Skador av hasch och marijuana - Statens folkhälsoinstitut

ukarna led av strukturella eller funktionella skador av sitt kroniska missbruk
(Wert & Raulin, 1986a, 1986b).
Wert och Raulin talar dock om sannolikheten för att den ”differential impairment”
(i grupper med lika stor exponering för cannabismissbruk och för övrigt liknande
förhållanden uppvisade vissa skador men inte andra) som uppträdde i många
undersökningar inte berodde på svagheter i undersökningens upplägg, utan på olika
sårbarhet hos olika människor. Författarna skriver:
Det kan mycket väl vara så att visa individer är predisponerade för skador
på hjärnan till följd av cannabisbruk, antingen på grund av strukturella
eller biokemiska egenskaper som förstärker drogens eventuella skadeeffekter,
eller på grund av att de har så lite av den hjärnreserv som de flesta
av oss utnyttjar när vi drabbas av lätta hjärnskador. Den funktionella
reserven kan maskera mycket reella hjärnskador.
Detta slags växelspel mellan stress/skada å ena sidan och sårbarhet å andra sidan
är numer en accepterad modell både för hur många sjukdomstillstånd uppkommer
och förklaring till varför vissa inte blir sjuka trots att de exponeras för en stressfaktor.
Oftast vet vi dock väldigt lite om dessa sårbarhetsfaktorer i det enskilda fallet.
Givetvis är resonemanget giltigt för många av de skadeverkningar som avhandlas i
denna skrift.
När det gäller de trots allt övervägande resultaten, att inga skador av långvarigt
cannabisbruk kunde påvisas, kunde man inte utesluta att testmetoderna inte var
känsliga nog. Mot detta talade dock, ansåg Wert och Raulin, att man med samma
testmetoder kunde påvisa hjärnskador hos alkoholister.
Senare undersökningar har visat att det var just så det låg till; skadorna efter cannabisrökning
var inte bara av ett sublimare slag än man tidigare förväntat sig – de
var också annorlunda.
I ett par undersökningar gick man tillbaka till tidigare undersökningsgrupper
bland vilka man vid den ursprungliga studien inte kunnat påvisa några kognitiva
skador. Vid förnyade tester med mer sofistikerade undersökningsmetoder fann man
tydliga skillnader mellan missbrukare och icke-brukare, speciellt vad gäller förmågan
att bibehålla uppmärksamhet (sustained attention) och förmågan att minnas
det nyss inlärda (korttidsminnet) (Page, et al., 1988).
Med användning av mer specifika testmetoder och tillämpning av mer rigorös
metodologi har man i flera undersökningar visat att långvarig användning av cannabis
ger skador i den kognitiva sfären. Speciellt gäller det specifika aspekter av
minnesförmåga och uppmärksamhet samt organisation och integration av komplex
information. För att utesluta påverkan från akuta ruseffekter har undersökningarna
genomförts efter minst ett dygns uppehåll i cannabisrökningen. (Numer vet vi att
detta är för kort tid!) I allmänhet fann man dock ett samband mellan den tid som
personen hade rökt och den funktionsinskränkning som uppmättes; ju längre missbruk,
desto sämre testresultat.
s k a d o r av h a s c h o c h m a r i J u a n a 69