Nummer 4 Augusti 2002 - Bondersbyn

Gratistidning för
Kamlunge, Bondersbyn
och Börjelsbyn med
omnejd!
Nummer 4 – augusti 2002
Utgivare: Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Hos älvgäddans mästare sid 1
Inga laxar på dispens sid 2
Båtar… sid 3
Vad är detta? sid 4
Notiser sid 4
Företagsby med anor sid 4
Enar och Britta sid 5
Ur Bondersby Trä:s
arkiv sid 6
Tallbacken sid 6
Ny trolldruva funnen
i Bondersbyn sid 7
Skolminne om namn sid 7
Återvändare sid 7
Hänt i Kamlunge sid 8
Adress till Bondersbyarn:
c/o Sten Rönnberg
Bondersbyn 180
952 92 Kalix
epost: stenronnberg@mail.com
Nummer fyra
Så håller du ett nytt nummer av Bondersbyarn
i din hand.
Vi uppmanar boende i både Kamlunge
och Börjelsbyn att skriva om vad som händer
i er närmaste omgivning. Hör av er till Kjell
Hos Älvgäddans
mästare 1941
från en artikel av Loke i Norrbottens-Kuriren i juli 1941, nerkortad av redaktionen
75-årige Nils Fredrik Pettersson vid sitt senaste verk. Det är dock ingen älvgädda utan en färjeställsbåt,
som gjorts efter ritning åt Överkalix vägstyrelse. Nils Fredrik byggde huset där han
bodde och hade båtverkstad. Stället fick i folkmun namnet isi Nils-Frericks. Annika Gustafsson
bor där nu.
Älvgädda? En och annan ställer sig nog undrande inför namnet
och kommer kanske att tänka på mörtarnas främsta baneman,
men som antyds i rubriken syftar namnet i denna på den speciella
båttyp, som är ett av de mest utmärkande dragen för Kalix
älvdal.
D
en så kallade älvgäddan är något av en
korsning mellan den norrbottniska forsbåten
och en vanlig båt, om man skall ge sig
in på en lekmannamässig beskrivning. Den är
mycket kortare än forsbåten, men påminner
eljest mycket till linjerna om denna. Den är
således lättrodd och lätt att manövrera.
Nils Fredrik Petterson, som Kurirens
medarbetare besökt, i Bondersbyn har alla
skäl att kalla sig älvgäddans mästare. I fråga
om båtbygge är han oöverträffad i älvdalen.
Det talar bara det faktum för att han i detta nu
har inne beställningar för nära två år framåt.
– Hur många båtar har farbror gjort?
i Kamlunge eller Mariana i Börjelsebyn i så
fall.
Delta också i vår tävling om vilken båt som
tillhör vem. Trevlig läsning!
/Redaktionen
– Det är inte lätt att säga. Men nog tror
jag att det är ett par hundra alltid. Det är inte
många båtar efter Kalixälven som inte jag
har byggt.
Att Kalixdalens bebyggare gilla sin älvgädda,
som endast förekommer sporadiskt i
andra norrbottniska älvar, belyses bäst därav,
att det praktiskt taget är den enda båtttyp,
som existerar här. Icke en enda eka eller
roddbåt av den vanliga mera runda typen kan
man upptäcka vid en färd utefter älven. Men
däremot älvgädda vid älvgädda! Det är kalixdalens
speciella båt. Det är en fin båt. Jag har
själv rott den, så jag vet vad jag talar om.
Bondersbyarn 1

Inga laxar
på dispensfisket!
Laxfiskare vid notstället Foto: Lars Erik Holmberg
Kamlunge-, Marieberg-, Bondersby- och Börjelsbyns skifteslag
fick inga laxar på det dispensfiske som Länsstyrelsen tillstyrkte.
Skifteslagen hade sökt dispens för att med not och håv få fiska
lax till gemensamma byafester under året, och inte minst att få
hålla gamla laxfisketraditioner vid liv.
