Födelselandets betydelse - Statens folkhälsoinstitut

Födelselandets betydelse 

En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper 

i Sverige 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Födelselandets betydelse 

En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper 

i Sverige 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut 2002:29 

isbn: 91-7257-166-7 

issn: 1104-358X 

omslagsfotografi: sjöberg classic bildarkiv 

tryck: sandvikens tryckeri

Innehåll 

En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper i Sverige 3 

Förord ________________________________________________________________6 

Författarnas förord______________________________________________________8 

1. Invandringen till Sverige 1945-2001______________________________________11 

Skillnader i hälsa beroende på födelseland och etniskt ursprung ________________11 

En modell för migration och hälsa________________________________________11 

Vem är flykting? ____________________________________________________14 

Internationell migration ______________________________________________15 

1944-1946 - flyktingar från övriga Europa __________________________________16 

1947-1969 – arbetskraft behövdes ________________________________________17 

1970-1991 – utomeuropeiska flyktingar____________________________________19 

1992-2000 – flyktingar från Balkan ______________________________________21 

Uppehållstillstånd för utomnordiska invandrare ____________________________21 

Migration – en ständig rörelse __________________________________________24 

Referenser __________________________________________________________26 

2. Hjärt-kärlsjukdomar ________________________________________________29 

Inledning __________________________________________________________29 

Internationella studier om migration och hjärt- kärlsjukdomar__________________30 

Studier av migration och hjärt-kärlsjukdomar i Sverige ________________________31 

Långsiktig trend______________________________________________________31 

Resultat____________________________________________________________32 

Hjärt-kärlsjukdomar __________________________________________________32 

Kranskärlssjukdomar __________________________________________________33 

Dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar och kranskärlssjukdomar______________________34 

Kommentarer ______________________________________________________35 

Sammanfattning ____________________________________________________36 

Referenser __________________________________________________________42 

3. Cancer ____________________________________________________________45 

Inledning __________________________________________________________45 

Orsaker till cancer ____________________________________________________45

4 En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper i Sverige 

Cancer och epidemiologi ______________________________________________45 

Cancer och livsstil ____________________________________________________45 

Exempel på riskfaktorer för olika cancerformer:____________________________46 

Resultat____________________________________________________________47 

Kvinnor ____________________________________________________________48 

Män ______________________________________________________________53 

Kommentar ________________________________________________________57 

Referenser __________________________________________________________65 

4. Psykisk hälsa ______________________________________________________67 

Inledning __________________________________________________________67 

Kulturella och sociala aspekter på migration och psykisk hälsa__________________67 

Studier kring invandring och psykiskt hälsotillstånd __________________________69 

Invandrare rapporterar mer psykisk ohälsa än svenskfödda ____________________69 

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) ____________________________________70 

Hur påverkas den psykiska hälsan för invandrare som varit bosatta en längre 

tid i Sverige? ________________________________________________________71 

Invandrare vårdas oftare på psykiatrisk avdelning än svenskfödda________________71 

Invandrare en högre risk för självmordsförsök jämfört med svenskfödda __________71 

Invandrare begår oftare självmord än svenskfödda __________________________72 

Resultat____________________________________________________________72 

Vård på psykiatrisk avdelning 1994-98 (utom beroendeproblematik) ____________73 

Schizofreni ________________________________________________________74 

Andra psykoser ______________________________________________________75 

Förstämningssyndrom (depression och bipolär sjukdom/manodepression) ________75 

Beroendeproblematik (alkohol)__________________________________________75 

Självmordsförsök ____________________________________________________76 

Självmord __________________________________________________________77 

Kommentar ________________________________________________________78 


Referenser __________________________________________________________87 

5. Levnadsvanor som påverkar hälsan ____________________________________91 

Inledning __________________________________________________________91 

Livsstilsfaktorer ______________________________________________________92 

Psykosociala faktorer__________________________________________________93


Resultat __________________________________________________________94 

Levnadsvanor ______________________________________________________94 

Rökning __________________________________________________________94 

Övervikt/fetma______________________________________________________94 

Motion ____________________________________________________________95 

Socialt nätverk ______________________________________________________95 

Rädsla för att gå ut om kvällarna ________________________________________95 

Levnadsvanor och andelen med god hälsa ________________________________96 

Hur påverkar levnadsvanor och psykosociala faktorer hälsan? __________________96 

Män ______________________________________________________________97 

Kvinnor____________________________________________________________98 

Kommentarer ______________________________________________________98 


Referenser ________________________________________________________102 

6. Arbetsmiljö och hälsa ______________________________________________103 

Inledning __________________________________________________________103 

Sysselsättning ______________________________________________________104 

Arbetsmiljö ________________________________________________________106 

Den psykosociala arbetsmiljön ________________________________________108 

Inflytande ________________________________________________________109 


Referenser ________________________________________________________120 

7. Sammanfattning och diskussion av resultaten __________________________123 

Sammanfattning av huvudresultat kapitelvis ______________________________123 

Hjärt- och kärlsjukdomar______________________________________________123 

Cancersjukdomar____________________________________________________124 

Psykiska sjukdomar __________________________________________________125 

Levnadsvanor som påverkar hälsan______________________________________126 

Arbetsmiljö, sysselsättning och ohälsa ____________________________________127 

Diskussion ________________________________________________________128 

Bilaga 1. Metod ______________________________________________________133 

Bilaga 2. Ordlista ____________________________________________________141


Förord 

Statens folkhälsoinstitut viktigaste mål är bidra till att det skapas en god hälsa på lika villkor 

och att minska skillnaderna i hälsa. Vi vet idag att det finns en ojämlikhet i hälsa som sammanhänger 

med etnisk tillhörighet. De få studier som har gjorts om levnadsvanor hos olika 

etniska grupper i Sverige visar att utrikes födda i många avseenden har en sämre hälsa än 

genomsnittsbefolkningen. 

Vi vet också att gruppen utrikes födda i Sverige har haft en mindre gynnsam utveckling 

under 1990-talet än andra grupper, vilket bland annat inneburit att de i högre grad än andra 

drabbats av arbetslöshet, fått ekonomiska problem och haft en sämre hälsoutveckling. 

För att kunna utjämna de hälsoskillnader som finns behövs mer kunskap om hur hälsan/ohälsan 

ser ut i olika invandrargrupper och om hur kopplingen mellan integration/invandring och 

hälsa ser ut. Denna studie hoppas vi ska kunna bidra med kunskap om just detta. 

Syftet med studien har varit att få en bild av hur olika invandrargruppers hälsa/ohälsa ser ut i 

jämförelse med varandra och i jämförelse med den svenskfödda befolkningen. Tyngdpunkten 

i denna studie ligger på de största folksjukdomarna: cancer, hjärt- och kärlsjukdomar 

samt psykisk ohälsa. Dessutom studeras arbetsrelaterad hälsa och levnadsvanor. 

Rapporten har tagits fram på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut. Ansvarig för innehåll är 

Jan Sundquist professor vid Allmänmedicin Stockholm och chef för MigraMed (Centrum 

för migrationsmedicinsk forskning). Resultaten bygger dels på tidigare studier av hälsa och 

ohälsa hos ett antal invandrargrupper och dels på studien av nationella data från olika forskningsregister 

(Statistiska Centralbyråns Louiseregister, Socialstyrelsens slutenvårdsregister 

samt från undersökningen av levnadsförhållande). 

Gruppen utrikes födda är en mycket heterogen grupp bestående av personer med vitt skilda 

bakgrunder och varierande förutsättningar i Sverige. Risken med studier som dessa är att 

resultaten kan leda till generaliseringar. Vi har valt att dela upp gruppen utrikes födda i tolv 

mindre och mer homogena grupper för att i möjligaste mån försöka undvika generaliseringar. 

Grupperingarna i studien är gjorda efter vilka olika världsdelar de är födda i (ibland 

utifrån kultur och språk) och kan sägas vara representativa för den svenska invandrarbefolkningen 

samt tillräckligt stora för att vi ska kunna göra tillförlitliga bearbetningar. 

Denna studie bekräftar att det finns stora skillnader i hälsa mellan olika etniska grupper såväl 

som mellan svenskfödda och vissa etniska grupper. Det som kanske är mest oroande är att 

flera av våra stora invandrargrupper har en markant ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar 

samt en större psykisk ohälsa jämfört med svenskfödda. Att det dessutom är samma invandrargrupper 

som är utsatta i samtliga studerade områden är också mycket oroande. 

Samtidigt kan vi konstatera att för andra invandrargrupper så ser situationen helt annorlunda 

ut; några har överlag samma hälsotillstånd som svenskfödda medan några i vissa fall 

har en bättre hälsa jämfört både med andra etniska grupper och med svenskfödda.

I vårt arbete med integration och hälsa strävar vi efter att få en bättre förståelse för de bakomliggande 

orsakerna till de skillnader i hälsa som finns. Detta för att vi på ett effektivt sätt ska 

kunna arbeta för att minska de skillnader som finns och för att dessa skillnader inte ska 

”ärvas” av nästa generation. 

Vilka är då förklaringarna till de hälsoskillnader som vi finner här? I rapporten konstateras 

till att börja med att många invandrargruppers sämre hälsa inte i första hand kan förklaras av 

biologiska eller andra individuella faktorer, de människor som kommer hit har varierande 

genetiska uppsättningar liksom de som är födda här. Många av de förklaringar som lyfts fram 

finns istället på en samhällelig nivå. En av de allra viktigaste faktorerna är den låga sociala 

position som många av våra invandrargrupper får i Sverige oberoende av vad de har haft med 

sig i form av utbildning och arbetserfarenheter. Många blir diskriminerade på den svenska 

arbetsmarknaden. Därutöver spelar olika levnadsvanor in. Vi vet exempelvis att vissa invandrargrupper 

röker mer medan andra motionerar mindre jämfört med svenskfödda. Även här 

finns det dock motsatta förhållanden; några av våra invandrargrupper dricker mindre alkohol 

och har en sundare kosthållning jämfört med svenskfödda. 

Detta innebär att de faktorer som tycks ha en avgörande roll till den sämre hälsa vi finner 

bland vissa etniska grupper är påverkbara. Det är därför möjligt att arbeta för att utjämna de 

hälsoskillnaderna som finns mellan olika etniska grupper. 

För att minska de stora skillnader som finns idag måste det dock ske kraftfulla insatser 

från samhällets sida. Vi måste minska arbetslösheten och bostadssegregeringen. Den 

offentliga debatten har alltför ofta nöjt sig med enkla förklaringar på dessa komplexa problem. 

Inte sällan har invandrarna utpekats som problemet. De vill inte arbeta, de vill bo segregerat, 

de vill leva på socialbidrag m.m. Detta är både en förenklad och felaktig förklaring. 

Det är viktigt att vi studerar de faktorer i vårt samhälle som skapar denna ohälsa och ställer 

frågor som; Hur bemöts dessa människor när de kommer till Sverige? Hur ser våra föreställningar 

ut om olika etniska grupper och hur påverkar dessa föreställningar vårt bemötande 

och deras integration i samhället. Varför finns det en tydligt etnisk segregering både i 

bostads- och arbetsmarknaden i dagens Sverige. Varför är så många invandrare fattiga? 

Vi vet idag också för lite om kopplingen mellan rasism, diskriminering och ohälsa. 

Vår förhoppning är att denna studie kan svara på en del frågor men också öppna upp för nya 

diskussioner om hur folkhälsoarbetet bör förändras för att spegla det faktum att Sveriges 

befolkning idag består av många olika etniska grupper med olika behov. 

Gunnar Ågren 

Generaldirektör 

En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper i Sverige 7


Författarnas förord 

Vi har valt att använda begreppet invandrare för att beskriva de individer som ”vandrat in” 

till Sverige under sin livstid och således är födda utomlands. En annan vanligt förekommande 

definition är “personer som har en utländsk bakgrund”. Då brukar även barn till 

invandrare inkluderas. I denna rapport har vi dock valt att enbart fokusera på invandrare 

enligt den första definitionen. 

Det övergripande syftet med denna rapport är att ge en beskrivning av hälsan hos de berörda 

invandrargrupperna. Skillnaderna i hälsa mellan svenskfödda och personer som ingår i 

de olika invandrargrupperna kan vara en indikator på vilka grupper som har särskilt stora 

behov av hälsofrämjande insatser. 

Den här rapporten bygger på studier av hälsa och ohälsa hos tolv grupper av invandrare: 

1. OECD-länder (inklusive USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan och Västeuropa) 

2. Finland 

3. Sydeuropa (Portugal, Spanien, Italien, Cypern, Grekland, och f.d. Jugoslavien) 

4. Polen 

5. Bosnien 

6. Turkiet 

7. Iran 

8. Latinamerika (Chile största land) 

9. Irak och andra arabisktalande länder 

10. Asien 

11. Östeuropa (med f.d. Sovjetunionen) 

12. Afrika utom Nordafrika 

Vi har valt dessa grupper då de är de största grupperna och därmed representativa för den 

svenska invandrarbefolkningen, samtidigt som varje grupp består av ett tillräckligt stort 

antal individer för att utgöra grund för tillförlitliga bearbetningar. I kapitel 5 och 6 har 

andra grupper av invandrare bildat underlag då data bygger på ett färre antal individer. Vi 

har strävat efter att föra samman personer från regioner som har en likartad kultur eller 

geografi, till exempel OECD-länder. Vi kommer dock att redovisa finländare och sydeuropéer 

(som båda hör till gruppen OECD-länder) separat, eftersom dessa grupper har en 

tidigare känd ökad sjuklighet samt är tillräckligt stora att ge möjlighet till jämförelser. 

Invandrare från de arabisktalande länderna i Nordafrika är för få för att bilda en egen grupp 

och har därför slagits samman med invandrare från övriga arabisktalande länder där 

irakierna dominerar i antal. Uppdelningen i tolv grupper i kapitel 2-4 och nio respektive 

fem grupper i kapitel 5 och 6 efter födelseland är givetvis en förenkling och innebär en 

gruppering av människor med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter.


Antalet tidigare gjorda studier kring invandring och ohälsa varierar mellan de olika 

befolkningsgrupperna. De flesta studier på invandrare är gjorda lokalt med relativt små 

urval av personer och endast ett fåtal studier är baserade på nationella representativa data. 

Även om lokala studier har bidragit till våra kunskaper om invandringens sociala och medicinska 

konsekvenser, blir dessa studiers vetenskapliga nytta begränsad. I denna rapport 

presenterar vi nationella data från forskningsregister med fokus på sambandet mellan 

invandring och ohälsa. Dessa forskningsregister finns vid MigraMed, ett internationellt 

centrum för invandrarforskning vid Allmänmedicin Stockholm, Karolinska Institutet, 

Flemingsberg. Forskningsdatabasen MigMed är i huvudsak uppbyggd av Statistiska 

Centralbyråns forskningsdatabas Louise samt Socialstyrelsens slutenvårdsregister. Data 

från MigMed har utgjort underlag för innehållet i kapitel 2, 3, och 4. Innehållet i kapitel 5 

baseras på data från undersökningen av levnadsförhållanden (ULF) samt Socialstyrelsens 

invandrarundersökning 1996 och i kapitel 6 data från ULF och arbetsmiljöundersökningen 

(Statistiska Centralbyrån). 

I rapporten används uttrycket relativ risk (RR), vilken erhålls genom division av andelen 

sjuka i en invandrargrupp och andelen sjuka i referensgruppen (de som är svenskfödda) 

med hänsyn tagen till risktiden. Referensgruppen får då alltid den relativa risken 1. Om 

RR>1 så har gruppen en överrisk och om RR

10 En rapport om hälsan hos olika invandrargrupper i Sverige

1. Invandringen till Sverige 1945-2001 

Jan Sundquist 

Skillnader i hälsa beroende på födelseland 

och etniskt ursprung 

Nationella folkhälsokommittén 1 anger att det förutom den klassmässiga fördelningen av 

ohälsa finns en motsvarande fördelning på grundval av etniskt ursprung. Det finns dock 

inga enkla samband mellan etniskt ursprung och hälsotillstånd. Tidigare undersökningar 

har visat att vissa grupper, till exempel invandrare från Medelhavsländerna, generellt sett 

var sjukare än svenskfödda medan befolkningsgrupper från övriga OECD-länder var 

friskare än svenskfödda. Flertalet studier bygger på självrapporterad hälsa, där statistiken 

kan vara svårtolkad på grund av kulturella skillnader vad gäller begreppet hälsa. Samtidigt 

vill vi hävda att självrapporterad ohälsa också följs av ett ökande antal sjukskrivningar och 

förtidspensioneringar, något som visats i studier av till exempel sydeuropeiska invandrare. 

I denna rapport kommer vi inte beröra detta utan enbart studera antal inläggningar på 

sjukhus i hjärt-kärlsjukdomar, cancer och psykiska sjukdomar. 

En modell för migration och hälsa 


Invandrarens hälsa bestäms av olika faktorer på individ- och gruppnivå samt av samhällsfaktorer 

både i hemlandet och i Sverige (Se faktaruta 1:2). Invandraren bär med sig sina 

levnadsvanor från tiden i hemlandet, till exempel rökning. Klasstillhörighet, utbildningsnivå 

och yrke är starkt relaterade till hälsa och påverkar individen i det nya landet. 

Faktorer på samhällsnivå (t.ex. politiskt system) kan påverka individen genom repression 

eller diskriminering, men även arbetslöshet och fattigdom kan påverka hälsan hos den 

enskilda personen. Dessutom, oavsett om man flyttar till Sverige som arbetskraftsinvandrare 

eller på grund av krig och förföljelse, innebär migrationen en förlust av ett kulturellt 

och socialt sammanhang. Detta är mest kännbart för den som av olika skäl inte kan behålla 

kontakten med hemlandet eller när migrationen skett ofrivilligt. 

Under själva migrationen till Sverige kan den enskilda individen ha utsatts för svåra 

påfrestningar som påverkar dennes hälsa. I det nya landet har invandrarens tidigare 

erfarenheter, utbildning och sociala ställning i många fall liten betydelse för den nya 

sociala position som nås av den enskilde. Vilken social position invandraren lyckas nå i det 

svenska samhället är till stor del beroende av ursprungslandet, hur den tidigare utbildningen 

kan accepteras med eventuell kompletterande utbildning i Sverige, samt av hur invan-


drarens yrkeskunskaper bedöms. De som kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare 

har redan innan de kom till Sverige blivit utvalda för arbete. När det gäller flyktingars 

inträde på arbetsmarknaden är det betydligt mer komplicerat och såväl språkkunskaper 

som diskriminering påverkar möjligheterna till arbete. Arbetslöshet och marginalisering 

är viktiga sociala faktorer som är relaterade till en ökad ohälsa. 

Familjen och familjesammanhållningen är viktiga för hälsan. Invandrarfamiljen skiljer 

sig ibland från den ”individuellt” orienterade svenska familjen. Det går inte att peka ut en 

typisk invandrarfamilj utan det typiska skulle då vara den stora variationsrikedomen, allt 

ifrån medelklassfamiljer, där familjemedlemmar är eller har varit engagerade i kampen för 

rättvisa mot förtryck till proletariserade familjer från landsbygden eller strängt religiösa 

familjer. I en familj kan dessutom integrationen till det svenska samhället gå olika snabbt 

beroende på en rad faktorer. Exempelvis kan det finnas tydliga skillnader mellan föräldrar 

och barn, mellan man och hustru, och mellan barnen beroende på ålder vid invandringen. 

Nya familjekonstellationer kan bli till efter skilsmässor, där makarna kan ha sina rötter i 

olika länder med olika religion och kultur. Exempelvis om ena föräldern kommer från Iran 

och den andra från Chile kan familjespråket vara engelska, men barnen talar svenska 

sinsemellan och på hemspråket med sina respektive föräldrar. Det är förståeligt att sådana 

familjekonstellationer med flerspråkighet och delaktighet i en annan kultur kan upplevas 

som en rikedom och därmed främja god hälsa, men att samma faktorer i vissa situationer 

också kan ge upphov till påfrestningar och stress. 

Sociala faktorer som låg social position, arbetslöshet och diskriminering kan påverka hälsan, 

dels genom en ökad sårbarhet hos individen som därmed blir mer mottaglig för sjukdom, 

dels genom påverkan av individens levnadsvanor. Som till exempel kan nämnas 

rökning, fysisk inaktivitet samt ohälsosamma kostvanor. De biologiska mekanismerna 

beskrivs kortfattat i figur 1.

Figur 1 Vad påverkar hälsan vid invandring? 

Faktorer i hemlandet som påverkar hälsan 


Individuella Grupp Samhälle 

Arv Ursprung Samhällssystem t.ex. totalitärt 

Ålder Klass Repression, inbördeskrig eller krig. 

Kön Etnicitet – kultur Diskriminering på grund av politisk 

Levnadsvanor Familj åsikt eller etnicitet. 

Socialt nätverk Arbetslöshet 

Utbildning Fattigdom 

Yrke Sexuell läggning 

Faktorer i Sverige som påverkar hälsan 

Individuella Grupp Samhälle 

Arv Ursprung Det svenska samhälles olikhet 

Ålder Klass Diskriminering, främlingsfientlighet 

Kön Etnicitet – traditioner och rasism. 

Levnadsvanor Familj Utbildning som inte godkänns 

Språk – god svenska Arbetslöshet 

– dålig svenska Social utslagning 

Tidigare utbildning Fattigdom 

minskar i betydelse. Bostadssegregation 

Yrke 

Minskat socialt nätverk. 

Sociala mekanismer mellan faktorer och hälsa/ohälsa 

Psykosociala Arbetsmiljö Levnadsvanor 

Svagt socialt Höga krav Fysisk inaktivitet 

nätverk Litet inflytande Rökning, alkohol, droger 

Kost, övervikt 

Sexualitet 

Biologiska mekanismer 

Tröghet i styrningen Minskad produktion Skador på kortisolav 

kortisolproduktion av könshormon – receptorer. 

via hypofys – nedsatt fruktsamhet Förändringar i 

binjurebark. – ökad sårbarhet – centrala 

Höga kortisolnivåer ökad bålfetma. nervsystemet. 

men otillräcklig vid 

behov. 

Nedstämdhet, trötthet 

Psykisk ohälsa Hjärt-kärlsjukdomar


Vem är flykting? 

Faktaruta 1:1 Genèvekonventionen från 1951 

Enligt Genèvekonventionen från 1951 definieras en flykting som en ”person med välgrundad 

fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk uppfattning 

eller tillhörighet till viss samhällsgrupp och som inte kan eller vill stå under sitt 

hemlands beskydd”. Konventionen saknar möjlighet att ge skydd åt dem som befinner sig 

på flykt inom sina hemländer. För att kunna få internationellt skydd som flykting måste 

man ha korsat sin egen nationsgräns och vara förföljd av den egna staten. 

Faktaruta 1:2 Utlänningslagen 1989 - 1996 

Den tidigare utlänningslagen som gällde mellan 1989 och 1996 gav fyra kategorier av flyktingar 

rätt att stanna i Sverige: 

(1) Konventionsflyktingar, d.v.s. de som uppfyller Genève-konventionens krav. 

(2) De facto-flyktingar som inte är flyktingar enligt konventionen, men som inte vill återvända 

till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena och som kan åberopa tungt 

vägande skäl för detta. 

(3) Krigsvägrare, d.v.s. de som inte vill inställa sig till militärtjänstgöring i krig. 

(4) Personer som kan få uppehållstillstånd (inte asyl) av humanitära skäl. 

Konventionsflyktingarna har haft det starkaste stödet för asyl i svensk lagstiftning. Trots 

det medförde den restriktiva invandringspolitiken, som infördes i december 1989, att 

antalet konventionsflyktingar och även de facto-flyktingar minskade kraftigt under 1990talet. 

Krigsvägrare har fått allt svårare att få asyl i Sverige sedan Vietnamkrigets dagar. 

Endast 1 person beviljades uppehållstillstånd som krigsvägrare under tiden 1995-96, 

vilket kan jämföras med 1987-88 då nästan 3 000 personer beviljades asyl av detta skäl. 

Antalet uppehållstillstånd som beviljades av humanitära skäl hade år 1989 en kraftig topp 

beroende på att drygt 6 000 flyktingar fick asyl på grund av regeringens beslut om ändrad 

asylpraxis, en sorts amnesti. På motsvarande sätt beviljades ca 18 000 flyktingar asyl på 

grund av ändrad praxis för anhöriginvandring våren 1994, och ca 600 våren 1995. 

Den 1 januari 1997 ändrades Utlänningslagen på så sätt att flyktingbegreppet vidgades 

genom att flyktingkonventionen gavs en vidare tolkning. Den nya lagen innebär att även en 

person som inte förföljs av staten kan betraktas som flykting. Skyddsbegreppen de factoflyktingar 

och krigsvägrare har tagits bort. Samtidigt kan människor vägras uppehållstillstånd 

om antalet som flyr undan krig eller miljökatastrof blir större än vad Sverige kan ta 

emot. Rätten för anhöriga att komma till Sverige har inskränkts. Endast makar, sambor och 

ogifta barn under 18 år har rätt att bosätta sig i Sverige. Övriga anhöriga får uppehållstillstånd 

endast om de bott tillsammans i hemlandet före invandringen.


Faktaruta 1:3 Utlänningslagen 1996 

Utlänningslagen från 1996 ger följande grupper rätt till skydd: 

(1) De som behöver skydd därför att de riskerar att straffas med döden eller med 

kroppsstraff, eller riskerar att utsättas för tortyr. 

(2) De som behöver skydd på grund av väpnad konflikt eller som inte kan återvända till 

sitt hemland på grund av miljökatastrof. 

(3) De som riskerar förföljelse på grund av sitt kön eller sin sexuella läggning. 

Internationell migration 

Invandringen till Sverige under 1900-talet är en del av ett internationellt mönster av kraftiga 

folkvandringar undan krig och fattigdom samt politiskt, ekonomiskt och religiöst 

förtryck. Perioden kring andra världskrigets slutskede, 1944 – 1946, karakteriserades av 

flyktingar som fick en fristad i Sverige, men där flertalet snart återvände till sina 

ursprungsländer eller flyttade till ett tredje land. Under åren 1947-1969 uppstod ett starkt 

behov av arbetskraft till industrin, vilket innebar att arbetskraftsinvandringen blev 

dominerande. Efterkrigstidens stora behov av arbetskraft upphörde i andra västeuropeiska 

stater i början av 1960-talet och i Sverige i slutet av samma årtionde, då högkonjunkturen 

avmattades. Antalet anställda inom industrin minskade och arbetskraftsinvandringen 

ersattes av en kraftig utomeuropeisk flyktinginvandring som dominerade tiden 1970-1991. 

Den följdes av den europeiska flyktinginvandringen från före detta Jugoslavien som kom 

att dominera resten av 1990-talet och början av 2000-talet. Flyktinginvandringen har 

åtföljts av en betydande invandring av anhöriga. Numera är familjeband en dominerande 

grund för önskemål om bosättning i Sverige. 

Enligt FN:s flyktingkommissariat befann sig i januari 2000 över 22 miljoner flyktingar 

under deras beskydd 2 . Detta innebär en ökning med ca 800 000 internationella flyktingar 

sedan år 1999. Grupper som är på flykt inom sina egna hemländer, så kallade interna flyktingar, 

omfattas inte av konventionen (se nedan). 

Faktaruta 1:4 Flyktingströmmar i världen år 2000 

Asien har det största antalet flyktingar, 7,3 miljoner, av vilka 2,5 miljoner kommer från 

Afghanistan (i exil främst i Iran, Pakistan och Indien) och 0,6 miljoner från Irak (främst i 

Iran, Saudiarabien och Syrien). 

Därefter följer Europa med 7,3 miljoner flyktingar där 0,5 miljoner kommer från Bosnien 

(i exil främst i Jugoslavien, Kroatien och Slovenien) och 0,3 miljoner från Kroatien. 

År 2000 hade Afrika 6,3 miljoner flyktingar där 0,5 miljoner kommer från Burundi (i exil 

främst i Tanzania och Kongo), 0,5 miljoner från Sierra Leone (främst i Guinea, Liberia och 

Gambia), 0,5 miljoner från Sudan (främst i Uganda, Etiopien och Kongo) och 0,45 miljoner 

från Somalia (främst i Etiopien, Kenya och Jemen). 

Under samma år hade Nordamerika 1,2 miljoner flyktingar, Latinamerika 90 000 och 

Oceanien 80 000 varav de flesta kom från regionen. 2


Det sker även en folkvandring i motsatt riktning till flyktingströmmen (repatriering) i form 

av återvändare, d.v.s. flyktingar som återvänder till sina ursprungsländer. Repatrieringen 

var i januari 1999 störst till Jugoslavien (0,8 miljoner) från Albanien, Makedonien, 

Tyskland och Turkiet. Till Afghanistan återvände många flyktingar (0,25 miljoner) från 

Iran och Pakistan. Dessutom återvände cirka 130 000 tidigare flyktingar till Östtimor från 

Indonesien under 1999. 

I Europa ser vi idag en betydande illegal invandring från Nordafrika till sydliga länder, 

framför allt Spanien och Italien. Den marockanska invandringen av arbetskraft till södra 

Spanien har lika stor ekonomisk betydelse för jordägarna i Spanien, som den illegala 

invandringen av billig arbetskraft från Mexiko har haft för de senaste årens uppgång i 

Kaliforniens ekonomi. År 2002 uppskattas den illegala invandringen till USA uppgå till 10 

miljoner individer. Den illegala invandringen till Sverige är svår att uppskatta och är troligen 

ganska begränsad. 

Sverige är idag ett multikulturellt och multietniskt samhälle. En ökad rörlighet av arbetskraft 

inom ett alltmer gränslöst Europa kommer att fortsätta att öka andelen utlandsfödda 

i Sverige. Trots nuvarande restriktioner kommer vi förmodligen även fortsättningsvis att ta 

emot nya stora flyktinggrupper som söker en fristad här på grund av förföljelse, krig eller 

miljökatastrofer. En stor invandrarbefolkning drar till sig fler invandrare via familjebildning 

och återförening av familjer. Så länge världen ser ut som den gör är det troligt att 

arbetskraftsinvandringen åter tar fart, både från länder inom det utvidgade EU och länder i 

övriga världen. 

Faktaruta 1:5 Invandrare i Sverige 

Som invandrare i denna rapport räknas personer som är födda utomlands. Den 31 december 

2001 fanns drygt 1 miljon utlandsfödda mantalsskrivna i Sverige, det vill säga 11,5 

procent av den svenska befolkningen. I städer som Stockholm och Göteborg är 19 procent 

av befolkningen född utomlands och i Malmö 23 procent. 

Faktaruta 1:6 Barn till invandrare 

Cirka 800 000 personer födda i Sverige har minst en förälder som är född utomlands. Om 

man slår ihop dessa med utlandsfödda enligt faktaruta 1:5 blir det totala antalet med 

utländsk bakgrund drygt 20 procent av befolkningen. Omkring en tredjedel av Stockholms, 

Göteborgs och Malmös befolkningar har utländsk bakgrund. 

1944-1946 - flyktingar från övriga Europa 

Mellan 1944 och 1945 tog Sverige emot ca 200 000 flyktingar från de krigförande 

grannländerna. Notabelt är att dessa individer ej bokfördes i den svenska befolkningsstatistiken. 

De danska, norska och finska flyktingarna återvände vanligtvis till sina hemländer


vid krigsslutet, men cirka 14 000 av 70 000 finska krigsbarn stannade för gott i Sverige. Av 

den stora grupp polska flyktingar som fanns i Sverige återvände en tredjedel till Polen, en 

tredjedel fortsatte till USA eller Israel och återstoden blev kvar i Sverige. En övervägande 

del av de mer än 30 000 estniska flyktingarna blev kvar i Sverige. Jordbrukets rationalisering, 

låga löner för lantarbetare och den tilltagande industrialiseringen gjorde att den svenskfödda 

arbetskraften försvann till industrierna. Detta ledde till att behovet av arbetskraft, 

framför allt till jordbruket i Skåne, fick täckas av säsongsarbetare, främst polska flyktingar 

och senare danska lantarbetare 3 . 

1947-1969 – arbetskraft behövdes 

Den snabbt ökande industriproduktionen efter andra världskriget medförde en aktiv rekrytering 

av arbetskraftsinvandrare till Sverige. De största invandrargrupperna i Sverige år 

1950 var finländare följt av norrmän och danskar, totalt över 75 000 personer. Då de 

nordiska länderna år 1954 fick en gemensam arbetsmarknad ökade den nordiska invandringen 

till Sverige kraftigt, framför allt den finländska. 

Faktaruta 1:7 Finland 

Den finska arbetskraftsinvandringen har varit helt fri sedan år 1954. Under 1960-talet 

mer än fördubblades den finska invandringen och 1970 bodde drygt 235 000 finskfödda 

invandrare i Sverige. Då arbetskraftsinvandringen var som störst levde ca 300 000 finländare 

i Sverige, jämfört med knappt 200 000 i december 2000. Studier visar att finlandsfödda 

invandrare i Sverige hade både sämre fysisk och psykisk hälsa än svenskfödda 

4 . Andra studier baserade på urval av befolkningen visar att finska män dog en för 

tidig död jämfört med svenskfödda män samt att finska kvinnor hade en fördubblad risk 

att dö i hjärt-kärlsjukdomar jämfört med svenskor 5 . Män och kvinnor födda i Finland löpte 

stor risk att råka ut för svår långvarig sjukdom, även då man hade tagit hänsyn till deras 

sociala position 6 . Sammantaget pekar flera studier på att finska invandrare i Sverige har 

en sämre hälsa än personer födda i Sverige. 

Den nordiska arbetskraften räckte inte till då företagen under högkonjunkturen hade ett 

kraftigt ökat behov av personal. Under slutet av fyrtiotalet och femtiotalet startade en aktiv 

rekrytering av arbetskraft från i första hand Jugoslavien, Ungern, Österrike och Grekland 

efter att bilaterala avtal hade ingåtts på regeringsnivå. I den engelskspråkiga litteraturen 

talade man om en ”healthy migrant effect”, vilket innebar att företagen valde ut de friska 

och starka som fick komma och arbeta i Sverige. 

Det var inte bara den finska invandringen som mer än fördubblades under 1960-talet, utan 

på samma sätt ökade arbetskraftsinvandringen från Jugoslavien och Turkiet kraftigt. År 

1970 bodde 34 000 jugoslaver och nästan 4 000 turkar i Sverige.


Faktaruta 1:8 Sydeuropa 

De flesta sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare kom från Jugoslavien och Grekland 

medan färre kom från Italien, Spanien och Portugal. De rekryterades aktivt som arbetare 

av svenska industriföretag. Denna arbetskraftsinvandring upphörde i början av 1970talet. 

Hårt arbete, långa arbetstider, och sämre möjligheter till avancemang än svenskfödda 

7,8 kan vara bidragande orsaker till att sydeuropéer rapporterat sämre hälsa än 

svenskfödda. Sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare hade i en studie ca 250 procent överrisk 

för svår långvarig sjukdom jämfört med svenskfödda 6 . 

Den begynnande lågkonjunkturen i slutet av 1960-talet ledde emellertid till krav från fackföreningsrörelsen 

att reglera arbetskraftsinvandringen. Sveriges riksdag antog 1967 en lag 

som krävde att en tilltänkt utomnordisk arbetskraftsinvandrare skulle ha ordnat arbete, 

arbetstillstånd och bostad före inresa till Sverige. 

Detta ledde till att arbetskraftsinvandringen från länder utanför Norden i praktiken 

upphörde i början av 1970-talet. Men genom en fortsatt anhöriginvandring skedde ingen 

sammanlagd förändring i den utomnordiska inflyttningen. 

Faktaruta 1:9 OECD-länderna 

OECD (Organization for Economic Co-operation and Development) är en internationell 

sammanslutning för ekonomisk utveckling som grundades av 20 västländer. I denna rapport 

har invandrare från Finland och Sydeuropa som ingår i OECD redovisats som egna 

grupper. Sydeuropa och Finland har försett Sverige med industriarbetare. Invandrare från 

övriga OECD har oftast en annan bakgrund än dessa och har haft lättare att komma in i 

Sverige även efter 1967, då de är efterfrågade på grund av sin utbildning och/eller specialistkompetens. 

I denna grupp ingår många högutbildade. Invandrare från OECD-länder 

utom Finland och Sydeuropa sammanförs därför i samma grupp i denna rapport. 

Faktaruta 1:10 Polen 

De polska invandrarna består i huvudsak av flyktingar och anhöriga, även om det redan år 

1950 fanns 6 000 polska arbetskraftsinvandrare i Sverige. Sedan 1950-talet har polska 

flyktingar kommit till Sverige i samband med förföljelser av judar och oliktänkande, t ex 

dem som tillhörde fackföreningsrörelsen Solidaritet. Tidigare studier har visat att de polska 

kvinnor i Sverige är en utsatt grupp. Exempelvis hade de en mer än fördubblad risk för 

självmord under åren 1985-1989 jämfört med kvinnor i Polen 9 . 

