Hälsan och dess bestämningsfaktorer i olika typer av kommuner

kommunala basfakta 

för folkhälsoplanering 

Hälsan och dess 

bestämningsfaktorer i 

olika typer av kommuner 

Karin Melinder 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

kommunala basfakta 

för folkhälsoplanering 

Hälsan och dess 

bestämningsfaktorer i 

olika typer av kommuner 

Karin Melinder 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut 2003:49 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-240-x 

författare: karin melinder 

språkgranskning: anna hass, expressiva 

karta: statens folkhälsoinstitut och metria umeå 

design: sandler mergel 

tryck: sandvikens tryckeri, sandviken 2003

Innehåll 

hälsan och dess bestämningsfaktorer i olika typer av kommuner 3 

Förord ______________________________________________________________________4 

Sammanfattning ______________________________________________________________ 5 

English summary ______________________________________________________________6 

Inledning ____________________________________________________________________7 

Definitioner __________________________________________________________________9 

Kommunala basfakta för folkhälsoplanering ________________________________________14 

Kommungruppsindelning ______________________________________________________15 

Skillnader mellan kommuner____________________________________________________ 17 

Mått på ohälsa ______________________________________________________________17 

Bakgrundsfakta om kommungrupperna __________________________________________18 

Ekonomisk och social trygghet __________________________________________________19 

Utbildning __________________________________________________________________20 

Delaktighet och inflytande i samhället ____________________________________________20 

Trygga och goda uppväxtvillkor __________________________________________________21 

Arbetslivet __________________________________________________________________22 

Levnadsvanor ________________________________________________________________23 

Mönster bland bestämningsfaktorerna ____________________________________________25 

Specialanalys av förortskommuner ______________________________________________28 

Förklaringar till skillnader i ohälsotal och medellivslängd ____________________________29 

Avslutning __________________________________________________________________32 

Bilaga 1 Svenska kommunförbundets indelning i kommungrupper______________________33

4 hälsan och dess bestämningsfaktorer i olika typer av kommuner 

Förord 

Statens folkhälsoinstitut har tagit fram kommunala basfakta för folkhälsoplanering. Syftet är att 

underlätta kommunernas planering och uppföljning av folkhälsoinsatser. Kommunala basfakta för 

folkhälsoplanering finns på institutets webbplats, www.fhi.se, där de presenteras i faktablad med 

färdiga tabeller, och i en databas med statistik som går att bearbeta. I Kommunala basfakta för 

folkhälsoplanering presenteras statistik utifrån sex områden som är centrala för människors hälsa: 

• ekonomisk och social trygghet 

• delaktighet och inflytande i samhället 

• trygga och goda uppväxtvillkor 

• arbetslivet 

• sunda och säkra miljöer 

• levnadsvanor 

Våren 2003 presenterades Kommunala basfakta för folkhälsoplanering i en Atlas över Sveriges kommuner 

där data presenterades i kartform. 

I denna rapport har en analys gjorts av de data som ingår i Kommunala basfakta för folkhälsoplanering. 

I analysen har olika kommungrupper jämförts. Dessa kommungrupper är storstad, förortskommun, 

större stad, medelstor stad, industrikommun, landsbygdskommun, glesbygdskommun, 

övrig större kommun och övrig mindre kommun. 

Databasen Kommunala basfakta för folkhälsoplanering kommer att kompletteras år från år framåt 

och med motsvarande data från tidigare år för att möjliggöra trendbeskrivningar. Databasen kommer 

också att kompletteras med uppgifter från en nationell folkhälsoenkät som planeras för 2004 i samarbete 

med ett flertal landstings- och regionområden. Tillsammans med flera andra databaser om 

bestämningsfaktorer och levnadsförhållanden bygger Statens folkhälsoinstitut upp en informationscentral 

för att kunna fullgöra vårt uppdrag att utvärdera den nya folkhälsopolitikens utveckling och 

för vetenskapliga sambandsanalyser. 

Rapporten har skrivits av med dr Karin Melinder. Värdefulla synpunkter på rapporten har lämnats 

av bl.a. Peeter Fredlund, Marianne Granath, Johan Hallqvist och Anders Schaerström. 

Christer Hogstedt Gunnar Ågren 

Chef för avdelningen för folkhälsovetenskap Generaldirektör

Sammanfattning 


I denna rapport analyseras olika mått på ohälsa och olika faktorer som kan tänkas påverka hälsan, så 

kallade bestämningsfaktorer. Analysen har gjorts på en grupperad, kommunal nivå där olika typer av 

kommuner, kommungrupper, har jämförts. Kommungrupperna är storstad, förortskommun, större 

stad, medelstor stad, industrikommun, landsbygdskommun, glesbygdskommun, övrig större kommun 

och övrig mindre kommun. 

Analysen visar att det finns skillnader mellan kommungrupper liksom mellan till exempel män 

och kvinnor. Vilken kommungrupp man bor i förklarar en tredjedel av skillnaden i ohälsotal och en 

femtedel av skillnaden i medellivslängd för både män och kvinnor. 

Den kommungrupp som generellt har flest bra värden är förortskommunerna, medan glesbygdskommunerna 

har de sämsta värdena. Storstadskommunerna har antingen bra eller dåliga värden. 

Både män och kvinnor har högst ohälsotal i glesbygdskommunerna, men männen har höga 

ohälsotal även i storstäderna. För både män och kvinnor är medellivslängden låg i glesbygden och i 

storstäderna. 

Vissa variabler har en tydlig stadsgradient: ju större stad desto högre grad av den aktuella variabeln. 

Detta gäller till exempel andelen i åldern 25–54 år, andelen brott, andelen aborter och relationen 

mellan låg- och höginkomsttagare. Familjer med tre eller fler barn ökar ju mer glesbebyggda 

kommunerna är, medan andelen utrikesfödda minskar. 

Av dödsorsakerna har ischemisk hjärtsjukdom en glesbygdsgradient – den är vanligast i glesbygden 

och landsbygden, och minst vanlig i förortskommunerna och i storstäder och större städer. Den 

alkoholrelaterade dödligheten är däremot vanlig både i storstäderna och i glesbygdskommuner. Mäns 

självmord är vanligast i gles- och landsbygdskommuner, medan kvinnors är vanligast i storstadskommunerna. 

Här analyseras också i vilken utsträckning skillnaderna mellan kommungrupper kan förklaras av 

olika befolkningssammansättning. Förortskommunernas positiva situation verkar kunna förklaras av 

vilken befolkning som finns i de olika kommungrupperna. En del av den dåliga situationen för glesbygdskommunerna 

kan också förklaras av åldersammansättningen och den ekonomiska nivån, men 

att bo i en glesbygdskommun har också har en betydelse i sig.


English summary 

During 2002 the National Institute of Public Health in Sweden has constructed “Basic public health 

statistics for local authorities”, (BPHS) (http://www.fhi.se). The aim of BPHS is to facilitate the public 

health planning and follow-up public health initiatives by municipalities. BPHS contains statistics 

divided according to a number of areas of major significance to people´s health, determinants of 

health. The statistics cover economic and social welfare, involvement in and influence upon society, 

safe and favourable conditions for growing up, healthy and safe environments and products, healthier 

working life and life habits – alcohol, tobacco etc. All statistics were drawn from national population 

registers, covering all the municipalities in Sweden. 

An analysis has been made using data from BPHS. Comparisons were made after types of 

municipalities. These are metropolitan, suburban, large, medium-sized, industrial, rural, sparsely 

populated, other medium-sized and other small municipalities. 

Health and the determinants of health show distinct patterns according to municipality type. There 

are differences between men and women and between specific age-groups. The suburban and the 

sparsely populated municipalities are extremes. Suburban municipalities have the best health and 

sparsely populated municipalities the worst health. Even after controlling for age, income, workrelated 

conditions etc. the ill health of sparsely populated municipalities remains, while the good 

health in suburban municipalites does not. 

Some variables have an urban gradient – the bigger a city, higher is the level of variable. This holds 

for the proportion of people aged 25-54 years, crimes, abortions and the proportion between high 

income earners and low income earners. Families with three or more children are more common in 

sparsely populated municipalities, while the proportion that was born outside Sweden decreases in 

rural and sparsely populated municipalities. 

Among causes of death ischemic heart disease is more common in sparsely populated areas and 

least common in suburban areas and cities. Alcohol related deaths, however, are common both in 

metropolitan municipalities and in sparsely populated municipalities. Male suicides are more common 

in sparsely populated municipalities, while female suicides are more common in metropolitan 

municipalities. 

An analysis is also made of the extent to which the differences between types of municipalities 

might be explained by differences in the populations, age, socio-economic conditions etc. The positive 

situation in suburban municipalities seems to be explained by the composition of the population. 

Partly the bad situation in sparsely populated municipalities is explained by age and economic situation, 

but living in a sparsely populated municipality also seems to have an impact in itself.

Inledning 


Det finns sedan långt tillbaka en tradition av att beskriva det regionala hälsoläget i Sverige. I vilken 

mån beskrivningarna har sammanställts har dock varierat. Provinsialläkarna gav redan 1822 ut årliga 

rapporter om läget i länet för hälsa, hygien och sociala förhållanden. Rapporterna sammanställdes av 

Sundhetskollegiet från 1854. Provinsialläkarna ersattes senare av länsläkarna. Även dessa skrev årsberättelser 

som skickades in till Socialstyrelsen. Årsberättelserna redovisades inte utan användes till 

att få en allmän uppfattning av hälsoproblem i landet. I början på 1980-talet ersattes länsläkarsystemet 

av de samhällsmedicinska enheterna på landstingen. De samhällsmedicinska enheterna har 

gjort regionala folkhälsorapporter, som byggt på både registerdata och folkhälsoenkäter. Någon sammanställning 

av dessa rapporter har dock inte gjorts. 

På 1980-talet började man redovisa hälsoläget länsvis. I Hur mår Sverige? 1 redovisas ULF-frågor 

(undersökning av levnadsförhållanden) på länsnivå. I rapporten framförs att regionala jämförelser 

bör göras med viss försiktighet, bland annat på grund av intervjuarpåverkan och att ULF-undersökningen 

ger begränsade möjligheter till studier av långvariga sjukdomar. Man anser att det finns 

klara regionala skillnader för högt blodtryck, hjärtsjukdomar och ryggsjukdomar. De norra länen 

hade högre förekomst av högt blodtryck och hjärtsjukdomar, och glesbygdslänen mer ryggsjukdomar. 