Skifteslagens fiskegrupp lämnade in en
gemensam ansökan till Länsstyrelsen
med en begäran att få fiska upp 15 laxar
per skifteslag med not och håv under
perioden 15 juni till 30 juni.
Kommunens fiskerikonsulent Glenn
Douglas stödde skrivelsen på samma sätt
som han tidigare år stött motsvarande
ansökningar från Kamlunges skifteslag
att få fiska upp 12 laxar med håv.
Saknar förankring i verkligheten
I midsommarveckan kom Länsstyrelsens
beslut där skifteslagen tilläts fånga
fem (5!) laxar per skifteslag och enbart
med not! Dessutom beskars fisketiden
till endast ett dygn fram till den 30 juni!
Respektive skifteslag skulle dessutom
anmäla till polisen när fisket inleddes!
Detta helt ofattbara beslut var ägnat
att skydda vildlaxens fortbestånd enligt
en telefonkontakt som Tommy Johansson
hade med Tomas Hederyd på Länsstyrelsen.
I princip innebar Länsstyrelsens
beslut att man stoppade alla praktiska
möjligheter att fiska lax för byarna. Efter
förnyad kontakt med Hederyd meddelade
denne att Kamlunge kunde få tillstånd att
håva lax om de kom in med en muntlig
framställan!
Resultatet blev noll laxar!
Länsstyrelsen fick sitt skydd av vildlaxen
och byalagen fick inte en enda lax! Vare
2 Bondersbyarn
sig Kamlunge, Marieberg eller Börjelsbyn
kunde fiska med not. I Bondersbyn
gjordes en del försök i Sörudden utan
resultat.
I knät på yrkesfiskarna
Under samma period inleddes försäljningen
av vildlax fångad i skärgården.
Folk köade för att köpa Länsstyrelsens
värdefulla vildlax till ett pris som
låg under falukorvens! Ingen missunnar
yrkesfiskarna i Kalix skärgård att få
goda fångster, men nog saknas logiken i
myndigheternas agerande. Varför och på
vilka grunder har byarna längs älven fullständigt
stängts ute från att ta del av den
ökande laxstammen? Att Fiskeriverket
sitter i knäet på yrkesfisket är klart, men
nu börjar man ju också tro att Länsstyrelsen
sitter där också!
Vi i byarna längs älven kräver nu
att en rättvisare fördelning sker av den
ökande laxstammen. Antingen tillåts
fasta fisken i älven, eller så får fiske efter
lax i skärgården ske enbart med spinnspö!
Så är det i älvarna idag!
Lars-Erik Holmberg
NÅ, HUR GÅR LAXFISKET?
Enligt alla fiskeexperter skall
2002 bli ett laxår utöver det
vanliga. Förutom en god
årgång leklax förväntas även
en hel del grils komma upp i
älven. Grils är små hanlaxar
som stiger ett år tidigare än
honorna. Bondersbyarn har
frågat några bybor om det nu
vankas lax varje dag på middagsbordet!
Tore Rönnberg
-Nej!! Man får vara glad om man
får lite sik till potatisen!
Herbert Häggström:
– Nej, chansen att få en lax på drag
är nästan noll. Så man får nog fortsätta
att ”stödja” sig på abborrarna
från Stora Lappträsk!
Kalle Söderholm
– Laxfisket har slagit helt slint!
I Jokkfalls laxtrappa har hittills fler
laxar passerat än 2001 som var ett
rekordår. Men tydligen har vattenstånd
och väder missgynnat sportfisket
i älvens nedre lopp.
Fram till pressläggningen är det
visst bara Kalle Söderholm som fått
två små laxar inom Bondersbyns
skifteslag. Alltså klart sämre än förra
året.

Tävling! ————— Vem äger båten?
1. En älvgädda som byggdes av Edvin Frimodig 1968. Han byggde ett
par båtar, men detta var troligtvis den sista han byggde. Båten ligger på
land sedan några år. Bilden är tagen våren 1969 när den tjäras under
överinseende av Edvin.