Under dessa tider av massiv arbetskraftsinvandring kom även flyktingar till Sverige, framför 

allt i samband med politiska kriser och revolter i Östeuropa. Repressionen som följde 

efter revolterna i Ungern och Tjeckoslovakien, 1956 respektive 1968, ökade kraftigt flyktingströmmarna 

till bland annat Sverige.


Faktaruta 1:11 Östeuropa utom Polen 

Mellan 1956 och 1989 tog Sverige emot 50 000 flyktingar från Östeuropa. Ungernrevolten 

år 1956 och senare politiska förföljelser ledde till att ca 15 000 ungrare beviljades asyl i 

Sverige. År 1968 fick ca 6 000 flyktingar från Tjeckoslovakien en fristad i Sverige. Romer 

från Tjeckoslovakien kom till Sverige som flyktingar i slutet av 1980-talet och början av 

1990-talet. 

Tidigare studier har visat att invandrare från Östeuropa under perioden 1985-89 

uppvisade en kraftig överrisk för att begå självmord jämfört med svenskfödda 9 . En studie 

av kvinnor födda i Östeuropa visade att de hade en kraftig överrisk för att dö i kranskärlssjukdom 

jämfört med svenskfödda kvinnor 5 . 

1970-1991 – utomeuropeiska flyktingar 

De militärdiktaturer som etablerades i Sydamerika under 1970-talet resulterade i att ca 25 

000 chilenare och ca 10 000 övriga latinamerikaner, framför allt från Argentina och 

Uruguay, fick politisk asyl eller beviljades uppehållstillstånd i Sverige som anhöriga. 

Faktaruta 1:12 Latinamerika 

Sverige tog emot 56 500 flyktingar och anhöriga från Latinamerika mellan 1969 and 1991. 

Först från Brasilien och sedan helt dominerande från Chile, Argentina och Uruguay. På 

1980-talet kom en ny flyktingvåg från Chile men även många flyktingar från 

Centralamerika, framför allt El Salvador. Tidigare studier har visat att var fjärde latinamerikansk 

flykting hade utsatts för tortyr. De hade även ett högre vårdutnyttjande av 

primärvård än andra etniska grupper 10 . Andra studier av samma population visade på ett 

starkt samband mellan att vara latinamerikansk flykting och psykisk ohälsa eller långvarig 

sjukdom 11,12,13 . 

De första afrikanska flyktingarna fick asyl i Sverige under 1970-talet. 

Faktaruta 1:13 Afrika 

Krig och inbördeskrig i Etiopien och Eritrea gav upphov till den första större flyktingvågen 

från Afrika till Sverige. Sedan slutet av 1970-talet har ca 11 000 eritreaner fått asyl här. I 

samband med inbördeskriget i Somalia har ca 13 000 somalier beviljats uppehållstillstånd 

i Sverige. De somaliska kvinnorna i barnafödande ålder har en ökad förekomst av perinatal 

dödlighet, bland annat beroende på sociokulturella faktorer som till exempel lågt 

deltagande i den förebyggande mödravården 14 . Det finns för övrigt få studier om afrikaners 

hälsa. 

Under samma period fick ca 20 000 kristna assyrier och syrianer en fristad i Sverige p.g.a. 

etniska förföljelser och religionsförföljelser i Turkiet och i Mellersta Östern.


Faktaruta 1:14 Turkiet 

Det var framför allt manliga arbetskraftsinvandrare som kom från Turkiet till Sverige på 

1960-talet. Dessa följdes på 1970-talet av anhöriga barn och kvinnor. En kraftig invandring 

av kristna flyktingar skedde efter 1975. Flyktingar som kom efter militärkuppen år 

1980 hade varit fackligt eller politiskt aktiva. Över hälften av invandrarna från Turkiet 

kom från landsbygden. 

Tidigare studier har visat att turkiska invandrare i Sverige hade en ökad risk för långvarig 

psykisk sjukdom 15 . 

Under slutet av 1980-talet beviljades nästan 6 000 bulgariska medborgare av turkisk 

etnicitet uppehållstillstånd i Sverige. Den asiatiska invandringen, med undantag för den 

från arabisktalande länder, har dominerats av flyktingar från Vietnam. Under senare år har 

även en begränsad mängd flyktingar kommit från Afghanistan. 

Faktaruta 1:15 Asien utom arabisktalande länder och OECD-länder 

Under slutet av 1970-talet började de första vietnamesiska båtflyktingarna komma till 

Sverige. Totalt fick 9 000 vietnameser, vanligen etniska kineser, politisk asyl. 

Flyktinginvandringen under 1980-talet dominerades av flyktingar i samband med den iranska 

revolutionen, kriget mellan Iran och Irak samt inbördeskriget i Libanon samtidigt som 

flyktinginvandringen från Chile fortsatte. Nästan 80 000 flyktingar från dessa länder fick 

uppehållstillstånd i Sverige under 1980-talet. 

Faktaruta 1:16 Iran 

Före revolutionen i Iran år 1979 fanns ett par tusen iranska studenter i Sverige, varav 

många valde att stanna kvar. Under senare hälften av 1980-talet fick 24 000 iranier, med 

en majoritet unga män, asyl i Sverige. Många flydde från revolution och förtryck samt för 

att de inte ville delta i kriget mellan Iran och Irak. Den största gruppen var perser, följt av 

azeri-turkar och med kurder som tredje största grupp. Idag är iranier den fjärde största 

utlandsfödda gruppen i Sverige efter finländare, jugoslaver och bosnier. En tidigare 

studie visar att iranska flyktingar löper en kraftig överrisk för psykisk ohälsa 13 . 

Faktaruta 1:17 Irak och andra arabisktalande länder. 

Flyktingar från Irak började komma till Sverige under 1980-talet på grund av kriget mellan 

Iran och Irak. Kurder från Irak har också fått en fristad i Sverige. Från resultaten av en 

studie från Malmö framgår det att såväl män som kvinnor från arabisktalande länder löpte 

hög risk för dålig självrapporterad hälsa, vilket delvis förklarades av ogynnsamma 

psykosociala faktorer och ekonomiska svårigheter i exilen 16 . Ca 86 procent av männen och 

95 procent av kvinnorna hade kommit till Sverige efter år 1985. Invandrare från arabisktalande 

länder, särskilt kvinnor, var uttalat fysiskt inaktiva jämfört med svenskfödda män 

och kvinnor vilket gör att dessa invandrare utsätts för en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar 

17 .

1992-2000 – flyktingar från Balkan 


Invandringen till Sverige 1992-2000 dominerades av flyktingar från Balkan. 

Under 1990-talet sökte 120 000 flyktingar från det före detta Jugoslavien, framför allt 

muslimer från Bosnien, katoliker från Kroatien och etniska albaner från Kosovo, asyl i 

Sverige. 

Faktaruta 1:18 Bosnien 

Av de uppskattningsvis ca 2 miljoner bosnier, de flesta muslimer, som var på flykt undan 

krig och förföljelser, fick 47 000 uppehållstillstånd i Sverige mellan 1992 och 1996, varav 

en majoritet var kvinnor. Studier i Sverige har visat att bosniska kvinnor generellt hade en 

sämre livskvalitet, med sämre boende, ekonomi, familjesituation, självförtroende och 

energi jämfört med svenskfödda kvinnor i samma ålder 18 . Yngre och medelålders bosniska 

kvinnor hade höga blodfetter och övervikt, vilket är kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar 

19 . 

Uppehållstillstånd för utomnordiska invandrare 

Andelen flyktingar minskar medan anhöriginvandringen blir relativt sett större 

Figur 1:2a-2e beskriver hur det totala antalet beviljade uppehållstillstånd för utomnordiska 

invandrare fördelas på flyktingar, anhöriginvandrare, arbetskraftsinvandrare och övriga 

(adoptivbarn och gäststuderande), uppdelat i fyra femårsintervall 1980-1999 samt år 

2000. Under den första femårsperioden dominerades migrationen av en betydande anhöriginvandring 

(Figur 1:2a) följt av en kraftigt ökad flyktinginvandring 1985-1989 (Figur 

1:2b). Andelen beviljade uppehållstillstånd mer än fördubblades under dessa fem år. 

Figur 1:2a Beviljade uppehållstillstånd till utomnordiska invandrare 1980-1984 

53,2 % 

5,7 % 

5,6 % 

1980-1984 

(N = 65 562) 

35,5 % 

Andelen flyktingar (23 266) 

Andelen anhöriginvandrare (34 874) 

Arbetskraftsinvandrare (3 718) 

Övriga (3 704)


Under 1990-1994 ökade antalet flyktingar dramatiskt, framför allt från det forna 

Jugoslavien. Cirka 125 000 personer därifrån beviljades uppehållstillstånd som flyktingar 

av totalt 252 000 uppehållstillstånd under perioden. Anhöriginvandringen var samtidigt 

stor (Figur 1:2c). 

Figur 1:2b Beviljade uppehållstillstånd till utomnordiska invandrare 1985-1989 

42,6 % 

0,6 % 

6,2 % 

1985-1989 

(N = 145 910) 

30,6 % 



Arbetskraftsinvandrare (915) 

Övriga (9 026) 

Figur 1:2c Beviljade uppehållstillstånd till utomnordiska invandrare 1990-1994 

43,1 % 

0,6 % 

2,4 % 

4,2 % 

1990-1994 

(N = 252 363) 

49,8 % 




EU/EES avtalet (6 040) 

Övriga (10 725) 

EU avtalet hade år 1994 varit i kraft en begränsad tid, vilket förklarar varför det är så få 

invandrare från EU redovisade i figur 1:2c.


Som ett resultat av den alltmer restriktiva flyktingpolitiken minskade andelen flyktingar 

kraftigt under 1990-talets senare år, medan andelen anhöriginvandrare ökade stort. Under 

den sista femårsperioden har ett helt nytt inslag kommit in i bilden, nämligen invandring av 

arbetskraft och medföljande familjer, först enligt EES-avtalet, och senare som följd av den 

fria arbetsmarknaden inom EU (Figur 1:2d). 

Figur 1:2d Beviljade uppehållstillstånd till utomnordiska invandrare 1995-1999 

0,9 % 

14,7 % 

56,8 % 

8,5 % 

1995-1999 

(N = 177 524) 

19,1 % 





Övriga (15 096) 

Under år 2000 utgjorde invandringen från EU dryga 16 procent av den totala invandringen, 

medan andelen flyktingar av de totalt 45000 som beviljades uppehållstillstånd utgjorde 23 

procent (Figur 1:2e). 

Figur 1:2e Beviljade uppehållstillstånd till utomnordiska invandrare 2000 

16,4 % 

1,0% 

50,6 % 

8,7 % 

2000 

(N = 45 164) 

23,4 % 



Arbetskraftsinvandrare (433) 


Övriga (3 949)


Migration – en ständig rörelse 

Många som invandrat till Sverige återvänder redan efter några år 

Migrationen är inget statiskt förhållande utan en dynamisk process som innefattar en 

ständig rörelse av individer som migrerar till och från Sverige. Detta innebär att sammansättningen 

av den utlandsfödda befolkningen hela tiden förändras. 

Tabell 1:1 Andel (procent) som återvänt eller flyttat till tredje land efter invandringsår (IÅ) 

(1968-2000) och vistelsetid (VT) i Sverige (år). 

VT 

IÅ 

1968 

1970 

1972 

1974 

1976 

1978 

1980 

1982 

1984 

1986 

1988 

1990 

1992 

1994 

1996 

1998 

2000 

0 

3,5 

6,3 

6,1 

4,0 

3,9 

3,5 

5,0 

3,6 

3,0 

2,7 

2,7 

4,2 

2,0 

1,1 

2,3 

2,3 

2,3 

1 

11,8 

19,7 

18,9 

15,9 

12,3 

11,9 

15,5 

11,5 

10,7 

9,0 

8,9 

11,7 

7,5 

4,4 

10,3 

8,1 

2 

17,8 

28,1 

25,3 

22,8 

17,9 

18,8 

22,3 

16,7 

16,6 

13,4 

13,3 

16,8 

11,6 

7,3 

15,9 

12,9 

3 

24,1 

34,8 

30,3 

26,9 

22,0 

23,8 

27,0 

20,5 

20,0 

16,3 

16,2 

20,8 

14,9 

9,6 

20,0 

4 

30,3 

38,4 

33,4 

30,2 

26,0 

27,5 

30,1 

23,8 

22,7 

18,4 

18,4 

24,2 

17,3 

11,3 

22,8 

5 

35,7 

41,0 

35,2 

32,9 

29,6 

30,8 

32,7 

25,7 

24,5 

20,2 

20,6 

26,8 

19,5 

12,6 

6 

38,6 

42,7 

36,9 

35,7 

32,8 

33,1 

35,3 

27,2 

26,1 

21,5 

23,2 

28,9 

21,4 

13,7 

Att det hela tiden sker ett migrationsflöde också från Sverige är något som ofta glöms bort 

i debatten om Sveriges möjligheter att ta emot flyktingar. Av invandringskohorterna från 

1968 till 1972 hade ca en tredjedel flyttat tillbaka till sitt hemland eller till tredje land efter 

3-4 år och hälften efter 15 år (Se tabell 1:1). Samma tendens, att många lämnade Sverige 

redan efter några år, fanns under hela 1970-talet. Under 1980-talet ändrades bilden. Av 

invandringskohorterna 1982-1984 hade knappt en tredjedel flyttat från Sverige efter 9 år. 

Undersökningar visar att återvändandet var komplicerat och kunde upplevas som en ny 

exil, samtidigt som den var förenad med sociala och ekonomiska svårigheter, vilket sammantaget 

kunde leda till försämrad hälsa 20 . Andra risker är hot om repressalier, fängelse 

och tortyr. 

7 

40,5 

43,6 

38,6 

37,9 

35,1 

35,0 

36,9 

28,1 

27,3 

23,0 

25,2 

30,7 

23,0 

8 

42,3 

44,6 

40,5 

39,9 

36,6 

37,0 

38,1 

29,1 

27,4 

24,9 

26,8 

32,2 

24,3 

9 

43,0 

45,7 

42,0 

41,3 

38,2 

38,2 

39,0 

30,0 

29,7 

26,8 

28,2 

33,5 

10 

15 

20 

43,8 47,8 49,9 

46,9 51,2 53,1 

43,4 47,5 - 

42,6 46,5, - 

39,7 43,3 - 

39,3 - - 

40,0 - - 

- - 

- 

- 

29,6 

34,5 

-


Under de senaste åren har antalet invandrare från Norden minskat. Många arbetskraftsinvandrare, 

både från Finland och Skandinavien, har återvänt i stor utsträckning. Mellan 40 

000 och 80 000 av samtliga invandrare återvände årligen under perioden 1986-1995. Av 

dem som invandrade 1992 hade 24,3 procent återvänt 8 år senare (Se tabell 1:1). En stor 

del av dem var bosnier. Att migrationen till Sverige och återvändandet är en dynamisk, 

ständigt pågående process, som influerar befolkningens sammansättning kan exemplifieras 

av den finlandsfödda befolkningen i Sverige, vars andel av den invandrade 

befolkningen sjönk från 40 till 26 procent under perioden 1975-1996 (tabell 1:2). 

De tio största grupperna av utlandsfödda och deras invandring till Sverige under 100 år, 

mellan 1900 och 2000, finns beskriven i tabell 1:2. Under den perioden har det i stort sett 

funnits en årlig invandring från Finland, Norge, Danmark och Tyskland. 

Tabell 1:2 Antalet individer (1 000-tal) i de tio största invandrargrupperna i Sverige efter 

födelseland och deras utveckling under 1900-talet. 

FÖDELSELAND 1900 1930 1950 1960 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 

Finland 7 10 45 101 236 222 251 228 218 206 195 

Jugoslavien - - - 2 34 37 38 38 43 71 72 

Bosnien-Hercegovina - - - - - - - - - 46 52 

Iran - - - - - 1 3 9 40 49 51 

Irak - - - - - - 1 4 10 26 49 

Norge 8 15 31 37 45 44 43 43 53 45 42 

Polen - 1 8 6 11 15 20 29 36 39 40 

Danmark 7 9 23 35 39 48 44 41 44 41 38 

Tyskland 5 9 22 38 42 40 39 38 38 37 38 

Turkiet - - - - 4 6 14 19 26 30 32 

Källa: SCB, Befolkningsstatistik del 3, 2000. 

Faktaruta 1:19 Utomeuropeiska invandrare 

De vanligaste utomeuropeiska invandrargrupperna i december 2001 

• Irak 55 696 

• Iran 51 844 

• Turkiet 32 453 

• Chile 27 153 

• Libanon 20 228 

• USA 14 711 

• Syrien 14 646 

• Somalia 13 489 

• Etiopien 11 722 

• Indien 11 474 

Källa: SCB, Befolkningsstatistik del 3, 2000.


Referenser 

1. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2001. Stockholm: Socialstyrelsen, 2001. 

2. UNHCR. 2001. 

3. Olsson L. På tröskeln till folkhemmet. Baltiska flyktingar och polska koncentrations 

lägerfångar som reservarbetskraft i skånskt jordbruk kring slutet av andra världskriget. 

Lund, Sweden: Förlaget Morgonrodnad, 1995. 

4. Leiniö T-L. Not alike but equal? On the living conditions of Finnish immigrants according 

to the Level-of-living surveys of 1968, 1974 and 1981. In Swedish. Stockholm: Univ of 

Stockholm, Institute for social research, research report 6, 1984. 

5. Sundquist J, Johansson S-E. The influence of country of birth on mortality from all 

causes and cardiovascular disease in Sweden 1979-1993. Int J Epidemiol 

1997;26(2):279-287. 

6. Sundquist J, Johansson S-E. Long-term illness among indigenous and foreign-born 

people in Sweden. Soc Sci Med 1997;44(2):189-198. 

7. Leiniö T-L. Invandring. In: Diederichsen F, Östlin P, Dahlgren G, Hogstedt C, eds. 

Klass och ohälsa - en antologi om orsaker till den ojämlika hälsan: Tiden/Folksam, 

1991: 164-184. 

8. Drobnic S. Immigrants in welfare state. Living conditions of Yugoslav immigrants in 

Sweden. Stockholm: Univ of Stockholm, Institutet för social forskning, research report 

15, 1990. 

9. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B, Qvist J, Träskman-Bendz L. 

Suicide among foreign-born minorities and Native Swedes: an epidemiological followup 

study of a defined population. Soc Sci Med 1997;44(2):181-7. 

10. Sundquist J, Rosén U, Johansson S-E. Ethnicity as a risk indicator for muscoskeletal 

disease, long consultation times and care utilization: A prospective visitor study of 438 

consecutive adult consultations of a primary health care centre. Scand J Soc Welfare 

1994;3:212-7. 

11. Sundquist J. Refugees, labour migrants and psychological distress. A population- 

based study of 338 Latin-American refugees, 161 south European and 396 Finnish 

labour migrants, and 996 Swedish age-, sex- and education- matched controls. Soc 

Psychiatry Psychiatr Epidemiol 1994;29(1):20-4. 

12. Sundquist J. Ethnicity, social class and health. A population-based study on the influence 

of social factors on self-reported illness in 223 Latin American refugees, 333 Finnish 

and 126 south European labour migrants and 841 Swedish controls. Soc Sci Med 

1995;40(6):777-87. 

13. Sundquist J, Bayard-Burfield L, Johansson LM, Johansson SE. Impact of ethnicity, 

violence and acculturation on displaced migrants: psychological distress and psychosomatic 

complaints among refugees in Sweden. J Nerv Ment Dis 2000;188(6):357-65. 

14. Essen B. Perinatal mortality among immigrants from Africa's Horn. The importance of 

experience, rationality and myths for risk assessment during pregnancy. Dissertation. 

Malmö: Studentlitteratur, 2001.


15. Bayard-Burfield L, Sundquist J, Johansson SE. Ethnicity, self reported psychiatric illness, 

and intake of psychotropic drugs in five ethnic groups in Sweden. J Epidemiol 

Community Health 2001;55(9):657-64. 

16. Lindstrom M, Sundquist J, Ostergren PO. Ethnic differences in self reported health in 

Malmo in southern Sweden. J Epidemiol Community Health 2001;55(2):97-103. 

17. Lindstrom M, Sundquist J. Immigration and Leisure-Time Physical Inactivity: a population-based 

study. Ethn Health 2001;6(2):77-85. 

18. Sundquist J, Behmen-Vincevic A, Johansson S-E. Poor quality of life and health in 

young to middle aged Bosnian female war refugees: a population-based study. Public 

Health 1998;112:21-26. 

19. Sundquist J, Cmelic-Eng M, Johansson S-E. Body mass index and distribution of body 

fat in female Bosnian refugees--a study in primary health care. Public Health 

1999;113:89-93. 

20. Sundquist J, Johansson SE. Migración y salud. La consecuencia social y médica del 

exilo y la rapatriación. [Migration and health. Social and medical consequences of 

exile and repatriation] Original paper in Spanish. Rev Med Chil 1995;123(4):426-38.


2. Hjärt-kärlsjukdomar 

Sven-Erik Johansson och Jan Qvist 

Inledning 


Människors livsstil - vanligtvis matvanor, fysisk aktivitet och rökning - har en central betydelse 

för risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar. En svår social och ekonomisk situation, 

i vilken även bristande familjestabilitet kan inkluderas, medför också en risk för högre 

sjuk- och dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. Invandrare har ofta en såväl ekonomiskt som 

socialt problemfylld levnadssituation, vilket antyder att hjärt-kärlsjukdomar skulle kunna 

vara mera frekventa bland invandrare. Det finns dock andra faktorer som pekar i motsatt 

riktning. Flera internationella undersökningar har visat att invandrare vanligen har en 

lägre dödlighet än majoriteten av befolkningen i det nya landet. En ofta förekommande 

förklaring är att invandrare är en selektiv grupp i så måtto att de som är starkast och friskast 

emigrerar. I den internationella litteraturen kallas detta ”a healthy migrant effect”. En 

annan förklaring till att dödligheten är lägre bland invandrare kan helt enkelt vara att skillnaden 

åtminstone delvis beror på att invandrare återvänder till sina födelseländer utan att 

detta rapporteras till folkbokföringen 1 , vilket leder till att invandrarnas folkmängd kan 

överskattas. Vi kommenterar senare hur befolkningsstatistikens kvalitet påverkar resultaten. 

Beträffande livsstilsfaktorer, som påverkar risken för hjärt-kärlsjukdomar, måste det betonas 

att levnadsvanor som personerna haft i ursprungslandet har stor betydelse. Men det är 

naturligtvis också av betydelse hur dessa vanor utvecklas i det nya landet. En central fråga 

i detta sammanhang är om det sker en anpassning till invandringslandet Sveriges levnadsförhållanden 

där till exempel andelen rökare har minskat. 

Syftet med detta kapitel är att presentera åldersstandardiserade incidenstal (antal insjuknade 

per 100 000 individer och år) och dödstal för hjärt-kärlsjukdomar och kranskärlssjukdomar 

i olika invandrargrupper, samt att jämföra dessa med motsvarande tal för svenskfödda. 

Redovisningen är av stor vikt för förståelsen av utbredningen av dessa sjukdomar 

bland invandrarna i Sverige. Detta i enlighet med Nationella folkhälsokommitténs 

betänkande ”Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan” 2 , där vikten av att få bättre 

kunskaper om invandrares hälsosituation betonas.


Faktaruta 2:1 Definitioner 

Med hjärt-kärlsjukdomar menas den grupp av sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen, 

inklusive blodkärlen till hjärnan. Slaganfall ingår i gruppen. (ICD 9: 390-453; ICD 

10: I00-I82) 

Med kranskärlssjukdomar menas åderförkalkningssjukdomar som drabbar hjärtats blodkärl, 

t.ex. kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt. Dessa sjukdomar utgör den största undergruppen 

bland hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9: 410-414; ICD 10: I20-I25). 

Internationella studier om migration 

och hjärt- kärlsjukdomar 

En jämförande studie av japaner som bor i Japan och japaner som utvandrat till USA, 

visade att sjukligheten och dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar var högre bland japaner på 

Hawaii än i Japan, och högst i Kalifornien 3 . Motsvarande fenomen observerades bland 

japaner som utvandrat till Brasilien. En kost som innehöll mer fett än den kost man har i 

hemlandet ansågs kunna förklara skillnaderna mellan grupperna i hemlandet och på de 

olika destinationsorterna. Dessa studier antyder att det sker en anpassning av levnadsförhållanden 

och hälsosituation till en ny miljö. Andra studier från Australien 4 och 

England 5,6 visade att dödligheten i hjärt- kärlsjukdomar bland immigranter ligger mitt 

emellan hemlandets och det nya landets dödlighet. 

En annan studie visade att personer som utvandrat från Indien, Pakistan och Bangladesh 

till England, liksom indier som flyttat från Östafrika till England, löpte överrisk att insjukna 

i kranskärlssjukdomar. Regionala, kulturella och religiösa skillnader kunde vara av 

betydelse för spridningen i risk i ovanstående invandrargrupper 7 . Kombinationen av ärftlighet, 

migration och integratione i det nya landet kan vara av betydelse för utveckling av 

kranskärlssjukdom 8 . Sådana data är dock mycket osäkra. En systematisk genomgång av 

studier från England 1966 till 1998 visade att ingen studie rapporterade insjuknande, utan 

enbart förekomst av sjukdom 9 . Många studier behandlar dessutom invandrare från hela 

den indiska subkontinenten som en grupp, trots att flera studier visar att invandrare från 

Indien, Pakistan och Bangladesh löper olika hög risk att insjukna i kranskärlssjukdomar. 

Chaturverdi 10 visade att bland västindiska invandrare i England var förekomsten av kranskärlssjukdom 

låg medan förekomsten av slaganfall var hög, något som var kopplat till 

högt blodtryck beroende på ärftlighet. 

Studier av mexikanska invandrare i USA visade att andra generationens mexikanska 

invandrare som inte var integrerade i det amerikanska samhället löpte högre risk för hjärtkärlsjukdom, 

förhöjt systoliskt blodtryck, högre prevalens av diabetes och större risk för 

fetma än de som var ackulturerade till den amerikanska kulturen 11 . Bland mexikanska 

invandrare, vare sig de var i första eller andra generationen, påvisades en stark ärftlighet


för diabetes vilket innebar att de yttre faktorerna var av större betydelse för ökade risker 

för dem som inte var integrerade i det amerikanska samhället. 

Studier av migration och hjärt-kärlsjukdomar i Sverige 

Våra kunskaper om utbredningen av hjärt-kärlsjukdomar i olika invandrargrupper i 

Sverige är begränsade. En fall- och kontrollstudie gällande södra Stockholm åren 1974 till 

1976, visade att finska män hade en 70 procents förhöjd risk att få hjärtinfarkt jämfört med 

svenska män. Efter 20 år i Sverige minskade dock risken till ca 30 procent 12 . En annan 

studie 13 som byggde på Undersökningen av levnadsförhållanden (ULF), visade att finska 

kvinnor löpte en fördubblad risk att dö i kranskärlssjukdomar. Kvinnor från Östeuropa 

hade en nästan tre gånger så stor risk för att dö i kranskärlssjukdomar som svenskfödda 

kvinnor. Dessa studier är viktiga, då de visar att vissa invandrargrupper har en högre 

frekvens av kranskärlssjukdomar. Trots de ökade riskerna kan man ändå inte dra några helt 

säkra slutsatser om nivån, eftersom studierna grundar sig på relativt få dödsfall. En undersökning 

från Göteborg visade således ingen skillnad i insjuknande (incidenstal) i hjärtinfarkt 

mellan svenskfödda och utlandsfödda 14 . Alla utlandsfödda analyserades som en 

grupp, vilket innebär att grupper med hög risk kan jämnas ut vid sammanslagning med 

grupper med låg risk. 

Överrisken för hjärt-kärlsjukdomar kan delvis förklaras av kända riskfaktorer. Bosniska 

kvinnor (42-59 år) i Sverige hade en större sjuklighet än en kontrollgrupp av svenska kvinnor, 

vilket delvis kan förklaras av en ogynnsam livsstil då de var mindre fysiskt aktiva än 

svenskfödda kvinnor 15 . De bosniska kvinnorna hade dessutom högre nivåer av blodfetter 

som triglycerider och kolesterol, samt mer bukfetma än svenskfödda kvinnor i samma 

ålder. 

Långsiktig trend 

Det finns en tydlig internationell trend mot en minskning av dödligheten i kranskärlssjukdomar 

i de flesta västländer 16 . Detta påverkar den totala dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar 

eftersom kranskärlssjukdom utgör hälften av hjärt-kärlsjukdomarna. I Sverige halverades 

dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar från 1980 till 1997 bland både män och kvinnor i åldrarna 

15-74 år 17 . Den minskande dödsrisken före 75 års ålder och den ökande medellivslängden 

i Sverige förklaras i stor utsträckning av nedgången i dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. 

Men det finns betydande skillnader mellan olika grupper. Studier från norra England och 

Malmö visar att minskningen av dödligheten skett framför allt i mer välbärgade bostadsområden 

18,19 . Andra studier från Storbritannien visar också att bland individer med låg 

social position minskade inte sjukligheten och dödligheten i kranskärlssjukdomar under 

1980-talet 20 . I Sverige minskade dödligheten i kranskärlssjukdomar i nästan alla


socioekonomiska grupper, speciellt bland män 17 , mellan 1986-90 och 1990-95. Dödligheten 

bland kvinnliga ”ej facklärda arbetare” var däremot oförändrad under tidsperioden. 

Det är också värt att uppmärksamma skillnaderna i både totaldödlighet och dödlighet i 

kranskärlssjukdomar, som mellan exempelvis högre tjänstemän och arbetare kvarstod. 

Vi vet inte om motsvarande minskning har skett bland invandrare. En undersökning från 

Australien visade att bland dem som var födda i landet minskade insjuknandet i kranskärlssjukdomar, 

medan motsvarande minskning inte hade skett bland utlandsfödda . 

Resultat 

Vid studier av invandrare måste man hålla i åtanke att invandrargrupper från olika länder 

har olika åldersstruktur. En mycket stor del av invandrarna kommer till Sverige när de är 

runt 25 år och många flyktinginvandrare i Sverige idag är relativt unga. Bakgrunden är att 

invandringen under efterkrigstiden till en början bestod av arbetskraftsinvandring och 

därefter främst av flyktinginvandring. Vid jämförelser av sjukligheten mellan olika grupper 

av invandrare och svenskfödda vid en specifik tidpunkt, är det därför nödvändigt att ta 

hänsyn till åldersskillnaderna mellan grupperna. 

I följande tabeller (2:1-2) och figurer redovisas sjuklighet i hjärt-kärlsjukdomar och kranskärlssjukdomar 

för män och kvinnor i åldersgruppen 35-74 år. Analyserna har gjorts med 

hjälp av databasen MigMed som omfattar hela befolkningen. I tabellerna redovisas åldersstandardiserade 

incidenstal (insjuknande). Med insjuknande menas att personen har registrerats 

med en viss diagnos inom sluten sjukvård. Även de relativa riskerna för insjuknande 

jämfört med svenskfödda redovisas 1) i tabell 2:1-2 och figur 2:1-2 (kranskärlssjukdom). 

Resultaten beskrivs huvudsakligen i termer av över- och underrisker för de olika invandrargrupperna 

i förhållande till svenskfödda. I särskilda analyser har också sambandet mellan 

längden av tiden i Sverige (0-10 år och mer än 10 år) och incidenstal studerats. Inga samband 

kunde påvisas, varför denna variabel inte inkluderas i den fortsatta analyser. 

Hjärt-kärlsjukdomar 

Resultaten visar att skillnaderna mellan svenskfödda och invandrare är stora, vilket gäller 

för både kvinnor och män. I förhållande till svenskfödda ligger många invandrargrupper 

på en högre insjuknandenivå i hjärt-kärlsjukdomar. 

1) Om man dividerar incidensstalet för en utlandsfödd grupp med incidensstalet för svenskfödda 

blir inte detta exakt den redovisade ”relativa risken” eftersom incidensstalet och relativa risker är 

beräknade med två olika metoder, men skillnaderna är dock små (gäller även dödstal).


Män från Finland, Polen, Bosnien, Turkiet, Östeuropa och f.d. Sovjetunionen hade högre 

insjuknandefrekvens än svenskfödda, 8-36 procent, medan latinamerikanska, afrikanska 

och iranska män visade lägre insjuknande frekvens än svenskfödda, 17 procent. Övriga 

invandrargrupper bland män – OECD-länder, Sydeuropa, Irak och andra arabisktalande 

länder och Asien (utom Turkiet, Iran) – löper ungefär samma risker att få hjärt-kärlsjukdomar 

som svenskfödda män. 

Jämfört med svenskfödda kvinnor uppvisar invandrarkvinnorna riskskillnader som liknar 

männens både kvalitativt och kvantitativt, men med några undantag. Utöver de nämnda 

högriskländerna för män löper även kvinnor från Sydeuropa, Irak och andra arabisktalande 

länder förhöjda risker. Dessutom är nivåerna för kvinnor från Bosnien och Irak (32- 

54 procents överrisk) betydligt högre än för männen. Kvinnor från Latinamerika, Asien 

och Afrika har lägre insjuknanderisk än svenskfödda kvinnor. Övriga länder ligger på en 

nivå som motsvarar nivån för svenskfödda kvinnor. 

Kranskärlssjukdomar 

I figur 2:1 och figur 2:2 samt i tabell 2:2 redovisas på motsvarande sätt undergruppen 

kranskärlssjukdomar där invandrarkvinnorna och invandrarmännen i jämförelse med 

svenskfödda kvinnor och män uppvisar ungefär samma riskmönster som för hjärt-kärlsjukdomar. 

Däremot är nivåskillnaderna mellan svenskfödda och invandrargrupper för 

vilka överrisker påvisats ungefär dubbelt så stora (figur 2:1 och figur 2:2). Detta pekar på 

att kranskärlsjukdomarna har stor vikt för överrisker beträffande hela gruppen hjärtkärlsjukdomar. 

Figur 2:1 Åldersstandardiserade relativa risker för kranskärlssjukdom hos män 35- 

74 år 1997-1998. 

Födelseland 

Kranskärlssjukdom, män 

OECD-länder 

Sydeuropa * 

Östeuropa med fd Sovjet * 

Asien * 

Iran * 

Bosnien * 

Finland * 

Turkiet * 

Irak och andra arabisktalande länder * 

Polen * 

Afrika utom Nordafrika * 

Latinamerika * 

0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 2 

RR = 1 (Sverige)


Män från de flesta övriga länder, det vill säga Irak och andra arabisktalande länder, Östeuropa, 

Turkiet, Polen, Iran, Finland, Sydeuropa, Asien och Bosnien, visar 20 till 70 procent 

högre insjuknanderisk i kranskärlssjukdomar än svenskfödda män. Män från OECD-länder 

visar ungefär samma incidenstal för kranskärlssjukdomar som svenskfödda män. Män 

från Latinamerika och Afrika visar 20-30 procent lägre insjuknanderisk. 

Figur 2:2 Åldersstandardiserade relativa risker för kranskärlsjukdom hos kvinnor 

35-74 år 1997-98. 

Födelseland 

Kranskärlssjukdom, kvinnor 

OECD-länder 


Sydeuropa * 

Polen * 

Turkiet * 

Finland * 

Iran * 

Bosnien * 


Latinamerika 

0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 2 

Mönstret över riskskillnaderna för kvinnor är ungefär samma som för män. Iranska, 

irakiska och bosniska kvinnor visar dock kraftigt förhöjda risker att insjukna i kranskärlssjukdom 

(cirka 90 procent), medan finska kvinnor visar cirka 75 procents högre risk 

jämfört med svenskfödda kvinnor (se figur 2:2). Även för kvinnor från OECD-länder, 

Turkiet, Östeuropa, Polen och Sydeuropa är riskerna förhöjda, om än på lägre nivå. 

Kvinnor från Latinamerika och Asien ligger på en något lägre nivå än svenskfödda kvinnor. 

Dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar och kranskärlssjukdomar 

I tabell 2:3 och 2:4 redovisas dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar och kranskärlssjukdomar i 

åldrarna 35-74 år med uppföljning under åren 1997-98. 

Finska och bosniska män och kvinnor har kraftigt förhöjda dödstal i både hjärt-kärlsjukdomar 

som helhet och i undergruppen kranskärlssjukdomar jämfört med svenskfödda, 

medan invandrare från Latinamerika har signifikant lägre dödstal. Även kvinnor från 

Sydeuropa och Turkiet och män från Östeuropa uppvisar relativt hög dödlighet i dessa 

sjukdomar. 

