenden 

hos ledare och medarbetare (Oxenstierna, Widmark, Finnholm, & Elofsson, 2008). 

I de arbetsorganisatoriska faktorerna inkluderas exempelvis möjligheter till utbildning 

och lärande. Vidare påverkar attityder och beteenden bland ledare och medarbetare 

olika psykosociala förhållanden, men också ergonomiska förhållanden och 

säkerhetsfrågor, och därmed risken för olycksfall och skador. Dessa faktorer påverkar 

var för sig och sammantaget arbetsmiljön på olika sätt – påverkan skiljer sig åt 

mellan olika branscher och olika typer av organisationer. 

Flera av påverkansfaktorerna är i sin tur beroende av samhälleliga drivkrafter. 

Anställningstryggheten påverkas av den ekonomiska utvecklingen och eventuella 

ekonomiska kriser. Normer i form av arbetsmiljölagstiftning ger en gemensam 

grund för kraven på arbetsmiljön som ledare och medarbetare ska följa. Rådande 

värderingar kan exempelvis påverka hur män och kvinnor söker sig till olika typer 

av yrken eller vilken typ av ledarskap som utövas. Antalet utbildningsplatser i olika 

skolor och högre utbildningsinstanser ger ett arbetskraftsutbud som ska stämma 

mot en förväntad framtida efterfrågan på arbetsmarknaden. Trendbrott i den tekniska 

utvecklingen kan snabbt förändra efterfrågan på kompetenser och arbetskraft. 

Människors utbildningsnivå påverkar deras yrkesval, vilket i sin tur kan 

påverka deras framtida arbetsmiljöförhållanden och hälsa. 

Åtgärder och styrmedel kan handla om politiska strategier och styrning, ekonomiska 

styrmedel, lagstiftning, konsultativa insatser, attitydpåverkande insatser 

och forskning. Dessa åtgärder påverkar flera av de drivkrafter som är aktuella, till 

exempel normer och värderingar i arbetslivet och arbetskraftsutbud (SOU 2009:47; 

2009:93). Drivkrafterna kan också vara relaterade till exempelvis ekonomiska 

villkor på samhälls- och organisationsnivå. De åtgärder som genomförs påverkar 

drivkrafterna, men kan också ha direkt betydelse för de påverkansfaktorer som är 

aktuella. De effekter som studeras när det gäller hälsorelaterade utfall utgör också 

underlag för omprövning och utveckling av fortsatta insatser och åtgärder. 


2 SAMBAND 

MELLAN PSYKO- 

SOCIAL ARBETSMILJÖ 

OCH HÄLSA

i det Här avSnittet redovisar vi övergripande forskning om sambanden mellan de 

studerade faktorerna och arbetsrelaterade hälsoutfall. Beskrivningen är inte systematisk, 

utan syftar mer till att exemplifiera forskning av relevans för det aktuella 

målområdet och de psykosociala arbetsmiljöfaktorer som fokuseras i analysen. 

Några viktiga resultat är följande: 

• Det vetenskapliga stödet är starkt för att arbetsmiljöfaktor påverkar människors 

hälsa, men sambanden är komplexa mellan påverkansfaktorer, psykosociala 

arbetsmiljöfaktorer och hälsa. 

• Det finns systematiska variationer i anställdas hälsa mellan olika typer av arbetsplatser 

och arbetsgivare. Detta tyder på att arbetsplatsrelaterade faktorer har 

stor betydelse för hälsan. 

• Forskning visar att orimliga arbetskrav, bristande inflytande och dåligt socialt 

stöd har samband med ett flertal ohälsoutfall. 

• Arbetsorganisatoriska förändringar, anställningstrygghet och återhämtning mellan 

arbetspass är betydelsefulla påverkansfaktorer för psykosociala aspekter i 

arbetsmiljön. 

• Forskning visar att hälso- och arbetsmiljöinriktade åtgärder både kan förbättra 

medarbetares hälsa och utveckla verksamheten. 

Arbetslivet har stor betydelse för människors hälsa och välstånd. Ett högt arbetskraftsdeltagande 

är alltså värt att eftersträva, och då krävs att personer med funktionsnedsättning, 

med olika sjukdomar och i olika åldrar kan delta (FAS, 2009a). 

I många fall finns också ett starkt och väldokumenterat vetenskapligt stöd för 

enskilda arbetsmiljöfaktorers effekt på hälsan, eller för effekten av ett fåtal faktorer 

i kombination (Statens folkhälsoinstitut, 2005a). Människors arbetsförmåga kan 

till exempel försämras markant av fysiska arbetsmiljöfaktorer som störande ljud, 

olämpliga arbetsställningar, vibrationer, relativt små avvikelser från optimal temperatur 

och icke optimal belysning. Sådana försämringar medför i sin tur en motsvarande 

produktivitets- och kvalitetsförlust (SOU 2009:47). 

Ofta kan det dock vara svårt att värdera hur faktorerna verkar samtidigt, deras 

inbördes relativa vikt och eventuella synergieffekter, i förhållande till olika hälsoutfall. 

Förhållanden på arbetet interagerar också med omständigheter utanför arbetet, 

vilket sammantaget bidrar till hälsa eller ohälsa (Ibid.). Men det finns systematiska 

variationer i hälsa och sjukfrånvaro mellan olika arbetsplatser och arbetsgivare, 

vilket tyder på att variabler på arbetsplatsen påverkar sjukfrånvaron markant 

(Härenstam, Marklund, Berntson, Bolin, & Ylander, 2006). Under senare år har de 

psykosociala och organisatoriska aspekterna också lyfts fram alltmer, bland annat i 

samband med rationaliseringar och hur arbetet organiseras med höga krav på tidsmässig 

flexibilitet (Statens folkhälsoinstitut, 2005a). 

Omfattande forskning har visat att psykosociala arbetsmiljöfaktorer som krav, 

inflytande och stöd i arbetet har samband med ett flertal olika hälsoutfall (Karasek 

& Theorell, 1990; Theorell, 2003; Oxenstierna et al., 2008). Människor riskerar 

till exempel ohälsa och långtidssjukskrivningar när de arbetar under höga krav 


eller saknar möjligheter att kontrollera sin arbetssituation. Det finns också tydligt 

vetenskapligt stöd för att de anställdas delaktighet i arbetet är bra för deras 

hälsa (Theorell, 2003). Vidare visar aktuell forskning om arbetsrelaterad ojämlikhet 

i hälsa att låg inkomst och bristande psykosociala förhållanden, till exempel litet 

beslutsutrymme, har samband med olika ohälsoutfall (Toivanen, 2007). Samband 

mellan låg socialekonomisk status och dålig hälsa är dessutom väl belagda i tidigare 

forskning, och personer med låg socialekonomisk status har ofta höga arbetskrav, 

lågt inflytande och bristande socialt stöd (Kristensen, Eriksen, Sluiter, Starke, & 

Ursin, 2004). Betydelsen av socialt stöd för individers hälsa och välbefinnande diskuteras 

också alltmer. I arbetslivet handlar det om stöd från arbetskamrater och 

arbetsledare, där stöd från ledare anses vara särskilt viktigt för de anställdas hälsa 

(Kristensen et al., 2004; Sundin, 2009). 

Betydelsen av krav, inflytande och stöd i arbetet bekräftas också av några aktuella 

undersökningar om psykosociala aspekter i arbetsmiljön och dess relationer till 

hälsa. Jäktigt och psykiskt ansträngande arbete är vanligast bland både kvinnor och 

män som arbetar för landstinget, och i yrken där man arbetar mycket med människor 

(Socialstyrelsen, 2009). Stockholms läns landstings arbetshälsorapport (2007) 

visar till exempel att andelen högstressarbeten ökade mellan år 2002 och 2006. 

Med högstressarbete menas ett arbete med både höga krav och bristande inflytande. 

Några grupper som rapporterar psykosociala belastningar i denna rapport är unga 

kvinnor som kombinerar studier och arbete, kommun- och landstingsanställda, 

arbetslösa och utrikes födda. Vidare studerades anställda inom vård och omsorg i 

landstinget, kommunen och näringslivet i en rapport baserad på studier av hälsa, 

arbetsliv och levnadsförhållanden i Stockholms län (Karolinska Institutets folkhälsoakademi, 

2009). Ett resultat var att en större andel kommunanställda än landstings- 

och privatanställda kvinnor inom vård och omsorg rapporterar dåliga arbetsförhållanden, 

ohälsosamma levnadsvanor och dålig hälsa. Kvinnor inom vård och 

omsorg rapporterar också problem i högre utsträckning än sina manliga kollegor, 

och kvinnliga läkare är en utsatt grupp när det gäller arbetsförhållanden och hälsa. 

En rapport om arbetsmiljön i statlig sektor (Arbetsgivarverket, 2008) visar vidare 

att anställda i staten upplever sitt arbete som mer positivt än sysselsatta i allmänhet. 

De tycker exempelvis att den fysiska arbetsmiljön är bättre och att arbetet är mer 

omväxlande, obundet och meningsfullt. En högre andel av de statsanställda upplever 

dock att de har för svåra arbetsuppgifter. 

Flera faktorer påverkar den psykosociala arbetsmiljön. Exempelvis visar sig organisationsförändringar 

(Härenstam et al., 2006; Szücs, Hemström, & Marklund, 

2003) och ledarskap (Nyberg, Bernin, & Theorell, 2005) påverka såväl psykosociala 

arbetsmiljöfaktorer som de anställdas hälsa. I Socialstyrelsens rapport 

(2009) påpekas att större organisatoriska förändringar kan öka risken för depression 

och att upprepade nedskärningar kan leda till fler långtidssjukskrivningar. 

Omorganisationers negativa effekt på hälsan kan också bero på försämringar när 

det gäller psykosociala aspekter i arbetsmiljön snarare än på omorganisationen i 

sig. Oro för omorganisationer har också visat sig vara en betydande förklaring till 


ökad risk för långtidssjukskrivning i kommunal verksamhet (Szücs et al., 2003). I 

de flesta fall påverkar ledarskapet den psykosociala arbetsmiljön och medarbetarnas 

hälsa. Forskningen är begränsad, men studier visar på samband mellan ledarskap 

och till exempel sjukfrånvaro (Aronsson & Lindh, 2004; Nyberg et al., 2005), 

välbefinnande (Kuoppala, Lamminpää, Liira, & Vaino, 2008), självskattad hälsa 

(Larsson, 2010), hjärt- och kärlbesvär (Nyberg et al., 2009) samt subjektivt upplevd 

smärta (Fjell, Österberg, Alexandersson, Karlqvist, & Bildt, 2007). 

En svag anställningstrygghet kan också leda till otrygghet och risker för negativa 

hälsoeffekter. Samtidigt kan en alltför stark anknytning till en arbetsplats ge inlåsningseffekter 

och en stelare arbetsmarknad, vilket också kan leda till ohälsa, både 

för ”inlåsta” arbetstagare och för dem som har svårt att komma in i arbetslivet 

(Allvin, Aronsson, Hagström, & Johansson, 2006; Aronsson, 2004). Olika typer av 

tidsbegränsade anställningar innebär en större osäkerhet och lägre grad av förutsägbarhet, 

vilket kan leda till sämre inflytande över arbetssituationen och stressreaktioner. 

Ohälsoproblemen är också vanligast i den osäkraste anställningsformen: 

behovsanställningar (Aronsson, 2004). En annan påverkansfaktor är möjligheten 

till återhämtning mellan arbetspass: bristande återhämtning kan leda till stressreaktioner, 

sömnstörningar och så kallade utmattningssyndrom (Åkerstedt, Kecklund, 

Alfredsson, & Selen, 2007). Forskning visar dessutom på samband mellan psykosociala 

arbetsmiljöfaktorer och möjligheten till återhämtning mellan arbetspass. 

Psykiskt krävande arbeten med begränsat handlingsutrymme försvårar till exempel 

möjligheterna till vila efter arbetet (Zijlstra & Sonnentag, 2006). 

Insatser för att stimulera åtgärder och drivkrafter kan ge positiva resultat på 

hälsa, effektivitet och kvalitet i organisationer. Det visar många exempel, både i 

den vetenskapliga litteraturen och i berättelser från arbetsplatserna själva, enligt en 

genomgång av hälso- och arbetsmiljöinriktade insatser från Arbetsmiljöpolitiska 

kunskapsrådet (SOU 2009:47). De effektivaste insatserna är en kombination av 

individinriktade insatser som fysisk aktivitet på arbetstid, tekniska insatser som 

bättre hjälpmedel och organisatoriska insatser som ökad delaktighet bland de 

anställda. Forskningsresultat tyder också på att organisationer kan tjäna på att 

investera i humankapital, samtidigt som investeringarna förbättrar de anställdas 

hälsa (Arbetsmiljöverket, 2010d; SOU 2009:47; Statens folkhälsoinstitut, 2010). 


3 UTVECKLINGEN 

AV DEN 

PSYKOSOCIALA ARBETSMILJÖN 

OCH HÄLSAN I ARBETSLIVET

i det Här avSnittet redovisar vi utvecklingen för faktorerna i den tidigare beskrivna 

modellen för hälsa i arbetslivet (se figur 1). Vi vill betona att de studerade indikatorerna 

endast är ett urval av möjliga indikatorer för psykosocial arbetsmiljö och 

arbetsrelaterad hälsa. När det gäller de studerade faktorerna finns såväl positiva 

som negativa trender. De kan sammanfattas på följande sätt: 

• Självskattad arbetsorsakad ohälsa har tenderat att minska under senare år, när 

det gäller såväl belastningsrelaterade som stressrelaterade besvär. Kvinnor anger 

dock oftare arbetsorsakad ohälsa än män. 