2. En gammal flottningsbåt i plåt, ”Pansarkryssaren Potemkin”. Syns
ofta ankrad utanför ”Galten” i desperata försök att fånga harr till
middagen! ”Pansarkryssaren Potemkin” är en av flottningsföreningens
båtar som när flottningen upphörde i slutet på 1970-talet i flera år
användes vid notdragningen i Bondeborg.
3. En osänkbar ko-färja, som användes för transporter av kreatur och
maskiner över Kalixälven. Den är nu reparerad och i skick som ny,
nästan.
4. En ”Finnbåt” byggd i Matkakoski av plywood. En
traditionell ”trebordare, 5,7 meter lång och utrustad
med bärplan. En gudomlig, lätt båt som går som ett
spjut! Köptes i Matkakoski för två år sedan!
5. Ett hembygge från Kamlunge. Byggd i redaktör
Kjells verkstad under en vinter inte alltför länge sedan.
6. En vinnarbåt, som tagit hem vandringspris till Bondersbyn.
Den är inte bara snabb utan också blå.
Vilken båtbild hör
till vilka personer?
Bojan & Signar Nilsson båt nummer:....................
Olle Björkman båt nummer:....................
Karl-Gösta Lille båt nummer:...................
Bengt Enström båt nummer:....................
Valter Rönnqvist båt nummer:....................
Lars Erik Holmberg båt nummer:...................
Du kan klippa ur eller skriva av talongen
och skicka den till redaktionen:
Bondersbyarn
c/o Sten Rönnberg
Bondersbyn 180
952 92 Kalix
Bondersbyarn 3

VAD ÄR DETTA?
När vi rev det gamla huset isi Kal-Fredriks,
fann vi detta föremål. Hittills har
ingen kunnat förklara vad det använts
till. Kanske någon läsare kan lösa gåtan?
Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, Potasvirja
–––––
Böin lev
I kwäls då ne var såolat å fint tao
je å djick in swäng et veo å älvbacko
båra för råo-skul. Åti älva
så je i kjat so har dränkt se mila
naer steno. Åti järnveen lå i står
benknåot – mest tråolit borti nan
äli so na tå ha tjyrt yvi. Å mit opa
lansveo lå in dö ekåor.
Man ble så öintjelit gla då man
sej na teken opa åt böin lev.
Ingrid Videstig
Furunäse
–––––
Hemstannardagar?
Några gånger har det ordnats
hemvändardagar. Dessa var
välbesökta och uppskattade. Och
det frågas ofta: När blir det nästa
gång?
Ett sätt vore kanske att hemvändare
ingick i festkommittéen
för nästa träff. Ja, kanske hemvändarna
till och med kunde ordna
nästa möte för oss outflyttade?
Hemvändare skulle så kunna än
mera stimulera oss hemstannare.
Outflyttad bybo
–––––
Begagnad bilhandlare vann
högsta vinsten i billotteri.
Kom ihåg!
Genom Bondersby Livs
kan Du beställa hem
nästan allt!
4 Bondersbyarn
Bondersbyn
– en företagarby med anor
I dagens Sverige vill man ha driftiga
företagare. Insikten om att alla stora
industrier har börjat som små företag har
vuxit sig stark. Därför vill de politiska
partierna vara småföretagarvänliga. Att
vara småföretagare är alltså fint.
I Bondersbyn finns det många småföretagare.
Det är ingen ny företeelse. Så
var det redan under förra delen av 1900talet,
då självklart jordbruken var många.
Men vid sidan av jordbruken fanns det
också små industriella företag. Det fanns
tre sågverk igång före första världskriget,
det fanns en cementfrabrik under mellankrigstiden,
det fanns nio pälsgårdar,
det fanns flera som sålde skinn från vilda
djur, det fanns båtbyggare, snickare, smidesverkstäder,
träkonsthantverk, vävnad,
strump- och stickmaskin för kommersiellt
bruk, etc. – om än i liten skala.
