01.10.2013 Views

Anhörig till spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

Anhörig till spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

Anhörig till spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Anhörig</strong> <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong><br />

En manual för utbildning och<br />

stöd <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong>s anhöriga<br />

Maria Nordell<br />

statens <strong>folkhälsoinstitut</strong><br />

www.fhi.se


<strong>Anhörig</strong> <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong><br />

En manual för utbildning och stöd<br />

<strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong>s anhöriga<br />

statens <strong>folkhälsoinstitut</strong><br />

www.fhi.se


© statens <strong>folkhälsoinstitut</strong> 2005:36<br />

issn: 1651-8624<br />

isbn: 91-7257-383-x<br />

författare: maria nordell<br />

omslagsfotografi: sjöberg bild<br />

grafisk produktion: ab typoform<br />

tryck: edita stockholm, 2005-10-05


Innehåll<br />

Förord ______________________________________________________________________ 5<br />

Författarens förord ____________________________________________________________ 6<br />

Inledning ____________________________________________________________________ 7<br />

<strong>Anhörig</strong>programmet __________________________________________________________ 7<br />

Del 1 ________________________________________________________________________ 9<br />

Definition av <strong>spelberoende</strong> ____________________________________________________ 10<br />

Vad utlöser och vidmakthåller spelandet? ________________________________________ 10<br />

Hur kan spelande bli ett beroende? ______________________________________________ 11<br />

Spelandets olika faser ________________________________________________________ 12<br />

Hjärnans belöningssystem ____________________________________________________ 12<br />

Konsekvenser för anhöriga ____________________________________________________ 14<br />

Kartläggning ________________________________________________________________ 16<br />

Hemuppgift – ”Om jag ser framåt” ______________________________________________ 18<br />

Del 2 ______________________________________________________________________ 19<br />

Att sätta gränser för den egna personen __________________________________________ 20<br />

Särskild vaksamhet vid våld och hot om våld ______________________________________ 20<br />

Att be om hjälp ______________________________________________________________ 21<br />

Varför förstod jag inte tidigare? __________________________________________________ 21<br />

Sinnesrobönen ______________________________________________________________ 23<br />

Kartläggning av situationer där du behöver sätta gränser ____________________________ 24<br />

Att sätta gränser, säga nej tack och föreslå alternativ ________________________________ 25<br />

Hemuppgift ________________________________________________________________ 25<br />

Del 3 ______________________________________________________________________ 27<br />

Konsekvenser av att försöka ansvara för en anhörigs/närståendes ekonomi ____________ 28<br />

Övning och kartläggning ______________________________________________________ 29<br />

Återfall i spel ________________________________________________________________ 31<br />

Förslag på gemensam överenskommelse om ansvar över ekonomin __________________ 32<br />

Hemuppgift ________________________________________________________________ 33<br />

Min personliga förändringsplan ________________________________________________ 33<br />

Del 4 ______________________________________________________________________ 35<br />

Effektiv kommunikation________________________________________________________ 36<br />

Syftet med kommunikation ____________________________________________________ 36<br />

Undvik hot, anklagelser och personangrepp! ______________________________________ 36<br />

Jag-budskap – att skapa ett angenämare förändringsklimat __________________________ 37<br />

Övning ____________________________________________________________________ 38<br />

Hemuppgift ________________________________________________________________ 38<br />

Del 5 ______________________________________________________________________ 39<br />

Strukturerad problemlösning __________________________________________________ 40<br />

Varför är det viktigt att lösa problem på ett effektivt sätt? ____________________________ 40<br />

Finns det ett problem? ________________________________________________________ 40<br />

Övning ____________________________________________________________________ 41


Hemuppgift ________________________________________________________________ 42<br />

Del 6 ______________________________________________________________________ 43<br />

Att förstärka spelfria beteenden ________________________________________________ 44<br />

Positiv förstärkning __________________________________________________________ 44<br />

På väg mot en spelfri relation __________________________________________________ 46<br />

Gå vidare i livet ______________________________________________________________ 47<br />

Belöna dig själv – skriv din egen förslagslista! ____________________________________ 48<br />

Planering för personlig tid: tid, plats och aktivitet du vill ägna dig åt __________________ 48<br />

Information om stöd för anhöriga ______________________________________________ 49<br />

Litteraturlista ________________________________________________________________ 50<br />

Bilaga 1 ____________________________________________________________________ 51<br />

Rekommendationer för kursledare ______________________________________________ 51<br />

Bilaga 2 ____________________________________________________________________ 53<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 1–6 ____________________________________________________ 53


Förord<br />

<strong>Statens</strong> <strong>folkhälsoinstitut</strong> stöder projekt för utveckling av öppenvård för <strong>spelberoende</strong>. <strong>Anhörig</strong>a <strong>till</strong><br />

<strong>spelberoende</strong> personer drabbas hårt av spelarens agerande och de sociala och ekonomiska konsekvenserna<br />

blir ofta svåra för de närstående. Ett utbildningsprogram för att stödja anhöriga har utarbetats<br />

inom Beroendecentrum i Stockholm. Den här handledningen <strong>till</strong> programmet har tagits fram av<br />

leg. psykolog Maria Nordell i samverkan med andra medarbetare i Beroendecentrums <strong>spelberoende</strong>projekt.<br />

Projektet stöds ekonomiskt av <strong>Statens</strong> <strong>folkhälsoinstitut</strong>. Författaren svarar dock själv för<br />

skriftens innehåll.<br />

Det är vår förhoppning att den här skriften ska ge ökad kunskap om de anhörigas situation och<br />

bidra <strong>till</strong> att ge dem stöd och en förbättrad livskvalitet.<br />

För <strong>Statens</strong> <strong>folkhälsoinstitut</strong><br />

anders stymne<br />

5


6<br />

Författarens förord<br />

Författaren vill rikta ett varmt tack <strong>till</strong> de anhöriga som deltagit i programmet. Tack för era berättelser<br />

om hur det är att vara anhörig <strong>till</strong> en person med <strong>spelberoende</strong> och för synpunkter på programmets<br />

utformning.<br />

Ett särskilt tack <strong>till</strong> Maria Farm för textredigering, språklig granskning och givande diskussioner.<br />

Slutligen tack <strong>till</strong> Liria Ortiz, Hans Gustafsson, Jacob Jonsson och Peter Wirbing. Ni har generöst<br />

delat med er av kunskaper och erfarenheter inom området som rör kognitiv beteendeterapi, <strong>spelberoende</strong><br />

och anhöriga <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong>. Ni har varit <strong>till</strong> stort stöd under utvecklandet av anhörigprogrammet.<br />

maria nordell, leg. psykolog<br />

<strong>spelberoende</strong>projektet, beroendecentrum stockholm<br />

karolinska universitetssjukhuset solna,<br />

augusti 2005


Inledning<br />

<strong>Anhörig</strong>programmet<br />

Den här vägledningen, baserad på kognitivt beteendeterapeutiska principer, har tagits fram för ett<br />

anhörigprogram inom ramen för en nationell behandlingsstudie finansierad av <strong>Statens</strong> <strong>folkhälsoinstitut</strong>.<br />

Kognitiv beteendeterapi (KBT) utgår från ett inlärningsteoretiskt perspektiv som betraktar människans<br />

beteenden, tankar och känslor som ett resultat av inlärning i ömsesidig samverkan mellan individen<br />

och den omgivande miljön.<br />

<strong>Anhörig</strong>programmet vänder sig <strong>till</strong> vuxna anhöriga <strong>till</strong> personer som<br />

är <strong>spelberoende</strong>. Med anhöriga menas personer som har en relation <strong>till</strong><br />

en <strong>spelberoende</strong> människa av en sådan karaktär att personen på något<br />

sätt är involverad i eller påverkad av den <strong>spelberoende</strong>s beteende. Det<br />

kan vara hustru, make, sambo, särbo, barn, förälder, vän, arbetskamrat<br />

eller motsvarande. Programmet/manualen kan användas vid utbildningar<br />

för anhöriga men också för enskild läsning.<br />

Syftet med anhörigprogrammet är att stärka och utöka den anhöriges färdigheter att kunna uppnå<br />

ökat välbefinnande och gå vidare, i sitt eget liv samt i relationen <strong>till</strong> den <strong>spelberoende</strong>. Programmet<br />

vill också ge anhöriga bättre möjligheter att hantera de konsekvenser som ett <strong>spelberoende</strong> för med<br />

sig. Utgångspunkten är att människor som har en nära relation <strong>till</strong> en person som är <strong>spelberoende</strong> får<br />

sin livskvalitet starkt försämrad.<br />

PROGRAMINNEHÅLL<br />

Programmet innehåller information om och övning av nya färdigheter<br />

inom följande områden:<br />

• Kunskap om <strong>spelberoende</strong> och hjärnans belöningssystem.<br />

• Konsekvenser för anhöriga.<br />

• Att sätta gränser för den egna personen.<br />

• Hot och våld; vikten av att be om hjälp.<br />

• Svårigheter och ambivalens inför att ha kontroll respektive inte ha kontroll<br />

över den anhöriges spelbeteende och ekonomi.<br />

• Hur kommunicera effektivt, lära sig så kallat jag-budskap.<br />

• Strukturerad problemlösning.<br />

• Att förstärka positiva spelfria beteenden hos den beroende<br />

– på väg mot en spelfri relation.<br />

»Syftet med anhörigprogrammet är<br />

att stärka och utöka den anhöriges<br />

färdigheter att kunna uppnå ökat<br />

välbefinnande och gå vidare, i sitt<br />

eget liv samt i relationen <strong>till</strong> den<br />

<strong>spelberoende</strong>. «<br />

7


Del 1.


10<br />

Definition av <strong>spelberoende</strong><br />

Spelberoende enligt DSM-IV, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, är ett vanligt<br />

och erkänt system av diagnoskriterier för psykiska problem:<br />

A. Under en längre tid återkommande visat olämpligt spelbeteende som tagit sig minst<br />

fem av följande uttryck:<br />

1. Tänker ständigt på spel (<strong>till</strong> exempel upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera<br />

nästa spelupplevelse eller av att fundera över hur han eller hon kan skaffa pengar att spela<br />

med).<br />

2. Behöver spela med allt större summor för att uppnå den önskade spänningseffekten.<br />

3. Flera gånger misslyckats kontrollera, begränsa eller sluta upp med sitt spelande.<br />

4. Rastlös eller irriterad när han eller hon försöker begränsa sitt spelande eller sluta upp med att<br />

spela.<br />

5. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet (<strong>till</strong> exempel<br />

hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression).<br />

6. Efter att ha spelat bort pengar återvänder han eller hon ofta en annan dag för att revanschera sig<br />

(jagar förluster).<br />

7. Ljuger för anhöriga, terapeuter och andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.<br />

8. Har begått brott som förfalskning, bedrägeri, stöld eller förskingring för att finansiera sitt spelande.<br />

9. Äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet<br />

på grund av spelandet.<br />

10. Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en finansiell krissituation som uppstått<br />

på grund av spelandet.<br />

B. Spelbeteendet förklaras inte bättre med en manisk period.<br />

Med manisk period menas den period av förhöjd upprymdhet och maniskt beteende som utgör en del<br />

av symptombilden i manodepressiv sjukdom.<br />

Vad utlöser och vidmakthåller spelandet?<br />

Man börjar spela av olika skäl, men det som i början vidmakthåller spelandet är de positiva konsekvenserna<br />

spelet ger, <strong>till</strong> exempel spänning, att man har roligt, gemenskap med andra som också spelar<br />

samt vinster. När man är <strong>spelberoende</strong> är spelandet närmast att beskriva som ett tvångsmässigt<br />

beteende och inte lustfyllt på samma sätt som det var i början. Det innebär att personen som spelar<br />

upplever rastlöshet, oro och irritation om han eller hon försöker låta bli att spela. Personens tankar<br />

kretsar hela tiden runt spel och spelandet fortsätter då man inte upplever sig ha andra alternativ att<br />

hantera sitt liv i den rådande situationen. Personen kan nu inte längre kontrollera sitt spelande.