• Runt hälften av dem som tillfrågas anger höga krav i arbetet, och en relativt hög 

andel män och kvinnor upplever lågt inflytande och dåligt socialt stöd. Kvinnor 

tenderar också att uppleva högre krav och lägre inflytande i arbetet än män. 

• En hög andel av dem som tillfrågas anger att de trivs bra eller ganska bra med 

sina arbetsuppgifter. Lågutbildade, arbetare, personer med låg kontantmarginal 

och personer födda utanför Norden anger dock oftare en lägre grad av arbetstrivsel. 

• Det finns fortfarande indikationer på brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet 

och tillgången till företagshälsovård, särskilt i mindre företag. 

• När det gäller anställningstrygghet finns en tendens till ökad oro för att förlora 

arbetet, särskilt bland kvinnliga arbetare. 

• När det gäller återhämtning mellan arbetspass anger en relativt hög andel trötthet 

efter arbetet och försämrade möjligheter till vila och avkoppling mellan 

arbetsdagarna. 

Arbetsrelaterade hälsoutfall (effekter) 

De arbetsrelaterade hälsoutfall (”effekter” enligt modellen i figur 1) som vi analyserar 

är arbetsskador (arbetsolycksfall och arbetssjukdomar), arbetsorsakade besvär 

samt belastnings- och stressrelaterade besvär. De skillnader mellan grupper som vi 

kommenterar i detta kapitel är genomgående statistiskt säkerställda om inte annat 

anges (ensidigt T-test med konfidensgrad 0,95). 

arbetsskador 

Arbetsskadestatistiken 2 visar att den arbetsrelaterade ohälsan ökade från mitten eller 

senare delen av 1990-talet fram till början av 2000-talet. Från början av 2000-talet 

visar indikatorerna antingen på en stabilisering eller på en nedgång. Benägenheten 

att anmäla arbetsskador har dock sannolikt förändrats på grund av ändringar i 

socialförsäkringssystemet, vilket kan påverka statistiken. Strängare regler för att 

få en arbetsskada godkänd kan tänkas ha påverkat viljan att anmäla arbetsskador 

(Arbetsmiljöverket, 2010e). 

2. Från informationssystemet om arbetsskador, ISA. 


För år 2009 har det (till och med första kvartalet 2010) rapporterats och registrerats 

totalt 97 000 arbetsskador, varav huvudparten är arbetsolyckor. Dessutom 

har 11 000 olyckor registrerats för personer på väg till eller från arbetet, och 9 000 

arbetssjukdomar. Jämfört med föregående år har antalet anmälda arbetssjukdomar 

minskat med 15 procent och antalet arbetsolyckor som medfört sjukfrånvaro med 

9 procent (Arbetsmiljöverket, 2010c). 

Vidare har antalet arbetsolyckor med frånvaro per 1 000 sysselsatta minskat 

bland både män och kvinnor (figur 2), och är nu lägre än den tidigare lägsta nivån 

kring mitten av 1990-talet. Av figur 2 framgår dock att skillnaderna är tydliga mellan 

könen: män anmäler arbetsolyckor i högre grad. Ändå minskade de anmälda 

arbetsolyckorna med 14 procent bland män och med 1 procent bland kvinnor mellan 

2008 och 2009. Vidare är den relativa frekvensen arbetsolyckor med sjukfrånvaro 

högst för både män och kvinnor äldre än 55 år (Ibid.). 

Figur 2. Arbetsolyckor 

Figur 2. Anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro, relativa frekvenser baserade på antal per 

1 000 sysselsatta, 1997–2009. Källa: Arbetsmiljöverket, bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

15 

10 

5 

0 

1997 1998 1999 

Kvinnor Män 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 

2007 

2008 2009 

Det är dock oroväckande att arbetsolyckor utan frånvaro fortfarande är vanliga, 

med över 50 000 anmälningar per år (Ibid.). Men jämfört med andra EU-länder har 

Sverige en låg andel arbetsolyckor – den relativa frekvensen av olyckor med mer än 

tre sjukdagar är nästan dubbelt så hög bland kvinnor i EU (15 länder) som bland 

kvinnor i Sverige, och drygt tre gånger så hög bland män (Arbetsmiljöverket, 2010e). 

De anmälda arbetssjukdomarna har minskat under senare år. Både män och 

kvinnor anmälde 2009 ungefär en tredjedel så många arbetssjukdomar som 2003. 

Hälften av arbetssjukdomarna orsakas av belastningsfaktorer, och den näst vanligaste 

orsaken är organisatoriska eller sociala faktorer. De senare orsakerna är 

betydligt vanligare hos kvinnor än män. Antalet anmälningar ökar också med sti- 


gande ålder, och bland män är detta tydligare än bland kvinnor. Flest anmälningar 

kommer från montörer (både män och kvinnor), poliser (främst män) samt undersköterskor 

och sjukvårdsbiträden (främst kvinnor) (Arbetsmiljöverket, 2010c). 

Även försäkringsbolaget AFA Försäkring, vars försäkringar omfattas av mer 

än tre miljoner individer, har ett stort skaderegister. Enligt den senaste rapporten 

från försäkringsbolaget är det totala antalet godkända arbetsolycksfall som inträffar 

varje år relativt konstant, och fler män än kvinnor drabbas. Risken att drabbas 

av ett allvarligt arbetsolycksfall har visserligen minskat gradvis de senaste tio 

åren, men inte risken att drabbas av ett olycksfall som medför medicinsk invaliditet. 

Risken är särskilt hög i tillverknings-, byggnads- och gruvindustrin, och andelen 

arbetsolycksfall som beror på hot, våld eller rån har ökat något under senare år 

(AFA Försäkring, 2010). 

Självskattad arbetsorsakad ohälsa 

Indikatorerna för självskattad arbetsorsakad ohälsa baseras på frågor i undersökningen 

Arbetsorsakade besvär, som Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån 

(SCB) genomför varje år sedan 1991 3 . Syftet är att beskriva besvär som människor 

relaterar till sitt arbete, var i kroppen besvären finns och vad i arbetet som kan ha 

orsakat dem (Arbetsmiljöverket, 2010b). I besvärsundersökningen redovisas besvär 

med eller utan sjukfrånvaro. Av undersökningen år 2010 framgår att var femte 

sysselsatt person i Sverige har haft någon form av besvär som hänför sig till arbetet 

under de senaste 12 månaderna. Vidare har var sjuttonde person haft sådana 

besvär av arbetet att de varit sjukfrånvarande. En grov uppskattning är därmed att 

242 000 sysselsatta har varit sjukfrånvarande till följd av arbetsorsakade besvär 

någon gång under de senaste 12 månaderna. Av figur 3 framgår att besvärsnivån för 

båda könen har minskat under senare år, och att fler kvinnor än män anger arbetsrelaterade 

besvär. 

3. Från och med 2003 års undersökning omfattas endast de sysselsatta. År 2007 gjordes ingen 

undersökning och sedan 2008 görs undersökningen vartannat år. Undersökningen avser förhållanden 

12 månader bakåt i tiden. 


Figur 3. Självrapporterade arbetsorsakade besvär med och utan sjukfrånvaro bland kvinnor 

och män, andelar 1995–20104 Figur 3. Arbetsorsakade besvär 

. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökning om arbetsorsakade 

besvär, bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1995 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2002 

2003 

Besvär kvinnor Besvär män 

2004 

2005 

2006 

Besvär med sjukfrånvaro, kvinnor Besvär med sjukfrånvaro, män 

2008 

2010 

4. Andel förvärvsarbetande som svarat ja på någon (eller båda) av frågorna om man under de 

senaste 12 månaderna haft fysiska, kroppsliga besvär till följd av arbetet eller andra typer av 

besvär (till följd av stress i arbetet, arbetets innehåll, dåliga relationer etc.) som gjort det svårt 

att arbeta på jobbet eller utföra det dagliga hemarbetet. Besvär med och utan sjukfrånvaro 

redovisas separat. 


Besvärsnivån ökar med åldern för båda könen, men tydligast för kvinnor (figur 4). 

Bland männen är skillnaden inte signifikant mellan åldersgrupperna 30–49 och 

50–64 år. 

Figur 4. Självrapporterade arbetsorsakade besvär utan sjukfrånvaro uppdelat på kön och ålder, 

andelar Figur 3. 1995–2010. Arbetsorsakade Källa: besvär Arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökning om arbetsorsakade 

besvär, bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1995 

1996 

1997 

1998 

1999 

Figur 3. Arbetsorsakade sjukfrånvaro 

Andel, % 

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1995 

2000 

28 M å l o M r å d e 4 – H Ä l S A I A r B e T S l I V e T 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

Kvinnor 16–29 år Kvinnor 30–49 år Kvinnor 50–64 år 

Män 16–29 år Män 30–49 år Män 50–64 år 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

Kvinnor 16–29 år Kvinnor 30–49 år Kvinnor 50–64 år 

Män 16–29 år Män 30–49 år Män 50–64 år 

2008 

2008 

2010 

2010

I figur 5 redovisas andelen personer som uppger att de har arbetsorsakade besvär 

på grund av tung manuell hantering, påfrestande arbetsställningar eller korta upprepade 

arbetsmoment. 

Figur 5. 5. Självrapporterade Belastningsbesvär belastningsrelaterade besvär bland kvinnor och män, andelar 

1995–2010. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökning om arbetsorsakade besvär, 

bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

20 

15 

10 

5 

0 

1995 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

Belastningsbesvär, kvinnor Belastningsbesvär, män 

2005 

2006 

2008 

2010 

Av figur 5 framgår att de belastningsrelaterade besvären har minskat under senare 

år för båda könen, med en kraftigare nedgång bland kvinnor. Kvinnor uppger i 

högre utsträckning än män besvär i nacken, ryggen och de övre extremiteterna, 

medan andelen med besvär från de nedre extremiteterna är ungefär lika stor för män 

och kvinnor (Arbetsmiljöverket, 2010b). 


För besvär relaterade till stress och andra psykiska påfrestningar är skillnaden relativt 

stor mellan könen, men besvären har minskat under senare år för såväl kvinnor 

som män (figur 6). Bland kvinnor är den vanligaste besvärsorsaken stress eller andra 

psykiska påfrestningar och den näst vanligaste påfrestande arbetsställningar. Bland 

män är den vanligaste besvärsorsaken påfrestande arbetsställningar, följt av stress 

och andra psykiska påfrestningar (Ibid.). 

Figur 6. Självrapporterade stressrelaterade besvär bland kvinnor och män, andelar 1995–20105 Figur 5. Stressrelaterade besvär 

. 

Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökning om arbetsorsakade besvär, bearbetning av 

Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

20 

15 

10 

5 

0 

1995 

1996 

1997 

1998 

Kvinnor Män 

1999 

2000 


2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2008 

2010 

De arbetsorsakade besvären skiljer sig relativt lite mellan olika så kallade länsfamiljer 6 , 

men det finns en tendens till bättre värden för länsfamilj Stockholm och sämre för 

länsfamilj Västra Götaland. Det visar en bearbetning av data för arbetsorsakade 

besvär där resultat för år 2006, 2008 och 2010 slagits ihop. Resultaten måste dock 

tolkas med försiktighet då befolkningens sammansättning kan variera mellan länen 

när det gäller till exempel kön, yrkesgrupp och bransch. Vi har inte tagit hänsyn till 

dessa faktorer i den här analysen. 

5. Andel förvärvsarbetande som svarat ja på frågan om man under de senaste 12 månaderna haft 

andra typer av besvär än fysiska till följd av arbetet (stress, arbetets innehåll, dåliga relationer 

till chefer och arbetskamrater, hot och våld etc.), som gjort det svårt att arbeta på jobbet eller 

utföra det dagliga hemarbetet. 

6. Indelning i länsfamiljer: 1 = Stockholm, 2 = Västra Götaland, 3 = Skåne, 4 = Jönköping, Kronoberg, 

Kalmar, Gotland, Blekinge och Halland, 5 = Uppsala, Södermanland, Östergötland, 

Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg, 6 = Västernorrland, Jämtland, Västerbotten 

och Norrbotten.

Psykosociala arbetsmiljöfaktorer (tillstånd) 

I det här avsnittet redovisar vi psykosociala arbetsmiljöfaktorer (”tillstånd” enligt 

modellen i figur 1) som handlar om hur individer upplever krav, inflytande och stöd 

i arbetet samt arbetstrivsel. 

krav, inflytande och stöd i arbetet 

Indikatorerna för krav, inflytande och stöd i arbetet baseras på tio frågor i 

Arbetsmiljöverkets och SCB:s Arbetsmiljöundersökning7 som genomförs vartannat 

år. I figur 7 redovisas andelen personer som upplever höga arbetskrav, lågt inflytande 

och bristande socialt stöd var för sig. 