Asien 

RR = 1 (Sverige)

Män och kvinnor från Iran och Irak visar relativt låg dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar eller 

nära nivån för svenskfödda, vilket är märkligt då insjuknandefrekvensen är hög. 

Möjligtvis är materialet för litet för denna typ av dödlighetsanalys, d.v.s. slumpen kan i 

viss mån ha påverkat resultatet. 

Kommentarer 


Uppgifter om invandrares levnadsförhållanden har undersökts i en ULF-undersökning 

som omfattar några av de invandrargrupper som har redovisats här. Därmed kan insjuknanderiskerna 

ställas i relation till vissa riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar som påverkas 

av livsstilen. De förhöjda riskerna för olika grupper kan alltså i viss mån förklaras av att 

dessa riskfaktorer såsom rökning och fysisk inaktivitet är vanligare bland invandrare 

generellt (se vidare kapitel 5). 

Det kan också rent allmänt påpekas att trenden som medfört minskande risk för hjärt-kärlsjukdomar 

har varit mycket kraftig i Sverige under senare decennier, vilket påverkar de 

gjorda jämförelserna av insjuknanderisker. Bakgrunden till den gynnsamma utvecklingen 

är i stor utsträckning en förbättrad livsstil. Invandrargrupperna jämförs sålunda med en 

majoritetsbefolkning som numera kraftigt har reducerat sin insjuknandebenägenhet 

genom bl.a. en förbättrad livsstil. Förklaringen till att vissa grupper, exempelvis latinamerikanerna, 

löper lägre risk för insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar, är sannolikt faktorer 

i hemlandet (t.ex. en hälsosam livsstil) som fortfarande påverkar deras hälsa. 

Enligt kapitel 5 var andelen dagligrökare i alla invandrargrupper större än bland svenskfödda 

med undantag för iranska kvinnor. Så mycket som ca 60 procent av de turkiska männen 

rökte dagligen jämfört med 18 procent bland svenska män. Rökvanorna kan vara en 

betydelsefull del av förklaringen till de tidigare visade skillnaderna i insjuknanderisker 

mellan svenskfödda och invandrare. Vidare kan nämnas att turkiska kvinnor oftare var 

kraftigt överviktiga (56 procent) jämfört med svenska kvinnor (32 procent). 

Sydeuropeiska män var oftare överviktiga (64 procent) än svenska män (52 procent). 

Dessutom var mer än hälften av männen från Finland, Polen, Iran och Chile i åldrarna 27- 

60 år fysiskt inaktiva på fritiden jämfört med 46 procent bland svenska män. Upp emot 70- 

80 procent av kvinnorna från Turkiet, Iran och Chile var fysiskt inaktiva, vilket kan jämföras 

med 41 procent bland svenskfödda kvinnor. 

Mycket av det aktuella livsstilsmönstret kan naturligtvis invandraren ha fört med sig från 

hemlandet, t.ex. männens förhållandevis omfattande rökvanor, men andra levnadsvanor 

kan de ha tillägnat sig efter migration. Tidigare internationella undersökningar talar för att 

kroppsvikten ökar efter migrationen p.g.a. fysisk inaktivitet och en kost med större andel 

fett.


Det finns naturligtvis andra faktorer som har direkt betydelse för invandrare, t.ex. stress i 

samband med immigrationen och bristande integration i det svenska samhället. Detta kan 

gälla livsstil likväl som sociala och ekonomiska förhållanden. Det är möjligt att psykosociala 

faktorer som arbetslöshet eller arbete långt under kompetensnivån, diskriminering på 

arbets- och bostadsmarknaden och bostadssegregation bidrar till en ökad sårbarhet och 

risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar. Det finns ett dokumenterat samband mellan låg 

känsla av sammanhang, dålig kontroll över sitt eget liv, bristande integration i det svenska 

samhället och ekonomiska svårigheter och psykisk stress hos invandrare 21 . 

Slutligen bör ett övertäckningsproblem i befolkningsregistret 1,22,23 uppmärksammas. Detta 

kan påverka skattningen av dödstalen för olika invandrargrupper. Problemet innebär att 

personer som har lämnat Sverige fortfarande finns kvar i befolkningsregistret. Övertäckningen 

i MigMed har analyserats genom en undersökning av hur stor andel män och kvinnor 

i åldrarna 30-64 år i de olika grupperna som saknar inkomst. De flesta grupper har en 

uppskattad övertäckning på cirka 5 procent, medan män från OECD-länder, Afrika och 

Asien, samt kvinnor från Bosnien och Asien har ungefär dubbelt så hög övertäckning. 

Bland svenskfödda är övertäckningen mindre än 1 procent (se tabell i metodbilagan). 

Detta innebär att risken för insjuknande och död kan vara underskattad (genom en för stor 

registrerad folkmängd). Detta medför att skillnaderna mellan grupperna i själva verket kan 

vara större. Rent generellt kan sägas att om en invandrarbefolkning av olika skäl inte kan 

återvända till sitt hemland är risken för övertäckning mindre. Då det gäller Latinamerika är 

det sannolikt att övertäckningen kan vara av betydelse. De låga risker som vi tidigare har 

konstaterat kan åtminstone delvis vara en följd av övertäckning. 

Sammanfattning 

Redogörelsen visar att invandrare från många OECD-länder har ungefär samma insjuknandemönster 

(incidenstal) som svenskfödda både avseende hjärt-kärlsjukdomar och 

kranskärlssjukdomar. 

För insjuknande i hjärt-kärlsjukdomarna löpte invandrarmän från Finland, Polen, Bosnien, 

Turkiet, Irak och andra arabisktalande länder omkring 15-40 procent högre risk jämfört 

med svenskfödda, medan latinamerikanska, iranska och afrikanska invandrare löpte lägre 

risk. Invandrarkvinnor, visade i allmänhet en tendens till något högre nivå av relativa risker 

än män. Speciellt hög risk (30-50 procent) löpte kvinnor från, Finland, Bosnien och Irak, 

medan övriga nationaliteter låg på ungefär samma risknivå som svenskfödda. 

Just för kranskärlssjukdomar uppvisade invandrarmän från Finland, Irak och andra 

arabisktalande länder, Turkiet, Bosnien, Iran och Polen kraftigt förhöjda risker jämfört 

med svenskfödda. Detta i kontrast mot latinamerikanska och afrikanska män som löpte


mindre risk att insjukna i dessa sjukdomar. Förutom ovanstående invandrargrupper löpte 

också invandrare födda i Sydeuropa och Östeuropa något högre insjuknanderisk i kranskärlssjukdomar 

än svenskfödda. 

Dödstalen uppvisade ungefär samma skillnader som incidenstalen för insjuknande. Den 

slumpmässiga variationen i resultatet blir dock mera påtaglig i detta fall då antalet dödsfall 

är lägre än sjukfallen. De tydligaste överriskerna gällde invandrare från Finland och 

Bosnien, men även personer från Turkiet löpte relativt hög risk. Invandrare från Iran och 

Irak låg på de svenskföddas nivå. 

Flera stora invandrargrupper i Sverige uppvisade betydande överrisker för både hjärt-kärlsjukdomar 

och kranskärlssjukdomar jämfört med svenskfödda. En studie över levnadsförhållanden 

(ULF) pekade på att rökning och inaktivitet på fritiden, samt i vissa fall 

övervikt, kan vara viktiga riskfaktorer som ligger bakom de förhöjda riskerna. För att 

ändra en dålig livsstil, med främst rökning och fysisk inaktivitet, behöver större resurser 

satsas på dessa grupper, särskilt som andelen invandrare i Sverige förväntas öka ytterligare 

i framtiden.


Tabell 2:1. Åldersstandardiserade incidenstal (insjuknande per 10 000 individer och år) 

för män och kvinnor i åldrarna 35-74 år under åren 1997-98 och relativa risker (med 95procentiga 

konfidensintervall) för hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9 och 10: 390-453, I00-I82). 

Den svenskfödda befolkningen i Sverige utgör referenspopulation. Asterisk (*) anger att 

gruppen skiljer sig signifikant från den svenskfödda gruppen på 5 %-nivån. 

Födelseland 

Sverige 

OECD-länder 

Finland 

Sydeuropa 

Polen 

Bosnien 

Turkiet 

Iran 

Latinamerika 

Irak och andra 

arabisktalande länder 

Asien 

Östeuropa 

Afrika utom Nordafrika 

Svenskfödda 

Utlandsfödda 

Incidenstal 

203 

200 

273* 

201 

251* 

240* 

231* 

168* 

128* 

219 

202 

219* 

154* 

203 

231* 

Män Kvinnor 

Relativ risk 

1 (Referens) 

0,99 (0,95-1,03) 

1,36 (1,31-1,40) 

0,99 (0,93-1,05) 

1,26 (1,13-1,40) 

1,18 (1,07-1,31) 

1,14 (1,01-1,29) 

0,83 (0,74-0,94) 

0,63 (0,54-0,73) 

1,08 (0,99-1,18) 

0,99 (0,87-1,13) 

1,08 (1,02-1,15) 

0,76 (0,63-0,91) 

1 (Referens) 

1,10 (1,08-1,13) 

Incidenstal 

117 

121 

161* 

131* 

145* 

180* 

138* 

130 

79* 

154* 

95* 

121 

83* 

117 

140* 

Relativ risk 

1 (Referens) 

1,03 (0,99-1,09) 

1,37 (1,32-1,42) 

1,11 (1,02-1,21) 

1,24 (1,12-1,37) 

1,54 (1,38-1,71) 

1,18 (1,00-1,39) 

1,11 (0,96-1,28) 

0,66 (0,56-0,79) 

1,32 (1,17-1,50) 

0,81 (0,68-0,96) 

1,04 (0,96-1,13) 

0,71 (0,53-0,95) 

1 (Referens) 

1,18 (1,15-1,20)


Tabell 2:2. Åldersstandardiserade incidenstal (insjuknandetal per 10 000 individer och år) 

och relativa risker (med 95-procentiga konfidensintervall) för kranskärlssjukdomar (ICD 9 

och 10: 410-414, I20-I25) i åldrarna 35-74 år. Svenskfödd referenspopulation efter kön 

med uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från 

den svenskfödda referensgruppen på 5 %-nivån. 

Födelseland Män Kvinnor 

Incidenstal Relativ risk Incidenstal Relativ risk 

Sverige 86 1 (Referens) 38 1 (Referens) 

OECD-länder 88 1,02 (0,96-1,08) 43* 1,14 (1,06-1,24) 

Finland 133* 1,56 (1,48-1,63) 67* 1,75 (1,65-1,86) 

Sydeuropa 101* 1,16 (1,06-1,26) 47* 1,23 (1,07-1,42) 

Polen 143* 1,70 (1,47-1,96) 61* 1,53 (1,30-1,80) 

Bosnien 123* 1,41 (1,23-1,63) 73* 1,93 (1,63-2,28) 

Turkiet 142* 1,62 (1,38-1,90) 60* 1,57 (1,22-2,01) 

Iran 119* 1,38 (1,18-1,60) 70* 1,83 (1,49-2,24) 

Latinamerika 


69* 0,80 (0,65-0,98) 30 0,76 (0,57-1,02) 

arabisktalande länder 139* 1,62 (1,45-1,82) 74* 1,95 (1.62-2,35) 

Asien 109* 1,32 (1,11-1,59) 32 0,83 (0,61-1,12) 

Östeuropa 103* 1,19 (1,09-1,30) 44* 1,15 (1,01-1,32) 

Afrika utom Nordafrika 57* 0,66 (0,48-0,91) - - 

Svenskfödda 86 1 (Referens) 38 1 (Referens) 

Utlandsfödda 113* 1,28 (1,25-1,32) 56* 1,43 (1,37-1,48)


Tabell 2:3. Åldersstandardiserade dödstal (antal döda per 100 000 individer och år) och 

relativa risker för hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9 och 10: 390-453, I00-I82) i åldrarna 35-74 

år. Svenskfödd referenspopulation efter kön med uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) 

anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda på 5 %-nivån. 


Dödstal Relativ risk Dödstal Relativ risk 


OECD-länder 349 0,97 (0,90-1,05) 160 1,02 (0,91-1,13) 

Finland 533* 1,54 (1,44-1,64) 221* 1,42 (1,30-1,55) 

Sydeuropa 335 0,96 (0,84-1,09) 202* 1,31 (1,08-1,60) 

Polen 361 1,03 (0,81-1,30) 198 1,26 (1,00-1,60) 

Bosnien 470* 1,31 (1,05-1,64) 276* 1,73 (1,33-2,25) 

Turkiet 430 1,14 (0,86-1,50) 219 1,39 (0,96-2,04) 

Iran 232* 0,61 (0,42-0,88) 144 0,86 (0,56-1,33) 

Latinamerika 


206* 0,54 (0,36-0,80) 71* 0,45 (0,26-0,80) 

arabisktalande länder 317 0,84 (0,64-1,08) 160 1,01 (0,67-1,50) 

Asien 310 0,71 (0,49-1,03) 140 0,91 (0,57-1,45) 

Östeuropa 395 1,10 (0,98-1,23) 158 1,01 (0,84-1,21) 

Afrika utom Nordafrika 371 1,03 (0,66-1,62) 174 1,69 (0,96-2,98) 


Utlandsfödda 401* 1,13 (1,08-1,18) 188* 1,19 (1,13-1,26)


Tabell 2:4. Åldersstandardiserade dödstal (antal döda per 100 000 individer och år) och 

relativa risker (med 95-procentiga konfidensintervall) för kranskärlssjukdomar (ICD 9 och 

10: 410-414, I20-I25) i åldrarna 35-74 år. Svenskfödd referenspopulation efter kön med 

uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda 

på 5 %-nivån. 

– anger att antalet döda är för litet (


Referenser 

1. Qvist J. Täckningsproblem i registret över totalbefolkningen RTB. R&D Report 

1999:1. Stockholm, Sweden: Statistiska Centralbyrån, 1999. 

2. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan. Stockholm: Statens offentliga 

utredningar(SOU), Socialdepartementet, Nationella folkhälsokommittén, 2000:91. 

3. Marmot MG, Syme SL. Acculturation and coronary heart disease in Japanese- 

Americans. Am J Epidemiol 1976;104(3):225-47. 

4. Krupinski J. Sociological aspects of mental ill-health in migrants. Soc. Sci. Med. 

1967;1:267-281. 

5. Adelstein AM, Marmot MG, Dean G, Bradshaw JS. Comparison of mortality of Irish 

immigrants in England and Wales with that of Irish and British nationals. Ir Med J 

1986;79(7):185-189. 

6. Bennett SA. Inequalities in risk factors and cardiovascular mortality among Australia's 

immigrants. Aust J Public Health 1993;17(3):251-261. 

7. McKeigue PM, Miller GJ, Marmot MG. Coronary heart disease in South Asians overseas: 

a review. J Clin Epidemiol 1989;42(7):597-609. 

8. McKeigue PM, Shah B, Marmot MG. Relation of central obesity and insulin resistance 

with high diabetes prevalence and cardiovascular risk in South Asians. Lancet 

1991;337(8738):382-6. 

9. Bhopal R. What is the risk of coronary heart disease in South Asians? A review of UK 

research. J Public Health Med 2000;22(3):375-85. 

10. Chaturverdi N, McKeigue PM, Marmot MG. Resting and ambulatory blood pressure 

differences in Afro-Caribbeans and Europeans. Hypertension 1993;22(1):90-96. 

11. Sundquist J, Winkleby MA. Cardiovascular risk factors in Mexican American adults: a 

transcultural analysis of NHANES III, 1988-1994. Am J Public Health 

1999;89(5):723-730. 

12. Alfredsson L, Ahlbom A, Theorell T. Incidence of myocardial infarction among male 

Finnsih immigrants in relation to length of stay in Sweden. Int J Epidemiol 

1982;11(3):225-228. 

13. Sundquist J, Johansson S-E. The influence of country of birth on mortality from all 

causes and cardiovascular disease in Sweden 1979-1993. Int J Epidemiol 

1997;26(2):279-287. 

14. Dotevall A, Rosengren A, Lappas G, Wilhelmsen L. Does immigration contribute to 

decreasing CHD incidence? Coronary risk factors among immigrants in Goteborg, 

Sweden. J Intern Med 2000;247(3):331-9. 

15. Sundquist J, Cmelic-Eng M, Johansson S-E. Body mass index and distribution of body 

fat in female Bosnian refugees--a study in primary health care. Public Health 

1999;113:89-93. 

16. al-Roomi KA, Dobson AJ, Hall E, Heller RF, Magnus P. Declining mortality from 

ischemic heart disease and cerebrovascular disease in Australia. Am J Epidemiol 

1989;129(3):503-10. 

17. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2001. Stockholm: Socialstyrelsen, 2001.


18. Malmstrom M, Sundquist J, Bajekal M, Johansson SE. Ten-year trends in all-cause 

mortality and coronary heart disease mortality in socio-economically diverse neighbourhoods. 

Public Health 1999;113(6):279-84. 

19. Marmot MG, Syme SL, Kagan A, Cato H, Cohen JB, Belsky J. Epidemiologic studies 

of coronary heart disease and stroke in Japanese men living in Japan, Hawaii and 

California: prevalence of coronary and hypertensive heart disease and associated risk 

factors. Am J Epidemiol 1975;102(6):514-525. 

20. Marmot MG, McDowall ME. Mortality decline and widening social inequalities [published 

erratum appears in Lancet 1987 Feb 14;1(8529):394]. 

Lancet 1986;2(8501):274-6. 




22. Greijer Å. Övertäckningen i registret över totalbefolkningen - en studie av postreturer. 

Metodrapport från BoR-avdelningen: SCB, 1996:7. 

23. Ringback Weitoft G, Gullberg A, Rosen M. Ingen överdödlighet för personer födda 

utanför Norden. Läkartidningen 1998;95(12):1277-1283.


3. Cancer 

Tahereh Moradi 

Inledning 

Trots det relativt höga antalet invandrare i Sverige (11,5% av den totala populationen) är 

kunskapen om cancerförekomst inom olika invandrargrupper i Sverige begränsad. Syftet 

med detta kapitel är att jämföra olika invandrargrupper och svenskfödda avseende relativa 

risker och åldersstandardiserade incidenstal (antal insjuknade per år) i första primär 

malign tumör. 

Orsaker till cancer 

De flesta cancerformer uppstår ur samspel mellan det genetiska materialet i cellen och 

miljöfaktorer som till exempel fysiskt inaktivitet, födointag eller rökning. Denna kunskap 

har erhållits genom studier av invandrare som förvärvat cancerrisken i det land dit de har 

utvandrat och således avvikit från ursprungslandets riskmönster. 

Cancer och epidemiologi 

Molekylär- och cellbiologer är mest intresserade av förändringar i celler medan läkare 

fokuserar på de specifikt drabbade organen. I kontrast till detta undersöker epidemiologer 

olikheter i mönster hos de specifika cancerformerna i hela befolkningen. De försöker identifiera 

underliggande orsaker till skillnader i cancersjukdomar, till exempel om de är relaterade 

till faktorer som ursprungsland, yrke, födointag, fysisk aktivitet och rökning. 

Cancer och livsstil 


På 1700-talet observerade en italiensk läkare, Bernandino Ramazzini, en ökning av bröstcancer 

bland nunnor. Han relaterade denna ökning till deras barnlöshet. 

Vissa cancerformer som till exempel i bröst, prostata, och tjocktarm är mycket vanligare i 

industrialiserade länder än i utvecklingsländer. Dessa skillnader kan endast delvis förklaras 

av att de specifika cancerformernas kända riskfaktorer varierar mellan i- och u-länder.


År 1907 visade en epidemiologisk studie en mycket högre cancerförekomst bland invandrare 

från Tyskland, Irland och Skandinavien i Chicago än bland invandrare från Italien 

och Kina. Orsaken till detta ansågs vara skillnader i födointag. Risken för att få bröstcancer, 

tjocktarmscancer och prostatacancer bland invandrare från Japan, Italien och 

Skandinavien i USA har nått samma höga nivå som hos dem som är födda i USA och är 

högre än motsvarande risk i ursprungsländerna 1,2 . Detta utgör ett bevis för att livsstil och 

miljö är starkt bidragande orsaker till cancer. Då dessa i sin tur kan påverkas skulle cancer 

kunna förebyggas. 

Flera internationella undersökningar har visat att invandrare i regel har en lägre dödlighet i 

cancer än personer som är födda i det nya landet. Invandrare från Brittiska öarna, samt 

Syd- och Östeuropa till New South Wales i Australien uppvisade lägre dödlighet i svalg-, 

prostata- och lungcancer än infödda australiensare. Denna skillnad kvarstod 30 år efter 

invandringen 3 . Immigranter från Ost- och Sydostasien löpte 30 gånger högre risk att dö i 

cancer i näshål och svalg jämfört med australienfödda. Risken hade reducerats till endast 3 

gånger högre 30 år efter migration 4 . Den initialt lägre dödligheten i bröst-, tjocktarms-, 

och prostatacancer bland dessa invandrare närmade sig risknivå hos värdbefolkningen 

efter 30 år. En förklaring till dessa skillnader är att vissa invandrare behåller sina tidigare 

levnadsvanor längre än andra. 

En del cancerformer är mer livsstilsberoende än andra cancerformer. Genetiska faktorer, 

som ålder vid invandringen, tid i det nya hemlandet och anpassning till nya livsstilsmönster 

i t.ex. Sverige kan vara av betydelse för de observerade skillnaderna. En annan förklaring 

till en lägre dödlighet bland invandrare är att den är en artefakt, det vill säga att den låga 

dödligheten beror på att vissa invandrare återvänder till sina födelseländer efter att sjukdomen 

upptäckts utan att detta rapporteras till folkbokföringen. 

I detta kapitel behandlas sex cancerformer där fyra (bröst, prostata, lunga och tjocktarm) 

är bland de vanligaste cancerformerna i Sverige och övriga industrialiserade länder, och 

två (livmoderhals, mage) är bland de vanligaste cancerformerna i utvecklingsländer. 

Exempel på riskfaktorer för olika cancerformer: 

Bröst: Längd (att vara lång), barnlöshet, hög ålder vid första graviditeten, hög ålder vid 

klimakteriet och joniserande strålning. 

Livmoderhals: Humant Papillomvirus (HPV) som är en sexuellt överförd infektion. 

Mage: Helicobakter Pylori-infektion (HP) som är en kronisk infektion i magslemhinnan. 

Vanligtvis blir man infekterad som barn. 

Prostata: Det finns inga etablerade riskfaktorer. 

Tjocktarm: Låg fysiskt aktivitet, låg konsumtion av grönsaker och inflammation i tjocktarmen. 

Lunga: Rökning.

Resultat 


I tabell 3:1 redovisas cancerförekomsten efter födelseland hos personer i åldrarna 20 år 

och äldre som inte hade fått cancerdiagnos före 1991. Endast 0,05 procent av kvinnorna 

och 0.06 procent av männen saknade information om födelseland. Bland personer med 

uppgivet födelseland, var 13,3 procent av kvinnorna och 13,2 procent av männen invandrare. 

Generellt var invandrarna yngre jämfört med dem som var födda i Sverige. Undantaget var 

män födda i Östeuropa (medelålder 49,4 ± 16,3), vilka var äldre än män födda i Sverige 

(medelålder 47,0 ± 17,7). Män och kvinnor födda i Afrika var den yngsta invandrargruppen 

(Kvinnor: medelålder 30,8 ± 11 och män: medelålder 31,7 ± 9,5), både jämfört med 

andra invandrargrupper och dem som var födda i Sverige (Kvinnor: medelålder 49,5 ± 

19,1 och män: medelålder 47,0 ± 17,7). 

I tabell 3:2 och 3:3 redovisas fördelningen av observerade fall av de valda cancerformerna 

indelade efter födelseland och kön. 

I tabell 3:4 samt figurerna 3:2-6 redovisas relativa riskskattningar för de valda cancerformerna 

bland kvinnor i tolv invandrargrupper jämfört med kvinnor födda i Sverige. I 

tabell 3:5 samt figurerna 3:7-10 redovisas motsvarande information bland män.


Kvinnor 

Bröstcancer 

Risken för bröstcancer är mellan 20 och 70 procent lägre bland de flesta invandrargrupperna 

jämfört med kvinnor födda i Sverige. Kvinnor födda i Finland och övriga OECD-länder, 

Sydeuropa, Polen och övriga Östeuropa visar samma risk för bröstcancer som svenskfödda 

kvinnor (Fig. 3:2, tabell 3:4) 

Figur 3:2 Bröstcancerrisken mellan 1991 och 1998 för kvinnor födda utomlands 

jämfört med kvinnor födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, födda 

1882- 1970 och bosatta i Sverige 1990. 

Födelseland 

** Turkiet 

** Afrika 

** Asien 

** Chile 

* P-värde

Lungcancer 


Jämfört med kvinnor födda i Sverige, löper invandrarkvinnor födda i Finland och OECDländer 

40 till 50 procent högre risk för lungcancer. De flesta grupper av invandrarkvinnor 

löper samma risk för lungcancer som kvinnor födda i Sverige. Invandrarkvinnor födda i 

Asien löper 70 procent lägre risk för att insjukna i lungcancer än kvinnor födda i Sverige 

(Fig. 3:3, tabell 3:4). 

Figur 3:3 Lungcancerrisken mellan 1991 och 1998 för kvinnor födda utomlands jämfört 

med kvinnor födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, födda 1882- 

1970 och bosatta i Sverige 1990. 

Födelseland 

Afrika 

* Asien 

* P-värde


Cancer i tjocktarmen 

Enbart kvinnor födda i OECD-länder löper en högre risk, 20 procent, för cancer i tjocktarmen 

jämfört med kvinnor födda i Sverige. Invandrarkvinnor födda i Finland, Iran, Chile, 

Asien, och Turkiet löper mellan 20 och 70 procents lägre risk för cancer i tjocktarmen jämfört 

med kvinnor födda i Sverige. Alla andra grupper av invandrarkvinnor visar samma 

risk för cancer i tjocktarmen som kvinnor födda i Sverige (figur 3:4, tabell 3:4). 

Figur 3:4 Risken för cancer i tjocktarmen mellan 1991 och 1998 för kvinnor födda 

utomlands jämfört med kvinnor födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, 

födda 1882-1970 och bosatta i Sverige 1990. 

Födelseland 

* Asien 

* Turkiet 

* Iran 

* P-värde

Magcancer 


Alla grupper av invandrarkvinnor, utom kvinnor födda i OECD-länder och Irak och andra 

arabisktalande länder, visar högre risk för magcancer jämfört med kvinnor födda i 

Sverige. Kvinnor födda i Polen, Turkiet och Asien löper en drygt dubbelt så stor risk att få 

magcancer, medan kvinnor födda i Finland, Sydeuropa, och Chile visar mellan 40 och 80 

procents högre risk för magcancer (figur 3:5 samt tabell 3:4). 

Figur 3:5 Risken för cancer i mage mellan 1991 och 1998 för kvinnor födda utomlands 

jämfört med kvinnor födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, 

födda 1882- 1970 och bosatta i Sverige 1990. 

Födelseland 

Irak 

* P-värde


Cancer i livmoderhalsen 

Risken för cancer i livmoderhalsen är 60 till 80 procent lägre bland invandrarkvinnor 

födda i Irak och Iran jämfört med kvinnor födda i Sverige. Däremot löper kvinnor födda i 

Chile och Bosnien 50 respektive 80 procents högre risk för cancer i livmoderhalsen jämfört 

med kvinnor födda i Sverige. Övriga invandrargrupper visade ungefär samma risk 

som kvinnor födda i Sverige (figur 3:6, tabell 3:4). 

Figur 3:6 Risken för cancer i livmoderhalsen mellan 1991 och 1998 för kvinnor födda 

utomlands jämfört med kvinnor födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, 

födda 1882-1970 och bosatta i Sverige 1990. 

Födelseland 

* Iran 

* Irak 

* P-värde

Män 

Prostatacancer 


Samtliga invandrarmän löper 20 till 70 procent lägre risk för prostatacancer jämfört med 

män födda i Sverige. Invandrarmän födda i Iran, Turkiet och Irak visar den allra lägsta 

risken (figur 3:7, tabell 3:5). 

Figur 3:7 Risken för cancer i prostata mellan 1991 och 1998 för män födda utomlands 

jämfört med män födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, födda 


Födelseland 

** Turkiet 

** Irak 

** Iran 

* P-värde


Lungcancer 

Män födda i Iran löper en 70 procent lägre risk att få lungcancer jämfört med män födda i 

Sverige (figur 3:8, tabell 3:5). Däremot löper män födda i Bosnien ungefär 3 gånger högre 

risk att insjukna i lungcancer. Invandrarmän från OECD-länder, Finland och Sydeuropa 

visade dubbelt så hög risk medan invandrarmän från Östeuropa, Turkiet och Polen visade 

50 procent högre risk jämfört med män födda i Sverige. Män födda i Chile, Afrika och 

Asien visade samma risk som män födda i Sverige.(figur 3:8, tabell 3:5). 

Figur 3:8 Risken för cancer i lungan mellan 1991 och 1998 för män födda utomlands 

jämfört med män födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, födda 1882- 


Födelseland 

** Iran 

* P-värde



Förutom män födda i Polen, med 40 procents ökad risk så löper män födda i Chile och 

övriga Latinamerika, män från Irak och andra arabisktalande länder 50 respektive 40 procents 

mindre risk för cancer i tjocktarmen (figur 3:9 , tabell 3:5). I övrigt fanns det inga 

skillnader i risk för cancer i tjocktarmen bland män födda utomlands jämfört med svenskfödda. 

Figur 3:9 Risken för cancer i tjocktarm mellan 1991 och 1998 för män födda utomlands 

jämfört med män födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, födda 


Födelseland 

Afrika 

* P-värde


Magcancer 

Jämfört med män födda i Sverige, löpte invandrarmän från Bosnien 2,5 gånger ökad risk 

för magcancer följt av invandrarmän från Turkiet, Chile och Sydeuropa, som löpte en fördubblad 

risk jämfört med män födda i Sverige. Män födda i Finland och Östeuropa visade 

50 respektive 60 procents signifikant förhöjd risk jämfört med män födda i Sverige. (figur 

3:10, tabell 3:5). 

Figur 3:10 Risken för magcancer mellan 1991 och 1998 för män födda utomlands 

jämfört med män födda i Sverige (RR=1) med avseende på födelseland, födda 1882- 


Födelseland 

Afrika 

* P-värde

Kommentar 


Rapporten är en av de första i Sverige där cancerförekomsten i några stora invandrargrupper 

i Sverige jämfört med cancerförekomsten i den svenskfödda befolkningen. Hela 

Sveriges befolkning har följts upp till den första cancerdiagnosen. 

Resultaten bör tolkas försiktigt. En ökad eller minskad cancerrisk bland invandrare i 

Sverige jämfört med risken i deras ursprungsländer kan bero på ofullständig eller bristande 

cancerrapportering och registrering i dessa länder. Således kan cancerriskerna i rapporten 

i vissa fall bättre motsvara den sanna risken i ursprungslandet. Hänsyn bör också tas 

till skillnader i ålderspyramiden mellan invandrargrupper – speciellt grupper från utvecklingsländer 

– vid jämförelse med den svenskfödda befolkningen. Eftersom insjuknandet i 

cancer är direkt relaterat till en individs ålder, trots justering för ålder i statistiska analyser, 

kan en observerad minskad cancerrisk i vissa cancerformer inom vissa redovisade invandrargrupper 

bero på en jämförelsevis låg ålder. 

Bröstcancer 

Risken för bröstcancer närmade sig i vissa invandrargrupper risken för bröstcancer bland 

svenskfödda kvinnor. Denna ökade eller minskade risk förändrades snabbare bland invandrarkvinnor 

födda i Polen och andra östeuropeiska stater (majoriteten av invandrarna från 

Östeuropa kommer från Ungern, Ryssland, Rumänien, och Estland) än bland invandrarkvinnor 

födda i Sydeuropa (majoriteten kommer från Jugoslavien och Grekland). En 

sådan snabb riskändring kan delvis bero på snabbare anpassning till en livsstil som 

påverkar bröstcancerrisken. Invandrarkvinnor från Bosnien bibehöll sin låga bröstcancerrisk, 

medan kvinnor från Polen och andra östeuropeiska stater nådde den höga bröstcancerrisken 

bland svenskfödda kvinnor trots den låga risken i de tidigare hemländerna. 

En möjlig förklaring till skillnaden kan vara att kvinnor födda i Bosnien vistats kortare tid 

i Sverige än kvinnor födda i Polen och andra östeuropeiska stater. 

Majoriteten av invandrarna från OECD-länder kommer från Danmark, Norge, Tyskland, 

USA och England. Med undantag för USA och Danmark, som har en högre bröstcancerfrekvens, 

är bröstcancerrisken i andra OECD-länder och Finland lägre jämfört med bröstcancerrisken 

i Sverige 5 . Oavsett denna internationella skillnad, löpte invandrarkvinnor 

födda i Finland och övriga OECD-länder och Östeuropa samma risk att få bröstcancer som 

kvinnor födda i Sverige. 

Kvinnor födda i Turkiet, Afrika, Asien, Irak, Chile, och Iran bibehöll sin låga bröstcancerrisk 

i Sverige. En möjlig förklaring till detta kan vara skillnader i social position. 

Bröstcancerrisken ökade med ökande social position både i Sverige 6 och i andra länder 7 . 

Invandrarkvinnor födda i Iran uppvisade ungefär samma bröstcancerrisk som invandrarkvinnor 

födda i Irak och Bosnien, trots att iranska kvinnor internationellt sett löper den 

lägsta risken att få bröstcancer 8 . Underrapportering och dålig datakvalitet kan möjligtvis


förklara den låga bröstcancerrisken i Iran. Resultaten från denna rapport kan troligtvis på 

ett bättre sätt visa den sanna bröstcancerrisken i Iran och andra länder som saknar pålitlig 

cancerrapportering. 

Cancer i livmoderhalsen 

Resultatet från denna studie som visade att invandrarkvinnor födda i Afrika av samma risk 

att insjukna i cancer i livmoderhalsen jämfört med svenskfödda kvinnor var oväntat. En 

internationell jämförelse av förekomsten av cancer i livmoderhalsen visar en utpräglat 

ökad risk i Afrika jämfört med Sverige och många andra länder i världen8. Den betydligt 

lägre medelåldern i den afrikanska studiepopulationen (medelålder 30.8) jämfört med 

svenskfödda kvinnor (medelålder 49.5), kan förklara det oväntade resultatet. 

Den ökade risken bland invandrarkvinnor födda i Bosnien och Chile jämfört med svenskfödda 

kvinnor kräver närmare granskning. Cancer i livmoderhalsen är en av de vanligaste 

cancerformerna i utvecklingsländer samt i lägre socialgrupper i industrialiserade länder. 

Invandrarkvinnor födda i Turkiet uppvisade samma risk för cancer i livmoderhalsen som 

svenskfödda kvinnor, trots att risken i Turkiet har visats vara lägre än i Sverige i en internationell 

jämförelse 8 . Denna skillnad kan förklaras av underrapportering och dålig datakvalitet. 

Invandrarkvinnor födda i Iran och i Irak bibehöll sin påvisade lägre risk för cancer i 

livmoderhalsen. Förutom skillnaden i sexualvanor mellan dem och svenskfödda kvinnor, 

kan invandrarkvinnornas lägre medelålder vara en delförklaring till den låga risken. Ett 

stort antal sexpartners och tidig sexualdebut är kända riskfaktorer för cancer i livmoderhalsen 

9,10 . 

Prostatacancer 

I enlighet med internationella jämförelser var risken för prostatacancer oavsett födelseland 

lägre bland alla invandrarmän jämfört med män födda i Sverige. Detta skulle delvis kunna 

förklaras med en mer intensiv screening bland svenskfödda män jämfört med män födda 

utomlands. Eftersom prevalensen av mikroskopisk (latent) prostatacancer i de flesta länder 

är så hög som 50 procent bland män äldre än 70 år 11 , kan screening leda till identifiering av 

tumörer som annars inte hade upptäckts. Trots en hög sjuklighet och dödlighet vid 

prostatacancer, är orsaken fortfarande okänd. 

Stora uppföljningsstudier där man samlar information om kost, fysisk aktivitet, 

kroppsmått, och hormonnivåer bland invandrare och svenskfödda med låg respektive hög 

risk för prostatacancer skulle kunna klargöra om de nämnda faktorerna bidrar till den stora 

riskskillnaden.


De mest anmärkningsvärda resultaten angående cancer i tjocktarmen, var dels en ökad risk 

bland invandrade män födda i Polen jämfört med svenskfödda män och dels de likartad 

risk bland invandrarkvinnor födda i Polen jämfört med svenskfödda män och kvinnor. 