Utbudet av olika verksamheter var stort
och varierat. Och så har det förblivit till
än idag.
De flesta av de här företagen är
enmansföretag, men några har flera
anställda och några har stora utvecklingsmöjligheter.
Om vi skall ha en levande
by också i framtiden om några årtionden,
måste vi göra allt för att underlätta för de
här företagen att utvecklas och växa. Ett
sätt att främja tillväxten är att göra de här
företagen mera kända, så att de kan nå
flera kunder. Här är Internet ett viktigt
hjälpmedel. Bondersbyns företagare,
liksom många andra i byn, behöver bredband
nu.
Sten Rönnberg
Ipigårn
Idag finns fler än 30
företag i Bondersbyn :
• Anders Roos rennäring
och skogsbruk
• Ann-Marie Andersson
jordbruk
• Bokförlaget NU
• Bondersby Träförädling AB
• Bondersbyns Livs AB
• Börje Ragnarsson jordbruk
• CalixORD
• EKO-Konsult
• Enström Åkeri AB
• Enströms Bygg & Maskin AB
• Evas Muskelvård
• Illustro AB
• Institutet för Tillämpad
Beteendeanalys AB
• J A M Studio
• Jan Rönnberg Jordbruk
• Kalix Eko Produkter HB
• Kalix VVS-Tjänst AB
• Knuttes innovation
• Lappträsk byaförening
• Lennart Larssons Skog-
och traktortjänst
• Mariebergs Viltfarm
• M-Style
• Nils Rönnberg Traktor
• Nybrukets Lantbruk AB
• Mångsysslarna AB
• Olof Hansson jordbruk
• Per Enström jordbruk
• Stora Lappträsk Fiskodling
• Tallbackkottarnas Dagis
• Tallbackens Ekonomiska
Förening
• Tommy Rönnberg jordbruk

Enar och Britta köpte och flyttade till den
naturskönt belägna stugan på Råvanäsåtn
vid Lakotaforsen 1950. De byggde om
stugan, som hade flyttats dit från Wallgrens
ungefär 100 år tidigare och sedan
haft flera boende där, senast på 1930- och
40-talen Greta-Kajsa och Johan-Olov
Johansson, vilka tidigare hade bott på
Långträsk kronotorp.
Enar är född och uppväxt i Hålskatan
med sina 8 syskon – det var 2 flickor och
7 pojkar i familjen. De närmsta grannarna
i Hålskatan var August Fredrik Fors och
Hilda Granström. Det hade tidigare funnits
ytterligare tre eller fyra stugor i
Hålskatan. I mitten på 1930-talet flyttade
familjen till Potan, som ligger nere vid
älven några hundra meter från stugorna
i Hålskatan.
Britta föddes i Granån. Hela familjen
på 11 barn flyttade 1940 till ett hemman
i Hällfors. Där fick alla barnen sysselsättning
med nyodling. Det var det vanliga
på den tiden i de byarna att det fanns
11-12 barn i varje gård. Hon arbetade
som vaktmästare i många år vid skolan
i Bondersbyn. Efter skolans nedläggning
tjänstgjorde hon fram till pensioneringen
vid andra skolor i Kalix kommun.
Vi sitter i köket fredagen den 17 augusti
2001och samtalar om gamla tider. Enar
talar ett genuint fint kalixmål. Britta förstår
målet väl, men hon talar mesta tiden
svenska. Vårt samtal rör ofta hur det var
förr med uppväxten isi Hålskåtan, Enars
erfarenheter från ett liv som chaufför och
hur det varit att bo på Råvanäsåtn.
Enar som var född 1919 började skolgången
i gamla skolan som låg ovanför
det som är sågen numera i Bondersbyn.