Figur 7. Arbetsmiljöundersökningen 1995–2009 

Figur 7. Självrapporterade krav, inflytande och socialt stöd i arbetet fördelat på kvinnor och 

män, andelar 1995–2009. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s Arbetsmiljöundersökning, bearbetning 

av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1995 

1997 

1999 

2001 

2003 

2005 

2007 

2009 

Höga krav, kvinnor Litet inflytande, kvinnor Dåligt socialt stöd, kvinnor 

Höga krav, män Litet inflytande, män Dåligt socialt stöd, män 

7. Fyra frågor ger ett index för krav i arbetet: 1) Tvungen att varje vecka dra in på luncher, arbeta 

över eller ta med jobb hem, 2) Så stressigt att man minst halva tiden inte hinner prata om eller 

ens tänka på något annat än arbetet, 3) Arbetet kräver nästan hela tiden uppmärksamhet och 

koncentration, 4) Alldeles för mycket att göra, instämmer helt eller delvis. Fyra frågor ger ett 

index för inflytande (egenkontroll) i arbetet: 1) Är för det mesta inte/aldrig med och beslutar 

om uppläggningen av arbetet, 2) Kan för det mesta inte/aldrig själv bestämma när olika 

arbetsuppgifter ska utföras, 3) Har som mest halva arbetstiden möjlighet att själv bestämma 

sin arbetstakt, 4) Upplever att man har för lite inflytande, instämmer helt/delvis. Två frågor ger 

ett index för socialt stöd i arbetet: 1) Får för det mesta inte/aldrig stöd och uppmuntran från 

chefer, 2) Får för det mesta inte/aldrig stöd och uppmuntran från arbetskamrater. 


Av figur 7 framgår att en relativt hög andel personer upplever höga arbetskrav, litet 

inflytande och dåligt socialt stöd. En större andel kvinnor anger höga arbetskrav 

och lågt inflytande, medan en större andel män anger dåligt socialt stöd. Höga krav 

i arbetet tenderar också att ha ökat för kvinnor under senare år, medan det sociala 

stödet har förbättrats något. 

Andelen personer som minst en dag per vecka är tvungna att dra in på luncher, 

arbeta över eller ta med sig arbete hem har inte förändrats mellan år 2007 och 2009: 

38 procent av männen och 34 procent av kvinnorna (Arbetsmiljöverket, 2010a). 

Enligt samma undersökning anger sex av tio kvinnor (63 procent) och drygt hälften 

av männen (56 procent) att de i viss mån eller i hög grad har alldeles för mycket att 

göra. 

Vidare är det betydligt vanligare att kvinnor har svårt att påverka sin arbetstakt 

än män. Sex av tio kvinnor anger att de under högst halva arbetstiden kan påverka 

sin arbetstakt jämfört med knappt fem av tio män (Ibid.). Kvinnor upplever oftare 

styrd arbetstakt i kvinnodominerade yrken som grundskollärare, förskollärare, 

olika vårdyrken och kundservicearbete. Även bland män är detta förhållande vanligt 

i arbeten inom undervisning och service, men också i bundna industriarbeten 

(Ibid.). 

trivsel i arbetet 

I figur 8 och 9 redovisas hur förvärvarbetande anger att de trivs med sina arbetsuppgifter. 

Indikatorn baseras på en fråga i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på 

lika villkor, som Statens folkhälsoinstitut använder i en årlig studie. 

En relativt hög andel kvinnor och män anger att de trivs mycket eller ganska bra 

med sina arbetsuppgifter. Andelen är större bland kvinnorna, men skillnaden är inte 

statistiskt säkerställd (figur 8). I Arbetsmiljöverkets undersökning (2010a) ökade 

andelen som angav att de var ”i det stora hela mycket nöjd med arbetet” från 74 

procent 2001 till 78 procent 2009. 


Figur 8. Trivsel i arbetet 

Figur 8. Självrapporterad arbetstrivsel 8 fördelat på kvinnor och män, andelar 2004–2010. 

Källa: Den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

2004 

2006 

Kvinnor Män 

2007 

När arbetstrivsel analyseras utifrån yrkeskategori syns att arbetare upplever lägre 

grad av arbetstrivsel än tjänstemän på mellannivå eller högre nivå (figur 9). Det kan 

också noteras att kvinnliga lägre tjänstemän upplever en försämrad arbetstrivsel 

mellan 2009 och 2010. 

8. Andel förvärvsarbetande som anger att de trivs mycket bra/ganska bra med sina arbetsuppgifter. 

2008 

2009 

2010 


74 

Figur 9. Självrapporterad arbetstrivsel fördelat på yrkeskategori och kön, andelar 2004–2010. 

Källa: Figur Den 9. Trivsel nationella i arbetet folkhälsoenkäten – socioekonomi, Hälsa samtliga på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

2004 

2006 

2007 


2008 

2009 

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjänstemän 

2004 

2006 

Arbetare, kvinnor 

Lägre tjänstemän, kvinnor 

2007 

Mellan och högre tjänstemän, kvinnor 

2008 

2009 

Arbetare, män 

Lägre tjänstemän, män 

2010 

2010 

Mellan och högre tjänstemän, män 

Vidare trivs en större andel högutbildade än lågutbildade män och kvinnor med sitt 

arbete, även om skillnaderna har minskat under senare år. Ett tydligt mönster är 

också att personer med låg kontantmarginal och personer födda utanför Norden 

trivs sämre med arbetet.

Utbildning och lärande (påverkansfaktor) 

I det här avsnittet redovisar vi aspekter som rör utbildning och lärande i arbetet 

(”påverkansfaktorer” enligt modellen i figur 1). 

Av figur 10 framgår att andelen personer som fått utbildning på betald arbetstid 

under de senaste 12 månaderna har ökat något under senare år. Kvinnor anger detta 

i signifikant högre grad än män. Utbildning på arbetstid är också betydligt vanligare 

bland tjänstemän än bland arbetare (Arbetsmiljöverket, 2010a). 

Figur 

Figur 

10. 

10. 

Förvärvsarbetande 

Arbetsmiljöundersökningen 

kvinnor och 

1995–2009 

män som anger att de fått utbildning under de senaste 

12 månaderna på betald arbetstid, andelar 1995–2009. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s 

Arbetsmiljöundersökning, bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1995 

1997 

1999 

Kvinnor Män 

2001 

2003 

2005 

2007 

2009 


Vidare kan man notera en tydlig försämring under senare år när det gäller upp- 

levelsen av att utvecklas i arbetet, för både män och kvinnor (figur 11). En signifikant 

lägre andel kvinnor än män upplever dessutom att de utvecklas i arbetet. 

Figur 11. Förvärvsarbetande kvinnor och män som anger att de har möjligheter att utvecklas i 

arbetet9 Figur 11. Arbetsmiljöundersökningen 1995–2009 

, andelar 1995–2009. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s Arbetsmiljöundersökning, 

bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1995 

1997 

1999 

Kvinnor Män 


2001 

2003 

2005 

2007 

2009 

Anställningstrygghet (påverkansfaktor) 

I det här avsnittet redovisar vi aspekter som rör anställningstrygghet (”påverkansfaktorer” 

enligt modellen i figur 1). 

Faktorn anställningstrygghet fokuserar på arbetstagarnas upplevelse av anställningstryggheten, 

medan de arbetsmarknadspolitiska aspekterna tas upp under målområdet 

ekonomiska och sociala förutsättningar (målområde 2). Nedan redovisar 

vi indikatorerna andel behovsanställda och andel förvärvsarbetande som upplever 

oro för att förlora arbetet inom det närmaste året. 

andel behovsanställda 

Andelen behovsanställda i förhållande till antalet personer med tidsbegränsade 

anställningar har inte förändrats särskilt mycket under senare år. Man kan dock se 

en svag tendens till ökning för både män och kvinnor. 

Andelen tillfälligt anställda minskade i början av 2000-talet, för att återigen öka 

under år 2006–2008. År 2008 hade 18 procent av alla anställda kvinnor och 12 

9. Andel förvärvsarbetande som minst en dag per vecka upplever att arbetet ger möjlighet att lära 

nytt och utvecklas.

procent av alla anställda män tillfälliga anställningar. Bland kvinnor dominerades 

de tillfälliga anställningsformerna av mindre attraktiva former, som vikariat och 

behovsanställningar (Socialstyrelsen, 2010). Vidare angav en högre andel män (69 

procent) än kvinnor (54 procent) att de hade en fast heltidsanställning i oktober 

eller november 2009 (Arbetsmiljöverket, 2010a). Enligt samma undersökning var 

andelen fast anställda på deltid betydligt större bland kvinnor (24 procent) än bland 

män (6 procent). 

oro för att förlora arbetet 

I figur 12 och 13 redovisas andelen personer som känt oro för att förlora arbetet 

under det senaste året, uppdelat på kön och yrkeskategori. Indikatorn baseras på en 

fråga i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, som Statens folkhälsoinstitut 

använder i en årlig studie. 

Av figur 12 framgår att andelen personer med oro för att förlora arbetet har ökat 

under senare år, främst bland kvinnor. Andelen män med sådan oro minskade dock 

mellan 2009 och 2010. 

Figur 12. Arbetsmiljöundersökningen 1995–2009 

Figur 12. Självrapporterad oro för att förlora arbetet inom det närmaste året fördelat på kvinnor 

och män, andelar med ja-svar 2004–2010. Källa: Den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika 

villkor, Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

2004 

2006 

Kvinnor Män 

2007 

2008 

2009 

2010 

Vidare upplever både kvinnliga och manliga arbetare i högre grad oro för att förlora 

arbetet än tjänstemän på mellannivå och hög nivå (figur 13). Oron har dock minskat 

bland männen i båda dessa yrkeskategorier under det senaste året. 


0 

Figur 13. Självrapporterad oro för att förlora arbetet inom det närmaste året fördelat på yrkeskategori 

och kön, andelar med ja-svar 2004–2010. Källa: Den nationella folkhälsoenkäten 

Figur 12. Orolig för att förlora arbetet – socioekonomi, samtliga 

Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

2004 

2006 

2007 


2008 

2009 

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjänstemän 

2004 

2006 

Arbetare, kvinnor 

Lägre tjänstemän, kvinnor 

2007 

Mellan och högre tjänstemän, kvinnor 

2008 

2009 

Arbetare, män 

Lägre tjänstemän, män 

2010 

2010 

Mellan och högre tjänstemän, män 

När det gäller utbildningsgrupper är skillnaderna små, med ett undantag: lågutbildade 

kvinnor har börjat oroa sig mer för att förlora arbetet under de senaste åren. 

Personer med låg kontantmarginal och personer födda utanför Norden är också 

mer oroliga för att förlora arbetet än andra.

återhämtning mellan arbetspass (påverkansfaktor) 

Människors hälsa påverkas av deras totala livssituation. Därför är det viktigt att 

hitta en balans mellan krav i arbetet och krav utanför arbetet. Faktorn återhämtning 

mellan arbetspass (”påverkansfaktor” enligt modellen i figur 1) knyter an till 

dessa aspekter, och individers ackumulerade belastning studeras med två indikatorer: 

möjligheter till vila efter arbetet samt trötthet efter arbetet eller avsaknad av tid 

för familjen, vänner eller fritidsaktiviteter. 

Av figur 14 framgår att runt en tredjedel av de förvärvsarbetande upplever att de 

inte får tillräckligt med vila och avkoppling mellan arbetsdagarna. Kvinnor upplever 

detta i högre grad än män. 

Figur 14. Otillräcklig vila och avkoppling mellan arbetsdagar 10 bland kvinnor och män, andelar 

2001–2009. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s Arbetsmiljöundersökning, bearbetning av 

Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

2001 

2003 

Kvinnor Män 

2005 

2007 

2009 

10. Andelar förvärvsarbetande som upplever att de utöver sömnen i olika grad får otillräckligt 

med vila och avkoppling mellan arbetsdagarna. 


En förhållandevis hög andel av de förvärvsarbetande upplever att de är för trötta 

efter arbetet, eller saknar tid för familjen, vänner eller fritidsaktiviteter (figur 15). 

Även här finns skillnader mellan kvinnor och män. 

Figur 15. Trötthet efter arbetet 11 bland kvinnor och män, andelar 2001–2009. Källa: Arbetsmiljöverkets 

och SCB:s Arbetsmiljöundersökning, bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

2001 

2003 

Kvinnor Män 


2005 

2007 

2009 

Generellt visar Arbetsmiljöundersökningen 2009 (Arbetsmiljöverket, 2010a) 

att något fler kvinnor än män har problem att återhämta sig mellan arbetspass. 

45 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna och 42 procent av männen uppger 

att de inte kan koppla av tankarna från jobbet när de är lediga, minst varje vecka. 

I samma undersökning uppger 22 procent av kvinnorna och 18 procent av männen 

att de har svårt att sova på grund av tankar på arbetet minst en dag per vecka. Störst 

problem med återhämtning har de som arbetar i välfärdssektorn och de som arbetar 

med människor. 

11. Andel förvärvsarbetande som anger att de minst en dag per vecka känner sig för trötta eller 

saknar tid för familjen, vänner eller fritidsaktiviteter efter arbetet.

Systematiskt arbetsmiljöarbete och företagshälsovård (åtgärd) 

Det pågår ett kontinuerligt förändringsarbete på svenska arbetsplatser. Huvudaktörer 

är arbetsmarknadens parter, framför allt arbetsgivarna, Arbetsmiljöverket och företagshälsovården. 

I det här avsnittet redovisar vi utvecklingen av det systematiska 

arbetsmiljöarbetet och tillgången till företagshälsovård (”åtgärd” enligt modellen 

i figur 1). 