Den första nationella folkhälsorapporten kom 1987 2 . I denna redovisas skillnader mellan län. Man 

konstaterar att de mest urbaniserade och de mest glesbebyggda länen har den högsta dödligheten i 

landet. 

I 1991 års folkhälsorapport 3 konstateras att ”i storstäderna och i de större kommunerna längs 

Norrlandskusten och i Syd- och Mellansverige är människor förhållandevis friskare än de som bor i 

avfolkningsbygderna i de norra och inre delarna av Norrland samt i glesbygdsområden i Götaland 

och Svealand” (s. 49). 

I 1994 års folkhälsorapport 4 kommenteras utvecklingen av de regionala skillnaderna. Männen i 

norra glesbygden har haft en mindre gynnsam utveckling än i andra områden. För kvinnorna har 

skillnaderna minskat. 

I 1997 års folkhälsorapport 5 framhålls att skillnaderna mellan kommuner är större än mellan 

länen. Mått med betydande regionala skillnader var andel med långvarig sjukdom av olika slag, andel 

barn med låg födelsevikt och andel förtidspensionärer. 

I 2001 års folkhälsorapport 6 konstateras kortfattat att medellivslängden är högre i sydväst och i 

Stockholms och Uppsala län än i nordligare län. Detta ansågs bero på bland annat selektionsfenomen 

som föranletts av en sviktande arbetsmarknad. (s. 38). 

I den första sociala rapporten som kom 1994 7 nämns inte regionala skillnader, däremot 

bostadssegregation. Social rapport 1997 8 gjorde en speciell analys av storstäder. I Social rapport 

2001 beskrivs den regionala obalansen utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. Den mest positiva 

utvecklingen under1990-talet har Jönköpings och Kronobergs län haft. De har därigenom kommit 

ikapp Stockholms län. Norrlandslänens negativa situation har försämrats ytterligare. 

1 Spri rapport 82. Hur mår Sverige? Ohälsa och vårdutnyttjande i Sverige – undersökningar om levnadsförhållanden 

(ULF) som underlag för planering. Spri, Stockholm, maj 1982. 

2 Folkhälsorapport 1987. Socialstyrelsen redovisar 1987:15. Stockholm 1988. 

3 Folkhälsorapport 1991. SoS-rapport 1991:11. Stockholm 1991. 



6 Folkhälsorapport 2001. Stockholm 2001. 

7 Social rapport 1994. SoS-rapport 1994:10. Stockholm 1994. 

8 Social rapport 2001. Socialstyrelsen. Linköping 2001.


Socialstyrelsen har redovisat olika sjukdomsmönster på kommunnivå. Den första rapporten 

gällde cancerfall och förlossningsutfall och kom 1986 9 . År 1995 presenterade Socialstyrelsen ”Hur 

mår Sverige?”, en databas med uppgifter om hälso- och sociala förhållanden på läns- och 

kommunnivå. 

År 2000 kom Att följa och analysera självmord 10 . Där redovisas självmord och självmordsförsök 

efter län men också efter kommuntyp och kommun. Man visar både att det finns skillnader mellan 

olika kommuntyper och mellan könen. Kvinnor i storstäder och män i glesbygdskommuner begår 

flest självmord. 

En del av Sveriges nationalatlas som kom ut år 2000 handlade om folkhälsa och sjukvård 11 . 

I denna beskrivs de geografiska skillnaderna för hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och olika cancerformer. 

I atlasen finns begreppet ”Säg mig var du bor och jag kan säga hur du mår”. 

Statistiska centralbyrån har mycket statistik som är uppdelad på kommunnivå. I analyser använder 

de sig av indelningen i H-regioner (Stockholm, Göteborg/Malmö, södra mellanbygden, norra tätbygden 

och norra glesbygden). På motsvarande sätt har Svenska kommunförbundet tagit fram en indelning 

i kommungrupper (se s. 15). 

I en artikel i Läkartidningen 12 analyseras medellivslängden för män och kvinnor på länsnivå, 

utifrån demografiska, socioekonomiska, livsstilsrelaterade och arbetsrelaterade faktorer. Man fann 

att medellivslängden var lägst hos kvinnor i traditionella industriområden, där hjärt- och kärlsjukdomar 

dominerar sjukdomspanoramat, medan medellivslängden hos män var lägst i storstäder, där 

självmord och alkoholrelaterade sjukdomar är vanligare. 

Som visats har de flesta analyserna gjorts på länsnivå. 

Syftet med rapporten är att analysera vilka skillnader som finns mellan Sveriges kommuner vad 

gäller ohälsa och ohälsans bestämningsfaktorer. Rapporten vänder sig till politiker och tjänstemän 

som vill veta mer om sin egen kommun och hur den relaterar till andra kommuner. 

9 Cancerfall och förlossningsutfall i Sveriges kommuner. Socialstyrelsen, PM 145/86. 

10 Att följa och analysera självmord. EpC-rapport 2000:2. 

11 Folkhälsa och sjukvård. Sveriges nationalatlas. Almquist & Wiksell, Uppsala 2000. 

12 Läkartidningen 2001, 10:1084–1089. Molarius A., Janson S. ”Regionala skillnader i medellivslängd i Sverige”.

Definitioner 

Här definierar vi de begrepp som används i rapportens tabellhuvuden. 


Aborter 

Antalet aborter per 1 000 kvinnor i åldern 15–44 år. 1996–2000. Värdet är ett femårsmedelvärde. 

Medelfolkmängden har använts i beräkningarna. 

Källa: Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum. 

Alkoholförsäljning 

Försäljningen av alkohol i antalet liter alkohol per invånare över 15 år. 2001. Försäljningen avser 

Systembolaget AB:s försäljning i butiker, i liter under år 2001. Försäljningsvolymerna för spritdrycker, 

vin och starköl är omräknade till liter 100-procentig alkohol per kommuninvånare 15 år och äldre. 

Källa: Statens folkhälsoinstitut. 

Alkoholrelaterad dödlighet 

Antalet alkoholrelaterade dödsfall per 100 000 invånare 15 år och äldre. 1995–1999, medelvärde. 

Sjukdomar och dödsfall med alkoholdiagnos som underliggande eller bidragande dödsorsak registreras 

enligt ICD-klassifikationssystemet ICD-10 (Injuries and Causes of Death) och omfattar 

diagnoser som alkoholpsykos, alkoholberoende, levercirrhos, alkoholförgiftning och olycksfall. 

Medräknade diagnoser är (ICD-10) F10, G31.2, G62.1, I42.6, K29.2, K70, T51+X45, T51+X65, 

291, 303, 305.0, 357.5, 425.2, 535.3, 571.0-571.3, E860+980, E980+980. 

Källa: Socialstyrelsen, Dödsorsaksregistret. 

Arbetslösa 

Andelen öppet arbetslösa i åldern 20–64 år. Mars 2002. Öppet arbetslösa är de som registreras i 

kategorierna 11 Arbetslösa, platsförmedlingsservice; 12 Arbetslösa, vägledningsservice och 13 

Arbetslösa, erbjuden samt väntar på beslutad åtgärd. Statistiken över arbetssökande framställs från 

ett register som förs av Arbetsmarknadsstyrelsen. Uppgifterna hämtas kontinuerligt från de registerkort 

som arbetsförmedlingarna upprättar för varje arbetssökande. 

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. 

Arbetsskador 

Antalet anmälda arbetsskador per 1 000 sysselsatta i åldern 55–59 år. 2000. Arbetsskador inkluderar 

både arbetsolycksfall och arbetssjukdomar. 

Källa: Arbetsmiljöverket, ISA-registret. 

Barn per personal 

Antalet barn per årsarbetare i kommunal förskola. 2001. Antalet anställda som arbetar med barn 

(exklusive städ- och kökspersonal samt personal som medverkar i arbetet genom arbetsmarknadspolitiska 

åtgärder) har omräknats till årsarbetare med hjälp av tjänstgöringsgraden. Arbetsledares 

schemalagda arbetstid i barngrupp har räknats med. 

Källa: Skolverket. 

Behöriga till gymnasiet 

Andelen behöriga till gymnasieskolan. Vårterminen 2001. Denna andel beräknas av dem som fått eller 

skulle ha fått betyg enligt det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet. Elever som lämnat 

årskurs 9 utan slutbetyg ingår således. För att en elev ska vara behörig till gymnasieskolan krävs 

minst betyget godkänd i ämnena svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik. 

Källa: Skolverket.


Brott 

Antalet anmälda brott per 100 000 invånare. 2001. Medelfolkmängden har använts i beräkningarna. 

Vissa brott ingår inte på kommunnivå, på grund av att brott under resor och brott utomlands inte har 

kunnat registreras. Uppgifter om dessa finns dock på läns- och riksnivå. År 2001 var de drygt 6 

procent av totalt anmälda brott för riket. Bland brott ingår även ”lätta” brott, till exempel trafikförseelser. 

Källa: Brottsförebyggande rådet. 

Eftergymnasial utbildning 

Andelen med eftergymnasial utbildning i åldern 25–74 år. 2001. Uppgifterna gäller avslutade utbildningar 

i det reguljära utbildningssystemet. 

Källa: SCB, Utbildningsregistret. 

”Fattiga kommuner” 

Kvoten mellan andelen låginkomsttagare och andelen höginkomsttagare. Kvoten kan sägas vara ett 

fattigdomsmått. Ju högre siffra desto större fattigdom i ett område. Det finns då många låginkomsttagare 

och få höginkomsttagare. Värdet 2 anses vara en fattigdomsgräns. Kvoten är däremot inget 

ojämlikhetsmått. En kommun kan få ett lågt värde om det finns både många höginkomsttagare och 

många låginkomsttagare. Se förklaringarna för respektive gräns nedan. 

Flerbarnsfamiljer 

Andelen familjer med 3 eller fler barn, av alla barnfamiljer. 

Födelseland 

Andelen födda i Sverige, OECD-länderna, Finland, Sydeuropa, Östeuropa och övriga länder (utomeuropeiska). 

2001. Till födda i Sverige räknas personer födda inom riket, oavsett om föräldrarna är 

födda i eller utanför riket. Indelningen utgår från rapporten Födelselandets betydelse – en rapport om 

hälsan hos olika invandrargrupper i Sverige. Rapporten är utgiven av Statens folkhälsoinstitut. 

Källa: SCB, Befolkningsstatistik. 

Förgymnasial utbildning 

Andelen med enbart grundskoleutbildning i åldern 25–74 år. 2001. Uppgifterna gäller avslutade utbildningar 

i det reguljära utbildningssystemet. 

Källa: SCB, Utbildningsregistret. 