En del klasser gick i bagarstugan
i Tallbacken som då låg ett par hundra
meter från gamla skolan, där Simon och
Anna Johansson hade sin gård och där
Bondersbyns förskola och fritidshem
Enar och Britta
på Råvanäsåtn
numera är beläget. Där kunde det vara
kallt på vintern, ofta så att det frös vatten
och mjölk som man hade med sig. Ivar
Sundin kom till byn som lärare 1929 och
han var lärare för Enar från tredje årskursen.
Sundin har varit lärare för de flesta
barnen i Bondersbyn under 1930- och
40-talen. Den nya skolan, som nu är byns
bygdegård, blev färdig att flytta in i för
skolbarnen 1931.
På den tiden fanns det ingen bro i
Bondersbyn – den byggdes 1940-41.
Enar kommer ihåg hur han rodde i båt
ofta ensam över älven redan före skolåren.
Han åkte ofta skridskor på hösten
hela vägen från Hålskåtn ända ner till
vaare (lillån, som är viken mellan Storholmen
och östra kalixälvstranden) på
vägen till skolan. Vi diskuterar konsten
att hugga tjile så att man får en stark
isväg över isen. Den utdöende konsten är
värd en helt egen artikel i Bondersbyarn i
framtiden.
Enar gick körskola hos Edwin Söderholm
opa Swirjen i slutet på
1930-talet. Han fick sedan åka
ner till Kalix och göra provet,
vilket var bara att fara en sväng
och visa att man kunde köra, så
var det klart. Busskortet fick han
efter att ha på samma sätt åkt en
sväng i Kalix med en buss som
lånats för tillfället. För att få körkortet
behövde han ett läkarintyg
från provinsialläkaren Kallander
och ett intyg från nykterhetsnämnden.
Han började som busschauförr
redan på 1940-talet.
Sedan har han kört åt Norrbottens
Trafik och andra bussbolag.
Trots att han sålunda har kört
buss hela sitt vuxna liv har inte
varit med om en enda olycka.
Olle Björkman, Åtigårn och
Sten Rönnberg, Ipigårn.
Bondersbyarn 5

”Det är bättre att va’ på
hal is och ha det glatt
än att gå i lera och sörja”
Ett äventyr ur
Bondersby Träs arkiv
Av någon underlig anledning åkte Knutte,
Knut Enström, denna dag, hem för att äta
lunch. Det var blidväder och väldigt halt.
Samtidigt ringer det till sågen en dam
som vill bli bärgad ur diket isi Viriudden.
Det var nämligen svinhalt på vägen ned
mot Viriudden. Petter som tar emot samtalet
bedömer att bärgningen inte går att
göra med sågens traktor eftersom den inte
har några snökedjor, så han ringer Knutte
och frågar om inte han kan ta Bengts traktor
och åka dit.
Snabbt fixat tycker Knutte. Bilen
ifråga har åkt av ganska ordentligt men
Forden har kedjor på alla fyra hjulen så
de ska ju inte bli några problem. Han
fäster bogserlinan i bilen och i traktorns
skoplås. Damen som äger bilen sätter sig
vid ratten och bilen dras upp ur diket.
Men precis när bilen kommit upp på
vägen så stannar traktorn – soppatorsk.
Järnvägar, där står en bil och en traktor
i en hal nedförsbacke. Knutte tar upp
mobiltelefonen och ringer Petter.
– Du måste komma me bränsle e ha
staane, säger Knutte.
I väntan på att Petter ska komma,
dyker Valter som bor på Viriudden upp.
Gänget står samlat och kan i denna
väntan, i godan ro avhandla de nya bruna
soptunnorna och andra viktiga världsproblem.
Så kommer det efterlängtade bränslet,
traktorn tankas och alla tror att det är frid
och fröjd. Bilägaren frågar Petter om inte
han kan sätta sig vid ratten och köra ned
bilen till Viriudden. Petter säger att nog
kan jag göra det och börjar gå mot bilen.