Det systematiska arbetsmiljöarbetet innebär bland annat att arbetsgivaren 

regelbundet undersöker arbetsförhållandena och bedömer riskerna för ohälsa. 

Arbetsgivaren ska också genomföra åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall. 

Av figur 16 framgår dock att det fortfarande finns brister i det systematiska 

arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser. Det finns till exempel ett tydligt samband 

mellan arbetsmiljöarbetet och företagens storlek: endast runt en tredjedel av dem 

som arbetar i mikroföretag (med mindre än 10 sysselsatta) anger att sådant arbete 

pågår. 

I Arbetsmiljöundersökningen 2009 (Arbetsmiljöverket, 2010a) uppger drygt 

hälften av männen (57 procent) och kvinnorna (54 procent) att systematiskt arbetsmiljöarbete 

bedrivs på deras arbetsplats. Bland kvinnor anger förskollärare, fritidspedagoger 

och chefer i störst utsträckning att sådant arbete förekommer. 

Motsvarande grupper bland män är chefer, ingenjörer och tekniker. Några grupper 

som anger lägre förekomst av systematiskt arbetsmiljöarbete är bland kvinnor vårdbiträden, 

servicearbetare och försäljare och bland män service- och försäljningsarbetare 

samt fordonsförare. 

Figur 16. Systematiskt arbetsmiljöarbete efter antal anställda på arbetsplatsen, andelar 2003– 

2009. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s Arbetsmiljöundersökning, bearbetning av Statens 

folkhälsoinstitut. 

Andel, % 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

2003 

2005 

1–9 10–49 50–99 100– 

2007 

2009 


Ungefär två av tre kvinnor och män uppger att de har tillgång till företagshälsovård 

på sin arbetsplats, enligt Arbetsmiljöundersökningen 2009 (Arbetsmiljöverket, 

2010a). Vidare anger 22 procent av kvinnorna och 29 procent av männen att de fått 

del av någon insats från företagshälsovården under det senaste året. Bland kvinnor 

är det vanligt att ha tillgång till företagshälsovård inom hälso- och sjukvårdsyrken 

samt i administrativa yrken, och bland män är det vanligt för ledningsarbetare, 

ingenjörer och tekniker. Servicearbetare och fordonsförare har däremot mer sällan 

tillgång till företagshälsovård. 

Av figur 17 framgår ett likartat mönster som för det systematiska arbetsmiljöarbetet: 

främst de mindre företagen har begränsad tillgång till företagshälsovård. 

Dessutom tenderar företagshälsovård att ha blivit något ovanligare under de senaste 

åren. 

Figur 17. Tillgång till företagshälsovård efter antal anställda på arbetsplatsen, andelar 2003– 

2009. Källa: Arbetsmiljöverkets och SCB:s Arbetsmiljöundersökning, bearbetning av Statens 


Andel, % 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

2003 

2005 

1–9 10–49 50–99 100– 


2007 

2009

4 

SKILLNADER I PSYKOSOCIAL 

ARBETSMILJÖ OCH HÄLSA 

MELLAN OLIKA GRUPPER

det FinnS Skillnader mellan olika grupper i arbetslivet när det gäller psykosocial 

arbetsmiljö och hälsa i arbetslivet. Några tendenser utifrån de studerade indikatorerna 

är följande: 

• Motstridiga mönster kan urskiljas när det gäller hur skillnader mellan olika 

grupper avseende studerade indikatorer utvecklas över tiden. 

• Kvinnor anger sämre värden än män när det gäller arbetsorsakad hälsa, arbetskrav, 

inflytande i arbetet, arbetstrivsel, utveckling i arbetet, avkoppling mellan 

arbetsdagar och trötthet efter arbetet. 

• Kvinnor anger bättre värden än män när det gäller anmälda arbetsolyckor, upplevelsen 

av socialt stöd och betald utbildning. 

• Lågutbildade, arbetare, personer med låg kontantmarginal och personer födda 

utanför Norden anger sämre värden när det gäller bland annat arbetstrivsel och 

oro att förlora arbetet det närmaste året. 

• Förekomst av systematiskt arbetsmiljöarbete och tillgång till företagshälsovård 

visar på skillnader mellan olika företagsstorlekar, situationen är sämst i de mindre 

företagen. 

Av de tidigare avsnitten i denna rapport framgår att det finns tydliga skillnader i 

psykosocial arbetsmiljö och hälsa mellan kvinnor och män, olika yrkesgrupper och 

olika stora företag. En högre andel kvinnor än män anger till exempel arbetsorsakade 

besvär, höga arbetskrav och lågt inflytande. Kvinnorna anger också sämre 

värden när det gäller arbetstrivsel, utveckling i arbetet, anställningstrygghet och 

trötthet efter arbetet som påverkar tid för familj, vänner och fritid. Det finns också 

mer positiva tendenser för kvinnor: de rapporterar en lägre andel arbetsolyckor 

och upplever i högre grad stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. De 

anger också i högre grad än män att de får utbildning på betald arbetstid. 

Arbetare upplever lägre grad av trivsel med sina arbetsuppgifter och mer oro att 

inom det närmaste året förlora sitt arbete jämfört med tjänstemän på mellannivå 

eller hög nivå. Samma sak gäller för personer med låg kontantmarginal och personer 

födda utanför Norden jämfört med personer med god kontantmarginal och 

personer födda i Norden. 

Enligt Folkhälsorapport 2009 (Socialstyrelsen, 2009) kan skillnader i arbetsmiljö 

och familjesituation vara viktiga orsaker till att arbetare har mer hälsobesvär, sämre 

levnadsvanor och högre dödlighet än tjänstemän. Enligt samma rapport är det vanligare 

att arbetare i alla åldrar upplever sitt hälsotillstånd som dåligt än att tjänstemän 

gör det. Det är också vanligare att uppleva sitt hälsotillstånd som dåligt med 

stigande ålder. 

Bland kvinnor har de sociala skillnaderna i hur man upplever sitt allmänna hälsotillstånd 

ökat under 2000-talet. I mitten av 1990-talet upplevde 70 procent av alla 

kvinnor med enbart grundskoleutbildning att deras allmäntillstånd var gott, jämfört 

med 60 procent år 2005. Bland kvinnor med eftergymnasial utbildning är andelen 

däremot oförändrad, 80 procent (Socialstyrelsen, 2009). Det är också vanligare 


att personer som är födda utomlands har nedsatt psykiskt välbefinnande och värk i 

rörelseorganen än personer födda i Sverige. 

Andra skillnader som framträder är att några indikatorer visar på tendenser 

till skillnader mellan studerade så kallade länsfamiljer, men dessa resultat är svår- 

tolkade eftersom skillnader i bakgrundsfaktorer mellan olika regioner inte studerats 

här. En tydlig skillnad är också att graden av systematiskt arbetsmiljöarbete och 

tillgång till företagshälsovård skiljer sig åt mellan olika stora företag, till nackdel 

för de mindre företagen. 

Enligt Arbetsmiljöverkets undersökning anger 2,5 procentenheter fler år 2009 

än år 2007 att systematiskt arbetsmiljöarbete förekommer på deras arbetsplats. 

Tillgången till företagshälsovård är däremot relativt oförändrad. Enligt samma 

undersökning återspeglar skillnader mellan olika yrken att företagshälsovården är 

mer utbyggd i medelstora och stora företag samt i offentlig sektor än i små företag 

(Arbetsmiljöverket, 2010a). 

När det gäller psykosociala arbetsmiljöfaktorer visar Arbetsmiljöverkets undersökning 

(Ibid.) tydliga skillnader mellan kvinnor och män och mellan olika yrkeskategorier. 

Fler män än kvinnor anger att de är tvungna att dra in på lunchen, arbeta 

över eller ta med arbete hem minst en dag per vecka. Däremot anger fler kvinnor 

än män att de upprepar samma arbetsmoment flera gånger per timme under minst 

halva arbetstiden, och sex av tio kvinnor upplever att de kan påverka sin arbetstakt 

under högst halva arbetstiden, jämfört med knappt fem av tio män. Kvinnor 

som anger styrd arbetstakt har ofta kvinnodominerade yrken som grundskollärare, 

förskollärare, vårdarbetare och kundservicearbetare. Även bland männen är denna 

bundenhet vanlig i arbeten inom undervisning och service, men också i industriarbeten 

som fordonsförare. Arbetsmiljöverkets undersökning visar på små förändringar 

när det gäller de nämnda psykosociala arbetsmiljöfaktorerna mellan år 2007 och 

2009. En del försämringar märks dock om man jämför år 2009 med år 2005. 

Även andra undersökningar styrker att förvärvsarbetande oftare än tidigare upplever 

sitt arbete som jäktigt och psykiskt ansträngande. Som vi nämner i avsnitt 2 

visar Stockholms läns Arbetshälsorapport (Stockholms läns landsting, 2007) att 

andelen personer som har ett högstressarbete (en kombination av höga arbetskrav 

och bristande inflytande) ökade mellan år 2002 och 2006, och att dessa personer 

rapporterar fler hälsobesvär än andra grupper. Också enligt Socialstyrelsens 

Folkhälsorapport (2009) upplever förvärvsarbetande oftare sitt arbete som jäktigt 

och psykiskt ansträngande än tidigare. Detta kan tyda på att förvärvsarbetets balans 

mellan hälsosamma och ohälsosamma faktorer har vägt över mot mer ogynnsamma 

förhållanden, enligt rapporten. 

När det gäller utbildning och lärande i arbetet anger fler kvinnor än män att de 

fått utbildning under de senaste 12 månaderna. Däremot anger fler män än kvinnor 

att de har möjlighet att lära nytt och utvecklas i yrket. Från slutet av 1990-talet 

fram till 2005 tenderade utbildningen i arbetet att minska svagt, men därefter märks 

inga förändringar (Arbetsmiljöverket, 2010a). Tjänstemän får dock betydligt oftare 

utbildning på arbetstid än arbetare. 


Fler kvinnor än män upplever också problem med återhämtning mellan arbetspass, 

både när det gäller vila och avkoppling mellan arbetsdagar och tid efter arbetet 

för familj, vänner eller fritidsaktiviteter. 45 procent av kvinnorna och 42 procent 

av männen anger att de inte kan koppla av tankarna från arbetet när de är lediga. 

För männen försämrades dock värdena mellan år 2007 och 2009. Oavsett kön är 

svårigheter att koppla av vanliga i läraryrken, olika chefspositioner och yrken som 

innebär kontakter med kunder, patienter och klienter (Ibid.). 

Huvuddelen av männen (69 procent) och drygt hälften av kvinnorna (54 procent) 

angav i oktober eller november 2009 att de hade en fast heltidsanställning. Andelen 

fast anställda på deltid var betydligt större bland kvinnor än bland män – 24 respektive 

6 procent (Ibid.). Vidare är fler kvinnor än män behovsanställda, vilket är en av 

de svagaste anställningsformerna, och kvinnliga arbetare har blivit något oroligare 

för att förlora arbetet än tidigare. Arbetare anger också oftare oro än tjänstemän på 

mellannivå eller hög nivå. 

Motstridiga mönster kan urskiljas när det gäller huruvida redovisade skillnader 

ökar eller minskar över tiden. För de studerade hälsorelaterade utfallen finns tendenser 

till att skillnaderna minskar mellan könen över tid, medan en ökning kan ses 

för några psykosociala förhållanden och indikatorer för återhämtning. Under det 

senaste året har skillnaderna också ökat något mellan arbetare och högre tjänstemän 

när det gäller oro att förlora arbetet. 


5 

GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 

OCH RESULTAT

i tabell 1 redoviSaS en sammanställning över genomförda åtgärder under de senaste 

åren på internationell, nationell samt regional och lokal nivå. Sammanställningen är 

inte heltäckande, utan beskriver främst strategiska åtgärder på övergripande nivå 

som berör stora delar av arbetslivet, eller sektorer av arbetslivet. Efter tabellen kommenteras 

de genomförda åtgärderna. 

tabell 1. Åtgärder som har genomförts för ökad hälsa i arbetslivet. 12 

Åtgärder nivå aktörer Faktorer som 

påverkas 12 

Harmonisering av 

regler och föreskrifter 

om arbetsmiljö 

Internationella 

satsningar på 

arbetsmiljö och 

hälsa 

Arbetsmiljöverkets 

riktade insatser 

Myndighetsinitiativ 

i styrdokument och 

utredningar 

Internationell 

Internationell 

ACSH/CEN 

Arbetsmiljöverket 


Normer 

och lagar 

WHO, ENWHP, ILO Normer 

och lagar 

Attityder och 

beteenden 

Nationell Arbetsmiljöverket Normer 

Attityder och 

beteenden 

Nationell Socialdepartementet 

Arbetsmarknadsdepartementet 

Arbetsmiljömärkning Nationell Arbetsmarknadsdepartementet 

Arbetsmiljöverket 

Forskning om 

arbetsmiljö och 

hälsofrämjande 

insatser 

Riskbruksprojektet Nationell 

Regional 

Projekt för folkhälsa 

och regional utveckling 

Hälsofrämjande 

projekt 

Nationell FAS, Vinnova, AFA 

Universitet och 

högskolor, 

forskningsinstitut 

Nationell 

Regional 

Nationell 

Regional 

Folkhälsoinstitutet 

Företagshälsovården 

Folkhälsoinstitutet 

Regionala och 

lokala aktörer 

Arbetsmarknadens 

parter 

Finansiärer av 

forskning 

12. Se DPSIR-modellen, figur 1 i rapportens inledning. 

Normer 

och lagar 

Attityder och 

beteenden 

Normer 

och lagar 

Värderingar 

Attityder och 

beteenden 

Attityder och 

beteenden 

Attityder och 

beteenden 

Attityder och 

beteenden 

bedömning av 

resultaten 

Tydligare, enklare och 

mer samordnade regler 

och föreskrifter 

Ökad kunskap och utveckling 

av modeller för 

hälsofrämjande insatser 

Ökad kunskap om hälsa 

och arbetsmiljö, ökad 

andel arbetsplatser med 

systematiskt arbetsmiljöarbete, 

mer jämlika 

arbetsvillkor 

Ökad kunskap om hälsa 

och arbetsmiljö, ändrade 

regler och modeller för 

insatser som rör arbetsmiljö 

och rehabilitering 

Startade pilotprojekt 

Stöd till särskilda forskningscentrum 

och riktade 

forskningsprogram 

Relativt goda resultat och 

spridning till olika sektorer 

av arbetslivet, enligt 

utvärderingar 

Kunskap om modeller 

för arbetsmiljö och folkhälsa 

Visst vetenskapligt stöd 

enligt forskning och 

utvärderingar

Harmonisering av regler och föreskrifter om arbetsmiljö 

På EU-nivå finns flera politiska strategier för att förbättra arbetslivet genom att 

investera i människor, modernisera arbetsmarknaderna, förbättra företagsklimatet 

samt höja kunskapsnivån genom utbildning och forskning (Europeiska kommissionen, 

2007; Statens folkhälsoinstitut, 2005a). 

