Skador av hasch och marijuana - Statens folkhälsoinstitut

debut. Den starkare marijuanan har också bidragit till att de yngsta tonåringarna
har blivit mer utsatta (W.D. Hall 2006).
Det är sedan flera år vanligt att den yngsta gruppen missbrukare i ungdomsstudier
är 14–15-åringarna. I exempelvis Fergussons studie använder 9 procent av denna
grupp cannabis. (Fergusson et al 2002)
Givetvis gäller det mesta som tas upp i andra avsnitt också tonåringarna. I vissa
fall refererar jag till andra avsnitt där tonårsrelevanta forskningsresultat finns
insprängda i skadekapitel som mer inriktar sig på en diagnostisk sfär än en viss
åldersgrupp. I de följande avsnitten ska vi lägga tyngdpunkten på sådana skadeverkningar
som har specifik betydelse för tonårstiden, vilket ofta innebär sådana
effekter som interagerar med tonåringens ”utvecklingsuppgifter”. Det handlar om
förväntningar som vi i omgivningen (allt från föräldrar till psykologer och sociologer)
brukar sammanfatta med begrepp som ”att separera från föräldrarna”, ”att
hitta sig själv”, ”finna sin identitet”, ”finna ett förhållningssätt till det andra könet”,
”hitta meningen med livet”, ”erövra en ny social arena, från familjen och tonårsgänget
till en krets av unga vuxna”, ”hitta och påbörja utvecklingen in i en yrkessfär”
eller helt enkelt att – inte utan viss sorg – lämna barndomen och mogna till
vuxen.
När man tidigare sökte i databaserna fann man ingen uppsjö av undersökningar
som behandlar detta problemkomplex, tonåringens möte med cannabismissbruk.
Sedan slutet av nittiotalet har dock situationen förändrats radikalt. Antalet rapporter
som publicerats i vetenskapliga artiklar har ökat under 2000-talet, inte minst på
grund av vetenskapliga studier från de nyzeeländska födelsekohorterna. Situationen
är mer bekymmersam för de sammanställningar av forskningsrapporter som jag
nämner i kapitel 3, som publicerats i bokform. Man finner inga avsnitt om tonåringar
och cannabis. Den gäller Cannabis and health hazards (Fehr K, Kalant H. editors
1983), Cannabis: a health perspective and research agenda (1997), The health
effect of cannabis (Kalant H, Corrigal W.A, Hall W. Smart R.G. editors 1999). På
samma sätt saknas en sådan delrapport i EMCDDA:s stora rapport A cannabis
reader: global issues and local experiences (2008).
Ett undantag är The health and psychological consequences of cannabis use
(Hall, et al., 1994). Där tar man upp frågan om cannabisrökning under tonåren på
ett samlat sätt.
Kanske beror detta på att man anser det självklart att cannabis är en ungdomsdrog.
Möjligen är det i stället vår kulturs dåliga samvete som förser redaktörer och
författare med skygglappar. Kanske är det bara ytterligare ett uttryck för vårt samhälles
oförmåga att på allvar se och ta hänsyn till ungas specifika behov?
I rättvisans namn måste man genast understryka att det över hela världen har
funnits forskargrupper som ägnat decennier åt ungdomsfrågorna. Denise Kandel
och hennes medarbetare är en av de mest kända och produktiva forskargrupperna.
s k a d o r av h a s c h o c h m a r i J u a n a 77