Detta trots en lägre risk för cancer i tjocktarmen i Polen än i Sverige. Den snabba ändringen 

av risk för cancer i tjocktarmen bland invandrare i riktning mot en hög risk i Sverige 

har också observerats bland invandrare från Skandinavien 2 , Japan, Kina, Puerto Rico, och 

Polen 12 i USA. Resultatet från denna studie betonar betydelsen av förvärvade livsstilsfaktorer, 

till exempel låg fysisk aktivitet och låg konsumtion av grönsaker, som orsaker till 

cancer i tjocktarmen. Bevarandet av en låg risk bland invandrare födda i länder med 

lågriskprofil (Asien, Turkiet, Iran, Chile och Afrika) kan vara relaterat till den korta vistelsetiden 

i Sverige och/eller motstånd till att anta en livsstil som påverkar risken för cancer 

i tjocktarmen. 

Lungcancer 

Trots den lägre risken för lungcancer bland kvinnor i Finland jämfört med kvinnor i 

Sverige, visade invandrarkvinnor födda i Finland ökad risk jämfört med svenskfödda 

kvinnor. En hög förekomst av rökning bland invandrarkvinnor födda i Finland kan vara en 

förklaring till denna ökade risk. Kvinnor från övriga invandrargrupper bibehöll sin 

riskprofil oavsett om den var hög eller låg. 

Endast invandrarmän födda i Iran hade bevarat sin låga risk för lungcancer, medan invandrarmän 

födda i Asien och Afrika hade uppnått samma risk som svenskfödda män. 

Invandrarmän födda i länder med högre lungcancerrisk (Finland och andra OECD-länder, 

Bosnien, Sydeuropa, Östeuropa och Turkiet) än i Sverige behöll en hög risk för insjuknande 

i lungcancer efter invandring till Sverige. Bibehållna rökvanor bland invandrare 

födda i dessa länder kan vara en förklaring till detta. 

Magcancer 


Mönstret för magcancerrisk bland de studeradeinvandrargrupperna var ungefär detsamma 

som i ursprungsländerna, men med måttlig riskändring i riktning mot risken i Sverige 

bland invandrarmän. Invandrarkvinnor födda i OECD-länder och Irak och andra arabisktalande 

länder, samt invandrarmän födda i OECD-länder, Irak och andra arbisktalande länder, 

Afrika, Iran, och Polen, uppvisade ungefär samma risk att insjukna i magcancer som 

svenskfödda kvinnor och män. Bland övriga invandrargrupper var dock risken högre. 

Helicobacter Pylori-infektion tros orsaka magcancer 13 . Infektion med Helicobacter Pylori 

tidigt i livet, förmodligen före invandringen, kan förklara att risken för magcancer inte 

hade förändrats.


Tabell 3:1. Bakgrundsdata för cancerförekomsten hos personer födda 1882-1970 och bosatta i Sverige 1990, efter födelseland och kön. 

Kvinnor Män 

Födelseland Personer i risk (%) Medelåldern* ± SD Personer i risk (%) Medelåldern* ± SD 

Sverige 2 855 716 (86,7) 49,5 ± 19,1 2 765 758 (87,0) 47,0 ± 17,7 

OECD-länder 97 664 (3,0) 47,9 ± 18,0 100 059 (3,1) 43,8 ± 16,3 

Finland 122 788 (4,0) 46,5 ± 14,8 94 775 (3,0) 43,8 ± 13,2 

Sydeuropa 38 160 (1,2) 40,9 ± 14,4 47 690 (1,5) 40,5 ± 13,0 

Polen 23 407 (0,7) 42,7 ± 15,0 11 248 (0,4) 44,0 ± 15,6 

Bosnien 16 888 (0,5) 39,1 ± 14,2 16 024 (0,5) 37,1 ± 12,8 

Turkiet 11 232 (0,3) 38,7 ± 16,3 12 847 (0,4) 36,7 ± 13,8 

Iran 15 752 (0,5) 35,8 ± 13,3 21 290 (0,7) 34,1 ± 10,3 

Latinamerika 19 882 (0,6) 37,2 ± 13,5 18 613 (0,6) 35,9 ± 11,5 


arabisktalande länder 22 820 (1,0) 33,4 ± 12,5 36 351 (1,1) 33,2 ± 10,3 

Asien 22 721 (0,7) 33,0 ± 12,2 15 403 (0,5) 35,0 ± 12,3 

Östeuropa 36 005 (1,1) 48,4 ± 18,3 30 932 (1,0) 49,4 ± 16,3 

Afrikan utom Nordafrika 10 548 (0,3) 30,8 ± 11,0 13 841 (0,4) 31,7 ± 9,5 

Totalt 3 293 583 (100) 3 184 831 (100) 

* I början av studien (1990)

Tabell 3:2. Antal (procent) första primär malign tumör bland kvinnor födda 1882- 1970, 

bosatta i Sverige och utan cancerdiagnos 1990 efter födelseland med uppföljning mellan 1991 och 1998. 


Cancerform 

Födelseland Bröst Lunga Tjocktarm Mage Livmoderhals 

(ICD7; 170) (ICD7; 162) (ICD7;153) (ICD7;151) (ICD7; 171) 

Sverige 40 193 (90,5) 6 219 (88,1) 10 975 (92,0) 3 096 (88,6) 3 509 (87,7) 

OECD- länder 1 230 (2,8) 296 (4,2) 387 (3,2) 83 (2,4) 127 (3,2) 

Finland 1 518 (3,4) 318 (4,4) 265 (2,2) 147 (4,2) 125 (3,1) 

Sydeuropa 315 (0,7) 36 (0,5) 53 (0,4) 31 (0,9) 48 (1,2) 

Polen 224 (0,5) 43 (0,6) 52 (0,4) 30 (0,9) 32 (0,8) 

Bosnien 75 (0,2) 15 (0,2) 17 (0,1) 8 (0,2) 22 (0,6) 

Turkiet 35 (0,1) 10 (0,1) 7 (0,1) 13 (0,4) 13 (0,3) 

Iran 86 (0,2) 9 (0,1) 8 (0,1) 9 (0,3) 3 (0,1) 

Latinamerika 93 (0,2) 14 (0,2) 13 (0,1) 14 (0,4) 32 (0,8) 


arabisktalande länder 107 (0,2) 10 (0,1) 14 (0,1) 3 (0,1) 9 (0,2) 

Asien 64 (0,1) 6 (0,1) 8 (0,1) 15 (0,4) 28 (0,7) 

Östeuropa 437 (1,0) 78 (1,1) 132 (1,1) 47 (1,3) 49 (1,2) 

Afrikan utom Nordafrika 23 (0,1) 2(0,03) 4 (0,03) 0 5 (0,1) 

Totalt 44 400 (100) 7 056 (100) 11 935 (100) 3 496 (100) 4 002 (100)


Tabell 3:3. Antal (procent) första primär malign tumör bland män födda 1882- 1970, bosatta i Sverige och 

utan cancerdiagnos i 1990 efter födelseland med uppföljning mellan 1991 och 1998. 

Cancerform 

Födelseland Prostata Lunga Tjocktarm Mage 

(ICD7; 177) (ICD7; 162) (ICD7; 153) (ICD7;151) 

Sverige 42 757 (95,1) 10 990 (86,5) 10 149 (92,7) 5 083 (90,1) 

OECD-länder 913 (2,0) 563 (4,4) 287 (2,6) 132 (2,3) 

Finland 546 (1,2) 509 (4,0) 182 (1,7) 149 (2,6) 

Sydeuropa 102 (0,2) 221 (1,7) 64 (0,6) 74 (1,3) 

Polen 79 (0,2) 48 (0,4) 44 (0,4) 17 (0,3) 

Bosnien 20 (0,04) 50 (0,4) 11 (0,1) 17 (0,3) 

Turkiet 25 (0,1) 34 (0,3) 19 (0,2) 19 (0,3) 

Iran 21 (0,1) 7 (0,1) 11 (0,1) 6 (0,1) 

Latinamerika 41 (0,1) 21 (0,2) 11 (0,1) 20 (0,4) 


arabisktalande länder 24 (0,1) 41 (0,3) 16 (0,2) 13 (0,2) 

Asien 24 (0,1) 21 (0,2) 12 (0,1) 14 (0,3) 

Östeuropeiska stater 399 (0,9) 188 (1,5) 140 (1,3) 95 (1,7) 

Afrikan utom Nordafrika 14 (0,03) 11 (0,1) 4 (0,04) 2 (0,04) 

Totalt 44 965 (100) 12 704 10 949 (100) 5 640 (100)

Tabell 3:4. Uppskattning av cancerrisk med 95% konfidensintervall (KI) för kvinnor födda utomlands jämfört med kvinnor 

födda i Sverige efter födelseland och cancerform, födda 1882- 1970 och bosatta i Sverige 1990 med uppföljning mellan 1991 och 1998. 


Cancerform 

Födelseland Bröst Lunga Tjocktarm Mage Livmoderhals 

(ICD7; 170) (ICD7; 162) (ICD7;153) (ICD7;151) (ICD7; 171) 

Relativ Risk Relativ Risk Relativ Risk Relativ Risk Relativ Risk 

(95%KI) (95%KI) (95%KI) (95%KI) (95%KI) 

Sverige 1,0 referens 1,0 referens 1,0 referens 1,0 referens 1,0 referens 

OECD- länder 1,0 (0,9-1,0) 1,5** (1,3-1,7) 1,2* (1,1-1,3) 0,9 (0,7-1,1) 1,1 (0,9-1,3) 

Finland 1,0 (0,9-1,1) 1,4** (1,3-1,6) 0,8* (0,7-0,9) 1,6** (1,4-1,9) 0,8 (0,7-1,0) 

Sydeuropa 0,9 (0,8-1,0) 0,7 (0,5-1,0) 0,8 (0,6-1,0) 1,6* (1,2-2,4) 1,2 (0,9-1,6) 

Polen 0,9 (0,8-1,0) 1,2 (0,9-1,6) 1,0 (0,8-1,4) 2,2** (1,5-3,1) 1,2 (0,9-1,7) 

Bosnien 0,8* (0,6-0,9) 1,1 (0,7-1,9) 1,0 (0,6-1,5) 1,6 (0,8-3,3) 1,8* (1,2-2,8) 

Turkiet 0,3** (0,2-0,5) 0,7 (0,4-1,1) 0,3* (0,2-0,7) 2,1* (1,3-3,7) 1,1 (0,6-1,8) 

Iran 0,7* (0,6-0,9) 0,6 (0,3-1,0) 0,4* (0,2-0,8) 1,7 (0,9-3,3) 0,2* (0,1-0,6) 

Latinamerika 0,5** (0,4-0,7) 0,5 (0,3-1,1) 0,5* (0,3-0,8) 1,8* (1,1-3,1) 1,5* (1,1-2,2) 


arabisktalande länder 0,7* (0,6-0,9) 0,5 (0,3-1,0) 0,7 (0,4-1,1) 0,5 (0,2-1,7) 0,4* (0,2-0,9) 

Asien 0,4** (0,3-0,5) 0,3* (0,1-0,6) 0,3* (0,2-0,7) 2,4* (1,5-4,1) 1,3 (0,9-1,9) 

Östeuropa 1,0 (0,9-1,0) 1,1 (0,9-1,4) 1,1 (0,9-1,3) 1,4 (1,0-1,8) 1,2 (0,9-1,6) 

Afrika utom Nordafrika 0,4** (0,3-0,6) 0,3 (0,1-1,1) 0,5 (0,2-1,4) NA 0,6 (0,2-1,3) 

Cox regressionmodell justerad för ålder vid studiestart. 

* P-värde


Tabell 3:5. Uppskattning av cancerrisk med 95% konfidensintervall (KI) för män födda utomlands 

jämfört med män födda i Sverige efter födelseland och cancerform, födda 1882-1970 och bosatta i Sverige 

1990 med uppföljning mellan 1991 och 1998. 

Cancerform 

Födelseland Prostata Lunga Tjocktarm Magcancer 

(ICD7; 177) (ICD7; 162) (ICD7; 153) (ICD7;151) 

Relativ Risk Relativ Risk Relativ Risk Relativ Risk 

(95%KI) (95%KI) (95%KI) (95%KI) 

Sverige 1,0 referens 1,0 referens 1,0 referens 1,0 referens 

OECD- länder 0,8** (0,8-0,9) 1,8** (1,7-2,0) 1,1 (0,9-1,2) 1,0 (0,8-1,2) 

Finland 0,7** (0,7-0,8) 2,2** (2,0-2,4) 0,9 (0,8-1,0) 1,5** (1,3-1,8) 

Sydeuropa 0,4** (0,3-0,4) 2,4** (2,1-2,8) 0,8 (0,6-1,0) 1,9** (1,5-2,4) 

Polen 0,6** (0,5-0,8) 1,4* (1,1-1,9) 1,4* (1,1-1,9) 1,1 (0,7-1,8) 

Bosnien 0,4** (0,3-0,6) 2,9** (2,2-3,8) 0,8 (0,4-1,4) 2,5** (1,5-4,0) 

Turkiet 0,3** (0,2-0,5) 1,5* (1,1-2,1) 1,0 (0,6-1,5) 2,0* (1,3-3,1) 

Iran 0,3** (0,2-0,5) 0,3** (0,1-0,6) 0,6 (0,3-1,0) 0,7 (0,3-1,5) 

Latinamerika 0,5* (0,4-0,7) 0,8 (0,5-1,2) 0,5* (0,3-0,9) 2,0* (1,3-3,0) 


arabisktalande länder 0,3** (0,2-0,4) 1,2 (0,9-1,6) 0,6* (0,3-0,9) 1,0 (0,6-1,7) 

Asien 0,4** (0,2-0,6) 1,0 (0,6-1,5) 0,6 (0,3-1,1) 1,6 (1,0-2,8) 

Östeuropa 0,8* (0,7-0,9) 1,5** (1,3-1,7) 1,2 (1,0-1,4) 1,6** (1,3-2,0) 

Afrika utom Nordafrika 0,5* (0,3-0,9) 1,0 (0,6-1,9) 0,4 (0,2-1,2) 0,5 (0,1-1,9) 

Cox regressionmodell justerad för ålder vid studiestart. 

* P-värde

Referenser 


1. Geddes M, Balzi D, Buiatti E, Khlat M, Parkin D. Cancer in Italian migrants. Cancer 

Causes Control 1991;2(2):133-40. 

2. Moradi T, Delfino RJ, Bergstrom SR, Yu ES, Adami HO, Yuen J. Cancer risk among 

Scandinavian immigrants in the US and Scandinavian residents compared with US 

whites, 1973-89. Eur J Cancer Prev 1998;7(2):117-25. 

3. McCredie M, Williams S, Coates M. Cancer mortality in migrants from the British 

Isles and continental Europe to New South Wales, Australia, 1975-1995. Int J Cancer 

1999;83(2):179-85. 

4. McCredie M, Williams S, Coates M. Cancer mortality in East and Southeast Asian 

migrants to New South Wales, Australia, 1975-1995. 

Br J Cancer 1999;79(7-8):1277-82. 

5. Parkin D, Whelan SL, Ferlay J, Raymond L, Young J. Cancer Incidence in Five 

Continents. Lyon: IARC Scientific Publications No. 143, 1997. 

6. Moradi T, Adami HO, Bergstrom R, et al. Occupational physical activity and risk for 

breast cancer in a nationwide cohort study in Sweden. Cancer Causes Control 

1999;10(5):423-30. 

7. Faggiano F, Partanen T, Kogevinas M, Boffetta P. Socioeconomic differences in cancer 

incidence and mortality. IARC Sci Publ 1997;138:65-176. 

8. Ferlay J, Bray F, Pisani P, Parkin D. Cancer Incidence, Mortality and Prevalence 

Worldwide. IARC Sci Publ 2001. 

9. Brinton LA, Tashima KT, Lehman HF, et al. Epidemiology of cervical cancer by cell 

type. Cancer Res 1987;47(6):1706-11. 

10. Bosch FX, Munoz N, de Sanjose S, et al. Risk factors for cervical cancer in Colombia 

and Spain. Int J Cancer 1992;52(5):750-8. 

11. Breslow N, Chan CW, Dhom G, et al. Latent carcinoma of prostate at autopsy in seven 

areas. The International Agency for Research on Cancer, Lyons, France. Int J Cancer 

1977;20(5):680-8. 

12. Thomas DB, Karagas MR. Cancer in first and second generation Americans. Cancer 

Res 1987;47(21):5771-6. 

13. Huang JQ, Sridhar S, Chen Y, Hunt RH. Meta-analysis of the relationship between 

Helicobacter pylori seropositivity and gastric cancer. Gastroenterology 

1998;114(6):1169-79.


4. Psykisk hälsa 

Leena Maria Johansson och Jan Sundquist 

Inledning 


I detta kapitel redovisas det psykiska hälsoläget i Sverige under 1990-talet bland olika 

invandrargrupper och svenskfödda. Inläggning används här som ett övergripande mått på 

psykisk ohälsa. Med inläggning menas intagning för vård på psykiatrisk avdelning (frivilligt 

eller på vårdintyg för psykiatrisk tvångsvård). Syftet med detta kapitel är att jämföra 

olika invandrargrupper och svenskfödda vad avser åldersstandardiserade incidenstal (antal 

insjuknade per år) för psykiska sjukdomar, självmordsförsökstal och självmordstal. De 

som har psykiska besvär men inte är intagna redovisas inte här, men är givetvis av stort 

intresse. Dessa personer kan ha en öppenvårdskontakt inom primärvården, på en psykiatrisk 

öppenvårdsmottagning eller hos en privat vårdgivare. 

Kulturella och sociala aspekter på migration 

och psykisk hälsa 

Kultur innefattar de värderingar och normer en grupp delar kring synen på bland annat 

familj, giftermål, uppfostran, arbete, fritid, sjukdom, hälsa och religion. Kultur är ett 

gemensamt och inlärt beteende som förändras från en generation till en annan för att främja 

individens och gruppens anpassning 1 . Vi konstruerar, definierar och tolkar verkligheten 

i ett kulturellt sammanhang. Uppfattningen om vad som är psykiskt friskt eller sjukt varierar 

beroende på olika synsätt. Inom svensk vård och omsorg finns kulturella särdrag som 

leder till utmaningar när människor med olika bakgrunder möts. Istället för kulturella generaliseringar 

behöver man som behandlare sätta sig in i och ta del av den enskilde patientens 

kultur- och kommunikationsmönster 2 . 

Den egna etniska identiteten är en viktig källa till självkänsla, ömsesidigt erkännande och 

samhörighet inom varje grupp, oavsett hur denna identitet värderas av andra grupper. I en 

avhandling om finska krigsbarn visades 3 hur traumatiska separationer resulterade i identitetsproblem. 

I dagens Sverige upplever många invandrarungdomar också utanförskap. De har 

kanske vuxit upp med föräldrar som degraderats från sin föräldraposition och söker nu efter 

samhörighet och identitet på annat håll, kanske i marginaliserade grupper.


Sociokulturella faktorer spelar en betydelsefull roll vid psykiska störningar både som 

stressorer, resurs- och stödsystem, i föreställningar om vad som är friskt och vad som är 

sjukt (illness, disease), samt i upplevelsen av själv och personlighet 1 . Snabba sociala förändringar 

såsom urbanisering, förändrad livsstil och modernisering är kulturrelaterade händelser. 

Andra kulturrelaterade stressorer är rasism och ackulturation samt övriga sociala 

förändringar 1 . Ackulturation benämns de förändringar i individen och gruppen som uppstår 

när två olika kulturer möts och sätts i kontrast till varandra. Berry 4 beskriver fyra 

ackulturationsstrategier: integration, separation, assimilation och marginalisering. Det 

nya landets dominanta kultur påverkar individen och gruppen i en ackulturationsprocess, 

så att invandrarnas kulturella livssyn, med seder och traditioner kan bli nedvärderade eller 

förnekade. Språk och seder som under århundraden visat vägen kan bara försvinna. Ibland 

uppstår generationskonflikter, vilka leder till normlöshet och en känsla av främlingskap. 

Stress-sårbarhetsbegreppet används ofta som orsaksmodell inom migrationsmedicin när 

man studerar sambandet mellan livshändelser, psykosociala stressorer och psykisk sjukdom 

(Se även figur 1 och kommentarer till den i kapitel 1). 

Att vara i ett meningsfullt sammanhang har stor betydelse för hälsan. På många arbetsplatser 

i Sverige finns en etnisk och kulturell mångfald. I detta finns stora möjligheter för 

invandrare att bli väl integrerade i den svenska kulturen, få kunskaper i svenska och ett gott 

självförtroende och för de svenskfödda att vidga sina perspektiv. De olika etniska grupperna 

är dock ofta segregerade när det gäller bostäder, skola, arbete och inkomster, vilket 

bland annat leder till bristande förståelse för varandra. Meningsfylld och avlönad sysselsättning 

har en stor betydelse för självkänslan och hälsan. Det finns exempel på hur människor 

som varit med om mycket svåra traumatiska händelser ändå har klarat sig bra då de 

fått arbete och makt att bestämma över sina liv. 

Hälsofrämjande faktorer förutom arbete kan vara sociala stödsystem, sociala nätverk, 

flexibla trossystem och vissa interpersonella och individuella faktorer som tillsammans 

bidrar till utvecklingen av anpassningsbara bemästringsstrategier. Skyddande effekter av 

god återhämtningsförmåga, trygg anknytning och självreflektfunktion kan vara till hjälp 

när man möter svårigheter i livet. Som friskfaktorer inom vården nämns: att bli lyssnad till, 

bli bekräftad, få tala i lugn och ro och utveckla färdigheter som underlättar att leva med det 

svåra som hänt 5 . 

I begreppet psykisk ohälsa ingår både vad individen själv uppfattar som brist på psykiskt 

välbefinnande och de psykiska sjukdomar som förr kallades för sinnessjukdomar. Inom 

psykiatrin behandlas psykiska sjukdomar och störningar, framför allt schizofreni och 

andra psykotiska syndrom, förstämnings- och ångestsyndrom samt andra allvarliga typer 

av psykiska problem. En tredjedel av patienterna inom primärvården visar symtom såsom 

ängslan, ångest, oro, sömnbesvär och trötthet. Som orsaker anges ofta kriser och relationsproblem 

inom familjen eller på arbetsplatsen.

Lundbyundersökningen, som påbörjades på 1960-talet och fortfarande pågår, har visat att 

15 procent av befolkningen vid en given tidpunkt hade fått en psykiatrisk diagnos ställd av 

en psykiater 6 . Idag, fyrtio år senare, svarar psykiska sjukdomar näst efter hjärt-kärlsjukdomar 

för den största sjukdomsbördan i Sverige 7 . Enligt Nationella folkhälsokommittén 

har den psykiska ohälsan ökat och utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan 8 . Förbättringen av 

den psykiska hälsan i befolkningen är ett viktigt mål och en särskilt angelägen målgrupp är 

invandrare, som är en heterogen grupp. Det finns stora skillnader mellan de olika etniska 

grupperna när det gäller bakgrund, kultur, erfarenheter och levnadsförhållanden i Sverige. 

Många flyktingar har varit utsatta för fysisk och psykisk tortyr både i hemlandet och under 

flykten. De har ofta fysiska sjukdomar, lider av depression och har psykosomatiska besvär. 

Svåra trauman kan orsaka posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), det vill säga psykiska 

symtom som ångest, irritabilitet och isolering av känslomässiga reaktioner som följdreaktion 

(Se faktaruta 4:1). Speciellt i början av exilen bidrar skadorna efter olika former av 

våld, separationen från familjemedlemmar och hot om utvisning till psykisk ohälsa. Det 

anses vanligtvis att de ekonomiska, sociala och kulturella faktorer i det nya landet får en 

allt större betydelse med tiden. 

Studier kring invandring och psykiskt hälsotillstånd 

Ødegaard, en norsk psykiater, konstaterade redan år 1932 att norska emigranter i USA 

löpte en förhöjd risk för psykotiska störningar. Eitinger fann att flyktingar på 1950-talet i 

Norge relativt snart efter ankomsten insjuknade i en övergående psykos 9 . Senare studier 

från länder utanför Europa och USA 1-4 har påvisat en ökad psykisk ohälsa hos flyktingar. 

Det handlade dock oftast om små, geografiskt begränsade undersökningsunderlag som 

oftast fokuserade på män. Studier från både England och Australien indikerade också att 

invandrare uppvisade en ökad risk för att bli intagna på psykiatrisk vårdavdelning jämfört 

med den inhemska befolkningen 10,11 och att de visade en ökad självmordsrisk 12,13 . 

Invandrare i Kanada löpte en ökad risk att begå självmord jämfört med landsmän som 

bodde kvar i födelseländerna 14 . 

Invandrare rapporterar mer psykisk 

ohälsa än svenskfödda 


I en befolkningsstudie i Lund visade latinamerikaner mer psykisk ohälsa än svenskfödda, 

även då man tog hänsyn till kön, ålder, sociala faktorer och livsstil 15 . Det stora geografiska 

avståndet och den stora kulturella skillnaden samt att bli uppryckt med våld från sina 

sociala och kulturella rötter ansågs vara möjliga förklaringar. Arbetskraftsinvandrare från 

Sydeuropa visade också en ökad risk för psykisk ohälsa. I två studier om arbetskrafts-


invandrare i södra Sverige rapporterade män mer psykiska problem 16 och kvinnor använde 

mer lugnande medel än svenskfödda 17 . 

En annan studie om invandrare från Iran, Chile, Turkiet, och Polen i åldrarna 27-60, visade 

att alla dessa grupper löpte en ökad risk för självrapporterad långvarig psykisk sjukdom 

och att fler invandrare använde mer lugnande medel än svenskfödda 18 . Med ett annat mått 

på psykisk ohälsa (General Health Questionnaire, GHQ-12) hade iranier sex gånger större 

risk jämfört med svenskfödda och en tre gånger ökad risk jämfört med polska invandrare 18 . 

Iranska och chilenska kvinnor visade 2,5 respektive 1,8 gånger större risk för psykisk 

ohälsa jämfört med polska kvinnor, med hänsyn tagen till åldern. Sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare 

och flyktingar från utomeuropeiska länder löpte större risk att utveckla 

långvarig psykisk sjukdom jämfört med svenskfödda 19 . Flyktingar från länder utanför 

Europa och finska arbetskraftsinvandrare använde mer lugnande medel än svenskfödda. 

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) 

PTSD kan uppstå efter svåra traumatiska eller livshotande upplevelser i samband med olyckor, 

fysiska och sexuella övergrepp, naturkatastrofer eller krig. Diagnosen började 

användas i USA på Vietnamveteraner. Begreppet PTSD har diskuterats och det är inte helt 

självklart att denna diagnostiska konstruktion är meningsfull i alla kulturer och i olika 

etniska grupper 20 . 

Faktaruta 4:1 PTSD 

Posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) kan uppstå efter ett allvarligt trauma. Enligt olika 

studier har cirka 10-40 procent av dem som upplevt eller bevittnat dödshot eller råkat ut 

för allvarlig skada utvecklat PTSD. Prevalensen av PTSD i en allmän population varierar 

mellan 1 och 9 procent 21-23 . Diagnosen förutsätter att symtomen har funnits under minst 

en månad. 

I syndromet kan man urskilja tre huvudgrupper av symtom: 

1. Återupprepning i minnet av traumat med dess ångestupplevelser. 

2. Isolering av känslomässiga reaktioner och undvikandebeteende. 

3. Ständigt beredskapstillstånd med stressreaktioner såsom sömnstörningar, irritabilitet 

och ångestsymtom. 

I två svenska studier, baserade på ett urval av befolkningen, beskrivs hur utsatthet för 

tortyr kan ge upphov till PTSD. Den ena studien visade att var fjärde flykting från 

Latinamerika hade utsatts för tortyr 24,25 . Den andra, bestående av ett urval av 120 bosniska 

kvinnor som varit i exil i Sverige mellan 2 och 4 år, visade ca 28 procent symtom på 

PTSD 26 . PTSD förekom inte bland de svenska kontrollpersonerna, av vilka 19 procent 

hade ångest och 13 procent depression, jämfört med 52 procent respektive 51 procent 

bland bosniska kvinnor utan PTSD. Nästan alla med diagnosen PTSD var deprimerade


eller hade ångest. I en annan svensk studie konstaterades att drygt en tredjedel av de 

bosniska kvinnor som sökte psykiatrisk vård hade PTSD 27 . 

Hur påverkas den psykiska hälsan för invandrare som 

varit bosatta en längre tid i Sverige? 

Låg utbildning, avsaknad av nära vänner och brytning med familjen är starka riskfaktorer 

för psykisk ohälsa 28 . En engelsk studie engelsk visade att dåligt stöd i exilen var en viktig 

riskfaktor för depression 29 . Invandrare som hade varit utsatta för våld i ursprungslandet 

uppgav inte någon försämrad psykisk hälsa efter lång tid i Sverige 30 . Däremot var 

ekonomiska svårigheter förenade med starkt förhöjd risk för psykisk ohälsa. Låg kontroll 

och låg känsla av sammanhang (enligt Antonovskys begrepp ”sense of coherence”) var 

också starka indikatorer på psykisk ohälsa. Att inte vara ackulturerad till det svenska 

samhället var en riskfaktor för psykisk ohälsa hos män från Chile, Iran och Turkiet. 

Utlandsfödda, utom invandrare från OECD-länder, uppvisade en högre grad av psykisk 

ohälsa än svenskfödda. 

Invandrare vårdas oftare på psykiatrisk avdelning 

än svenskfödda 

Unga utlandsfödda löper en högre risk att insjukna i psykisk sjukdom som föranleder vård 

på en psykiatrisk avdelning jämfört med svenskfödda. De vårdas dock kortare tid än 

svenskfödda 31 . Detta kan tyda på ett otillfredsställt vårdbehov. Många internationella 

studier visar att invandrare generellt vårdas i större omfattning på psykiatrisk avdelning än 

den inhemska befolkningen 32-34 . Stress i samband med migrationen kan vara en möjlig 

förklaring 35 . Avvikelser från det nya landets normer kan lätt feltolkas och sjukförklaras av 

sjukvårdspersonal. 

Invandrare har en högre risk för självmordsförsök 

jämfört med svenskfödda 

Att lida av psykisk sjukdom, vara ung, kvinna, ensamstående, ha låg social status och att 

vara socialt isolerad är sammanknippat med ökad risk för självmordsförsök 36 . Andra studier 

visar att låg materiell status, psykiatrisk diagnos, missbruk, bristfälligt socialt nätverk och 

tidigare självmord i familjen 37 också är riskfaktorer för självmordsförsök. 

Kunskaper om självmordsförsök bland olika invandrargrupper ur ett nationellt perspektiv 

är begränsade. En studie gjord i Lunds sjukvårdsdistrikt 1991-1994 visar att utlandsfödda 

löpte en större risk för självmordsförsök än svenskfödda 38 . De som tidigare gjort ett självmordsförsök 

visar en ökad risk för att begå självmord. Hälften av de personer som gör ett


självmordsförsök har en bakgrund med missbruk, allvarlig psykisk sjukdom och tidigare 

självmordsförsök 39 . 

Invandrare begår oftare självmord än svenskfödda 

I ULF-undersökningen intervjuades 47 700 svenskfödda och 4400 utlandsfödda mellan 

1979 och 1985. Resultatet visade att unga invandrare löpte en ökad självmordsrisk 40 . Vissa 

grupper av utlandsfödda löpte högre självmordsrisk i Sverige än i sina hemländer 24 . En 

studie som bygger på rättsmedicinska fynd visade en likaledes ökad självmordsrisk bland 

utlandsfödda 41 . Även invandrare som vårdats på psykiatrisk avdelning uppvisade en fördubblad 

risk att begå självmord jämfört med svenskfödda patienter 42 . Finländare och 

östeuropéer visade en ökad självmordsrisk jämfört med i ursprungslandet boende 

landsmän samt jämfört med svenskfödda. Däremot hade invandrare från Sydeuropa lägre 

risk att begå självmord än svenskfödda 24 . 

Resultat 

Resultaten i tabell 4:1-4:7 redovisas som åldersstandardiserade incidenstal och som relativa 

risker (RR) med 95-procentiga konfidensintervall i följande grupper: 

• Vård på psykiatrisk avdelning (alla diagnoser utom beroendeproblematik, per 100 000 

invånare och år, med uppföljningstid 1994-98 och med hänsyn tagen till åldern). 

• Insjuknande i vissa diagnosticerade psykiska sjukdomar (per 100 000 invånare och år, 

med uppföljningstid 1991-98 och med hänsyn tagen till åldern): Schizofreni, andra 

psykoser än schizofreni, förstämningssyndrom (depression och bipolär sjukdom/manodepression) 

samt vård på grund av alkoholproblem. 

• Självmordsförsök (per 100 000 invånare och år, med uppföljningstid 1993-97 och med 

hänsyn tagen till åldern). 

• Självmord (självmord inklusive oklara dödsfall per 100 000 invånare och år, med 

uppföljningstid 1991-97 och med hänsyn tagen till åldern). 

Sverige är referensgrupp och de relativa riskerna anges i förhållande till svenskfödda. 

Incidenstalen och de relativa riskerna är beräknade med olika metoder, därför stämmer 

inte alltid kvoten mellan incidenstalet för en invandrargrupp och incidenstalet för svenskfödda 

exakt.

Vård på psykiatrisk avdelning 1994-98 

(utom beroendeproblematik) 


Vård på psykiatrisk avdelning som ett övergripande mått på psykisk ohälsa visade på betydande 

skillnader mellan svenskfödda och olika invandrargrupper. Speciellt hög risk för 

inläggning visade gruppen finländare. Nästan alla nationaliteter bland invandrarkvinnor 

vårdades i större utsträckning på psykiatrisk avdelning än svenskfödda kvinnor. Bland 

män fanns det mer olikheter mellan nationaliteterna. 

Figur 4:1 Åldersstandardiserade relativa risker för vård på psykiatrisk avdelning, 

män 25-64 år, 1994-1998. 

Födelseland 

Asien * 


Turkiet * 

Sydeuropa * 

Östeuropa med fd Sovjet 

OECD-länderna 

Vård på psykiatrisk avdelning, män 

Finland * 

Bosnien * 



Svenskfödda män vårdades 399 gånger per 100 000 invånare och år på psykiatrisk avdelning 

(tabell 4:1). Män från Finland, Polen, Iran och Irak (inkluderande också andra arabiskspråkiga 

länder) visade mellan 20 och 100 procents förhöjda risker jämfört med svenskfödda 

män (figur 4:1). Mest frekvent vårdades finska män med 819 inläggningar per 100 

000 invånare och år. Sydeuropeiska, bosniska, turkiska, latinamerikanska och asiatiska 

män hade signifikant lägre risk (8 till 42 procent) att vårdas på psykiatrisk avdelning än 

svenskfödda män. 

Iran * 

0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 1,7 1,9 2,1 

RR = 1 (Sverige) 

Polen *


Figur 4:2 Åldersstandardiserade relativa risker för vård på psykiatrisk avdelning, 

kvinnor, 25-64 år, 1994-1998. 

Födelseland 

Svenskfödda kvinnor vårdades 367 gånger per 100 000 invånare och år på psykiatrisk 

avdelning (tabell 4:1). Samtliga grupper av invandrarkvinnor, utom de bosniska och 

turkiska, löpte mellan 18 och 58 procent högre risk för vård på psykiatrisk avdelning än 

svenskfödda kvinnor (figur 4:2). Allra mest vårdades finska kvinnor med nästan 600 inläggningar 

per 100 000 invånare och år. 

Sammanfattningsvis är den psykiska ohälsan, definierad som inläggning på psykiatrisk 

avdelning, stor bland många invandrargrupper och speciellt bland invandrarkvinnor. 

Finska män och kvinnor synes vara särskilt drabbade. Finländare och finlandssvenskar är 

dessutom den största etniska minoritetsgruppen i Sverige och utgör nästan 20 procent av 

alla invandrare i Sverige i åldersgruppen 25-64 år. 

Schizofreni 

Vård på psykiatrisk avdelning, kvinnor 

Bosnien 

Turkiet 

Asien * 


OEVD-länder * 

Sydeuropa * 




Polen * 

I Sverige finns idag ca 35 000 personer som fått diagnosen schizofreni. Under perioden 

1974-1994 minskade insjuknandet årligen med ca 1,5 procent i Stockholms län 43 . 

Incidenstalet för svenskfödda män låg på 15 insjuknanden per 100 000 invånare och år. 

Invandrarmän från Finland, Turkiet och Östeuropa visade förhöjda risker för schizofreni 

jämfört med svenskfödda män. Invandrarmän från OECD-länder hade en lägre risk jämfört 

med svenskfödda män (tabell 4:2). 

Svenskfödda kvinnor hade lägre incidenstal jämfört med svenskfödda män. Även bland 

invandrarkvinnor fanns grupper med starkt förhöjda risker för schizofreni, speciellt från 

Afrika och Finland. Kvinnor från Sydeuropa och Östeuropa visade också överrisker, men 

på en lägre nivå. 