Förtidspensionärer 

Andelen förtidspensionärer i åldern 60–64 år. December 2001. Som förtidspensionärer räknas personer 

med deltidspension samt personer med sjukbidrag. Endast förtidspensionärer bosatta i riket ingår. 

Källa: Riksförsäkringsverket. 

Förvärvsarbetande 

Andelen förvärvsarbetande i åldern 25–64 år. 2000. Som förvärvsarbetande räknas alla personer som 

hade avlönat arbete minst en timme per vecka under november månad. Tillfälligt frånvarande ingår 

också bland de förvärvsarbetande, om de haft en kontrolluppgift med lön under året. Sysselsättningen 

bestäms genom information från de kontrolluppgifter som arbetsgivarna varje år lämnar till skattemyndigheterna, 

och genom information om företagarinkomster från taxeringsregistret. 

Källa: SCB, Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik. 

Höginkomsttagare 

Andelen över höginkomstgränsen. Höginkomstgränsen definieras som den sammanräknade inkomst, 

som de 20 procent av de manliga inkomsttagarna i riket som har högst inkomst, ligger över. Gränsen 

varierar således mellan olika år, och har beräknats utifrån männens inkomst. Kvinnor har oftare 

deltidsarbete, därför har vi valt att inte ha med kvinnor. Höginkomstgränsen var 298 300 kronor år 

1998. 

Källa: Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum.

Högskoleutbildad personal i barnomsorgen 

Andelen anställda med högskoleutbildning av årsarbetare i förskolan. 

Källa: Skolverket. 


I arbetsmarknadsåtgärder 

Andelen i arbetsmarknadsåtgärder i åldern 20–64 år. 2002. I arbetsmarknadsåtgärder ingår bland 

annat följande åtgärder: arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, aktiviteter inom vägledning och 

platsförmedling, förstärkt anställningsstöd, start av näringsverksamhet, arbetslivsinriktad rehabilitering, 

datortek, ungdomsgaranti, kommunalt ungdomsprogram och allmänt anställningsstöd. 

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. 

Inkomst ensamstående 

Disponibel medianinkomst för ensamstående. 1999. Anges i 1000-tals kronor. Ensamstående är alla ej 

sammanboende, med eller utan barn, samt ogifta sammanboende utan gemensamma barn. 

Disponibel inkomst är vad som återstår för konsumtion och sparande sedan man från bruttoinkomsten 

dragit slutlig skatt och lagt till skattefria bidrag, till exempel barnbidrag eller bostadsbidrag. 

Uppgiften gäller befolkningen den 31 december 1999. 

Källa: SCB, Totalräknad inkomst och förmögenhetsstatistik. 

Inkomst familjer 20+ 

Disponibel medianinkomst för familjer där hushållsföreståndaren är minst 20 år gammal. 1999. Anges 

i 1000-tals kronor. Disponibel inkomst är vad som återstår för konsumtion och sparande sedan man 

från bruttoinkomsten dragit slutlig skatt och lagt till skattefria bidrag, till exempel barnbidrag eller 

bostadsbidrag. 

Uppgiften gäller befolkningen den 31 december 1999. 


Inkomst för par med barn 

Disponibel medianinkomst för gifta par som bor tillsammans samt ogifta sammanboende med gemensamma 

barn. Anges i 1000-tals kronor. Paren har minst ett hemmavarande barn yngre än 18 år. 1999. 

Disponibel inkomst är vad som återstår för konsumtion och sparande sedan man från bruttoinkomsten 

dragit slutlig skatt och lagt till skattefria bidrag, till exempel barnbidrag eller bostadsbidrag. 

Uppgiften gäller familjer enligt befolkningen den 31 december 1999. 


Ischemisk hjärtsjukdom, dödlighet 

Antalet döda i ischemisk hjärtsjukdom per 100 000 invånare 15 år och äldre. 1995–1999. Värdet är ett 

femårsmedelvärde för 1995–1999. 


Lungcancer, dödlighet 

Antalet döda i lungcancer per 100 000 invånare 15 år och äldre. 1995–1999, medelvärde. Diagnoserna 

C34 och 162 (ICD-10) samt medelfolkmängden har använts i beräkningarna. 


Låg födelsevikt 

Antalet födda med födelsevikt under 2 500 gram per 1 000 födda. Treårsmedelvärde 1996–1998. 

Källa: Socialstyrelsen, Medicinska födelseregistret. 

Låginkomsttagare 

Andelen under låginkomstgränsen. Låginkomstgränsen definieras som den sammanräknade inkomst, 

som de 20 procent av de manliga inkomsttagare i riket som har lägst inkomst, ligger under. Gränsen 

varierar således mellan olika år, och har beräknats utifrån männens inkomst. Kvinnor har oftare


deltidsarbete, därför har vi valt att inte ha med kvinnor. Låginkomstgränsen var 135 000 kronor år 

1998. 

Källa: Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum. 

Medellivslängd 

Återstående medellivslängd vid födelsen. 1991–2000, genomsnitt. 

Källa: SCB, Befolkningsstatistik. 

Ohälsotal 

Ohälsotalet för personer i åldern 20–64 år. 2000. Ohälsotalet uttrycker ohälsodagar per person och år. 

Summan av antalet sjukpenningdagar, dagar med förtidspension eller sjukbidrag, dagar med rehabiliteringsersättning 

och dagar med förebyggande sjukpenning divideras med summan av antalet sjukförsäkrade 

och förtidspensionärer. De första 14 dagarna av en sjukperiod betalades av arbetsgivaren 

och ingår därför inte. 

Källa: Riksförsäkringsverket. 

Rökande gravida 

Andelen rökande blivande mödrar. 1996–2000. Värdena gäller dem som skrev in sig på mödravårdscentral 

1996–2000. Uppgifterna avser endast graviditeter som lett till förlossning, inte missfall före 

vecka 28 eller aborter. 

Källa: Socialstyrelsen, Medicinska födelseregistret. 

Serveringstillstånd 

Antalet serveringstillstånd per 10 000 invånare 15 år och äldre. Den 31 december 2001. Uppgifterna 

avser de restauranger som har rätt att servera alkoholdrycker till allmänheten. Serveringstillstånd 

med rätt att enbart servera i slutna sällskap är inte inkluderade. Kommunen, som prövar serveringstillstånd, 

har skyldighet att rapportera sina beslut till FHI. Uppgifterna bygger på denna rapportering. 

Källa: Statens folkhälsoinstitut. 

Självmord 

Självmord i antalet döda per 100 000 invånare 15 år och äldre. 1995–1999, medelvärde. Värdet gäller 

säkra suicider X60–X64 enligt ICD-10. Medelfolkmängden för personer 15 år och äldre har använts i 

beräkningarna. 


Skador, dödlighet 

Antalet döda i skador och förgiftningar per 100 000 invånare. 1995–1999, femårsmedelvärde. Värdet 

gäller diagnoserna V01–Y89 enligt ICD-10. Antalet döda avser från födelsen och framåt. 

Medelfolkmängden har använts i beräkningarna. 


Valdeltagande kommun 

Andelen röstande i kommunalvalet av de röstberättigade. 1998. Med röstberättigade menas personer 

som är inskrivna i röstlängden. 

Källa: SCB, Allmänna valen 1998. 

Valdeltagande riksdag 

Andelen röstande i riksdagsvalet av de röstberättigade. 1998. Med röstberättigade menas personer som 

är inskrivna i röstlängden. 

Källa: SCB, Allmänna valen 1998.


Ålder 

Andel i respektive åldersgrupper. Uppgifter om befolkningens ålder hämtas ur befolkningsregistret, 

som är en kopia av skattemyndigheternas personregister, och som förnyas successivt med förändringsrapporter 

om födelser, dödsfall, flyttningar, giftermål, skilsmässor och medborgarskapsbyten. 

Källa: SCB, Befolkningsstatistik.


Kommunala basfakta för folkhälsoplanering 

I denna jämförelse mellan kommuner används data från den första versionen av Kommunala basfakta 

för folkhälsoplanering (se www.fhi.se). Utgångspunkten för denna är Nationella folkhälsokommitténs 

förslag i slutbetänkandet Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan 13 , som har blivit 

proposition och beslutats av riksdagen. I slutet av 2003 beräknas en ny reviderad version bli färdig. 

Utifrån kommitténs förslag på folkhälsomål tar Kommunala basfakta för folkhälsoplanering upp sex 

bestämningsområden: 

• ekonomisk och social trygghet 

• delaktighet och inflytande i samhället 

• trygga och goda uppväxtvillkor 

• arbetslivet 

• sunda och säkra miljöer 

• levnadsvanor (alkohol, tobak med mera) 

Dessa bestämningsfaktorer skall mätas med hjälp av olika indikatorer. Att ta fram dessa indikatorer är 

ett utvecklingsarbete som för närvarande pågår på Statens folkhälsoinstitut. För att ge möjlighet till 

jämförelser har endast statistik som finns för samtliga kommuner i landet tagits med i Kommunala 

basfakta för folkhälsoplanering. 

Syftet med rapporten är att analysera vilka skillnader som finns mellan Sveriges kommuner vad 

gäller ohälsa och ohälsans bestämningsfaktorer. Rapporten vänder sig till politiker och tjänstemän 

som vill veta mer om sin egen kommun och hur den relaterar till andra kommuner. 

13 Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan. SOU 2000:91. Slutbetänkande av Nationella 

folkhälsokommittén. Stockholm 2000.

Kommungruppsindelning 

Analysen görs i första hand på kommungrupp, vilket innebär att det är olika typer av kommungrupper 

som jämförs, inte enskilda kommuner. Kommungruppsindelningen har gjorts av Svenska kommunförbundet, 

som delar in Sveriges kommuner i nio grupper efter strukturella egenskaper som till exempel 

befolkningsstorlek och näringslivsstruktur. Vilka kommuner som tillhör vilka kommungrupper 

redovisas i bilaga 1. Kommungrupperna är: 

Storstad (Stockholm, Göteborg, Malmö) 

Kommun med en folkmängd som överstiger 200 000 invånare. 


Förortskommun (36 kommuner. Exempel är Botkyrka, Danderyd, Kungsbacka, Vellinge.) 

Kommun där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. 

Det vanligaste utpendlingsmålet skall vara en storstad. 

Större stad (26 kommuner. Exempel är Eskilstuna, Jönköping, Uppsala, Umeå.) 

Kommun med 50 000– 200 000 invånare samt med mindre än 40 procent av nattbefolkningen sysselsatta 

inom industrisektorn. 

Medelstor stad (40 kommuner. Exempel är Alingsås, Katrineholm, Motala, Skövde.) 