Hur kan spelande bli ett beroende?<br />

Det finns inga enkla svar på hur ett beroende utvecklas. Det är ett komplext samspel mellan flera olika<br />

psykologiska, sociala och biologiska faktorer.<br />

Inre faktorer<br />

• Behov att fly från verkligheten och obehagliga känslor. Många spelar mer när de känner sig<br />

stressade och oroliga.<br />

• Önskan och drömmar om pengar och ett annat liv i lyx. Många uppger att de har känt sig misslyckade<br />

i livet och att de vid en vinst fått den positiva uppmärksamhet från omgivningen som de har<br />

längtat efter.<br />

• Längtan efter spänning och adrenalinkickar. En del människor söker mer spänning i <strong>till</strong>varon än<br />

andra och att finna det i ett spel kan vara inkörsporten <strong>till</strong> ett allt intensivare spelande.<br />

• En annan beroende släkting. Det är fortfarande oklart i vilken grad och på vilket sätt ärftliga komponenter<br />

ökar risken för att utveckla ett beroende. Däremot kan man se att social inlärning av spelbeteenden<br />

ökar risken; att som barn ha upplevt vuxna i sin omgivning använda spelandet som ett sätt att<br />

lösa problem eller hantera känslor på kan leda <strong>till</strong> att man som vuxen själv utvecklar samma mönster.<br />

• Övertygelse om att man har den skicklighet och kunskap som krävs för att vinna och att förlusterna<br />

beror på ”otur”. Tron på att man kan överlista slumpen.<br />

• Belöningssystemet i hjärnan.<br />

• Spelet blir ett sätt att hantera och reglera grundläggande känslor som ingår i livet såsom<br />

glädje–sorg, spänning–leda och gemenskap–ensamhet.<br />

Yttre faktorer<br />

• Att man vunnit eller upplever sig varit nära en ”stor” vinst. Många uppger att en större vinst utgjort<br />

startpunkten för ett alltmer okontrollerat spelande. Vinsten stärker en föreställning att de har en<br />

särskild förmåga att kunna vinna, att de har kommit på ”nyckeln” för att överlista spelet eller är<br />

särskilt skickliga.<br />

• Barndomsupplevelser, exempelvis att det förekommit spel i familjen, vilket inneburit en upplevelse<br />

av att man gjort något roligt <strong>till</strong>sammans.<br />

• Samhällets inställning <strong>till</strong> spel.<br />

• Påfrestningar i omgivningen som man inte vet hur man ska hantera. Spelandet har då en funktion<br />

av flykt från verkliga känslor och problem, för att uppnå en stunds lättnad.<br />

• Man upplever att man måste spela för att vinna <strong>till</strong>baka förlorade pengar.<br />

• Tillgänglighet och utbud. När ett varierat utbud av spel finns nästan överallt: i TV, i butiker och på<br />

internet ökar sannolikheten för att man hittar ett spel som attraherar.<br />

• Reklam och marknadsföring förmedlar en starkt positiv syn på spel och vänder sig direkt <strong>till</strong><br />

människors drömmar och fantasier om hur positivt livet skulle bli om de vann en storvinst.<br />

Spelets utformning<br />

• Vid spel med kort tid mellan insats och resultat ökar sannolikheten för att bli beroende.<br />

• Många små vinster som ger känslan av att nästan vinna håller kvar intresset för spelet.<br />

• Skicklighet; spelet kan vara utformat så att det ger en känsla av kontroll, av att spelaren i viss mån<br />

kan styra vinsterna.<br />

• Möjligheten att variera och styra insatsen ökar känslan av kontroll, vilket också ökar risken för de<br />

stora förlusterna.<br />

11


12<br />

Spelandets olika faser<br />

Vinstfas<br />

I början känns det spännande att spela. Vinsterna får spelaren att känna sig lyckad och denne upplever<br />

sig ha kontroll över <strong>till</strong>varon. En större vinst ökar vanligen spelbeteendet. Spelaren upplever nu sig ha<br />

fått bevis för någonting som personen har vetat hela tiden, nämligen att han eller hon har den skicklighet<br />

och kunskap som krävs för att spela sig <strong>till</strong> de stora vinsterna och bli miljonär. Vinsten är det<br />

som gör att spelaren släpper allt förnuft, osäkerheten försvinner och insatserna blir allt högre.<br />

Förlustfas<br />

Spelaren har ökat sina insatser och tror sig vara oövervinnelig. Han eller hon tror inte att det går att<br />

förlora, men det är just vad som sker. Spelaren tolkar ofta sina förluster och att vara otursdrabbad som<br />

ett personligt misslyckande och självkänslan sjunker. Spelaren börjar avskärma sig från omgivningen<br />

och vill inte att någon ska veta hur stora skulderna och insatserna är. Syftet med spelet i den här fasen<br />

är att vinna <strong>till</strong>baka förlorade insatser för att kunna betala <strong>till</strong>baka lån. Spelaren tror sig kunna ställa<br />

allt <strong>till</strong>rätta, bara turen vänder. I denna fas upptäcker spelaren att det inte går att sluta även om han<br />

eller hon skulle vilja, så kallad kontrollförlust.<br />

Desperationsfas<br />

Under de tidigare faserna lyckas personen hålla sitt anseende uppe och <strong>till</strong>varon fungerade hjälpligt,<br />

men så är inte fallet längre. All tid ägnas åt att jaga pengar <strong>till</strong> spel. Spelet är chansartat och desperat<br />

och insatserna blir högre och högre. Spelaren tror fortfarande att turen ska vända. Att vara en ”förlorare”<br />

på väg utför framkallar ångest och oro. Det är nu omöjligt att låna pengar utom av personer<br />

som tar mycket hög ränta och som inte skyr några medel för att få <strong>till</strong>baka sina pengar. Moraliska<br />

spärrar släpper och gränsen <strong>till</strong> brottslighet närmar sig. Beroendet och desperationen efter pengar att<br />

betala sina skulder med driver personen att göra saker som tidigare varit fullständigt otänkbara.<br />

Självmordstankar och självmordsförsök kan förekomma i den här fasen. <strong>Anhörig</strong>a brukar på ett<br />

chockartat sätt upptäcka konsekvenserna av <strong>spelberoende</strong>t och därmed börja ifrågasätta spelandet.<br />

Hjärnans belöningssystem<br />

Spelberoende påminner mycket om drogberoende trots att man inte har intagit någon kemisk substans.<br />

Beroende har sin biologiska grund i hjärnans belöningssystem och fungerar på liknande sätt,<br />

vare sig ”drogen” utgörs av socker, nikotin, narkotika, alkohol eller beteenden som spel, shopping,<br />

sex, arbete … Gemensamt för de olika beroende<strong>till</strong>stånden är att personen som missbrukar vill uppnå<br />

en sinnesförändring.<br />

Den gemensamma faktorn för beroende<strong>till</strong>stånd står att finna i hjärnans belöningssystem.<br />

Amygdala är ett centralt område för känslomässiga upplevelser och aktiveras när begäret och suget<br />

efter upplevelsen av belöningen sätter igång. Nucleus accumbens är den del av systemet som aktiveras<br />

i samband med att vi upplever själva belöningen.<br />

»Spelberoende påminner mycket De kemiska budbärarna som för information mellan olika nervceller i<br />

om drogberoende trots att man inte hjärnan kallas signalsubstanser. En av dessa är dopamin. När dopaminet<br />

har intagit någon kemisk substans. frisätts mår vi bra och blir belönade. Om vi äter när vi är hungriga, söker<br />

Beroende har sin biologiska grund upp värme när vi fryser eller uppfyller något annat av vår kropps behov<br />

i hjärnans belöningssystem och frisätts dopamin. När vi lever i goda relationer med människor runt<br />

fungerar på liknande sätt, vare sig omkring oss, när kärleken blommar, när vi tar hand om våra barn eller<br />

”drogen” utgörs av socker, nikotin, när vi upplever ett andligt möte, då är också dopaminet inblandat. Det ger<br />

narkotika, alkohol eller beteenden oss glädje och <strong>till</strong>fredsställelse.<br />

som spel, shopping, sex, arbete … «<br />

Människor har dock olika grad av känslighet och behöver olika<br />

mycket stimulans för att uppnå samma grad av välbefinnande. En del<br />

kräver starkare stimulans och kanske klättrar i berg eller hoppar från höga höjder, medan andra upplever<br />

<strong>till</strong>räcklig spänning och njutning av att läsa en bok. Man har även kunnat konstatera att insönd-


ingen av dopamin i hjärnan ökar vid hård träning eller vid spänningen i samband med spel. Intag av<br />

olika slags droger och alkohol påverkar dopaminreceptorerna direkt och innebär på så sätt en kemisk<br />

”genväg ” <strong>till</strong> <strong>till</strong>fredsställelse. Behovet av att <strong>till</strong>fredsställa belöningssystemet kan bli den starkaste<br />

kraften i livet; driften är så stark att den kan bli ett beroende.<br />

Känslan av välbefinnande och belöning är dock kortvarig eftersom vi för att överleva måste upprepa<br />

ett flertal beteenden med ett visst intervall. (När vi <strong>till</strong> exempel ätit och druckit är det nödvändigt att<br />

känslan bleknar efter ett tag, så vi gör det igen.) Det finns därför ett hämmande<br />

system som dämpar belöningssystemets effekt. Minnet är kopp- »Beroende kan liknas vid att man<br />

lat <strong>till</strong> belöningssystemet på så sätt att det är viktigt att vi associerar trampar upp en genväg i skogen.<br />

känslor av välbehag <strong>till</strong> de situationer och beteenden som utlöste dem. Ju oftare man går den nya stigen,<br />

Även här är syftet att vi ska upprepa beteendet och motivation är på så desto lättare blir det att hitta.<br />

sätt starkt kopplat <strong>till</strong> hjärnans belöningssystem. Minnet av den <strong>till</strong>- Samtidigt växer andra stigar igen<br />

fredsställelse en spelare upplevde när han eller hon spelade får personen när de inte används längre och <strong>till</strong><br />

att vilja spela igen för att uppnå samma belöningseffekt.<br />

slut ser man dem inte alls. «<br />

Vid beroende<strong>till</strong>stånd kan man säga att människan har glömt bort de<br />

”naturliga” sätten att få belöning, eftersom det dels tar längre tid och dels kräver mer avancerade beteenden.<br />

Beroende kan liknas vid att man trampar upp en genväg i skogen. Ju oftare man går den nya<br />

stigen, desto lättare blir det att hitta. Samtidigt växer andra stigar igen när de inte används längre och<br />

<strong>till</strong> slut ser man dem inte alls.<br />

Hjärnan fungerar som ett system med olika vägar som förmedlar information mellan nervcellerna.<br />

Sensibilisering innebär att man har ”övertränat” vissa informationsvägar i belöningssystemet. (Man<br />

blir å ena sidan hyperkänslig för allt som har med beroendet att göra, å andra sidan stängs andra vägar<br />

<strong>till</strong> belöning av.) Det som sker är att vi har använt informationsvägar <strong>till</strong> belöningssystemet så ofta att<br />

vi har skapat en ”motorväg”. Det räcker då med en liten trigger (utlösare) som förknippas med belöningskänslan<br />

och vi agerar utan tid för eftertanke. Hjärnan anpassar sig också <strong>till</strong> överstimuleringar<br />

genom att skruva ned mottagningen så att det krävs högre doser eller<br />

större insatser vid spel för att uppnå samma effekt som i början av beroendet.<br />