Iran * 


Finland * 

0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 1,7 1,9 2,1

Andra psykoser 

Utlandsfödda löpte med några undantag genomgående högre risk för insjuknande i andra 

psykoser än schizofreni jämfört med svenskfödda och kvinnor mestadels högre än män 

(tabell 4:3). 

Män från OECD-länder visade lägre risk för psykos än svenskfödda män. Övriga grupper 

uppvisade förhöjda risker varierande mellan 34 procent (Asien) och cirka 170 procent 

(Afrika). 

Kvinnor från OECD-länder, Turkiet, Iran, Latinamerika och Irak med andra arabisktalande 

länder hade omkring samma insjuknande frekvens som svenskfödda kvinnor, medan 

de övriga grupperna löpte mellan 47 procent (Asien) och cirka 200 procent (Afrika) högre 

risk att insjukna i psykos jämfört med svenskfödda kvinnor. 

Förstämningssyndrom (depression och bipolär 

sjukdom/manodepression) 

Depression förekommer i alla åldrar. Nästan varannan kvinna och var fjärde man i Sverige 

riskerar under sitt liv att få en depression som kräver behandling. Idag är cirka 5 procent av 

Sveriges befolkning drabbad av någon form av depression. 

Män från Asien och kvinnor från Turkiet och Asien visade lägre risk för förstämningssyndrom 

(tabell 4:4) an svenskfödda. Män från Finland, Polen, Iran och Irak inkluderande 

andra arabisktalande länder löpte högre risk för insjuknande i förstämningssyndrom än 

svenskfödda män. Kvinnor från OECD-länder, Finland, Sydeuropa, Polen, Iran och Afrika 

hade signifikant högre risk för förstämningssyndrom jämfört med svenskfödda kvinnor. 

Denna studie beskriver inläggningar för sluten psykiatrisk vård, varför det inte går att säga 

något om depression som i allmänhet behandlas inom öppenvård. 

Beroendeproblematik (alkohol) 


Inläggning för beroendeproblematik är en ovanlig företeelse bland många invandrargrupper 

särskilt när det gäller kvinnor. Därför kan bara några få grupper redovisas trots den 

långa uppföljningstiden. 

Finska män och kvinnor vårdades i avsevärt högre utsträckning för alkoholberoende än 

svenskfödda, 273 respektive 182 procent. Jämfört med svenskfödda hade de flesta andra 

invandrargrupper färre vårdtillfällen (tabell 4:5).


Självmordsförsök 

Kvinnor visade i allmänhet en större benägenhet att göra självmordsförsök än män. Ett 

undantag var dock kvinnor från Turkiet, Finland och Irak inkluderande andra arabisktalande 

länder (tabell 4:6). 

Figur 4:3 Åldersstandardiserade relativa risker för självmordsförsök, män 25-64 år, 

1993-1997. 

Födelseland 

Sydeuropa * 

Asien 

Latinamerika 


Finland * 

Självmordsförsök, män 

Turkiet 



0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 1,7 1,9 2,1 2,3 2,5 


Bland svenskfödda män försökte 79 per 100 000 invånare och år ta sitt liv (tabell 4:6). 

Sydeuropeiska män visade lägre risk för självmordsförsök än svenskfödda män medan 

män från Latinamerika, Turkiet, Asien och Östeuropa låg på omkring samma nivå som 

svenskfödda män (figur 4:3). Män från OECD-länder, Finland, Polen, Iran samt Irak och 

arabiskspråkiga länder uppvisade mellan 20 och 139 procent förhöjda risker jämfört med 

svenskfödda män. 

Iran * 

Polen *

Figur 4:4 Åldersstandardiserade relativa risker för självmordsförsök, kvinnor, 25-64 

år 1993-1997. 

Födelseland 

Svenskfödda kvinnor gjorde 91 självmordsförsök per 100 000 invånare och år (tabell 4:6). 

Utlandsfödda kvinnor hade i alla grupper utom Sydeuropa, Turkiet och Irak med andra 

arabiskspråkiga stater högre benägenhet att göra självmordsförsök än svenskfödda kvinnor 

(figur 4:4). Riskerna varierade mellan 39 procent (OECD-länder) och 117 procent 

(Iran). Förutom iranska kvinnor hade också polska kvinnor höga självmordsförsöksfrekvens: 

187 per 100 000 invånare och år. Andra studier visade att finländska invandrare i 

Sverige hade högre självmordsförsöksfrekvens än finländare i Finland 44 . 

De finska männen och de polska kvinnorna hade de högsta självmordsförsökstalen av alla 

grupper, ca 190 fall per 100 000 invånare och år. Detta är allvarligt, då tidigare studier visar 

att 40-60 procent av dem som begår självmord tidigare gjort ett självmordsförsök 45,46 . 

Självmord 

Turkiet 


Självmordsförsök, kvinnor 

Sydeuropa * 





Finland * 

Polen * 

0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 1,7 1,9 2,1 2,3 2,5 

I denna studie begick män självmord cirka 2,4 gånger större utsträckning än kvinnor (ej 

redovisat i tabell). Detta stämmer väl överens med tidigare studier som har visat en 

motsvarande kvot (2,5) i Sverige 24 . Å andra sidan varierar denna kvot mellan olika länder. 

Självmord är mycket ovanligt bland kvinnor och därför blir företeelsen inte redovisningsbar 

bland många invandrargrupper (tabell 4:7). 

Självmordstalet bland svenskfödda män var ungefär 38 fall per 100 000 invånare och år. 

Män från Finland löpte drygt 80 procents högre risk att begå självmord än svenskfödda 

män, medan män från OECD-länder, Polen, Iran, Öststater och Afrika hade omkring 

Asien 

Latinamerika 

Iran *


samma självmordstal som svenskfödda (tabell 4:7). Män från Sydeuropa, Latinamerika 

och Irak med andra arabiskspråkiga länder hade avsevärt lägre självmordstal än svenskfödda. 

Självmordstalet bland svenskfödda kvinnor var 16 per 100 000 invånare och år i åldrarna 

25-64 år. Kvinnor från OECD-länder, Finland och Polen löpte mellan 37 och 77 procents 

förhöjd risk jämfört med svenskfödda kvinnor (tabell 4:7). Sydeuropeiska kvinnor visade 

samma självmordsrisk som svenskfödda kvinnor. 

Kommentar 

Varje möte inom vården är individuellt. Mötet kan förmedla känslan av tillhörighet, öka 

tilliten och låta den hjälpsökande få kontroll och ta ansvar. Det är viktigt att utforska hur 

patienten själv ser på sitt lidande och sina besvär. I en sjukdomsberättelse kan patienten 

förmedla sin egen syn och bli förstådd. Bäärnhielm 47 visar hur viktigt det är utforska hur 

patienten själv förstår och skapar mening med sin sjukdom. 

I Sverige utgår man ofta från ett sviktperspektiv, när man talar om invandrare och flyktingar. 

Människosynen är individcentrerad och man tänker att människors svårigheter beror 

på dem själva eller på deras personliga reaktioner på problem. Det finns dock andra perspektiv 

där man betonar förebyggande arbete och utnyttjande av befintliga resurser hos 

den enskilde och i lokalsamhället 48 . 

Även när det gäller specifika sjukdomar påverkar kulturen sjukdomsbilden och hur man 

uppfattar och upplever sjukdomen. Speciellt vid schizofreni och andra psykoser finns stora 

skillnader inom olika kulturer. Däremot är befintliga diagnoskategorier mer tillämpbara 

vid förstämnings- och ångestsyndrom hos invandrare från andra kulturer än den svenska. 

De flesta som lämnar sitt ursprungsland går igenom en krisreaktion. Ibland fördjupas den 

till depression och självmord ses som en möjlig utväg ur en olidlig situation. 

Posttraumatiskt stressyndrom, psykiska reaktioner och psykiatriska sjukdomar såsom 

förstämningssyndrom i form av depression, ångestsyndrom, schizofreni och andra 

psykoser medför ökad risk för självmord. Många invandrargrupper i Sverige uppvisar 

större självmordsbenägenhet än svenskfödda. Att förebygga självmord bland invandrare 

borde ske på samma sätt som för svenskfödda, men med hänsyn tagen till den kulturella 

bakgrunden. Självmord är sammanknippat med sociala faktorer och specifika stressorer 

och behöver förstås i ett lokalt, kulturellt och historiskt sammanhang 49 .


Tabell 4:1 Åldersstandardiserade incidenstal (insjuknandetal per 100 000 individer och 

år) och relativa risker (med 95-procentigt konfidensintervall) för vård på psykiatrisk avdelning 

i åldrarna 25-64 år. Referenspopulation är svenskfödda, fördelade efter kön och med 

uppföljningstid 1994-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda 

på 5 %-nivån. 


Incidenstal RR Incidenstal RR 


OECD-länder 404 0,99 (0,93-1,05) 451* 1,21 (1,14-1,29) 

Finland 819* 2,00 (1,93-2,08) 594* 1,58 (1,52-1,64) 

Sydeuropa 367* 0,92 (0,85-1,00) 462* 1,26 (1,16-1,36) 

Polen 562* 1,39 (1,22-1,58) 510* 1,38 (1,26-1,52) 

Bosnien 217* 0,58 (0,45-0,74) 335 0,95 (0,77-1,17) 

Turkiet 332* 0,84 (0,73-0,98) 367 1,04 (0,89-1,22) 

Iran 511* 1,35 (1,24-1,48) 492* 1,46 (1,31-1,62) 

Chile och övriga 

Latinamerika 320* 0,82 (0,72-0,94) 432* 1,21 (1,09-1,36) 


arabiskspråkiga länder 463* 1,20 (1,11-1,30) 443* 1,30 (1,17-1,45) 

Asien 283* 0,76 (0,65-0,88) 411* 1,18 (1,06-1,32) 

Östeuropa 395 0,97 (0,88-1,08) 477* 1,30 (1,19-1,43) 

Afrika utom Nordafrika 400 1,12 (0,98-1,28) 472* 1,50 (1,30-1,74) 


Utlandsfödda 508* 1,27 (1,24-1,30) 502* 1,36 (1,33-1,40)



år) och relativa risker (med 95-procentigt konfidensintervall) för insjuknande i, och vård 

för, schizofreni i åldrarna 25-64 år. Referenspopulation är svenskfödda, fördelade efter 

kön och med uppföljningstid 1991-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant 

från svenskfödda på 5 %-nivån. 

- För lågt antal individer för att kunna jämföras visas med ett streck i tabellen. 




OECD-länder 8* 0,56 (0,40-0,80) 8 0,80 (0,57-1,13) 

Finland 26* 1,71 (1,44-2,03) 21* 2,00 (1,69-2,36) 

Sydeuropa 14 0,97 (0,69-1,37) 15* 1,46 (1,00-2,14) 

Polen 21 1,26 (0,71-2,22) 17* 1,41 (0,90-2,21) 

Bosnien - - - - 

Turkiet 24* 1,61 (1,04-2,50) 7 0,81 (0,34-1,95) 

Iran 17 1,39 (0,97-1,98) - - 


Latinamerika 11 0,68 (0,37-1,22) 6 0,50 (0,21-1,20) 


arabiskspråkiga länder 18 1,38 (0,99-1,92) - - 

Asien - - - - 

Östeuropa 22* 1,55 (1,07-2,25) 15* 1,56 (1,02-2,37) 



Utlandsfödda 18* 1,25 (1,12-1,39) 15* 1,46 (1,29-1,65)



år) och relativa risker (med 95-procentigt konfidensintervall) för insjuknande i och vård 

för andra psykoser i åldrarna 25-64 år. Referenspopulation är svenskfödda, fördelade efter 

kön och med uppföljningstid 1991-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant 

från svenskfödda på 5 %-nivån. 

- Inga bosnier fanns 1991, därför anges streck i tabellen. 




OECD-länder 57* 0,80 (0,70-0,90) 72 1,04 (0,93-1,17) 

Finland 131* 1,78 (1,65-1,92) 142* 2,02 (1,89-2,15) 

Sydeuropa 111* 1,54 (1,36-1,74) 116* 1,66 (1,45-1,90) 

Polen 126* 1,71 (1,37-2,14) 152* 2,08 (1,80-2,41) 


Turkiet 94* 1,40 (1,12-1,75) 64 1,01 (0,75-1,38) 

Iran 129* 1,82 (1,58-2,11) 72 1,08 (0,83-1,40) 


Latinamerika 74 0,99 (0,79-1,23) 63 1,00 (0,79-1,26) 


arabiskspråkiga länder 101* 1,60 (1,39-1,85) 64 0,92 (0,69-1,23) 

Asien 98* 1,34 (1,06-1,69) 114* 1,47 (1,20-1,82) 

Östeuropa 119* 1,63 (1,39-1,91) 130* 1,92 (1,66-2,22) 

Afrika utom Nordafrika 182* 2,69 (2,24-3,24) 229* 2,98 (2,35-3,79) 


Utlandsfödda 108* 1,48 (1,41-1,55) 114* 1,62 (1,55-1,70)



år) och relativa risker (med 95-procentigt konfidensintervall) för insjuknande i, och vård 

för förstämningssyndrom (depression och bipolär sjukdom/manodepression) i åldrarna 

25-64 år. Referenspopulation är svenskfödda, fördelade efter kön och med uppföljningstid 

1991-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda på 5 %nivån. 





OECD-länder 94 1,02 (0,93-1,13) 151* 1,15 (1,06-1,24) 

Finland 104* 1,12 (1,03-1,22) 157* 1,20 (1,13-1,27) 

Sydeuropa 95 1,04 (0,91-1,18) 153* 1,20 (1,07-1,35) 

Polen 143* 1,66 (1,35-2,04) 150* 1,24 (1,07-1,42) 


Turkiet 65 0,77 (0,58-1,03) 82* 0,74 (0,56-0,97) 

Iran 152* 1,54 (1,31-1,81) 147* 1,27 (1,06-1,53) 


Latinamerika 80 0,84 (0,67-1,06) 121 0,98 (0,81-1,17) 



Asien 74* 0,74 (0,55-1,00) 78* 0,76 (0,61-0,95) 

Östeuropa 99 1,06 (0,90-1,25) 135 1,05 (0,92-1,21) 



Utlandsfödda 99* 1,10 (1,05-1,15) 147* 1,14 (1,10-1,18)



år) och relativa risker (med 95-procentigt konfidensintervall) för inläggning avseende 

beroendeproblematik (alkohol) i åldrarna 25-64 år. Referenspopulation är svenskfödda, 

fördelade efter kön och med uppföljningstid 1991-98. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer 

sig signifikant från svenskfödda på 5 %-nivån. 





OECD-länder 167* 0,83 (0,77-0,89) 66* 1,20 (1,07-1,36) 

Finland 746* 3,73 (3,62-3,85) 157* 2,82 (2,65-3,00) 

Sydeuropa 64* 0,33 (0,28-0,38) 12* 0,22 (0,14-0,33) 

Polen 165* 0,82 (0,67-1,00) 62 1,13 (0,91-1,40) 


Turkiet 25* 0,14 (0,09-0,23) - - 

Iran 20* 0,12 (0,08-0,18) 3 0,11 (0,04-0,28) 


Latinamerika 53* 0,27 (0,21-0,36) 13* 0,21 (0,12-0,38) 


arabiskspråkiga länder 27* 0,15 (0,11-0,20) 7* 0,06 (0,01-0,22) 

Asien 32* 0,16 (0,11-0,25) 16* 0,23 (0,12-0,42) 

Östeuropa 100* 0,54 (0,47-0,63) 32* 0,65 (0,50-0,86) 

Afrika utom Nordafrika 91* 0,52 (0,39-0,69) 23 0,57 (0.30-1,09) 


Utlandsfödda 284* 1,45 (1,41-1,49) 80* 1,48 (1,41-1,56)



år) och relativa risker (med 95-procentigt konfidensintervall) för självmordsförsök, och 

vård för detta, i åldrarna 25-64 år. Referenspopulation svenskfödda, fördelade efter kön, 

med uppföljningstid 1993-97. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från 

svenskfödda på 5 %-nivån. 

- anger att antalet självmordsförsök i gruppen är för litet för att få en tillförlitlig skattning. 


Självmords- RR Självmords- RR 

försökstal försökstal 


OECD-länder 110* 1,28 (1,14-1,45) 132* 1,39 (1,24-1,55) 

Finland 190* 2,39 (2,21-2,59) 178* 1,89 (1,76-2,04) 

Sydeuropa 62* 0,71 (0,58-0,88) 100 1,03 (0,86-1,24) 

Polen 153* 1,81 (1,40-2,34) 187* 2,00 (1,71-2,33) 


Turkiet 85 1,15 (0,86-1,52) 78 0,92 (0,67-1,28) 

Iran 133* 1,61 (1,36-1,92) 171* 2,17 (1,82-2,59) 


Latinamerika 79 0,98 (0,75-1,27) 159* 1,81 (1,51-2,16) 



Asien 55 0,76 (0,55-1,07) 128* 1,64 (1,37-1,97) 

Östeuropa 74 0,99 (0,78-1,26) 128* 1,43 (1,20-1,71) 

Afrika utom Nordafrika - - - - 


Utlandsfödda 114* 1,44 (1,37-1,52) 146* 1,60 (1,53-1,68)


Tabell 4:7 Åldersstandardiserade självmordstal (antal döda i självmord per 100 000 individer 

och år) och relativa risker för självmord (RR med 95-procentigt konfidensintervall) i 

åldrarna 25-64 år, Referenspopulation är svenskfödda, fördelade efter kön, med uppföljningstid 

1991-97. Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda. 

- anger att antalet döda i gruppen är för litet (



I många av indikatorerna på psykisk ohälsa hade flera invandrargrupper, speciellt kvinnor, 

sämre psykisk hälsa än svenskfödda. Finska invandrare hade signifikant sämre psykisk 

hälsa än svenskfödda. Inläggning för alkoholberoende var mycket ovanlig i de flesta grupper 

utom bland invandrare från Finland. Invandrare från OECD-länder hade större benägenhet 

att göra självmordsförsök än svenskfödda. Kvinnor från OECD-länder, Finland 

och Polen hade högre självmordstal än svenskfödda kvinnor. Invandrarnas psykiska ohälsa 

ger allvarliga följder. Den försämrar anpassning och integration i samhället, påverkar 

hela den övriga familjens hälsa och medför även samhällsekonomiska konsekvenser. 

Därför behövs det mer kunskap om problemen och strategier att behandla och förebygga 

psykisk ohälsa.

Referenser 


1. Marsella AJ, Yamada AM. Handbook of Multicultural Mental Health: Assessment and 

treatment of diverse populations: Academic Press, 2000. 

2. DeMarinis V. Tvärkulturell vård i livets slutskede: Att möta äldre personer med 

invandrarbakgrund. Stockholm: Studentlitteratur, 1998. 

3. Lagnebro L. Finska krigsbarn. Avhandling nr. 19. Umeå: Instutitionen för socialt 

arbete, Umeå universitet, 1994. 

4. Berry JW. Acculturation and adaption in a new society. Int Migration Rev 

1992;30:60-95. 

5. Ekblad S. Diagnostik och behandling av patienter med invandrarbakgrund. 

Stressforskningsrapport nr. 262. Stockholm: Statens institut för psykosocial miljömedicin, 

1996. 

6. Hagnell O. The incidence and duration of episodes of mental illness in a total population. 

In: Hare EH, Wing JK, eds. Psychiatric Epidemiology. 9 ed. London: Oxford 

University Press, 1970. 


8. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan. Stockholm: Statens offentliga 

utredningar(SOU), Socialdepartementet, Nationella folkhälsokommittén, 2000:91. 

9. Eitinger L. The symptomatology of mental disease among refugees in Norway. J Ment 

Sci 1960;106:947-66. 

10. Krupinski J. Sociological aspects of mental ill-health in migrants. Soc. Sci. Med. 

1967;1:267-281. 

11. Cochrane R, Bal SS. Mental hospital admission rates of immigrants to England: a comparison 

of 1971 and 1981. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol 1989;24(1):2-11. 

12. Raleigh VS, Balarajan R. Suicide levels and trends among immigrants in England and 

Wales. Health Trends 1992;24:91-4. 

13. Kliewer EV, Ward RH. Convergence of immigrant suicide rates to those in the destination 

country. Am J Epidemiol 1988;127(3):640-53. 

14. Chandrasena R, Beddage V, Fernando MLD. Suicide among immigrant psychiatric 

patients in Canada. Br J Psychiatry 1991;159:707-709. 

15. Sundquist J. Refugees, labour migrants and psychological distress. A population- 

based study of 338 Latin-American refugees, 161 south European and 396 Finnish 

labour migrants, and 996 Swedish age-, sex- and education- matched controls. Soc 

Psychiatry Psychiatr Epidemiol 1994;29(1):20-4. 

16. Rosmond R, Lapidus L, Bjorntorp P. A comparative review of psychosocial and occupational 

environment in native Swedes and immigrants. Scand J Soc Med 

1996;24(4):237-42. 

17. Osterling A, Berglund M. Alcohol consumption and regular benzodiazepine use in 55year-old 

female Malmo residents: results of a health screening. Acta Psychiatr Scand 

1996;94(3):141-8.


18. Bayard-Burfield L, Sundquist J, Johansson S-E. Ethnicity, self-reported psychiatric illness 

and intake of psychotropic drug in five ethnic groups in Sweden. J Epidemiol 

Community Health In Press. 

19. Bayard-Burfield L, Sundquist J, Johansson S-E. Self-reported long-standing psychiatric 

illness and intake of benzodiazepines: A comparison between foreign-born and 

Swedish-born people. Eur J Public Health 2000;10:51-57. 

20. Marsella AJ, Friedman MJ, Gerrity ET, Scurfield RM. Ethnocultural Aspects of Posttraumatic 

Stress Disorder. Issues, Research and Clinical Application. Washington DC: 

American Psychological Association Press, 1996. 

21. Kessler RC, Sonnega A, Bromet E, Hughes M, Nelson CB. Posttraumatic stress disorder 

in the National Comorbidity Survey. Arch Gen Psychiatry 1995;52(12):1048-60. 

22. Hidalgo RB, Davidson JR. Posttraumatic stress disorder: epidemiology and healthrelated 

considerations. J Clin Psychiatry 2000;61(Suppl 7):5-13. 

23. Breslau N, Kessler RC, Chilcoat HD, Schultz LR, Davis GC, Andreski P. Trauma and 

posttraumatic stress disorder in the community: the 1996 Detroit Area Survey of 

Trauma. Arch Gen Psychiatry 1998;55(7):626-32. 

24. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B, Qvist J, Träskman-Bendz L. 

Suicide among foreign-born minorities and Native Swedes: an epidemiological followup 

study of a defined population. Soc Sci Med 1997;44(2):181-7. 

25. Sundquist J, Johansson SE. Migración y salud. La consecuencia social y médica del 

exilo y la rapatriación. [Migration and health. Social and medical consequences of 

exile and repatriation] Original paper in Spanish. Rev Med Chil 1995;123(4):426-38. 

26. Holen A, Sund A, Weisaeth I. The Alexander Kielland disaster March 27th 1980: 

Psychological reactions among survivors. Oslo: Division of Disaster Psychiatry, 

University of Oslo, 1983. 

27. Thulesius H, Hakansson A. Screening for posttraumatic stress disorder symptoms 

among Bosnian refugees. J Trauma Stress 1999;12(1):167-74. 

28. Hauff E, Vaglum P. Organised violence and the stress of exile. Predictors of mental 

health in a community cohort of Vietnamese refugees three years after resettlement. Br 

J Psychiatry 1995;166(3):360-7. 

29. Gorst-Unsworth C, Goldenberg E. Psychological sequelae of torture and organised 

violence suffered by refugees from Iraq. Trauma-related factors compared with social 

factors in exile [see comments]. Br J Psychiatry 1998;172:90-4. 




31. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B. Immigration, moving house 

and psychiatric admissions. Acta Psychiatr Scand 1998;98(2):105-11. 

32. McGovern D, Cope RV. First psychiatric admission rates of first and second generation 

Afro Caribbeans. Soc Psychiatry 1987;22:139-149. 

33. Glover GR. The pattern of psychiatric admissions of Caribbean-born immigrants in 

London. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol 1989;24:49-56.


34. Selten JP, Sijben N. First admission rates for schizophrenia in immigrants to the 

Netherlands. The Dutch national register. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol 

1994;29:71-77. 

35. Hovey JD. Acculturative stress, depression, and suicidal ideation in Mexican immigrants. 

Cultur Divers Ethni Minor Psychol 2000;6(2):134-51. 

36. Moscicki EK. Epidemiologic surveys as tools for studying suicidal behavior: a review. 

Suicide Life Threat Behav 1989;19(1):131-46. 

37. Cheng AT, Chen TH, Chen CC, Jenkins R. Psychosocial and psychiatric risk factors for 

suicide. Case-control psychological autopsy study. Br J Psychiatry 2000;177:360-5. 

38. Bayard-Burfield L, Sundquist J, Johansson SE, Träskman-Bendz L. Attempted suicide 

among Swedish-born people and foreign-born migrants. Arch Sui Res 1999;5:43-55. 

39. Wolk-Wasserman D. Attempted suicide - the patient's family, social network and therapy. 

Dissertation. Stockholm: Department of Psychiatry, Karolinska Institute, Huddinge 

University Hospital and Nacka Värmdö Psychiatric sector, Research Unit, Nacka 

Hospital, Nacka, 1986. 

40. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B. Ethnicity, social factors, illness 

and suicide: a follow-up study of a random sample of the Swedish population. 

Acta Psychiatr Scand 1997;95(2):125-31. 

41 Ferrada-Noli M, Åsberg M, Ormstad K, Nordström P. Definite and undetermined 

forensic diagnoses of suicide among immigrants in Sweden. Acta Psychiatr Scand 

1995;91:130-135. 

42. Johansson LM, Johansson S-E, Sundquist J, Bergman B. Suicide among psychiatric inpatients 

in Stockholm, Sweden. Arch Suicide Res 1996;2:171-181. 

43. Osby U, Hammar N, Brandt L, et al. Time trends in first admissions for schizophrenia 

and paranoid psychosis in Stockholm County, Sweden. Schizophr Res 

2001;47(2-3):247-54. 

44. Wasserman D, Fellman M, Bille-Brahe U, et al. Parasuicide in the Nordic countries. 

Scand J Soc Med 1994;22(3):170-7. 

45. Beskow J. Suicide and mental disorder in Swedish men. Dissertation. Acta Psychiatr 

Scand Suppl 1979;277:1-138. 

46. Runeson B. Suicide and mental disorder in Swedish Youth. Dissertation. Gothenburg: 

Department of Psychiatry, Sahlgrenska Hospital, University of Gothenburg, 1990. 

47. Bäärnhielm S. Clinical encounters with different illness realities. Qualitative studies of 

somatization and illness meaning among Swedish and Turkish-born patients encountering 

local health care services in western Stockholm. Licentiate dissertation. 

Stockholm: Department of Public Health Sciences, Karolinska Institutet, 2000. 

48. Bravo M. "Community psychology" - mobilisering av de egna resurserna. 

Psykologtidningen 1996;11:4-7. 

49. Kirmayer LJ, Jarvis E. Cultural Psychiatry: from museums of exotica to the global 

agora. Curr Opin Psychiatry 1998;11:183-189.


5. Levnadsvanor som påverkar hälsan 

Sven-Erik Johansson och Jan Qvist 

Inledning 


Vid studier av skillnader i hälsa mellan olika grupper i samhället diskuteras ofta i vad mån 

skillnaderna kan bero på olikheter i livsstilen. Till livsstilen räknas primärt rökvanor, matvanor, 

alkoholkonsumtion och motionsvanor. Livsstilsfaktorerna är viktiga vid epidemiologiska 

studier, men speglar enbart en del av individernas levnadsförhållanden. Psykosociala 

faktorer har också betydelse för hälsan. 

I detta kapitel redovisas resultat från en intervjustudie om olika livsstilsfaktorer samt 

psykosociala förhållanden, men också hur människor från olika födelseländer beskriver 

sin egen hälsa. Livsstilsfaktorerna i denna framställning omfattar rökning och motion. Vi 

inkluderar även övervikt, vilket motiveras av att det kan ses som ett resultat av en ohälsosam 

livsstil. De psykosociala förhållanden som tas upp i studien är det sociala nätverket 

och hur man upplever trygghet i närmiljön. Att ha ett bra socialt nätverk ses som en 

skyddsfaktor och att ofta vara rädd för att lämna sitt hem kan vara negativt, både för oron i 

sig och för att oron till exempel hindrar utomhusmotion. Hälsan redovisas som hur stor 

andel av intervjupersonerna som beskriver sin hälsa som god eller mycket god. Det bör 

betonas att när ett positivt perspektiv av hälsovariabeln tas upp i detta kapitel, och inte den 

negativa i form av sjuklighet, vilket är vanligare inom epidemiologin, kan andra bakgrundsfaktorer 

framträda tydligare, till exempel socioekonomiska faktorer. 

Det här kapitlet utgår från färre antal individer än kapitel 2-4 som byggde på material som 

beskrev hela befolkningen i Sverige. Tio grupper av invandrare har studerats. Dessa har sitt 

ursprung i: 

1. OECD-länder (inkl. USA, Canada, Australien, Nya Zeeland, Japan, Västeuropa utom 

Sydeuropa). 

2. Finland 

3. Sydeuropa (Portugal, Spanien, Italien, Cypern, Grekland, och f.d. Jugoslavien). 

4. Östeuropeiska stater 

5. Polen 

6. Turkiet 

7. Iran 

8. Chile 

9. Övriga, dvs. främst utomeuropeiska flyktingar.


Dessa grupper överensstämmer i stort sett med den indelning som använts tidigare i denna 

rapport. Valet av, och indelningen i, dessa grupper har baserats på att de är de största 

grupperna och därmed representativa för den svenska invandrarbefolkningen samtidigt 

som varje grupp består av ett tillräckligt stort antal individer för att man skall kunna göra 

tillförlitliga bearbetningar. 

Livsstilsfaktorer 

Levnadsvanorna skiljer sig åt mellan svenskfödda och invandrare men också emellan olika 

invandrargrupper. Livsstilsmönstret i de olika invandrargrupperna kan hänga samman 

med kulturella särdrag som invandrarna för med sig till Sverige. Levnadsvanor kan också 

bero på vilken social och ekonomisk position invandrarna får i det nya landet. 

I många i-länder har andelen rökare sjunkit. Minskningen bland kvinnor fortsätter, men 

tycks ha avstannat bland män. Bland invånarna i USA är andelen rökare numera 32 procent 

bland män och 27 procent bland kvinnor. 

Bilden för Sveriges del är dock inte entydig. Andelen rökare ökar bland flickor i högsta 

årskursen i grundskolan samt bland ensamstående mödrar. I Folkhälsorapport 2001 betonas 

just att ogynnsamma sociala villkor påverkar livsstil. I vissa befolkningsgrupper är 

andelen rökare högre än i övriga befolkningen. I Folkhälsorapport 2001 betonas just att 

ogynsamma sociala villkor påverkar livsstil. Rökning är också mycket vanlig i vissa invandrargrupper, 

till exempel bland män från Sydeuropa. 

Det är välkänt att rökning har en stark påverkan på sjuklighet och dödlighet. Dagligrökare 

utsätts generellt för omkring 80 procents högre risk för tidig död i jämförelse med ickerökare. 

Eftersom rökning är en sådan betydelsefull riskfaktor kan relativt begränsade skillnader 

i rökvanor få märkbar betydelse för skillnader i god hälsa mellan olika etniska grupper. 

För mätning av övervikt används “Body Mass Index”, BMI, ett index som uttrycker 

kroppsvikten i förhållande till längden 1) . Om BMI är lika med eller över 25 har personen 

övervikt, och om BMI är större eller lika med 30 lider personen av fetma. 

Andelen överviktiga i världen, främst i industriländerna, har ökat kraftigt under senare år. 

I USA är andelen invånare med övervikt (BMI≥25) och fetma (BMI≥30) mycket hög (54 

procent respektive 23 procent i åldern 18-74 år för år 1988-1994). Andelen överviktiga har 

ökat trots oförändrat energiintag, det vill säga troligen på grund av en kraftig minskning av 

den fysiska aktiviteten 1-3 . I Sverige ökade under en 20-årsperiod mellan åren 1976 och 

1996 andelen feta 4 . 1996 ingick ca sju procent både bland män och kvinnor i denna grupp. 

1)Det beräknas med formeln vikt(kg)/längd(m) 2 ≤ och sorten blir alltså kg/m 2 .

Tidigare studier har visat att sydeuropeiska kvinnor hade högre BMI än svenska kvinnor 5,6 , 

och att detta är en riskfaktor för insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar. 

I en tidigare studie har det dock visats att sydeuropeiska kvinnor i Sverige ökade sin BMI 

mellan 1980/81 och 1988/89 6 . BMI ökade hos de utlandsfödda från i genomsnitt 25,5 till 

27,0 och hos svenskfödda män från 24,6 till 25,0 även om man justerade för ålder, rökning, 

socioekonomisk grupp och fysisk aktivitet på fritiden 6 . Samma mönster med viktuppgång 

efter invandringen har visats i andra internationella studier 7,8 . En undersökning från USA 

visade att just den egenskapen att inte vara integrerad till det amerikanska samhället var en 

riskfaktor för fetma, där snabbmat och bristande motion var viktiga förklaringar 9 . 

Övervikt/fetma är en riskfaktor för exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och vissa 

cancersjukdomar. Individer som konstaterats ha fetma löper cirka 60-70 procents förhöjd 

risk att dö jämfört med normalviktiga 10 . 

Det är välkänt att fysisk aktivitet har goda effekter på hälsan. En svensk studie från 1996, 

omfattande 1405 kvinnor i åldrarna 38–60 år som följts under 20 år, visade att de fysiskt 

mest aktiva kvinnorna i gruppen utsattes för hälften så stor dödsrisk som de inaktiva 11 . 

Fysiskt aktiva män löpte ca 20 procent lägre risk att dö i förtid jämfört med inaktiva män 10 . 

I västvärlden har stillasittandet i vardagslivet blivit vanligare under de senaste årtiondena, 

vilket medfört att andelen överviktiga har ökat. Motionsaktiviteten på fritiden i Sverige 

har dock ökat under de senaste 20 åren. Ca hälften av den svenska befolkningen anger att 

de motionerar minst en gång i veckan (ULF). I USA var i början på 90-talet ca 12 procent 

av männen och 19 procent av kvinnorna i åldrarna 16-84 år helt inaktiva, jämfört med 14 

respektive 13 procent i Sverige. Forskningen kring den totala fysiska aktiviteten, där hänsyn 

tas till hushållsarbete och fysisk aktivitet i arbetslivet, är begränsad när det gäller både 

invandrarkvinnor och svenskfödda kvinnor. 

Psykosociala faktorer 


I denna rapport har vi valt att studera två psykosociala faktorer som ingår i ULF-undersökningen: 

Socialt nätverk och otrygghet. Ett gott socialt nätverk anses ha en skyddande 

effekt och minska risken för ohälsa 12-14 . Det sociala nätverket utgörs av vänner och/eller 

grannar och släktingar som man träffar regelbundet. Ett glest socialt nätverk ökar individens 

mottaglighet för sjukdom. Att känna rädsla för att gå ut om kvällarna är en indikator 

på otrygghet i samhället som kan leda till ohälsa. Invandrar-ULF, det vill säga 

Socialstyrelsens intervjuer av fyra grupper av invandrare under 1996, visade med en något 

annan definition att otrygghet bland invandrare från Polen, Iran, Chile och Turkiet hade 

samband med en ökad risk för ohälsa 15 . Den som bor i ett utsatt bostadsområde och som 

inte vågar gå ut på kvällarna, begränsas i sina möjligheter till fysisk aktivitet och umgänge 

med andra.


Resultat 

Levnadsvanor 

De olika levnadsvanornas procentuella fördelning bland invandrargrupper och svenskfödda 

redovisas, med hänsyn tagen till skillnader i ålder, separat för män och kvinnor 

(tabellerna 5:1a och 5:1b). De olika invandrargrupperna jämförs med svenskfödda. 

Rökning 

Med få undantag var andelen rökare större bland utlandsfödda än bland svenskfödda. För 

svenskfödda män var andelen dagligrökare 18 procent. De utlandsfödda männen utom de 

från OECD-länder, uppvisade en tydligt märkbar högre andel rökare - mellan 34 och 57 

procent. 