När Knutte ser att Petter är på väg mot
bilen lossar han på skoplåset utan att
tänka på att bilen kanske står obromsad,
och mycket riktigt, bilen sticker iväg.
Hur springer man ifatt en skenande bil på
vattuhalka?
Petter hinner få tag i bogserlinan
som släpar efter bilen. Valter springer
på högerkanten och försöker komma
ikapp. Petter drar sig mot bilen hängande
i linan medan bilen bara ökar farten. Han
kämpar sig efter bilens vänstra sida samtidigt
som Valter försöker få upp bakdörren
på höger sida. Till sist tar sig Petter in
på förarplatsen och reder upp situationen
utan att bilen hinner åka av vägen igen
och ingen kommer till skada. Men det
hade kunnat bli ännu mer komiskt om det
hade varit Valter som tagit sig in i baksätet
och att han därifrån skulle börja tygla
den skenande bilen.
Men-men slutet gott allting gott.
Gustav Häggström
Sågen
6 Bondersbyarn
M
Det händer saker
uppe på Tallbacken
Gunilla Häggström, chef över kaffekopparna
under auktionen på Tallbacken.
edlemmarna i Tallbackgårdens
ekonomiska förening är aktiva
som vanligt. Det stora projektet för i år
har varit att isolera och måla baksidan på
förskolan. Tanken är att ta en vägg per
sommar, så att till sist hela huset är omisolerat
och ommålat. På så sätt behöver
medlemmarna inte ägna hela sin semester
i snickarbyxorna.
Arbetet känns extra roligt med tanke
på att förskolan och fritidsverksamheten
växer. Lokalerna börjar bli för små, men
det är trots allt ett ganska angenämt problem,
som förhoppningsvis kan lösas på
sikt.
Nyanställer
Just nu finns det totalt sexton barn och
två personal på dagis/fritids. Inför hösten
kommer personalstyrkan att utökas med
en fritidspedagog.
Verksamheten på förskolan är snart
inne på sitt tredje år och ingenting tyder
på att barnaskaran kommer att minska
under de närmaste tre åren. Det föds barn
i byn och föräldrar från andra byar lockas
till Tallbacken och den trivsamma miljö
som Tallbackkottarnas förskola erbjuder.
Gemensamma krafter
Alla de som trodde på idén och vågade
satsa, då för sex år sedan när Tallbackgårdens
ekonomiska föreningen bildades,
kan idag känna sig stolta över det vi med
gemensamma krafter åstadkommit.
Något som känns unikt med denna
förening är att flertalet utflyttade bybor
lägger ned så mycket tid och energi på att
arbeta i föreningen. Det är nog betydligt
vanligare att byaföreningar idag hålls
igång av ett fåtal eldsjälar som har glädje
av föreningens verksamhet, samt bor och
verkar i byn.
Äldreboendet
Målet att starta en kooperativ förskola
i byn har uppnåtts av Tallbackkottarnas
ekonomiska förening. Men den ursprungliga
idén när Tallbackgårdens ekonomiska
förening köpte in Tallbacken var
att även ett äldreboende, i anslutning till
förskolan, skulle ta form.
Vi vet också att det finns intresse i
byn, liksom intilliggande byar, av att
kunna bo kvar här när man inte längre
klarar sig i eget hus. Äldreboendet skulle
drivas i kooperativ regi. Idealet är att de
som arbetar i kooperativet också är de
som startar upp verksamheten.
Det är bland annat där som äldreboendet
just nu står och stampar. Var finns de
som vill starta eget tillsammans och driva
ett äldreboende i byn?
Dags att annonsera?
Förskolans verksamhet hade aldrig
kommit igång utan att de som skulle
nyttja den drivit på. När det gäller ett
äldrekooperativ är det av naturliga skäl
den blivande personalen som måste
förverkliga idén. Tallbackgårdens ekonomiska
förening har endast som uppgift
att förvalta fastigheten och därmed skapa
möjlighet för de övriga verksamheterna
att blomstra.