Sveriges medlemskap i EU påverkar även området arbetsmiljö och arbetsrelaterad 

hälsa. Arbetsmiljöverkets regelverk är till exempel helt samordnat med EU:s 

regler numera. Under 2006–2009 förenklade Arbetsmiljöverket bland annat sina 

regler i samarbete med arbetsmarknadens parter. Därmed upphävdes 26 föreskrifter, 

allmänna råd och meddelanden (Arbetsmiljöverket, 2010e). De administrativa 

kostnaderna för företagen beräknas ha minskat med 100 miljoner kronor. Andra 

insatser har varit justeringar av utfärdade författningar, arbete med EG-direktiv och 

standardiseringsarbete. Sannolikt påverkar dessa anpassningar arbetsmiljöarbetet i 

olika organisationer, men det är svårare att bedöma hur den arbetsrelaterade hälsan 

påverkas. 

Internationella satsningar på arbetsmiljö och hälsa 

Inom EU finns flera organ som arbetar med arbetsmiljö och hälsa, till exempel 

EU-kommissionens Advisory Committee on Safety and Health at Work (ACSH), 

EU-kommissionens Senior Labour Inspectors Committee (SLIC), den europeiska 

arbetsmiljöbyrån i Bilbao (EU-OSHA), den europeiska fonden för att förbättra levnads- 

och arbetsvillkor (Eurofound) i Dublin. 

ACSH har exempelvis lagt fram en ny strategi för hälsa och säkerhet (2007–2012) 

som syftar till att minska antalet arbetsolyckor med 25 procent (Europeiska kommissionen, 

2007). Även det europeiska nätverket för hälsofrämjande arbetsplatser 

(ENWHP) har viss EU-koppling, liksom den europeiska standardiseringskommittén 

(CEN). På internationell nivå arbetar Världshälsoorganisationen (WHO) och 

Internationella arbetsorganisationen (ILO) för bättre arbetsmiljö genom att erbjuda 

länder som behöver det internationell expertis och vägledning. ILO:s konventioner 

och rekommendationer om arbetshälsa syftar till att skapa socialt acceptabla ramar 

för hälsa och säkerhet på arbetsplatserna samt till att vägleda regeringar, arbetstagare 

och arbetsgivare när det gäller att förbättra eller bygga upp landets arbetsmiljösystem. 

EU-OSHA och Eurofound har och hade sina svenska kontaktpunkter 

i Arbetsmiljöverket respektive Arbetslivsinstitutet (ALI). ALI/Syd var även kontaktorgan 

för det europeiska nätverket för hälsofrämjande arbetsplatser (ENWHP), 

men i dag saknas en svensk kontaktpunkt för detta nätverk. Vidare genomför 

Dublininstitutet bland annat jämförande undersökningar av såväl arbetsmiljö som 

levnadsförhållanden, vilket kan öka den europeiska samsynen på dessa frågor. 

Exempel på insatser är projekt som ENWHP har satt i gång kring hälsofrämjande 

organisationer och levnadsvanors betydelse för hälsa på arbetsplatser (ENWHP, 

2001; 2009), projekt som Eurofound har drivit kring goda exempel och samt sats- 


ningar på kampanjer för säkerhet i särskilda branscher. Dessa program och kampanjer 

har varit relativt omfattande, med deltagare från ett flertal länder. De har 

ökat organisationers medvetenhet om relationer mellan arbetsmiljöfaktorer, levnadsvanor 

och medarbetares hälsa. 

Arbetsmiljöverkets riktade insatser 

Arbetsmiljöverket är den främsta statliga aktören på arbetsmiljöområdet i Sverige, 

och verket får kunskaps- och forskningsstöd av flera forskargrupper vid universitet 

och högskolor. En av Arbetsmiljöverkets huvuduppgifter är att inspektera arbetsplatser 

– runt 20 000 arbetsställen besöks årligen. Under 2009 uppnåddes målet 

att 70 procent av alla inspektioner ska leda till krav på arbetsmiljöförbättringar 

(Arbetsmiljöverket, 2010e). 

Arbetsmiljöverket har även genomfört informationsinsatser och riktade tillsynsinsatser 

samt fått i gång samverkan mellan centrala myndigheter och arbetsmarknadens 

parter. Verket har till exempel gjort omfattande tillsynsinsatser i vård- och 

omsorgssektorn, som inkluderat seminarier för chefer och skyddsombud i hela landet 

samt informationsträffar med politiker och andra tillsynsmyndigheter. 

Ett annat exempel är ett treårigt projekt där Arbetsmiljöverkets inspektörer 

besökte 400 arbetsställen inom sågverksbranschen. Arbetsmiljöverket bedömer att 

projektet förbättrade maskinsäkerheten och förändrade synen på riskerna i branschen. 

Dessutom förbättrades upphandlingsrutinerna mellan köpare och tillverkare, 

så att arbetsmiljöaspekterna nu diskuteras på ett tidigt stadium. 

Under senare år har Arbetsmiljöverket också gjort riktade insatser för att förbättra 

de ergonomiska förhållandena inom handeln, för unga i arbetslivet och på 

däckverkstäder, samt när det gäller riskbedömning. I oktober 2010 gjordes 1 600 

inspektionsbesök i och med en bred insats i flera branscher, vilket gav 700 arbetsplatser 

anmärkningar. Arbetsmiljöverket prioriterar insatser på de arbetsställen 

där riskerna i arbetsmiljön är störst. Därför är det troligt att insatserna bidrar till 

mer jämlika arbetsmiljöförhållanden. Effekterna på befolkningens arbetsrelaterade 

hälsa är dock svårare att bedöma. 

Myndighetsinitiativ i styrdokument och utredningar 

I den senaste folkhälsopolitiska propositionen (2007/08:110) konstaterar regeringen 

att arbetsmiljö är en viktig fråga för enskilda individers hälsa och välbefinnande, 

för verksamheternas utveckling och därmed även för förutsättningarna 

för tillväxt och konkurrens. Under 2008 bildade den svenska regeringen också ett 

arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd som har sin bas i Arbetsmarknadsdepartementet. 

Rådet ska främst belysa viktiga utvecklingstendenser på arbetsmiljöområdet och 

bidra med kunskap när det gäller att utforma arbetsmiljöpolitiken. 

I en aktuell skrift från rådet (SOU 2009:47) redovisas kunskapsläget om arbetsmiljöns 

betydelse för produktion, välbefinnande och hälsa. En annan utredning före- 


slår en modell för ”märkning” av arbetsplatser utifrån Arbetsmiljöinspektionens 

arbete (Kommittédirektiv 2009:129; SOU 2009:40). Vidare konstaterar den så kalllade 

Styrmedelsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 2009:97) att olika typer av 

arbetsmiljöcertifiering är relativt ovanliga i Sverige. Utredningen föreslår därför en 

ny modell för arbetsmiljötillsyn. 

I en annan skrift från det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet redovisas kunskapsläget 

kring ett inkluderande arbetsliv (SOU 2009:93). Regeringen har föreslagit och 

genomfört ett samlat åtgärdspaket för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, där 

man betonar aktiva tidiga rehabiliteringsinsatser, en utvecklad företagshälsovård 

och fungerande ansvarsfördelning och samverkan mellan myndigheter och andra 

aktörer (Ds 2008:3). Ett rehabiliteringsråd har också bildats som ska utvärdera och 

utveckla åtgärderna för arbetslivsinriktad rehabilitering. Rådet har i ett delbetänkande 

(SOU 2010:58) lämnat flera förslag på hur rehabiliteringen kan förstärkas, 

hur ett fortsatt stöd till regeringen i rehabiliteringsfrågor bör utformas samt vidareutveckling 

av den så kallade rehabiliteringsgarantin. 

Vidare har socialförsäkringsområdet förändrats kraftigt under senare år. Bland 

annat har en så kallad rehabiliteringskedja (Ds 2008:3; OECD, 2009) införts. Dessa 

förändringar har också betydelse för de hälsofrämjande insatserna i organisationer 

och för arbetet med rehabilitering och arbetsanpassning (se underlagsrapporten för 

målområde 2 – ekonomisk och social trygghet). 

En delegation för kunskapsområdet företagshälsovård (Kommittédirektiv 

2009:18) har inrättats med uppdrag att upphandla och samordna långa utbildningar 

i företagshälsovård. Delegationen ska även bilda ett forum för att stödja 

utvecklingen inom området, organisera kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt 

verka för ökad forskning om företagshälsovård. Ett resultat av delegationens arbete 

är att flera universitet har utvecklat utbildningar på master- och magisternivå för 

företagshälsovårdens personal. I juni 2010 fick Försäkringskassan i uppdrag att 

utvärdera den satsning om bidrag till företagshälsovården som regleras i en särskild 

förordning (SFS 2009:1423) om arbetslivsinriktad rehabilitering. 

Regeringen har även arbetat fram en förnyad arbetsmiljöpolitik med en 

nationell handlingsplan för 2010–2015 (Regeringens skrivelse 2009/10:248). 

Handlingsplanen lyfter fram strategiskt prioriterade områden och insatser som ska 

ligga till grund för arbetsmiljöarbetet under de kommande fem åren. 

Arbetsmiljömärkning 

Den så kallade styrmedelsutredningen föreslog marknadsdrivna styrmedel i sitt 

slutbetänkande, till exempel screening och ekonomiska styrmedel (SOU 2009:97). 

Arbetsmiljöverket har planerat för en treårig försöksverksamhet: från och med 2010 

ska verket gå igenom samtliga arbetsställen inom en utvald bransch utifrån ”screening-modellen” 

(Arbetsmiljöverket, 2010e; Regeringens skrivelse 2009/10:248). 


Forskning om arbetsmiljö och hälsofrämjande insatser 

Enligt Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har den svenska 

arbetslivsforskningen förändrats genomgripande och fått en påtagligt sänkt kapacitet, 

bland annat genom att Arbetslivsinstitutet lades ned sommaren 2007 (FAS, 

2009a). FAS bedömer att en högkvalitativ arbetslivsforskning främjar goda arbetsvillkor 

för anställda och företagare, och bidrar till att utveckla verksamheters innehåll 

och kvalitet inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Därför föreslår 

FAS att en eller flera plattformar för arbetslivsforskning skapas vid ett eller flera 

universitet, och att det tydliggörs vilka nya forskningsfält som är viktiga på längre 

sikt. Dessa förslag stämmer överens med regeringens proposition (2008/09:50) om 

forskning och innovation. 

FAS har beviljat stöd till tre särskilda forskningscentrum med inriktning på arbetslivsområdet, 

där man forskar om arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad: 

Belastningsskadecentrum i Gävle, Stressforskningsinstitutet vid Stockholms 

universitet och Uppsala centrum för arbetslivsstudier vid Uppsala universitet. 

Särskilda forskningssatsningar på exempelvis kvinnors hälsa, friska organisationer 

och företagshälsovård har även inletts. Tillsammans med delegationen för företagshälsovård 

har FAS dessutom utlyst en professur samt program- och nätverksstöd för 

forskning med anknytning till företagshälsovård (FAS, 2009b). 

En särskild satsning har genomförts för stöd till forskning inom området arbetsmiljö 

och lönsamhet (Regeringens skrivelse 2009/10:248). Under 2009 initierade 

Arbetsmiljöverket 25 avtal om kunskapsöversikter där forskare sammanställer 

aktuell kunskap inom bland annat områden där man har sett ökade eller nya 

arbetsmiljörisker. En översikt behandlar samhällskostnader för arbetsmiljöproblem 

(Arbetsmiljöverket, 2010d). 

riskbruksprojektet samt projekt för folkhälsa och 

regional utveckling 

I det så kallade riskbruksprojektet har Statens folkhälsoinstitut utvecklat en modell 

för att minska droganvändningen i arbetslivet. Folkhälsoinstitutet har prövat modellen 

i flera organisationer, i samarbete med företagshälsovården, och omfattande 

informations- och utvecklingsinsatser har genomförts. Enligt en utvärdering har ett 

stort antal arbetsplatser nåtts, vilket fått effekter i form av genomförda utbildningar 

och tillämpning av modellen (Statens folkhälsoinstitut, 2011). Vidare har hälsa i 

arbetslivet varit ett av flera delområden i projekten om folkhälsa i glesbygdskommuner 

(Statens folkhälsoinstitut, 2009) och i ett samverkansprojekt kring folkhälsa 

och regional utveckling (Statens folkhälsoinstitut, 2010). 