»Hjärnan anpassar sig också <strong>till</strong><br />

Ett exempel på ovanstående resonemang kan vara en spelare som ser, överstimuleringar genom att skruva<br />

hör eller känner något som påminner om spelandet, varpå en snabb akti- ned mottagningen så att det krävs<br />

vering i amygdala sker, begäret efter spelet ökar, spelaren drabbas av högre doser eller större insatser vid<br />

tunnelseende och det enda personen ser framför sig är den utlovade spel för att uppnå samma effekt<br />

känslan av belöning. Alla andra tankar kopplas bort från medvetandet. som i början av beroendet. «<br />

Den främre delen av hjärnbarken aktiveras när vi analyserar information<br />

från omvärlden och fattar beslut. De flesta av oss avväger jakten på njutning mot den fara det<br />

kan innebära. Hos spelare har man påvisat minskad aktivitet i främre hjärnbarken och konsekvenserna<br />

av det är att spelare ibland gör ogenomtänkta val. Det är dock möjligt att genom behandling medvetandegöra<br />

detta hos den beroende och på så sätt lära in nya beteenden och skapa nya vägar i hjärnan!<br />

13


14<br />

Konsekvenser för anhöriga<br />

Från den tidiga barndomen och framåt utvecklar människor grundläggande antaganden och uppfattningar<br />

om sig själva, andra människor och omvärlden. Dessa antaganden är så grundläggande att de<br />

ofta inte ens artikuleras tydligt och vi uppfattar dem som absoluta sanningar. De flesta människor har<br />

ett slags grundläggande antagande om att deras närmaste omvärld (däremot inte nödvändigtvis världen<br />

i övrigt) är god, välvillig och rättvis samt att de själva är värdefulla personer med förmåga att påverka<br />

sin omvärld. Vi behöver tänka så för att kunna orientera oss i omvärlden och känna oss relativt trygga.<br />

I dagliga aktiviteter fungerar dessa antaganden som en utgångspunkt för vårt agerande.<br />

EXEMPEL PÅ GRUNDLÄGGANDE ANTAGANDEN<br />

• Världen är god och förutsägbar.<br />

• Människor får sina behov <strong>till</strong>godosedda.<br />

• Jag har ett egenvärde som människa.<br />

Dessa basala föreställningar skakas ofta i grunden för människor som blivit utsatta för en traumatisk<br />

händelse. När anhöriga och närstående inser konsekvenserna som spelandet fått, kan de inte längre<br />

hålla kvar föreställningen om en ordnad och rättvis omvärld där de själva har förmåga <strong>till</strong> kontroll. De<br />

får ofta se sina barn och sig själva oskyldigt drabbas av partnerns <strong>spelberoende</strong>.<br />

Trygghet och <strong>till</strong>it är grundläggande behov för människan under uppväxten och i alla relationer; vi<br />

behöver kunna lita på de människor som är våra närstående. Hos anhöriga <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong> har <strong>till</strong>iten<br />

oftast gått förlorad. Att upptäcka de konsekvenser som ett <strong>spelberoende</strong> för med sig skapar starka<br />

känslor av misstroende och misstänksamhet. En känslomässig reaktion på denna förlust av <strong>till</strong>it är oro<br />

och ångest. Man har svårt att lita på sin partner och är ständigt på sin vakt för att finna tecken på återfall<br />

i spel.<br />

Det är viktigt för oss människor att känna att vi besitter <strong>till</strong>räcklig kompetens för att klara av de<br />

utmaningar vi ställs inför. Om vi helt saknar eller har väldigt lite självförtroende skulle vi inte utsätta<br />

oss för mer än vad som krävs för att överleva, och vi skulle i hög grad<br />

»Det är vanligt att anhöriga <strong>till</strong><br />

undvika sociala relationer. Traumatiska upplevelser påverkar ofta själv-<br />

<strong>spelberoende</strong> klandrar sig själva<br />

känslan mycket negativt, då vi inte kunnat påverka förloppet av händel-<br />

på olika sätt och har tankar som<br />

sen.<br />

”Om jag bara inte varit så naiv och<br />

Människor anklagar ofta sig själva och upplever skam och skuld-<br />

ovetande hade det aldrig gått så här<br />

känslor när de utsätts för ett trauma orsakat av andra människor. Att<br />

långt” […] Det här sättet att tänka<br />

anklaga sig själv uppstår ur behovet att se <strong>till</strong>varon som begriplig och<br />

påverkar naturligtvis självkänslan<br />

rationell. Den traumatiska händelsen blir mindre slumpmässig på så sätt,<br />

negativt. «<br />

som om vi skulle kunnat påverka förloppet om vi hade agerat annorlunda.<br />

Det är vanligt att anhöriga <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong> klandrar sig själva på<br />

olika sätt och har tankar som ”Om jag bara inte varit så naiv och ovetande<br />

hade det aldrig gått så här långt” eller ”Om jag varit mer trevlig och attraktiv hade han eller hon inte<br />

valt spelandet framför mig”. Det här sättet att tänka påverkar naturligtvis självkänslan negativt.<br />

Det är vanligt att anhöriga <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong> klandrar sig själva på olika sätt och har tankar som<br />

”Om jag bara inte varit så naiv och ovetande hade det aldrig gått så här långt” eller ”Om jag varit mer<br />

trevlig och attraktiv hade han eller hon inte valt spelandet framför mig”. Det här sättet att tänka påverkar<br />

naturligtvis självkänslan negativt.


SPELBEROENDETS MÖJLIGA NEGATIVA KONSEKVENSER<br />

• Ekonomiska problem, skulder<br />

• Misskött arbete eller studier<br />

• Vräkning från bostaden<br />

• Sjukskrivning, fysisk ohälsa<br />

• Barnen far illa<br />

• Förlust av <strong>till</strong>it<br />

• Skuld- och skamkänslor<br />

• Oro och depression<br />

• Förändring av ansvarsfördelningen i familjen<br />

• Alkoholproblem<br />

• Social isolering<br />

• Skilsmässa, separation<br />

• Hot och våld<br />

15


16<br />

Kartläggning<br />

Gör en kartläggning över vilka konsekvenser din anhöriges/närståendes <strong>spelberoende</strong> har fått för dig<br />

inom olika områden. Beskriv konkret dessa konsekvenser inom följande områden:<br />

Ekonomiska problem, <strong>till</strong> exempel skulder, vräkning:<br />

Sociala problem, <strong>till</strong> exempel misskött arbete eller studier, social isolering, barnen far illa, förändrad<br />

ansvarsfördelning inom familjen, skilsmässa:<br />

Psykisk ohälsa, <strong>till</strong> exempel ångest, oro, depression, förlust av <strong>till</strong>it, skuld- och skamkänslor, alkoholproblem:


Fysisk ohälsa, <strong>till</strong> exempel hot och våld, sömnsvårigheter, nedsatt immunförsvar:<br />

Du har nu beskrivit vilka konsekvenser som drabbat dig på grund av att din anhörige/närstående har<br />

spelproblem. Det är sannolikt att du önskar att han eller hon ska sluta spela eftersom det för så mycket<br />

negativt med sig. Du har säkert försökt på alla möjliga sätt att få din anhörige att sluta med spelandet.<br />

Du kanske har bönat, bett, tjatat och hotat med att lämna personen. Du har verkligen ansträngt dig!<br />

Det kan vara så att när man lever i en nära relation med en person som har beroendeproblem så<br />

glömmer man bort sig själv därför att man är så inriktad på att försöka hantera olika konsekvenser av<br />

missbruket. I den här manualen kommer vi därför att försöka flytta fokus från den <strong>spelberoende</strong> <strong>till</strong><br />

dig själv. Vi kommer att betona dina möjligheter att förändra din situation <strong>till</strong> det bättre. Det kan kännas<br />

ovant och du kanske först inte ser några egna möjligheter <strong>till</strong> egen förändring. Du är van att tänka:<br />

”Nej, det är han/hon som måste ändra på sig och sluta spela.” Det är verkligen fullt begripligt och<br />

mänskligt att tänka så, men det har en baksida.<br />

Det vi vet om personer med <strong>spelberoende</strong> är att en del lyckas sluta och andra inte. Det innebär att<br />

det är osäkert hur det kommer att gå för just din anhörige/närstående. När ditt välbefinnande, din<br />

trygghet och kontroll över <strong>till</strong>varon är beroende av en person med <strong>spelberoende</strong> kan man utan att<br />

överdriva säga att du tar en hög risk. Det är lätt att drabbas av känslor av bristande själv<strong>till</strong>it och<br />

depression i en sådan situation.<br />

Värt att nämna i sammanhanget är att det finns tydliga forskningsresultat som visar på ett positivt<br />

utfall för behandling av alkoholberoende personer när anhöriga utbildas och arbetar med sin egen förändring.<br />

Genom att anhöriga förändrar sina egna beteenden ändras interaktionen och samspelet mellan<br />

parterna i relationen.<br />

När du funderar över frågorna på nästa sida, gör det med ett realistiskt perspektiv. Din anhörige/<br />

närstående är <strong>spelberoende</strong> och du vet inte när eller om personen kommer att sluta spela eller ej.<br />

17


18<br />

Hemuppgift – ”Om jag ser framåt”<br />

Ibland när man ska arbeta med förändring är det <strong>till</strong> hjälp att måla upp en bild av hur man önskar att<br />

framtiden ser ut efter förändringen:<br />

• Vilka förhoppningar har du om din egen livssituation när du tänker på framtiden?<br />

• Med tanke på de svårigheter du har just nu, på vilket sätt skulle du vilja att det vore annorlunda?<br />

• Vilka olika möjligheter finns för dig nu? Vad kan du välja?


Del 2.


20<br />

Att sätta gränser för den egna personen<br />

Det är vanligt att anhöriga <strong>till</strong> en <strong>spelberoende</strong> på olika sätt indirekt är inblandade i personens spelande,<br />

vilket <strong>till</strong> exempel kan ta sig följande uttryck:<br />

• Att låna ut pengar <strong>till</strong> den spelande eller hjälpa <strong>till</strong> att betala skulder.<br />

• Att ta över ansvar och plikter för hushållet och andra sociala åtaganden.<br />

• Att på olika sätt <strong>till</strong>rättalägga verklighetsbeskrivningen, exempelvis ljuga om den <strong>spelberoende</strong><br />

för att ”skydda” denne mot andra människors kritik och mot konsekvenserna av spelandet.<br />

De här sätten att bete sig på är helt förståeliga; de anhöriga gör detta för att hjälpa den <strong>spelberoende</strong> ur<br />

en svår situation. Man hoppas på att personen ska sluta spela om man bara hjälper <strong>till</strong> att rensa upp i<br />

skulderna. Effekten blir i stället den motsatta, det ökar personens möjligheter att fortsätta spela och<br />

den anhörige mår sämre och sämre.<br />

Svårigheten att säga nej <strong>till</strong> den <strong>spelberoende</strong> kan bero på olika saker. Det kan kännas ovant och<br />

svårt att sätta gränser gentemot den som man har en nära relation <strong>till</strong>. Det kan också vara så att man är<br />

rädd för vad som ska hända om man säger nej. Man kan vara rädd för att<br />

»Att kunna sätta gränser för sin egen bli ensam och lämnad eller bli utsatt för hot och våld. Rädslan för eller<br />

person innebär att man utformar fantasin om omgivningens fördömande är också en faktor som verkar<br />

tydliga ramar för det egna ansvar- hämmande på förmågan att sätta gränser.<br />

området och lämnar över den del av Att kunna sätta gränser för sin egen person innebär att man utformar<br />

den <strong>spelberoende</strong>s ansvarområde, tydliga ramar för det egna ansvarområdet och lämnar över den del av den<br />

som man eventuellt har tagit hand <strong>spelberoende</strong>s ansvarområde, som man eventuellt har tagit hand om, <strong>till</strong><br />

om, <strong>till</strong> den <strong>spelberoende</strong> själv. «<br />

den <strong>spelberoende</strong> själv. Denna gränsdragning är viktig eftersom det ökar<br />

möjligheten för den anhörige att återfå sin psykiska och fysiska hälsa och<br />

minskar sannolikheten att fastna i bitterhet, malande oro och ilska. Det innebär också att den <strong>spelberoende</strong><br />

får äga sin del av problemet. Behovet av att utforma gränser för det egna ansvarsområdet gentemot<br />

den <strong>spelberoende</strong> ser självfallet olika ut beroende på i vilken relation man står <strong>till</strong> den <strong>spelberoende</strong>.<br />