Kanske det är dags att annonsera i
dagspressen efter ett par driftiga personer
som vill och kan realisera det kooperativa
äldreboendet? Det vill säga om vi nu vill
ha ett äldreboende till byn? I så fall är
Tallbackkottarnas förskola och fritidsherm
ett mycket levande exempel på att
tro och envishet kan förverkliga den mest
fantastiska idé.
Gå med i
Nina Wennberg
Tallbackgården
Även Du kan bli medlem i Tallbackgårdens
ekonomiska förening!
Vårt syfte är att förvalta fastigheterna
på Tallbacken och därigenom
möjliggöra förskolans och det planerade
äldreboendets verksamheter.
Principen är en medlem – en röst.
Insatsen på 1000 kronor är lika för
alla och återbetalas vid ev. utträde
ur föreningen.
För närmare information kontakta:
Anna Häggström, ordförande,
tel. 135 98, eller Lars-Olov Pettersson,
kassör, tel. 157 08.
Kom med och stöd
framtidsarbetet i Bondersbyn
– tillsammans är inget omöjligt!

Röd Trolldruva
funnen i Bondersbyn
I ett tidigare nummer att Bondersbyarn
berättade jag att det växer Svart Trolldruva
(Actaéa spicáta) i Tjirotbacken. Nu
har jag även funnit dess sällsynta släkting,
Röd trolldruva (Actaéa erytrocárpa),
på en byaallmänning norr Forslundstjärn,
längs den gamla körvägen mellan Potasvirja
och Forslunds.
Växten liknar den svarta Trolldruvan,
men får röda bär. Den finns bara från
Västerbotten till Pite-, Lule- och Torne
Lappmark. Naturligtvis är den fridlyst
och eftersom detta exemplar växer på en
byaallmänning kanske man kan antaga att
den har ett dubbelt skydd?
Lars-Erik Holmberg
Tidigt, före mig började Gustav Larsson
i Nygården att läsa per korrespondens.
Han läste vid Hermods och tog realexamen
i Malmö som privatist. Gustav fortsatte
studievägen och han tog studenten i
Haparanda som Carl Falkefors.
Hur kunde då Gustav i Nygården
ha blivit Carl?
Just fömamnsbytet för Gustav
liksom för mig har en särskild och
vid den tidens skola ganska vanliga
förklaring och orsak.
Då kunde inte två elever i samma
klass eller grupp, vid skolan i Bondersbyn
ha samma förnamn. Det som då
gällde var att ta en elevs andranamn,
alltså ett förnamnsbyte.
Sålunda fanns i vår klass eller grupp
två Gustav och ännu en som hette Holger.
Holger Berlin hade Karl som andra namn
liksom Nygårdsgustav i Stora Lappträsk
Ett skolminne
om namn
Jag själv som är från samma by, kunde
ståta med att heta John Sune Holger.
Gustav Resin hade ytterligare ett förnamn
men kom inte med i namnbytena.
Alltså fick vi från Stora byta namn.
Gustav blev Karl och jag blev Sune. Det
var våra namn. För mig tog det flera år
efter skolan innan jag bestämde mig för
att heta Holger. I Bondersbyn var jag ju
alltid Sune men på grund av, eller kanske
tack vare, att mina kusiner i Börjelsbyn,
Månsbyn, Kalix och Ytterbyn kallade
mig Holger, så tog jag mig för att använda
Holger som det officiella namnet. Men i
Bondersbyn lystrar jag lika gärna till
Sune. Där har det namnet en god klang.
Ett fenomen i det här sammanhanget
som jag har erfarit är, att jag inför mig
själv ibland kan känna en antydan till
osäkerhet. Vad heter jag egentligen !
Sune Holger
Återvändare!
Harald Frostesjö, 66, som här står
under Norrlandsflaggan är en av de
bondersbybor som levat i förskingringen
men troget återvänder till hembyn
för att vårda sina rötter och hämta
kraft.