Kommun med 20 000–50 000 invånare, med tätortsgrad över 70 procent samt med mindre än 40 procent 

av nattbefolkningen inom industrisektorn. 

Industrikommun (53 kommuner. Exempel är Bengtsfors, Gnosjö, Hällefors, Trollhättan.) 

Kommun med mer än 40 procent av nattbefolkningen sysselsatta inom industrisektorn och som inte 

är glesbygdskommun. 

Landsbygdskommun (30 kommuner. Exempel är Båstad, Laholm, Ovanåker, Svalöv, Vara.) 

Kommun med mer än 6,4 procent av nattbefolkningen sysselsatta inom jord- och skogssektorn och 

som inte är glesbygdskommun. 

Glesbygdskommun (29 kommuner. Exempel är Arjeplog, Härjedalen, Sorsele, Åre, Överkalix.) 

Kommun med mindre än 5 invånare per kvadratkilometer och mindre än 20 000 invånare. 

Övrig större kommun (31 kommuner. Exempel är Bollnäs, Hedemora, Simrishamn, Timrå.) 

Övrig kommun med 15 000–50 000 invånare. 

Övrig mindre kommun (41 kommuner. Exempel är Eda, Hammarö, Kil, Trosa.) 

Övrig kommun med mindre än 15 000 invånare. 

I figur 1 visas var i Sverige de olika kommungrupperna finns. Observera att de ”förorter” som administrativt 

hör till storstäderna ingår i dessa. Till exempel tillhör Bromma och Rinkeby Stockholms 

kommun och därmed en storstad, medan däremot Täby och Botkyrka är egna förortskommuner.


Storstad (3) 

Förortskommun (36) 

Större stad (26) 

Medelstor stad (40) 

Industrikommun (53) 

Landsbygdskommun (30) 

Glesbygdskommun (29) 

Övr. större kommun (31) 

Övr. mindre kommun (41) 

Figur 1. Kommungrupper.

Skillnader mellan kommuner 


I tabellerna nedan visas medelvärdet i olika kommungrupper. De totaler som redovisas är 

medelvärdet för kommuner, inte individer. 

Mått på ohälsa 

En redovisning av olika former av ohälsa för män och kvinnor ges i tabell 1 och 2. 

• ohälsotalet för åldrarna 20–64 år 

• medellivslängden 

• alkoholrelaterad dödlighet per 100 000 invånare 1995–1999 

• dödlighet i lungcancer per 100 000 invånare 1995–1999 

• dödlighet i skador och förgiftningar per 100 000 invånare 1995–1999 

• självmord – antal döda per 100 000 invånare 1995–1999 

• dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom per 100 000 invånare 1995–1999. 

Tabell 1. Mått på ohälsa, män (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Ohälsotal Medel- Alkoholrel. Lungcancer, Skador Självmord Ischemisk 

livslängd dödlighet dödlighet dödlighet hjärtsjuk., dödl. 

Storstäder 42,8 75 67,7 68,5 67,7 20,9 336,2 

Förortskommuner 32,3 77 33,8 44,1 44,8 14,3 221,4 

Större städer 39,5 76,5 37,4 49,6 58,0 19,1 337,8 

Medelstora städer 41,6 76,2 38,9 50,8 65,5 21,3 395,4 

Industrikommuner 40 76,2 35,6 53,2 70,9 23,7 436,6 

Landsbygdskommuner 42 76,5 33 52,1 68,8 24,2 467,6 

Glesbygdskommuner 54 75 44,5 46,3 101,5 28,8 539,9 

Övriga större kommuner 42 76,5 38,9 50,9 69,3 21,3 412,4 

Övriga mindre kommuner 42,8 76,4 35,5 45 68,8 23,3 420,8 

Total 41,5 76,3 37,3 49,3 68,1 22 402,9 

Tabell 2. Mått på ohälsa, kvinnor (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Ohälsotal Medel- Alkoholrel. Lungcancer, Skador Självmord Ischemisk 

livslängd dödlighet dödlighet dödlighet hjärtsjuk., dödl. 

Storstäder 55,6 81,0 15,8 43,2 45,91 11,8 282,5 

Förortskommuner 48,6 82,0 8,7 27,7 24,6 6,6 152,3 

Större städer 58,7 81,6 8,1 27,0 34,8 8,0 259,4 

Medelstora städer 60,6 81,4 8,6 30,0 35,4 7,4 307,9 

Industrikommuner 62,7 81,2 6,3 29,6 33,8 7,3 327,6 

Landsbygdskommuner 59,2 81,4 8,7 26,5 36,5 8,5 335,4 

Glesbygdskommuner 75,9 80,5 9,5 28,0 43,8 5,9 362,9 

Övriga större kommuner 62,6 81,4 7,1 30,2 34,4 7,3 309,1 

Övriga mindre kommuner 62,7 81,2 9,5 25,4 33,1 6,3 312,9 

Total 61,2 81,3 8,3 28,3 34,3 7,2 296,7 

Tabellerna visar att både män och kvinnor har de högsta ohälsotalen i glesbygdskommuner och de 

lägsta i förortskommuner. Männen har de näst högsta ohälsotalen i storstäderna, medan kvinnorna


har dem i industrikommuner och övriga mindre kommuner. Generellt är kvinnornas ohälsotal högre. 

Medellivslängden ger en liknande bild, förutom att kvinnornas medellivslängd är högre än männens. 

Både män och kvinnor har lägst medellivslängd i glesbygdskommuner och högst i förortskommuner. 

Storstäderna har låg medellivslängd, för männen lika låg som i glesbygdskommuner. Övriga 

kommungrupper har ungefär lika medellivslängd, för kvinnorna drygt 81 år och för männen drygt 76 år. 

Männen har högre tal än kvinnorna i alla de fem diagnoserna, död i alkoholrelaterad diagnos, 

lungcancer, skador, självmord och ischemisk hjärtsjukdom. 

För både alkoholdöd och död i lungcancer utmärker sig storstäderna med höga tal. 

Vad gäller skadedödlighet utmärker sig glesbygdskommunerna för höga tal, för både män och 

kvinnor. Kvinnorna har högst tal i storstäderna. Lägst tal har förortskommunerna. 

Skillnaden mellan män och kvinnor är störst för självmorden. Männen har höga tal i gles- och 

landsbygdskommuner och låga tal i förortskommuner, större städer och storstäder, medan kvinnorna 

har höga tal i storstäder och låga i glesbygd, mindre kommuner och förortskommuner. 

Dödligheten i ischemisk hjärtsjukdom, slutligen, är låg i storstäder med dess förortskommuner 

och även i större städer. Högst nivå finns i glesbygdskommuner och landsbygdskommuner. 

Bakgrundsfakta om kommungrupperna 

Här presenteras data som ger en bild av befolkningen i de olika kommunerna. 

Andelen i olika åldersgrupper redovisas i tabell 3. Gruppen 25–54 år kan ses som den mest arbetsföra 

kategorin; före dess studerar många, vid 55 börjar många bli förtidspensionerade. 

Tabell 3. Åldersfördelning 

Kommun Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 65 år Kvinnor 65 

grupp 0–24 år 0–24 år 25–54 år 25–54 år 55–64 år 55–64 år och äldre år och äldre 

Storstäder 

Förorts- 

29,1 27,1 47,4 43,1 10,4 10,1 13,2 19,7 

kommuner 33,3 30,8 42,1 42,1 12,9 12,6 11,7 14,4 

Större städer 

Medelstora 

31,7 29,6 41,9 39,2 12,0 11,8 14,3 19,3 

städer 

Industri- 

30,4 28,1 39,9 37,8 13,1 12,7 16,6 21,4 

kommunerLandsbygds- 

29,9 28,0 39,2 37,0 13,4 13,0 17,5 22,1 

kommunerGlesbygds- 

30,2 28,5 38,0 36,4 13,4 12,5 18,5 22,6 

kommuner 

Övriga större 

28,1 26,6 37,2 34,2 13,3 12,9 21,4 26,3 


Övriga mindre 


Total 30,5 28,5 39,6 37,7 13,1 12,6 16,8 21,2 

Störst andel personer i åldern 0–24 år finns i förortskommunerna och de större städerna, och minst 

andel i glesbygdskommunerna och storstäderna. 

Störst andel personer i åldern 25–54 år finns i förortskommuner och storstäder, och minst i glesbygdskommuner 

och landsbygdskommuner. Andelen som är i åldern 25–54 år följer samma mönster 

som kommungrupperna: ju större stad, desto fler i åldern 25–54 år. Större städer har större andel än 

medelstora städer, som i sin tur har större andel än övriga större städer, och så vidare. 

Andelen som är 65 år och äldre har motsatt mönster. Störst andel som är 65 år och äldre finns i 

glesbygdskommuner och landsbygdskommuner, medan minst andel finns i förortskommuner. 

I tabell 4 redovisas hur stor andel som är födda i olika länder. Indelningen följer den som gjorts i 

Födelselandets betydelse, som nyligen givits ut av Statens folkhälsoinstitut (Rapport 2002:29).:


födda i Sverige, i OECD-land (förutom de som ingår i övriga grupper), i Finland, i Sydeuropa, i 

Östeuropa och i övriga länder (utom Europa). 

Tabell 4. Födelseland, andel (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Sverige OECD-länder Finland Sydeuropa Östeuropa övriga länder 

(utom Europa) 

Storstäder 79,4 3,0 1,8 2,6 4,2 8,9 

Förortskommuner 87,5 2,6 2,8 0,9 1,8 4,4 

Större städer 90,0 1,6 1,9 1,0 1,7 3,9 

Medelstora städer 92,0 1,6 1,9 0,9 1,3 2,1 

Industrikommuner 90,0 2,2 3,0 1,1 1,8 1,8 

Landsbygdskommuner 95,0 1,7 1,0 0,5 0,8 1,0 

Glesbygdskommuner 95,5 1,4 1,8 0,1 0,3 0,9 

Övriga större kommuner 93,0 1,7 2,0 0,6 1,3 1,5 

Övriga mindre kommuner 92,6 2,6 2,4 0,4 0,8 1,2 

Total 91,7 2,0 2,2 0,7 1,3 2,1 

Tabellen visar att störst andel invånare födda i annat land än Sverige finns i storstäderna, följt av 

förortskommunerna, större städer och industrikommuner. Storstäderna har också högst andelar i alla 

invandrargrupper, förutom födda i Finland. Högst andel födda i Finland har industrikommunerna. 