Särskild vaksamhet vid våld och hot om våld<br />

I relationer där den ena eller båda parterna är beroende av någon kemisk substans, alkohol eller spel<br />

är det vanligare med våld och hot om våld än i andra relationer. Det är därför angeläget att lyfta fram<br />

detta problem.<br />

Det är viktigt för dig att du gör dina förändringar och sätter dina gränser på ett säkert sätt. Det är<br />

ingen idé att tala med en person som kommunicerar med våld, det är bättre att vänta <strong>till</strong> ett annat <strong>till</strong>fälle.<br />

För att ta kontroll över en familjesituation där det förekommer våld behöver du:<br />

1. Lära dig att upptäcka tidiga tecken på våldsamt beteende så att du kan lämna platsen eller kommunicera<br />

på ett lugnande sätt, medan tid är. Vilka är varningsflaggorna? Du känner säkert igen dem.<br />

Det är ingen ide att ta upp diskussioner som ytterligare retar upp personen i fråga. Din fysiska och<br />

psykiska säkerhet är viktigare, just då. Det här innebär inte att du ska acceptera att personen styr<br />

dig med sitt våldsamma beteende, det innebär att din säkerhet är det övergripande målet och att du<br />

endast väljer att samtala när personen är lugn.<br />

2. Ha en väska packad med personliga <strong>till</strong>hörigheter och några ombyten så att du snabbt kan lämna<br />

hemmet.<br />

3. Ha ett alternativt så kallat skyddshem att gå <strong>till</strong> om du måste lämna hemmet. Det bästa är om du<br />

kan prata med någon vän eller släkting och berätta att du behöver ha <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> ett alternativt hem.


4. Det finns också skyddat boende för kvinnor i de flesta kommuner, ta reda på telefonnummer och<br />

var de finns.<br />

Om du vidtar de här åtgärderna kommer du känna dig säkrare vilket innebär att du tar kontrollen över<br />

din situation.<br />

Att be om hjälp<br />

Även om du inte lever under hot om våld så är det viktigt att du funderar över vem du kan be om hjälp<br />

och stöd utifrån. Att be om hjälp ökar möjligheten att arbeta med dina egna förändringar och gör dig<br />

mindre beroende av din anhörige/närstående.<br />

HAR DU SVÅRT ATT BE OM HJÄLP?<br />

• Om du har svårt att be om hjälp – pröva att säga följande <strong>till</strong> dig själv varje dag:<br />

• Det är inte fel att be andra människor om hjälp och stöd. Alla behöver hjälp av sina<br />

medmänniskor någon gång i livet.<br />

• De problem jag lever med är inte mitt fel. Det är inte jag som spelar bort alla pengar<br />

i familjen. Jag arbetar på en lösning av min del i situationen.<br />

• När människor hjälper andra känner de sig bra <strong>till</strong> mods, därför är det helt okej att<br />

be om hjälp.<br />

Varför förstod jag inte tidigare?<br />

Precis som spelaren går den anhörige igenom olika stadier när problemet uppdagas. Varför såg jag<br />

inte? Varför förstod jag inte tidigare? Det är frågor som de flesta anhöriga ställer sig. <strong>Anhörig</strong>a märker<br />

att något är fel och att den <strong>spelberoende</strong> är upptagen av annat, men de vet inte av vad. Det inträffar<br />

konstigheter som kan väcka undran och oro, <strong>till</strong> exempel betalningspåminnelser, utebliven lön eller<br />

märkliga telefonsamtal. Den <strong>spelberoende</strong> har ofta bra förklaringar som den anhörige <strong>till</strong> en början<br />

tror på. Vi vill gärna tro på människor vi tycker om och vi värjer oss <strong>till</strong> en början när vi ställs inför<br />

svåra problem.<br />

Det blir oftast bättre en tid efter det att man har samtalat om hur det står <strong>till</strong> och varför det fattas<br />

pengar med mera. Den <strong>spelberoende</strong> anstränger sig något mer i relationen och lyckas dölja konsekvenserna<br />

av sitt spelande ett tag <strong>till</strong>.<br />

Förr eller senare avslöjas dock lögnerna och spelproblemen blir tydliga. I samband med detta<br />

ställs anhöriga <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong> oftast inför en mycket kaotisk livssitua-<br />

tion. De har förlorat kontrollen över sin egen ekonomi (om de har<br />

gemensam ekonomi/gemensamma ägodelar med den som spelar). De<br />

förlorar sin <strong>till</strong>it och trygghet i relation <strong>till</strong> den <strong>spelberoende</strong>. Detta leder<br />

vanligen <strong>till</strong> en kris och den anhörige kräver att den <strong>spelberoende</strong> ska<br />

sluta spela. Spelaren lovar då att sluta, vilket ibland är allvarligt menat,<br />

men många gånger undviker personen att lägga alla korten på bordet. De kanske berättar en del om<br />

skulderna och spelandet men inte allt. De kan vilja skona anhöriga, känna skuld och skam, och de kan<br />

också vilja fortsätta att spela vidare.<br />

När spelaren lovar att sluta blir relationen bättre. <strong>Anhörig</strong>a märker att saker och ting förbättras ett<br />

tag och kan känna hopp om att problemet ska lösa sig – <strong>till</strong>s nästa avslöjande inträffar och nya skulder<br />

21<br />

»Vi vill gärna tro på människor<br />

vi tycker om och vi värjer oss <strong>till</strong><br />

en början när vi ställs inför svåra<br />

problem. «


22<br />

uppdagas. Det leder <strong>till</strong> en ny kris, nya löften och nytt hopp om förbättring väcks fram <strong>till</strong> nästa avslöjande<br />

om fortsatt spel. I det här skedet brukar den anhörige försöka få den <strong>spelberoende</strong> att sluta<br />

spela, men dessa ansträngningar är oftast utan framgång.<br />

Det som kännetecknar en förändringsfas är att relationen mellan den anhörige, den <strong>spelberoende</strong><br />

och spelbeteendet har förändrats. Den anhörige kan ha lämnat den <strong>spelberoende</strong> eller tydligare börjat<br />

fokusera mer på egna behov och blivit bättre på att sätta gränser och/eller den <strong>spelberoende</strong> kan ha<br />

sökt hjälp för sina spelproblem. <strong>Anhörig</strong>a kan nu koncentrera sig på att återta kontrollen över sin egen<br />

ekonomi och livssituation utan att ägna sig åt att kontrollera den <strong>spelberoende</strong>. Om den <strong>spelberoende</strong><br />

slutar spela och relationen fortgår är det ändå så att relationen tagit skada av lögner, svek och konflikter<br />

och man behöver tid att bygga upp ett nytt förtroende för varandra.<br />

LUGN ORO<br />

FÖRBÄTTRING,<br />

NYTT HOPP<br />

KONSTIGHETER<br />

DEN SPELBEROENDE<br />

GER EN FÖRKLARING,<br />

DÖLJER PROBLEMET<br />

AVSLÖJANDE<br />

LÖFTE<br />

”Jag ska aldrig mer spela!<br />

KRIS,<br />

ULTIMATUM<br />

GRÄNSSÄTTNING,<br />

SEPARATION ELLER<br />

SPEL UPPHÖR<br />

Bildtext: ”Löftescirkeln” visar de olika faserna i en relation präglat av den enes beroendeproblematik.<br />

Källa: Fritt efter förlaga av J. Jonsson (6).


Sinnesrobönen<br />

Detta är en bön, en text som används av människor i många länder, inom självhjälpsgrupper för människor<br />

med olika beroenden och anhöriga <strong>till</strong> människor med beroenden. Orden kan hjälpa oss att se<br />

och skilja mellan vad vi kan påverka och vad vi inte kan påverka, och får därför bli en inledning <strong>till</strong><br />

nästa uppgift.<br />

Rikta denna bön <strong>till</strong> vem eller vad du önskar!<br />

Ge mig sinnesro<br />

att acceptera det jag inte kan förändra<br />

mod att förändra det jag kan<br />

och förstånd<br />

att inse skillnaden.<br />

23


24<br />

Kartläggning av situationer där du behöver sätta gränser<br />

Gör en kartläggning inom de områden där du behöver utforma gränser för din egen person i relation<br />

<strong>till</strong> din anhörige. Kartlägg ett möjligt område för förändring.<br />

Beskriv en konkret situation där du upplever att du behöver sätta en gräns för vad som är ditt ansvar i<br />

relation <strong>till</strong> din anhörige:<br />

Vad kan du påverka?<br />

Vad kan du inte påverka?<br />

Hur är ovanstående påverkbart; vad är ditt ansvarsområde?<br />

Vad är din anhöriges ansvarsområde?


Att sätta gränser, säga nej tack och föreslå alternativ<br />

Om man sätter en gräns gentemot en annan människa utan att ge en vidare förklaring känner personen<br />

sig avvisad på ett personligt plan. Pröva i stället att sätta en gräns genom att säga: ”Nej tack, det vill<br />

jag inte!” Om möjligt, presentera ett konkret alternativ <strong>till</strong> förslaget. Tala om vad du vill och vad du<br />

önskar att den andra personen ska göra. Det minskar sannolikheten för att den andra ska känna sig<br />

personligt avvisad. Sätt också en gräns som du bedömer att du kan stå för.<br />

Övning:<br />

Fyll i vad du vill säga när du sätter en gräns. Öva gärna med en annan person, <strong>till</strong> exempel en nära vän<br />

(eller öva själv framför spegeln). En av er är den som <strong>till</strong> exempel ber om att få låna pengar och den<br />

andra säger nej.<br />

Icke verbala beteenden:<br />

• Tala med en klar, fast och övertygande röst.<br />

• Ha ögonkontakt med den andra personen.<br />

• Tänk på att du har rätt att sätta gränser för din person.<br />

• Försök acceptera dina känslor.<br />

Förmedla verbalt:<br />

Nej tack! Det vill jag inte!<br />

Jag tar ansvar för …<br />

Jag vill att du ansvarar för …<br />

Hemuppgift<br />

Öva på att sätta gränser för ett eget ansvarsområde.<br />

25


Del 3.