Harald är den yngste av fem barn
i Varpudden. Sedan han som 18-åring
for från byn till Stockholm och senare
Gävle där han nu bor med hustru
Ingrid och i närheten av sina två barn,
har han varje år återvänt till sin hemgård
Varpåtn. Han älskar Bondersbyn,
Varpudden och allt vad därtill hör. Vi
som bor här borde nog lyssna mera
på lovtalen till byn från hembesökare
som Harald. Vi har ett paradis att vara
rädd om.
Bondersbyarn 7

Hänt i Kamlunge Harrens dag
Harrens dag genomfördes Lördag den 27 juli som vanligt i strålande
solsken.
Det såldes 280 startkort under dagen när Kamlunge besöktes
av ca 4000 personer. De fiskades, åts sik och annat smått och
gått.
Det fanns några lokala hantverkare som sålde sina saker.
Förutom det var det musikunderhållning och frågetävlingar som
leddes av Roger Qvarnström.
Notvarpet hade köpts av Kalix LBC för 2500 kronor dessutom
såldes fångsten detta gav 1900 kronor som oavkortat
skänktes till Barncancerfonden.
Vinnare i Kamlunge blev Reinhold Johansson Luleå med
en harr på 407g och 34,5 cm, han fick en prischeck på 7000
kronor som bankerna i Kalix hade skänkt. 2:a blev Miodrag
Ilie´Nödinge som fick en harr på 394g och 32 cm. 3:a blev
Simon Nilsson, som friar i Bondersbyn, med en harr på 390 g
och 35 cm. Bästa ungdom blev Petter Nilsson Luleå med en harr
på 273 g och 30 cm.
Totalsegern gick till Männikö där Ulf Keinström fick en harr
på 496 g och 37 cm. Han fick en prischeck på 15000 kronor.
Kjell Rönnbäck
Bastuheden
Prenumerera! Bondersbyarns manusstopp
Det här är en gratistidning till alla de som bor i Bondersbyn,
Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd.
Trots detta vill vi gärna att de som vill stödja oss sätter in
en hundralapp för att hjälpa tidningen att komma ut med några
nummer per år.
Du som flyttat från bygden kan sätta in 100 kronor på
postgirokonto 92 83 84 – 7, Bondersbyns Hembygdsförening,
så får du en prenumeration fram till och med år 2002, och får
tidningen hemsänd till dig per post.
Glöm inte att skriva namn och adress på talongen.
Märk också talongen med:
Prenumeration Bondersbyarn 2002.
Du kan också teckna en livstidsprenumeration genom att
sätta in 1.000 kr på samma postgirokonto.
Redaktionskommittén för detta nummer har varit:
Olle Björkman, 270 05,
ollebjorkman@spray.se
Lars-Erik Holmberg, 270 15,
larserik.holmberg@ebox.tninet.se
Per Holmqvist, 270 34,
karrman@mangsysslarna.se
Sten Rönnberg, Ipigåln
Sten Rönnberg, 270 82,
sten.ronnberg@socarb.su.se
Kjell Rönnbäck
bastuheden@brevet.nu
Nina Wennberg, 271 42,
nina.wennberg@telia.com
och tryckdatum under resten
av år 2002:
Nr 5: Manusstopp 23 september
Inlämning till tryck 7 oktober
Nr 6: Manusstopp 9 december
Inlämning till tryck 16 december
Välkommen med material och uppslag till
artiklar. Ring eller skriv till någon i redaktionen!
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 500 ex
Grafisk form: Per Holmqvist
Tillgänglig också på Internet:
http://bondersbyn.ikalix.nu
Kontakta oss när du vill skriva eller
berätta något! Alla krafter behövs!
8 Bondersbyarn Stöd Bondersbyarns utgivning! Sätt in ett bidrag på postgiro 92 83 84-7. Märk talongen: ”Bondersbyarn!”