Bland kvinnor var bilden inte lika tydlig. Andelen dagligrökande kvinnor från Finland (32 

procent) och Polen (39 procent) var större än bland svenska kvinnor (25 procent), medan 

iranska kvinnor var rökare i betydligt mindre omfattning (12 procent). Att iranska kvinnor 

ligger på så låg nivå hänger möjligen samman med kulturella faktorer där rökning bland 

kvinnor i Iran är mindre accepterat än bland män. De övriga grupperna invandrarkvinnor 

låg endast något över nivån för svenskfödda (tabell 5:1b). 

Övervikt/fetma 

Bland männen var andelen med övervikt/fetma ungefär lika stor bland invandrare som 

bland svenskfödda. Omkring hälften av de svenska männen var överviktiga. I de olika 

invandrargrupperna varierade andelen överviktiga något kring de svenskföddas nivå och 

stannade mellan 45 och 56 procent. I gruppen män från Sydeuropa fanns dock en tydligt 

högre andel överviktiga (64 procent) än bland svenskfödda män. 

Bland svenskfödda kvinnor var ca en tredjedel överviktiga, alltså en tydligt lägre andel än 

bland svenskfödda män. De flesta invandrargruppernas kvinnor hade dock en högre andel 

överviktiga än i gruppen svenskfödda kvinnor. Mer än hälften av kvinnorna födda i 

Turkiet, Chile och Sydeuropa var överviktiga. Andelen kvinnor med övervikt/fetma från 

Iran och ”övriga länder” var också något högre än bland svenskfödda kvinnor.

Motion 

Generellt gällde att invandrare motionerade mindre än svenskfödda. Ungefär varannan (54 

procent, tabell 5:1a) svenskfödd man motionerade regelbundet. Andelen motionerande 

män var betydligt mindre bland invandrare från Finland, Polen, Turkiet, Iran, Chile och 

”övriga länder” (28-46 procent). Män från Turkiet hade den lägsta andelen regelbundna 

motionärer (28 procent). 

Svenskfödda kvinnor motionerar i något högre grad än svenskfödda män. I förhållande till 

svenskfödda kvinnor (59 procent, tabell 5:1b) var andelen motionerande invandrarkvinnor 

mindre i samtliga grupper (20-44 procent), utom bland kvinnor från OECD-länder (59 

procent) och Finland (58 procent). I övriga grupper var det få som motionerade, t. ex. bara 

drygt en tredjedel av kvinnorna från Sydeuropa, Östeuropa, Chile och Iran och endast var 

femte kvinna från Turkiet. 

Socialt nätverk 

Mellan 50 och 60 procent av de tillfrågade svenskfödda uppgav att de hade ett bra socialt 

nätverk, där kvinnor hade den högre andelen. Bland invandrarna varierade andelen med 

bra socialt nätverk kraftigt. Vilket födelseland invandrarna kom ifrån hade således stor 

betydelse för de sociala kontakterna. Dessutom hade män och kvinnor från samma 

ursprungsland ungefär samma andel personer med ett gott socialt nätverk. 

En större andel män födda i Polen och Turkiet (64 respektive 61 procent) hade ett bra 

socialt nätverk än män födda i Sverige (52 procent). Däremot var andelen lägre för män 

födda i Östeuropa, Chile och ”övriga länder” (tabell 5:1a). 

En större andel av kvinnorna födda i Polen hade ett bra socialt nätverk (73 procent ) jämfört 

med svenskfödda kvinnor (64 procent). Bland turkiska kvinnor var ett bra socialt nätverk 

också något vanligare än bland svenskfödda kvinnor, medan det var mindre vanligt bland 

kvinnor från Finland, Östeuropa, Iran, Chile och ”övriga länder”. 

Det bör uppmärksammas att invandrare från Östeuropa (utom Polen), Chile och Iran 

(främst kvinnor) i regel hade ett snävare socialt nätverk än svenskfödda. Detta påverkade 

rimligen bedömningen av om det egna nätverket fungerade väl eller inte. 

Rädsla för att gå ut om kvällarna 


Det var flera gånger så vanligt för kvinnor som för män att känna rädsla för att gå ut om 

kvällarna. För män födda i Sverige var andelen 3 procent och för kvinnor 15 procent.


Män från de flesta invandrargrupper, med undantag för män från Finland, var oftare rädda 

att gå ut på kvällarna (mellan 7 och 23 procent). Invandrare från Turkiet, Iran, Chile och 

”övriga länder” hade högst andel män som kände rädsla för att gå ut om kvällarna. 

Kvinnor från alla grupper (25-46 procent) utom från OECD-länder (14 procent) och 

Östeuropa (21 procent) hade avstått från att gå ut på kvällarna på grund av rädsla. Den 

största andelen som avstått från att gå ut fanns bland de iranska kvinnorna (46 procent, 

tabell 5:1b), men övriga stora andelar gäller samma invandrargrupper som för män. Det 

kan också noteras att samma invandrargrupper som har höga andelar personer som känner 

rädsla att gå ut även har relativt stora andelar personer med övervikt (tabell 5.1b). 

Levnadsvanor och andelen med god hälsa 

Oftast studeras hur levnadsvanorna påverkar hälsan genom att man undersöker hur olika 

vanor kan relateras till vissa sjukdomar/diagnoser eller dödsorsaker, eller till total dödlighet. 

I detta avsnitt används istället självrapporterade uppgifter om hälsan. I ULF ingick 

frågan ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?” De som angav att hälsotillståndet 

var ”gott” eller ”mycket gott” utgör i det följande underlag som undersöks för de olika 

grupperna indelade efter födelseland. 

Faktaruta 5:1 Självskattad hälsa 

Frågan ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?” kunde besvaras med fem 

svarsalternativ: ”Mycket gott”, ”Gott”, ”Någorlunda”, ”Dåligt” eller ”Mycket dåligt”. De 

som angav ett mycket gott eller gott hälsotillstånd ansågs ha god hälsa, övriga ett nedsatt 

hälsotillstånd. 

Självrapporterat hälsotillstånd är ett ofta använt och tillförlitligt mått på hur en människa 

mår. De som rapporterar dålig hälsa löper en ökad risk för att dö i förtid 16 . 

Vi kommer också att undersöka hur andelen individer med god hälsa varierar då vi tar hänsyn 

till skillnader i livsstilsfaktorerna och de psykosociala faktorerna mellan invandrargrupperna 

och svenskfödda. För en ytterligare kontroll har också variablen socioekonomiska 

skillnader mellan invandrargrupperna använts. 

Hur påverkar levnadsvanor och 

psykosociala faktorer hälsan? 

I tabellerna 5:2a (män) och 5:2b (kvinnor) redovisas andelarna av de olika befolkningsgrupperna 

som uppgivit sig ha god hälsa och mycket god hälsa. Andelarna är enbart åldersstandardiserade 

(M1) och visar de faktiska skillnaderna mellan olika grupper uppdelade


efter födelseland. Kolumn två under M1 anger prevalenskvoter (PR) med Sverige som referensgrupp. 

I de övriga modellerna (M2-M4) kan man se hur livsstilsfaktorer, socioekonomiska faktorer 

respektive psykosociala faktorer påverkat andelarna, d.v.s. i vilken utsträckning de 

olika typerna av faktorer förklarar skillnader i andelen med god hälsa mellan de olika 

grupperna 2 . Vi har alltså valt att även visa den direkta betydelsen av personernas 

socioekonomiska position (M3). I den sista modellen (M5) justeras för samtliga faktorer. 

Allmänt gäller att andelen med god hälsa bland svenskfödda, både män och kvinnor, låg på 

en mycket hög nivå, drygt 80 procent. 

Män 

Av de svenskfödda männen rapporterade 83 procent att de hade god hälsa. Endast män från 

OECD-länder låg på samma nivå. För män från Östeuropa och Polen låg andelen på en 

något lägre nivå. Invandrare från övriga länder låg på en betydligt lägre nivå (mellan 65 

och 73 procent). 

Då olikheter i livsstilfaktorerna - rökvanor, BMI och motion – togs hänsyn till (modell 

M2) ser man att flera länder fick en högre relativ hälsonivå, särskilt Finland, Polen, Turkiet 

och Iran. Dessa länders hälsonivå närmade sig något de svenskfödda männens nivå, d.v.s. 

skillnader i hälsonivå mellan svenskfödda och dessa invandrargrupper minskade då vi 

kontrollerade för olikheter i livsstil (se tabell 5:2a). Det var i detta sammanhang antagligen 

främst rökvanorna som påverkade resultatet (se tabell 5.1:a). Då hänsyn togs till psykosociala 

förhållanden förändrades inte friskförhållandena mellan länderna nämnvärt (modell 

M3). Modellen M4, socioekonomiska faktorer, verkar däremot ha haft en större betydelse 

för andelen med god hälsa. Då dessa faktorer vägs in minskar gapet till svenskfödda för 

alla invandrargrupper utom för gruppen från Östeuropa. Om man slutligen justerar för alla 

faktorerna samtidigt (modell M5) utjämnas skillnaderna ytterligare. Deflesta invandrargrupper 

når då nästan samma relativa hälsonivå som de svenskfödda, medan övriga grupper 

fortfarande ligger på en något lägre nivå. Resultatet pekar sålunda på att de hälsoskillnader 

som först observerats mellan invandrargrupperna i stor utsträckning kan förklaras av de 

prövade faktorerna. 

2)För att ta hänsyn till skillnaderna mellan invandrargruppernas bakgrundsfaktorer har en 

logbinomial regressionsmodell använts.


Kvinnor 

Andelen med god hälsa var högst bland kvinnor födda i Sverige (80 procent), OECD-länder 

(75 procent) och Finland (73 procent), medan andelen friska bland övriga invandrargrupper 

var lägre (mellan 48 och 70 procent). 

Detta förhållande ändrades när hänsyn togs till livsstil och psykosociala faktorer (modellerna 

M2 och M3). Modellen med livsstilfaktorer (M2) gav liksom för männen stor 

effekt (se tabell 5:2b). Modellen med socioekonomiska faktorer (M4) ger däremot en betydande 

förhöjning av andelen med god hälsa inom alla invandrargrupper. Liksom för männen 

ökade andelarna kraftigt om samtliga variabler vägdes in (modell M5). Andelen av de 

svenskfödda kvinnorna med god hälsa i den slutliga modellen var dock betydligt högre än 

motsvarande andel bland alla andra grupper, utom kvinnor från OECD-länder, Finland och 

Östeuropa. 

Kommentarer 

Generellt närmade sig invandrargrupperna de svenskfödda då det gällde andelen med god 

hälsa om hänsyn togs till olika bakomliggande faktorer. Livsstilsfaktorerna hade relativt 

stor utjämnande effekt, medan de socioekonomiska faktorerna hade något större betydelse. 

Orsakerna till den kvarvarande skillnaden kan vi bara spekulera om, men rimligen sammanhänger 

den med faktorer både hos invandrarna själva och faktorer i det nya landet. En 

faktor kan vara förknippad med att vara invandrare. Vi har tidigare nämnt nivån av ackulturation, 

d.v.s. hur väl integrationen till det svenska samhället har varit. I tabellerna 5:2a-b 

kan vi se att bland utlandsfödda från Sveriges närområde – OECD-länder, Polen, Östeuropa 

och kvinnor från Finland – hade en större andel god hälsa. Geografiskt långt avstånd 

till Sverige kan även innebära stora kulturella skillnader och ökad risk för diskriminering 

och marginalisering. Delvis kan dessa orsaker ligga bakom invandrarnas hälsoskillnader 

mätt på detta sätt. Diskriminering i arbetslivet och boendet samt marginalisering har sannolikt 

betydelse för hälsoskillnader mellan svenskfödda och invandrare. 


Resultaten i detta kapitel är baserade på data ur Undersökningen av levnadsförhållanden 

(ULF) och innehåller ett begränsat antal länder/grupper av länder (Sverige, vissa OECDländer, 

Finland, Sydeuropa, Östeuropa, Polen, Turkiet, Iran, Chile och övriga länder.


Män och kvinnor från OECD-länder uppvisade i de flesta fall levnadsvanor (livsstil och 

psyko-sociala faktorer) som liknade de svenskföddas. Alla övriga grupper visade i flera 

fall exempel på annorlunda mönster. 

Andelen dagligrökare bland invandrade män (med undantag för OECD-länder) var minst 

30 procent, vilket är en mycket hög nivå jämfört med svenskfödda män där andelen var 18 

procent. Däremot var skillnaderna väsentligen mindre mellan invandrarkvinnor och svenska 

kvinnor. Endast polska och finska kvinnor hade signifikant högre andel dagligrökare. Vi 

kan också notera att i gruppen iranska kvinnor ingick en mycket låg andel rökare. 

Andelen manliga överviktiga var i stort sett densamma i de olika invandrargrupperna som 

bland de svenskfödda. Bland kvinnor, som i allmänhet ligger på en lägre nivå än män, hade 

invandrare från Sydeuropa, Turkiet och Chile ett betydligt högre antal överviktiga än 

svenskfödda kvinnor. 

De flesta invandrargrupper, utom från OECD-länder, hade låg motionsaktivitet, avsevärt 

lägre än svenskfödda. Vi vet mycket litet om vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom 

den låga nivån, men man bör lägga märke till att det enbart var motion på fritiden som 

redovisades. 

De flesta invandrare hade ett sämre socialt nätverk än svenskfödda, med undantag för 

invandrare från Polen och Turkiet som hade ett betydligt bättre socialt nätverk. 

Invandrare från de flesta länder var mer rädda att gå ut på kvällarna än svenskfödda. Fler 

kvinnor från samtliga invandrargrupper, utom de från OECD-länder, sade sig ofta ha 

avstått från att gå ut på kvällarna på grund av rädsla i jämförelse med gruppen svenskfödda 

kvinnor. 

Andelen män med god självskattad hälsa var nästan densamma bland invandrare från 

OECD-länder, Polen och Östeuropa som bland svenskfödda. Kvinnor från OECD-länder 

ansåg sig ungefär lika friska som svenska kvinnor. I alla övriga grupper var antalet som 

ansåg sig friska signifikant lägre än i gruppen svenskfödda. Vi vill understryka att olika 

invandrargrupper kan uppfatta och tolka innebörden i hälsofrågan olika. 

Hälsobilden förändrades om hänsyn togs till levnadsförhållanden i en särskild analys. 

Livsstilsfaktorerna rökning, övervikt och motionsvanor hade betydelse. Den största effekten 

för den låga andelen invandrare med god hälsa hade dock de socioekonomiska faktorerna. 

Detta kan delvis sammanhänga med att vi valt att se på andelen med god hälsa inte 

dess motsats, d.v.s. andelen sjuka. Vid kontroll av samtliga variabler minskade skillnaderna 

i förhållande till de svenskfödda betydligt, kanske främst för män, men de valda bakgrundsvariablerna 

kunde inte förklara hela skillnaden i hälsonivå.


Tabell 5:1a Förekomsten (procent) av rubricerade levnadsvanor bland män i åldrarna 27- 

60 år i olika invandrargrupper och bland svenskfödda, med hänsyn tagen till ålder. 

Födelseland Dagligrökare Övervikt/fetma Motionerar Har bra Rädd att gå ut 

BMI ≥ 25 regelbundet socialt 

nätverk 

Sverige 18 52 54 52 3 

OECD-länder 22 45 49 45 7* 

Finland 34* 59 43* 50 4 

Sydeuropa 39* 64* 49 46 9* 

Östeuropa 34* 54 55 37* 8 

Polen 40* 56 44* 64* 9* 

Turkiet 57* 50 28* 61* 15* 

Iran 47* 45 43* 46 23* 

Chile 37* 56 46* 42* 20* 

Övriga 38* 48 39* 32* 15* 

Källa: ULF9699 och INVULF96. 

Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda på 5 %-nivån. 

Tabell 5:1b Förekomsten (procent) av rubricerade levnadsvanor bland kvinnor i åldrarna 

27-60 år i olika invandrargrupper och bland svenskfödda, med hänsyn tagen till ålder. 

Födelseland Dagligrökare Övervikt/fetma Motionerar Har bra Rädd att gå ut 

BMI ≥ 25 regelbundet socialt 

nätverk 

Sverige 25 32 59 64 15 

OECD-länder 30 30 59 61 14 

Finland 32* 37 58 56* 25* 

Sydeuropa 31 55* 35* 58 27* 

Östeuropa 27 36 37* 46* 21 

Polen 39* 27 44* 73* 27* 

Turkiet 30 56* 20* 67 37* 

Iran 12* 40* 32* 43* 46* 

Chile 32 53* 34* 47* 36* 

Övriga 25 39* 42* 46* 37* 


Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från svenskfödda på 5 %-nivån.


Tabell 5:2a Andel som skattar sitt hälsotillstånd som gott (procent). Prevalenskvot (PR) 

med 95-procentigt konfidensintervall (KI) bland män i åldern 27-60 år justerat för ålder 

(M1), för ålder och förekomsten av olika livsstilsfaktorer (M2), ålder och psykosociala 

faktorer (M3), ålder och socioekonomiska faktorer (M4) samt ålder och samtliga dessa 

faktorer (M5). 

Födelseland M1 M2 M3 M4 M5 

Procent PR (KI) PR (KI) PR (KI) PR (KI) PR (KI) 

Sverige 83 1 1 1 1 1 

OECD-länder 80 0,97 (0,89-1,06) 0,98 (0,91-1,06) 0,97 (0,89-1,05) 0,99 (0,92-1,07) 1,00 (0,94-1,07) 

Finland 70* 0,84 (0,75-0,95) 0,88 (0,78-0,99) 0,85 (0,75-0,96) 0,88 (0,79-0,99) 0,90 (0,80-1,01) 

Sydeuropa 68* 0,83 (0,71-0,96) 0,85 (0,73-0,99) 0,83 (0,72-0,97) 0,95 (0,82-1,11) 0,93 (0,80-1,07) 

Östeuropa 78 0,94 (0,79-1,12) 0,96 (0,80-1,15) 0,96 (0,80-1,15) 0,93 (0,79-1,11) 0,93 (0,78-1,11) 

Polen 78* 0,92 (0,85-1,00) 0,96 (0,89-1,03) 0,93 (0,86-1,01) 0,99 (0,93-1,06) 1,02 (0,95-1,09) 

Turkiet 66* 0,79 (0,73-0,85) 0,84 (0,77-0,91) 0,80 (0,74-0,87) 0,90 (0,83-0,97) 0,95 (0,87-1,03) 

Iran 66* 0,79 (0,72-0,87) 0,84 (0,76-0,92) 0,81 (0,74-0,89) 0,90 (0,82-0,98) 0,93 (0,85-1,02) 

Chile 72* 0,85 (0,80-0,92) 0,88 (0,82-0,94) 0,88 (0,82-0,94) 0,95 (0,89-1,01) 0,96 (0,90-1,03) 

Övriga 64* 0,78 (0,71-0,86) 0,80 (0,73-0,88) 0,79 (0,72-0,87) 0,92 (0,84-1,01) 0,89 (0,82-0,99) 


Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från Sverige på 5 %-nivån. 

Tabell 5:2b Andel som skattar sitt hälsotillstånd som gott (procent). Prevalenskvoter (PR) 

med 95-procentigt konfidensintervall (KI) bland kvinnor i åldern 27-60 år justerat för 

ålder (M1), för ålder och förekomsten av olika livsstilsfaktorer (M2), ålder och psykosociala 

faktorer (M3), ålder och socioekonomiska faktorer (M4) samt ålder och samtliga 

dessa faktorer (M5). 

Födelseland M1 M2 M3 M4 M5 

Procent PR (KI) PR (KI) PR (KI) PR (KI) PR (KI) 

Sverige 80 1 1 1 1 1 

OECD-länder 75 0,93 (0,84-1,03) 0,95 (0,86-1,04) 0,93 (0,84-1,04) 0,96 (0,88-1,06) 0,98 (0,90-1,05) 

Finland 73* 0,91 (0,83-1,00) 0,93 (0,85-1,01) 0,92 (0,84-1,00) 0,95 (0,88-1,03) 0,96 (0,89-1,04) 

Sydeuropa 49* 0,62 (0,49-0,77) 0,66 (0,52-0,82) 0,63 (0,50-0,79) 0,70 (0,56-0,88) 0,73 (0,59-0,91) 

Östeuropa 70 0,88 (0,75-1,02) 0,91 (0,78-1,05) 0,88 (0,76-1,03) 0,94 (0,82-1,08) 0,92 (0,80-1,06) 

Polen 69* 0,87 (0,82-0,93) 0,91 (0,85-0,96) 0,89 (0,83-0,94) 0,89 (0,84-0,95) 0,91 (0,86-0,97) 

Turkiet 48* 0,62 (0,54-0,70) 0,66 (0,59-0,75) 0,64 (0,56-0,72) 0,77 (0,68-0,88) 0,79 (0,70-0,90) 

Iran 49* 0,62 (0,52-0,73) 0,65 (0,54-0,77) 0,65 (0,55-0,78) 0,72 (0,61-0,86) 0,73 (0,61-0,87) 

Chile 56* 0,71 (0,64-0,78) 0,76 (0,69-0,84) 0,74 (0,67-0,81) 0,83 (0,75-0,92) 0,84 (0,76-0,93) 

Övriga 58* 0,73 (0,65-0,81) 0,76 (0,68-0,84) 0,75 (0,67-0,83) 0,87 (0,79-0,97) 0,84 (0,76-0,93) 


Asterisk (*) anger att gruppen skiljer sig signifikant från Sverige på 5 %-nivån.


Referenser 

1. Prentice AM, Jebb SA. Obesity in Britain: Gluttony or sloth? BMJ 1995;311:437-439. 

2. Kuczmarski RJ, Flegal KM, Campbell SM, Johnson CL. Increasing prevalence of 

overweight among US adults. The National Health and Nutrition Examination 

Surveys, 1960 to 1991. Jama 1994;272(3):205-11. 

3. Heini AF, Weinsier RL. Divergent trends in obesity and fat intake patterns: the 

American paradox. Am J Med 1997;102:259-264. 

4. Johansson S-E, Qvist J. Fetma en tickande bomb också i Sverige. Välfärdsbulletinen 

1998(4). 

5. Tomson Y, Åberg H. Risk factors for cardiovascular disease - a comparison between 

Swedes and immigrants. Scand J Prim Health Care 1994;12:147-154. 

6. Sundquist J. The influence of socioeconomic status, ethnicity and lifestyle on body 

mass index in a longitudinal study. Int J Epidemiol 1998;27:57-63. 

7. Salmond CE, Prior IA, Wessen AF. Blood pressure patterns and migration: a 14-year 

cohort study of adult Tokelauans. Am J Epidemiol 1989;130(1):37-52. 

8. Cairney J, Ostbye T. Time since immigration and excess body weight. Can J Public 

Health 1999;90(2):120-4. 

9. Sundquist J, Winkleby M. Country of Birth, Acculturation Status and Abdominal 

Obesity in a National Sample of Mexican-American Women and Men. International 

Journal of Epidemiology 2000;29:470-477. 

10. SCB. SCB rapport 91 i serien levnadsförhållanden, välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 

1975-1995. Stockholm: Statistiska Centralbyrån, 1997. 

11. Lissner L, Johansson SE, Qvist J, Rossner S, Wolk A. Social mapping of the obesity 

epidemic in Sweden. Int J Obes Relat Metab Disord 2000;24(6):801-5. 

12. Cassel J. The contribution of the social environment to host resistance. The fourth 

Wade Hampton Frost Lecture. Am J Epidemiol 1976;104(2):107-123. 

13. Östergren P-O. Psychosocial resources and health - With special reference to social 

network, social support and cardiovascular disease. Dissertation. Malmö: 

Studentlitteratur, 1991. 

14. Hanson BS. Social network, social support and health in elderly men: A population 

study. Dissertation. Malmö, Sweden: Lund University, 1988. 

15. Socialstyrelsen. Invandrares levnadsvillkor 4. SoS-rapport 2000:3. Stockholm: 

Socialstyrelsen, 2000: 152. 

16. Sundquist J, Johansson SE. Self reported poor health and low educational level predictors 

for mortality: a population based follow up study of 39,156 people in Sweden. J 

Epidemiol Community Health 1997;51(1):35-40.

6. Arbetsmiljö och hälsa 

Jan Sundquist 

Inledning 


Den psykosociala arbetsmiljön behandlas i Folkhälsorapport 2001 1 och i Arbetsliv och 

hälsa 2000 2 . Det kan konstateras att sedan 1980-talet har oro, ängslan och trötthet ökat 

bland både förvärvsarbetande och öppet arbetslösa. Dessutom har pressen i arbetet ökat 

med mer stress och högre arbetstempo. Arbeten med höga krav och litet beslutsutrymme 

(“spända arbeten”) har ökat något mellan 1995 och 1997. Cirka 70 procent av alla löntagare 

hade 1997/1998 arbeten som kan betecknas som jäktiga 3 . Arbetsmiljöfaktorer orsakar 

skillnader i hälsa mellan män och kvinnor 4 samt mellan olika yrken 5,6 . Det anges att särskilt 

ensamstående föräldrar (oftast kvinnor), ungdomar och invandrare har drabbats av 

ekonomisk fattigdom och arbetslöshet under 1990-talet 3 . Under dessa år ökade dessutom 

den faktiska arbetstiden för kvinnor och äldre samtidigt som arbetsvillkoren för anställda 

inom vård och omsorg, där många invandrarkvinnor har arbete, försämrades. Utöver detta 

har vårdpersonalen drabbats av en särskilt negativ hälsoutveckling 1 . 

Arbetskraftsundersökningen (AKU) visade att invandrare i högre grad är arbetslösa och 

har lägre sysselsättningsgrad än svenskfödda. I en studie nyligen publicerad på AMS 

webbsida fann man att det var mer ovanligt bland utlandsfödda än bland svenskfödda att ha 

ett arbete som motsvarar den kunskapsnivå man inhämtat genom högskoleutbildning 7 . 

Endast 39 procent av de utlandsfödda akademikerna hade ett arbete som motsvarade deras 

utbildningsnivå jämfört med 85 procent av dem som var födda i Sverige. I samma studie 

visade man att nära hälften av dem som är högskoleutbildade och har ett arbete inom vård 

och omsorg har ett okvalificerat arbete. Detta innebär att många utlandsfödda läkare och 

sjuksköterskor arbetar som undersköterskor inom vården. 

Hur ser arbetsmiljön ut för utlandsfödda som har arbete? I detta kapitel skall vi belysa den 

gruppen, men vi kommer även att redovisa insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar och psykisk 

sjukdom. Nationella folkhälsokommittén menar att en god arbetsmiljö kännetecknas av att 

fysiska och psykiska arbetskrav anpassas till individens förutsättningar, bl. a. genom ökat 

inflytande, bättre utvecklingsmöjligheter och minskat övertidsarbete. 

Den del av detta kapitel som berör arbetsmiljön (tabell 6:2 och tabell 6:3) bygger på färre 

individer än tidigare kapitel. Därför har vi valt att studera fem grupper av invandrare: 

1. OECD-länder (inkl. USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan, Västeuropa utom 

Sydeuropa). 

2. Finland



4. Östeuropa utom f.d. Jugoslavien. 

5. Övriga (i denna grupp ingår främst utomeuropeiska flyktingar). 

Grupperna 1-4 överensstämmer till stor del med den indelning som gjorts tidigare i denna 

rapport. Dessa fem grupper valdes för att de är de största grupperna och därmed representativa 

för den svenska invandrarbefolkningen, samtidigt som varje grupp består av ett tillräckligt 

stort antal individer för att utgöra underlag för tillförlitliga bearbetningar. 

Sysselsättning 

I nedanstående figur 6:1 redovisas andelen sysselsatta i de olika invandrargrupperna och 

bland svenskfödda i november 1998. Av dem som var födda i Sverige var 79 procent 

sysselsatta. Sysselsättningen var samtidigt skrämmande låg bland kvinnor med ursprung i 

Irak och andra arabisktalande länder med en total sysselsättning på 21 procent. Andelen 

sysselsatta bland kvinnor från Bosnien och Turkiet var endast 25 respektive 31 procent, 

vilket även det måste betecknas som extremt lågt. Andra grupper med mycket låg sysselsättning 

var personer med ursprung i Afrika där totalt 37 procent var sysselsatta och Iran 

där 40 procent var sysselsatta. De enda grupperna som kom i närheten av siffrorna för dem 

som var födda i Sverige, var personer födda i OECD-länder och Finland med 63 respektive 

66 procent sysselsatta. Personer födda i Latinamerika och Polen hade en sysselsättningsgrad 

överstigande 50 procent. Kvinnor hade i regel lägre sysselsättningsgrad än 

män, med kvinnor födda i Finland som det enda undantaget. 

Figur 6:1 Andelen sysselsatta (procent) män november 1998. 

Födelseland 

Andel sysselsatta män 

Irak och andra arabisktalande länder 

Bosnien 


Iran 

Sydeuropa 

Turkiet 

Asien 

Latinamerika 

Polen 

Andel sysselsatta män i procent 

Afrikanska stater 

Finland 

OEVD-länder 

Sverige 

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100


Figur 6:2 Andelen sysselsatta (procent) kvinnor november 1998. 

Födelseland 

Andel sysselsatta kvinnor 


Bosnien 

Turkiet 


Finland 

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 

Andel sysselsatta kvinnor i procent 

Tabell 6:1 Andelen sysselsatta (procent) november 1998 efter kön och födelseland. 

Födelseland Män Kvinnor Totalt 

Sverige 81 77 79 

OECD-länder 66 60 63 

Finland 65 66 66 

Sydeuropa 47 38 43 

Polen 60 55 56 

Bosnien 40 25 33 

Turkiet 51 31 42 

Iran 44 35 40 

Latinamerika 


56 50 53 

arabisktalande länder 34 21 29 

Asien 53 46 49 

Östeuropa med f.d. Sovjet 58 50 53 

Afrika 

Källa: MigMed 

40 34 37 

Iran 

Sydeuropa 

Asien 


Afrikanska stater 

Den som saknar ett arbete utsätts för en särskilt svår stress - både ekonomiskt och socialt – 

och får en sämre hälsa än den som har ett arbete. Under 1990-talet ökade arbetslösheten 

samtidigt som de ekonomiska villkoren för arbetslösa försämrades. Invandrare, ensamstående 

föräldrar och ungdomar var särskilt drabbade av arbetslöshet och fattigdom 3 . 

Arbetslösa under 1990-talet visade mer likheter med den arbetande befolkningen i hälsotillstånd 

än 1980-talets arbetslösa visade 8 . 

Polen 

OEVD-länder 

Sverige


Arbetsmiljö 

I tabellerna 6:2 och 6:3 redovisas förekomsten av arbetsmiljöfaktorer och hälsoeffekter 

kopplade till arbetssituationen efter födelseland baserat på arbetsmiljöundersökningen 

1989-91 och 1997-99. 

Tabell 6:2 Förekomst (procent) av rubricerade arbetsmiljöfaktorer i åldrarna 25-64 år 

(åldersstandardiserat, Sverige referenspopulation) 1989-91 och 1997-99. 

Födelseland Bundet och Enformigt För litet Missnöjd med 

Under- 

ofritt arbete arbete inflytande arbetet 

sökningsår 89-91 97-99 89-91 97-99 89-91 97-99 89-91 97-99 

Sverige 14 18 15 17 29 29 5 8 

OECD-länder 17 19 21 21 32 31 6 8 

Finland 19 19 25 24 34 31 6 8 

Sydeuropa 28 28 26 33 39 29 12 14 

Östeuropa 28 27 21 30 35 33 8 8 

Övriga länder 20 31 26 29 30 31 8 13 

Källa: SCB:s Arbetsmiljöundersökning 

Inom alla grupper av utlandsfödda utom grupperna OECD-länder och Finland var ett mer 

bundet och ofritt arbete vanligare än i gruppen svenskfödda i slutet av 1990-talet. I grupperna 

OECD-länder, övriga länder samt svenskfödda ökade andelen individer med bundet 

och ofritt arbete något över tiden (tabell 6:2). 

Personer födda i Finland, Sydeuropa, Östeuropa och övriga länder (mestadels flyktingar) 

rapporterade mer enformigt arbete än svenskfödda och personer födda i OECD-länder 

1997-99 (tabell 6:2). Under den studerade tidsperioden skedde en svag ökning av 

förekomsten av enformigt arbete, utom för grupperna Finland och OECD-länderna. 

Oavsett födelseland ansåg sig omkring 30 procent ha för litet inflytande över sitt eget 

arbete från 1997-99. I gruppen födda i Sydeuropa minskade andelen med 10 procentenheter 

under tidsperioden. Små eller inga förändringar inträffade i övriga grupper. 

Missnöjdheten med arbetet var ungefär lika utbredd bland invandrare från OECD-länder 

och Finland som bland svenskfödda, ca 5-6 procent uttryckte detta 1989-91 och 8 procent 

1997-99 (tabell 6:2). Grupperna Sydeuropa och övriga länder hade en något högre andel 

missnöjda med arbetet, som ökade med ca 2-5 procentenheter mellan de två tidsperioderna. 

Bland personer födda i Sydeuropa var 14 % missnöjda med sitt arbete i slutet av 90-talet. 

Andelen ökade med 2 procentenheter under den studerade tidsperioden.


Tabell 6:3 Förekomst (procent) av rubricerade arbetsmiljöfaktorer och ohälsofaktorer i 

åldrarna 25-64 år (åldersstandardiserat, Sverige referenspopulation) 1989-91 och 1997-99. 

Födelseland Psykiskt Fysiskt Ryggont Trött och 

påfrestande påfrestande håglös efter 

Under- 

arbete arbete arbetet 

sökningsår 89-91 97-99 89-91 97-99 89-91 97-99 89-91 97-99 

Sverige 42 49 22 24 26 30 14 19 

OECD-länder 43 44 30 27 34 34 18 23 

Finland 43 44 34 32 38 35 21 24 

Sydeuropa 46 49 33 35 50 50 34 31 

Östeuropa 43 63 27 28 44 45 28 27 

Övriga länder 33 43 25 27 50 51 27 27 

Källa: SCB:s Arbetsmiljöundersökning 

Psykiskt påfrestande arbete var mycket vanligt inom alla grupper, varierande mellan 43 

och 63 procent 1997-99 (tabell 6:3). Den högsta andelen rapporterades av invandrare från 

Östeuropa, där det dessutom skedde en ökning med 20 procentenheter mellan de två tidpunkterna. 

Förekomsten av psykiskt påfrestande arbete ökade från 1989-91 till 1997-99 

bland personer som invandrat från övriga länder och svenskfödda med 10 respektive 7 procentenheter. 

Samtliga invandrargrupper hade en större andel personer med fysiskt påfrestande arbete 

(varierande mellan 27 och 35 procent) än gruppen svenskfödda (24 procent) 1997-99 

(tabell 6:3). Inga dramatiska förändringar inträffade mellan de två olika mättillfällena. 

Samtliga invandrargrupper hade en högre andel personer med ryggont (dagligen eller nästan 

varje dag) än gruppen födda i Sverige. Allra högst andel personer med ont i ryggen 

redovisades i grupperna Sydeuropa och övriga länder med 50 respektive 51 procent (tabell 

6:3). Inga stora skillnader i förekomst av ryggont kan iakttas under den studerade tidsperioden. 

Ungefär 19-23 procent i grupperna födda i Sverige och invandrare från OECD-länderna 

kände sig trötta och håglösa efter arbetet, medan motsvarande siffra för invandrare födda i 

Finland, Sydeuropa, Östeuropa och övriga länder var 24-31 procent 1997-99 (tabell 6:3). 

Mellan 1989-91 och 1997-99 ökade känslan av trötthet och håglöshet med cirka 3-5 procentenheter 

bland svenskfödda samt invandrare från OECD-länder och Finland, medan 

övriga grupper var i stort sett oförändrade.


Den psykosociala arbetsmiljön 

Den amerikanske sociologen Karaseks “krav- kontrollmodell” kan användas för att beskriva 

den psykosociala arbetsmiljön 9 . Modellen innehåller två komponenter: dels kraven, 

som kan vara höga eller låga, speglande belastningen på arbetstagaren, dels kontroll d.v.s. 

högt eller lågt beslutsutrymme över arbetet (Se figur 6:3). Höga krav kombinerat med låg 

kontroll kallas ”spänd arbetssituation” (på engelska ”job strain”) och förväntas öka risken 

för sjukdom. Höga krav och hög kontroll kallas ”aktiv arbetssituation” och förväntas 

befrämja en god hälsa. Låga krav och hög kontroll kallas ”avspänd arbetssituation”, 

medan låga krav och låg kontroll kallas ”passiv arbetssituation”. Till detta kommer socialt 

stöd i arbetet. 

Figur 6:3 Olika typer av arbetssituation beroende på beslutsutrymme och krav, Karaseks 

modell. 