28<br />

Konsekvenser av att försöka ansvara<br />

för en anhörigs/närståendes ekonomi<br />

Hur man kan förstå anhörigas försök att begränsa den <strong>spelberoende</strong>s <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> pengar samt konsekvenser<br />

av detta på kort och lång sikt?<br />

Spelberoende personer har svårigheter att hantera pengar. Att ha <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> pengar efter en tids<br />

spelfrihet, <strong>till</strong> exempel efter en behandling, är därför att betrakta som en högrisksituation för en person<br />

som är <strong>spelberoende</strong>. Ur det perspektivet, samt givetvis utifrån behovet att skydda sin egen ekonomi,<br />

kan man förstå att anhöriga på olika sätt försöker begränsa den<br />

»Om ansvaret för ekonomin inte <strong>spelberoende</strong>s <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> pengar. Om man inte har gemensam ekonomi<br />

är enligt en gemensam överens- men en nära relation är behovet snarare att skydda den <strong>spelberoende</strong> från<br />

kommelse så har man som anhörig ekonomiska konsekvenser av sitt eget spelande.<br />

en omöjlig uppgift. «<br />

Att som anhörig i en krissituation gå in och försöka ansvara för den<br />

<strong>spelberoende</strong>s ekonomi innebär dock ofta en illusion av kontroll. Man är<br />

helt utlämnad <strong>till</strong> vad den <strong>spelberoende</strong> vill berätta om skulder, längd på återbetalningstid, inkomster<br />

och utgifter. Om ansvaret för ekonomin inte är enligt en gemensam överenskommelse så har man som<br />

anhörig en omöjlig uppgift. Det hela utvecklas lätt <strong>till</strong> en kamp om vem som har kontroll över vem.


Övning och kartläggning<br />

Fundera över möjliga konsekvenser för dig själv av att du ansvarar för och/eller kontrollerar din<br />

anhöriges ekonomi. (Om detta inte alls är aktuellt kan du fundera över något annat beteende som du<br />

upplever som problematiskt och begränsande för dig i relation <strong>till</strong> den som är <strong>spelberoende</strong>.)<br />

Positivt på kort sikt Negativt på kort sikt<br />

Positivt på lång sikt Negativt på lång sikt<br />

Vad drar du för slutsatser?<br />

29


30<br />

Vad tror du att det har för konsekvenser för den <strong>spelberoende</strong> att du ansvarar för och/eller kontrollerar<br />

ekonomin?<br />

Positivt på kort sikt Negativt på kort sikt<br />

Vad drar du för slutsatser?<br />

Positivt på lång sikt Negativt på lång sikt


Återfall i spel<br />

Enligt en vetenskaplig studie (Fernandez & Montavlo, et al., 1999) sker 67 procent av återfallen inom<br />

tre månader efter inledd spelfrihet. Den första tiden efter behandlingen är alltså mest kritisk för att<br />

vidmakthålla de förändringar man har uppnått under behandlingstiden.<br />

Faktorer bakom återfall<br />

• Att använda pengar på ett sätt som inte är ändamålsenligt, <strong>till</strong> exempel i samband med <strong>till</strong>gång <strong>till</strong><br />

extra pengar eller oväntade inkomster. Man har kanske också betalat sina skulder och har därför<br />

mer pengar. Vanligt är också en upplevelse av att partnern/familjen kontrollerar pengarna på ett<br />

hårt sätt och att detta utgör ett skäl för att spela (46 procent).<br />

• Känslor av obehag och personliga konflikter. Man är <strong>till</strong> exempel uttråkad, ledsen, stressad,<br />

ångestfylld, ilsken och/eller har olösta konflikter med sin närstående/familj (25 procent).<br />

• Alkohol, vilket kan fungera som en inkörsport <strong>till</strong> ett återfall (14 procent).<br />

• Spelsug utlöst av inre eller yttre faktorer (6 procent).<br />

• Socialt tryck. Man möter en spelkompis som föreslår spel, går på restaurang, pub eller liknande<br />

och ser andra spela (6 procent).<br />

I behandling av <strong>spelberoende</strong> pratar man om olika sätt att undvika risksituationer och återfall samt<br />

strategier för att hantera och ta ansvar för sin ekonomi. Vissa av dessa strategier involverar anhöriga/<br />

närstående, varför det är relevant att beskriva dem här:<br />

• Under den första tiden av spelfrihet bör man undvika att ha <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> pengar för att sedan gradvis<br />

återta kontrollen över sina egna pengar. Man bör planera när och på vilket sätt detta ska ske. Här<br />

behöver den <strong>spelberoende</strong> be om hjälp av närstående och familj eller socialtjänsten att ansvara för<br />

ekonomin. Socialtjänsten kan bland annat ordna så att lönen går direkt <strong>till</strong> dem. Det är inte självklart<br />

att den bästa lösningen är att anhöriga ansvarar för och administrerar den <strong>spelberoende</strong>s ekonomi<br />

(även om det är mycket vanligt). Det kan vara viktigare att det är en person som upplever det<br />

som ett frivilligt åtagande.<br />

• Den <strong>spelberoende</strong> måste hantera känslor av irritation, skam och ilska för att det är andra som tar<br />

hand om hans eller hennes pengar. Ett sätt att göra det är att påminna sig om målet (att försöka<br />

hålla sig spelfri) samt försöka ha ett tidsperspektiv. Andra strategier är att den <strong>spelberoende</strong> gradvis<br />

utsätter sig för risksituationer, först i fantasin och sedan i verkligheten <strong>till</strong>sammans med en närstående<br />

eller stödperson. Man kan inte från ena dagen <strong>till</strong> den andra återta sin del av ekonomin, det<br />

måste ske gradvis och med större och större belopp.<br />

• Om man som anhörig har haft ansvar för och försökt kontrollera ekonomin i flera år, måste man<br />

nu gradvis överlämna ansvaret <strong>till</strong> den <strong>spelberoende</strong>. Detta kan onekligen innebära en känsla av<br />

osäkerhet för båda parter. En hjälp är att upprätta en gemensam överenskommelse om detta ansvar.<br />

Inom behandlingen av <strong>spelberoende</strong> arbetar man med samma typ av förslag på överenskommelse.<br />

31


32<br />

Förslag på gemensam överenskommelse<br />

om ansvar över ekonomin<br />

Vem ska ta hand om vad?<br />

Vad ska du ansvara för och vad ska den <strong>spelberoende</strong> ansvara för?<br />

Finns det andra, exempelvis socialtjänst, släktingar eller vänner, som kan hjälpa <strong>till</strong>?<br />

Hur ska det gå <strong>till</strong>?<br />

Exempel: Ska ni gå igenom räkningar <strong>till</strong>sammans, ska den <strong>spelberoende</strong> redovisa kvitton,<br />

ska ni ha gemensamma konton där uttag kan ske bara om båda är närvarande?<br />

Under hur lång tid ska överenskommelsen löpa och hur ofta ska den utvärderas?<br />

Hur ska ett överlämnande av ansvar ske? Gör en stegvis planering.<br />

Exempel: Ska personen först börja använda små belopp, <strong>till</strong> exempel gå och handla efter en lista,<br />

och med tiden få större ansvarsområden och belopp att förfoga över?


Hemuppgift<br />

Arbeta med en personlig förändringsplan som bygger på vad du själv kan påverka vad gäller ansvar<br />

för och kontroll över ekonomin.<br />

Om det är möjligt kan du också pröva att göra en gemensam överenskommelse om ekonomiska<br />

frågor med din <strong>spelberoende</strong> anhörige, utifrån modellen på föregående sida.<br />

Min personliga förändringsplan<br />

Utifrån de områden som hit<strong>till</strong>s diskuterats, konsekvenser, ansvarsfördelning, gränssättningar och<br />

ekonomi, kan du nu börja arbeta med en mer övergripande förändringsplan.<br />

Frågorna inom parentes är tänkta som hjälpfrågor <strong>till</strong> dig.<br />

• Den förändring jag vill göra är …<br />

(På vilket sätt vill jag förändras? Vad är första steget? Hur vill jag att det ska bli?)<br />

• De viktigaste skälen <strong>till</strong> att jag vill göra denna förändring är …<br />

(Vilka är de viktigaste motiven <strong>till</strong> att genomföra förändringen? Vilka är de sannolika konsekvenserna<br />

av att inte göra förändringen?)<br />

• De steg jag planerar att ta för att uppnå en förändring är …<br />

(Hur planerar du att nå målet? Vilka är de specifika första stegen? När ska de ske? Var? Med vem? Hur?)<br />

33


34<br />

• Sätt som andra kan hjälpa mig på är …<br />

(På vilket sätt kan andra hjälpa dig att ta dessa steg? Hur ska du se <strong>till</strong> att få det stödet?)<br />

• Några hinder på vägen kan vara …<br />

(Hur ska du hålla fast vid planen vid eventuella bakslag?)<br />

• Hur och när ska jag utvärdera min plan och dess genomförande?


Del 4.


36<br />

Effektiv kommunikation<br />

I familjer och relationer där en av parterna är <strong>spelberoende</strong> är kommunikationen ofta präglad av lögner,<br />

misstro, oro och ilska. Beroendet har sannolikt fått negativa konsekvenser inom olika områden för<br />

alla inblandade. Det är därför nödvändigt att lära sig kommunicera mer effektivt och positivt om man<br />

ska kunna utvecklas vidare <strong>till</strong>sammans.<br />

FÖRDELARNA MED EFFEKTIV KOMMUNIKATION<br />

Effektiv, förbättrad kommunikation i en relation är viktig ur flera synvinklar:<br />

• Ni kommer varandra närmare.<br />

• Ni når en större förståelse för varandras synpunkter och ökar er förmåga att lösa<br />

svårigheter och konflikter.<br />

• Risken minskar att bitterhet och negativa känslor genomsyrar relationen och att<br />

vardagsproblem förstoras <strong>till</strong> olösliga problem.<br />

• Risken för återfall i spel minskar om ni reagerar effektivt på era relationssvårigheter.<br />

Syftet med kommunikation<br />

Vi har behov av information för att uppleva kontroll över vår situation. Vi strävar efter att försöka få<br />

”fast mark under fötterna”. Det är en trygghet att veta vad som kommer att hända i den närmaste<br />

framtiden; om vi har något bra eller dåligt att vänta. Vi vill hellre få ett dåligt besked än leva i ovisshet<br />

om saker som är viktiga för oss. Vidare vill vi genom kommunikation ta reda på vad som är godtag-<br />

»Den som bekräftar andra <strong>till</strong>erkänner<br />

dem rätten att ha egna<br />

åsikter, värderingar och känslor,<br />

vilket i sin tur bidrar <strong>till</strong> känslor av<br />

acceptans och att vara älskad.«<br />

bart att prata om och vad som inte är lika accepterat.<br />

Genom samtal utvecklas vi personligt. I bästa fall kan vi lära oss<br />

något nytt när vi samtalar med en annan människa och två olika uppfattningar<br />

möts. Vi vill bli bekräftade av andra människor. Den som bekräftar<br />

andra <strong>till</strong>erkänner dem rätten att ha egna åsikter, värderingar och känslor,<br />

vilket i sin tur bidrar <strong>till</strong> känslor av acceptans och att vara älskad.<br />

Undvik hot, anklagelser och personangrepp!<br />

Vad händer om man kritiserar en annan människas person, tolkar hennes avsikter, <strong>till</strong>skriver henne<br />

dolda motiv och analyserar hennes tankar? Det mest sannolika är att personen drar sig undan och<br />

känner sig attackerad. Det leder <strong>till</strong> motstånd och att budskapet inte når fram. Kommunikationen<br />

avstannar och bryts.<br />

Det mest grundläggande och viktigaste när du vill ge en annan människa konstruktiv kritik och<br />

kommunicera effektivt är att använda dig av så kallat jag-budskap. Det innebär att du utgår från dina<br />

egna känslor, behov och tankar, i stället för att koncentrera dig på den andre personens eventuella<br />

brister. Jag-budskapets största fördel är att man inte angriper den andras självkänsla, vilket lätt leder<br />

<strong>till</strong> motattack. För den som konfronteras är det då också lättare att vidta en förändring.


