Skador av hasch och marijuana - Statens folkhälsoinstitut

Block et al. (1990) visar att intensiv långvarig cannabisrökning framför allt ger skador
på förmågan att uttrycka sig verbalt och på förmågan att lösa matematiska problem.
Solowij (1995a, 1995b, 1999) har visat att långvarig cannabisanvändning ger
”nedsatt förmåga att fokusera uppmärksamhet och sortera bort icke-relevant information”.
Schwartz et al. (1989) visade i en undersökning som tas upp i avsnittet om
tonårsutveckling (kapitel 15) att cannabisrökning gav en signifikant försämring av
korttidsminnet som kvarstod minst sex veckor efter avslutad rökning. Leavitt och
medarbetare har endast presenterat sina fynd på vetenskapliga konferenser (rapporter
jag inte tagit del av) men resultaten refereras tämligen ingående av Hall et al.
(1994, sid. 138) och Lundqvist (1995, sid. 46–47). Lundqvist refererar med instämmande
i Leavitts och medarbetares uppfattning att de och andra forskare visat att
långtidsanvändning av cannabis bland annat medför
• minskad förmåga att genomföra komplexa tankeoperationer samt minskad
förmåga att stänga ute distraherande intryck
• minskad förmåga att bearbeta information
• oförändrat långtidsminne men försämrat korttidsminne, speciellt när det
gäller typer av information som är ovanliga för individen eller komplex
information
• svårigheter att genomföra uppgifter som fordrar tankemässig flexibilitet,
strategisk planering på sikt och att man kan lära av erfarenhet
• att man klarar det dagliga livets rutinmässiga, invanda krav, men får
svårigheter då man ställs inför uppgiften att formulera sig verbalt i en ny,
ovan situation eller en situation där gamla tankesätt och kunskaper inte
räcker till.
Blir de kognitiva skadorna kvar efter avgiftning?
1) Finns det en residualeffekt?
Med detta uttryck menas här en mätbar effekt (till exempel med relevant test) som
kvarstår trots att det inte finns någon signifikant nivå av THC eller någon aktiv
metabolit kvar i personens blod (benämns ibland carry-over effect) (Pope et al
2001). Som framgår av kapitel 2 vet vi inte var denna gräns går, speciellt inte vid
hög upprepad cannabiskonsumtion. Det är bland annat inlagringen i fettvävnad
som komplicerar. Det finns dock anledning att tänka sig att det finns någon form av
residualeffekt (Pope H.G. et al 2001). Möjligen står den i relation till tidigare mängd
intagen cannabis (N. Solowij 1999). Effekten är också relaterad till testets känslighet
respektive uppgiftens svårighetsgrad.
Några exempel: Leirers påvisande av effekt på flygare 24 timmar efter intag av
20 mg THC har rimligen att göra med att det ställer stora krav på den kognitiva
förmågan att landa med ett flygplan (se kapitel 16). Vid denna tidpunkt, med denna
dos, har det inte på flera timmar funnits mätbara mängder THC i blodet.
70 s k a d o r av h a s c h o c h m a r i J u a n a