Krav (arbetsbelastning) Beslutsutrymme 

Lågt Högt 

Låga Passiv Avspänd 

Höga Spänd Aktiv 

Vissa studier har visat att ”spänd arbetssituation” leder till en högre risk för insjuknande 9,10 

och död 11,12 i hjärt-kärlsjukdomar, samt ökat insjuknande i hjärtinfarkt 13-15 . Andra studier 

har däremot bara visat svaga samband mellan ”spänd arbetssituation” och död i kranskärlssjukdomar 

16,17 . I den välkända Whitehall II-studien följdes statstjänstemän i London 

över tiden. Genom studien fann man att varken ”spänd arbetssituation” eller enbart höga 

krav kunde relateras till ökad risk för kranskärlsjukdom utan att snarare låg kontroll över 

arbetet ökade insjuknandet i kranskärlsjukdomar 18 . Kombinationen av ”spänd arbetssituation” 

och dåligt socialt stöd på arbetet visade sig vara en viktig orsak till för tidig död 19 och 

till ökat insjuknande i hjärtinfarkt 14 . Det är dock få studier som redovisar invandrares 

arbetsförhållanden som separat grupp. 

En studie från Hawaii fann inget samband mellan ”spänd arbetssituation” och olika mått 

på stress hos invandrare 20 . I en svensk studie från Göteborg, baserad på 182 utlandsfödda 

av totalt 1040 individer, fann man att svenskfödda hade mer sömnproblem samt använde 

mer sömnmedel och antidepressiva läkemedel än utlandsfödda av europeiskt ursprung 21 . 

Dessa faktorer associerades till skiftarbete, låg kontroll och hög stress. Bland invandrare 

var enbart insomningsproblem kopplat till skiftarbete 21 . Ingen känd studie har analyserat 

invandrares psykosociala arbetssituation enligt Karaseks modell. Denna modell är givetvis 

inte heltäckande och därför har vi tidigare i kapitlet också redovisat andra faktorer och 

konsekvenser av brister i arbetsmiljön från SCB:s Arbetsmiljöundersökning. Även i ULFundersökningarna 

finns användbara data kring den psykosociala arbetsmiljön.

Inflytande 


I tabell 6:4 och tabell 6:5 redovisas fördelningen (procent) av krav, beslutsutrymme och 

socialt stöd enligt figur 6:3, efter födelseland och kön i åldrarna 25-64 år 1994-97 baserat 

på ULF-undersökningarna 1994-1997 (SCB). 

I underlaget var andelen ej facklärda arbetare större bland de utlandsfödda (26 procent 

bland män och 38 procent bland kvinnor) jämfört med gruppen födda i Sverige (21 respektive 

28 procent), medan andelen utlandsfödda tjänstemän på mellan- och hög nivå var färre 

(39 procent bland män och 32 procent bland kvinnor) jämfört med gruppen svenskfödda 

(43 respektive 38 procent). Dessa jämförelser redovisas inte i tabellform. 

Tabell 6:4 Fördelningen (procent) av krav, beslutsutrymme och socialt stöd enligt figur 

6:3, efter födelseland och kön i åldrarna 25-64 år 1994-97. 

Variabel Svenskfödda (n=10 036) Utlandsfödda (n=1058) 

Ej facklärda Mellan/högre Ej facklärda Mellan/högre 

tjänstemän tjänstemän 

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 

Krav 

Låga 34 22 19 14 41 29 21 18 

Höga 

Beslutsutrymme 

22 30 46 53 18 46 43 49 

Lågt 38 45 10 23 56 48 13 24 

Högt 

Socialt stöd 

19 12 59 35 11 16 53 34 

Lågt 55 56 51 47 62 56 49 45 

Källa: SCB: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF), Karaseks krav-kontrollmodell. 

I gruppen ej facklärda arbetare utsattes 46 procent av de utlandsfödda kvinnorna och 30 

procent av de svenskfödda kvinnorna för höga krav i sitt arbete (tabell 6:4). I gruppen 

facklärda arbetare hade 62 procent av de utlandsfödda kvinnorna höga krav på sig mot 42 

procent av de svenskfödda kvinnorna (ej redovisat i tabell). I tjänstemannagrupperna 

utjämnades nästan denna skillnad.


Tabell 6:5 Fördelningen (procent) av krav multiplicerat med beslutsutrymme enligt figur 

6:3, efter födelseland i åldrarna 25-64 år, 1994-97. 

Krav Beslutsutrymme Totalt 

Lågt Högt 

Utlandsfödd Svenskfödd Utlandsfödd Svenskfödd Utlandsfödd Svenskfödd 

Låga 36 23 30 35 26 23 

Höga 32 29 34 32 35 37 

Totalt 34 26 28 33 

Källa: SCB: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) och enligt Karaseks modell. 

I gruppen ej facklärda arbetare hade 56 procent av de utlandsfödda männen lågt beslutsutrymme 

jämfört med 38 procent av de svenska männen (ej redovisat i tabell). Bland facklärda 

arbetare var motsvarande tal 39 procent bland utlandsfödda mot 28 procent bland 

svenskfödda (ej redovisat i tabell). I tjänstemannagrupperna noterades inga motsvarande 

skillnader. 

Ungefär hälften av de tillfrågade rapporterade lågt socialt stöd på arbetet oavsett kön, 

födelseland eller socioekonomisk grupp. 

Andelen utlandsfödda med ”spänd arbetssituation” var 32 procent jämfört med 29 procent 

bland svenskfödda (figur 6:5). 

I enlighet med teorin utsattes människor med en ”spänd arbetssituation”, både svenskfödda 

och utlandsfödda, för en kraftigt ökad risk för självrapporterad långvarig sjukdom (83 

respektive 152 procent) jämfört med dem som har en ”avspänd arbetssituation”. Överraskande 

nog visade även tillfrågade med en ”aktiv arbetssituation”, både svenskfödda och 

utlandsfödda, en förhöjd sjukdomsrisk jämfört med tillfrågade med en avspänd arbetssituation, 

om än inte lika tydligt. 

De med låg kontroll, både män och kvinnor, visade också en ökad risk för självrapporterad 

långvarig sjukdom (cirka 40 procent). Ej facklärda arbetare med lågt beslutsutrymme 

visade en förhöjd sjukdomsrisk (ca 120 procent) jämfört med mellan/högre tjänstemän 

som redovisade beslutsutrymme.


Figur 6:6 Åldersstandardiserade relativa risker för hjärt-kärlsjukdomar hos arbetslösa 

kvinnor i åldrarna 35-64 år 1997-1998. Referenspopulationen är sysselsatt 

svenskfödda. 

Födelseland 

Latinamerika 

Hjärt-kärlsjukdomar hos arbetslösa kvinnor 


Polen 

I figurerna 6.6 och 6.7 presenteras data om arbetslöshet och ohälsa i form av inläggning på 

sjukhus för hjärt-kärlsjukdomar. 

Finska kvinnor, sysselsatta och arbetslösa, hade 41 procents respektive 66 procents ökad 

risk för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med svenskfödda sysselsatta kvinnor (se figur 6:6 och 

tabell 6:6). Arbetslösa (mer än 175 dagar under året) svenskfödda kvinnor uppvisade en 

15-procentig överrisk för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med sysselsatta svenskfödda kvinnor. 

Bland såväl övriga sysselsatta som arbetslösa i de olika utlandsfödda grupperna fanns inga 

förhöjda risker i jämförelse med svenskfödda sysselsatta. Siffrorna gällande bosniska, 

turkiska och afrikanska kvinnor bygger på ett litet antal insjuknanden i hjärt-kärlsjukdomar, 

vilket innebär att jämförelser med svenskfödda inte är meningsfulla. 

Iran 

OECD-länder 

Sverige * 

RR = 1 (Sysselsatta svenskfödda) 

Sydeuropa 


Finland * 

0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 

Asien 

2


Figur 6:7 Åldersstandardiserade relativa risker för hjärt-kärlsjukdomar hos arbetslösa 

män i åldrarna 35-64 år 1997-1998. Referenspopulation är sysselsatta svenskfödda. 

Födelseland 

Hjärt-kärlsjukdomar hos arbetslösa män 

Polen 

Sverige * 

Sydeuropa 

Finland * 


Bosnien 

Turkiet 



OCED-länder 

Iran 


Asien 

0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 2 


Sysselsatta invandrarmän från Finland, Polen och Asien löpte förhöjd risk, mellan 27 och 

41 procent, för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med sysselsatta svenskfödda män. Arbetslösa 

män, svenskfödda, finska och män från Irak och andra arabisktalande länder löpte cirka 

20-30 procents ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med svenskfödda sysselsatta 

män (Se figur 6:7 och tabell 6.7). Den högsta risken uppvisade arbetslösa östeuropeiska 

män, 66 procent högre jämfört med svenskfödda sysselsatta män. Flera av invandrargrupperna 

var relativt små, speciellt bland kvinnorna, vilket gör att resultaten måste tolkas med 

försiktighet. 

I figurerna 6:8 och 6:9 och i tabellerna 6:8 och 6:9 presenteras data om arbetslöshet och 

psykisk ohälsa uttryckt i antal inläggningar på psykiatrisk klinik.


Figur 6:8 Relativa risker för inläggning på psykiatrisk klinik för arbetslösa kvinnor. 

Referenspopulation är sysselsatta svenskfödda. 

Födelseland 

Psykiatrisk inläggning för arbetslösa kvinnor 

Turkiet 

Polen 


Bosnien 

Sydeuropa * 

Iran * 



Asien * 

Sverige * 

OECD-länder * 

0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 


Finland * 


De flesta sysselsatta invandrarkvinnor löpte förhöjd risk för inläggning på psykiatrisk 

klinik under perioden 1997-1998. Speciellt hög risk uppvisade gruppen invandrarkvinnor 

från Finland och Iran, 40-120 procent högre än svenskfödda, sysselsatta kvinnor. 

Arbetslöshet har en stor betydelse för risken att drabbas av allvarlig psykisk sjukdom. Alla 

grupper, utom turkiska kvinnor, visade kraftigt förhöjd risk för inläggning på psykiatrisk 

klinik jämfört med svenskfödda sysselsatta kvinnor. Arbetslösa kvinnor födda i Sverige, 

OECD-länderna, Finland och Afrika löpte mycket höga risker, över 200 procent, medan 

övriga undersökta grupper låg på omkring 40-180 procent jämfört med sysselsatta svenskfödda 

kvinnor. Arbetslösa kvinnor från Bosnien och Turkiet hade få inläggningar på psykiatrisk 

klinik, och därför är risktalen för dessa grupper osäkra. 

5 

5,5 6 6,5 7


Figur 6:9 Relativa risker för inläggning på psykiatrisk klinik för arbetslösa män. 

Referenspopulation är sysselsatta svenksfödda. 

Födelseland 

Finland * 

Psykiatrisk inläggning för arbetslösa män 

Bosnien 

Turkiet 


Sydeuropa * 


Iran * 


Asien * 


OECD-länder * 

Sverige * 

0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 


Polen * 

Alla grupper av arbetslösa män, med undantag av arbetslösa bosniska och turkiska män, 

uppvisade kraftigt förhöjd risk för inläggning på psykiatrisk klinik. Särskilt höga risker 

(mellan 200 och 560 procent) hade svenskfödda arbetslösa män, samt arbetslösa män från 

OECD-länder, Finland, Polen och Afrika i jämförelse med svenskfödda sysselsatta män. 

Övriga grupper av arbetslösa män visade överrisker på 80 till ca 190 procent i jämförelse 

med svenskfödda sysselsatta män. De sysselsatta männen uppvisade ett annat mönster än 

kvinnorna och endast för män från Finland och Polen uppvisade förhöjda risker, ca 100 

respektive 70 procent, för inläggning på psykiatrisk klinik jämfört med svenskfödda, 

sysselsatta män. Sysselsatta män från Asien visade cirka femtio procent lägre risk för 

förstagångsinläggning på psykiatrisk klinik i jämförelse med svenskfödda sysselsatta 

män. 

5 

5,5 6 6,5 7



Kvinnor hade i regel lägre sysselsättningsgrad än män, undantaget kvinnor födda i 

Finland, som hade en högre sysselsättningsgrad än finskfödda män. Sysselsättningen var 

extremt låg bland kvinnor med ursprung i Irak och andra arabisktalande länder, Bosnien, 

Turkiet, Afrika och Iran. 

I alla utlandsfödda grupper utom de från OECD-länder och Finland hade flera av de tillfrågade 

bundet och ofritt arbete än bland svenskfödda i slutet av 1990-talet. Invandrare 

från Finland, Sydeuropa, Östeuropa och gruppen övriga länder, som framförallt utgörs av 

flyktingar, rapporterar fler att de har ett enformigt arbete än bland svenskfödda och invandrare 

från OECD-länder 1997-99. 

I samtliga invandrargrupper utom gruppen födda i OECD-länder har en högre andel tillfrågade 

fysiskt påfrestande arbeten och ryggont jämfört bland svenskfödda. 

Finska kvinnor, sysselsatta och arbetslösa, löpte cirka 50 procent högre risk för hjärt-kärlsjukdomar 

än svenskfödda sysselsatta kvinnor. Sysselsatta män från Finland, Polen och 

Asien uppvisade förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med svenskfödda män. 

Arbetslösa män från Östeuropa löpte högst risk för hjärt-kärlsjukdomar. Flera av invandrargrupperna 

var ganska små, speciellt bland kvinnorna, vilket gör att resultaten måste 

tolkas med försiktighet. 

De flesta sysselsatta invandrarkvinnorna utom bosniska, turkiska, irakiska och afrikanska 

kvinnor visade förhöjd risk för inläggning på psykiatrisk klinik under perioden 1997- 

1998. Dessutom verkar arbetslöshet vara relaterad till psykisk ohälsa. Nästan alla arbetslösa 

invandrarkvinnor, utom turkiska kvinnor, löpte kraftigt förhöjda risker för inläggning 

på psykiatrisk klinik jämfört med svenskfödda, sysselsatta kvinnor. 

Bland männen var mönstret annorlunda. Enbart två grupper av sysselsatta invandrarmän 

visade förhöjda risker. Däremot löpte nästan alla arbetslösa män oavsett födelseland en 

ökad risk för inläggning på psykiatrisk klinik jämfört med svenskfödda män.


Tabell 6:6 Åldersstandardiserade incidenstal (insjuknandetal per 10 000 individer och år) 

och relativa risker (med 95-procentiga konfidensintervall) för hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9 

och 10: 390-453, I00-I82) i åldrarna 35-64 år för sysselsatta och arbetslösa kvinnor. 

Referenspopulation: svenskfödda och uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) anger att 

gruppen skiljer sig signifikant från Sverige på 5 %-nivån. 

- anger att antalet fall är för litet för att utgöra underlag till en skattning. 

Födelseland Sysselsatta Arbetslösa 


Sverige 53 1 (Referens) 56* 1,15 (1,06-1,25) 

OECD-länder 48 0,91 (0,80-1,02) 49 1,06 (0,70-1,61) 

Finland 74* 1,41 (1,32-1,52) 78* 1,66 (1,29-2.13) 

Sydeuropa 54 1,06 (0,85-1,33) 52 1,23 (0,68-2,22) 

Polen 59 1,09 (0,87-1,36) 49 0,94 (0,53-1,65) 


Turkiet - - - - 

Iran 52 0,97 (0,59-1,58) 35 1,01 (0,56-1,83) 

Latinamerika 43 0.86 (0,62-1,19) 9 0,41 (0,13-1,27) 


arabisktalande länder 47 0,90 (0,52-1,55) 91 1,28 (0,69-2,37) 

Asien 58 1,03 (0,74-1,45) 73 1,74 (0,96-3,14) 

Östeuropa med fd 

Sovjet 50 0,95 (0,78-1,16) 36 0,72 (0,39-1,33) 

Afrikanska stater - - - -



och relativa risker (med 95-procentiga konfidensintervall) för hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9 

och 10: 390-453, I00-I82) i åldrarna 35-64 år för sysselsatta och arbetslösa män. 

Referenspopulation: svenskfödda och uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) anger att 

gruppen skiljer sig signifikant från sysselsatta svenskfödda på 5 %-nivån. 




OECD-länder 110 1,04 (0,97-1,12) 81 0,80 (0,60-1,06) 

Finland 150* 1,41 (1,33-1,50) 127* 1,28 (1,06-1,54) 

Sydeuropa 112 1,05 (0.93-1,17) 125 1,24 (0,94-1,64) 

Polen 135* 1,27 (1,04-1,56) 126 1,18 (0,71-1,96) 

Bosnien 137 1,17 (0,74-1,86) 143 1,40 (0,99-1,98) 

Turkiet 137 1,27 (0,98-1,64) 125 1,55 (0.95-2,53) 

Iran 140 1,12 (0,88-1,41) 78 0,81 (0,57-1,14) 

Latinamerika 72* 0,66 (0,52-0,85) 68* 0,55 (0,30-0,99) 


arabisktalande länder 124 1,11 (0,91-1,35) 166* 1,29 (1,01-1,65) 

Asien 142* 1,41 (1,15-1,74) 82 0,97 (0,55-1,72) 

Östeuropa med f.d. 

Sovjet 112 1,04 (0,92-1,18) 172* 1,66 (1,27-2,17) 

Afrikanska stater 95 0,96 (0,70-1,33) 78 0,86 (0,51-1,44)



och relativa risker (med 95-procentiga konfidensintervall) för inläggningar på psykiatrisk 

klinik (ICD 9 och 10: 290-302,305-319, F00-F99 (med undantag för F102, F112, F122, 

F132, F142, F152, F162, F182, F192)) i åldrarna 25-64 år för sysselsatta och arbetslösa 

kvinnor. Referenspopulation: svenskfödda och uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) 

anger att gruppen skiljer sig signifikant från sysselsatta svenskfödda på 5 %-nivån. 




OECD-länder 30* 1,23 (1,06-1,43) 94* 3,65 (2,73-4,87) 

Finland 34* 1,42 (1,28-1,56) 117* 4,33 (3,56-5,27) 

Sydeuropa 34* 1,42 (1,13-1,79) 49* 1,82 (1,17-2,82) 

Polen 35* 1,40 (1,11-1,78) 43 1,54 (0,96-2,48) 

Bosnien 24 1,20 (0,57-2,51) 40* 1,76 (1,12-2,76) 

Turkiet 37 1,42 (0,90-2,23) 23 1,36 (0,68-2,73) 

Iran 41* 2,18 (1,59-2,97) 46* 1,96 (1,34-2,89) 

Latinamerika 35* 1,38 (1,04-1,83) 55* 2,39 (1,56-3,67) 



Asien 31* 1,35 (1,04-1,76) 59* 2,80 (1,90-4,11) 


Sovjet 32* 1,31 (1,03-1,67) 65* 2,58 (1,78-3,73) 

Afrikanska stater 20 0,88 (0,50-1,56) 137* 4,48 (2,92-6,88)



och relativa risker (med 95-procentiga konfidensintervall) för inläggningar på psykiatrisk 

klinik (ICD 9 och 10: 290-302,305-319, F00-F99 (med undantag för F102, F112, F122, 

F132, F142, F152, F162, F182, F192)) i åldrarna 25-64 år för sysselsatta och arbetslösa 

män. Referenspopulation är svenskfödda med uppföljningstid 1997-98. Asterisk (*) anger 

att gruppen skiljer sig signifikant från sysselsatta svenskfödda på 5 %-nivån. 




OECD-länder 26 1,16 (1,00-1,34) 80* 3,39 (2,57-4,48) 

Finland 44* 1,94 (1,75-2,15) 143* 6,58 (5,63-7,70) 

Sydeuropa 22 0,98 (0,78-1,23) 37* 1,79 (1,25-2,56) 

Polen 35* 1,68 (1,22-2,32) 120* 4,88 (3,24-7,35) 

Bosnien 20 0,95 (0,51-1,76) 32 1,41 (0,89-2,24) 

Turkiet 17 0,86 (0,56-1,32) 29 1,55 (0,86-2,80) 

Iran 23 1,18 (0,86-1,63) 62* 2,74 (2,11-3,55) 

Latinamerika 24 1,01 (0,73-1,39) 73* 2,76 (1,92-3,98) 



Asien 11* 0,56 (0,34-0,91) 54* 2,89 (1,86-4,48) 


Sovjet 19 0,90 (0,67-1,22) 51* 2,12 (1,35-2,32) 

Afrikanska stater 18 0,69 (0,40-1,19) 51* 3,06 (2,22-4,21)


Referenser 


2. Marklund S. Arbetsliv och hälsa 2000. Stockholm: Arbetslivsinstitutet, 2000. 

3. Välfärd vid vägskäl. Utvecklingen under 1990-talet. Delbetänkande från Kommittén 

Välfärdsbokslut. SOU 2000:3. Stockholm: Fritzes, 2000. 

4. Alexandersson K, Östlin P. Kvinnors och mäns arbete och hälsa. In: Marklund S, ed. 

Arbetsliv och hälsa 2000. Stockholm: Arbetslivsinstitutet, 2000. 

5. Hemström Ö. Klasskillnader i hälsa och dödlighet. In: Marklund S, ed. Arbetsliv och 

hälsa 2000. Stockholm: Arbetslivsinstitutet, 2000. 

6. Borg V, Kristensen TS. Social class and self-rated health: Can the gradient be explained 

by differences in life style or work environment? Soc Sci Med 2000;51(7):1019-30. 

7. Molin B. Rätt man på fel plats - en studie av arbetsmarknaden för utlandsfödda 

akademiker som invandrat under 1900-talet: www.ams.se. 

8. Martikainen PT, Valkonen T. Excess mortality on unemployed men and women during 

a period of rapidly increasing unemployment. Lancet 1996;348(9032):909-912. 

9. Karasek R, Baker D, Marxer F, Ahlbom A, Theorell T. Job decision latitude, job 

demands, and cardiovascular disease: A prospective study of Swedish men. Am J 

Public Health 1981;71(7):694-705. 

10. Johnson JV, Hall EM. Job strain, work place social support, and cardiovascular disease: 

A cross-sectional study of a random sample of the Swedish working population. Am J 

Public Health 1988;78(10):1336-42. 

11. Johnson JV, Stewart W, Hall EM, Fredlund P, Theorell T. Long-term psychosocial work 

environment and cardiovascular mortality among Swedish men. Am J Public Health 

1996;86(3):324-331. 

12. Schnall PL, Landsbergis PA, Baker D. Job strain and cardiovascular disease. Annu Rev 

Public Health 1994;15:381-411. 

13. Alfredsson L, Spetz CL, Theorell T. Type of occupation and near-future hospitalization 

for myocardial infarction and some other diagnoses. 

Int J Epidemiol 1985;14(3):378-88. 

14. Hammar N, Alfredsson L, Johnson JV. Job strain, social support at work, and incidence 

of myocardial infarction. Occup Environ Med 1998;55(8):548-53. 

15. Netterstrom B, Nielsen FE, Kristensen TS, Bach E, Moller L. Relation between job 

strain and myocardial infarction: A case-control study. Occup Environ Med 

1999;56(5):339-42. 

16. Alterman T, Shekelle RB, Vernon SW, Burau KD. Decision latitude, psychologic 

demand, job strain, and coronary heart disease in the Western Electric Study. Am J 

Epidemiol 1994;139(6):620-7. 

17. Hlatky MA, Lam LC, Lee KL, et al. Job strain and the prevalence and outcome of coronary 

artery disease. Circulation 1995;92(3):327-33. 

18. Bosma H, Peter R, Siegrist J, Marmot M. Two alternative job stress models and the risk 

of coronary heart disease. Am J Public Health 1998;88(1):68-74.


19. Astrand NE, Hanson BS, Isacsson SO. Job demands, job decision latitude, job support, 

and social network factors as predictors of mortality in a Swedish pulp and paper company. 

Br J Ind Med 1989;46(5):334-40. 

20. Brown DE, James GD. Physiological stress responses in Filipino-American immigrant 

nurses: The effects of residence time, life-style, and job strain. Psychosom Med 

2000;62(3):394-400. 

21. R, Lapidus L, Bjorntorp P. A comparative review of psychosocial and occupational 

environment in native Swedes and immigrants. Scand J Soc Med 1996;24(4):237-42.


7. Sammanfattning och 

diskussion av resultaten 

Jan Sundquist 

Det övergripande syftet med denna rapport är att ge en bild av invandringen till Sverige 

från andra världskriget och att beskriva hälsan hos några av de berörda invandrargrupperna. 

Studien behandlar olika indikatorer på ohälsa i form av självrapporterad hälsa, självmord, 

självmordsförsök, inläggningar på sjukhus i olika diagnoser samt insjuknanden i hjärtkärlsjukdomar, 

kranskärlssjukdomar och cancer. Dessa indikatorer visar på betydande 

skillnader mellan svenskfödda och invandrare, mellan olika invandrargrupper samt mellan 

kvinnor och män. I några fall visar rapporten att invandrare är friskare än svenskfödda. 

Resultaten diskuteras också utifrån modellen i kapitel 1. 

Sammanfattning av huvudresultat kapitelvis 

Hjärt- och kärlsjukdomar 


I kapitel 2 beskrivs insjuknanden och död i hjärt-kärl- och kranskärlssjukdomar. Denna 

grupp av sjukdomar utgör det största folkhälsoproblemet i Sverige. Trots en kraftig minskning 

under de senaste 30 åren orsakas ungefär hälften av alla dödsfall av hjärt-kärlsjukdomar. 

Analyserna i kapitlet baserades på hela befolkningen i åldrarna 35-74 år. 

Resultaten visar att flera stora invandrargrupper i Sverige har betydande överrisk för att 

insjukna i hjärt-kärl- och kranskärlsjukdomar jämfört med svenskfödda. Däremot har 

invandrare från OECD-länder ungefär samma insjuknandemönster (incidenstal) som 

svenskfödda, både avseende hjärt-kärl- och kranskärlssjukdomar. 

Invandrarmän från Finland, Polen, Bosnien, Turkiet samt Östeuropa med f.d. Sovjet löper 

cirka 8-36 procents högre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar än svenskfödda, medan 

iranska, afrikanska och latinamerikanska invandrare uppvisar 17-37 procents lägre risk än 

svenskfödda män. Kvinnor uppvisar en tendens till något högre nivå för de relativa riskerna 

än män (även för invandrare från Irak och arabisktalande länder). Övriga grupper 

uppvisar ungefär samma incidenstal och risker som svenskfödda.


Invandrarmän från Finland, Irak och andra arabisktalande länder, Turkiet och Polen 

uppvisar kraftigt förhöjda incidenstal i kranskärlssjukdomar jämfört med svenskfödda, 

detta i kontrast mot grupperna latinamerikanska och afrikanska män som erhåller lägre 

incidenstal. Förutom ovanstående invandrargrupper visar också invandrare födda i 

Sydeuropa, Bosnien, Iran, Asien och Östeuropa med f.d. Sovjet högre incidenstal i kranskärlssjukdomar 

än svenskfödda. 

Den slumpmässiga variationen i dödstal blir mer påtaglig då antalet dödsfall är lägre än 

sjukfallen. Den tydligaste överrisken gäller invandrare från Finland . Antalet avlidna mer 

ursprung i Iran och Irak ligger på samma nivå som i gruppen svenskfödda. 

Cancersjukdomar 

Insjuknanden i bröstcancer, prostatacancer, cancer i tjocktarmen och lungcancer – som 

utgör de vanligaste cancerformerna i Sverige och övriga industrialiserade länder – och 

insjuknanden i cancer i livmoderhalsen och magcancer – som utgör de vanligaste cancerformerna 

i utvecklingsländer – varierar mellan den svenskfödda befolkningen och invandrare. 

Resultaten visar också på ändringar i insjuknande i vissa cancerformer när hänsyn 

tas till cancerförekomsten i ursprungsländerna. 

Kvinnor födda i Turkiet, Afrika, Bosnien, Asien, Irak, Chile och Iran bibehåller sin låga 

bröstcancerrisk i Sverige, medan däremot kvinnor från Polen och andra östeuropeiska 

stater och Sydeuropa uppvisar en högre bröstcancerrisk sedan de flyttat till Sverige. 

Invandrarkvinnor födda i Finland och andra OECD-länder löper samma risk att insjukna i 

bröstcancer som svenskfödda kvinnor. 

Invandrarkvinnor födda i Bosnien och Chile bibehåller en högre risk för cancer i livmoderhalsen 

efter flyttningen till Sverige. I motsats till internationella jämförelser visar denna 

rapport att invandrarkvinnor födda i Afrika löper en lägre risk att insjukna i cancer i livmoderhalsen 

jämfört med svenskfödda kvinnor. Invandrarkvinnor födda i Iran och Irak 

bibehåller sin låga risk för cancer i livmoderhalsen när de flyttar till Sverige. 

Risken för prostatacancer är lägre för samtliga invandrarmän, oavsett födelseland, än för 

svenskfödda män, vilket överensstämmer med internationella jämförelser. 

Trots en lägre risk att insjukna i cancer i tjocktarmen för polacker än för svenskfödda, 

löper invandrade män från Polen större risk och invandrade kvinnor från Polen likartad 

risk i jämförelse med svenskfödda män och kvinnor. Övriga invandrare födda i länder med 

lågriskprofil (Asien, Turkiet, Iran, Chile och Afrika) och Finland, bibehåller sin låga risk 

för cancer i tjocktarmen. Invandrare från övriga länder hade ungefär samma risk som svenskfödda 

män och kvinnor, vilket även detta var i enlighet med internationella jämförelser.

Trots den lägre risken för lungcancer bland kvinnor i Finland jämfört med svenska kvinnor, 

uppvisar finländska invandrarkvinnor en ökad risk att insjukna i lungcancer jämfört 

med svenskfödda kvinnor. Invandrarkvinnor födda i andra länder bibehåller sin riskprofil 

vare sig den är hög eller låg. Endast invandrarmän födda i Iran behåller en låg risk för lungcancer, 

medan invandrarmän födda i Asien och Afrika löper samma risk som svenskfödda 

män. Invandrarmän födda i länder med högre lungcancerrisk (Finland och andra OECDländer, 

Bosnien, Sydeuropa, Östeuropa och Turkiet) än i Sverige, behåller en hög risk för 

lungcancer efter invandring till Sverige. 

Invandrarkvinnor födda i OECD-länder (exklusive Finland) och Irak, samt invandrarmän 

födda i OECD-länder (exklusive Finland), Irak, Afrika, Iran, och Polen, visar ungefär 

samma risk för cancer i magen som svenskfödda kvinnor och män. Risken är dock högre 

bland övriga invandrargrupper jämfört med svenskfödda män och kvinnor, ett mönster 

som liknar det i ursprungsländerna. 

Psykiska sjukdomar 


Inläggningar för psykiatrisk vård, insjuknanden i schizofreni och andra psykoser, 

förstämningssyndrom, alkoholberoende samt självmordsförsök och självmord beskrivs i 

kapitel 4. 

Nästan alla redovisade indikatorer på psykisk ohälsa som vård på psykiatrisk avdelning, 

insjuknande i schizofreni, andra psykoser och förstämningssyndrom, alkoholberoende 

samt självmordsförsök och självmord, tyder på att många invandrargrupper har mycket 

sämre psykisk hälsa än svenskfödda. 

Speciellt dålig psykisk hälsa redovisas bland finska invandrare, den största invandrargruppen 

i Sverige. 

Invandrarkvinnor från OECD-länder har oväntat dålig psykisk hälsa enligt vissa indikatorer 

jämfört med svenskfödda kvinnor. 

Män från Finland, Turkiet och Östeuropa samt kvinnor från Afrika, Östeuropa och Finland, 

uppvisar över 50 procents överrisk för schizofreni jämfört med svenskfödda. 

Kvinnor har i allmänhet en större benägenhet att göra självmordsförsök än män. 

Utlandsfödda kvinnor visar i alla grupper, utom Sydeuropa, Turkiet, Irak och andra 

arabisktalande länder, större benägenhet att göra självmordsförsök än svenskfödda kvinnor.


Levnadsvanor som påverkar hälsan 

Resultaten i kapitel 5 baseras på intervjudata från Undersökningen av levnadsförhållanden 

(ULF) och utgår därför från en annan indelning av invandrarnas födelseländer än den tidigare 

redovisade. I de flesta invandrargrupperna är andelen rökare större än bland svenskfödda. 

Bland invandrade kvinnor är också övervikt vanligare. Invandrare motionerar i 

mindre omfattning än svenskfödda. Dessa förhållanden påverkar hälsan negativt, och 

invandrarna uppgav också mer sällan att de har ett gott hälsotillstånd. Även socioekonomiska 

förhållanden förklarar en del av skillnaderna mellan invandrares och svenskföddas 

olika hälsonivåer. 

Män och kvinnor från OECD-länder har i de flesta fall levnadsvanor (livsstil och psykosociala 

faktorer) som liknar de svenskföddas. Alla övriga grupper uppvisar i flera fall ett 

annorlunda livsstilsmönster. 

Andelen dagliga rökare bland invandrade män är mycket hög, över 30 procent, utom för 

män från OECD-länder där 22 procent är dagliga rökare. Detta är naturligtvis en negativ 

situation, eftersom rökning är en betydelsefull riskfaktor för en rad olika sjukdomar. 

Däremot är skillnaderna väsentligt mindre mellan invandrarkvinnor och svenska kvinnor. 

Endast gruppen invandrarkvinnor från Polen och Finland har en högre andel dagligrökare. 

Vi noterar också att i gruppen invandrarkvinnor från Iran ingår en mycket låg andel rökare. 

Andelen överviktiga är i stort sett densamma bland svenskfödda män och män i olika 

invandrargrupper. Kvinnor ligger i allmänhet på en lägre nivå än män. Andelen överviktiga 

kvinnor från Sydeuropa, Turkiet och Chile är högre än bland svenskfödda kvinnor. 

Bland svenskfödda män och kvinnor motionerar drygt hälften. Män från de flesta 

invandrargrupperna, utom från OECD-länder och Sydeuropa, visar låg motionsaktivitet, 

betydligt lägre än svenskfödda. Andelen kvinnor som motionerar regelbundet på sin fritid 

är också mycket låg bland invandrarkvinnor från Sydeuropa, Östeuropa, Polen, Turkiet, 

Iran, Chile och ”övriga länder”. Vi vet mycket litet om vilka faktorer som ligger bakom 

den låga nivån, men man bör lägga märke till att det är motionen på fritiden som mäts. 

Kunskap om den totala fysiska aktiviteten, där hushållsarbete och fysisk aktivitet på 

arbetet ingår, saknas. 

En större andel män födda i Polen och Turkiet har ett bättre socialt nätverk jämfört med 

svenskfödda män. Däremot är andelen med ett bra socialt nätverk mindre bland män födda 

i Östeuropa, Iran, Chile och ”övriga länder”. En större andel av kvinnorna födda i Polen 

har ett bra socialt nätverk jämfört med svenskfödda kvinnor. Bland kvinnor från Finland, 

Östeuropa, Iran, Chile och ”övriga länder” har en lägre andel ett bra socialt nätverk. 

Grupperna OECD-länder och Turkiet ligger på ungefär samma nivå som Sverige. 

Med undantag för män från Finland och Östeuropa, är fler invandrare från de flesta grupper


rädda att gå ut på kvällarna jämfört med gruppen svenskfödda. Kvinnor från samtliga 

invandrargrupper, utom de från OECD-länder och Östeuropa, säger sig oftare än svenskfödda 

kvinnor ha avstått från att gå ut på kvällarna på grund av rädsla. 

Andelen män med god hälsa är ungefär densamma bland invandrare från OECD-länder, 

Polen och Östeuropa som bland svenskfödda. Bland kvinnor från OECD-länder och 

Finland uppvisar ungefär samma andel friska personer som bland svenskfödda kvinnor. 

Alla övriga grupper uppvisar signifikant lägre andel personer med god hälsa än svenskfödda. 

Vid kontroll av livsstilsfaktorer och psykosociala faktorer förändras bilden till det bättre 

för de invandrargrupper som har låg andel med god hälsa. I första hand har livsstilsfaktorerna 

som betydelse, däribland rökning och övervikt. Störst betydelse för invandrarnas låga 

andel individer med god hälsa har dock de socioekonomiska faktorerna. Detta resultat kan 

delvis sammanhänga med att vi valt att se på andelen med god hälsa och inte den motsatta 

hälsovariabeln, det vill säga andelen sjuka. Vid kontroll av samtliga variabler minskar 

skillnaderna mellan invandare och svenskfödda betydligt, kanske främst mellan männen, 

men de valda bakgrundsvariablerna förklarar inte hela skillnaden. 

Arbetsmiljö, sysselsättning och ohälsa 

I kapitel 6 visas att invandrare från Sydeuropa, Östeuropa och övriga länder generellt har 

mer enformiga och ofria arbeten och att de har ryggont avsevärt mycket oftare än andra 

invandrargrupper. Fler invandrare uppger att de känner sig trötta och håglösa efter arbetet 

än bland de svenskfödda. Vissa grupper av invandrare är kraftigt undersysselsatta, vilket 

troligen påverkat hälsan negativt. 