Hälsofrämjande projekt 

Arbetsmiljön i Sverige påverkas av det ständiga förändrings- och utvecklingsarbetet 

på svenska arbetsplatser. I praktiken står aktörer i företag och organisationer för 

huvuddelen av de hälsofrämjande insatserna, ibland var och en för sig, emellanåt 

flera i samverkan. 

Exempel på en mer omfattande insats är projektet Sunt liv, där flera kommuner 

och landsting har deltagit, men även privata företag. Projektet har utvecklat modeller 

för att analysera hälsa och arbetsmiljö på individ- och organisationsnivå samt 

strategier för att genomföra hälsofrämjande insatser (se www.suntliv.nu). Vidare 

har AFA, Alecta och Vinnova finansierat projektet Friska företag, som drivits under 

2004–2009. Projektet har startat ett flertal regionala nätverk där berörda aktörer 

kan utbyta erfarenheter och utveckla kunskaper om modeller för hälsofrämjande 

organisationer (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin [IVA], 2009). 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och de fackliga parterna har i samarbete 

med AFA Försäkring genomfört ett projekt kring utveckling av arbetsmiljön i 

kommuner och landsting (150 000 insamlade enkätsvar), projektet Friska verksamheter 

– ett utvecklingsprogram i organisation och ledarskap, projektet Hållbar rehabilitering 

och projektet Hot och våld – ett preventionsprojekt. Dessa projekt har 

inneburit konkreta insatser för att förbättra medarbetarnas hälsa och arbetsmiljö 

på ett stort antal arbetsplatser. Dessutom har man utvecklat metoder och modeller 

för att genomföra förbättringsinsatser. I projektet Hälsofrämjande sjukhus utvecklar 

en temagrupp också modeller och indikatorer för hälsofrämjande arbetsplatser 

(se http://natverket-hfs.se /node/48). 

I projektet Hälsa och framtid (HOF) studerades vad som utmärker privata företag 

med fler än 74 anställda som har friska medarbetare (Ahlberg et al., 2008). 

De så kallade friska företagen fanns i alla typer av branscher. Gemensamma drag 

var att företagen hade ett utvecklat arbete kring ledarskap, kompetensförsörjning, 

kommunikation, delaktighet samt hälsa och sjukfrånvaro. Ett motsvarande projekt 

pågår med syfte att lyfta fram de organisatoriska faktorer som kännetecknar en 

frisk enhet inom kommuner och landsting (se www.afaforsakring.se). 

Analys av resultat och genomförda åtgärder 

I den folkhälsopolitiska rapporteringen 2005 redovisades ett flertal utvecklingsbehov 

och förslag som gällde arbetsmiljöfaktorer – i underlagsrapporten för ökad 

hälsa i arbetslivet (2005a) och i motsvarande kapitel i huvudrapporten (2005b). 

Förslagen gällde effektivare tillsyn av arbetsmiljön, incitament för ett hälsofrämjande 

arbetsmiljöarbete, åtgärder för att förbättra arbetstagares delaktighet och 

inflytande, med särskilt fokus på kvinnodominerade arbetsplatser, vidareutveckling 

av företagshälsovårdens roll samt ökad forskning och utvärdering av insatser kring 

hälsa och arbetsmiljö. 


Som framgår av tabell 1 har staten, arbetsmarknadens parter och forskningsaktörer 

genomfört eller startat upp flera initiativ och åtgärder kring hälsa under senare år. 

Flera av åtgärderna i tabell 1 har dock inte genomförts fullt ut, och många åtgärder 

har inte följts upp och utvärderats tillräckligt. 

De indikatorer för psykosocial arbetsmiljö och hälsa som studeras i denna rapport 

har utvecklats både positivt och negativt. Positivt är att det totala antalet 

anmälda arbetsskador har minskat och att den självskattade arbetsorsakade hälsan 

har förbättrats. Flera oroande trender pekar dock på att det behövs fler hälsofrämjande 

insatser i arbetslivet. Många arbetstagare upplever till exempel bristande 

psykosociala förhållanden som höga arbetskrav och lågt inflytande i arbetet samt 

bristfällig återhämtning efter arbetet. På många arbetsplatser har inte det systematiska 

arbetsmiljöarbetet fått tillräckligt genomslag, och det saknas tillgång till 

företagshälsovård. Problematisk är också tendensen till ökad oro för att förlora 

arbetet bland kvinnliga lågutbildade arbetare, personer med låg kontantmarginal 

och personer födda utanför Norden. 

Ur ett jämlikhetsperspektiv är också skillnaderna i hälsa och psykosocial arbetsmiljö 

mellan olika grupper i samhället oroande. Det finns skillnader mellan kvinnor 

och män, arbetare och tjänstemän, lågutbildade och högutbildade, samt personer 

födda utanför Norden och personer födda i Norden. 

Ett tydligt mönster är att kvinnor rapporterar sämre värden än män när det gäller 

flera arbetsrelaterade hälsoutfall och psykosociala arbetsmiljöfaktorer. Vidare 

anger arbetare, lågutbildade, personer med låg kontantmarginal och personer födda 

utanför Norden sämre värden när det gäller arbetstrivsel och oro för att förlora 

arbetet. En tydlig skillnad är också att större företag i högre grad anger att de arbetar 

mer systematiskt med arbetsmiljön än mindre företag, och att medarbetarna på 

större företag har bättre tillgång till företagshälsovård. Nämnda resultat om skillnader 

mellan kvinnor och män styrks av andra undersökningar (Arbetsmiljöverket, 

2010b; Stockholms läns landsting, 2007; Socialstyrelsen, 2009) och visar på särskilda 

behov av hälso- och arbetsmiljöförbättrande åtgärder i kvinnodominerade 

yrken och i kommuner och landsting. 

Det är mycket viktigt att fortsätta genomföra hälsofrämjande åtgärder i arbetslivet, 

även om flera åtgärder har genomförts under senare år på nationell och regional 

nivå samt på politisk och organisatorisk nivå. Detta påpekas också i flera politiska 

utredningar och rapporter (Regeringens proposition 2007/08:110; Regeringens 

skrivelse 2009/10:248; SOU 2009:47; SOU 2009:93; SOU 2009:97). Den nationella 

handlingsplanen för en förnyad arbetsmiljöpolitik (Regeringens skrivelse 

2009/10:248) anger vidare att politiken visserligen ska handla om att minska riskerna 

för att människor drabbas av olycksfall och sjukdomar, men i högre grad om 

att arbetsmiljön ska vara utvecklande och bidra till hälsa. Arbetsmiljön som framgångsfaktor 

och konkurrensmedel ska synliggöras, liksom arbetsmiljöns betydelse 

för att minska utanförskapet samt utslagningen från arbetslivet och möjligheterna 

till inträde. 


Problem som lyfts fram i utredningarna är brist på kunskap och otillräckliga insatser 

kring arbetsmiljöns betydelse för organisationers lönsamhet, kvalitet och kreativitet 

samt behov av marknadsorienterade styrmedel på arbetsmiljöområdet. Andra 

brister är att relevant arbetsmiljö- och hälsokunskap saknas på de universitetsutbildningar 

som chefer rekryteras ifrån samt att vi saknar indikatorer för att kunna 

följa utvecklingen av ett ”inkluderande arbetsliv” över tid. En aktuell rapport från 

den europeiska arbetsmiljöbyrån (European Agency for Safety and Health at Work, 

2010) visar att det är svårare att integrera arbetsmiljöfrågor i universitetsutbildningar 

än i utbildningar på andra nivåer. Fallstudier som redovisas i rapporten ger 

dock exempel från olika länder där man lyckats integrera arbetsmiljö- och hälsoaspekter 

i olika universitetsutbildningar. Det är också angeläget att förstärka forskningen 

och kunskapsförmedlingen kring hälsofrämjande insatser i arbetslivet, med 

tanke på att den svenska arbetslivsforskningen har omstrukturerats under senare 

år. Ett annat viktigt område är riktade hälsofrämjande insatser mot utsatta grupper. 


6 

REKOMMENDATIONER 

TILL FRAMTIDA ÅTGÄRDER

i tabell 2 SaMManStäller vi rekommendationer till framtida åtgärder för målområdet 

hälsa i arbetslivet. Rekommendationerna baseras på analysen i Del 3 och 4. 

Det handlar främst om strategiska åtgärder på övergripande nivå som berör stora 

delar av arbetslivet, eller sektorer av arbetslivet. Efter tabellen kommenterar vi de 

föreslagna åtgärderna när det gäller innehåll och prioriteringar. 

tabell 2. Förslag till nya åtgärder för målområdet hälsa i arbetslivet. 

Åtgärder nivå aktörer Faktorer 

som påverkas 

1. Utveckla indikatorer 

för att 

följa upp hälsa 


2. Öka implementeringen 

av modeller för 

att skapa hälsofrämjande 

organisationer 

3. Utveckla 

företagshälsovårdens 

roll 

för ökad hälsa i 

arbetslivet 

4. Införa en ny 

modell för tillsyn 

av arbetsmiljön 

samt stimulera 

användning av 

marknads- 

orienterade styrmedel 

för en 

god arbetsmiljö 

Nationell Statens 

folkhälsoinstitut 

Arbets- 

miljöverket 

Nationell 

Regional 

Nationell 

Regional 

Statens 

folkhälsoinstitutArbetsgivare 

Centrala 

myndigheter 


parter 

Arbets- 

miljöverket 

Försäkringskassan 

Statens 

folkhälso- 

institut 


parter 

Nationell Arbets- 

miljöverket 


parter 


Normer 

Attityder 

och beteenden 

Attityder 

och beteenden 

Normer 

Attityder 

och beteenden 

Normer 

Attityder 

och beteenden 

konsekvenser kostnad Säkerhet i 

bedömning 

Ökad kunskap 

om utveckling 

och fördelning av 

faktorer som rör 


Fler hälsofrämjandeorganisationer 

Ökad hälsa 

Bättre psyko- 

social arbetsmiljö 

Fler arbetsplatser 

och individer som 

får stöd av företagshälsovården 

Effektivare främjande,förebyggande 

och rehabiliterande 

insatser 

Ökat systematiskt 

arbetsmiljöarbete 

Förbättrad 

arbetsmiljö 

Låg Visst vetenskapligt 

stöd och 

beprövad 

erfarenhet 

från andra 

länder 

Medelhög 

Visst vetenskapligt 

stöd 

via forskning 

och projekt 

Låg Visst vetenskapligt 

stöd 

Medelhög 


stöd och 

beprövad 

erfarenhet 

från andra 

länder

5. Utveckla 

redovisningen 

av sjukfrånvaro 

och personalekonomiska 

indikatorer i 

organisationer 

6. Införa kunskap 

om hälsa 

och arbetsmiljö 

i strategiska 

utbildningar 

7. Förstärka 

forskningen och 

kunskapsförmedlingen 

om 


Nationell Social- 

departementetArbetsmarknadsdepartementet 

Nationell Högskoleverket 

Universitet 

och 

högskolor 

Nationell ArbetsmarknadsdepartementetForskningsfinansiärer 

Universitet 

och högskolor 

Normer 

Attityder 

och beteenden 

Normer 

Attityder 

och beteenden 

Attityder 

och beteenden 

Ökat fokus på 

frågor om arbetsmiljö 

och hälsa 

Förbättrat underlag 

för åtgärder 

Ökad kunskap 

om betydelsen 

av en god arbetsmiljö 

och hälsa 

Ökad kunskap 

om samband och 

modeller för ökad 

hälsa och god 

arbetsmiljö 

Medelhög 

Medelhög 

Medelhög 

Utveckla indikatorer för att följa upp hälsa i arbetslivet 


stöd 


stöd 


stöd och 

beprövad 

erfarenhet 

bakgrund 

Det finns tydliga behov av att revidera de nuvarande folkhälsopolitiska styrdokumenten 

så att de innefattar tydliga mål och uppdrag kring hälsa i arbetslivet. I dag 

används indikatorer som rör hälsa och arbetsvillkor i arbetslivet i flera undersökningar 

som olika centrala myndigheter ansvarar för, exempelvis Arbetsmiljöverket, 

Statens folkhälsoinstitut och Statistiska centralbyrån. Indikatorerna är dock inte 

samordnade och utvecklade på ett ändamålsenligt sätt, vilket gör det svårt att följa 

upp dem. Indikatorerna behöver alltså samordnas, samtidigt som nya indikatorer 

behöver utvecklas för att man ska kunna följa hur hälsan i arbetslivet utvecklas över 

tid. 