Ekonomisk och social trygghet 

Ekonomisk och social trygghet tillhör de mest grundläggande samhälleliga förutsättningarna för 

människors hälsa. En stark samhällsgemenskap som präglas av solidaritet mellan människor anses 

vara själva grunden för en god hälsa på lika villkor. Det finns ett tydligt samband mellan folkhälsan 

och ekonomisk trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och samhörighet i hela samhället. 

Indikatorer kopplade till ekonomisk och social trygghet är uppgifter om inkomst, utbildning och 

brottsligheten i ett område. 

I tabell 5 visas olika mått på ekonomisk situation och brottslighet. 

Tabell 5. Ekonomisk och social trygghet (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Låginkomst- Högin- ”Fattiga Inkomst Inkomst en- Inkomst Brott 

tagare komst- kommuner” par med samstående, familjer 

tagare barn minst ett 

barn


tagare i storstadskommunerna. Det finns stora skillnader i relationen mellan låginkomsttagare och 

höginkomsttagare – ”fattiga kommuner”. Lägst tal har förortskommuner med 0,6, medan glesbygdskommuner 

har högst tal med 4,0. Se även Definitioner. 

I disponibel inkomst skiljer sig de olika familjetyperna åt. Bland de gifta/samboende med barn har 

de som bor i glesbygds- och landsbygdskommuner lägre disponibel inkomst än de övriga. Boende i 

förortskommuner och i storstäder har hög disponibel inkomst. 

Bland de ensamstående med barn utskiljer sig huvudsakligen de som bor i förortskommuner från 

boende i övriga kommungrupper, i att de som bor i förortskommuner har högre disponibel inkomst. 

Slutligen, bland familjer över 20 år har de som bor i storstäder och glesbygdskommuner lägre 

disponibel inkomst än de övriga, medan de som bor i förortskommuner har betydligt högre disponibel 

inkomst än de övriga. 

Antalet anmälda brott är högst i storstäder och större städer, men högt även i förortskommuner 

och medelstora städer. Glesbygdskommunerna har lägst antal. 

Utbildning 

Utbildning redovisas i tabell 6, dels som andelen ungdomar som är behörig att söka till gymnasiet, 

dels vilken utbildning de vuxna har. 

Tabell 6. Utbildning (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Behöriga till Behöriga till Förgymnasial Eftergymnasial 

gymnasiet, pojkar gymnasiet, flickor utbildning utbildning 

Storstäder 80,3 86,3 19,2 37,7 

Förortskommuner 89,5 92 20,1 32,0 

Större städer 87,8 91,6 22,4 31,2 

Medelstora städer 87,6 90,1 26,9 22,5 

Industrikommuner 87 92 33,7 16,0 

Landsbygdskommuner 88,1 92,7 32,9 17,5 

Glesbygdskommuner 89,7 93,8 29,4 16,6 

Övriga större kommuner 88,3 93 29,2 20,1 

Övriga mindre kommuner 90 93,4 29,8 19,1 

Total 88,3 92,2 28,4 21,7 

Andelen ungdomar som är behöriga att söka till gymnasiet är lägst i storstäderna och högst i mindre 

kommuner och glesbygdskommuner. 

Detta mönster skiljer sig från det som finns för andelen som idag enbart har förgymnasial utbildning, 

alltså enbart har grundskola. Lägst andel med enbart grundskola finns i storstäderna, följt av 

förortskommunerna och större städer. Högst andel med enbart grundskola finns i industrikommuner 

och landsbygdskommuner. Andelen som har eftergymnasial utbildning är i stort den motsatta till 

andelen som enbart har grundskola: den är högst i storstäder och förortskommuner och lägst i industrikommuner, 

glesbygdskommuner och landsbygdskommuner. 

Dessa skillnader är förmodligen ett uttryck för att de mindre kommunerna och glesbygdskommunerna 

är utflyttningskommuner. Ungdomar som skaffar sig utbildning flyttar från sin uppväxtkommun 

in till städerna. Den låga andelen som är behörig att söka till gymnasiet i storstäderna är förmodligen 

ett uttryck för den stora andelen födda i andra länder än Sverige, och för de områden med 

sociala problem som finns i storstäderna. 

Delaktighet och inflytande i samhället 

Delaktighet och inflytande i samhället är kärnfrågor för ett demokratiskt samhälle. De har också visat 

sig ha ett avgörande inflytande på folkhälsan. Insatser som syftar till minskad isolering, ensamhet och


otrygghet är särskilt viktiga, liksom möjligheter till ökad delaktighet i förenings- och kulturverksamhet. 

Indikatorer kopplade till delaktighet och inflytande i samhället är uppgifter om valdeltagande i 

riksdags- och kommunalvalen. Se tabell 7. 

Tabell 7. Delaktighet och inflytande i samhället (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Valdeltagande Valdeltagande 

riksdag kommun 

Storstäder 79,1 74,4 

Förortskommuner 83,8 81,2 

Större städer 81,8 79,3 

Medelstora städer 81,2 79,2 

Industrikommuner 81,5 79,0 

Landsbygdskommuner 80,8 79,3 

Glesbygdskommuner 80,0 78,8 

Övriga större kommuner 81,1 79,1 

Övriga mindre kommuner 80,9 78,9 

Total 81,4 79,3 

Valdeltagandet är lägst i storstäderna både i riksdags- och kommunalval. Storstäderna skiljer ut 

sig extra mycket i kommunalvalet. Valdeltagandet är högst i förortskommunerna. 

Trygga och goda uppväxtvillkor 

Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för barns och ungdomars hälsa och för folkhälsan på 

lång sikt. Det finns också en stark koppling mellan barns uppväxtvillkor och vuxnas ekonomiska och 

sociala trygghet, delaktighet och inflytande i samhället. 

Indikatorer kopplade till trygga och goda uppväxtvillkor är uppgifter om andelen födda med låg 

födelsevikt (< 2 500 g), hur många barn varje familj har, kommunala resurser för barn i form av antal 

barn per årsarbetare i förskolan, och om dessa har högskoleutbildning. Behörighet till gymnasieskolan 

2001 redovisas också. Se tabell 8. 

Tabell 8. Trygga och goda uppväxtvillkor (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Låg Flerbarns- Barn per Högskoleutb. Behöriga till 

födelsevikt familjer personal pers. i barnoms. gymnasiet 

Storstäder 32,0 14,8 5,1 48,5 83,3 

Förortskommuner 27,5 16,6 5,4 48,1 90,7 

Större städer 31,4 17,0 5,6 57,3 89,7 

Medelstora städer 33,3 17,8 5,4 55,4 88,8 

Industrikommuner 30,3 19,5 5,4 53,5 89,4 

Landsbygdskommuner 31,1 22,0 5,6 55,2 90,4 

Glesbygdskommuner 26,3 21,6 4,7 43,2 91,7 

Övriga större kommuner 30,3 18,8 5,2 53,1 90,6 

Övriga mindre kommuner 33,6 20,1 5,4 54,1 91,6 

Total 30,6 19,1 5,3 52,6 90,2 

Tabellen visar att andelen som har låg födelsevikt är låg både i förortskommuner och i glesbygdskommuner, 

till skillnad från övriga kommungrupper. Mer än tre barn har man framförallt i


landsbygds- och glesbygdskommuner, medan andelen är lägst i storstäderna. Även i antalet barn per 

årsarbetare inom förskolan skiljer sig glesbygdskommunerna positivt från andra kommungrupper. 

Andelen ungdomar som är behöriga att söka till gymnasieskolan är högst i glesbygds- och mindre 

kommuner och lägst i storstäderna. 

Arbetslivet 

Ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor minskar den arbetsrelaterade ohälsan och bidrar till 

en allmänt förbättrad folkhälsa, samt minskar de sociala skillnaderna i ohälsa. 

Indikatorer kopplade till arbetslivet är uppgifter om arbetsskador, förtidspensionärer och ohälsotal. 

I tabellerna redovisas även faktorer som beskriver arbetsmarknadssituationen, nämligen andelen 

förvärvsarbetande och arbetssökande. 

I tabell 9 och 10 relateras dessa variabler till om man arbetar, är arbetslös eller i arbetsmarknadsåtgärder. 

Tabell 9. Arbetslivet, män (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Förvärvs- Arbets- I arbetsmark- Förtids- Ohälso- Arbetsarbetande 

lösa nadsåtgärder pensionärer tal skador 

Storstäder 70,7 4,8 2,3 27,3 42,8 18,3 


Större städer 76,3 4,3 3,0 25,5 39,5 22,9 







Total 79,3 3,8 3,0 25,9 41,5 22,6 

Tabell 10. Arbetslivet, kvinnor (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Förvärvs- Arbets- I arbetsmark- Förtids- Ohälso- Arbetsarbetande 

lösa nadsåtgärder pensionärer tal skador 

Storstäder 68,1 3,5 1,6 31,4 55,6 12,0 


Större städer 71,4 2,7 2,5 33,3 58,7 15,8 







Total 73,4 2,3 2,6 33,5 61,2 17,3 

Fler kvinnor än män är förtidspensionerade, och kvinnorna har högre ohälsotal. Det är dock fler män 

som förvärvsarbetar, fler män som är öppet arbetslösa, fler män i arbetsmarknadsåtgärder och fler 

män som skadas i arbetslivet. 

Det finns både skillnader och likheter mellan män och kvinnor i relation till kommungrupp. Både


män och kvinnor har lägst andel förvärvsarbetande i storstäderna och högst i förortskommunerna. 

Männen har högst andel öppet arbetslösa i glesbygdskommunerna och näst högst i storstäderna. 

Kvinnorna har högst andel i storstäderna. Både män och kvinnor har lägst andel arbetslösa i förortskommunerna. 

Både kvinnor och män har högst andel som är i arbetsmarknadsåtgärder i glesbygdskommuner 

och lägst i förortskommuner. 

För både män och kvinnor följer ohälsotalen och andelen förtidspensionerade varandra. 

Förtidspensionering ingår ju i ohälsotalet. Både män och kvinnor har i särklass högst ohälsotal och 

flest förtidspensionerade i glesbygdskommunerna och lägst tal i förortskommunerna. Männen har 

näst högst tal i storstäderna, kvinnorna däremot i industrikommuner. 

Männen har störst antal anmälda arbetsskador i industrikommuner följt av medelstora städer, 

kvinnorna i medelstora städer och i glesbygdskommuner. Lägst antal arbetsskador har förortskommunerna. 