TIPS!<br />

• Var rak!<br />

• Var inte menande, antydande, omskrivande, hotande eller fördömande.<br />

• Undvik uttryck som ”Du måste” och ”Du borde”.<br />

• Använd jag-budskap!<br />

Jag-budskap – att skapa ett angenämare förändringsklimat<br />

Beskriv problemet i jag-termer <strong>till</strong>sammans med din känslomässiga reaktion på detta. Till exempel:<br />

”Jag tycker …”, ”Jag känner det som om …”, ”Jag upplever det som …”, ”Jag blir ledsen när du prioriterar<br />

spel framför att lägga undan pengar <strong>till</strong> gemensamma utgifter …” Berätta konkret om konsekvenserna<br />

beteendet får för dig. Tänk på att det är personens beteende, inte personen själv som du<br />

påverkas negativt av: ”När du ljuger blir jag orolig och otrygg, jag vågar<br />

inte lita på dig då. Jag vill inte låna dig pengar, mina pengar räcker inte »Tänk på att när man ber om en<br />

<strong>till</strong> det, och då riskerar jag att min ekonomi förstörs.”<br />

beteendeförändring är det viktigt<br />

Be om en konkret beteendeförändring! Hur vill du att personen änd- att det rör beteenden i nuet, eftersom<br />

rar sitt agerande? Ge gärna konkreta förslag. Tänk på att när man ber om det är omöjligt att ändra på saker<br />

en beteendeförändring är det viktigt att det rör beteenden i nuet, efter- som hände för flera år sedan. «<br />

som det är omöjligt att ändra på saker som hände för flera år sedan: ”Jag<br />

vill att du slutar be mig om personliga lån, jag vill att du söker upp kommunens ekonomiska rådgivare<br />

i stället. Jag vill att vi pratar om andra saker när vi träffas.”<br />

Beskriv i positiva termer hur du skulle känna om en förändring kom <strong>till</strong> stånd: ”Jag skulle bli glad<br />

om du …”, ”Jag blir lugn av att … och då vill jag träffa dig …”, ”Jag skulle känna mig lättad om du<br />

…” Visa också att du förstår den andres situation: ”Jag förstår att det känns svårt att …” Pröva att<br />

lämna över ordet! ”Vad tycker du om det här? Vad tänker du om detta?”<br />

Prioritera och tänk efter; vad är viktigt för dig? Ett ständigt kritiserande från din sida, även om det<br />

är konstruktivt, gör den andra personen försvarsinställd och misstänksam.<br />

37


38<br />

Övning<br />

Kartläggning av situationer där du skulle vilja kunna kommunicera mer effektivt:<br />

Beskriv situationen. Var konkret och håll dig <strong>till</strong> fakta. Vad reagerar du på?<br />

Uttryck dina känslor och åsikter om situationen i jag-termer.<br />

Vad vill du? Vad vill du inte? Be om beteendeförändring!<br />

Tala i positiva termer hur du skulle känna dig om en förändring kom <strong>till</strong> stånd. Om det känns nödvändigt,<br />

beskriv även de negativa konsekvenserna om din vilja inte blir respekterad.<br />

Hemuppgift<br />

Öva på en eller två specifika situationer där du vill kunna kommunicera mer effektivt <strong>till</strong>sammans<br />

med din anhörige. Skriv gärna ner vad du vill säga och öva själv först (kanske framför en spegel)<br />

innan du prövar i verkligheten.


Del 5.


40<br />

Strukturerad problemlösning<br />

Människor ställs ofta inför svåra situationer. Dessa kan utvecklas <strong>till</strong> problem om man inte vet hur<br />

man ska handskas med dem på ett effektivt sätt. Olösta problem kan leda <strong>till</strong> stress, ångest och depression.<br />

Som anhörig <strong>till</strong> en <strong>spelberoende</strong> person ställs man inför bekymmer av olika slag varav en del går att<br />

påverka konkret och andra inte. Det är vanligt att vi människor ägnar mycket tid åt att prata om och<br />

grubbla över problem, men väldigt lite tid <strong>till</strong> olika lösningar. Det optimala vore i stället att ägna<br />

10 procent av tiden <strong>till</strong> problemet och 90 procent <strong>till</strong> att tänka på lösningar.<br />

Varför är det viktigt att lösa problem på ett effektivt sätt?<br />

Effektiv problemlösning minskar impulsivitet<br />

När problem känns övermäktiga kan det leda <strong>till</strong> att man undviker och förnekar att det finns problem.<br />

När denna strategi <strong>till</strong> slut inte håller ökar risken för att man agerar impulsivt i stunden, vilket ofta<br />

innebär att man gör en dålig problemlösning. Det är då nödvändigt att bli bättre på att mer genomtänkt<br />

lösa problem. Man lär sig att se att mellan problemet och lösningen finns ett antal steg som behöver<br />

prövas. Insikten om detta bromsar alltför snabba och improviserade beslut.<br />

För att öka sitt självförtroende<br />

Framgångsrikt genomförd problemlösning ökar den egna känslan av själv<strong>till</strong>it. Det ger goda erfarenheter<br />

som gör att vi kan ändra vår självbild från mindre kompetent <strong>till</strong> mer kompetent.<br />

För att kunna reglera känslor<br />

Ibland kan vi inte lösa problemet beteendemässigt. Vi kan inte göra något konkret åt situationen som<br />

leder <strong>till</strong> en bra lösning. Som anhörig <strong>till</strong> en <strong>spelberoende</strong> person finns det situationer och omständigheter<br />

som vi inte kan påverka. Det är något som ofta upplevs som mycket smärtsamt. Problemlösning<br />

handlar då mer om att vi kan påverka våra känslomässiga reaktioner på det vi uppfattar som ett problem.<br />

Ibland kan det vara plågsamma känslor som är problemet. Det är smärtsamt att vara anhörig<br />

och inte kunna påverka att den <strong>spelberoende</strong> spelar bort sina pengar och skaffar sig stora skulder.<br />

Plågsamma känslor gör man bäst i att identifiera, beskriva och självvalidera. Att självvalidera innebär<br />

att man accepterar att man känner som man gör med en icke-dömande attityd <strong>till</strong> sig själv.<br />

Finns det ett problem?<br />

Det finns en rad tecken som kan ge dig direkt eller indirekt information om att det finns ett eller flera<br />

problem:<br />

• Kroppsliga och känslomässiga symtom och tankar som oro, ångest, rädsla, nedstämdhets-,<br />

ensamhets- och o<strong>till</strong>räcklighetskänslor.<br />

• Reaktioner i samspel med andra, exempelvis ilska, isolering och bristande intresse.<br />

• Tecken som du får av andra i din omgivning, exempelvis undvikanden eller kritik.


Övning<br />

Steg 1. Vilket är problemet i några få ord?<br />

Utgå från följande frågor om du har svårt att konkretisera problemet: I vilken situation uppstår det?<br />

Är det <strong>till</strong>sammans med någon speciell person/några personer? Vad får det för konsekvenser för dig?<br />

Steg 2. Vad vill jag uppnå när jag löser problemet?<br />

Steg 3. På vilka sätt kan problemet lösas?<br />

Skriv ner alla lösningar du kan komma på utan att värdera dem.<br />

Steg 4. Gå igenom dina olika förslag och välj ut de viktigaste för- och nackdelarna.<br />

Fördelar: Nackdelar:<br />

41


42<br />

Steg 5. Vilken lösning blir ditt förstahandsval?<br />

Steg 6. Planera för hur lösningen ska genomföras! Vilka förberedelser behövs?<br />

Vilka konkreta steg ska du ta? När ska du börja genomföra lösningen? Hur kommer du att veta att du<br />

har uppnått ditt mål?<br />

Steg 7. Utvärdering. Ge dig själv ett erkännande för dina ansträngningar! Hur gick det?<br />

Har du uppnått ditt mål? Har problemet löst sig? Om inte, vilka steg behöver du arbeta mer med? Du<br />

kanske ska välja en annan lösning, börja om från steg 1 och formulera om problemet. Behöver du<br />

hjälp av någon för att genomföra det?<br />

Hemuppgift<br />

Arbeta med steg 5, 6 och 7.


Del 6.


44<br />

Att förstärka spelfria beteenden<br />

Vi har hit<strong>till</strong>s inte diskuterat behandlingsresultat av <strong>spelberoende</strong>. En vetenskaplig studie gjord i<br />

Kanada 2002 visar på mycket lovande resultat av kognitiv beteendeterapi i grupp (Ladouceur &<br />

Sylvain, et al., 2002).<br />

Av deltagarna uppfyllde 66 procent inte kriterier för <strong>spelberoende</strong> efter avslutad behandling. Detta<br />

ska jämföras med 20 procent i kontrollgruppen (personer som inte fick behandling utan stod på väntelista)<br />

och 10 procent som deltagit i självhjälpsgrupp. Det säger oss att<br />

»Det är lätt att fastna i ett mönster <strong>spelberoende</strong> går att behandla framgångsrikt, att det förekommer själv-<br />

där man klagar på varandra och läkning samt att inte alla blev signifikant bättre. Ett fåtal fick återfall<br />

enbart ser <strong>till</strong> det negativa problem- inom en tvåårsperiod.<br />

beteendet. Det är viktigt att bryta Det krävs en beteendeförändring och en så kallad kognitiv omstruktu-<br />

detta för att kunna gå vidare rering för att sluta spela, vilket är vad man arbetar med i programmet för<br />

<strong>till</strong>sammans. «<br />

<strong>spelberoende</strong>. Du kanske har en anhörig som går i behandling eller så har<br />

du det inte. Oavsett vilket kan det vara av vikt att belysa hur du kan stödja<br />

din <strong>spelberoende</strong> anhörige i strävan att försöka bli spelfri.<br />

Vi människor påverkar varandra hela tiden vare sig vi tänker på det eller inte. Därför kan det vara<br />

av vikt att uppmärksamma på vilket sätt du påverkar din anhörige. Vilka konkreta beteenden tycker<br />

du är positiva, vilka är negativa? Om din önskan är att din anhörige ska sluta spela, vilka beteenden<br />

ska du då uppmärksamma? Du bör inte vänta <strong>till</strong>s din anhörige är spelfri helt och fullt innan du uppmärksammar<br />

ansträngningarna. Efter en tid av kriser och negativ kommunikation kan det vara så att<br />

man har glömt bort att ge varandra positiv uppskattning i relationen. Det är lätt att fastna i ett mönster<br />

där man klagar på varandra och enbart ser <strong>till</strong> det negativa problembeteendet. Det är viktigt att bryta<br />

detta för att kunna gå vidare <strong>till</strong>sammans. Vi människor mår oftast bättre när vi börjar ägna oss åt<br />

positiva aktiviteter, fastän motivationen inte alltid finns där från början.<br />

Positiv förstärkning<br />

Positiv förstärkning innebär att något positivt, något behagligt och belönande händer som en konsekvens<br />

av ett visst beteende. Sannolikheten ökar då att vi upprepar just detta beteende i framtiden. Vi<br />

har alla olika positiva förstärkare, det som en person uppfattar som förstärkande kanske inte är intressant<br />

för någon annan. Du vet antagligen vad som är positivt förstärkande för din anhörige förutom att<br />

spela. Om inte, fundera över det.<br />

HUR MAN GER POSITIV FÖRSTÄRKNING<br />

• Verbalt beröm och uppskattning av det personen gör<br />

• Visa intresse för det personen pratar om, be personen berätta mera om det<br />

• Lyssna<br />

• Förmedla <strong>till</strong>tro och uppmuntra<br />

• Leenden<br />

• Ögonkontakt<br />

• Beröring


Tänk på att när man ändrar sitt beteende gör man det stegvis, man kan inte förvänta sig en total förändring<br />

på en gång. Ge positiv uppmärksamhet för minsta förändring, <strong>till</strong> exempel när personen uppvisar<br />

ett beteende eller pratar om något som inte är kopplat <strong>till</strong> spelbeteendet. Var konkret och berätta<br />

varför du tycker det personen gör är bra. Till exempel: ”Vad intressant, kan du berätta mer om det …”,<br />

”När du säger så där … tycker jag det är intressant att lyssna på dig”, ”När du gjorde så där … tycker<br />

jag att du verkar sträva efter att bli spelfri … jag blir glad att du uppmärksammar mig”, ”Jag tycker det<br />

är bra att vi pratar om vad vi ska göra i helgen, då får jag lust att träffa dig.”<br />

45


46<br />

På väg mot en spelfri relation<br />

Du kan nu lättare orientera dig i hur du kan öka det positiva inslaget i ditt eget liv samtidigt som du<br />

faktiskt hjälper din anhörige genom att engagera denne i spelfria beteenden. Spelandet har tagit/tar<br />

mycket tid i anspråk och behöver ersättas med andra aktiviteter. Fundera över följande:<br />

Beskriv några aktiviteter som du brukade göra men inte längre gör <strong>till</strong>sammans med din anhörige,<br />

och som du tyckte om. Försök återuppta dem.<br />

Beskriv några aktiviteter som din anhörige fortfarande gör och som du vill att han eller hon ska fortsätta<br />

med. Ge uppskattning <strong>till</strong> dessa.<br />

Beskriv några aktiviteter som du vill att din anhörige ska upphöra med. Dessa beteenden ska du inte<br />

ge någon uppmärksamhet.<br />

Finns det något ni aldrig har gjort som du skulle vilja att ni gjorde <strong>till</strong>sammans?