Invandrare har i genomsnitt en lägre socioekonomisk position än svenskfödda. Detta i 

kombination med lägre sysselsättningsnivå och högre arbetslöshet gör invandrare till en 

utsatt grupp i samhället. Undantaget utgör invandrare från OECD-länder som ligger mycket 

nära svenskfödda när det gäller andelen som har dålig arbetsmiljö och ohälsa. Dessa har 

dessutom väsentligt högre sysselsättningsnivå än övriga invandrare. 

Ej facklärda utlandsfödda män har betydligt lägre kontroll över sin arbetssituation än 

motsvarande grupp svenskfödda män. 

Såväl arbetare med en ”spänd arbetssituation” som ej facklärda arbetare med lågt beslutsutrymme 

uppvisar kraftigt förhöjd sjukdomsrisk. 

Inflytandet på arbetet är lågt oavsett födelseland. Missnöjet med arbetet är ungefär lika 

stort i alla grupper. Däremot upplever invandrare från Sydeuropa, Östeuropa och övriga 

länder att de har mer enformiga och ofria arbeten än svenskfödda och invandrare från 

OECD-länder.


Nästan hälften av alla individer har psykiskt påfrestande arbeten, med något högre andel 

bland invandrarna från Östeuropa. Förekomsten av fysiskt påfrestande arbete är något mer 

vanligt bland invandrare än bland svenskfödda. De flesta av de studerade faktorerna ökade 

i förekomst från 1989-91 till 1997-99. 

De flesta grupper av utlandsfödda kvinnor sysselsatta och arbetslösa – med finska kvinnor 

och arbetslösa svenskfödda kvinnor som undantag – löper inte högre risk för insjuknande i 

hjärt-kärlsjukdomar än sysselsatta svenskfödda kvinnor. Däremot visar några invandrargrupper 

bland sysselsatta och arbetslösa män förhöjda risker för insjuknande i hjärt- kärlsjukdomar 

jämfört med sysselsatta svenskfödda män. Arbetslösa svenskfödda män 

uppvisar 20 procents förhöjd risk jämfört med sysselsatta svenskfödda män. 

En majoritet av de sysselsatta invandrarkvinnorna och nästan alla arbetslösa kvinnor (även 

svenskfödda) visar kraftigt till mycket kraftigt ökad risk för inläggningar på psykiatrisk 

klinik. Bland männen är mönstret något annorlunda. Endast två grupper av sysselsatta 

invandrarmän visar förhöjd risk. Däremot löper nästan alla arbetslösa män oavsett födelseland 

ökad risk för inläggning på psykiatrisk klinik jämfört med svenskfödda sysselsatta 

män. 

Diskussion 

Det tredje årtusendets första decennium ser ut att bli en tid med stora omflyttningar av 

olika befolkningsgrupper. Inom EU sker en ökad rörlighet av arbetskraften, och till EU 

kommer också immigranter från Nordafrika, Balkan och det forna Sovjetunionen. Trots att 

lagstiftningen skärpts, fortsätter nya flyktingar att söka en fristad i Sverige från förföljelser, 

krig och naturkatastrofer. De följs av en anhöriginvandring vars storlek är avhängig 

den första flyktinginvandringen. 

Vi kommenterar endast statistiskt signifikanta samband i termer av under-/överrisker. Små 

skillnader som är signifikanta, det vill säga statistiskt säkerställda, behöver dock inte alltid 

innebära stora hälsoskillnader, eftersom många analyser är baserade på hela befolkningen. 

Analyser baserade på ett stort antal individer gör att små skillnader blir signifikanta men ur 

praktisk synvinkel är de ointressanta. Inläggningar på sjukhus skall också tolkas med försiktighet. 

Förstagångsinläggningar på sjukhus för hjärt-kärlsjukdomar, självmordsförsök, 

samt psykoser i olika invandrargrupper tyder i regel på allvarlig sjukdom och personer 

med dessa sjukdomar blir i de flesta fall inlagda. Andra sjukdomsgrupper som t.ex. depressioner 

sköts idag både inom primärvården och den öppna psykiatriska vården. Detta 

innebär att det vi redovisar som inläggningar för depression är en mindre del av den totala 

sjukdomsbilden av depressioner. Men att detta skulle påverka riskerna för inläggningar i 

olika invandrargrupper är föga troligt. Då vi också redovisar självskattad hälsa och livsstil 

vill vi framhålla att sådana data är viktiga men kräver en djupare analys.


Denna rapport visar att flera stora invandrargrupper i Sverige uppvisar betydande överrisker 

för insjuknade i hjärt-kärlsjukdomar, kranskärlssjukdomar och för psykisk ohälsa 

jämfört med svenskfödda. Detta är anmärkningsvärt eftersom människor som flyttar från 

sitt hemland till en annan del av världen oftast är friskare än de som stannar kvar. 

Denna ”healthy migrant effect” tenderar att nötas bort med tiden. Orsaken anses vara de 

påfrestningar som immigrationen innebär, och som bland annat medför att invandrare ofta 

får lägre social status än infödda med till exempel samma utbildning. Ett av de kraftfullaste 

sambanden inom folkhälsoforskningen är det mellan låg social status och ökad sjuklighet 

och förtida död. I Sverige har dessutom personer med låg social status visats ha en lägre 

grad av utnyttjande av primärvården än vad deras hälsotillstånd skulle motivera, med 

sämre möjligheter till adekvat behandling. 

Allt fler undersökningar visar dessutom att invandrarstatus (att vara född utomlands) i sig 

innebär en ökad risk för dålig hälsa, oberoende av social status, något som bekräftas i 

denna rapport. Invandrare i allmänhet har sämre hälsa, bland annat beroende på ohälsosam 

livsstil som rökning och fysisk inaktivitet, lägre social status och stor arbetslöshet. 

Det komplicerade samspelet mellan olika faktorer som påverkar hälsan hos invandrare 

sammanfattas i kapitel 1 (Figur 1:2). Faktorer på individ- och gruppnivå samt samhällsfaktorer 

både i hemlandet och i Sverige har alla betydelse. 

Arbetskraftsinvandrare från Finland och Sydeuropa samt flyktingar från utomeuropeiska 

länder har både i egna och andras studier visats löpa hög risk för långvarig sjukdom, något 

som endast delvis kan förklaras av låg materiell standard eller ohälsosam livsstil. Även 

faktorer som bristande integration och hög arbetslöshet har här stor betydelse. En 

Malmöstudie visade att jugoslaviska arbetskraftsinvandrare och flyktingar från arabländer 

i större utsträckning ansåg sig ha dålig hälsa jämfört med en svensk kontrollgrupp, vilket 

dock till största delen sammanhängde med låg materiell standard. Det finns en tydlig hierarki 

när det gäller ohälsans utbredning bland olika invandrargrupper. Arbetare från 

Sydeuropa och Finland har i regel sämre hälsa än arbetskraftsinvandrare från övriga 

OECD-länder som ofta har högre social status. De som invandrat från OECD-länder (utom 

Finland och Sydeuropa) integreras lättare i det svenska samhället, medan en stor andel 

kvinnor från Sydeuropa och Finland fortfarande efter flera år i Sverige inte talar svenska 

utan måste använda tolk vid läkarbesök. Flyktingar från Östeuropa har dålig hälsa, men 

allra sämst hälsa har de utomeuropeiska flyktingarna. 

I denna rapport redovisas förhöjda risker för insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar och kranskärlssjukdomar 

för både män och kvinnor som invandrat från Finland, Polen, Bosnien, 

Turkiet och Iran i jämförelse med svenskfödda män och kvinnor. Bland svenskfödda har 

dessutom en kraftig minskning av insjuknandet i hjärt-kärlsjukdomar skett under det 

senaste decenniet, en minskning som inte observerats bland utlandsfödda. Minskningen


bland de svenskfödda anses i stor utsträckning bero på en förbättrad livsstil. En studie över 

levnadsförhållanden (ULF) pekar på att rökning, fysisk inaktivitet och, i vissa fall, 

övervikt är vanligt bland stora invandrargrupper, något som kan förklara de förhöjda 

riskerna såväl för hjärt-kärlsjukdomar som psykisk ohälsa och vissa cancerformer. 

I denna rapport har vi visat att ungefär samma grupper som visar överrisk för kranskärlssjukdomar 

också löper en ökad risk för psykisk ohälsa, mätt som insjuknande i sådan 

psykisk sjukdom som leder till inläggning på psykiatrisk klinik. Detta är ett grovt mått 

eftersom en stor del av vården, även av allvarliga sjukdomstillstånd som t.ex. depressioner, 

sker i psykiatrisk öppenvård och primärvård, där det saknas tillförlitlig statistik. Man kan 

ana att det vi ser här bara är toppen av ett isberg. 

Det är allvarligt att stora invandrargrupper av både män och kvinnor inte är sysselsatta i 

arbete eller studier. Värst är situationen bland invandrarkvinnor från Sydeuropa, Bosnien, 

Turkiet, Afrika, Iran, Irak och andra arabisktalande länder där mindre än 40 procent är 

sysselsatta. Arbetslösa svenskfödda män, östeuropeiska män, finska män och män från 

Irak och andra arabisktalande länder visar mellan 19 och 66 procents ökad risk för hjärtkärlsjukdomar 

jämfört med svenskfödda sysselsatta män. Däremot löper de flesta grupper 

av utlandsfödda arbetslösa kvinnor – med finska kvinnor som undantag - ingen överrisk 

för insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar jämfört med sysselsatta svenskfödda kvinnor. En 

möjlig förklaring till denna skillnad mellan könen kan vara att invandrarkvinnorna relativt 

sett är unga, och att kvinnornas insjuknande i hjärt-kärlsjukdom i genomsnitt sker tio år 

senare än männens. Resultaten bör tolkas med försiktighet, då flera av invandrargrupperna 

är ganska små, speciellt bland kvinnorna. 

Nästan alla arbetslösa kvinnor och män visar kraftigt till mycket kraftigt ökad risk för 

förstagångsinläggning på psykiatrisk klinik. I en studie som forskargruppen vid 

Allmänmedicin Stockholm publicerade juni 2001 visades att faktorer som bristande integration, 

förlust av sammanhang och diskriminering också är av stor betydelse för ökad risk 

för psykisk ohälsa. 

Bland dem som har ett arbete finns indikationer på att arbetsmiljön upplevs som sämre 

bland invandrare än bland svenskfödda. Invandrare från Sydeuropa, Östeuropa och övriga 

länder har oftare mer enformigt och ofritt arbete än svenskfödda och invandrare från 

OECD-länder. De har också oftare ont i ryggen. Invandrare uppger att de oftare känner sig 

trötta och håglösa efter arbetet. De flesta av de studerade faktorerna ökar i förekomst mellan 

1989-91 och 1997-99. En möjlig förklaring är att svenskfödda och invandrare från 

OECD-länder lämnar trista, enformiga arbeten eller avancerar till högre befattningar inom 

samma företag, medan andra grupper av invandrare blir kvar i sådana arbeten. 

Det krävs betydligt mer forskning både kring orsaker till den större ohälsan bland invandrare 

och kring förebyggande åtgärder. Det finns ett stort behov av både longitudinella


studier och upprepade tvärsnittsstudier med fokus på invandrare för en kontinuerlig 

utvärdering av deras hälsoutveckling. 

För att ändra en ohälsosam livsstil, främst för att minska rökningen och öka den fysiska 

aktiviteten, behöver större resurser satsas på dessa grupper. Den ohälsa som en mindre 

hälsosam livsstil medför drabbar både individer och samhälle hårt, i synnerhet som 

invandrarbefolkningen förväntas öka ytterligare i framtiden. Men det räcker inte med en 

förbättrad livsstil. I vår modell (se Figur 1:2) tar vi upp samhällsfaktorer som arbetslöshet, 

diskriminering, social degradering, social utslagning, bostadssegregation och bristande 

integration i det svenska samhället. Dessa faktorer är av betydelse för utvecklingen av 

ohälsa. Det gäller främst ett ökat insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar och psykiska sjukdomar 

bland män och kvinnor som invandrat till Sverige. 

Här krävs kraftfulla insatser från samhällets sida. Det behövs resurser för det förebyggande 

arbetet bland såväl vuxna som barn, i första hand till primärvården som är basen 

i hälso- och sjukvården. Det är särskilt viktigt att resurser tillförs det förebyggande arbetet 

vid barnavårds- och mödravårdscentralerna och skolhälsovården i invandrartäta bostadsområden. 

Inom all sjukvård, och framför allt inom primärvården, krävs ökade kunskaper 

om hur man upptäcker och behandlar psykiska sjukdomar hos invandrare. Andra faktorer 

som också spelar roll är exempelvis att konsultationer i primärvården med invandrare från 

länder med andra språk och annan kultur tar mer tid i anspråk än andra besök. Detta är 

något som måste tas hänsyn till vid fördelning av resurser. 

Det är viktigt att sjukvårdens arbete anpassas till dem man arbetar för. Detta gäller för 

arbetet med invandrare liksom med svenskfödda. Både sjukvårdande och förebyggande 

åtgärder måste utformas med respekt för de enskilda människornas personliga, sociala och 

kulturella förutsättningar. Det behövs betydligt mer utbildning av personal inom vård och 

omsorg för att möta de dolda behov som finns. Invandrarnas integration i det svenska 

samhället måste öka genom aktivt arbete mot segregation i boende och i skola. Dessutom 

måste åtgärder vidtas för att minska diskriminering och segregation inom arbetslivet. För 

att undvika social degradering bör det svenska samhället underlätta för invandrare att få 

sina examina och yrkesutbildningar godkända. Ökade kunskaper och en ökad utbildning 

kring migration och hälsa kräver en kraftfull satsning på forskning inom området.


Bilaga 1. Metod 

Kapitel 2 

Datakällor 


Vi har använt databasen MigMed som finns på Allmänmedicin Stockholm. MigMed bygger 

på Statistiska Centralbyråns forskningsdatabas Louise som sammankopplats med dödsorsaksregistret, 

slutenvårdsregistret och immigrationsregistret. Data i detta kapitel bygger 

på den svenska befolkningen i åldrarna 35-74 år baserat på befolkningen 1996, med 

uppföljning 1997-1998. 

Utfallsvariabler 

Förstagångsinläggning på sjukhus under uppföljningstiden med diagnoserna: 

Hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9: 390-453 och ICD-10: I00-I82) 

Kranskärlssjukdomar (ICD 9: 410-414 och ICD 10: I20-I25) 

Dödlighet i samma diagnoser. 

Förklarande variabler 

Resultaten presenteras genomgående som insjuknande per 10 000 invånare och år (incidenstal) 

och döda per 100 000 invånare och år (dödstal), åldersjusterat och efter kön, samt 

som relativa risker med 95%-iga konfidensintervall i följande grupper: 

1. Sverige 

2. OECD-länder (inklusive USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan och Västeuropa). 

3. Finland 


5. Polen 

6. Bosnien 

7. Turkiet 

8. Iran 

9. Chile och övriga Latinamerika. 

10. Irak och andra arabisktalande länder. 

11. Asien 

12. Östeuropa 

13. Afrika utom Nordafrika .


Statistisk metod 

Resultaten presenteras som åldersjusterade incidenstal (insjuknande per 10 000 invånare och 

år) för de olika diagnoserna och för dödlighet (döda per 100 000 invånare och år). Incidenstal 

är antalet individer som insjuknar (dör) i hjärt-kärlsjukdomar respektive kranskärlsjukdomar 

under uppföljningsperioden dividerat med risktiden och slutligen multiplicerat med en konstant 

t.ex. 10 000 eller 100 000. Åldersjustering innebär att samtliga invandrargrupper får 

samma åldersfördelning som svenskfödda (referenspopulation). Detta måste alltid ske när 

man studerar sjuklighet/dödlighet, eftersom dessa vanligtvis är kraftigt korrelerade med 

ålder. I samtliga analyser av relativa risker används åldersjusterad “Cox proportional hazard 

regression”. Relativa risken (RR) anger hur många procents förhöjd/minskad risk en viss 

grupp löper i förhållande till Sverige och om denna risk är signifikant eller inte. Tillsammans 

med de relativa riskerna redovisas 95 %-iga konfidensintervall (KI). Asterisk (*) innebär att 

gruppen skiljer sig signifikant från Sverige på 5 %-nivån. 

Beräkningarna bygger på hela befolkningen i åldrarna 35-74 år och insjuknande under 

1997-98. Detta innebär att även mycket små skillnader kan bli signifikanta. 

Övertäckningen i kapitel 2-4 

När inga inkomstuppgifter (disponibel inkomst, socialbidrag, studiemedel) kan återfinnas 

bedöms individen inte finnas i landet, men finns ändå i befolkningsregistret. Detta innebär 

att skillnaderna mellan olika invandrargrupper och svenskar underskattas. I nedanstående 

tabell redovisas övertäckningen i procent efter kön och invandrargrupp. Ungefär lika stor 

andel män och kvinnor bland utlandsfödda saknar inkomstuppgift, cirka fem procent. 

Bland svenskfödda är andelen cirka 0,5 procent. Redovisade procenttal torde utgöra en 

lägre gräns för övertäckningen. 

Tabell Andel (procent) som saknar inkomstuppgifter efter kön och invandrargrupp. 


Sverige 0,5 0,4 

OECD-länder 7,1 5,5 

Finland 1,8 0,7 

Sydeuropa 5,5 4,4 

Polen 5,1 3,3 

Bosnien 4,1 12,0 

Turkiet 4,0 4,3 

Iran 5,3 5,7 

Chile och övriga Latinamerika 6,3 5,6 

Irak och arabisktalande länder 5,1 5,0 

Asien 9,8 7,5 

Östeuropa 4,6 4,6 

Afrika utom Nordafrika 7,2 5,7 

Totalt födda utomlands 5,2 4,2

Kapitel 3 Cancer 

Datakällor 


Vi använde Migration och Cancerdatabasen (MigCan). MigCan är en databas vid 

Allmänmedicin Stockholm uppbyggd av material från Statistiska Centralbyråns forskningsdatabas 

LOUISE (1990-1998), som har sammankopplats med cancerregistret (1958- 

1999), immigrationsregistret (1967-1998), dödsorsaksregistret och Folk- och Bostadsräkningarna 

(1960 och 1990). Individer boende i Sverige någon gång mellan 1990 och 

1998 är inkluderade i databasen Louise och därmed i MigCan. I databasen finns information 

om bland annat demografiska förhållanden, socioekonomiska faktorer, födelseland 

och migrationsår, datum för cancerdiagnos och ev. dödsdatum för ca 7 miljoner individer. 

Kohort 

År 1990 fanns information om födelseland för 3 263 441 män och 3 421 589 kvinnor födda 

1882-1970 ( 0,08 respektive 0,07 procent av män och kvinnor saknade information om 

födelseland). Andelen födda utomlands av den totala kohorten var 871 030 (13 procent av 

kvinnorna och 12,9 procent av männen). Vi exkluderade individer med diagnos av primär 

cancer före 1991. Den slutgiltiga kohorten inkluderade 3 184 831 män varav 13,2 procent 

födda utomlands och 3 293 583 kvinnor varav 13,3 procent födda utomlands. 


“Cox proportional hazard regression” används för att analysera effekten av både födelseland 

och ålder på cancerrisk. Uppföljningstiden (personår) räknades från 1 januari 1991 

fram till diagnos av någon malign tumör, dödsfall eller slutet på uppföljningen (31 december 

1999). Vi analyserade bara den första maligna tumören. De individer vars cancerdiagnos 

upptäckts först vid obduktion exkluderades. Beräkningarna presenteras som relativa 

risker (RR). Vid markering med asterisk (*) skiljer sig gruppen signifikant på


dödsorsaksregistret, slutenvårdsregistret och immigrationsregistret. 

Data i detta kapitel bygger på den svenska befolkningen i åldrarna 25-64 år med uppföljningstid 

1994-1998. 


Förstagångsinläggning under uppföljningstiden på psykiatrisk avdelning respektive 

förstagångsinläggning på psykiatrisk avdelning med diagnoserna: 

Schizofreni (ICD 9: 295A-G, W, X och ICD 10: F20). 

Förstämningssyndrom (depression och bipolär sjukdom/manodepression) (ICD 9: 296, 

298A, 298B, 311, 300E, 301B och ICD 10: F30-F39). 

Andra psykoser (ICD 9: 295, 297, 298C-E, W, X och ICD 10: F20-F28). 

Alkohol- och drogberoende (ICD 9: 303 och ICD 10: F10). 

Självmordsförsök (ICD 9: E950-959 och ICD 10: X60-X84) och skadehändelser med 

oklar avsikt (ICD 9: E980-989 och ICD 10: Y10-34). 

Självmord (ICD 9: E950-959 och ICD 10: X60-X84) och oklara dödsfall (ICD 9: E980- 

989 och ICD 10: Y10-34). 


Resultaten presenteras genomgående som insjuknande (inläggningar) per 100 000 

invånare och år (incidenstal), åldersjusterat och efter kön samt som relativa risker med 95procentiga 

konfidensintervall i följande grupper: 

1. Sverige 

2. OECD-länder (inklusive USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan och Västeuropa). 

3. Finland 


5. Polen 

6. Bosnien 

7. Turkiet 

8. Iran 

9. Chile och övriga Latinamerika. 

10. Irak och andra arabisktalande länder. 

11. Asien 

12. Östeuropa 

13. Afrika utom Nordafrika. 


Se kapitel 2

Kapitel 5 

Datakällor: 

Vi har använt oss av data från undersökningen av levnadsförhållanden för åren 1996-1999 

(ULF9699; n= 13 471) som bygger på ett urval av den svenska befolkningen samt 

Socialstyrelsens invandrarundersökning, kallad invandrar-ULF (INVULF96; n=1980). 

Den bygger på ett urval av invandrare födda i Chile, Iran, Polen och Turkiet, intervjuade 

1996. Vi har genomgående valt åldrarna 27-60 år, eftersom INVULF96 omfattade just 

dessa åldersgrupper. 


• Livsstil 

• Tobaksvanor: dagligrökare/ickerökare 

• Övervikt/fetma (BMI ≥25)/ Övriga. Body mass index beräknas enligt formeln 

vikt(kg)/längd 2 (m)≤ (kg/m 2 ), normalt BMI ligger i intervallet 18,5-25. 

• Motion: regelbunden motion minst en gång per vecka eller mer/alla andra. 

• Hälsotillstånd (självrapporterat, gott/övrigt): ”Gott” och ”mycket gott” klassificeras 

som gott hälsotillstånd, medan i övrigt ingår ”någorlunda”, ”dåligt” och ”mycket 

dåligt” hälsotillstånd. 

Psykosociala friskhetsfaktorer 

Socialt nätverk (bra/dåligt socialt nätverk) är ett index som bygger på variablerna: utbyter 

tjänster med grannar, träffar grannar, träffar syskon, har en riktig vän och har andra vänner. 

De som har två eller färre kontaktar anses ha ett dåligt socialt nätverk och övriga ett bra 

socialt nätverk. 

Trygghet: avstått från att gå ut p.g.a. rädsla/övriga. 

Förklarande variabler: 


Resultaten presenteras genomgående som åldersstandardiserade procenttal och åldersstandardiserade 

prevalenskvoter efter kön i följande grupper: 

1. Sverige 

2. OECD-länder (inkl. USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan, Västeuropa utom 

Sydeuropa). 

3. Finland 


5. Östeuropeiska stater 

6. Polen


7. Turkiet 

8. Iran 

9. Chile 

10. Övriga, d.v.s främst utomeuropeiska flyktingar. 

Med socioekonomiska faktorer avses en indelning av befolkningen i olika socioekonomiska 

grupper t.ex. arbetare, tjänstemän och företagare. 


Resultaten presenteras som åldersjusterade procenttal. Asterisk (*) innebär att gruppen 

skiljer sig signifikant från Sverige på 5 %-nivån. Prevalenskvoterna har skattats med en 

logbinomial modell (som tar hänsyn till olikheter i exempelvis socioekonomiska faktorer) 

för att undvika oddskvoter som är mer svårtolkade, speciellt vid höga procentandelar som 

i detta fall med god hälsa. En prevalenskvot är alltså kvoten mellan prevalensen med god 

hälsa i en invandrargrupp och prevalensen med god hälsa bland svenskfödda (referensgrupp). 

Kapitel 6 

Del 1 

Datakällor: 

Data i detta kapitel bygger på uppgifter från undersökningen av levnadsförhållanden, ULF 

1994-1997 (ULF9497; n=11 179) som i sin tur bygger på ett urval av den svenska 

befolkningen i åldrarna 25-64 år intervjuade under åren 1994-1997 i Sverige. 


• Höga krav, dvs en stressig arbetssituation 

• Låg kontroll, dvs en liten beslutsutrymme 

• Höga krav kombinerat med låg kontroll kallas ”spänd arbetssituation” 

• Höga krav och hög kontroll kallas ”aktiv arbetssituation” 

• Låga krav och hög kontroll kallas ”avspänd arbetssituation” 

• Låga krav och låg kontroll kallas ”passiv arbetssituation” 

• Socialt stöd i arbetet


Resultaten presenteras genomgående som åldersjusterade procenttal efter kön och 

socioekonomisk status (ej facklärda jämfört med mellan-/högre tjänstemän) i följande 

grupper: 

1. Svenskfödda 

2. Utlandsfödda 

Del 2 

Data utgörs av SCB:s Arbetsmiljöundersökning som är ett suburval från arbetskraftsundersökningen 

(AKU) bland sysselsatta. Arbetsmiljöundersökningen omfattar åldrarna 

25-64 år och intervjuerna genomfördes under åren 1989-91 (n= 18 500) och 1997-99 

(n=18 873). 



Följande variabler har dikotomiserats från en 5-gradig skala, där de två ”sämsta” 

svarsalternativen har inneburit ”ja” och övriga ”nej”: 

• Bundet och ofritt arbete (ja/nej) 

• Enformigt arbete (ja/nej) 

• För litet inflytande (ja/nej) 

• Missnöjd med arbetet (ja/nej) 

• Psykiskt påfrestande arbete (ja/nej) 

• Fysiskt påfrestande arbete (ja/nej) 

• Ryggont efter arbetet (ja/nej) 

• Ryggont definieras som att ha svarat ”varje dag” eller ”ett par dagar/vecka” på minst en 

av dessa tre frågor om att efter arbetet ha ont i: 

övre delen av ryggen eller nacken 

nedre delen av ryggen 

axlar eller armar 

• Trött och håglös efter arbetet (ja/nej) 

Ja = att ha svarat ”varje dag” eller ”ett par dagar/vecka” på frågan om man under de tre 

senaste månaderna känt sig trött och håglös. 

• Förstagångsinläggning på sjukhus under uppföljningstiden med diagnoserna: 

Hjärt-kärlsjukdomar (ICD 9: 390-453 och ICD-10: I00-I82) 

• Förstagångsinläggning på sjukhus för psykisk sjukdom.



Resultaten presenteras genomgående som åldersjusterade procenttal vid de båda tidpunkterna 

i följande grupper: 

1. Sverige 

2. OECD-länder (inkl. USA, Canada, Australien, Nya Zeeland, Japan och Västeuropa 

exklusive Finland). 

3. Finland 


5. Östeuropa utom f.d. Jugoslavien. 

6. Övriga (i denna grupp ingår främst utomeuropeiska flyktingar). 

I kapitel 6 har databasen MigMed använts för att beräkna andel sysselsatta respektive 

arbetslösa. Dessutom har MigMed används för att beräkna relativa risker och incidenstal 

för hjärt-kärlsjukdomar och förstagångsinläggningar på psykiatrisk klinik för sysselsatta 

och arbetslösa. 


Resultaten presenteras som åldersjusterade procenttal efter kön. 

Vid analys av hjärt-kärlsjudomar och psykisk ohälsa används åldersjusterad “Cox proportional 

hazard regression”. Resultatet presenteras som relativa risker (RR) med 95 %-iga 

konfidensintervall (KI). Relativa risken (RR) anger hur många procents förhöjd/minskad 

risk en viss grupp har i förhållande till svenskfödda och om denna risk är signifikant eller 

inte. Asterisk (*) innebär att gruppen skiljer sig signifikant från Sverige på 5 %-nivån. 

Beräkningarna bygger på hela befolkningen i åldrarna 25 (35) - 64 år och insjuknande 

under 1997-98. Detta innebär att även mycket små skillnader kan bli signifikanta.

Bilaga 2. Ordlista 


Insjuknande (antal insjuknande per 10 000 personer och år) i denna bok motsvaras av 

uttrycket incidenstal. 

Andel eller förekomst motsvaras av uttrycket prevalens i vetenskaplig litteratur. 

Hänsyn taget till ålder eller åldersfördelning motsvaras av uttrycket åldersjusterad. 

Hänsyn taget till socioekonomiska faktorer motsvaras av uttrycket justerad för 

socioekonomiska faktorer. 

Folkvandring kan motsvaras av ordet migration. 

Ackulturation: kulturpåverkan, kulturell förändringsprocess som uppstår i mötet mellan 

samhällen med olika kulturella traditioner. 

Ackulturativ stress: stress till följd av ackulturation (se ovan) 

Adekvat: fullt motsvarande, riktig, överensstämmande 

Amnesti: benådning 

Artefakt: konstgjord (om idéer eller saker skapad av människan och ej naturen) 

Asylpraxis: vedertaget tillvägagångssätt vad gäller hanterandet av asylansökan 

Beroendeproblematik: flera sammanhängande problem med relation till beroende av 

olika slag 

Bilaterala: tvåsidiga, ömsesidiga 

Binjurebarken: yttre delen av binjuren 

Bostadssegregation: att en viss grupp människor väljer att bo eller tvingas att bo inom 

samma område 

Bålfetma: fetma som enbart sitter på bålen, kulmage 

Dikotoniseringe: uppdelning i motsatspar 

Dynamisk process: en process i förändring och utveckling 

EES-avtalet: ekonomiskt avtal (mellan EFTA och EG) som träffades 1992, EES = 

European Economic Space


Epidemiologi: ursprungligen studiet av sjukdomars utbredning (samt studiet av olika 

sjukdomars förekomst i befolkningen) 

Faktisk arbetstid: den totala tiden, inklusive övertid, som en person jobbar 

Fall-kontrollstudie: vanligen en tillbakablickande studie där man till varje inträffat fall 

(personer som har en viss sjukdom) matchar en eller flera kontroller (personer som inte har 

sjukdomen) för att studera exponeringens betydelse för utvecklingen av sjukdomen ifråga. 

Homogen: enhetlig 

Hypothalamus: mellanhjärnans mellersta del, huvuduppgift: styrning av inre organ och 

blodomlopp 

Hypofysen: en bönstor körtel belägen under hjärnan, utsöndrar hormoner som i sin tur 

styr hormonbildningen i andra organ såsom sköldkörteln, binjurarna, könskörtlarna. 

Incidenstal: anger antal inträffade händelser under en viss period, uttrycks vanligen också 

per 100 000 invånare (t.ex. antal självmord per 100 000 invånare och år) 

Integrering: av integrera som betyder att sammanföra till en helhet, samordna 

Invandringskohorter: grupp av invandrare som kom till Sverige ett visst år eller en viss 

tidsperiod (kohort = grupp) 

Kohort: avgränsad grupp individer, vilkas utveckling studeras, ofta över tid. 

Konfidensintervall: statistisk term som anger osäkerheten i samband med skattning. 

Kontantmarginal: ett begrepp som används för att ange en individs ekonomiska status 

Kortisol: kortison cortison binjurebarkhormon och förstadium till kortisol, ett av kroppens 

“stresshormoner“. Verkar bl.a. genom att höja halten av glukos. 

Kortisolreceptorer: förmedlar kortisolets verkan 

Marginalisering: av marginaliserad som betyder förvisad till undanskymd plats 

Materiell status: här avses en persons materiella tillgångar 

Morbiditet: sjuklighet, ohälsa

OECD-länderna: OECD = Organisation for Economic Co-operation and Development 

(organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), har 30 medlemsländer som 

samtliga är rika industriländer 

Oegentligt: som på något sätt är felaktigt 

Patologiseras: sjukförklaras 

Perinatal dödlighet: summan av antalet dödfödda barn (beräknat per 1 000 levande- och 

dödfödda barn) och antalet i första levnadsveckan avlidna barn (beräknat på 1 000 

levandefödda barn). 

Prediktorer: faktorer (variabler) som förutsäger t.ex. en sjukdom, rökning kan sägas vara 

en prediktor för lungcancer 

Prevalens: andel sjuka. 

Prevalenskvot: kvoten mellan andelen sjuka i en viss invandrargrupp dividerat med andelen 

sjuka i en vald referensgrupp, till exempel svenskfödda. 

Procentenheter: om andelen arbetslösa av den arbetsföra befolkningen stiger från 4 till 6 

procent, har arbetslösheten stigit med 50%, men med 2 procentenheter. 

Proletariserade: förvandlade till proletariat (proletariat = samhällsgrupp av egendomslösa 

och undertryckta arbetare) 

Psykosocial: som avser sociala aspekter av psykiska reaktioner 

Psykosomatisk sjukdom: en kroppslig sjukdom men med psykiska orsaker 

Regression: analys av samband mellan två eller flera kvantitativa variabler där sambandet 

bestäms på så sätt att varje värde på en variabel motsvaras av ett bestämt värde på en annan 

variabel. 

Repression: förtryck 

Repressalier: vedergällningsåtgärder 


Riskfaktorprofil: uppsättning karaktäristiska egenskaper som kan påverka hälsan 

Självrapporterad hälsa: eget värderande av hälsotillstånd, ofta med hjälp av färdiggraderad 

skala


Social utslagning: utslagning från samhället till följd av sociala problem 

Socio-kulturella: det kulturella i samverkan med det sociala 

Solidaritet: sammanhållning, samfällt ansvar 

Stagnera: avstanna (t.ex. i utveckling) 

Stroke: blödning i hjärnans kärl, slaganfall 

Sviktperspektiv: eller patogenes, innebär att man studerar brister (sjukdomar) och är 

motsatsen till salutogenes som betonar och studerar friskhet i stället för sjukdom. 

Systoliskt blodtryck: blodtrycket är högst under systole (hjärtat pumpar ut blod) och lägst 

under diastole (hjärtat är i vilofas). Det systoliska blodtrycket bör vara lägre änn 140 mm 

Hg (kvicksilver) men stiger med åldern; det diastoliska trycket bör vara lägre än 90 mm. 

Totaldödlighet: alla dödsfall oavsett orsak. 

Totalitärt samhällssystem: ett allrådande samhällssystem, diktatur 

Triglycerider: fettämnen, estrar bildade av glycerol med tre fettsyror 

Åldersstandardisering: för att kunna jämföra två grupper i sjukdomsavseende måste de 

vara lika åldersmässigt, det innebär att man väljer en referensgrupp och sedan räknar om 

övriga grupper som om de hade samma åldersfördelning som referensgruppen. 

Övertäckning: den registrerade populationen är större än målpopulationen t.ex. en person 

som finns i ett register kan i själva verket lämna landet (ofullständigheter i befolkningsregistret).

Sverige har under de senaste decennierna i snabb takt förändrats 

från ett relativt homogent samhälle till ett samhälle bestående av 

många olika kulturer, språk, religioner och traditioner. Utifrån tidigare 

studier vet vi att personer som har invandrat till Sverige överlag 

har en sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen i Sverige. 

Däremot vet vi allt för lite om hur hälsan ser ut i olika invandrargrupper 

och vad orsakerna till dessa hälsoskillnader är. 

För att kunna utjämna skillnaderna i hälsa mellan personer födda i 

Sverige och utrikes födda behöver vi få mer kunskap om hur det 

ser ut och en större förståelse för vad skillnaderna beror på. 

Denna studie hoppas vi ska kunna bidra med kunskap om detta. 

Syftet med studien har varit att få en bild av hur olika invandrargruppers 

hälsa/ohälsa ser ut i jämförelse med varandra och i jämförelse 

med den svenskfödda befolkningen. 

Rapportens resultat bygger dels på tidigare studier av hälsa och 

ohälsa hos ett antal invandrargrupper och dels av nationella data 

från olika forskningsregister. 

Tyngdpunkten i studien ligger på de största folkhälsosjukdomarna; 

cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt psykisk ohälsa. Dessutom 

har arbetsrelaterad hälsa och levnadsvanor studerats. I studien 

diskuteras också tänkbara orsaker till de skillnader i hälsa vi finner 

mellan olika grupper. 

Vår förhoppning är att denna studie ska svara på en del frågor men 

också öppna upp för nya diskussioner om hur folkhälsoarbetet bör 

förändras inför det faktum att Sveriges befolkning idag är mångkulturell. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

12088 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post: fhi@strd.se 

Internet: www.fhi.se 

Rapport: 2002:29 

ISBN: 91-7257-166-7 

ISSN: 1104-358X

Födelselandets betydelse - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?