Levnadsvanor 

En rad levnadsvanor är av grundläggande betydelse för människors hälsa och för folkhälsan. De levnadsvanor 

som främst avses är matvanor och säkra livsmedel, fysisk aktivitet, tobaksbruk, alkoholbruk, 

användning av narkotika och dopning samt sex och samlevnad. De levnadsvanor som tas upp i 

Kommunala basfakta för folkhälsoplanering rör till att börja med endast alkohol, rökning samt sex 

och samlevnad. Anledningen är att statistik på kommunal nivå saknas för övriga områden. 

Indikatorer kopplade till alkohol är uppgifter om serveringstillstånd, alkoholförsäljning och alkoholrelaterad 

dödlighet. Uppgifter om den totala alkoholkonsumtionen inom respektive kommun saknas. 

Alkoholförsäljningen påverkas i stor utsträckning av var kommunen ligger, till exempel om 

många kunder kommer från Norge eller om det är en stor turistort. 

Indikatorer kopplade till rökning är uppgifter om rökande blivande mödrar och dödlighet i lungcancer. 

Uppgifter om tobaksbruket inom respektive kommun saknas. 

En indikator kopplad till sex och samlevnad är uppgifter om aborter. Officiella uppgifter saknas 

om förekomsten av sexuellt överförbara sjukdomar inom respektive kommun, liksom sexvaneundersökningar 

på kommunal nivå. 

Indikatorer på levnadsvanor redovisas i tabell 11. 

Tabell 11. Levnadsvanor (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Serverings- Alkohol Alkoholrela- Rökande Lungcancer, Aborter 

tillstånd försäljning terad död- gravida dödlighet, 

lighet, män män 

Storstäder 15,6 4,7 67,7 13,2 68,5 23,5 


Större städer 11,8 4,3 37,4 12,9 49,6 17,1 



Landsbygdskommuner 17,1 4,1 33 16,5 52,1 13,2 



Övriga mindre kommuner 15,0 6,2 35,5 16,4 45 15,8 

Total 14,5 4,5 37,3 15,2 49,3 15,8 

Serveringstillstånd är vanligast per invånare i glesbygdskommuner och landsbygdskommuner, först 

på tredje plats kommer storstäderna. Minst antal serveringstillstånd finns i förortskommunerna. 

Försäljningen av alkohol är störst i mindre kommuner och glesbygdskommuner följt av storstäderna 

och förortskommunerna. Här bör man tänka på att i definitionen av förortskommun hör att man pend-


lar in till en stad. När det gäller både serveringstillstånd och försäljning av alkohol bör man, som 

nämns ovan, tänka på att en del av de mindre kommunerna och glesbygdskommunerna är turistorter, 

varför fler än de som bor i kommunen konsumerar alkoholen. Stor tillgång på serveringstillstånd och 

allmän tillgång på alkohol är dock en del av det alkoholklimat som finns i en kommun. 

Rökande blivande mödrar är vanligast i industrikommuner, landsbygdskommuner och mindre 

kommuner och minst vanligt i förortskommuner och större städer. 

Aborter är vanligast i storstäder och städer och minskar ju mer glesbebyggd en kommun blir.


Mönster bland bestämningsfaktorerna 

I tabell 12 och 13 görs ett försök att visa vilka mönster som skapas av socioekonomiska variabler och 

deras relation till ohälsotalet och medellivslängden. De kommungrupper som har sämst värden har 

tilldelats en (svart) 3:a, de med bäst värden en (vit) 1:a, och de mittemellan en (grå) 2:a. I vissa fall är 

det inte självklart vad som är bäst respektive sämst, och då menas högst respektive lägst värde. 

Tabellerna visar att den kommungrupp som generellt har flest bra värden är förortskommunerna. 

De enda variabler där förortskommunerna har höga värden är antalet brott och andelen utrikesfödda. 

En specialanalys av förortskommunerna finns i nästa avsnitt. 

Storstäderna har antingen bra eller dåliga värden. Inkomstvariablerna är ofta bra, utbildningen är 

bra, men det finns också mycket brott och lågt valdeltagande. Behörigheten till gymnasieskolan är 

också låg. 

Större städer har många bra värden, några dåliga och många medelbra värden. De har många 

brott, många arbetslösa och många med låg disponibel inkomst. De bra värdena är att de har lågt 

ohälsotal, hög medellivslängd och en bra relation mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare. 

Större städer kan ses som ett mellanting mellan storstäder och förortskommuner i och med att de har 

en del, men inte alla, av storstadens nackdelar. 

Medelstora städer och övriga större kommuner har många medelbra värden. Skillnaderna är att de 

medelstora städerna har en hög andel brott och att övriga större kommuner har en hög medellivslängd. 

Industrikommuner har många medelbra värden. För kvinnorna är ohälsotalet högt och för männen 

lågt. Männen har låg arbetslöshet. Den disponibla inkomsten för sammanboende med barn är låg. 

I de övriga kommungrupperna (landsbygds-, glesbygds- och mindre kommuner) är inkomsten 

lägre, ohälsotalet högre, andelen födda i Sverige högre och man har mindre brott. Tydligt är också att 

dessa kommuner har högst behörighet till gymnasieskolan. Vad gäller antalet förtidspensionerade 

ligger detta i glesbygdskommunerna högt över de övriga kommungrupperna. 

Män har höga ohälsotal i glesbygdskommuner, men också i storstäder och övriga mindre kommuner. 

Kvinnor har höga ohälsotal framförallt i glesbygdskommuner, industrikommuner och övriga 

mindre och övriga större kommuner. Ohälsotalen är låga framförallt i förortskommuner för både män 

och kvinnor. 

För flera indikatorer finns ett mönster där glesbygdskommuner och förortskommuner kan ses som 

ytterligheter. Förortskommunerna har ofta det bästa värdet och glesbygdskommunerna det sämsta 

värdet. Detta gäller för olika ekonomiska mått – andelen låginkomsttagare i relation till andel 

höginkomsttagare är åtta gånger större i glesbygdskommuner än i förortskommuner. Det gäller också 

för arbetsrelaterade mått, som förtidspensionerade och arbetsskador. 

Det finns andra indikatorer där glesbygdskommuner och storstäder delar på de dåliga värdena. Det 

gäller till exempel disponibel inkomst totalt, där även ensamstående personer ingår, och valdeltagande. 

Andelen utrikesfödda är större i städer, inklusive förortskommuner, och lägre i glesbygdskommuner 

och mindre kommuner. Antalet anmälda brott per 100 000 invånare är större i städer, även i 

medelstora städer.


Tabell 12. Socioekonomiska variabler och ohälsa, män (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Befolkn. Ohälso- Medel- ”Fattiga Inkomst Inkomst Födelseland, Brott Eftergymn. Valdeltagande Behöriga Arbets- Förtids- 

25–54 år tal livslängd kommuner” par med barn familjer 20+ utrikes utbildn. kommun till gymn. lösa pens. 

Storstäder 1 3 3 1 1 3 3 3 1 3 3 3 2 

Förortskommuner 1 1 1 1 1 1 3 3 1 1 1 1 1 

Större städer 1 1 1 1 1 3 2 3 1 2 2 3 2 

Medelstora städer 2 2 2 2 2 2 2 3 2 2 2 3 2 

Industrikommuner 2 1 2 2 2 2 2 2 3 2 2 1 2 

Landsbygdskommuner 3 2 1 3 3 3 1 2 3 2 2 1 2 

Glesbygdskommuner 3 3 3 3 3 3 1 1 3 3 1 3 3 

Övriga större kommuner 2 2 1 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 

Övr. mindre kommuner 2 3 2 3 3 2 2 1 2 3 1 2 2 

Tabell 13. Socioekonomiska variabler och ohälsa, kvinnor (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Befolkn. Ohälso- Medel- ”Fattiga Inkomst Inkomst Födelseland, Brott Eftergymn. Valdeltagande Behöriga Arbets- Förtids- 

25–54 år tal livslängd kommuner” par med barn familjer 20+ utrikes utbildn. kommun till gymn. lösa pens. 

Storstäder 1 1 3 1 1 3 3 3 1 3 3 3 1 

Förortskommuner 1 1 1 1 1 1 3 3 1 1 2 1 1 

Större städer 1 1 1 1 1 3 2 3 1 2 3 3 2 

Medelstora städer 2 2 2 2 2 2 2 3 2 2 3 3 2 

Industrikommuner 2 3 2 2 3 2 2 2 3 2 2 2 2 

Landsbygdskommuner 3 2 2 3 3 3 1 2 3 2 2 2 1 

Glesbygdskommuner 3 3 3 3 3 3 1 1 3 3 1 1 3 

Övriga större kommuner 2 3 2 2 2 2 2 2 2 2 1 2 2 

Övr. mindre kommuner 2 3 2 3 3 2 2 1 2 3 1 2 2 

1 = Bäst värden 2 = Värden mittemellan 3 = Sämst värden

En liknande tabell som den för socioekonomiska förhållanden, men istället inriktad på levnadsvanor 

och hälsoutfall, visas i tabell 14. 

Samma tabell för kvinnor innehåller rökande mödrar och aborter istället för dödlighet i alkoholrelaterade 

sjukdomar och lungcancer. Se tabell 15. 

Tabell 14. Levnadsvanor och ohälsa, män (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Ohälsotal Medellivs- Serverings- Alkohol- Alkoholrel. Lung- Ischem. hjärt- Skador, Självlängd 

tillstånd försäljning dödlighet cancer sjukd., dödl. dödlighet mord 

Storstäder 3 3 3 3 3 3 1 2 1 

Förortskommuner 1 1 1 2 1 1 1 1 1 

Större städer 1 3 1 2 2 2 1 1 1 

Medelstora städer 2 2 1–2 1 2 2 2 2 2 

Industrikommuner 3 2 1–2 1 2 3 3 2 2 

Landsbygdskommuner 2 1 3 1–2 1 3 3 2 3 

Glesbygdskommuner 3 3 3 3 3 1 3 3 3 


Övriga större kommuner 3 2 2 1–2 2 2 2 2 2 

Övr. mindre kommuner 3 2 2 3 2 1 2 2 2 

I tabellerna förstärks intrycket att storstadskommuner och glesbygdskommuner har störst problem. 

Storstadskommunerna har låga värden på ischemisk hjärtsjukdom. Dessa är i stället höga i glesbygdskommuner, 

industrikommuner och landsbygdskommuner. 

Aborter och rökande blivande mödrar är varandras motsatser. Rökande blivande mödrar finns i 

industrikommuner, landsbygdskommuner och mindre kommuner medan aborterna görs i städer. 