Vidare behövs bättre underlag för åtgärder mot skillnader i hälsa mellan olika 

grupper i arbetslivet. Man bör därför analysera hälsa, arbetsvillkor och hälsofrämjande 

insatser i olika sektorer av arbetslivet, bland olika yrkesgrupper och bland 

dem som står utanför arbetslivet. Här behövs samverkan mellan flera politikområden 

och centrala myndigheter när det gäller folkhälsa, arbetsmiljö, arbetsmarknad 

och socialförsäkringar. Frågorna om hälsa och arbetsförhållanden i arbetslivet 

berör nämligen flera departement och politikområden. 


Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att institutet och Arbetsmiljöverket får i uppdrag 

att ta fram indikatorer för att följa upp hälsa i arbetslivet. Indikatorerna bör även 

visa hur den arbetsrelaterade hälsan fördelar sig i olika befolkningsgrupper. Arbetet 

bör ske i samråd med berörda centrala myndigheter. Kostnaden bedöms som låg. 

Förslaget är avstämt med Arbetsmiljöverket. 

Öka implementeringen av modeller för att skapa 

hälsofrämjande organisationer 

bakgrund 

Enligt Statens folkhälsoinstitut är det angeläget att vetenskapligt och praktiskt förstärka 

den samlade kunskapen om sambanden mellan hälsa, välbefinnande och 

hållbar utveckling och tillväxt, och om vad som främjar hälsa och inte bara förebygger 

sjukdomar och olycksfall. 

På regional och lokal nivå har man gjort ett flertal större projektsatsningar under 

senare år, både i offentlig och privat verksamhet, och inom olika EU-finansierade 

program. Kunskaperna från dessa projekt bör föras ut i arbetslivet och fördjupas i 

fortsatta satsningar – exempelvis kopplade till den Europeiska socialfonden (ESF) 

och till olika forskningsprogram. 

Det är också angeläget att fokusera på hälsofrämjande arbetsplatser där man 

tar hänsyn till balansen mellan arbetslivets och det övriga livets krav (Hultberg, 

Skagert, Ekbom Johansson, & Ahlborg, 2010). Med hälsofrämjande arbetsplatser 

menas den gemensamma satsningen av arbetsgivare, arbetstagare och samhället 

för att förbättra hälsan och välbefinnandet för människor. Enligt den så kallade 

Luxemburg-deklarationen (European Network for Workplace Health Promotion, 

2005) kan man uppnå detta genom att förbättra arbetsorganisationen och arbetsmiljön, 

främja aktiv medverkan och uppmuntra till personlig utveckling. 

Senare års forskning visar att så kallade friska organisationer karakteriseras av 

ett mer utvecklat arbete kring ledarskap, kompetensförsörjning, kommunikation, 

delaktighet och fungerande rutiner för hälsa och sjukfrånvaro (IVA, 2009; SOU 

2009:47). Forskning från flera vetenskapliga discipliner visar också att hälsofrämjande 

insatser kan förbättra både hälsan och effektiviteten i en organisation om 

åtgärderna är såväl individinriktade som organisatoriskt inriktade och om ledarna 

och medarbetarna är delaktiga (SOU 2009:47). 

Det behövs också riktade insatser kring psykosociala förhållanden och för grupper 

med hög sjukfrånvaro och sämre hälsa, exempelvis i kvinnodominerade sektorer, 

utifrån senare års forskning och arbetsmiljö- och hälsostatistik. Utifrån skillnaderna 

i hälsa mellan kvinnor och män är det särskilt angeläget att förbättra stressrelaterade 

aspekter. Det kan man göra genom att inventera framgångsrika projekt, sprida 

kunskap och tillföra särskilda stimulansmedel till organisationer som arbetar för 


ökad hälsa i arbetslivet. Sådana projekt bör också följas av forskare i syfte att generera 

kunskap om framgångsfaktorer och hinder. 

Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att institutet får i uppdrag att förstärka arbetet 

med att implementera modeller för att skapa hälsofrämjande organisationer 

på såväl nationell som regional och lokal nivå. Arbetet bör ske i samråd med 

berörda aktörer. Kostnaden bedöms ligga på medelnivå. Förslaget är avstämt med 

Arbetsmiljöverket. 

Utveckla företagshälsovårdens roll för ökad hälsa i arbetslivet 

bakgrund 

Att följa upp och vidareutveckla företagshälsovårdens roll handlar om både hälsofrämjande 

och förebyggande insatser, men också om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen 

(Regeringens skrivelse 2009/10:248; SFS 2009:1423). Man bör ta fram 

modeller och incitament för företagshälsovården i syfte att stimulera deras medverkan 

i satsningar på en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Här kan erfarenheter 

från det så kallade riskbruksprojektet utnyttjas och fördjupas mot en bredare 

satsning på levnadsvanor och livsvillkor (Statens folkhälsoinstitut, 2011). 

Vidare behövs åtgärder för att öka tillgången till företagshälsovård i små företag 

och verksamheter på landsbygden. Forskning om företagshälsovård i enlighet 

med förslagen från delegationen för företagshälsovård bör särskilt fokusera på hälsofrämjande 

insatser i arbetslivet och effektivare arbetslivsinriktad rehabilitering. 

Viktiga aktörer i arbetet är Sveriges Kommuner och Landsting, arbetsmarknadens 

parter och föreningen Svensk företagshälsovård. Berörda centrala myndigheter är 

främst Arbetsmiljöverket, Försäkringskassan och Statens folkhälsoinstitut. 

Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att Arbetsmiljöverket får i uppdrag att 

• stimulera företagshälsovården när det gäller hälsofrämjande, förebyggande och 

rehabiliterande insatser 

• finna former för att öka tillgången till företagshälsovård, särskilt i små organisationer 

och företag. 

Arbetet bör ske i samråd med andra berörda aktörer. Kostnaden bedöms som låg. 

Förslaget är avstämt med Arbetsmiljöverket. 


Införa en ny modell för arbetsmiljötillsyn 

bakgrund 

Införande av en ny modell för tillsyn av arbetsmiljön innebär bland annat att samtliga 

arbetsställen genomgås genom besök av Arbetsmiljöverket under ett bestämt 

tidsintervall, samt att arbetsmiljö certifierade arbetsgivare får en tilläggsmärkning av 

Arbetsmiljöverket (se förslag i SOU 2009:40 och SOU 2009:97). Dessutom behöver 

marknadsorienterade styrmedel för en god arbetsmiljö, (till exempel arbetsgivarvarumärken 

och socialt ansvarstagande organisationer 13 ) stödjas och stimuleras i 

syfte att öka användningen av dessa (se förslag i SOU 2009:97). 

Införandet av systematiskt arbetsmiljöarbete på landets arbetsplatser är bristfälligt, 

och det har varit svårt att få gehör för en implementering av de gällande föreskrifterna. 

Därför behöver modeller med starkare drivkrafter för arbetsgivare och 

andra arbetsmiljöaktörer utvecklas och prövas i linje med förslagen om marknadsorienterade 

styrmedel. Arbetsmiljöverkets pilotprojekt om detta bör också utvärderas 

och fördjupas. Implementeringen av styrmedel som gäller organisationers 

sociala ansvar (ISO 26000) bör också utvecklas. 

Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att Arbetsmiljöverket får i uppdrag att utveckla, 

pröva och utvärdera nya modeller för arbetsmiljötillsyn samt stimulera ökad arbetsmiljöcertifiering 

bland företag och organisationer. 

Kostnaden bedöms ligga på medelnivå. Förslaget är avstämt med Arbetsmiljöverket. 

Utveckla redovisningen av sjukfrånvaro och 

personalekonomiska indikatorer i organisationer 

bakgrund 

Det är angeläget med fortsatt obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna, 

i enlighet med årsredovisningslagen (SOU 2009:97). Men det är också 

viktigt att stimulera företag och organisationer att utveckla sin personalekonomiska 

redovisning (se till exempel Malmquist, Vinberg, & Larsson, 2007). Särskilt behövs 

indikatorer för hälsa som kan följas med lämpliga tidsintervall. En mer utvecklad 

redovisning av personalekonomiska indikatorer ger bättre underlag för att tidigt 

upptäcka ohälsa och främja hälsa bland anställda i såväl privat som offentlig sektor. 

Det är angeläget att verksamheter har en god intern kontroll över sjukfrånvaron 

eftersom en hög sjukfrånvaro kan innebära stora direkta och indirekta kostnader 

för verksamheten (Regeringens skrivelse 2009/10:248). 

13. En standard kring organisationers sociala ansvar (ISO 26000) har antagits under hösten 2010. 


Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet 

stimulerar till fortsatt obligatorisk sjukfrånvaroredovisning i organisationer 

samt till utveckling av andra relevanta personalekonomiska indikatorer. 

Arbetet bör ske i samråd med berörda centrala myndigheter. Kostnaden bedöms 

ligga på medelnivå. 

Införa kunskap om hälsa och 

arbetsmiljö i strategiska utbildningar 

bakgrund 

Arbetsgivaren har visserligen det övergripande ansvaret för arbetsmiljön, men var och 

en har också ett ansvar för sin egen och andras fysiska säkerhet. Arbetsmiljöarbetet 

handlar dessutom om den psykosociala arbetsmiljön. Här har ledarskapsfrågor och 

arbetsorganisation en stor betydelse, men också hur människorna på en arbetsplats 

förhåller sig till varandra (Regeringens skrivelse 2009/10:248). Därför bör kunskap 

om arbetsmiljö och hälsofrämjande insatser föras in i olika utbildningar. Som ett 

första steg bör sådana kunskapskrav bli obligatoriska i civilingenjörs- och civilekonomutbildningar 

(se förslag i Regeringens skrivelse 2009/10:248; SOU 2009:93; 

SOU 2009:97). I ett nästa steg bör sådan utbildning utvecklas i övriga högskole-, 

yrkes- och gymnasieutbildningar. Ett motiv är att ledare för olika verksamheter kan 

påverka faktorer i organisationer som har betydelse för människors psykosociala 

arbetsmiljö och hälsa. Ett annat motiv är att vi behöver mer kunskap om modeller 

för arbetsmiljöinsatser och hälsofrämjande insatser. Det är också viktigt att utveckla 

och ytterligare sprida arbetsmiljöutbildningar som olika aktörer genomför. 

Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att Högskoleverket får i uppdrag att stimulera 

universitet och högskolor att införa kunskap om hälsa och arbetsmiljö i olika högskole- 

och universitetsutbildningar. Sådan kunskap bör också ingå i gymnasieskolans 

yrkesförberedande program. Kostnaden bedöms ligga på medelnivå. 

Förstärka forskningen och kunskapsförmedlingen 

om hälsa i arbetslivet 

bakgrund 

Det är angeläget att förstärka forskningen om sambandet mellan arbetsmiljö, hälsa 

och hållbarhet. Andra angelägna forskningsområden rör processer för hälsofrämjande 

organisationer, ledarskap och hälsa, de senaste årens förändringar inom den 

arbetslivsinriktade rehabiliteringen, samband mellan hälsa, anställningstrygghet 

och inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. 


När arbetslivet förändras uppstår nya arbetsmiljöproblem. Den omstrukturerade 

arbetslivsforskningen innebär också stora behov av nya centrum och forskning 

vid universiteten. En del sådana åtgärder har påbörjats (Regeringens skrivelse 

2009/10:248), men det behövs fler forskningsprogram och kunskapscentrum. Det 

bör övervägas hur man kan stödja starka forskningsmiljöer med tillräcklig bredd 

när det gäller hälsa, livsvillkor och arbetsvillkor, för att tillfredsställa behoven av 

kunskapsförmedling. I detta sammanhang bör det ingå att tydliggöra nya forskningsfält 

som är relevanta för dagens arbetsliv. 

Enligt regeringens skrivelse (2009/10:248) har kunskapsutvecklingen inom 

arbetsmiljöforskningen stor betydelse som underlag för det praktiska arbetsmiljöarbetet 

på arbetsplatserna. Andra aktörer som behöver kunskapsunderlag är företagshälsovårdens 

personal, fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer och 

politiska beslutsfattare. I detta sammanhang behövs en sammanhållande aktör för 

kunskapsförmedling inom arbetsmiljöområdet, enligt skrivelsen. 

Förslag 

Statens folkhälsoinstitut föreslår att olika forskningsfinansiärer och forskningsaktörer 

stimulerar till ökad forskning om hälsofrämjande processer i arbetslivet. 

Folkhälsoinstitutet stödjer förslagen i regeringens skrivelse om en förnyad arbetsmiljöpolitik 

när det gäller behovet av en sammanhållande aktör för kunskapsförmedling 

inom arbetsmiljöområdet – för att långsiktigt stärka kunskapsförmedlande 

aktiviteter. 

Prioriteringar 

Några argument för att prioritera de ovan nämnda förslagen är följande. Förslagen 

kring att revidera styrdokumenten för folkhälsa och utveckla indikatorer för att 

följa upp hälsa i arbetslivet motiveras av behoven av att samordna initiativ från flera 

centrala myndigheter. 

Förslaget om förstärkta insatser för implementering av modeller för hälsofrämjande 

organisationer motiveras av forskningsresultat och positiva erfarenheter från 

projekt i arbetslivet i Sverige och i andra länder. Vidgade uppgifter för företagshälsovården 

och ökad anslutning av organisationer till företagshälsovård motiveras 

av att de är en viktig aktör för att bidra till god hälsa och psykosocial arbetsmiljö i 

organisationer, att främst de mindre företagen saknar tillgång till företagshälsovård, 

av politiska initiativ under senare år kring dess roll och av positiva erfarenheter från 

andra länder. 