Gå vidare i livet<br />

Ibland kan ett effektivt sätt att bryta ett mönster av oro och grubblerier vara att göra en beteendeförändring<br />

för att öka graden av positiva intryck och erfarenheter. Att hantera en negativ sinnesstämning<br />

genom att ägna sig åt trivsammare aktiviteter. Det kan innebära att man går mot en känsla av inre motstånd.<br />

Från behandlingsforskning rörande depression vet vi dock att det är mycket viktigt att öka gra-<br />

den av positiva aktiviteter för att kunna påverka känslor och välbefinnande<br />

i positiv riktning. Det är alltså inte att rekommendera att vänta på<br />

att man ska må bättre först, innan man kan göra det man vill: ”När min<br />

anhörige slutar spela då kan jag börja må bra.” Framtiden vet vi inte så<br />

mycket om, men vi har möjlighet att påverka nuet.<br />

Avsätt 30–60 minuter dagligen som din egen personliga tid och<br />

engagera dig i någon trevlig aktivitet. Det kan räcka med 10 minuter om<br />

dagen om det känns ovant i början. Målsättningen är att uppnå en viss<br />

balans mellan sådant som du ”måste” och sådant som du vill. Det ökar möjligheten att trivas i det dagliga<br />

livet. Ju mer trevliga, roliga och njutningsfulla saker du gör, desto bättre mår du.<br />

47<br />

»Det är alltså inte att rekommendera<br />

att vänta på att man ska må<br />

bättre först, innan man kan göra<br />

det man vill. Framtiden vet vi inte<br />

så mycket om, men vi har möjlighet<br />

att påverka nuet. «


48<br />

Belöna dig själv – skriv din egen förslagslista!<br />

• Självbelöning som är helt gratis och inte kräver tid.<br />

Till exempel: Säg <strong>till</strong> dig själv, ”Jag är bra, jag klarar det här!”. Le mot dig själv i spegeln.<br />

• Självbelöning som kostar lite pengar och tid.<br />

Till exempel: Ringa en vän, läsa en god bok i en halvtimme.<br />

• Självbelöning som kostar tid och pengar.<br />

Till exempel: Köpa blommor <strong>till</strong> dig själv, simma, gå på bio.<br />

Planering för personlig tid: tid, plats och aktivitet<br />

du vill ägna dig åt<br />

Måndag<br />

Tisdag


Onsdag<br />

Torsdag<br />

Fredag<br />

Lördag<br />

Söndag<br />

INFORMATION OM STÖD FÖR ANHÖRIGA<br />

Spelberoendes Riksförbund, 031-704 33 60, www.<strong>spelberoende</strong>.se.<br />

Al-Anon, stödgrupper för anhöriga <strong>till</strong> personer med beroendeproblematik.<br />

Se www.al-anon.se för din lokala förening.<br />

Stödlinjen för <strong>spelberoende</strong> och deras anhöriga, 020-81 91 00, www.spelinstitutet.se.<br />

Familjerådgivningen i respektive kommun, se telefonkatalogen för telefonnummer.<br />

Kyrkans familjerådgivning, se respektive församling.<br />

49


50<br />

Litteraturlista<br />

1. Axelsson B, Thylander I. Om konflikter, hemma och på jobbet. Stockholm: Natur och Kultur;<br />

1998.<br />

2. Cederquist E. Hård träning och missbruk ger samma molekylära förändring. Medicinsk<br />

Vetenskap 2003;02.<br />

3. Ciarocchi JW. Counselling problem gamblers. A self-regulation manual for individual and family<br />

therapy. Florida: Academic Press; 2002.<br />

4. Engel A, Söderpalm B. Rusets neurokemi. I: Widén L, red. En bok om hjärnan. Stockholm:<br />

Tiden/Rabén Prisma; 1995.<br />

5. Engqvist A. Kommunikation på arbetsplatsen. Stockholm: Rabén Prisma; 1997.<br />

6. Jonsson J. Stöd och hjälp <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong>s anhöriga. Rapport 2003:23. Stockholm: <strong>Statens</strong> <strong>folkhälsoinstitut</strong>;<br />

2003.<br />

7. Ladouceur R, Sylvain C, et al. Group therapy for pathological gamblers. A cognitive approach.<br />

Quebec: Ecole de Psychologie, Université Laval; 2002.<br />

8. Linehan M. Dialektisk beteendeterapi. Färdighetsträningsmanual. Stockholm: Natur och Kultur;<br />

2000.<br />

9. Meyers R, Wolfe B. How to get your loved one sober. Alternatives to nagging, pleading and threatening.<br />

Center City: Hazelden; 2004.<br />

10. Nilsson T. Jakten på jackpot. En bok om <strong>spelberoende</strong>. Stockholm: Fri förlag. Riksförbundet<br />

Narkotikafritt Samhälle; 2003.<br />

11. Ortiz, L. (2005). Till spelfriheten! Kognitiv beteendeterapi vid <strong>spelberoende</strong>. Stockholm: Natur<br />

och Kultur; 2005.<br />

12. American Psychiatric Association. DSM-IV. Pilgrim Press; 1194


Bilaga 1<br />

Rekommendationer för kursledare<br />

Kursledarna<br />

Min rekommendation är att kursledarna har grundläggande utbildning i kognitiv beteendeterapi motsvarande<br />

steg 1 från en av Socialstyrelsen godkänd utbildningsanordnare. Då det är ett dynamiskt och<br />

många gånger krävande arbete att leda en grupp är det både en nödvändighet och en kvalitetssäkring<br />

att vara två kursledare.<br />

Gruppens storlek<br />

Små grupper på 6–8 personer rekommenderas. De som kommer <strong>till</strong> kur- »De som kommer <strong>till</strong> kursen har<br />

sen har det gemensamt att de oftast inte har pratat med någon annan det gemensamt att de oftast inte<br />

utanför familjekretsen om att de har en anhörig som är <strong>spelberoende</strong>. I har pratat med någon annan utan-<br />

en liten grupp ökar möjligheten för enskilda individer att våga börja för familjekretsen om att de har en<br />

prata och dela med sig av något som upplevs som mycket smärtsamt och anhörig som är <strong>spelberoende</strong>. «<br />

ofta är skambelagt. En liten grupp gynnar det samtalsklimat som vi<br />

eftersträvar. Det är i detta hänseende även viktigt att tänka på hur den fysiska lokalen som kursen<br />

genomförs i är utformad. Undvik stora klassrum – använd hellre ett grupprum där ni kan sitta max 10<br />

personer. Kursen ska inte hållas i föreläsningsform utan betoningen bör ligga på dialog.<br />

Tidsåtgång<br />

2,5 timme per <strong>till</strong>fälle med cirka 15 minuters kafferast efter halva tiden.<br />

Förberedelser – ett individuellt första samtal<br />

De flesta anhöriga som vi har träffat kommer <strong>till</strong> kursen i ett, fullt förståeligt, <strong>till</strong>stånd av hög frustration.<br />

De har ett stort behov av att få prata om sin situation. Föräldrapar pratar med varandra men ofta<br />

ingen annan, spelar ens partner är det i bästa fall en nära vän eller förälder som känner <strong>till</strong> det. En del<br />

anhöriga har sökt stöd inom vård eller socialtjänst men den övervägande erfarenheten är att professionella<br />

inte har kunskap om <strong>spelberoende</strong>problematik.<br />

Samtidigt kan deltagarna ha blandade känslor inför att gå en kurs för anhöriga eftersom man tycker<br />

att det är spelaren som behöver behandling. Kursen fokuserar också på en kartläggning av möjliga<br />

områden där den anhörige kan förändra sitt eget beteende, vilket också kan vara en källa <strong>till</strong> frustra-<br />

tion. Vi betonar dock att den anhörige inte är den som behöver behandling,<br />

däremot utbildning och stöd i sin förändringsprocess.<br />

Efter att ha dragit erfarenhet av ovanstående erbjuder vi numera ett<br />

individuellt samtal innan kursstarten. Det har två syften: först och<br />

främst att kursdeltagaren, den anhörige, blir bekräftad och sedd i den<br />

svåra situation som hon eller han befinner sig i. Vi får berätta om inne-<br />

hållet i kursen och vårt arbetssätt och därigenom skapa realistiska förväntningar. Vi har för det andra<br />

möjlighet att bilda oss en uppfattning huruvida klienten är i så svår kris att vi bör rekommendera en<br />

annan behandling eller ytterligare vårdkontakter. Detta har hit<strong>till</strong>s inte inträffat. Däremot har vi under<br />

kursens gång i vissa fall lyft fram möjligheten för anhöriga att vända sig <strong>till</strong> socialtjänst eller familjerådgivning<br />

för att få hjälp.<br />

Arbetssätt<br />

Första gången inleder vi med en sedvanlig presentation av oss själva samt tar upp tystnadsplikten och<br />

vikten av att detta förhållningssätt iakttas även av kursdeltagarna.<br />

51<br />

»Den anhörige är inte den som<br />

behöver behandling, däremot<br />

utbildning och stöd i sin<br />

förändringsprocess. «


52<br />

DAGORDNING VID VARJE KURSTILLFÄLLE<br />

• Genomgång av och reflektion över den gångna veckans hemuppgift.<br />

• Ett kort teoripass, vilket bildar bakgrund och förklaring <strong>till</strong> det vi arbetar med<br />

under lektionen.<br />

• Kartläggning av problemområden samt övning av alternativa färdigheter.<br />

• Genomgång av den nya hemuppgiften.<br />

Övningar och kartläggningar inleds oftast med en kort individuell kartläggning av eget problemområde<br />