Tabell 15. Levnadsvanor och ohäla, kvinnor (Definitioner se sidan 9) 

Kommungrupp Ohälsotal Medellivs- Serverings- Alkohol- Ischem. hjärt- Skador, Själv- Rökande Aborter 

längd tillstånd försäljning sjukd., dödl. dödlighet mord gravida 

Storstäder 1 3 3 3 1 3 3 1 3 

Förortskommuner 1 1 1 2 1 1 1 1 3 

Större städer 1 1 1 2 1 2 3 1 3 

Medelstora städer 2 2 1–2 1 2 2 2 2 2 

Industrikommuner 3 2 1–2 1 3 2 2 3 2 

Landsbygdskommuner 2 2 3 1–2 3 2 3 3 1 

Glesbygdskommuner 3 3 3 3 3 3 1 2 1 

Övriga större kommuner 3 2 2 1–2 2 2 2 2 2 

Övr. mindre kommuner 3 2 2 3 2 2 2 3 2 

1 = Bäst värden 2 = Värden mittemellan 3 = Sämst värden


Specialanalys av förortskommuner 

I den allmänna debatten har begreppet förorten ofta en negativ laddning, och det har därför nästan 

blivit synonymt med social utsatthet. I detta perspektiv kan det synas märkligt att förortskommunerna 

i denna studie i de flesta fall är gynnade. En analys har därför gjorts där förortskommunerna studeras 

speciellt och jämförs med värdena för övriga kommuner. Som påpekats tidigare tillhör många 

”förorter” en storstad och är inte egna kommuner. 

I tabell 16 visas hur förortskommunerna förhåller sig till övriga kommuner i Sverige. De jämförelser 

som görs är antalet förortskommuner som har ett värde som är bättre än medelvärdet för övriga 

kommuner och antalet som tillhör den översta kvartilen, alltså den bästa fjärdedelen. Antalet 

förortskommuner är 36 stycken. 

Tabellen visar att ett fåtal förortskommuner har sämre värden än medelvärdet för övriga kommuner. 

Ett tiotal av förortskommunerna saknar värden som placerar dem bland den bästa fjärdedelen. 

Tabell 16. Förortskommunerna jämförda med övriga kommungrupper (Definitioner se sidan 9) 

Inkomst Lågin- Hög- Ohälsotal. Ohälsotal. Medel- Medel- Arbets- Arbetspar 

med komst- inkomst- Män Kvinnor livslängd. livslängd. lösa. lösa. 

barn tagare tagare Män Kvinnor Män Kvinnor 

Medelvärde övriga 

kommuner 291,3 tkr 21,2 13,2 42,8 dagar 62,9 dagar 76,2 år 81,2 år 4% 2,4% 

Medelvärde 

förortskommuner 342,1 tkr 16,1 30,4 32,3 dagar 48,6 dagar 77 år 82 år 2,2% 1,7% 

Antal förortskommuner 35, 34, 36, 2, alltså 2 31, 32, 2 3 

över medelvärdet för alla alla alla har 34 alla alla 

övriga kommuner utom en utom två ett lägre tal utom 5 utom 4 

Antal förortskommuner 33, 28, 35, 28 28 28 24 32 24 

som tillhör den bästa alla alla alla 

fjärdedelen utom tre utom åtta utom en


Förklaringar till skillnader i ohälsotal och 

medellivslängd 

Analysansatsen i rapporten är ekologisk, det vill säga vi har bara uppgift om vilket ohälsotal eller 

medellivslängd som finns i en viss kommun och till exempel vilken utbildningsnivå eller arbetslöshet 

som finns i samma kommun. Vi har inte individdata, det vill säga vi kan inte säga vilken utbildningsnivå 

en individ med ett visst ohälsotal har. Det vi kan uttala oss om är att i en viss kommungrupp 

finns olika faktorer samtidigt, till exempel en låg utbildningsnivå och ett högt ohälsotal. 

Analysen hittills har gjorts utifrån en indelning i kommungrupper. Med hjälp av regressionsanalyser 

kan man undersöka hur stor del av skillnaderna mellan olika grupper som kan förklaras av en 

viss variabel/vissa variabler. 

De data som tidigare använts i analyserna är inte ålderstandardiserade, däremot redovisas 

förekomsten av olika åldersklasser i kommungrupperna. Glesbygdskommunerna har den äldsta 

befolkningen, medan den yngsta finns i förortskommuner och större städer. Storstäder och förortskommuner 

har flest i åldersgruppen 25–54 år. Med hjälp av regressionsanalyser kan man se hur stor 

del av skillnaderna som kan härledas till olika ålderstruktur i kommunerna och också relatera detta 

till de andra faktorer som studerats. 

Den ”sjuklighet” som beskrivs i Kommunala basfakta för folkhälsoplanering är dödligheten per 

100 000 invånare under en 5-årsperiod. Eftersom dödligheten inträffar samtidigt som de andra måtten 

vi mäter, exempelvis ohälsotalet, finns det självklart inte något klart orsakssamband. För att säkrare 

kunna uttala sig om detta bör längre tidsperioder studeras. I inledningen beskrevs tidigare gjorda 

redovisningar av regionala skillnader i dödlighet, exempelvis i folkhälsorapporterna. Den bild som 

gavs är att de regionala skillnaderna är relativt stabila, vilket ger ett visst stöd för lämpligheten att 

göra på det beskrivna sättet. 

Ohälsotal, män 

För männen kan ungefär två tredjedelar av skillnaderna i ohälsotal förklaras av en kombination av 

medianåldern i kommunen, typen av kommun, vilket land invånarna i kommunen kommer ifrån, 

inkomstnivån i kommunen, sjuklighet/dödlighet som kan relateras till levnadsvanor och arbetskraftsituationen 

i kommunen. 

Störst betydelse har åldersnivån, inkomstnivån och att bo i en kommun med många födda i 

Finland eller i ett utomeuropeiskt land. Dessa förklarar ungefär en tredjedel var. Den enda faktor som 

ger lågt ohälsotal är inkomstnivån: ju högre inkomstnivå i en kommun, desto lägre ohälsotal. Andelen 

öppet arbetslösa i kommunen har också stor betydelse. 

Att bo i en glesbygdkommun förklarar också en del, även när man tagit hänsyn till de ovannämnda 

faktorerna ålder, inkomstnivå etc. Den enda sjukdiagnos som kan jämföras med de andra faktorerna i 

betydelse är alkoholrelaterad dödlighet, som dock har mindre inverkan än faktorerna ovan. 

Enbart kommungrupp förklarar 31 procent av skillnaden i ohälsotal. Lägger man till medianålder, 

dvs. tar hänsyn till kommunernas olika ålderssammansättning, ökar förklaringsvärdet till 40 procent. 

Innan man tar hänsyn till ålderssammansättning har det stor betydelse att bo i en förortskommun eller 

en glesbygdskommun. När man tagit hänsyn till medianåldern i kommunen minskar förortens betydelse, 

medan glesbygdskommunens betydelse kvarstår, även om den minskar något (från 46 till 31 

procent). 

Ohälsotal, kvinnor 

Ungefär hälften av kvinnornas ohälsotal kan förklaras av en kombination av åldersfördelning, typ av 

kommun, i vilket land invånarna är födda samt inkomstnivå, sjuklighet och arbetskraftsituation i 

kommunen. De faktorer som har betydelse är medianåldern i kommunen, att bo i en glesbygdskommun 

eller förortskommun, att det finns många födda i Finland eller i något utomeuropeiskt land och 

att det finns många arbetssökande (antingen öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärder).


Ischemisk hjärtsjukdom är den enda sjukdom som ger tydligt utslag, vilket också andelen rökande 

mödrar gör. 

Störst inverkan har medianåldern i kommunen och att bo i en glesbygdskommun, som båda leder 

till ett ökat ohälsotal. Ju högre ålder i kommunen, desto högre ohälsotal. Därefter kommer inkomstnivån 

i kommunen och andelen födda i Finland. Även andelen födda i ett utomeuropeiskt land har 

stor betydelse. Vad gäller andelen arbetssökande i kommunen, både öppet arbetssökande och personer 

i arbetsmarknadsåtgärder, verkar denna grupps inverkan vara av olika slag. Fler öppet arbetslösa 

kvinnor i kommunen ger ett lägre ohälsotal, medan fler i arbetsmarknadsåtgärder ger ett högre ohälsotal. 

Ingen av de ingående sjukdiagnoserna ökar ohälsotalet. 

Enbart kommungrupp förklarar 29 procent av skillnaden i ohälsotal. Räknar man även med skillnader 

i ålder ökar förklaringsvärdet till 35 procent. Som även den mer omfattande modellen visar 

finns det för kvinnor en inverkan av att bo i en förortskommun eller en glesbygdskommun, även när 

man tar hänsyn till ålder. 

Medellivslängd, män 

Skillnaderna i medellivslängd hos män förklaras till 60 procent av samma faktorer som ovan. För 

skillnaderna i medellivslängden har ålderssammansättningen mindre betydelse än för ohälsotalet. De 

faktorer som förklarar mest är skadedödlighet och alkoholrelaterad dödlighet. Ischemisk hjärtsjukdom 

och dödlighet i lungcancer har också stor inverkan på skillnader i medellivslängd. Att bo i en 

glesbygdskommun har också en egen inverkan på medellivslängden. Inverkan av dessa faktorer är 

negativ, de minskar alltså medellivslängden. Att det finns många i kommunen som är födda i Finland 

eller i ett utomeuropeiskt land har också betydelse för medellivslängden, men mindre än för ohälsotalet. 

Av de faktorer som har med arbetskraften att göra är det andelen förtidspensionerade som har en 

egen negativ betydelse. Ju fler förtidspensionerade det finns i kommunen desto lägre är medellivslängden 

i kommunen. Inkomstnivån i kommunen har relativt liten betydelse för männens medellivslängd. 

Enbart kommungrupp förklarar 24 procent av skillnaden i medellivslängd. 

Medellivslängd, kvinnor 

Kvinnornas medellivslängd förklaras till 53 procent av de studerade faktorerna. Störst inverkan har 

den ekonomiska nivån i kommunen, mätt i barnfamiljers disponibla inkomst. Därefter kommer andelen 

förtidspensionerade kvinnor i kommunen, som har ett negativt samband: ju fler förtidspensionerade 

desto lägre medellivslängd. Även andelen aborter som görs i kommunen har ett negativt samband 

på kvinnors medellivslängd. I kommuner med en hög andel som kommer från Östeuropa ökar medellivslängden, 

medan den minskar med andelen födda i ett utomeuropeiskt land. Andelen som är född i 

Finland verkar inte ha något samband med kvinnors medellivslängd. I kommuner med en hög andel i 

arbetsmarknadsåtgärder är medellivslängden lägre. Av de olika sjukdiagnoserna har andelen som dör 

i skador störst inverkan. Att bo i en glesbygdskommun har större inverkan på medellivslängden än 

dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar, lungcancer eller ischemisk hjärtsjukdom. 