En ny modell för arbetsmiljötillsyn motiveras av goda erfarenheter i andra nordiska 

länder och att metodiken att lyfta fram goda exempel kan inspirera andra 

arbetsgivare till insatser för ökad hälsa och god arbetsmiljö. Behoven av ökad forskning 

och kunskapsförmedling kring hälsa och psykosociala förhållanden i arbetslivet 

motiveras av kapacitetssänkningen inom området under senare år samt kunskapsbehov 

kring olika förändringar i arbetslivet. 


Sammanfattningsvis anser Statens folkhälsoinstitut att följande förslag är särskilt 

angelägna: 

• utveckla indikatorer för att följa upp hälsa i arbetslivet 

• öka implementeringen av modeller för att skapa hälsofrämjande organisationer 

• utveckla företagshälsovårdens roll för ökad hälsa i arbetslivet 

• förstärka forskningen och kunskapsförmedlingen om psykosociala faktorers 

betydelse för hälsan, hälsofrämjande organisationer samt skillnader i hälsa och 

arbetsvillkor mellan olika grupper i arbetslivet. 


Referenser 

AFA Försäkring. (2010). Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro 2010. Stockholm: 

AFA Försäkring. 

Ahlberg, G., Bergman, P., Ekenvall, L., Parmsund, M., Stoetzer, U., Waldenström, M., Svartengren, 

M., & HoF study group (2008). Tydliga strategier och delaktiga medarbetare 

i friska företag. Projektet Hälsa och framtid, delstudie 2. Stockholm: Karolinska institutet, 

Uppsala universitet och Stockholms läns landsting. 

Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., & Johansson, G. (2006). Gränslöst arbete. Socialpsykologiska 

perspektiv på det nya arbetslivet. Stockholm: Liber. 

Arbetsgivarverket. (2008). Arbetsmiljön i statlig sektor 2007. Stockholm: Arbetsgivarverket. 

Arbetsmiljöverket. (2010a). Arbetsmiljön 2009 (Arbetsmiljöstatistik Rapport 2010:3). 

Stockholm: Arbetsmiljöverket. 

Arbetsmiljöverket. (2010b). Arbetsorsakade besvär 2010 (Arbetsmiljöstatistik Rapport 

2010:4). Stockholm: Arbetsmiljöverket. 

Arbetsmiljöverket. (2010c). Arbetsskador 2009 (Arbetsmiljöstatistik Rapport 2010:1). 

Stockholm: Arbetsmiljöverket. 

Arbetsmiljöverket (2010d). Samhällsekonomiska kostnader för arbetsmiljöproblem. (Rapport 

2010:2). Stockholm: Arbetsmiljöverket. 

Arbetsmiljöverket. (2010e). Årsredovisning 2009. Stockholm: Arbetsmiljöverket. 

Aronsson, G. (2004). Hälsa och utvecklingsmöjligheter i tidsbegränsade anställningar. I R.Å. 

Gustafsson & I. Lundberg (Red.), Arbetsliv och hälsa 2004 (s. 215–235). Stockholm: 

Arbetslivsinstitutet. 

Aronsson, G. & Lindh, T. (2004). Långtidsfriskas arbetsvillkor. En populationsstudie. 

(Arbete och hälsa 2004:10). Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

Ds 2008:3. Införande av en rehabiliteringskedja. Stockholm: Socialdepartementet. 

Ds 2008:16. Arbetsmiljön och utanförskapet – en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken. 

Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet. 

European Environmental Agency [EEA]. (1999). Environmental Indicators: Typology and 

overview (Technical report No 25). Köpenhamn: European Environmental Agency. 

European Agency for Safety and Health at Work. (2010). Mainstreaming occupational safety 

and health into university education. Bilbao: European Agency for Safety and Health at 

Work. 

European Network for Workplace Health Promotion [ENWHP]. (2001). Small, Healthy and 

Competitive. New Strategies for Improved Health in Small and Medium-Sized Enterprises. 

Essen: European Network for Workplace Health Promotion. 

European Network for Workplace Health Promotion [ENWHP]. (2005). The Luxembourg 

Declaration on Workplace Health Promotion in the European Union. Essen: European 

Network for Workplace Health Promotion 

European Network for Workplace Health Promotion [ENWHP]. (2009). Move Europe. A 

Campaign for the Improvement of Lifestyle-related Health Promotion in Europe. Essen: 

European Network for Workplace Health Promotion. 

Europeiska kommissionen. (2007). Bättre kvalitet och produktivitet i arbete: gemenskapens 

arbetsmiljöstrategi 2007–2012. Bryssel 21/1 2007, KOM (2007) 62. 


Fjell, Y., Österberg, M., Alexandersson, K., Karlqvist, L., & Bildt, C. (2007). Appraised 

leadership styles, psychosocial work factors and musculoskeletal pain among public 

employees. International Archieves of Occupational Environment Health, 81(1), 19-30. 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap [FAS]. (2009a). Svensk arbetslivsforskning 

– en resurs för välfärd, hälsa och tillväxt. Att säkra forskning av hög relevans och 

kvalitet. Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap [FAS]. (2009b). Årsredovisning 2009. 

Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. 

Härenstam, A., Marklund, S., Berntson, E., Bolin, M., & Ylander, J. (2006). Understanding 

the organisational impact on working conditions and health (Arbete och Hälsa 2006:4). 

Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

Hultberg, A., Skagert, K., Ekbom Johansson, P., & Ahlborg, G. (2010). Kunskap och metoder 

för hälsofrämjande arbetsplatser (ISM-rapport 9). Västra Götalandsregionen: Institutet 

för stressmedicin. 

Karasek, R. & Theorell, T. (1990). Healthy Work: Job Stress, Productivity and the Reconstruction 

of Working Life. New York: Basic Books. 

Karolinska Institutets folkhälsoakademi. (2009). Arbetsförhållanden, levnadsvanor och 

hälsa inom vård och omsorg (Rapport 2009:24). Stockholm: Karolinska Institutets 

folkhälsoakademi. 

Kommittédirektiv 2008:129. Marknadsorienterade styrmedel på arbetsmiljöområdet. Stockholm: 

Regeringen. 

Kommittédirektiv 2009:18. Delegationen för kunskapsområdet företagshälsovård. Stockholm: 

Regeringen. 

Kristenson, M., Eriksen, H.R., Sluiter, J.K., Starke, D., & Ursin, H. (2004). Psychosocial 

mechanisms of socioeconomic differences in health. Social Science & Medicine, 58(8), 

1511–1522. 

Kuoppala, J., Lamminpää, A., Liira, J., & Vaino, H. (2008). Leadership, Job Well-being, and 

Health Effects – A Systematic Review and a Meta-Analysis. Journal of Occupational and 

Environmental Medicine, 50(8), 904–915. 

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin [IVA]. (2009). Så skapas friska företag. Stockholm: 

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin. 

Larsson, J. (2010). Leadership for Quality, Effectiveness and Health in Organisations. Doktorsavhandling. 

Östersund: Mittuniversitetet. 

Malmquist, C., Vinberg, S., & Larsson, J. (2007). Att styra med hälsa: från statistik till 

strategi. Degerfors: Metodicum. 

Nyberg, A., Bernin, P., & Theorell, T. (2005). The impact of leadership on the health of subordinates 

(SALTSA, Rapport nr. 1). Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

Nyberg, A., Alfredsson, L., Theorell, T., Westerlund, H., Vahtera, J., & Kivimäki, M. (2009). 

Managerial leadership and ischaemic heart disease among employees: the Swedish 

WOLF study. Occupational and Environmental Medicine, 66(1), 51–55. 

OECD Directorate for Employment Labour and Social Affairs (2009). Sickness, Disability 

and Work: breaking the Barriers. Sweden: Will the Recent Reforms make it? Retrieved 

from http://www.oecd.org/dataoecd/2/59/42265699.pdf 

Oxenstierna, G., Widmark, M., Finnholm, K., & Elofsson, S. (2008). Psykosociala faktorer 

i dagens arbetsliv och hur man mäter och beskriver dem (Stressforskningsrapporter nr. 

320). Stockholm: Stressforskningsinstitutet. 

Regeringens proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. Stockholm: Regeringen. 

Regeringens proposition 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringen. 


Regeringens proposition 2008/09:50. Ett lyft för forskning och innovation. Stockholm: 

Regeringen. 

Regeringens skrivelse 2009/10:248. En förnyad arbetsmiljöpolitik med en nationell handlingsplan 

2010–2015. Stockholm: Regeringen. 

SFS 2009:1423. Förordning om bidrag till företagshälsovård med vissa insatser inom rehabiliteringsområdet. 

Stockholm: Socialdepartementet. 

Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen. (2010). Social rapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen. 

Sockoll, I., Kramer, I., & Bödeker, W. (2009). Effectiveness and economic benefits of workplace 

health promotion and prevention: Summary of the scientific evidence 2000 to 2006 

(IGA-Report 13e). Essen: Federal Association of Company Health Insurance Funds. 

SOU 2009:47. God arbetsmiljö – en framgångsfaktor? En skrift från Arbetsmiljöpolitiska 

kunskapsrådet. Stockholm: Fritzes. 

SOU 2009:40. En ny modell för arbetsmiljötillsyn. Stockholm: Fritzes. 

SOU 2009:93. Inkluderande arbetsliv. En skrift från Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet. 

Stockholm: Fritzes. 

SOU 2009:97. Marknadsorienterade styrmedel på arbetsmiljöområdet. Slutbetänkande från 

Styrmedelsutredningen. Stockholm: Fritzes. 

SOU 2010:58. Rehabiliteringsrådets delbetänkande. Stockholm: Fritzes. 

Statens folkhälsoinstitut. (2005a). Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005: 

Målområde 4, Ökad hälsa i arbetslivet (Rapport R 2005:53). Stockholm: Statens 


Statens folkhälsoinstitut. (2005b). Folkhälsopolitisk rapport 2005 (Rapport R 2005:5). 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. 

Statens folkhälsoinstitut. (2009). Hälsan bör vara som en nedläggningshotad mack (Rapport 

R 2009:12). Östersund: Statens folkhälsoinstitut. 

Statens folkhälsoinstitut. (2010). Hälsa, humankapital och ekonomisk utveckling: Tre uppsatser 

om hälsans ekonomiska betydelse framtagna inom projektet ”Folkhälsa och 

regional utveckling i samverkan” (FRUSAM). Opublicerad rapport. Östersund: Statens 


Statens folkhälsoinstitut (2011). Alkohol- och drogförebyggande insatser i arbetslivet: En 

inventering på svenska arbetsplatser (Rapport A 2011:01). Östersund: Statens folkhälsoinstitut. 

Stockholms läns landsting. (2007). Arbetshälsorapport 2007. Stockholm: Arbets- och miljömedicin 

vid Centrum för folkhälsa. 

Sundin, L. (2009). Work-related Social Support, Job Demands and Burnout: Studies of Swedish 

Workers, predominantly Employed in Health Care. Doktorsavhandling. Stockholm: 

Karolinska Institutet. 

Szücs, S., Hemström, Ö., & Marklund, S. (2003). Organisatoriska faktorers betydelse för 

långa sjukskrivningar i kommuner (Arbete och hälsa, 2003:6). Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

Theorell, T. (2003). Är ökat inflytande på arbetsplatsen bra för folkhälsan? Kunskapssammanställning. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. 

Toivanen, S. (2007). Work-Related Inequalities in Health: Studies of income, work environment 

and sense of coherence. Doktorsavhandling. Stockholm: Stockholms universitet. 

Zijlstra, F.R.H. & Sonnentag, S. (2006). After work is done: Psychological perspectives on 

recovery from work. European Journal of Work and Organizational Psychology, 15(2), 

129–138. 


World Health Organization. (2008). Closing the gap in a generation. Health eguity through 

action on the social determinants of health. Geneve: World Health Organization. 

Åkerstedt, T., Kecklund, G., Alfredsson, L., & Selen, J. (2007). Predicting long-term sickness 

absence from sleep and fatigue. Journal of Sleep Research, 16(4), 341–345. 


Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga 

förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. 

Statens folkhälsoinstitut har därför regeringens uppdrag att analysera 

och följa upp den nationella folkhälsopolitiken samt att föreslå framtida 

satsningar och prioriteringar. Resultatet presenteras i en regelbundet 

återkommande folkhälsopolitisk rapport. 

Denna rapport är en av 21 underlagsrapporter för Folkhälsopolitisk 

rapport 2010: Framtidens folkhälsa – allas ansvar, som Statens folkhälsoinstitut 

presenterade för regeringen i november 2010. Rapporten ger 

en fördjupad kunskap och information inom folkhälsans målområde 4 

– hälsa i arbetslivet. 

Syftet med denna rapport är att visa hur förutsättningarna för hälsa 

inom målområde 4 med fokus på perioden 2004–2010 har utvecklats, 

vilka åtgärder som har genomförts inom målområdet samt att ge 

rekommendationer till framtida åtgärder. 

Rapporten vänder sig i första hand till sakkunniga och praktiker inom 

området hälsa i arbetslivet men även politiker, som genom denna skrift 

får ett fördjupat underlag för att följa upp genomförda åtgärder och 

göra prioriteringar för framtidens folkhälsa inom målområde 4. 

Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

R 2011:03 

fhi@strd.se 

www.fhi.se 

ISSN 1651-8624 

ISBN 978-91-7257-774-9 (pdf) 

ISBN 978-91-7257-773-2 (print)

Hälsa i arbetslivet - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?