– problembeteende. Därefter övergår övningen i att kursdeltagarna arbetar två och två i konsultativa<br />

samtal. Det är viktigt att underlätta för alla att prata och dela med sig av sina egna upplevelser,<br />

vilket är lättare i ett samtal mellan två personer än i en grupp. Det upp-<br />

»Det stärker möjligheten <strong>till</strong> egna levs som stärkande och befriande att upptäcka att man inte är ensam om<br />

beteendeförändringar då man att ha en <strong>spelberoende</strong> person i familjen. Det stärker möjligheten <strong>till</strong> egna<br />

diskuterar möjliga lösningar med beteendeförändringar då man diskuterar möjliga lösningar med en annan<br />

en annan människa. «<br />

människa. Vi har alltid en avslutande diskussion där det konsultativa<br />

paret vänder sig mot gruppen och delar med sig det de vill av samtalet.<br />

Inom kursens ram har vi också erbjudit ett <strong>till</strong>fälle med ekonomisk rådgivning av och med sakkunnig<br />

jurist. Vi har som kursledare deltagit vid kurs<strong>till</strong>fället men inte ansvarat för strukturen, varför det<br />

inte finns angivet som en separat del i manualen. Vår rekommendation är dock att en ekonomisk rådgivning<br />

finns i kursen/utbildningen.<br />

Reflektions<strong>till</strong>fällen<br />

I skrivande stund har vi bestämt att pröva att förlänga kursen <strong>till</strong> att omfatta sammanlagt 8 kurs<strong>till</strong>fällen<br />

genom att lägga in en lektion mellan kurs<strong>till</strong>fälle 3 och 4 samt efter kurs<strong>till</strong>fälle 6. Vi kallar<br />

dessa lektioner för ”reflektions<strong>till</strong>fällen”. Vid dessa <strong>till</strong>fällen ska vi inte presentera något nytt ämne<br />

utan i stället ge utrymme för fördjupning av och reflektion över vad vi arbetat med under de tidigare<br />

kurs<strong>till</strong>fällena. Betoning ska ligga på hur det är att omsätta det vi pratar om på kursen i verkligheten<br />

genom att fokusera på arbetet med hemuppgifterna. Anledningen <strong>till</strong> att vi vill pröva att lägga in<br />

reflektions<strong>till</strong>fällen är att vi vill ge mer utrymme för bearbetning och fördjupning, eftersom kursens<br />

syfte är inlärning av både nya beteenden och kognitiv omstrukturering.<br />

Avslutning<br />

Vi har inom ramen för projektet inte kunnat erbjuda <strong>till</strong>fällen för återkommande uppföljande träffar.<br />

Det är något som vi ändå vill rekommendera andra kursledare att erbjuda.<br />

Vi avslutar alltid med att informera om och lyfta fram möjligheten att delta i självhjälpsgrupper<br />

för anhöriga inom Spelberoendes Förening samt inom 12-stegsrörelsen. Vi lyfter också fram kommunens<br />

och kyrkans familjerådgivning som ett alternativ.


Bilaga 2<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 1–6<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 1<br />

20 minuter: Presentation och introduktion.<br />

Presentation av kursledarna, tystnadsplikt, kursens syfte, innehåll och schema.<br />

10 minuter: Presentation av deltagarna.<br />

Förslag: Namn och på vilket sätt deltagarna är anhöriga <strong>till</strong> en <strong>spelberoende</strong> person.<br />

30 minuter: Inled med en dialog – vilka symtom uppvisar deras anhörige som tyder på <strong>spelberoende</strong>?<br />

Därefter presentation av teorier om <strong>spelberoende</strong>.<br />

15 minuter: Kaffe.<br />

25 minuter: Hjärnans belöningssystem, konsekvenser för anhöriga.<br />

35 minuter: Konsekvensbeskrivning, kartläggning och intervju.<br />

Kursdeltagarna gör en individuell kartläggning inom olika områden och intervjuar<br />

varandra två och två. Vilka konsekvenser får spelrelaterade problem för dem inom<br />

olika områden?<br />

15 minuter: Introducera hemuppgiften, ge bakgrund <strong>till</strong> varför de ska fokusera på sig själva,<br />

samt värdera eventuella svårigheter med detta.<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 2<br />

20 minuter: Återkoppla <strong>till</strong> förra gången och gå igenom hemuppgiften.<br />

20 minuter: Introducera teorin genom att inleda en dialog med gruppen – ställ frågor och skriv<br />

på blädderblock. På vilket sätt är de inblandade i den anhöriges spelande? Hur har<br />

det sett ut tidigare, hur kan det se ut i dag?<br />

35 minuter: Teoripass. Hur kan anhöriga vara inblandade i den <strong>spelberoende</strong>s spelbeteende?<br />

Hot och våld, att be om hjälp, löftescirkeln.<br />

15 minuter: Kaffe.<br />

30 minuter: Introducera övningen. Lägg på Sinnesrobönen (OH-bild). Kursdeltagarna inleder individuellt<br />

och beskriver en konkret situation där de behöver sätta gränser. Sedan arbetar<br />

de konsultativt, två och två. Diskutera slutligen i hela gruppen vad ni arbetat med.<br />

20 minuter: Öva att sätta och uttala en gräns för eget ansvarsområde. Kursledarna modellerar<br />

först. (Rollspelet ska endast ta några sekunder.) Därefter övar kursdeltagarna i par<br />

med att uttala sina gränser.<br />

10 minuter: Introducera hemuppgiften att arbeta vidare med att kartlägga områden där de behöver<br />

sätta gränser, samt pröva det i verkligheten.<br />

53


54<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 3<br />

20 minuter: Gå igenom hemuppgiften.<br />

10 minuter: Introducera övningen. Hur kan man förstå anhörigas försök att begränsa den <strong>spelberoende</strong>s<br />

<strong>till</strong>gång <strong>till</strong> pengar samt konsekvenser av detta på kort och lång sikt.<br />

30 minuter: Arbeta hela gruppen – rita upp ambivalenskorset på tavlan, konsekvenser för egen<br />

del. Fyll i och diskutera.<br />

15 minuter: Kaffe.<br />

30 minuter: Arbeta hela gruppen – rita upp ambivalenskorset på tavlan, konsekvenser för den<br />

<strong>spelberoende</strong>. Fyll i och diskutera.<br />

30 minuter: Teori om faktorer bakom återfall. Hur arbetar man inom behandlingsprogrammet<br />

för <strong>spelberoende</strong> när det gäller att hantera pengar? Beskriv förslag på en gemensam<br />

överenskommelse om ansvar över ekonomin, samma förslag som ges i behandlingsprogrammet.<br />

15 minuter: Hemuppgiften är att arbeta med att anpassa vårt förslag på gemensam överenskommelse<br />

samt eventuellt pröva det. ”Min personliga förändringsplan” blir ytterligare<br />

en hemuppgift. Denna kan man gärna återkomma <strong>till</strong> flera gånger under kursen.<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 4<br />

20 minuter: Hemuppgiften.<br />

30 minuter: Teoripass om effektiv kommunikation -– jag-budskap.<br />

25 minuter: Rollspel kursledarna.<br />

15 minuter: Kaffe.<br />

Kursledarna modellerar några exempel på icke kommunikationsbefrämjande beteenden<br />

samt ger därefter exempel på jag-budskap. Stanna upp och reflektera <strong>till</strong>sammans<br />

med gruppen över vad som sker i kommunikationen mellan den anhörige och<br />

den <strong>spelberoende</strong>. Fråga gruppen: ”Vad är det hon försöker göra här? Vad får det för<br />

konsekvenser?” Lista på tavlan det kursdeltagarna tar upp.<br />

15 minuter: Gå igenom övningen ”Kartläggning av situationer där du skulle vilja kommunicera<br />

mer effektivt” med ett exempel på tavlan.<br />

40 minuter: Kartläggning och övning två och två, avsluta med att deltagarna kort rollspelar vad<br />

de vill säga.<br />

5 minuter: Hemuppgiften – att öva effektiv kommunikation i verkligheten.


EXEMPEL PÅ ROLLSPEL<br />

Anklagelser<br />

Du måste sluta spela! Du spelar jämt!<br />

Det är ditt fel att jag mår dåligt!<br />

Du bryr dig inte om mig!<br />

Du har aldrig lyssnat på mig, du har alltid satt spelet i första hand.<br />

Personangrepp<br />

Jag hatar dig för att du spelar.<br />

Du är totalt värdelös, du har spelat bort alla pengar.<br />

Hot<br />

Om du inte slutar spela så begär jag skilsmässa.<br />

Om du fortsätter spela kommer vi aldrig mer att ses.<br />

Jag-budskap<br />

Jag vill att du slutar spela.<br />

Jag vill inte att du spelar bort våra gemensamma pengar.<br />

Beskriv beteendets konsekvenser och be om beteendeförändring<br />

Jag behöver skydda min egen ekonomi.<br />

Jag vill att du söker hjälp för ditt spelproblem och på så sätt tar ansvar för din situation.<br />

När du bryter löften <strong>till</strong> mig känner jag mig otrygg och jag kan inte lita på dig då.<br />

Jag vill att du säger sanningen <strong>till</strong> mig.<br />

Jag tycker om dig men jag accepterar inte att du förstör min ekonomi, jag vill att du<br />

kontaktar kommunens ekonomiska rådgivare.<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 5<br />

20 minuter: Gå igenom hemuppgiften.<br />

10 minuter: Teori problemlösning.<br />

30 minuter: Inled med ett exempel på tavlan. Arbeta er igenom alla steg.<br />

15 minuter: Kaffe.<br />

25 minuter: Inled övningen med att deltagarna arbetar individuellt med steg 1 och 2. Gå gärna<br />

runt och ge individuellt stöd.<br />

40 minuter: Kursdeltagarna arbetar två och två med steg 3–6. Man kan även växla med att<br />

arbeta på tavlan i hela gruppen om det går trögt.<br />

10 minuter: Steg 6 och 7 är hemuppgiften.<br />

55


56<br />

Körschema kurs<strong>till</strong>fälle 6<br />

20 minuter: Gå igenom hemuppgiften.<br />

20 minuter: Teoripass om att förstärka spelfria beteenden och positiv förstärkning.<br />

20 minuter: Introducera kartläggning ”på väg mot en spelfri relation”.<br />

Arbeta gärna med ett exempel på tavlan.<br />

15 minuter: Kaffe.<br />

30 minuter: Deltagarna gör en kartläggning två och två, sen diskussion i gruppen.<br />

15 minuter: Arbeta med självbelöning.<br />

20 minuter: Dela ut utvärderingen och be dem fylla i den.<br />

10 minuter: Information om vilka andra möjligheter det finns <strong>till</strong> fortsatt stöd.


I den här manualen presenteras ett program för utbildning och stöd <strong>till</strong> <strong>spelberoende</strong>s<br />

anhöriga. Syftet med manualen är att hjälpa de anhöriga att börja se <strong>till</strong> sina egna behov<br />

och hur de konstruktivt ska kunna hantera de problem som ofta följer på spelandet.<br />

Manualen är i första hand avsedd för dem som arbetar med stöd och behandling, men<br />

kan också vara <strong>till</strong> nytta i självhjälpsgrupper och för självstudier. Programmet är utvecklat<br />

av Beroendecentrum i Stockholm inom ramen för ett utvecklingsprojekt stött av <strong>Statens</strong><br />

<strong>folkhälsoinstitut</strong>.<br />

Ett överdrivet spelande får konsekvenser för många andra än spelaren själv. Familjemedlemmar,<br />

vänner och arbetskamrater riskerar att drabbas inte bara av ekonomiska<br />

svårigheter utan också av skadat förtroende och bristande <strong>till</strong>it. De närmast anhöriga<br />

drabbas extra hårt av den <strong>spelberoende</strong>s lögner och manipulationer. Det är inte ovanligt<br />

att anhöriga får hälsomässiga problem såsom oro, depressioner och ångest och att allt<br />

större del av deras vardag präglas av tankar på spelarens agerande och hur de ska klara<br />

av de svåra situationer spelandet har försatt dem i.<br />

<strong>Statens</strong> <strong>folkhälsoinstitut</strong><br />

Distributionstjänst<br />

120 88 Stockholm<br />

Fax 08-449 88 11<br />

E-post fhi@strd.se<br />

Internet www.fhi.se<br />

Rapport R 2005:36<br />

ISSN 1651-8624<br />

ISBN 91-7257-383-x

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!