Enbart kommungrupp förklarar 21 procent, ökningen när man tar hänsyn även till åldern i kommunen 

är bara två procentenheter.

Sammanfattande tabell 


Tabell 17 sammanfattar vilka faktorer som påverkar skillnaderna i ohälsotal och medellivslängd. 

Tabell 17. Olika faktorers inverkan på ohälsotalet och medellivslängden. Män respektive kvinnor. 

(Definitioner se sidan 9) 

+ innebär att det finns ett positivt samband, + + att sambandet är starkt positivt. 

– innebär att det finns ett negativt samband, – – att sambandet är starkt negativt. 

Faktor Ohälsotal män Ohälsotal kvinnor Medellivslängd män Medellivslängd kvinnor 

Ålder (låg) – – – – + + 

Kommungrupp Glesbygdskommun + Glesbygdskommun ++ 

Förortskommun – 

Glesbygdskommun – Glesbygdskommun – 

Födelseland Finland + + Finland + Finland – Östeuropa + 

Inkomstnivå i 

Utomeuropa + Utomeuropa + Utomeuropa – Utomeuropa – 

kommunen – – – + + + 

Arbetslivssituation Öppet arbetslösa + Arbetsmarkn.åtg. + Förtidspensionerade – – Förtidspensionerade – – 

Öppet arbetslösa – Arbetsmarkn.åtg. – 

Levnadsvanor/ Alkoholrelaterad död + Rökande mödrar + Skadedödlighet – – Aborter – – 

dödlighet Alkoholrel.död. – – Alkoholrelaterad död (–) 

Ischemisk hjärtsj. – Ischemisk hjärtsj. (–) 

Lungcancer – Lungcancer (–) 

Avsikten med denna analys är att undersöka hur mycket av de kommungruppseffekter som 

redovisats tidigare som kan förklaras av skillnader i kommunernas befolkningssammansättning. 

Analysen visar att även om man tar hänsyn till olikheter i ålderssammansättning, andel utrikesfödda 

med mera i olika kommungrupper, så har detta att bo i en glesbygdskommun en betydelse som inte 

kan förklaras av dessa faktorer. Betydelsen av att bo i en förortskommun verkar i större utsträckning 

kunna förklaras av ålder, inkomst, andelen utrikesfödda med mera. 

Skillnaden mellan ohälsotal och medellivslängd som mått på ”sjuklighet” blir tydlig i denna 

analys. Ohälsotalet verkar i stor utsträckning kunna relateras till i vilken sorts kommun man bor, 

medan medellivslängden, framförallt för männen, kan relateras till sjuklighet.


Avslutning 

Analyserna i den här studien har bara gällt en tidpunkt. Det är därför inte möjligt att säga hur utvecklingen 

har varit sett i ett längre tidsperspektiv. Det sker hela tiden en omflyttning av människor. 

Människor flyttar från glesbygden till förorterna och har gjort så en längre tid. För att veta hur det var 

igår och kunna jämföra det med situationen idag måste man ha uppgifter som beskriver en längre 

period. Dessa uppgifter finns inte idag i Kommunala basfakta för folkhälsoplanering. Meningen är 

dock att efterhand lägga in uppgifter för olika tidpunkter som kommer att göra det möjligt att se 

utvecklingen över tid. 

Denna studie har beskrivit de olika kommungrupperna enbart i siffror. De skillnader som har hittats 

mellan olika kommungrupper skapar ett önskemål om att även på ett mer kvalitativt, 

innehållsmässigt sätt försöka förstå vilka som är skillnaderna mellan de olika kommungrupperna. 

Regionala skillnader kan peka på viktiga förklaringar till samband mellan hälsan och olika samhälleliga, 

kulturella och individuella förhållanden.

Bilaga 1 

Svenska Kommunförbundets kommungruppsindelning 

Storstäder (3) 

Göteborg Malmö Stockholm 

Förortskommuner (36) 

Ale 

Bollebygd 

Botkyrka 

Burlöv 

Danderyd 

Ekerö 

Haninge 

Huddinge 

Håbo 

Större städer (26) 

Borås 

Eskilstuna 

Falun 

Gävle 

Halmstad 

Helsingborg 

Jönköping 

Medelstora städer (40) 

Alingsås 

Avesta 

Boden 

Borlänge 

Eslöv 

Falkenberg 

Falköping 

Gällivare 

Hudiksvall 

Härnösand 

Hässleholm 

Härryda 

Järfälla 

Kungsbacka 

Kungälv 

Lerum 

Lidingö 

Lomma 

Mölndal 

Nacka 

Kalmar 

Karlskrona 

Karlstad 

Kristianstad 

Linköping 

Luleå 

Lund 

Höganäs 

Karlshamn 

Katrineholm 

Kiruna 

Kristinehamn 

Köping 

Landskrona 

Lidköping 

Lindesberg 

Ludvika 

Mariestad 


Partille 

Salem 

Skurup 

Sollentuna 

Solna 

Staffanstorp 

Sundbyberg 

Svedala 

Tyresö 

Norrköping 

Skellefteå 

Sundsvall 

Södertälje 

Umeå 

Uppsala 

Varberg 

Mjölby 

Mora 

Motala 

Nyköping 

Nynäshamn 

Nässjö 

Piteå 

Ronneby 

Sigtuna 

Skövde 

Strängnäs 

Täby 

Upplands-Bro 

Upplands Väsby 

Vallentuna 

Vaxholm 

Vellinge 

Värmdö 

Öckerö 

Österåker 

Västerås 

Växjö 

Örebro 

Örnsköldsvik 

Östersund 

Söderhamn 

Trelleborg 

Uddevalla 

Vänersborg 

Västervik 

Ystad 

Ängelholm


Industrikommuner (53) 

Arboga 

Bengtsfors 

Bjuv 

Boxholm 

Bromölla 

Degerfors 

Emmaboda 

Fagersta 

Filipstad 

Finspång 

Gislaved 

Gnosjö 

Grums 

Gullspång 

Landsbygdskommuner (30) 

Aneby 

Borgholm 

Båstad 

Essunga 

Färgelanda 

Gotland 

Grästorp 

Heby 

Glesbygdskommuner (29) 

Arjeplog 

Arvidsjaur 

Berg 

Bjurholm 

Bräcke 

Dorotea 

Härjedalen 

Jokkmokk 

Götene 

Herrljunga 

Hofors 

Hultsfred 

Hylte 

Hällefors 

Karlskoga 

Kumla 

Kungsör 

Laxå 

Lessebo 

Lilla Edet 

Ljungby 

Markaryd 

Övriga större kommuner (31) 

Alvesta 

Arvika 

Bollnäs 

Eksjö 

Enköping 

Flen 

Hallsberg 

Hallstahammar 

Högsby 

Hörby 

Kinda 

Laholm 

Lekeberg 

Ljusdal 

Mellerud 

Mörbylånga 

Krokom 

Lycksele 

Malung 

Malå 

Norsjö 

Orsa 

Pajala 

Ragunda 

Hedemora 

Kalix 

Klippan 

Kramfors 

Kävlinge 

Leksand 

Lysekil 

Mark 

Munkfors 

Mönsterås 

Norberg 

Nybro 

Olofström 

Osby 

Oskarshamn 

Oxelösund 

Perstorp 

Sandviken 

Skinnskatteberg 

Smedjebacken 

Storfors 

Surahammar 

Ockelbo 

Ovanåker 

Robertsfors 

Sjöbo 

Svalöv 

Tanum 

Tierp 

Tomelilla 

Sorsele 

Storuman 

Strömsund 

Torsby 

Vansbro 

Vilhelmina 

Vindeln 

Ånge 

Norrtälje 

Orust 

Sala 

Simrishamn 

Skara 

Sollefteå 

Stenungsund 

Säffle 

Tibro 

Tidaholm 

Tranemo 

Trollhättan 

Uppvidinge 

Vaggeryd 

Vetlanda 

Värnamo 

Åstorp 

Örkelljunga 

Östra Göinge 

Torsås 

Töreboda 

Valdemarsvik 

Vara 

Ydre 

Ödeshög 

Åre 

Åsele 

Älvdalen 

Överkalix 

Övertorneå 

Sölvesborg 

Timrå 

Tranås 

Ulricehamn 

Vimmerby 

Älmhult 

Östhammar

Övriga mindre kommuner (42) 

Askersund 

Dals-Ed 

Eda 

Forshaga 

Gagnef 

Gnesta 

Habo 

Hagfors 

Hammarö 

Haparanda 

Hjo 

Höör 

Karlsborg 

Kil 

Knivsta 

Ljusnarsberg 

Mullsjö 

Munkedal 

Nora 

Nordanstig 

Nordmaling 

Nykvarn 


Rättvik 

Sotenäs 

Strömstad 

Sunne 

Svenljunga 

Säter 

Sävsjö 

Söderköping 

Tingsryd 

Tjörn 

Trosa 

Vadstena 

Vingåker 

Vårgårda 

Vännäs 

Åmål 

Årjäng 

Åtvidaberg 

Älvkarleby 

Älvsbyn

Kommunala basfakta för folkhälsoplanering finns på Staten folkhälsoinstituts webbplats, 

www.fhi.se. Där presenteras statistik om hälsan utifrån sex områden som är centrala för 

människors hälsa: 

– ekonomisk och social trygghet 

– delaktighet och inflytande i samhället 

– trygga och goda uppväxtvillkor 

– arbetslivet 

– sunda och säkra miljöer 

– levnadsvanor 

I denna rapport analyseras de data som ingår i Kommunala basfakta för folkhälsoplanering. 

I analysen har situationen för olika kommungrupper jämförts. Kommungrupperna 

är storstad, förortskommun, större stad, medelstor stad, industrikommun, landsbygdskommun, 

glesbygdskommun, övrig större kommun och övrig mindre kommun. 

Analysen visar att det finns skillnader både mellan kommungrupper och mellan män 

och kvinnor. Vilken kommungrupp man bor i förklarar en tredjedel av skillnaden i 

ohälsotal och en femtedel av skillnaden i medellivslängd för både män och kvinnor. 

Den kommungrupp som generellt har flest bra värden är förortskommunerna, medan 

glesbygdskommunerna har de sämsta värdena. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

Rapport 2003:49 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-240-x

Hälsan och dess bestämningsfaktorer i olika typer av kommuner

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?